Självhjälp

Vara Där

Där, Där, Där…

– DÄÄÄÄÄR!

Efter att bloggen legat nere några veckor och många har mailat och bett om access till webbplatsen, ligger den nu uppe igen.

Anledningen till att det plötsligt krävdes lösenord för att komma åt den är för att jag testat runt med lite olika plattformer, layouts, design och innehåll för att få sidan så användarvänlig som möjligt.

Bloggen ser nu ut som vanligt igen och jag har blivit 100 gånger rikare med bra idéer om hur jag vill att sidan ska se ut och fungera i fortsättningen.

Tycker det är bra om det går att göra något bra av allt det här som skett under nästan ett helt decennium.

Är väldigt tacksam över all positiv feedback jag fått och fortfarande får från er läsare genom åren.

Ni är guld!!!

/Anna

Ätstörningscoach

Det är min början.

Kära Ni,

Det har blivit dags för mig att kila vidare.

Egentligen hade jag tänkt låta det förra inlägget bli de absolut sista raderna som skrevs här. Men för att det inte ska kvarstå några frågetecken så skriver jag nu ut det i klartext:

Tack hjärtligaste alla som valt att följa Vägen från 37 kg!

Mitt liv och min resa fortsätter på annan plats.

Inte här.

Men vi kommer att mötas igen.

Dock utan din vetskap att det faktiskt var jag som en gång var ”hon den där Anna”.

Bra Bäst så.

För er som vill ha mer av Vägen från 37 kg så garanterar jag att även fast att det inte längre skrivs något mer på just den här webbplatsen så kommer både min penna och hjärnceller även i fortsättningen att gå glödheta.

Tack än en gång alla som följt med på den här resan!

Tack alla fantastiska läsare, andra skarpa bloggare & journalister (ni vet själva vilka ni är), kritiker, sponsorer och samarbetspartners.

Utan er skulle min jakt efter det friska livet inte ha varit hälften så spännande att genomföra. Ni har kryddat mina mentala och fysiska förändringar bara genom att finnas där. Satt guldkant på en annars svår och lång kamp.

Men hörrni, det gick till slut…!!!

För framtida förfrågningar, krönikor, artiklar, intervjuer, etc når ni mig även fortsättningsvis på: vagenfran37kg@spray.se

Jag ser fram emot vårt möte.

Varma & innerliga tankar från mig!

/ Anna

www.vagenfran37kg.wordpress.com

Mat

Cafétips i Stockholm

Skön lördag!

Mötte upp två fina tjejer tidigt idag för en mysig dag runt Stockholm.

Vädergudarna var med oss hela dagen (nästan). Säg den stad som inte är vacker i solsken (och tvärtom)!

Blev en sväng ut på Djurgården där vi gjorde en paus på Flickorna Helin och Voltaire. Ett av mina favoritställen när det gäller framförallt atmosfär och fikautbud (mycket choklad och nötter).

Promenerade sedan tillbaka till city och färden gick vidare längs söders alla gator.

Mycker prat i mun, strosande, skratt och filosoferande idag. Precis som det ska va…

Dagen avlutades på Söders lite busiga Vurma.

Finns det något annat ställe i världen som man får sin macka serverad med ett rosa cocktailparaply så säg…?!

Självhjälp

Stök i köket

Bild lånad från profffsfotografen Helena.

Prat. Värme.
Skratt. Chokladbollar.
Tända ljus. Hjärtan.
Fniss. Mys.
Nybakat bröd. Snökristaller.

Kärlek.

Min tes:

När man tagit sig ur en ätstörning kan livet inte bli annat än bra!

Låter kanske lite knäppt men jag kan förstå den frihetskänslan som måste infinna sig hos en person som varit inspärrad på livsstid och sedan en dag med ens släpps fri?

Hela livet ligger plötsligt framför mig. Så många möjligheter.

Så många fina stunder att se fram emot och få längta efter.

Vet knappt vart jag ska börja… Finns så mycket som jag plötsligt inser att jag längtar efter och måste få uppleva.

Men det allra bästa är nog ändå att jag har förstått att jag inte kommer att tvingas leva det ensam.

Till och med jag kommer att ha någon (eller några!) att få dela livets alla härligheter med…

Ja, till och med jag…!!!!

Mat, Självhjälp

Beach 2011!

I morse när jag stod framför spegeln och småstressad drog tröjan över huvudet var det något som hastigast fångade min uppmärksamhet.

Min kropp.

Jag brukar inte spegla mig, av vilken anledning vet jag inte. Vi hade knappt några speglar hemma under min uppväxt så det kan ha med det att göra.

Men idag slog det mig.

Det här kommer bli min första sommar jag möter som vuxen kvinna.

Det är fakta.

Jag har inte längre en förpubertal tanig liten flickkropp.

Av alla gånger som jag tidigare har gått upp i vikt har jag aldrig nått så här långt upp på BMI-skalan. Förr har jag bara sniffat på gränsen till en frisk vikt men aldrig någonsin vågat ta klivit fullt ut och av egen fri vilja (utan tjat från omgivningen) vilja stanna kvar där.

Den här gången är det annorlunda. Jag vill verkligen aldrig mer gå ner i vikt igen.

Jag vill aldrig mer bli sjuk!

Jag har inte vägt mig på över ett halvår men de nya klädstorlekarna ljuger inte.

Det är första gången i mitt liv som storlek 36 sitter för tajt och blir därför tvungen att slåss med alla andra shoppingsugna om 38:orna.

Plötsligt är det inte längre någon som ifrågasätter när jag berättar att jag fyller 25 i år. Ingen som höjer frågande på ögonbrynen. Ingen som längre synar min kropp i detalj och undrar varför jag ser ut som jag gör. Ingen som undrar vad mitt problem är…

Hösten 2009 hade jag precis påbörjat min självhjälp a la vikt- och kroppsexperimentet Superskinny goes Supersize Me! I samband med det gjorde jag en intervju med en tjej som frågade bland annat om vilka mål jag hade.

Jag sa att ett mätbart mål var definitivt att jag sommaren 2010 ville kunna promenera stolt i ett tunnt linne eller en bikini på stranden med havet skvalpandes runt fötterna. Jag hoppades på att ha kommit så långt i min friskutveckling vid det laget att en frisk kropp inte skulle vara en fantasi längre.

Sommaren 2010 skulle jag äntligen ha en kropp som jag inte inte behövde skämmas för och som alla glodde på.

Jag ville inte längre att folk skulle må illa av att vare sig se eller ta på mig.

Minns du det här, M?

Jag nådde inte riktigt dit.

Sommaren 2010 var jag fortfarande rätt smal även fast att jag hade blivit betydligt bättre både kroppsligt och mentalt sett.

Men den här sommaren, vet ni vad?

Detta är min sommar.

Jag ser fram emot att få köpa min första riktiga tjejiga sommarklänning.

Det ska vara en klänning som dansar när jag rör på höfterna. En klänning som jag får lov att gå i med naken rygg och fräkniga axlar. En klänning som visar att jag är jag. En klänning som påminner mig om att jag inte är född till man utan med kvinnans underbara genetik.

De sista veckorna har jag även varit och provtränat till och från. Det är så trist att springa utomhus när det är kallt och väglaget dåligt.

När jag springer på löpbandet och ser mig i spegeln ser jag för första gången riktig glöd i mina ögon. För en gång skull springer jag där av rätt anledning. Inte för att jag måste eller för att jag har ett schema att följa.

Tvärtom ifrågasätter jag inte längre alla som säger sig gilla att träna. Alla är inte destruktiva träningsjävlar även fast att jag länge har gått runt och trott det. Alla som tränar är inte slavar under en ätstörning.

Jag har upptäckt att det är roligt så länge man går dit för att man behöver en paus eller ett amdrum för ny energi. Det tråkiga uppstår när man gör det till en rutin och slutar fundera på vad träningen ska vara bra för. Bränna kalorier är helt oväsentligt.

Jag vill vara stark och orka med mitt jobb och ha ett fungerande socialt liv, vilket är en omöjlighet att få ihop ifall jag skulle välja att hänga på gymmet varje dag igen.

Så det kommer aldrig att ske.

Jag väljer numera istället att lägga min energi på viktigare saker, på sådant som har betydelse och som räknas även tio år framåt i tiden.

Ni är en del som undrar hur jag gör för att ”orka med” mina nya kropp.

Jag kan säga så här att jo, jag har också s.k ”fuldagar”. Dagar då jag bara känner mig så fel, fel, fel!

Men när jag känner på det viset har en viktig utgångspunkt i självhjälpen varit att just dessa dagar försöka att omge mig med människor som jag vet att jag mår bra av, skrattar med och känner mig trygg med.

Människor som ger mig energi.

Mörka dagar bör alltid undvikas att vara ensam med sina tankar för det är då ätstörningen ser sin största chans.

Dock ska tilläggas att om det har varit en sak som jag har haft väldigt svårt för så är det just att kunna omge mig med nära vänner när jag verkligen har behövt det.

Jag har saknat ett nära socialt nätverk under hela min viktuppgång och friskutveckling.

Min räddning har varit att jag har fantastiska kollegor med vilka det är omöjligt att tänka på tråkigheter.

Även om jag skulle känna mig låg på morgonen så vet jag att så fort jag kommer innanför dörren på jobbet så är jag i trygga händer i minst 8 timmar. Det är tillräckligt länge för att ätstörningens blåmärken ska ha hunnit försvinna och jag ha smittats ner med pigg och bra energi lagom tills det är dags att åka hem igen.

Enligt mina erfarenheter så stavas bästa medicinen mot ätstörningar:

Friska människor

De får gärna vara neutrala och opartiska. Dvs nära familjemedlemmar kan det vara svårare med då nära relationer har tendens att ibland stjälpa mer än hjälpa även fast att deras stöd såklart aldrig är av ondo. Så har det iaf tyvärr varit ofta för mig.

Utöver arbetskollegor har jag även haft en bästa vän som rest jorden runt i flera år och som jag träffat max 1-2 gånger per år. Jag har aldrig yttrat något om mina långa sjukdomsår till henne men hon är en sån person som förstår utan att så mycket behöver sägas.

Hon är en sådan person som jag önskar att alla som kämpar mot ätstörningar skulle få ha i sina liv. Jag är övertygad om att friskprocessen skulle gå så mycket snabbare då!

Hon är en sådan där sprallig tjej som vet att ta vara på livet.

Varje gång jag är med henne påminns jag om att se det lilla i varje ögonblick. Tar vara på den korta tid som vi har fått. Hon påminner mig om allt det som jag har slösat bort. Varje dag.

Hon är varken tjock eller ful.

Hennes ögon skrattar lika ofta som munnen.

Hon måste ha minst en maraboukaka per dag, annars blir hon grinig.

Hon är kreativ, vig i kroppen och snabb i huvudet.

Hon är en sådan som alla vill prata med.

Hon är en sådan som man vill ska tycka om en…

Hon ÄLSKAR mat.

Hon är den vackraste jag vet.

Hon är också den enda unga människan som jag känner som säger att om hon skulle dö i morgon så skulle det ändå vara okej. Hon är ändå så nöjd med livet och allt som hon har fått vara med om så här långt

Och nej, hon är inte en 80 år gammal tant, utan bara 24 år.

Jag jobbar just nu hårt med att försöka se till att alla som vill ska möjligheten att få ha en sådan här person i sitt liv.

En ambassadör för livet, så vackert och så välbehövt.

Skulle du också vilja ha en solstråle i ditt liv…?

Självhjälp

Äg dina egna tankar!

Underbara ni!

Tack för er fantastiska tålmodighet, hejarop och förståelse för att blogginläggen här för en kort stund har blivit lite glesare.

Dock lovar jag att allt som jag försöker att göra utanför bloggvärlden är väl värt att vänta på!

Dessutom passar jag såklart på att leva lite också… 🙂 Ha kul och njuta lite extra när jag inte bara jobbar och låter hjärnan gå på högvarv.

I början av veckan fyllde jag på mitt MåBra-konto i form av en helkväll tillsammans med det härliga nätverket 4good.

Man blir verkligen aldrig besviken på deras inspirationskvällar!

Jag var egentligen rätt stressad när jag kom till Rival i måndags kväll men den känslan försvann så fort jag satte min fot innanför dörrarna. Kort därefter kunde jag sjunka ner i en av de mjuka stolarna med en proppfull goodiebag i min famn.

Kvällen kunde börja!

Temat var Get Bodywise and Soulful och var ett event av många som 4good regelbundet anordnar runtom i landet.

Liksom förra gången när jag gick på ett av nätverkets många Stockholmsevent imponerades jag över hur hela 4good-teamet och föreläsarna som var inbjudna lyckas med konststycket att förmedla en sådan varm och ”familjär” känsla till alla oss som sitter där. Vi är trots allt över 600 pers i publiken och jag slår vad om att det inte finns en enda person som kan låta bli att inte ryckas med eller smittas ner av all glädje och energi som fullkomligen sprakar i lokalen.

För er som ännu inte har besökt en 4good-kväll så kan jag berätta att kvällen vanligen inleds med ett lotteri. Dvs platsen som du sitter på har ett nummer och om du har tur så är det just ditt nummer som konferenciern ropar upp. Det brukar vara ett helt batteri med generösa priser i form av allt från resepresenkort, frisörbesök, designade inredningprylar, lyxig choklad, m.m.

Varje kväll har man bjudit in olika föreläsare och den här gången var det Blossom Tainton, Caroline af Ugglas, Michael Södermalm och Ulrica Norberg.

Det som är så bra med de här kvällarna är att ofta är det alltid någon av föreläsarna som man kanske aldrig har hört talas om men det gör inget. 4good et nämligen vad dem gör och är proffs på att veta vilka personer som går hem hos publiken. Inte en enda gång tittar man på klockan då de inbjudna verkligen vet hur man berättar en historia och hur man inspirerar andra att våga göra saker som skrämmer en.

Det som jag framförallt tar med mig från den här kvällen var det som Michael Södermalm pratade mycket om.

Han ställde följande fråga till oss i publiken:

”Vad är skillnaden som gör skillnaden?”

Han syftade på varför vissa människor verkar ha mer lycka i sina liv, ofta tänker positivt, har tur, blir mer framgångsrika, etc. Samtidigt som det finns en helt annan grupp människor som nästan alltid tycks ha något att klaga på.

Varför är det så?

Michael bekräftade något som jag för längesedan talade om för en – på den tidennära vän.

Hon tröttnade och tjurade rätt ofta på att jag alltid var glad och ”så himla käck”. Tyckte jag var en ”turnisse” och att allt bara gick av bara farten för mig medan hon själv jämnt gick runt och beklagade sig över att hennes liv var så trist.

Undertonen i hennes syrlighet var att jag aldrig behövde kämpa utan att allting bara ”kom till mig”.

Hon hade så fel.

Det sa jag också till henne en dag när jag hade tröttnat på allt hennes gnäll. Inte likt mig egentligen men tyckte till slut att det var bäst för henne själv att kanske börja se lite annorlunda på sig själv och livet.

Jag sa ungefär samma sak till henne som Michael sa till oss i publiken i måndags.

Nämligen att allting börjar hos sig själv.

Man kan inte leva hela livet genom att gå runt och störa sig på andra, vara avundsjuk eller försöka förändra alla personer som man har svårt för.

Den enda som man verkligen kan förändra är sig själv!

När jag tränades till säljare präntade min mentor in en sak som jag aldrig någonsin glömmer:

Allvarligt viftade han med fingret och sa:

”Kom ALDRIG och påstå att en person har tur!

Allt handlar om hur bra du är på att se möjligheter.

… och möjligheter finns ÖVERALLT och HELA TIDEN!”

Har du rätt inställning kommer du också snart att upptäcka detta.

Livet är- oftast iaf – inte mer orättvist än för någon annan.

Tusen tack 4good för att ni ser till att få så många människor att bli mycket varmare, gladare och närmare varandra!

Ni behövs!

P.s För er som är nyfikna på att få se lite bilder från igår så kan ni klicka på länken.

Ätstörningscoach

4good – nätverket för mer solsken i ditt liv!

Hört talas om 4good?

Inte?!

Då är det sannerligen på tiden!

***

Ni vet ju hur mycket jag brukar lovprisa kvinnliga nätverk och särskilt sådana med fokus på välmående och balans!

Här kommer ytterligare ett att hålla ögonen på.

Fakta om 4good (saxat från hemsidan):

”4good är ett nätverk fullt av solsken!

I  dag är vi över 11.000 likasinnade som vill umgås, tanka energi och finna inspiration, utveckling och balans i livet.

Sedan starten i februari 2004 är det möten i det verkliga livet som är vår grundplåt i nätverket, det här du som 4goodare har chans att ta del av några av Sveriges bästa inspiratörer och det är på plats som du träffar hundratals andra som du. Och det är här som du möter våra samarbetspartners – öga mot öga.

Vi kommer aldrig att frångå de fysiska träffarna, häri ligger en särskild magi. Samtidigt växer vår Facebookgrupp och 4goods webbtv-kanal utvecklas snabbt.

Bloggen och siten är andra mötesplatser och vi är glada att vi lever i dessa tider där tid och rum inte längre är ett hinder för att ta del av oss närsomhelst och från varsomhelst (våra 4good friends hittar vi både i Rättvik och Los Angeles, Angered och London).

4good växer och vi ser fram emot att göra oss tillgängliga för ännu fler!”

Grundarna är Carina Sunding, VD, och Katrin Sandberg, Creative Director.

Förutom fysiska träffar arrangerar man även inspirationskvällar, resor, etc.

Läs även gärna artikeln om 4good i SvD.

Den 22/11 anordnar man eventet ”Free your mind” med proffsiga föreläsare som Klas Hallberg, Kajsa Ingemarsson, Emma Hamberg och tjejerna bakom succévarumärket Oddbirds.

Jag har fått den stora äran att få bjuda med mig en läsare. Kul, va?

Tävlingen där första pris är att få gå på inspirationskvällen ihop med mig kommer upp på bloggen senare i veckan.

Håll utkik så kanske vi ses där..!?