Personligt

Fler frågor om mig

fragor-om-mig
Vad roligt att ni verkade gilla de tidigare inläggen om mig och vad jag arbetar med.

Jag tänkte att vi fortsätter i samma spår med lite blandade frågor om mig, mina intressen, favoritmat, med mera.

Vilka var dina favoritämnen i skolan? Språk, samhällsvetenskap och teater.

Vad dricker du helst? Vatten. Till middag gärna en iskall alkoholfri öl.

Vad är din favoriträtt? Jag gillar varma grytor och särskilt den här med kyckling, spenat, kokosmjölk, sötpotatis med cashewnötter eller rostad mandel. Serveras med ris.

Vad lägger du helst pengar på? Bra och rättvis mat, resor och upplevelser.

Vilken bok rekommenderar du? The Secret. Annars Robin Sharmas böcker som Munken som sålde sin Ferrari, Ledaren utan titel och Vem gråter vid din grav?

Favoritfärg? Lila.

Vart reser du helst? USA.

Har du några syskon? Ja, 2 st storebröder.

Vilken är din favoritrestaurang? Restaurang Salt som ligger precis vid vattnet i Tylösand, Halmstad. Magiskt att sitta på deras veranda och se på när solen går ner där en sommarkväll.

Är du en känslomänniska? Absolut. Jag har inte alltid gillat den här egenskapen men idag ser jag det som en av mina största styrkor och något jag är tacksam över. När jag träffar människor idag med olika utmaningar och de berättar hur de mår så är jag mycket bättre på att kunna hjälpa dem eftersom jag har gjort en liknande resa själv. Först när du klarar av att känna och gå på djupet med dina känslor så kan du också identifiera orsaken bakom, ta itu med problemet och gå ut starkare. Det är då du utvecklas och kan gå vidare.

affirmationer-vid-atstorningar

Använder du affirmationer? Ja, varje dag. För dig som inte vet vad en affirmation är så är det helt enkelt en positiv mening som du säger, tänker eller känner – ja, ALLTING! När du säger din mening (affirmation) skickar du ut den och rätt energi till universum. Enligt attraktionslagen så all energi som skickas ut till universum kommer också tillbaka till dig, du vet bara inte när du får det tillbaka eller i vilken form. Men det kommer tillbaka och det är därför det är så viktigt att vara medveten om sina tankar och tänka positivt. Skickar du ut negativa tankar, ord eller känslor så kommer dem också tillbaka så det är bra att veta vad du skickar ut för något. The Secret är en superbra bok om attraktionslagen för dig som blir nyfiken och vill veta mer om detta.

Kan du ge ett exempel på en affirmation som du gillar? Det finns jättemånga. Det här är en favorit: Jag är ärlig mot mig själv, lyssnar på mitt hjärta och väljer kärlek.

Vad lyssnar du på för musik? Robyn och Laleh för både musiken och låttexterna. De följer sina hjärtan och det hörs i musiken tycker jag.

Din favoritfilm? Jag ser inte så mycket på film. Dock tycker jag Titanic fortfarande är helt fantastisk även fast det snart är 20 år sedan den hade premiär första gången.

Favoritprogram? Bonde söker fru är mysigt 🙂

En god vana? Varje dag är mitt mål att göra minst en god sak för någon annan utan att det är jobbrelaterat eller självklara saker som man förstås alltid bör göra som medmänniska.
Det kan t ex vara att ta sig tid att stanna och fråga om någon behöver hjälp med att hitta
rätt eller läsa kartan om hen ser lite förvirrad ut.

Vad vill du ändra på? Jag upplever att Sverige har blivit ett kallt land att leva i och gillar inte det. Det känns som att vi har slutat att ta hand om varandra och lämnar den som har det kämpigt eller är sjuk till sitt eget öde. 

Om det är något jag vill hjälpa till med så är det att förändra detta.

Det är ok att vara rädd men det får inte hindra oss från att sluta agera när vi ser att något är fel.

Det går inte att skylla på att man är rädd.

Det är inte att ta ansvar för sina handlingar eller medmänniskor.

Vi måste bli bättre på att välja kärlek, våra hjärtan och
stå för det vi tycker känns rätt. 

Mat, Självhjälp

Tjejer som dricker Coca Cola

Tro det eller ej men jag tillhör inte dem som oftast har järnkoll på vad andra människor äter eller dricker.

Därför blir jag förvånad över att jag ens tänker på det här efter att ha sett ett program med duon Rebecca och Fiona.

Det är dags att äta och någon av dem  (eller båda två, kommer inte riktigt ihåg) beställer in Coca-Cola till maten.

Eller tja, det är nästan Coca-Cola.

Lightversionen.

Något i mig hade inte förväntat det.

Missförstå mig inte.

Jag gillar verkligen båda tjejerna och deras härligt avslappnade attityder. På riktigt.

Därför tror jag det var något i mig som blev besviket när tjejerna svepte det sockerfria alternativet framför en riktig Cola.

Dock inser jag ju att skälet till lightalternativet kan vara många. Det behöver inte alls vara så att även dessa två så härliga tjejer har nåtts av sockerjakt eller hälsohets.

Jag inser dock på samma gång att den verkliga anledningen till att jag reflekterar över det här (så mycket att jag till och med skriver om det!) beror på att Coca-Cola smärtsamt påminner mig och min väns resa till USA förra våren.

Vi var på väg över Atlanten och som alltid ingår det fria drycker på planet.

Min vän, som jag har skrivit om rätt mycket tidigare (och är så långt från ätstörningar som man kan komma) beställde med glädje två vanliga colaburkar på en gång.

Hon är lika beroende av Coca-Cola som av sin dagliga mjölkchoklad och att få dricka hur mycket cola hon ville under våra ca 15 h till Los Angeles var rena julafton.

För mig också. Trodde jag i alla fall innan första beställningen…

Jag hakade på min kompis och beställde också cola.

Skillnaden var bara att jag la till ett litet ”Diet” framför ”Coke” och med ens blev den nyss så trevliga stewarden i gravallvarlig.

Han stannade upp i sitt arbete och stirrade argt på mig. I flera sekunder stod han så där tills dess att han med riktig släpig amerikansk dialekt utbrast:

”Diet?!

Why Diet?

Are you on a diet?!”

Pionröd i ansiktet tittade jag åt ett annat håll. Låtsasws som att det var någon annan han blivit förbannad på.

YOU are SKINNY!!!””

Kände min väns frågande blickar på mig (vi har aldrig pratat ätstörningar, men tror ändå att hon har förstått för längesedan).

Jag mumlade något ohörbart till Stewarden att jag inte tål socker. Får efter en del dåliga förklaringar och gnäll till slut min Diet Coke.

Han är dock fortfarande måttligt irriterad på mig vilket märks när han går vidare för att serva övriga passagerare. Fortsätter att älta min beställning högt med de andra medpassagerarna.

Resten av resan kändes det som att hela planet kände till mitt onda uppsåt.

rad 42, fönstergång, där satt minsann en tjej som var alldeles för smal för sitt eget bästa och till på köpet försökte hon sig på att beställa en cola light.

Behöver jag ens nämna att jag inte beställde en enda cola till under veckorna som var kvar?

Jag minns att jag var jättegenerad av händelsen men också förbannad.

Jag tänkte vad hade han för rätt att lägga sig i mitt liv?

Om jag ville dricka light fick jag väl göra det? Det var väl i så fall mitt bekymmer.

I efterhand är jag dock glad åt sådana här incidenter.Det är dem som fått mig att vakna och stanna upp. Fundera på vad jag höll på med.

Det är nämligen väldigt få gånger som en anorektiker bryr sig om en utomståendes åsikter.

Det krävs rejält mod av en annan människa att våga bryta sig in i ätstörningens zon. Men när personen väl gör det så är det trots allt det som faktiskt betyder något.

Därför är det så viktigt att ni som är anhöriga inte bara ser på när ni tycker något verkar konstigt med er dotters / sons / kompis / kollegas matvanor.

Våga ifrågasätta.

Våga göra den andra personen upprörd.

Det är ett av de bästa råden som jag kan ge.

Det är inte farligt om den du tycker om blir ledsen. Eller arg.

För det är just det som han / hon kommer att tacka er för i efterhand.

Inte för att ni såg på eller lät er spelas med!

Mat, media, recept, Självhjälp, Träning

Vägen från 37kg – mitt 2010

Bäst 2010 var utan tvekan att jag äntligen vågade släppa taget i sept / oktober.

Jag vågade hoppa utan att veta var och hur jag skulle landa.

Och det vet jag fortfarande inte riktigt…

Tack raraste för gårdagens alla trevliga nyårshälsningar och tips på vad som kan vara orsaken till att min hy har börjat att bete sig så tonårsaktigt.

Jag gillar verkligen Stellas kommentar, särskilt den sista raden:

”Finnar behöver inte alls bero på att man äter onyttigt. Det är en hormonell obalans i kroppen som orsakar det hela.

Jag brukar t ex få finnar när jag har eller ska ha mens.

När man är i svälttillstånd har man dock i regel inga finnar. Inga hormoner heller.

Som frisk är man alltså lika dödlig och finnig som alla andra igen.” 😉

Jag inser att jag får vara tacksam över att mitt system tycks fungera igen som det ska. Efter åtta års svält borde det trots allt vara rätt mycket som skulle kunna ha ”blivit trasigt” inne i mig.

Nu byter vi ämne.

I början av veckan skrev jag om olika saker som har varit absolut bäst under 2010. Detta fick mig att börja gå igenom gamla blogginlägg från januari-december och plötsligt inser jag hur mycket som händer under ett år.

Då jag har fått väldigt många nya läsare, särskilt sedan i höstas, tänkte jag att det kunde vara lite kul för er som inte har orkat traggla er igenom hela bloggen från scratch att få veta lite mer om både mig och bloggen.

Här kommer ett pottpurri från år 2010:

Januari

Berättar för första gången offentligt om mitt träningsberoende: Vägen från 37 kg i Cosmopolitan

Inscannad artikel finns att läsa här: Mitt träningsberoende i Cosmopolitan

En betydande milstolpe: Firade 6 mån som helt träningsfri

Min första bloggträff med några läsare: Bilder från bloggträffen

Februari

En lyckad första tjejkväll: Tjejkväll

Mars

Svarar på läsarfrågor om min bakgrund: Hur allt började och Vad har triggat dina ätstörningar?

Upptäcker ny mat och nya smaker: Avdramatisera ”farlig” mat

Bakar mitt första 100 % jästfria surdegsbröd: Surdegsbröd med nötter

April

Deppigast 2010: Psykbryt

Recenserar bästa boken för självhjälp: Mattillåtet i nytryck

Skojig utlottning av boken tack vare underbara Randi Förlag: Bokpaket med Mattillåtet

Peppinlägg om testvecka (bästa medicinen för att kunna bryta en svår ätstörning): Supertipset: Testvecka!

Maj

En läsare skickar en present hem till min adress, fina Maria: Present av läsare

I övrigt spenderade jag nästan hela maj borta i USA (Los Angeles, Las Vegas, New York, m.fl). Ett viktigt mål att pricka av från min motivationslista som kvitto på att vara tillräckligt stark både mentalt och fysiskt för att klara av en sådan resa:

Drömresan – fyra delstater! och Lite bilder

Juni

Firar 10 år som träningsfri men är ledsen då jag fortfarande saknar nära relationer: Ensamheten dödar mig

Rycker upp mig och reser senare runt i sommarsverige, bla till Båstad: Midsommardagen i Båstad

Juli

Bloggkommentatorerna uppmärksammar bloggen för första gången: En VIKTig blogg

Inlägget handlade om: Inte farligt eller okontrollerat att äta sötsaker varje dag

Gästbloggar tre dagar för Tjejzonen: Veckans gästbloggare!, Att bli fri från en ätstörning – fortsättningen och Grundregler för att bli av med en ätstörning

Augusti

Favoritdikten: Ingen vill ångra sitt liv

September

Gästbloggar igen hos Tjejzonen: Bli (h)järnstark!

Jag klättrar högre än jag tidigare någonsin gjort på friskstegen: Den som äter bäst vinner!, Fem dagar med vind i ryggen! och Jag ställer krav på min mat

Oktober

Oktober inleder en riktigt bra vinter och höst 2010. Jag flyttar till Sthlm och karriärsmäsigt gör jag samtidigt några rejäla kliv uppåt.

Jag tilldelas UnderbaraClara-stipendiet: Vunnit UnderbaraClara-stipendiet

Grät tyst i tio sek när jag läste: Annika Marklunds fina motivering

Skriver om: Friskprocessen och dess förhatliga hets-och överätningar

November

En riktigt härlig månad med en massa spännande samarbeten med bla. 4good, Saltå Kvarn, Chokladfabriken, m.fl.

Inspirerande kväll och läsarträff på Rival (tack 4good!): Go nuts och lev livet!

Accepterar: Ingen storlek 34 längre

December

Årets mest utskällda: Din PT – en hälsofara?

Vågar mig ut på mingel: Young Professionals – nätverk!

Det börjar bli riktigt roligt med mat igen: Äkta Matglädje

Dagen jag upptäcker att det är väldigt lite ätstörning kvar i huvudet: Nu börjar jag bli rädd

Svänger mina lurviga utan koftan och i bara linnet på Säkerts konsert: Klär av mig

Inleder min serie om kroppen (jodå, lovar att fortsättning följer): Livsviktigt att ha en putmage

Puh!

Nu är jag lite nyfiken på hur mycket och vad ni vanligtvis läser av inläggen?

Finns det någon här som vet med sig har läst så mycket som kanske 90-100% av bloggen?

Det här året har varit spännande på väldigt många olika sätt.

Jag hoppas att det framgår riktigt varmt hur tacksam jag är över att få ha bloggosfärens absolut trevligaste (och smartaste…) läsare.

Ni är helt fantastiska!

Vår resa fortsätter…

Gott nytt 2011!

Ätstörningscoach

Sjuk och ätstörd? Din röst behövs!

Robyn tar ställning, gör du?

***

Jag var partipolitiskt engagerad när jag var 14-16 år. När jag blev sjuk som 16-åring slutade jag dock helt att bry mig . Jag tappade intresset för allt, även politik och ungdomsförbundet som jag hade trivts så bra med.

När jag röstade för första gången för fyra år sen var jag fortfarande sjuk och fortfarande hade jag inget intresse för politik (eller något annat heller för den delen än mat, träning och hälsa). Dock röstade jag ändå mest för att normen säger att man går och röstar så då gjorde även jag det (utan något större intresse).

Det här gången är det annorlunda. Veckorna innan valet har jag livligt deltagit i diskussioner både här hemma, med vänner och på nätet. Det är svårt att förklara men på något sätt vill den delen i min hjärna vara med och säga vad jag tycker, inte bara rycka på axlarna och hålla inne med mina tankar. Jag tror detta hör ihop med min tidigare konflikträdsla (som uppkom i samband med svälten).

När man pratar politik måste man ju välja sida och argumentera för sina åsikter, med andra ord är det rätt många som kanske inte kommer gilla en eller ifrågasätta det man säger.

Men vet ni? Idag gillar jag det.

Jag tolkar detta som att min gamla personlighet är på väg tillbaka. En del människor går aldrig i konflikt eller tycker varken si eller så om något och det är också helt okej, alla måste inte vilja diskutera allting. Så länge man är sådan som person är det inget fel på det, men jag är inte det och därför är jag så glad att se att min glöd tydligen inte har dött – den har bara fått vila under de här svältåren.

Hur som helst, idag är det val och jag har full förståelse för att flera av er har andra saker som upptar era tankar (t ex kalorier, vikt, kroppen, ångest, ect men som jag skrev igår hos Tjejzonen, försök se till att ätstörningen får mindre tankeutrymme av er, dra ner på timmarna som ni tänker ätstört).

Det är fullt förståeligt att man inte har energi över att hänga med i debatterna, läsa tidningarna och gå in på partiernas hemsidor för att läsa på. Dock får ätstörningen inte dra det så långt att man inte ens orkar eller är så likgiltig att man helt struntar i att rösta.

Det är många som tycker att det är ”okunniga” och att andra röstar ”bättre” än vad de själva gör men så är det verkligen inte.

Vet du inte vad du ska rösta på? Rösta blankt!

Det är för övrigt något jag tycker är bra att göra om man inte har koll på partiblockens värdegrunder. Jag blir otroligt upprörd när människor resonerar som t ex Bingo Rimér (inte för partiet han röstar på men för hans främsta argument).

Bingo svarar på frågan om vad som är den helt avgörande punkten för hans röst på Moderaterna.

Jag blir rädd när så många tycks resonera som Bingo. Jag undrar dock varför så många aldrig nämner partiernas värdegrunder och istället fokuserar på sakfrågor eller vilken partiledare som man gillar bäst.

Alla partier vill ju t ex att det ska löna sig att jobba, självklart! Och visst är det härligt med mer pengar i plånboken för oss som tjänar bra men det kan ju inte ske på bekostnad av andra. De som har det bra idag måste hjälpa de som har det sämre så att de också får samma chans i livet som alla andra.

Både Robyn och ABBA-Benny röstar tydligen FI, intressant!

Tycker själv att Gudrun Schyman är den ”duktigaste” och mest pålästa politikern i hela Sverige. Dock kan jag som sagt inte välja parti efter partiledare. Skulle gärna vilja rösta på två stycken i det här valet men det går ju inte.

Så idag klockan tre stöttar jag dem som i mitt tyckte bygger den starkaste grunden för det fantastiska land och välfärd som har byggts upp under låååååång tid tillbaka och som vi ”bortskämda spolingar” har förmånen att ta del av idag. Jag är stolt över Sverige och allt som vi får ”gratis” här (dvs betalat skatt för!).

Se på USA, där går det snabbt från att ena dagen vara på topp i karriären till att dagen efter riskera att hamna på gatan pga deras samhälle inte har någon ”back up” för människor som drabbas av tuffare levnadsförhållanden än andra.

Jag vill inte ha USA:s välfärdssystem här även om USA har mycket som är fantastiskt och jag besöker gärna landet. Dock skulle jag aldrig vilja leva, bo, jobba, bli sjuk eller riskera att bli fattig där.

Så ut mer er nu. Gå och rösta och gör med hjärtat!

Lorena, jag tror du fick hyfsat svar på din fråga nu…? 😉

Självhjälp

Personliga mål och motivationslistor


När jag for till USA för några månader sedan uppfyllde jag en av mina drömmar.

Lika viktigt som att jag såg till att en av mina många drömmar blev sann var att Resan stod med på en av mina motivationslistor (eftersom jag förr aldrig vågade åka någonstans pga plötsliga svimningsattacker, min rädsla för mat och hysterisk dygnet-run träning)

Motivationslistor är till för att du konkret ska se hur mycket ätstörningen förstör för dig och hindrar dig i ditt liv. Exempel på hur mina första egna motivationlistor såg ut: så här och så här.

Med motivationslistor ser du till att du tar dig framåt, att du utvecklas. Ibland kan man lura sig själv och intala sig att man visst utvecklas men med motivationslistor har du dina mål nedskriva och så länge du inte når dem kan du vara säker på att du fortfarande står och stampar.

***

När jag var som mest underviktig och led av svimningsattacker pga min anorexi vågade jag knappt ens åka till matbutiken med risk för att falla omkull när jag stod i kön och väntade på att få betala. I samband med det slutade jag även köra bil, något jag annars älskar och det var ett hårt slag mot min frihet.

Samma sak var det med mitt helvetiska träningsmissbruk, jag vågade inte åka någonstans så länge jag inte var garanterad träningsfasciliteter 24/7. Det är därför en enorm vinst när jag nu vet att jag både kan, orkar och njuter av resor utan att oroa mig över plötsliga svimningar, tvångsträning eller kalorisnål mat.

Så efter att ha ”bockat av” USA från min långa lista över potentiella resmål har jag börjat fundera på Asien. Många har ju upplevt Kina till exempel. Surfade därför runt en stund inne på reseguiden Mittens Rike, där fanns det gott om information om just Kina.

Men jag vet ändå inte riktigt, det finns så många platser jag vill hinna med och det är svårt att prioritera. Funderar även på en kryssning i Medelhavet, en tripp till Franska Rivieran och/eller besöka Tokyo.

Vad är ert bästa restips och varför?

Ätstörningscoach

Bilderna!

Från USA.

Vi närmare oss Los Angeles. Så här ser Arizona ut uppifrån!

***

En av mina favoritbilder, från sunny California.

***

Favoritfrukost på Urth Caffe, bagels med avokado och cream cheese + Iced latte

***

Vid Crand Canyon – ”The Eagle” (titta noga så ser du att bergsklyftan är slipad likt en örn)

***

The Skywalk.

Här promenerar man på rent glas så att det ska kännas som att man går på moln mitt över stupet.

***

Pinkberry – Frozen yoghurt!

***

Underbar 2-timmars tour i Hollywood och Beverly Hills. Open-air bil, solsken och blå himmel.

Rekommenderas!

***

Hm, antar att ni har sett den här skylten förrut, eller hur?

***

Times Square i NYC.

Här ska vi strax ställa i kö för biljetter till Phantom of the Opera.

***

The Staten Island Ferry.

Bra gratis tips om ni vill se frihetsgudinnan och hela NYC utan att betala en enda spänn.

***

Frukost på Le Pain Quotidien. Yoghurt med bär och granola. Ser godare ut än vad den var för yoghurten var väldigt sur.

Själva maten på  Le Pain Quotidien är mycket bättre.

Mat

Drömresan – fyra delstater!

Så här såg det ut på skärmen (på stolen framför mig) strax innan vi gick ner för landning…

*****

Ja, det blev verkligen en drömresa. Precis så bra som jag hade trott det skulle bli. Och det är ingen överraskning att den blev så bra som den blev.

Jag visste nämligen att jag var redo. Mardrömssemestrarna är historia (men en nyttig erfarenhet som lärt mig vilken riktning jag vill gå i livet)!

Jag hade haft lång tid att förbereda mig, att resa var sedan länge med på min motivationslista (del 1 och del 2) över saker som är viktiga för mig och som jag kämpat hårt för att få uppleva igen. Om jag var så sjuk som jag var i slutet av förra sommaren skulle jag aldrig ha vågat ge mig av på en sådant här stort äventyr.

Förmodligen skulle jag ha drabbats av svim- och panikattacker under någon av de 18 h timmarna som de tar att flyga till LA. Väl i USA skulle jag gissningsvis inte varit närvarande för fem öre utan istället haft huvudet fullt av mat 24/7.  Varit så disträ att jag nog inte ens skulle ha lagt märke till att det stod palmer utmed vägarna istället för träd och blomlådor som vi är vana vid här hemma i Sverige.

Vi har ätit ute på stan minst ett par gånger/dag. Ibland har vi gått tillbaka till samma ställe två gånger men oftast har vi passat på att testa och prova så många olika restauranger och caféer som möjligt.

En ny frukostfavorit som jag skaffade mig är bagel med mosad avokado och cream cheese. En krämig islatte till det i den kaliforniska värmen var pricken över i:et! Urth Caffe blev snabbt en favorit och ett av ställena som vi kom återkom till flera gånger om.

Jag har haft så mycket energi. Lekt och plaskat runt i poolen med min nära vän. Hoppat från kanten (som visserligen var förbjudet) och stänkt vatten omkring mig. Hämtat kameran och tvingat min kompis att ställa upp på knasiga bilder. Låter kanske som inget speciellt men för mig är detta livet och saker som jag gjorde utan att tänka på att jag gjorde dem innan jag blev sjuk för åtta år sedan. Efter att anorexin gjorde entré försvann min spontana humor och därför är det så häftigt att se att den faktiskt lever kvar inom mig, den har bara fått sova några år.

Nästan varje dag har vi ätit glass. Ganska ofta på Cold Stone men även på Pinberry. För er som inte vet vad Cold Stone är: man väljer sina egna glassmaker  + valfri topping (blev ofta kombinationen marshmallow + oreos + chokladsås eller Snickers + M&M:s). Min beställning ”bakar” personalen sedan ihop på en iskall ”stenplatta” (därav Cold Stone). Det blir som en skräddarsydd Ben & Jerry fast med betydligt generösare chunks i, dvs bitar.

Pinkberry är en slags yoghurtglass. Tycker väldigt mycket om deras chokladsmak toppad med färsk mango, blåbär och blandade nötter. Jättegott och gott som omväxling till när man är trött på för mycket sött.

Vi har åkt runt i flera timmar genom Beverly Hills och West Hollywood. Med vinden skönt svalkande och med stora svarta solbrillor på så hade jag svårt att stiga av när touren var över. Jag skulle jag ha kunnat sitta kvar i bilen hela dagen. Inte nödvändigtvis för att vi fick tjuvkika på celebriteternas stora villor (jättelika palats) utan bara för att det var så skönt. Mitt stora hår fladdrade i vinden i flera timmar och jag kände mig så skönt urblåst efteråt, som att alla intryck tillsammans med vinden hade blåst ut och ”renat” min hjärna. Jag var laddad med ny fräsch energi och motivation.

För första gången i mitt liv har jag spelat på casino (ja, jag gick plus också!!!). Las Vegas är en riktigt stor lekplats för vuxna och det var inte svårt att kul där. Det var länge sedan jag drack alkohol men när jag fick höra att drinkarna var gratis för alla som spelade var valet inte speciellt svårt. Jag tyckte att ett par drinkar tillförde min Black Jack debut lite extra stjärnglans. Det vill säga jag har inget emot alkohol men det tillför mig i vanliga fall ingenting så därför har jag länge valt bort detta (inget jag tänker aktivt på med andra ord).

I Las Vegas kändes det dock så klockrent med kokosdoftande Pina Colador, färgsprakande Sex on the Beach och när det nästan var morgon igen var det underbart med en krämig varm choklad (med ett sånt där tjusigt rosa coctailbär på toppen, precis som man brukar se på film) innan det var dags att sova några timmar.

Jag har vandrat på vackra stränder såsom Santa Monica och Venice. Fascinerats av naturens starka krafter uppe på Grand Canyon.

Jag har ätit lunch mitt ute i öknen (nybakat majsbröd, bönor, stekt kyckling, majskolv och bakad potatis). Besökt en ranch och oroat mig för att trampa på skallerormar och skorpioner.

Blivit uppvaktad av snygga (men alldeles för flirtiga) män. Knutit nya kontakter, utbytt viktiga och insiktsfulla tankar om livet och skaffat nya vänner för livet.

Jag har ätit alldeles för många pannkakor på Ihope och lyssnat sönder Robyns senaste platta (Fembot, Dancing On My Own och Cry When You Get Older tillhör favoriterna).

I New York har vi promenerat i Central Park, gått på Broadway, upplevt Times Square by night, åkt kors och tvärs på Manhattan, besökt Staten Island, shoppat nya skor och klänningar, druckit kaffe och ätit för många banan-och valnötsbitar på  Starbucks.

Jag har skrattat så mycket att jag fått ont i magen. Men jag har även gråtit och i vissa stunder varit så trötta att vi sovit i över 17 timmar (efter att vi inte sovit på ett helt dygn + jetlagen).

Det har varit tre resmål i samma resa. En obeskrivlig upplevelse efter att varit fast i ett fängelse i så många år. Nu vet jag att jag också kan.

Det var länge sedan som jag umgicks med en person 24/7 och det hade jag aldrig vågat göra om jag inte visste att den här personen litar jag på och känner mig trygg med till 100%. Tyvärr bor vi oftast alldeles för långt ifrån varandra och det är därför sällan som vi kan ses.

Men när vi väl ses är det som att tiden står stilla och jag glömmer nästan bort min historia och vad jag har med mig i bagaget. Personen är en sådan där som kan få för sig att ”bara” dra i sig en brownie typ tre minuter innan vi ska äta middag bara för att han/hon var sugen…

Sånt klarar jag själv inte av att göra idag. Men en sån enkel handling säger mycket om hur personen ser på livet. Den har vett att ta tillvara på det och lever livet fullt ut.

Oj, ett långt inlägg blev det här men jag kände det var dags att leverera reserapporten nu. I mon På fredag kommer bilderna upp!

Kramar
Anna

Ätstörningscoach

I’m home!

En dag kommer även jag vara redo att säga hejdå, men det är ännu väldigt långt dit.

*****

Hemma i Sverige från USA.

Det är egentligen natt och jag borde sova för att kunna vara i fin form till att börja jobba igen på måndag.

Tyvärr känner jag av jetlagen och är superpigg, brukar inte känna av den så mycket annars men detta är första gången jag flyger från andra sidan jordklotet. Har varit i NYC och Florida tidigare och då har jag knappt tänkt på att klockan flyttas hit och dit. Men det blev visst lite annorlunda med att inkludera Los Angeles i resan den här gången.

Hur som helst, jag är hemma. Välkomnades av våren/sommaren 2010 när jag klev ur planet och mår hur bra som helst. Jag kommer med solskenet till er… 😉

Resa är verkligen min passion här i livet och mitt sätt att fylla på med energi och hämta inspiration till det fantastiska liv som jag lever. Jag bestämmer själv över hur bra jag vill att mitt liv ska bli och det känns verkligen lyxigt. Nu menar jag inte ekonomiska faktorer utan syftar främst på psykologiska hinder som tidigare har legat mig i fatet.

Det är bara våra egna tankar som kan begränsa oss från att göra det vi vill. Efter den här resan vet jag att jag kan nå hur långt som helst!

Jag kommer bli HELT FRISK från mina ätstörningar. Jag bara VET det!!!!

Jag älskar verkligen livet och hoppas jag får behålla hälsan så mycket att jag som pensionär får lov att fortsätta vara lika levnadsglad som jag är idag och alltid har varit.

Det finns så mycket kvar som jag ännu vill göra. Mitt mål är att kunna säga att om jag dör i morgon så gör det inget för jag är lycklig över att alltid ha sett till att leva precis det liv som jag har velat utan några som helst psykologiska begränsningar.

Idag kan jag tyvärr inte säga detta. Jag skulle få panik om jag skulle få veta att jag kommer att dö i morgon. För jag är inte klar ännu. Inte än. Långt ifrån.

Jag har så mycket på min lista som jag tidigare har sagt nej till och så mycket som jag ser fram emot att få se, göra och uppleva.

God natt vännerna, hoppas ni fortfarande finns kvar där ute och vill fortsätta hänga med på ”min andra resa” som nu fortsätter.

Har saknat er massor.

Anna

Ätstörningscoach

Mer tips om USA?

Har ni fler guldkorn från NYC och LA att dela med er av? Jag reser till LA först i morgon men kommer att gå in här under hela resan (tre veckor) och kolla in det ni skriver under tiden. Så fyll gärna på om ni kommer på något som ni tycker att jag bör se eller göra.

Vill även be om ursäkt om det är någon som inte är ett dugg intresserad av den här resan. Men ”tyvärr” är den en stor del av mitt liv just nu och får därför lite extra uppmärksamhet här  i bloggen. Det är vad min hjärna tänker på dygnet runt.

När jag är borta kommer det dock inte bli helt tomt på bloggen. Kunde faktiskt inte låta bli att förskriva en del inlägg så ni har lite att läsa under tiden som jag är bortrest.

Självhjälp

Vad bör man inte missa i USA?!

Venice Beach

****

Tycker det är kul när vi kör lite ombytta roller och jag får fråga er som omväxling!

Så vad säger ni? Vad tycker ni som själva har varit där?!

Ni var ju otroliga bra med tips på hotell förra gången jag frågade. Har bokat in Herald Square i NY som en av er tipsade om. Ska bli jättespännande!

Men allt annat då? Skulle vilja ha lite mer inside information från både LA och NYC.

Har fått lite tips som billig shopping på Forever 21, en färjetur i NY, Farmers Market i LA, piren i Santa Monica, etc. Mat och fik som Pastis, Urth Caffé, Sidewalk Café, Griddle, Cold Stone och Pinkberry.

Förutom sevärdheterna som reseböckerna tipsar om vad föreslår ni?

Förresten någon som vet om det finns någon ranch i LA som har ridturer för nybörjare?  Skulle vara kul att rida uppe bland bergen alternativt på en strand antingen i LA eller Malibu.

old Stone