Ätstörningar, Må bra tips, Personlig utveckling

MINA BÄSTA PODDAR

basta-poddar-podcasts

Lyssnar du på podcasts?

Själv gillar jag det väldigt mycket! Gillar att lära mig saker och få upp ögonen för nya härliga personligheter. En podd då och då ser till att hålla både hjärnan och kreativiteten vid liv. Jag blir ofta väldig inspirerad och full av energi efteråt. Här kommer mina bästa tips på poddar:

framgangspodden

Framgångspodden
Nordens största affärspodd. Varje vecka gästas podden av Sveriges framgångsrikaste människor. Hett tips är att lyssna på avsnitt 79. med Ex-munken Björn ”Natthiko” Lindeblad. Oerhört fint samtal om meditation, lycka, visdom, att vara vaken i fyra dygn, ångest och meningen med livet. I avsnitt 56 pratar han med Mia Törnblom – en av Sveriges idag mest eftertraktade föreläsare. De pratar om att lära sig sätta punkt, älska sig själv och lyckas med sina mål i livet. Rekommenderas!

yogiskt-podd

Yogiskt
En podd om yoga & meditation. Om du är intresserad av att Medicinsk Yoga som jag skrev om i förra inlägget rekommenderar jag att lyssna på avsnitt 8 med Göran Boll som är grundare av MediYoga. Mycket prat om stress, andning, forskning och yoga. Om du är intresserad av Yinyoga är avsnitt 12 med Magdalena Mecweld också väldigt bra att lyssna på.

prestationspodden

Prestationspodden
En podd om prestation, stress och personlig utveckling. Här blir det många samtal om verktyg som kan motverka stress både i privatlivet och i arbetslivet. I avsnitt 10 med Sara Ingvarsson som är legitimerad psykolog med inriktning på ledarskap och organisationsutveckling så pratar man bland annat om vilken stresshanteringsmetod som funka bäst – yoga eller KBT?

drivet-podcast

DRIVET podcast
En inspirations- och karriärpodcast där drivna kvinnor i olika branscher intervjuas om hur de tagit sig dit de är i dag. I avsnitt 28 intervjuar de Ulrika Holm som är grundare till Blueberry Lifestyle och talar bland annat om att driva företag kan vara allting annat än en dans på rosor. De möter även Malou von Sivers i avsnitt 29 och pratar om på vilket sätt som sårbarhet kan användas som en styrka och HUR GÖR MAN EGENTLIGEN för att hitta sin egen inre styrka? Avsnitt 23 med Isabella Löwengrip pratar de om hur man kan vända sina svagheter till styrkor – rekommenderas varmt att lyssna på!

karriarpodden

Karriärpodden
I den här podden intervjuas kvinnliga ledare som gjort spännande karriärer. Rekommenderas gör avsnitt 23 med Lottie Knutson som för många är mest känd som den kloka och tydliga kommunikationschefen på Fritidsresor som blev hjälteförklarad  av hela svenska folket i samband med flodvågskatastrofen 2004. Retorikexperten Elaine Eksvärd i avsnitt 36 säger många klokheter liksom den digitala entreprenören Alexandra Bylund i avsnitt 48 som grundade Foap som blev en världssuccé. Många spännande resor att lyssna på och säkert känner du igen dig i mångas berättelser.

yogapodd

En yogapodd (f.d Helt Organiskt)
Här är fokus på hälsa i allmänhet och yoga i synnerhet. Frågor som avhandlas är vem får kalla sig yogini? Måste man vara vegan, genomgod och lika böjlig och färgsprakande som en piprensare? Här finns bland annat ett avsnitt om ”yoga för nybörjare”, ”yogastilar” och yogapolisen med Monika Björn. In och lyssna vettja!

Isabella Löwengrip & Pingis Hadenius pratar om ekonomi och pengar och bjuder på smarta tips för dig som är ett intresse för ekonomi. De pratar om aktier på ett enkelt sätt, hur man håller en budget, höjer sin lön, olika sparformer, varför det är bra att tänka på pensionen redan idag och hur man som entreprenör lyckas starta eget företag.

Vad lyssnar du på? Tipsa gärna! 🙂

Anorexia, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Behandling, Frisk från ätstörningar, Självhjälp

Tillfriskna från anorexia

Tillfriskna Anorexia
I förra inlägget berättade jag kort om Hur blir man frisk från anorexia?

Ett sätt att starta sin egen process mot tillfrisknad är att inleda den med en Testvecka.

Testveckan använde jag mig av som ett slags behandlingsverktyg som en del av min rehabilitering från ätstörningen. Det finns olika slags testveckor att använda sig av när det gäller att ändra en ovana eller ett beteende men det här är alltså min egen variant på testvecka. Den fungerade bra för mig och visade sig bli starten på hela min tillfrisknadsprocess. Dock är det bra att tänka på att bara för att den fungerade för mig betyder det nödvändigtvis inte att den garanterat passar dig. Bästa sättet är att du provar för att ta reda på det.

Syftet med testveckan är att du ska få prova på hur det är att leva som frisk. I många fall har personer som insjuknat i ätstörningar ”glömt bort” hur detta känns. Testveckan ska inspirera och påminna dig om hur din vardag kan se ut utan några ätstörningar. Tanken är att du ska få en paus och vila från ätstörningarna under den här veckan genom att testa på sådant som ätstörningen i vanliga fall förbjuder dig.  Du får naturligtvis inte hantera eventuell ångest som uppstår med någon kompensatorisk handling (t ex svälta, kräkas eller träna). Det är en grundregel för att testveckan ska fylla sin funktion.

Du får själv känna efter vad det är som du behöver träna på. Exempelvis kanske du behöver införa ett träningsförbud under den här perioden? För egen del tog jag ett träningsuppehåll på cirka 1,5 år. Det var nödvändigt för att jag skulle kunna bli helt frisk och inte nöja mig med att bara leva på halvfart resten av livet. Andra saker kan förstås vara att handla hem och äta ”förbjuden” mat, träna på att äta regelbundet (cirka 5-6 gånger varje dag; frukost, lunch, middag och 2-3 mellanmål), gå på restaurang utan att kolla menyn innan och/eller äta hemma hos en kompis.

Målet med veckan är att du ska bli så pass inspirerad av att leva som frisk så att du med hjälp av dina nya insikter och motivation vill förlänga testveckan ytterligare. För egen del ägnade jag ett par år av mitt liv åt att varva testveckor med regelbundna pauser för att emellanåt få vila från att utmana ätstörningen och hämta ny energi för att orka fortsätta.

Det kan vara bra att begränsa testperioden till max en vecka i taget för att målet ska kännas uppnåeligt. Om det inte känns realistiskt att börja med en hel vecka direkt är det bättre att starta med några dagar i taget och sedan förlänga testperioden med tiden. Det är viktigt att du inte sätter för höga mål från början för då kanske du inte ens vågar att starta.

En vanlig anledning till testveckan inte fungerar för alla är vanligen för att en del aldrig vågar att praktisera veckan fullt ut. Testveckan förlorar dock sitt syfte och verkan om du inte kan låta bli att välja ätstörningen under den här perioden. Försök ta en dag i taget och ge det en rejäl chans att låtsas vara frisk hela det utvalda dygnet. Sänk tröskeln så mycket som möjligt. Kom ihåg att små steg framåt är bättre än att stå kvar på samma ställe och trampa i gamla spår. Våga prova något nytt!

På lång sikt är tanken att du ska åstadkomma en livsstilsförändring för alla delar i ditt  livshjul som idag inte kan blomma ut på grund av anorexin. Med hjälp av testveckan är min förhoppning att du ska lägga den där sista pusselbiten som krävs för att du den här gången ska kunna bli frisk på riktigt och inte bara nöja dig med att vara ”halvfrisk”.

Det är mycket roligare att leva fullt ut än att gå på sparlåga resten av livet. Prova själv!

Stort lycka till!

Ätstörningar, Ätstörningscoach, Självhjälp

Frisk från Anorexia

flying-woman

En av de vanligaste frågorna som jag får om ätstörningar är om det verkligen går att bli helt frisk och fri?

SJÄLVKLART!

Jag skriver detta som en påminnelse till alla som själva är drabbade eller anhöriga som är oroliga för sina barn eller har någon i sin närhet som har problem med att äta.

Just nu trillar det in en mängd förfrågningar i min mailinbox om jag fortfarande är aktiv som ätstörningcoach. Det är jag! För tillfället är jag dock föräldraledig (javisst är det helt fantastiskt?!) och kan tyvärr inte ta några uppdrag under den här tiden. Någon annan behöva mig just nu om möjligt ännu mer…

Men var absolut inte ledsna eller besvikna för det! Verksamheten kommer vara igång som vanligt igen slutet av året/början på 2017 (möjligen kan det bli redan under hösten också men det är oklart i skrivandets stund).

Coachningen bedrivs online via mail eller telefon/Skype-samtal. Möjlighet till personliga träffar finns också om så önskas.

Om du är intresserad av att bli kontaktad innan det är dags att dra igång är du varmt välkommen att maila till vagenfran37kg(at)spray.se så får du snart mer information. Observera att du genom din intresseanmälan inte förbinder dig till något.

Varma sommarhälsningar, ta hand om er därute!

// ANNA

Mat

Fikahäng på Vetekatten

Igår blev det en snabb avstickare till Konditori Vetekatten.

Och MAMA, vilken riktig liten guldgruva som dolde sig därinne!

Jag säger det igen.

Bland det bästa med att bo i Stockholm är definitivt alla caféer som jag försöker att hinna med så gott det går att testa så många som möjligt av (har ju en del att ta igen efter alla sjukdomsåren).

Och vet ni ?

Jag tror faktiskt att Vetekatten klockar in på det absolut mysigaste hittills.

Förmodligen tycker jag så tack vare den hemtrevliga miljön. Den gjorde faktiskt allt.

Fiket är fullt av en massa olika små ”kafferum” där man enkelt hittar sin egen favoritvrå som man sedan kan sitta och tjuvkika på alla de gäster som elegant seglar in genom dörrarna.

Extra plus för att de har så stort utbud av så många olika saker. Här får smaken styra!

Oavsett om någon i sällskapet vill ha en macka, käka lunch eller bara ta en vanlig fika så finns det något för alla. Garanterat.

Kaffet förser man sig själv med från något av de olika kafferummen där termosarna står vackert uppdukade mitt bland porslin, mormorsvirkade dukar, mjölk, grädde och socker.

Hit kommer jag snart tillbaka till igen.

Extra bra att det ligger mitt i city dessutom, bara ett stenkast från Hötorget.

Rekommenderas.

 

Mat, Självhjälp

Det kan hända dig

Vill tacka för alla fantastiskt härliga kommentarer till gårdagens inlägg: Den kom

Ni som undrade hur jag känner just nu kan jag bara säga en enda sak – SANN GLÄDJE!

Jag har blivit ”friskförklarad” så många gånger förr men lustigt nog har jag ändå aldrig kommit så långt som idag. Dels såklart tack vare det som hände igår men framförallt i den viktiga kombination med att allting bara känns så himla rätt.

Det här är jag.

Under svälten levde jag konstant med dubbla känslor. Det fanns många sidor av sjukdomen som jag mer eller mindre tyckte om men samtidigt gick jag alltid runt med en längtan efter att få vara ”normal” eller frisk som alla andra människor.

Svårt att beskriva den tillfredställelse som nu har infunnit sig här hos mig. Jag har ju fanken gjort det här helt själv.

På egen hand.

My brain.

My inner strength.

My mind.

Mitt fantastiska psyke som är så starkt att det nästan blev min egen död. Idag har jag lärt mig att hantera det och kan kanalisera all den härliga energi som det pumpar ut i kroppen på mig.

Ingen annan har ändrat min inställning till att vilja bli frisk.

Jag gick länge runt och trodde att frisk är något alla blir med tiden. Men efter nästan åtta år upptäckte jag att så inte var fallet.

En mycket klok person upplyste mig häromdagen att det absolut svåraste en människa kan göra är att  förändra sitt eget beteende.

Förmodligen är det just därför som tillfredsställelsen blir så stark när man väl klarar sig ur sjukdomen…?

Förr blev jag hög på känslan av att vara nyttig, äta ”ren” och fettsnål mat samt träna mycket.

Idag blir jag lika hög på att ta hand om mig själv. Vilket jag aldrig trodde!

Men det ger faktiskt en kick att jag själv väljer att vara noga med att se till min kropps behov.

Äta ordentligt. Prata med människor. Regelbundet fylla på mitt Måbra-konto (Vem eller vilka saker ger positiv energi?). Röra på mig. Uppleva saker. Värma ansiktet i solen. Iaktta människors sociala samspel. Vara med i debatten. Ta del av allt som hängder runtom kring mig.

Min filosofi när det gäller att bli frisk från ätstörningar grundar sig på att jag tror att många gör friskprocessen svårare än vad den kanske egentligen är.

För mig började det med en testvecka.

Jag fixade inte en ny lång transportsträcka med en osäker förare mot en okänd destination.

Den här gången valde jag att själv sitta vid ratten och ratta bussen själv. Även fast att allt inte blev 100 % rätt från början så är det trots allt slutet som räknas.

Kanske är din friskprocess faktiskt närmare dig än vad du tror?

Det tror i alla fall jag.

Testa en vecka och se vad som händer.

Låtsas att du lever i en drömvärld en vecka. I en värld som du länge har längtat efter. Där du äter vad du vill och regelbundet. Det vill säga på ett sätt som du tänker att du bygger en fungerande vardag på och en livsstil som ska räcka i minst 60 år till. Undvik matförbud och regler. Träna inget.

Prova! Du har inget att förlora.

Kom ihåg att du kan alltid välja ätstörningen igen om du skulle tycka att det friska livet inte passar dig.

Men ge det friska en chans innan du säger nej!

Mat, Självhjälp

Tjejer som dricker Coca Cola

Tro det eller ej men jag tillhör inte dem som oftast har järnkoll på vad andra människor äter eller dricker.

Därför blir jag förvånad över att jag ens tänker på det här efter att ha sett ett program med duon Rebecca och Fiona.

Det är dags att äta och någon av dem  (eller båda två, kommer inte riktigt ihåg) beställer in Coca-Cola till maten.

Eller tja, det är nästan Coca-Cola.

Lightversionen.

Något i mig hade inte förväntat det.

Missförstå mig inte.

Jag gillar verkligen båda tjejerna och deras härligt avslappnade attityder. På riktigt.

Därför tror jag det var något i mig som blev besviket när tjejerna svepte det sockerfria alternativet framför en riktig Cola.

Dock inser jag ju att skälet till lightalternativet kan vara många. Det behöver inte alls vara så att även dessa två så härliga tjejer har nåtts av sockerjakt eller hälsohets.

Jag inser dock på samma gång att den verkliga anledningen till att jag reflekterar över det här (så mycket att jag till och med skriver om det!) beror på att Coca-Cola smärtsamt påminner mig och min väns resa till USA förra våren.

Vi var på väg över Atlanten och som alltid ingår det fria drycker på planet.

Min vän, som jag har skrivit om rätt mycket tidigare (och är så långt från ätstörningar som man kan komma) beställde med glädje två vanliga colaburkar på en gång.

Hon är lika beroende av Coca-Cola som av sin dagliga mjölkchoklad och att få dricka hur mycket cola hon ville under våra ca 15 h till Los Angeles var rena julafton.

För mig också. Trodde jag i alla fall innan första beställningen…

Jag hakade på min kompis och beställde också cola.

Skillnaden var bara att jag la till ett litet ”Diet” framför ”Coke” och med ens blev den nyss så trevliga stewarden i gravallvarlig.

Han stannade upp i sitt arbete och stirrade argt på mig. I flera sekunder stod han så där tills dess att han med riktig släpig amerikansk dialekt utbrast:

”Diet?!

Why Diet?

Are you on a diet?!”

Pionröd i ansiktet tittade jag åt ett annat håll. Låtsasws som att det var någon annan han blivit förbannad på.

YOU are SKINNY!!!””

Kände min väns frågande blickar på mig (vi har aldrig pratat ätstörningar, men tror ändå att hon har förstått för längesedan).

Jag mumlade något ohörbart till Stewarden att jag inte tål socker. Får efter en del dåliga förklaringar och gnäll till slut min Diet Coke.

Han är dock fortfarande måttligt irriterad på mig vilket märks när han går vidare för att serva övriga passagerare. Fortsätter att älta min beställning högt med de andra medpassagerarna.

Resten av resan kändes det som att hela planet kände till mitt onda uppsåt.

rad 42, fönstergång, där satt minsann en tjej som var alldeles för smal för sitt eget bästa och till på köpet försökte hon sig på att beställa en cola light.

Behöver jag ens nämna att jag inte beställde en enda cola till under veckorna som var kvar?

Jag minns att jag var jättegenerad av händelsen men också förbannad.

Jag tänkte vad hade han för rätt att lägga sig i mitt liv?

Om jag ville dricka light fick jag väl göra det? Det var väl i så fall mitt bekymmer.

I efterhand är jag dock glad åt sådana här incidenter.Det är dem som fått mig att vakna och stanna upp. Fundera på vad jag höll på med.

Det är nämligen väldigt få gånger som en anorektiker bryr sig om en utomståendes åsikter.

Det krävs rejält mod av en annan människa att våga bryta sig in i ätstörningens zon. Men när personen väl gör det så är det trots allt det som faktiskt betyder något.

Därför är det så viktigt att ni som är anhöriga inte bara ser på när ni tycker något verkar konstigt med er dotters / sons / kompis / kollegas matvanor.

Våga ifrågasätta.

Våga göra den andra personen upprörd.

Det är ett av de bästa råden som jag kan ge.

Det är inte farligt om den du tycker om blir ledsen. Eller arg.

För det är just det som han / hon kommer att tacka er för i efterhand.

Inte för att ni såg på eller lät er spelas med!

Mat, Självhjälp

Mat som förenklar!

God härlig lördag…!!!!

Nu sitter jag här och tuggar mackor och dricker nytt chaite. Det är snart dags att sticka ut på stan.

Årets bokrea började den här veckan och den är ytterligare en sådan där sak som jag tidigare slutade att bry mig om så fort jag blev sjuk.

Läslusten var plötsligt som bortblåst…

Redan som 12 åring började jag att följa med mamma in till stans city för att vara med om själva invigningen som skedde kl 00.01mitt i natten!

Min mamma  (som är lika boktokig!) tyckte som jag att det var just vid invigningen som man gjorde de bästa fynden…

I år tar jag det lite lugnare men jag måste fortfarande in och få botanisera bland utbudet.

Någon som kan tipsa om en bok ni tycker jag ska läsa?

Annars har den här veckan gått i raketfart.

Jag har inte ens hunnit göra matlåda då jag kommit hem rätt sent på kvällarna.

Så den här veckan har jag verkligen glatt mig åt att spontant kunna springa in på vår lokala ICA för lunch och sedan vara ute på gatan efter tre minuter.

Även att gå ut och luncha även fast att det från början egentligen inte var tänkt så.

Eller en sådan enkel sak som att bara promenera iväg och köpa bröd och pålägg och sedan vara tillbaka efter 10 minuter. Det är fortfarande lyx för mig.

Jag minns ännu hur det var när jag inte ens kunde skära upp en smörgås för att jag inte visste hur mycket den vägde eller hade någon uppfattning om kalorierna…

Aldrig att jag skulle kunna köpa mat från affären, det skulle ta mig minst en halvtimme att ens kunna bestämma mig för vad jag skulle välja (om det ens fanns något där som jag kunde äta överhuvudtaget!).

Det är så många saker som man inte tänker på som löser sig i sin vardag när man vågar att luckra upp  matförbuden.

Det är en lyx att byta ut de ätstörda tankarna på mat (ca 90% av den vakna tiden?) mot något som verkligen betyder något för mitt liv och min framtid.

Som t ex jobb, en aktiv fritid och nära relationer.

Våga säga upp dina matförbud och du ska se att nya, friska och kreativa tankar kommer till dig automatiskt.

Du behöver inte ens anstränga dig – tankarna kommer att söka upp dig!

Mat, Självhjälp

Är mat farligt?

När jag började att släppa på alla mina matförbud stod bröd överst på min önskelista. Det följdes tätt av avokado i obegränsade mängder.

Så efter att ha börjat i princip samtliga dagar med avokadomackor det senaste året har jag börjat att tröttna så smått.

Lite variation skadar inte.

I början av veckan slog det mig plötsligt när jag stod i butiken:

Vad sjutton, jag hade ju helt glömt bort att det faktiskt finns något som heter ÄGG!?

Jag slutade nämligen upp med att äta ägg en period (tröttnade på att bara få äta kokt äggvita, hade ju hört att gulan var fettig = extra onödiga kalorier).

Med andra ord fick jag sådan avsmak på äggvita att jag helt uteslöt ägg ur all min matlagning.

Men nu så slog det mig åter igen. Äggmackor är ju så himla gott!

Ett nykokt mosat ägg på mackan (så att gulan är sådär lagom smetig) är helt perfekt på morgonkvisten. Ägg som dessutom är så sprängfyllt med vitaminer och även en del järn.

Förutom ägg fick även en tub Kalles Kaviar följa med hem till mitt kylskåp.

Jag vet, visst måste jag vara heeeeelt från vettet…?!

Den är säkert sprängfylld med socker och en massa andra tillsatser som alla ständigt påminner oss om att vi ska undvika i vår mat.

Men det hjälps inte. SPelar ingen roll. Bryr mig inte ett dugg.

För jag har så många gånger testat den ”nyttigaste” kaviaren på marknaden och visst funkar den…

Men den smakar inte som Kalles!

Och det är ju därför jag ens äter kaviar.

Annars kan jag ju lika gärna äta något helt annat.

Det är ungefär som när man är galet sugen på godis och stoppar i sig ett halvt kilo frukt istället. Det blir inte alls samma tillfredsställelse för kropp och själ.

Man blir inte helt nöjd och fortsätter istället tänka på den mat som man egentligen hade velat ha. Ofta slutar det med att man äter alldeles för mycket eller något helt annat som man absolut inte hade tänkt sig.

För även fast att kroppen rent fysiskt är mätt så har själen inte fått sitt.

Många gånger gör man sig själv en björntjänst genom att inte välja det som man i första hand hade velat äta.

Så ett tips, testa och se vad som händer när du direkt väljer att äta det som du är sugen på.

Sluta gå runt det som katten kring het gröt!

Ångest, Mat, Självhjälp, Träning

Svar på era frågor

Nu är det äntligen dags att svara på lite frågor! Är medveten om att det är en del som jag har missat den sista tiden…

Håll till godo!

Blir alldeles tårögd här… Så starkt och bra gjort! Jag vet hur svårt det är.

Jag ”tvingar” mig själv att ta promenader varje dag för annars är jag inte värd mat.

Är inte långa promenader i flera timmar. En timma om dagen. Är det för mycket?

Jag har 18 i bmi. Inte så underviktig. Får träna och det skapar ångest bara tanken på att jag FÅR tränam men väljer att inte göra det för jag orkar inte. Känner mig lat o dålig. Promenader mår jag bra av men orkar inte med detta tvång. Önskar jag tyckte om mig själv lika mycket oavsett träning el inte.

Men promenader räknas väl inte som träning???”

Åh, dessa förrädiska promenader!

Jag testade själv för flera år sedan att försöka lämna äs samtidigt som jag fortsatte med promenaderna. Det funkade inte. Tyckte inte det räknades som träning men det spelar ingen roll vad man räknar det som. Det är ett tvång och en del av sjukdomen som man mår psykiskt dåligt över om man inte får utöva det. Promenader var därför för mig ett destruktivt beteende. Om promenaden bara är något som du ska få överstökat för att få lugn i sinnet efteråt är det fel, tycker jag.

Du har svaret själv. Du säger själv att du inte orkar med detta tvång.

Hur ser du på ditt liv? Vill du fortsätta promenera dessa ångestfylllda promenader livet ut? När du är 30 år? När du är 50? Funkar det med ev. familj och partner? Vad händer i så fall med din spontanitet, lust och livsglädje? Är det verkligen en hållbar livsstill att promenera varje dag för att hålla ångesten borta?

Jag jobbar som du och många av dina andra läsare för att bli helt frisk från en ätstörning.
Jag har kommit ganska långt, men det finns vissa livsmedel som fortfarande känns svåra.
Jag kan äta på restaurang och bryr mig då inte jättemycket om vad maten innehåller, men det är tuffare när jag ska laga mat själv.

Jag tänkte höra med dig hur du gör.

T.ex. när du använder creme fraiche i din matlagning, använder du då den med 34% fetthalt?

Jag har länge funderat på vad som är ”normalt” och vågar inte riktigt lita på mina föräldrar.
Jag förstår att folk gör olika, men jag skulle gärna vilja höra vad du tycker/tänker om det eftersom du är/har varit i samma situation.

Jag är ju ingen dietist eller kostexpert på det sättet men vad som har funkat för mig har varit att under min sjukdomstid åt jag alltid filtrerad lättyoghurt till allt. Vilket man blir väldigt less på så fort man inser att det finns ett liv utanför äs… Dock när jag väl kickstartade igång en ny fas i friskutvecklingen tog jag klivet till gräddfil och lätt creme fraiche (15 %). De är rätt standard i mitt kylskåp idag men ibland tycker jag det är gott att använda den med 34 %, beroende på vad jag ska ha den till. T ex har jag haft blodpudding i veckan och då tyckte jag standard creme fraichen gjorde sig bättre som tillbehör ihop med lingonen. Jag tycker du ska testa lite olika sorter och själv komma fram till vad du trivs med.

Använd ditt smaksinne, mat är fantasiskt roligt så fort du tillåter dig att leka med den och upptäcka själv!

… tillåter jag mig nu att äta mer normal mat och tom fett.

Men det är svårt, det som nu händer är att jag tycker mat är så himla gott och jag är helt fokuserad på att få äta. Det är som att min kropp har vaknat till och nu vill ha mer fett och kolhydrater.

Jag gissar att det har något med att ha levt på svältnivå med enorm fettbrist och total kontroll i över 10 år att göra? Jag vet bara inte hur jag skall hantera min situation då jag nu tillåter mig att äta, men tycker jag äter för mycket och får därmed mycket ångest och känner mig tjock – översättning, jag börjar närma mig BMI 19. Tänk om jag bara kommer gå upp och upp i vikt?

Jag vet inte hur jag ska tolka min kropp, vad vill den ha?

Är det överätning/hetsätning som ligger bakom sugen på mat? eller är det kroppen som behöver det? Ska jag tillåta mig själv att äta när jag är sugen? Hunger vet jag knappt vad det är så jag tror det är sugen som styr, men jag vet inte vad som är vad. Jag litar inte på min hjärmas signaler.

Hur hanterade du viktuppgången? Kunde du särsklija vad din kropp verkligen ville ha och vad som var din ”hjärna” som spelade ett spratt?

Jag känner igen mig i det du skriver om ”jag är helt fokuserad på att äta”. Så var det länge när jag väl tillät mig mat igen. Men det är helt naturligt, något annat vore väl konstigt? Om kroppen har svultit så länge är det klart att hjärnan nästan får en chock när man väl tillåter sig mat igen. Lite som Va är det sant? Får jag verkligen mat nu? På riktigt?!

Och svaret på överätning är solklart JA. Det har blivit många gånger som jag inte fattat vem det är egentligen som skriker efter mat i mig: Är det hjärnan, kroppen, själen, någon brist eller sug eller bara en frestelse?!

Det som jag har lärt mig efter alla turer och tagit med mig är framförallt allt att strunta i att analysera det hela så mycket. Låt det ske.

Efter alla turer som har varit har jag insett att kroppen är alldeles för kemisk och komplicerad för att jag som lekman ska kunna bedöma dess beteende utifrån vad den signalerar att jag ska stoppa i munnen. Den reparerar, bygger upp, städar och fixar så mycket att jag omöjligt kan säga varför?

En sak som jag har märkt är att ju längre tid (nu pratar vi flera månader!) som jag har ätit regelbundet, tillräckligt och kombinerat kostcirkelns alla delar vid samma måltid desto mer sällan infaller överätningarna. Idag är det mycket mer ovanligt att jag får plötsliga sug eller blir akuthungrig på konstiga tider. Om jag blir det beror det på att jag ätit för lite under dagen och då tar kroppen igen det med råge. Detta slår aldrig fel och nu för tiden bara accepterar jag att det är en del i min fortsatta friskutveckling.

Precis som vem som helst som äter för lite blir man ju svinhungrig framåt kvällen. Därför kan det vara bra att försöka att inte tänka så mycket på om det är vanlig hunger eller någon slags brist man har.

Bara ät, det är enda sättet att få lugn och ro i både kropp och själ.