Hej alla fina därute som läser!
Började den här dagen med massor av härlig tennis och har varit hög på endorfiner ända sedan dess.
Det är så sjukt att något så trivialt som en enkel tennislektion kan göra en person så glad och lycklig.
Så varm i magen…
Om du skulle fråga mig vad som är absolut bäst i mitt liv just nu är det utan tvekan att jag har funnit lyckan i tennisen.
Efter år av svält och isolation (hm, låter lite som att jag har befunnit mig i en grotta… men skit samma) har jag äntligen hittat ett intresse.
En riktig Anna-grej!
Något som verkligen skriker JAAAAAAG!!!!
Om det bara var möjligt skulle jag helst vilja andas tennis dygnet runt! Det är så synd att det bara är en gång i veckan!
Jag har snuddat vid detta ämne tidigare, dvs att man måste nog ha varit rätt långt ifrån att leva ett vanligt liv (t ex pga sjukdom, fängelsestraff eller liknande) för att ens förstå en milligram av vad jag försöker säga i det här.
Små saker eller sådant som är en självklarhet för andra, glädjer jag mig verkligen åt nu för tiden.
Tar ingenting för givet. Men däremot njuter jag som fan av allt jag tar mig för (på ren svenska).
Jag har blivit förbluffande bra på att leva här och nu.
Inte sedan!
Inte längre fram!
Inte om tre år!
För vem vet var jag befinner mig då i livet?
Detta tankesätt och beteendeförändring har jag anorexin att tacka för.
Anorexin har förändrat hela min livssyn och jag är tacksam att jag fick göra den här spännande (och jobbiga) resan i mig själv vid en sådan låg ålder som 24 år.
Jag är så glad att jag inte kommer att vakna upp först vid 45 år och först då börjar att fundera på vad meningen med livet egentligen är och vad jag värderar högst och tycker är viktigt?
Tack vare sjukdomen har jag lyckats att städa banan fri för framtiden och på så vis ökat mina förutsättningar för att verkligen kunna möta människor på riktigt och samtidigt kunna uppskatta alla de saker som kommer att komma i min väg.
Öppen för fler möjligheter än om man konstant går med skygglappar på som många ”normala” och ”vanliga” människor gör…
Det är inte förrän du blir rejält sjuk (t ex en förkylning) som du uppskattar tiden då du är helt frisk.
Visst är det väl så?
Tennis är en liten bit av alla de ”vardagliga” men härliga saker som kommit i mitt liv på sistone. Och mer ska det bli! Det här är bara början!
Snurrigt och mycket spontant inlägg det här. Men det är skrivet med det allra största hjärtat, det kan ni hoppa upp och sätta er på!
Vill även passa på att efterlysa fler tennisgalningar i Stockholmsområdet.
Vill du spela tennis en kväll?
Maila gärna på: vagenfran37kg@spray.se
/ Anna, tillbaka på banan igen.