Mat

Fikahäng på Vetekatten

Igår blev det en snabb avstickare till Konditori Vetekatten.

Och MAMA, vilken riktig liten guldgruva som dolde sig därinne!

Jag säger det igen.

Bland det bästa med att bo i Stockholm är definitivt alla caféer som jag försöker att hinna med så gott det går att testa så många som möjligt av (har ju en del att ta igen efter alla sjukdomsåren).

Och vet ni ?

Jag tror faktiskt att Vetekatten klockar in på det absolut mysigaste hittills.

Förmodligen tycker jag så tack vare den hemtrevliga miljön. Den gjorde faktiskt allt.

Fiket är fullt av en massa olika små ”kafferum” där man enkelt hittar sin egen favoritvrå som man sedan kan sitta och tjuvkika på alla de gäster som elegant seglar in genom dörrarna.

Extra plus för att de har så stort utbud av så många olika saker. Här får smaken styra!

Oavsett om någon i sällskapet vill ha en macka, käka lunch eller bara ta en vanlig fika så finns det något för alla. Garanterat.

Kaffet förser man sig själv med från något av de olika kafferummen där termosarna står vackert uppdukade mitt bland porslin, mormorsvirkade dukar, mjölk, grädde och socker.

Hit kommer jag snart tillbaka till igen.

Extra bra att det ligger mitt i city dessutom, bara ett stenkast från Hötorget.

Rekommenderas.

 

Mat

Cafétips i Stockholm

Skön lördag!

Mötte upp två fina tjejer tidigt idag för en mysig dag runt Stockholm.

Vädergudarna var med oss hela dagen (nästan). Säg den stad som inte är vacker i solsken (och tvärtom)!

Blev en sväng ut på Djurgården där vi gjorde en paus på Flickorna Helin och Voltaire. Ett av mina favoritställen när det gäller framförallt atmosfär och fikautbud (mycket choklad och nötter).

Promenerade sedan tillbaka till city och färden gick vidare längs söders alla gator.

Mycker prat i mun, strosande, skratt och filosoferande idag. Precis som det ska va…

Dagen avlutades på Söders lite busiga Vurma.

Finns det något annat ställe i världen som man får sin macka serverad med ett rosa cocktailparaply så säg…?!

Ätstörningscoach

Grow your potential!

Tävla om biljett till inspirationskvällen i Stockholm den 9:e mars.

Huvudarrangör är nätverket 4good.

Ny vecka står för dörren och för att göra den lite festligare så tycker jag att vi rivstartar den med en härlig tävling!

4good bjuder in till inspirationskvällen Grow your potential.

Ni som är bekanta med 4good sedan tidigare vet att ingen kväll som dem arrangerar lämnar någon besviken eller oberörd.

Jag har själv besökt två av deras events och mer om hur det var samt bilder från kvällarna kan ni läsa om här:

Go nuts och lev livet! (På temat Free your mind)

Äg dina egna tankar (Get Bodywise and Soulful)

Nu är det alltså dags för en ny temakväll på temat Grow your potential.

Kvällen är för dig som är sugen på att expandera, bli modigare och att prioritera smartare. Vem vill inte ha mer tid i kalendern och mer pengar på kontot?!

Det här eventet är själva premiären för nätverkets vidare internationella satsningar som nu sparkas igång under namnet 4good World.

Föreläsning ges på engelska av supercoacherna the dreamteam bakom Millioneusemetoden – Kirsten Stendevad och Christine Eilvig.

Under kvällen kommer föreläsarna att peppa och coacha oss till ett liv med mindre återhållsamhet, mer livsaptit och större bankkonton.

Hur går man från status quo till tillväxt?

Kirsten och Christine vet.

Förutom eventets härliga föreläsare bjuds det på mingel, vin och snittar. När det väl är dags att gå hem kommer det att vara med ett huvud sprängfyllt med en massa pepp, nya insikter och en hel del jävlaranamma.

För att vara med i tävlingen om att följa med mig den 9:e mars ber jag dig svara på tävlingsfrågan:

Vad drömmer du om?

Alla som skickar in har chans att vinna.

Du mailar tävlingssvar + ditt namn, åldermob nr och emailadress till: vagenfran37kg@spray.se

Skriv ”Drömmar” i ämnesfältet.

Tävlingen stänger kl 18.00fredag 18/2. Vinnaren kontaktas därefter via mail.

Lycka till!


 

Ätstörningscoach

Sluta svälta – free your mind!

Åh, vad härligt med en kväll hemma igen – äntligen!

Känns jättekonstigt att bara för ett halvår sedan hade jag aldrig något att göra efter jobbet. Träffade aldrig någon, gick aldrig ut.

Istället satt jag motvilligt hemma och stirrade i väggen för att få tiden att gå (alternativt slötittade på TV – vilket jag egentligen aldrig har gillat).

Jag bodde i  en mindre stad och hade ingen aning om hur jag någonsin skulle kunna hitta nya vänner. Det kändes fullständigt omöjligt och tanken gjorde mig väldigt ledsen.

Vad hade jag egentligen kämpat för?

Jag hade ju gjort min läxa.

Ätit duktigt. Gått upp i vikt.

Fått tillbaka mitt intellekt och snabba tunga.

Men jag hade ingen att dela min nyvunna frihet med.

I och med att mina hormoner hade börjat fungera igen började jag plötsligt att kunna känna saker igen. Efter åtta känslokalla långa år.

Förutom min kamp att lyckas välja bort anorexin var de här ”ensamhetskänslorna” som plötsligt omslöt mig efter viktuppgången,bland det värsta jag någonsin har varit med om.

Jag insåg plötsligt hur ensam jag var – på riktigt (under anorexin och träningsnarkomanin hade jag aldrig brytt mig, då ville jag ju vara ensam så att ingen skulle kunna komma i vägen  för mig och mitt missbruk!).

Att flytta till Stockholm har verkligen varit bland det bästa jag gjort i hela mitt liv.

Det är tråkigt att det ska behöva vara så men i en större stad finns det fler möjligheter och för mig har flytten den här gången (har bott här förr) varit enormt positiv. Den här gången var jag redo för det och förberedd på vad som skulle krävas av mig.

Att bygga upp en helt ny vänkrets är skitsvårt. Det är det för vem som helst. Oavsett om man är ätstörd eller inte.

Det har varit en nyttig grej för mig att nästan varje vecka ”tvingas” träffa en ny person. Lite som speed dating – ibland har det klickat och ibland inte.

Att våga rensa i  sin umgängeskrets och möta nya vänner tror jag väldigt många skulle må bra av.

För egen del är jag stenhård nu för tiden med vem jag släpper in. Jag är noga med att inte ha några energitjuvar omkring mig. I alla fall måste jag se till att balansera upp de stunderna med personer som verkligen GER energi och inte bara tar.

Detta är superviktigt!

Andra saker som jag uppskattar med Stockholm är att allt händer här.

Tidigare i veckan var jag på Beautiful Business Award 2011 som var lika bra som föregående år (förutom årets goodie bags som får ett litet minus). Men det kan jag definitivt stå ut med för att få uppleva en sådan härlig kväll, fullproppad med inspirerande kloka och modiga kvinnor!

Jag var där med en tjej som jag heller inte har känt speciellt länge men som jag är väldigt glad för.

, nu vet ni lite bättre var jag har hållit hus de senaste dagarna.

Förstår inte hur folk med heltidsjobb hinner få tid över till att blogga?! I alla fall inte om man vill ha ett något sådär fungerande socialt liv?!

Och ett rikt socialt liv är något som definitivt är prioritet nummer ett i mitt liv – det står högst upp på min motivationslista.

Ååååh, det är så spännande att upptäcka sig själv i vuxen ålder och få uppleva personen som man blivit efter svälten…

En fantastisk lyx och förmån som jag unnar varenda en som läser här!

Håller tummarna för att du också ska våga!

Kram vännen!

Mat

Vad äter vi egentligen?

Jag har tidigare skrivit att sedan jag övergivit svälten har mitt smaksinne utvecklats enormt!

Saker som jag varit inne på tidigare är t ex att lightprodukter smakar apa (ok, inte alla men faktiskt de allra flesta).

Jag kan heller inte äta varken lätt- eller mellanfil längre utan att få kväljningar.

Hämtpizza är överskattat och något jag klarar mig utan.

Däremot har jag upptäckt tjusningen med att kombinera klyftpotatis, lövbiff och bearnaisesås (”vuxenmat” som jag aldrig har gillat tidigare!).

Glass annat än äkta gräddglass (tänk SIA glass) går knappt att äta utan att jag rynkar på näsan.

95 % av allt bröd som säljs i våra matbutiker smakar likadant och därför handlar jag heller inget där längre.

100 % äkta surdegsbröd eller hembakat bröd smakar allra bäst (men se upp då många bagerier luras och har bara en liten del surdeg i bröden samt använder en stor del jäst och då blir inte alls samma smak!).

Curryrätten smakar plötsligt CURRY när man fräser upp kryddan med lite matfett i pannan.

Det är stor skillnad på lax och lax. Min erfarenhet är att Vägga Lax toppar laxeliten i Sverige.

Avokadon smakar väldigt annorlunda beroende på vilken leverantör som din butik har avtalat med…

Choklad med hög kakaohalt och få tillsatser smakar CHOKLAD.

Min senaste smakupptäckt rör nötter. Brukar för det mesta köpa ICAS EMV eller lösvikt från Extotic Snacks. Tycker båda smakar bra. Men så befann jag mig i Hötorgshallen häromdagen och köpte därför lite blandade 100 gr påsar med bla cashew, pecan, para, mandel, hasselnötter, etc.

Förväntade mig att de skulle vara av god kvalitét då kilopriset är lite högre i hallen än i matbutiken.

Men vad upptäcker jag?

Jo, nämligen att nötterna är sega.

SEGA..?!

Ja kanske inte precis som tuggummi men ni vet det där välbekanta ”knaket” som ska infinna sig när man biter av nöten? Det infinner sig liksom aldrig.

Varför då? undrar såklart jag. Är det ett bra eller dåligt kvalitetstecken att nötterna från Hötorgshallen är sega? Har dem stått för länge i påsarna? Ingen som köpt dem kanske?

För egen del är svaret glasklart, i fortsättningen köper jag som vanligt nötterna i matbutiken.

Kanske någon av er råkar sitta inne på värdefulla tips på var man bäst handlar goda nötter i Stockholm?

Guldtips tas tacksamt emot!

Träning

Frågor om mig


Har skrapat ihop lite frågor som ni har haft i kommentatorsfälten. Ledsen att jag inte alltid svarar direkt men hoppas detta funkar lika bra.

Vad är det för kurser du ska gå?

Den här veckan ”testar” jag på en del dansgrejor och senare kommer det även bli lite kör. T ex arrangerar dansstudion Chicago på söder Öppet Hus hela veckan. Tänk att kunna dansa som på bilden nedan, visst verkar dem ha väldigt skojigt?

Bild från Miriams kafferep

– Underbar blogg för övrigt!

Tränar du något nu eller är du fortarande ”träningsfri”? Din blogg e grym…motiverar och insirerar, tack!

Jag har börjat ta tennislektioner (bland det roligaste jag gjort, ett helt nytt område för mig men har sysslat mycket tidigare med bollsporter!). I höstas började jag även löpträna 1-2 ggr i veckan, men när snön kom blev det lite mindre. Det är häftigt att få känna kontrasten mot att tidigare ha tränat 7 dagar i veckan (flera timmar per dag) mot som idag, ett par timmar i veckan. Äntligen njuter jag och uppskattar verkligen själva träningspasset och inte enbart den sköna känslan efteråt. Det är nytt för mig att inte känna att tiden som jag tränar är tid som jag bara ska ”ta mig igenom”  eller snabbt få överstökad. Det är lyx att tycka träning är kul och det trodde jag aldrig att en person med min personlighet och sjukdomshistorik aldrig någonsin skulle kunna uppleva.

Träffar du dina läsare någon gång? Hur har det varit?

Jo, det har blivit rätt många faktiskt. Det är alltid roligt att få ett ansikte på er som läser och kommenterar. Dock kan jag tycka att det är enklast att träffas en eller två och inte så många samtidigt. Jag tycker heller inte det är så intressant att prata ätstörningar heller om jag ska vara riktigt ärligt. Självklart är det en enkel sak att ta upp då det är en gemensam referenspunkt men jag är av den åsikten att försöka fokusera på friska och positiva saker istället för att gotta in sig i sjukdomen för mycket. Det finns rätt mycket annat som jag kan tycka är intressant att veta om personen jag träffar.  🙂

 

Ätstörningscoach

Hitta nya vänner – en av livets jävligheter

Idag är en sådan dag.

En sådan där jävla dag som jag kommer att minnas resten av 2011.

De kommer sällan nu för tiden, men när de väl kommer så rasar allt.

Och de får mig att tveka, vad fan jag håller på med?

Orkar inte tjata om ledsna ögon och en ensamhet som sliter mig i stycken.

Allt som finns att säga är redan sagt – jag hatar att återupprepa mig. Nyfikna kan läsa 2010 deppigaste: Ensamheten dödar mig

Idag spelar det ingen roll att jag har en massa spännande kursstarter att se fram emot nästa vecka.

Idag spelar det ingen roll att jag i veckan fick en rejäl bonus för ett gott utfört arbete.

Idag spelar det ingen roll att mamma på julafton grät och sa att hon kände att hennes riktiga dotter var tillbaka igen, hon hade glömt vem den verkliga Anna var efter alla år.

Idag spelar ingen roll att jag de sista månaderna skrattar både högt och rakt ut när jag ser, hör eller läser något roligt.

Idag spelar det ingen roll att jag förra helgen, stolt promenerade till Myrorna med ännu ett par 34:or som jag vuxit ur.

Idag spelar det ingen roll att jag igår tyckte jag var snygg.

Idag spelar det ingen roll att jag i veckan på tåget kände mig som den lyckligaste tjejen i världen.

Idag spelar det ingen roll att jag äter lasagne till lunch utan att få ångest.

Idag spelar det ingen roll att alla säger ”… det kommer att ordna sig”.

Idag spelar det ingen roll att jag har fem avsnitt kvar att njuta av ”Ensam mamma söker” på Tv3 Play.

Idag spelar ingen roll att jag har en drömresa att se fram emot.

Idag spelar det ingen roll att bästa Robyn peppar högt och våldsamt på Spotify, jag känner ändå ingenting.

Idag spelar det ingen roll att UnderbaraClara beskriver hur man vackert pimpar upp sina gamla möbler.

Idag spelar det ingen roll att Katrin hyllar LCHF inför flera tusen hälsostressade tjejer (och killar!).

Idag spelar det ingen roll att jag inte längre skriver för 42 st läsare, utan för 30000.

Idag spelar det ingen roll att ni tycker det jag gör är bra.

Helvete.

Ge mig en syjunta, en pysselgrupp, en bokcirkel eller vad fan som helst!

Jag är så innerligt trött på att vara ensam. Trött på ytliga kontakter.

Om jag bara vara lite modigare skulle jag med omnejd mejla alla bloggare i Stockholmsområdet, ni som varje dag så generöst lyser upp min tillvaro med era fina ord.

Jag vill också vara med!

Men den här lördagen är jag alldeles för pytteliten för det.

En riktig fegis.

Mat

Bästa fiket i Sthlm?

Det är väldigt roligt när ni mailar och berättar olika saker. Ofta är ämnet äs-relaterat men ibland skriver ni helt fritt ur hjärtat och jag tycker det är otroligt storsint att dela med sig om allt möjligt som sker i era liv, stora som små saker.

Igår fick jag ett trevligt mail som i princip upplyste mig om allt som jag någonsin skulle behöva veta ifall jag går på Chokladfestivalen nästa helg den 15-17/10.

Jag visste inte att festivalen ägde rum i oktober och ännu mindre vad man egentligen gör där. Men vad jag förstår får man provsmaka en hel del exotiska chokladsorter under tiden som en massa andra choklad-jippon pågår.

Har du varit på festivalen?

Samma avsändare ville även ha tips på bra caféer i Sthlm.

Mina egna favoriter är utan tvekan Flickorna Helin &  Voltaire på Djurgården (för deras mysiga krypin-miljö, goda bakverk och mat) samt Gildas Rum på Skånegatan (för goda surdegsmackor + att miljön är fantastisk, känns om att man kommer hem till mormor!).

Vet att jag har frågat er tidigare om tips på caféer i Sthlm.

Ni får gärna tipsa om dem igen så samlar vi dem på ett och samma ställe, en gång för alla!

Namn + motivering, tack!

Mina favoritcafeer är Flickorna Helin & Voltaire på Djurgården (för urmysiga krypin-miljön och galet goda bakverk) samt Gildas Rum på Söder, Skånegatan (har urgott surdegsbröd och miljön är fantastisk, känns om att man kommer hem till mormor!).
Produkttest

Produkttest: Voyage Brazilian Baia

God morgon!

Iiiih, det spritter i hela kroppen den här morgonen!

Sörplar just nu i mig ett av mina absolut godaste svarta favoritteer.

Det heter Voyage Brazilian Baia och har funnits i många, många, många år!

Teet är smaksatt med kakaobönor, vanilj och kokos. Jag dricker det helst med mycket sötad soyamjölk, då hamnar man snabbt i sjunde himlen!

Detta är min första helg i Sthlm på mycket länge som jag får vakna upp och bara kan välkomna dagen i all sin prakt.

Två dagar helt lediga. Så lyxigt!

Nu ska jag bege mig ner till city och titta på folk.

Hoppas ni får en riktigt bra dag!

Ångest, Mat, Självhjälp

Anorexin hinner inte med längre!

Hej på er Sverige!

Äntligen börjar det ordna till sig med uppkopplingen.

Känner mig som en stor mes som upprepar detta ”problem” i varannat inlägg men man märker sannerligen hur ovan man är att vara utan internet när det plötsligt börjar gå upp emot en vecka utan att man kan koppla upp sig…

Hur som helst, en kort lägesrapport tänkte jag hinna med innan det är dags att ta en dusch och tillbringa resten av kvällen framför teven i nya lyan.

Först vill jag varna för äckligt mycket positivitet. Ni som inte fixar detta får helt enkelt blunda väldigt hårt för jag tänker inte hålla tillbaka längre.

Jag mår så oförskämt bra efter de här cirka tre veckorna som har gått sedan min nystart med framförallt maten (då träningsbiten ordnade upp sig under förra året för mig).

Den här gången verkar även maten funka, på riktigt, och inte bara någon dag här och där eller enstaka måltider.

21 dagar i sträck utan att väga maten en enda gång och utan en endaste lightprodukt (förutom läsk) i kylen.

När det blivit dags för lunchtid på jobbet har jag nästan gråtit av lycka när jag får ställa ner min lunchlåda jämte kollegornas och utan att skämmas svarar på den obligatoriska frågan:

”Vad blir det för gott idag?”

För första gången kan jag på riktigt presentera en ”riktig” lunch som gör frågeställaren själv avundsjuk på min lunch(något jag är ovan vid, förr var  varenda liten ingrediens extrem-nyttig, vägd och skärskådad in i minsta detalj + kaloriinnehållet var räknat på till pricken givetvis).

Jag trodde på allvar aldrig att tiden skulle få komma då jag utan att skämmas för en ovanligt hög nyttighetsfaktor svarar ”Hemlagat potatismos, köttbullar och lingon”.

Bara att slippa räkna och väga maten i lunchlådan och inte ha en aning om kalorinnehållet gör en sådan stor och viktig skillnad i mitt liv (får så mycket tid över på kvällen när jag kommer hem då det bara är att slänga ner resterna direkt från kvällsmiddagen, fantastiskt smidigt). Min vardag är plötsligt väldigt enkel och okomplicerad.

Har även märkt att måltiderna i sig blivit ”mindre viktiga” på så vis att vissa måltider kanske bara blir ”halvgoda” men jag äter ändå oavsett, eftersom att allt jag äter trots allt fyller en viktigt funktion någonstans i kroppen.

Den absolut största skillnaden som har skett för mig efter de här veckorna är att jag överäter extremt lite och är väldigt sällan sugen på sötsaker numera. De första veckorna är knepigast för när man väl tillåter sig äta t ex naturgodis blir det en slags ”passa-på” effekt och man har svårt att sluta äta när man väl börjar.

Men hörrni, det blir bättre och meningen är i princip att man ska överäta för med tiden förstår både du själv och din kropp att maten du överäter av inte är så speciella som du tyckte tidigare när du förbjöd dig. Men för att det ska funka och du ska komma över trösklen och lyckas äta mer ”Måttliga” mängder kan du inte svälta, kräkas, träna eller på annat kompensera för ditt höga kalorintag.

Jag säger det ofta men det är för att jag vet att det är helt sant: Så länge du kompenserar dagen efter (eller före måltiderna) är det extremt svårt att bli frisk från din ätstörning.

Du kommer att få ångest för att du överäter flera hekton choklad. änk igenom detta innan du börjar äta och förlika dig med detta. Acceptera att vägen till friskheten ser ut så här. På så vis blir ångesten mycket enklare att hantera efteråt.

Dagen efter när ångesten skriker i huvudet och bultar i bröstet har du på förhand redan bestämt att du ska äta dina 5-6 mål och de innehåller sådant du tycker är gott och inga lågkaloriprodukter.

Nöt in detta, så småningom utvecklar du en ”skit-samma” mentalitet och du vet att du kan äta vad du vill när du vill. Samtidigt blir maten mindre vikig och tar mindre plats i ditt liv.

Detta är basregler som FUNGERAR.

En annan sak är att du säkert kommer vilja passa på att äta sötsaker i början när du inleder din ”testperiod” om socker och sötsaker länge varit ett förbud för dig. Skräms inte av detta utan låt det ske.

Mitt sötsug är idag inte närheten av hur stort som det var förrut och jag tror mycket är tack vare att jag äter väldigt varierat och regelbundet.

Dock ska tilläggas att överätningar fortfarande sker men det behöver som sagt definitivt inte vara godis, för min del handlar det ofta om nötter som fortfarande är ”VAAA? Får jag verkligen lov att äta det här…?!”. Min lösning är att äta lite nötter varje dag, det är det absolut bäst har jag märkt.

Innan överätningen igår var det säkert över 5-7 dagar sedan sist jag åt nötter och då slås ”överlevnadsinsikten” autromatiskt på av gammal vana.

Hatar känslan innerligt dagen efter men återigen, så fort jag ätit några ”normala” måltider under dagen har jag glömt gårdagens ”snedsprång”.

Så jag har fortfarande situationer som jag måste ”ätträna” och fortfarande öva på men det är helt sjukt att jag inte har en enda tanke på att vilja bli ”ren” igen och köra igång på lättprodukter igen.

Tvärtom, livet har på allvar lyft rejält och det avspeglar sig på så många plan i mitt liv samtidigt just nu att jag måste gnugga mig i ögonen för att fatta att allt det här positiva är menat för mig  och att det har blivit min tur – på riktigt – äntligen!