Självhjälp

Live your dream

Någon kanske undrar var jag håller hus någonstans?

Just nu jobbar jag dygnet runt med en sak som jag snart hoppas kunna sjösätta.

Vet att jag har skrivit en del tidigare om diverse ”projekt” och man kan väl säga att vi närmar oss själva slutknorren på det hela.

Får gåshud av blotta tanken och härligt varma fjärilar i magen snurrar runt, runt!

En av de sista pusselbitarna till det hela fick jag på Beautiful Business Award tidigare  i veckan.

Även stipendiet från UnderbaraClara har varit en viktig nyckel till att verkligen våga ta steget till att göra det som jag brinner för.

Snart så!

Annars har min vecka bestått av lite allt möjligt.

Allt från jobb och latte på Mocco (första gången jag var där och mitt löfte till mig själv sedan jag flyttade till Sthlm är ju att testa så många olika caféer som möjligt) till en del nätverkande och förstås tennis!

Förresten, hör ni hur jag själv låter?

Det är mitt liv som jag beskriver ovanför.

Mitt liv.

Jag som inte hade något liv så sent som i somras.

Jag har fortfarande stora problem att på riktigt fatta det här.

Jag lever idag mitt liv som jag själv har byggt upp, helt från grunden.

Sakta men säkert har jag orkat pussla ihop grundläggande viktiga bitar för att kunna forma det liv som jag vill leva.

Det liv som passar just mig.

Jag har slutat att fly så fort sociala sammanhang eventuellt kan komma att innebära någon slags mat (man kan ju aldrig vara helt säker…).

Och kanske viktigast av allt: Sakta går jag från mitt sociala utanförskap till hitta nya vänner.

Jag har i flera år med egna ögon bevittnat, dokumenterat och själv varit en stor del av en livsfarlig psykisk sjukdom.

Och jag har bevisat att det går att ta sig ur den.

Samma starka mentalitet som höll på att kosta mig livet använde jag istället till att ta mig tillbaka.

Jag har på egen hand identifierat och praktiserat verktygen som behövs.

Det tog visserligen hela åtta år av mitt liv men det spelar mindre roll. Huvudsaken är att jag nu förhoppningsvis har MINST 50 st härliga och friska år framför mig att se fram emot.

Jag är nyförlöst, sprallig och full i fan.

… och jag ler igen, med ögonen!

Självhjälp

Jo, jag vann!

Den här veckan kommer jag att sammanfatta året som har gått. Höjdpunkter, milstolpar, nya höjder på friskstegen och liknande. 

Kort sagt en slags variant av ”Mina bästa nyårskarameller”. 

Bäst i år var utan tvekan att få bli nominerad till UnderbaraClara-stipendiet. Sedan att det gick så långt att det  blev jag som tilldelades stipendiet i slutändan, det trodde jag aldrig

Kajsa frågar:

Vad innebar stipendiet från UnderbaraClara? Vad gick det ut på?

Var det ett stort stipendium?

Vad ska du göra för pengarna?  

Jag har svarat på liknande frågor tidigare i höstas under inlägget UnderbaraClara-stipendiet, varför?

Summan var på 5 000:- som jag har avsatt på ett separat konto.

Stipendiet utgör en grundbas för mig som har en förhoppning om att en dag kunna använda pengarna för att framöver bygga vidare på allt som jag skulle vilja göra (förändra, utveckla och förbättra!) inom området för tjejers hälsa och välmående.

Stipendiet är ett viktigt kvitto på att frågorna som jag lyfter fram är viktiga och måste disktuteras betydligt mer än vad dem gör idag. Framförallt måste allt snack och debatt leda till action, att det faktiskt händer något efter allt prat om tjejers ”situation” (?). Mer verkstad och mindre snack. Nu!  

Utnämningen var en mycket välbehövd puff och stöttning. För som ni säkert alla vet vid det här laget så kan det storma  rätt hårt här inne ibland och då är det extra skönt att få veta att det man gör är rätt.

I och för sig har jag väl egentligen aldrig behövt tvivla på att själva sättet som jag har valt att skriva om ätstörningar och hälsa på skulle vara fel.

För ju fler som blir upprörda över saker som jag skriver om, ja det brukar oftast betyda att här har vi verkligen en sko som klämmer = dvs en ännu större anledning att vi pratar om och lyfter frågan från alla möjliga olika håll.

Därför var stipendiet en väldigt viktig morot – det gav nytt syre till elden!

Så jag bloggar envist vidare.

För vem vet?

Kanske är det jag som en dag sitter i en referensgrupp med syfte att utveckla och förbättra kvinnors välmående och hälsa i det här landet? Eller kanske ännu bättre, att tillsammans med ett gäng smarta tjejer med skinn på näsan (finns loads av dem och många av dem är dessutom flitiga bloggare…) sparka igång förändringen på egen hand istället för att sitta på kammaren och rulla tummarna innan saker och ting händer, innan någon ska fatta.

För ärligt talat, idag är jag inte säker på att jag vill ha barn av den enkla anledningen att de ska behöva växa upp i det hårdnackade, ytliga västerländska klimatet som vi har. Det har visserligen alltid varit tufft att växa upp och man brukar säga ”barn av sin tid”. Och man kan heller inte mäta smärta…

Men… 

Ändå får jag känslan av att det blir allt hårdare att leva. Och att barn idag får svårare att ha kvar rätten att bara få vara barn.

Men som sagt, det går att förändra saker.

Så länge det finns glöd, en stark vilja, passion och lite jävaranamma.

Och tuffa tjejer förstås.

Men det vet jag att det finns.

Loads.

media, Självhjälp

UnderbaraClaras bloggstipendium – Annika Marklunds motivering!

Bild lånad från Pyttis blogg (Anna Larsson)

***

En fin läsare mailade och frågade om jag hade missat att läsa Annika Marklunds motivering till varför min blogg – som hon själv skriver var – ”var den självklara vinnaren”.

Nej, jag har självklart inte missat att läsa den!

Men jag ställer mig tveksam till hur mycket jag egentligen kan och vågar skriva om hur stolt och genomglad jag faktiskt fortfarande är för allt det här med UnderbaraClara-stipendiet.

Med risk för att det ska låta som att  allt spektakel har stigit mig helt åt huvudet kan jag dock lugna ev. berörda och säga att så är inte fallet.

Snarare blir jag oerhört generad…!

Men fasiken, när jag tänker efter så är det här trots allt min blogg och här publicerar jag vad jag vill.

Grundtanken är ju trots allt att bloggen ska göra gott, inspirera och få en att må bra när man kikar in här.

Marklunds motivering är ju så genomfin att det vore rent brottsligt att välja att inte dokumentera den permanent här i bloggen.

Därför kommer den är, Marklunds motivering till stipendiet:

”‘Vägen från 37 kg’ bjuder på oerhört ärlig, inspirerande och framför allt viktig läsning – inte bara för de som lider eller har lidit av en ätstörning, utan också för alla som ligger och vinglar på gränsen. Som hoppar över måltider då och då, tränar lite hårdare än de egentligen orkar eller föraktar sig själva för att de inte gör det.

Att arbeta mot ätstörningar handlar så mycket om att förändra tankesätt, synen på mat, träning, våra kroppar och vad som är verkligen betyder något i livet. Där lyckas Anna vara en sann inspiratör.”

Att bli frisk, verkligen helt frisk, från en ätstörning tar tid. Ibland påstås det att man aldrig blir riktigt frisk.

Det tror inte jag på, absolut inte.

Men däremot är det nödvändigt att alltid vara uppmärksam på de tankar som kan försöka smyga sig tillbaka, ofta när man är som allra mest sårbar.

När man är van att använda ätstörningen som ett sätt att kontrollera och hantera sin verklighet är det skrämmande lätt att glida tillbaka när allt omkring en är kaos. Inte för att det på något sätt hjälper, men för att det ger en inbillad känsla av säkerhet, trygghet, struktur.

Därför går jag in på ”Vägen från 37 kg” ibland.

Som ett stöd, och som en påminnelse: om vilket helvete det är att vara fast i de sjuka tankarna, om hur viktigt det är att fortsätta kämpa för att få vara frisk.

Ett stort, varmt grattis till Anna.

Du behövs.”


Självhjälp

Bloggprojekt inför 2010/2011

Hej vänner!

Vill återigen tacka för de senaste dygnens alla gratulationer, hjärtliga kommentarer och mail.

Att bli så här intensivt uppvaktad är definitivt inget jag är bortskämd med.

Jag är så upp över öronen lycklig och samtidigt smått frustrerad över att det är så förbannat svårt att uttrycka ren glädje i ord!

Men hur som helst så tror jag nog ändå att ni har fattat rätt bra vid det här laget att jag har blivit smått ”berusad” av lycka den senaste tiden. Lagom till att vardagen drar igång så börjar jag sakta ta mark och gå ned för landning igen…

Helgen har varit bra på så många olika sätt och i helgen förenade jag nytta med nöje när jag träffade coola och übertrevliga Ewonne, chefredaktör för Tjejzonens blogg Tjejkraft.

Vi sågs över en god frukost på Petite France (tack Niclas och ”Fri” för tipset) för att prata om kommande projekt och idéer inför det som återstår av 2010 och inför 2011.

Det blev många värdefulla och kreativa timmar ihop. Om det blir så som vi planerar så kommer vi förhoppningsvis snart att kunna presentera lite roliga saker inom en snar framtid.

Allt gott så länge!

/Anna

Mat, media, Självhjälp, Träning

Min och bloggens framtid!

Jag är mer taggad än någonsin inför mitt fortsatta bloggande framöver.

Det finns så mycket kvar att göra.

Stipendiet i fredags var ett viktigt kvitto på att ni uppskattar arbetet som är med den här bloggen.

Att den behövs och att den inspirerar.

Tack för att ni är ni och aldrig snålar med att låta mig få veta det.

Ni är grymma och har världens största hjärtan!

***

Här är ett av alla de mailen som har ramlat in de senaste dagarna:

”Stooooort grattis till UnderbaraClara-stipendiet!

Jag hittade din blogg för ett år sedan och har följt den dagligen sedan dess.

Älskar ditt mycket pedagogiska och konstruktiva sätt att förklara olika ätstörda situationer som testveckor, överätning, njutningsmellanmål, träningsförbud och liknande. Liksom dig tror jag på att belysa det positiva och låta vikten bli ett av alla målen men inte själva huvudmålet som det ofta annars är fokus på.

Skulle vara roligt att få höra hur du tänker om framtiden.

Vad planerar du att göra härnäst?

Jag är långt ifrån bortskämd när det gäller marknadsföring av bloggen.

Tyvärr har jag märkt hittills (eller ok, snarare fått bekräftat för mig) att kvinnors hälsa, särskilt ätstörningar och liknande självskadebeteende, är otäckt enkla att se förbi eller blunda för.

Många säger sig vilja göra så mycket för kvinnors välmående men om jag ska vara helt ärlig tycker jag det är alldeles för mycket snack och för lite verkstad!

Jag kan ta ju bara ta min egen blogg som exempel.

Jag bloggar fortfarande på wordpress och detta ger såklart inte en spänn. Jag har varken annonser eller ingår i något bloggnätverk. Ändå har jag i många fall betydligt fler läsare än många av de mer”välkända” bloggarna och mina texter är i många fall långt mer välskrivna och innehållsrika än genomsnittet.

Jag vill att ni ska veta att jag gör det här av egen vilja för att jag tror på det jag gör.

Jag vet att jag har rätt när jag säger att det skulle behövas en mycket mer individualiserad och patientanpassad ätstörningsvård så att ännu fler kan bli 100% friska.

Observera inte låtsas-friska, utan helt friska!!!

Ätstörningar är inte det mest tacksammaste ämne att skriva om men jag väljer att göra det i alla fall – 365 gånger om året.

För jag har ett mål. Ett mycket, mycket långsiktigt mål!

Ätstörningar är förmodligen alldeles för ”tungt” och ”jobbigt” för att en tidning eller en nätbaserad portal skulle vilja att jag bloggade hos dem (även fast att det kanske egentligen är dessa läsare som skulle behöva det som allra mest!?).

Men då är det betydligt enklare att hellre välja en mer okomplicerad mat- eller träningsblogg på sin sajt. Någon som ger läsarna vad dem vill ha… För det är väl vad folk vill läsa om?! Hur många kilometer bloggaren har sprungit eller en bild på personens frukostmacka…

Sanningen är bara att det räddar man inte världen på (självklart är det bra att det finns bloggar för olika saker, det är inte det jag säger).

En bla-bla-bla blogg är säkert bra för personens eget ego men den räddar nog inte vårt sönderstressade samhälle. I sämsta fall gör bloggen kanske till och med mer skada än nytta..?

Om man tar Blondinbella som exempel. Hur har man ens hjärta att göra reklam för tandblekning (skriver flitigt om) och Viktväktarna (har sett annonser på hennes blogg ibland) samtidigt som hon släpper en bok som ska stärka tjejers självkänsla? Jag förstår ingenting.

Kan verkligen alla köpas för pengar idag?

På sikt vill jag kunna ägna mig helhjärtat åt att hjälpa människor att må bra. Att må bra på riktigt!

Jag har själv gjort hela resan och vet vilka verktyg som behövs och vilka bitar som är viktiga att fokusera på för att lycklas nå ända fram.

UnderbaraClara-stipendiet är en tydlig signal från er och ett bra startkapital inför det som komma skall.

Jag har tidigare berättat om mina planer gällande utvecklingen av ÄS-vården. Därtill stöttar jag gärna gymmen framöver med att komma tillrätta med träningsmissbruk och destruktiva träningsbeteende. Hör av er om ni är i behov av en referensgrupp (för det är ni!).

Med andra ord, det finns mycket i pipeline men än så länge bringar detta ingen fast inkomst och fina idéer betalar som bekant ingen hyra.

Därför fortsätter jag att skynda långsamt.

För skyndar, det gör jag. Var så säkra!

Tack alla som röstat och tack juryn som har valt att inte blunda.

Tack UnderbaraClara.

Självhjälp

UnderbaraClara-stipendiet, varför?

Så ”egoboostad” jag har blivit det senaste dygnet!

Finner inga ord, har aldrig fått ett så fint stipendium någonsin i mitt liv och då menar jag det.

Har tidigare fått ett par stycken stipendier men alla ligger lååååångt borta från det viktiga område som UnderbaraClaras åsyftar…!!!

***

Emma skrev ett väldigt långt men ack så trevligt mail i morse. Hon undrade även:

Vad innebär stipendiet?

Varför finns det och hur kunde du vinna?

Jag har kopierat nedanstående info om stipendiet från UnderbaraClaras blogg (den gamla bloggen, när hon fortfarande bloggade för Västerbottens Folkblad).

Varför ett stipendie till tjejer som bloggar?

Clara: Det har grymtats en del om att tjejer mest bloggar om yta och lättviktiga ämnen. Men alla som läser bloggar vet vilket storartat arbete många tjejer utför. De är fina kompisar och förebilder för sina läsare. De inspirerar och stöttar. Vissa är driftiga och gör stor business av sin blogg – andra bloggar modigt om tabubelagda och svåra ämnen. Någon inspirerar med sitt tuffa sätt att skriva – eller sitt varma sätt att bry sig om sina läsare. Det finns alltså många anledningar till att hylla och lyfta fram bloggtjejerna som en tillgång i samhället.  Vare sig deras huvudfokus är mode eller politik.

Vem kan bli nominerad?

Clara: Jag har instiftat stipendiet så att alla bloggande tjejer kan söka. Man kan också nominera en annan bloggare. Den nominerade bloggen kan vara hur liten eller stor som helst. Det vi bedömer är innehållet. Jag vill hylla tjejer som på ett eller annat sätt använder sin blogg för att göra en insats för andra tjejer och kvinnor.

Hur gör man för att bli nominerad?

Clara: Vill man nominera en blogg ska man skicka ett mail till Underbaraclarastipendiet@gmail.com med en motivering på högst hundra ord, samt länkar till två blogginlägg som visar på varför just den här bloggaren borde vinna. Nominera kan man göra till den 31 Augusti.

Hur utses vinnaren?

Clara: Jag läser personligen igenom alla nomineringar och väljer sedan ut fem finalister.

Deras bloggar presenteras därefter på min bloggen. För att utse den slutgiltiga vinnaren tar jag hjälp av tre driftiga unga kvinnor. Bloggaren och copywritern Sandra Beijer med bloggen Niotillfem, Aftonbladetkrönikören och journalisten Annika Marklund med bloggen Beautifulones samt programledaren och radiopersonligheten Cissi Wallin.

Anna: Det står inte någonstans men jag tror även att en av jurymedlemmarna var Alexandra Malmqvist på bloggen ”Försök att inte se så snygg ut”.

De övriga finalisterna hittar ni inne på UnderbaraClarasblogg.

Tips gå in och läs dem! Finns många guldtips där. You will stay busy!

Självhjälp

Vunnit UnderbaraClara-stipendiet

Kom hem för cirka tre minuter sedan och vad möts jag av om inte en inbox sprängfylld med gratulationer och hälsningar?!

Herregud, jag har vunnit UnderbaraClara-stipendiet!?!

Det är rätt sent nu och min hjärna spinner loss i ungefär 200 km/h.

Jag som de senaste åren har tillbringat i princip alla kvällar ensam hemma då jag haft svårt att hitta tillbaka till ett socialt liv efter över åtta år med träningsmissssbruk och ätstörningar.

Så när jag för en gång skull faktiskt har planer för kvällen händer det grejer här på bloggen och jag har inte aning om att DET händer!!!

Jag kan inte låta bli att skratta högt när jag nu sitter här för mig själv, ensam,  mitt i natten. Jag frågar mig, hur stora är oddsen egentligen…?!

Ett liknande scenario skedde i somras när Bloggkommentatatorerna ”uppmärksammade” den här bloggen för första gången. När det skedde var jag på semester och saknade både dator och fast uppkoppling… Tala om panik när mailboxen fullständigt svämmar över av kommentarer men du själv har inte en chans att svara på något förrän du äntligen hittar ett ställe som du kan låna en dator för i alla fall en liten stund…

Men hur som helst, i morgon längtar jag efter att få kommentera stipendiet närmare!

Så länge går mina varmaste tack såklart till Clara, juryn och givetvis till personen som nominerade mig. Du vet själv vem du är… 🙂

Wow! säger jag igen. Ett mycket viktigt kvitto på att bloggen behövs och att ämnet aldrig får sopas under mattan.

Vårt samhälle blir allt mer hälsostressat för varje dag som går och det är viktigt att fler orkar och vågar sätta ner foten mot detta.

Mer om detta skriver jag som sagt i morgon när jag har fått sova ut och vaknar med nya, ”Clara tankar”…

P.S Kvällens middag var underbar!

Herregud, tänkte jag på tunnebanan hem. Är det verkligen sant att mitt liv äntligen håller på att förvandlas till ett rätt vanligt liv med ”verkliga problem” istället för mina tidigare betydligt mer inbillade?

Fan. Jag är så jävla lycklig! Förlåt att jag svär!!!

Men just nu går det så bra på så många olika plan i livet. Inte bara här i bloggvärlden utan också i livet utanför, vilket länge har varit och ÄR fortfarande prio nummer ett i mitt liv!

Tack finaste människor! Ni är UNDERBARA!!!!

Ätstörningscoach

Nominerad till UnderbaraClara

”Hej Anna!

Är en ganska ny läsare och har aldrig kommenterat förut, tyckte det var dags nu.

Ville bara säga att jag precis nominerat dig till UnderbaraClara – stipendiet där en inspirerande bloggare kan vinna 5000 kronor.

Det är Underbara Clara själv som instiftat det och det står mer om det här; http://www.folkbladet.nu/?p=179006#comments

Jag håller tummarna för dig! Du förtjänar det!

Kram
Rebecca”

Tack finaste Rebecca! Vilken häftig nominering och vilket coolt stipendium sen!

Hade varken sett eller hört något innan om UnderbaraClara-stipendiet, blev därför en härlig upptäckt när jag läste din kommentar sent ikväll/natt.

Blev också nyfiken på vilka två blogginlägg du valde ut från bloggen..?

I juryn sitter (förutom Clara själv) Cissi Wallin, Sandra Beijer och Annika Marklund.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Jag har verkligen världens bästa och snällaste läsare. Dessutom intelligenta som satan!!!

My heart, your soul and OUR food!

xxx Anna

Ätstörningscoach

Pengar över och kanske ett gott hjärta?

Hörrni, tänkte idag använda bloggen som en kanal att samla in så mycket tips som möjligt från er på hur jag skulle kunna finansiera minst 3 månader (gärna längre)  i  Los Angeles den här våren/sommaren..?

*****

Jag har länge pratat om att när jag går upp i vikt ska jag belöna mig med en efterlängtad resa till Kalifornien. Den tiden är här nu. Och det har visat sig kan bli mer än bara en resa…

Jag har kämpat hårt för att kunna få stanna där en längre tid då jag vill bo och uppleva Amerika mer än bara som turist. Jag har nu – äntligen – fått ett erbjudande att åka över och jobba där i minst 3 mån (max 12). Kan tyvärr inte berätta namnet på arbetsplatsen men det är kopplat till det yrkesområdet som jag verkar inom, dvs marknadsföring och försäljning.

Jag är så lycklig över att äntligen ha fått det här beskedet – min dröm om Kalifornien kan bli verklighet!

Dock finns det ett men och det är att jag gör det här oavlönat.  Jobbet har ett mycket gott syfte och är därför ideelt villket jag har förståelse för. Men jag är heller inte gjord av pengar.

Därför skulle jag behöva era bästa tips på hur jag skulle kunna täcka mina levnadskostnader under den här perioden.

Har ni något förslag?

Tips på stipendium?

Någon tidning som vill att jag skriver krönikor under min tid i LA?

Kanske är du en ovanligt rik människa som läser den här bloggen och vill hjälpa till o sponsra?

Kanske bor du i LA eller känner någon kompis eller gammal moster som vill hyra ut sin lägenhet/rum billigt?

Kanske heter du Magnus Carlsson och vill ha någon som bor i din lya för att minska risken för inbrott eftersom du själv bara bor där ibland…? 😉

Tjänster och gentjänster på annat sätt…?

Alla kreativa idéer/förslag kommer övervägas!

Maila mig på vagenfran37kg@spray.se eller droppa en kommentar!

Herregud, på något vis måste jag väl kunna nyttja den här bloggen? Och tänk vad skojigt, då skulle ni få hänga med mig i LA varje dag?

Inte helt fel, eller hur?