Ätstörningar, Frisk från ätstörningar, Självhjälp

VAD var det som gjorde att du bestämde dig för att bli frisk och fri?

hur-och-varfor-blev-du-frisk

Som fortsättning på temat att bli frisk från en ätstörning och min vändpunkt så fick jag en läsarfråga om just detta.

”Hej!

En intressant fråga är VAD var det som gjorde att det vände och du bestämde dig för att bli fri och frisk? Hur höll du motivationen uppe under hela vägen utan att backa och falla tillbaka?”

Svar:

Jättebra fråga! Den korta visionen svarade jag i kommentarsfältet under inlägget ”Vad ska man äta?

Det stämmer att jag var väldigt trött på att vara sjuk och hade verkligen nått den klassiska botten som många brukar vittnar om innan de bestämmer sig för att våga bli friska.

Livet jag levde med ätstörningen stämde inte alls med den bilden som jag hade av mig själv. Före anorexin hade jag alltid levt ett väldigt aktivt liv med många fritidsintressen, rest mycket, älskat att både äta och laga mat samt tyckt om att umgås med människor. Under ätstörningen gjorde jag i sälla verket ingetdera och efter cirka sju år som ätstörd fick jag nog och tröttnade på mitt tråkiga begränsade liv.

En dag svimmade jag mitt under en föreläsning och det var egentligen inte det värsta som hänt mig under mina sjukdomsår men det fick vattenbägaren att rinna över. Mina kurskamrater körde mig till sjukhuset och efter att sjukhuspersonalen hade undersökt att jag var ok (självklart fick jag höra att jag skulle må bra av att gå upp i vikt…) så lämnade jag sjukhuset med en extrem trötthet i kroppen.

min-vandpunkt
Jag kände mig plötsligt så gammal. Jag var svag, alltid orolig för min hälsa, vågade inte resa någonstans och levde ett extremt isolerat liv utan några relationer förutom min familj. Jag levde ett liv som var motsatsen till den riktiga versionen av mig själv och det gjorde verkligen ont att inse att jag slösade bort varje dag, varje timme på att vara sjuk.

Det gjorde ont i hjärtat att upptäcka eftersom jag faktiskt bara vara runt 22-23 år gammal när detta hände och egentligen borde jag ha ett helt liv framför mig fullt med glimrande drömmar att uppfylla. Jag hade trasat sönder min kropp och min hjärna så mycket att jag fick panik av att tänka på hur mycket jag medvetet förstörde för mig själv varje dag.

På väg hem från sjukhuset var det som att jag fick ett ”aha-moment”! Från ingenstans kom jag att tänka på att jag faktiskt hade ett val: Jag kunde välja mellan att fortsätta vara sjuk eller vara frisk.

Självklart hade jag tänkt på detta många gånger tidigare under åren också men efter händelsen med sjukhusvistelsen växte tanken sig starkare och jag kunde inte låta bli att spinna vidare på den.

Jag fantiserade vidare i mitt huvud, hur skulle allting vara om jag var frisk? Hur skulle mitt liv se ut då? Vad skulle vara annorlunda? Hur skulle jag vara annorlunda?
frisk-och-fri
Tanken på att vara frisk väckte många härliga känslor inom mig. När jag tänkte på att vara frisk såg jag framför mig hur jag reste över hela världen, jag hade nära relationer och brydde mig om mina nära, jag var stolt och stark, lysande, bländade, skrattade mycket, hade humor, jag var nyfiken på människor, orkade ge av mig själv till andra, delade med mig, lyssnade, var social, hel inifrån och hela vägen ända ut. Jag var ren inombords. Mitt hjärta var rent. Jag var modig. Jag vågade välja kärlek (följa mitt hjärta) före rädsla (min hjärna) och gick min egen väg.

Bara genom att våga föreställa mig själv som frisk så fylldes hela kroppen av värme och härliga förväntansfulla känslor. Det var nästan så att jag lurade mig själv att jag faktiskt var frisk när jag gick hem den dagen. I mitt huvud kände jag mig precis som det just där och då.

Där och då bestämde jag mig för att även fast att jag inte var frisk så skulle jag i alla fall kunna låtsas att jag var det. Fake it till you make it! 

I samband med det införde jag min första testvecka som jag har skrivit om många gånger tidigare. Syftet med den är att man ska försöka leva så nära ett friskt och normalt liv som möjligt under en vecka eller så länge som man klarar av det. Sedan upprepar man testperioden med jämna mellanrum och försöker applicera den så mycket man bara orkar.

testvecka-atstorning
För egen del fungerande testveckan som ett utmärkt handfast verktyg att använda mig av under min tillfrisknad. Den hjälpte mig att ta små myrsteg framåt och MOTIVERADE mig att våga fortsätta eftersom jag fick små resultat hela tiden. Alltid var det något jag kunde träna på att bli lite friskare på och det gav en en enorm kick och tillfredställelse att se att det faktiskt gick.

Testveckan var super på så vis att den inte syftar till att man ska bli frisk över en natt utan låta sin tillfrisknad få växa fram i den takt som passar en bäst själv. Kan därför verkligen rekommendera testveckan om du ännu inte har provat den.

Det viktigt att känna till att det i testveckan även ingår bakslag. Även fast det heter testvecka så appliceras den periodvis eftersom det med all säkerhet kommer bakslag längs med vägen till att bli frisk.

Vid bakslagen tillät jag mig själv att vila och välja ätstörningen igen ett kort tag eftersom sjukdomen i grund och botten var min trygghet för att jag skulle våga fortsätta resan framåt. Vetskapen att jag alltid kunde gå tillbaka till sjukdomen igen om jag skulle vilja gav mig styrkan och modet som krävdes för att kunna fortsätta lite till på vägen mot att bli frisk.

Jag tog på så vis ett steg i taget. Vissa dagar gick bättre än andra. Vägen till att bli frisk gick absolut inte spikrak och det var ok. Det tar LÅNG TID att skapa nya vanor och ändra på invanda beteenden (men det är värt det!). Det går inte över en natt utan är en process som tar tid.

Därför bör du också låta det få ta tid. Tänk små myrsteg framåt snarare än ett enda elefantkliv.

Hoppas du fick svar på din fråga, återkom annars så berättar jag gärna mer.

 

Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Vad jobbar jag med?

Accounting Department Working Busy Concept
I förra inlägget Om mig berättade jag några saker om mig själv. Hoppas ni gillade det!

Idag berättar jag mer om mitt arbete.

Om mitt arbete

Vad jobbar du med?
Sedan några år tillbaka driver jag en online-baserad stödverksamhet för personer drabbade av ätstörningar. Under min föräldraledighet har jag dock ett tillfälligt uppehåll men planerar att vara tillbaka nästa år som vanligt igen. Då är planen att även kunna erbjuda fler digitala stödverktyg kring mat & ätande. Tanken är att verktygen ska bidra till att användaren ska kunna få en mer avslappnad relation till mat och må bättre. I rollen som mentor/coach finns jag med vid sidan av som stöd för att övervinna hinder och utmaningar.

Group of Multiethnic Designers BrainstormingVarför började du jobba med det här?
Under min tillfrisknad upplevde jag att det fanns ett behov av stödalternativ för mer eller mindre ätstörda personer som tidigare hade fått traditionell vård men ändå inte blev helt friska.

Jag upplevde själv att jag saknade något under min behandling men hade svårt att sätta fingret på vad det var som fattades. Behandlingen jag hade gått igenom hade definitivt varit bra och en viktig nyckel till att jag mådde bättre och blivit friskare men av någon anledningen nådde jag ändå inte hela vägen fram.

Det verkade som traditionell behandling via sjukvården i många fall blev väldigt framgångsrik för vissa personer medan andra (som mig själv) inte fick lika bra resultat. Uppenbarligen tillhörde jag kategorin som inte blev helt friska. Det kändes väldigt frustrerande när jag insåg det.

Genom kontakter och bloggläsare fick jag senare bekräftat att jag långt ifrån varit ensam om att söka efter alternativa stöd till den traditionella sjukvården. Jag läste mycket om natura och olika behandlingsmetoder under den här tiden. Ju mer jag läste desto mer insåg jag att det verkade finnas lika många vägar till att bli frisk som det fanns individer som hade drabbats. Det som dem hade gemensamt var att de hade fått försöka hitta sin väg för att återhämta sig och bli friska. Men vägen dit verkade oerhört individuell med vissa gemensamma nämnare.

När jag väl blev frisk kändes det därför viktigt att fortsätta sprida kunskap om ätstörningar och hur det är att vara drabbad. Men absolut viktigast har varit att berätta om hur vägen till att bli frisk kan se ut och livet efter sjukdomen. Det finns mycket information om att vara sjuk men inte lika mycket om hur man hittar sin egen väg till att bli frisk.

För mig har det alltid varit viktigt med förebilder och inspiratörer. Om dem kan så borde väl jag också kunna…

Av den anledningen har jag valt att engagera mig i detta. Det vore spännande om det gick att utveckla fler verktyg för mat & ätbeteende. Jag tror det skulle vara bra för hela samhället om fler av oss (och inte bara personer med ätstörningar) kunde få gå en kurs om mat & ätande för att få ett mer avslappnat förhållande till mat.

Att vara frisk i ett ätstört samhälle är som bekant inte alltid det enklaste…

Friends Working Discussion Meeting Sharing Ideas Concept
Hur fungerar det?
Först och främst så ersätter det här stödet förstås ingen vårdbehandling. Det innehåller heller ingen terapi. Däremot kan stödet fungera som ett bra komplement till dig som gått i behandling en längre tid eller har avslutat den. Det passar även dig som aldrig haft en diagnostiserad ätstörning men som ändå upplever att du inte har ett helt okomplicerat förhållande till mat. Exempelvis kanske du dövar dina känslor med mat, följer olika dieter och/eller känner att maten begränsar ditt liv på olika sätt.

Detta stödet botar ingen ätstörning men kommer med stor sannolikhet bidra till att få en mer avslappnad relation till mat och kropp.

Fokus ligger på att du ska bli vän med maten, din kropp & att äta.

Viktiga nyckelord:
– Matglädje
– Lust
– Njutning
– Tillåtande
– Inga förbud
– Kroppsvänligt
– Lyssna på kroppen
– Mindful eating (medvetet ätande)

Vi använder även inslag av coachning där vi identifierar nuläge och önskvärt läge. Glappet mellan nu och framtid består av de utmaningarna som idag hindrar dig från att leva livet som du vill. Du får regelbundet läxor och hemuppgifter att arbeta med för att öka kännedomen om dig själv och dina rädslor för kunna utvecklas. Samtidigt finns jag hela tiden med som stöd via email och Skype-/telefonsamtal. Det spelar därför ingen roll var i Sverige eller världen du bor.

Skulle du vilja ha en mer avslappnad relation till mat? Eller vill du veta mer?
Kontakta mig och få ett personligt svar på dina frågor.

_______________________________________________________________________________

OBS! Detta riktar sig inte till dig som är i akut behov av vård, lider av depression eller självmordstankar. Du bör heller inte ha ett BMI under 18,5.

Uppsökt alltid i första hand vården.

Kontakt till vårdinstanser i hela landet hittar du hos Frisk & Fri.

Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 2

Intuitivt ätande del 3
I förra inlägget skrev jag om intuitivt ätande och berättade om vad du kan starta med för att äta mer intuitivt genom att börja agera efter kroppens signaler.

Idag kommer del 2 i min serie om hur du som vill också kan träna på att äta mer intuitivt. I detta inlägget beskriver jag hur processen till sunda ätbeteenden startar inuti ditt eget huvud.

Undvik snabba resultat – satsa istället på hållbarhet
Det går förstås att åstadkomma förändringar bara man man bestämmer sig för att genomföra dem. Dock brukar det långsiktigt inte bli lika bra resultat som när man har blivit medveten om och har en bättre förståelse för sitt inre först såsom våra känslor och tankar som styr våra handlingar.

Hur många som röker har inte bestämt sig för att sluta röka fler gånger i sitt liv? Det fungerar en period men inte sällan faller de tillbaka i sina gamla vanor med tiden. Samma sak sker i många fall vid en ätstörning där många återfaller i gamla mönster efter avslutad behandling.

Varför då? Tja, det finns förstås många svar på den frågan. Ett svar kan vara att man har rusat igenom behandlingen och inte ägnat tillräckligt mycket tid åt att göra alla stegen rätt från början.  Om man ständigt återfaller i gamla mönster kan det vara en god idé att lägga mer tid på att utforska sitt inre för att ta reda på varför man känner som man gör vid vissa situationer kring mat och framförallt ta reda på vilka tankar bakom som är orsaken till dessa känslor.

I dagens inlägg vill jag därför gärna försöka ge dig några verktyg för att du ska kunna förstå varför du känner som du gör ibland och vad du kan göra för att hitta din egen kraft till att vilja åstadkomma förändringar. Det är nämligen alltid bäst att kraften till att vilja förändra en situation ska komma från dig själv och inte externt utifrån från något annat håll.

frisk från anorexi
Du blir vad du tänker
Först och främst. Du blir inte vad du äter men däremot vad du tänker. Våra känslor styr våra handlingar och våra tankar bestämmer våra känslor.

Med andra ord om vi tänker negativa tankar hela dagarna kan det vara svårt att framkalla positiva känslor. Särskilt svårt blir det om vi inte ens är medvetna om att vi tänker negativt. Första steget är därför att bli medveten om vad du tänker. Hur pratar du till dig själv? Hur ofta boostar du dig själv med beröm och bekräftan?

Nästa steg är förändra negativa tankegångar till att bli positiva. Dock kan det förstås vara svårt att tänka positivt på beställning – då hade du förstås redan gjort det, eller hur? Det viktiga för att kunna tänka postivit är att du verkligen känner äkta känslor och inte tvingar fram något.

Trick för att skapa positiva känslor 
Så hur gör man då? Ett trick för att framkalla positiva känslor istället för olustkänslor är att sätta mål som får dig att känna dig peppad, laddad, förväntansfull, glad, exalterad, lycklig, tillfreds, nöjd eller liknande känslor som gör att du känner glädje inombords.

Under min process av tillfrisknad ville jag ha en mer avslappnad inställning till mat och kunna äta vad och när jag ville den dagen som jag blev frisk. Jag var under den här tiden livrädd för att inte kunna sluta äta om jag väl tillät mig att göra det. Jag var rädd för att tappa kontrollen och orolig för att jag skulle bli tjock om jag överlät till kroppen att avgöra hur mycket och när jag skulle äta.

I mitt fall var mina handlingar (eller snarare uteblivna handlingar) styrda av känslor som framförallt rädsla och oro (jag var rädd för att tappa kontrollen, rädd för att bli tjock, rädd för att bli onyttig, rädd för att känna mig ”oren”, etc). Mina känslor var till stor del orsaken till varför jag inte klarade av att våga äta normalt och lämna självsvälten.

Eftersom våra tankar bestämmer våra känslor så var det viktigt för mig att sätta mål som gjorde att jag fylldes med glada och positiva känslor när jag tänkte på alla fördelar som fanns med att bli frisk. På så vis kontrollerade jag min hjärna och fick den att sluta utsöndra negativa tankar som tidigare hade fyllt mig med olustkänslor som rädsla och oro.

Writing Studying Working Planning ConceptSkriv ner dina mål
Jag började med att skriva ner vad jag ville ha för förändringar i mitt liv. Mitt huvudmål – det långsiktiga målet – var att bli helt frisk. Jag var väldigt specifik och fick ner många detaljer kring livet som frisk och inte enbart tillståndet i sig.

Personligen föredrar jag att tänka på mina mål i jag-form och present så att jag får en tydlig mental bild av hur livet ser ut när jag redan lever det liv jag vill.

Så här kunde det se ut i min anteckningsbok:

Jag är helt frisk (huvudmål)

Jag äter vad jag vill och när jag vill. Jag äter på ren känsla. Jag slutar äta när jag är mätt. Jag älskar mat. Jag är fri. Jag äger mina egna tankar. Jag bestämmer över mitt liv. Jag tränar för att må bra. Jag tänker klara och skarpa tankar. Jag har familj. Jag arbetar med det jag älskar och försörjer mig själv. Jag är nyfiken på människor och bryr mig om dem. Jag tar dagen som den kommer. Jag är flexibel. Jag gillar överraskningar. Jag älskar och blir älskad tillbaka. Jag älskar och trivs med min kropp. Jag har en snabb hjärna. Jag äter lunch ute på stan eller spontant hemma hos en kompis. Jag är stark inifrån och ut. Jag skojar gärna med andra människor. Jag har en glimt i ögat. Jag reser vart jag vill och upptäcker det jag vill. Jag engagerar mig. Jag lever livet som jag vill leva. Jag är lite galen. Jag fikar gärna. Jag älskar att leva. Jag är mentalt stark. Jag driver eget företag. Jag är trygg i mig själv och mina val. Jag bryr mig om mina medmänniskor. Jag bubblar inombords. Jag jobbar med kreativa projekt. Jag är passionerad i allt jag gör. Jag är bra på att bekräfta mig själv. Jag vet att jag är bra och att jag duger. Jag har en eld som brinner inom mig. Jag skriver en riktig kick-ass bok om att bli frisk från en ätstörning. Jag är modig. Jag tar ställning. Jag är inte rädd för att misslyckas. Jag provar gärna. Jag tror på mig själv och vet att jag kan. Jag oroar mig aldrig. Jag utmanar mig själv och flyttar fram mina gränser. Jag kontrollerar mina egna tankar och framkallar positiva känslor när det behövs. Jag är prestigelös. Jag arbetar med människor. Jag är nyfiken. Jag klär mig som jag vill. Jag ser ut som jag vill. Jag har massvis av färger i mitt liv. Jag skrattar högt. Min vardag är omväxlande. Jag bor bra. Jag är min egen ledare. Jag är en god lyssnare. Jag hjälper andra.”

Resan till målet är det viktigaste
Viktigt att komma ihåg att målet i sig inte är det viktigaste här utan vem som du kommer att utvecklas till genom att ta dig igenom processen av tillfrisknad. Bara för att jag har blivit frisk har jag inte blivit allt ovan som jag hade skrivit men min personlighet har utvecklats och jag har blivit en mycket bättre version av mig själv idag än före och under anorexin.

Tanken är att ju högre och fler mål du har desto fler och större möjligheter får du också att uppnå ett riktigt gott resultat.

SONY DSC

Känslor är vibrationer av vad du tänker
När jag läste mina mål ovan så framgick det väldigt tydligt varför jag ville bli frisk. Så fort jag tänkte på att vara frisk så kändes det som låg som mjuk bomull runt kroppen på mig – en sådan person ville jag vara! Blotta tanken på att vara frisk fick mina känslor att svämma över av lycka, harmoni, frihet, glädje och lyckorus – alla känslorna var vibrationer av mina egna positiva tankar.

Förstå dig själv innan du förändrar dig själv
Kom ihåg att egentligen hade ingenting förändrats externt – jag var fortfarande sjuk! Men det som hade förändrats var tankarna och känslorna inom mig. Jag hade börjat med att förstå mig själv innan jag försökte åstadkomma några förändringar.

Jag hade medvetet börjat skapa nya tankebanor i hjärnan och ändra mitt mindset genom att tänka på allting som gjorde mig glad med att vara frisk och helt sluta tänka på allting som jag var rädd eller orolig för.

Tack vare att jag började träna på att kontrollera mina tankar så blev jag bättre på att förknippa livet som frisk med härliga och positiva känslor istället för rädsla som stoppade mig från att bli frisk.

Nästa steg mot friska ätbeteenden
Nästa steg i processen av tillfrisknad innebar att rent praktiskt börja träna på att äta allt och avdramatisera enskilda livsmedel. Det steget blev betydligt mindre ångestladdat att ta då jag var bättre mentalt redo på ett helt annat sätt än jämfört med tidigare gånger som jag hade försökt bli frisk.

Utmaningarna som jag hade framför mig hade till stor del att göra med maten men även med mig själv som t ex att träna på bygga en god självkänsla.

Mer om hur jag praktiskt gick tillväga för att lyckas övervinna de hinder som stoppade mig skriver jag om i nästa inlägg som är del 3 i min serie om intuitivt ätande.

Anorexia, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Behandling, Frisk från ätstörningar

Min Bok

Självhjälp anorexia

Jodå, det kommer en bok så småningom. Har varit så upptagen med att leva bara.

Men var inte oroliga. Det är själva livet som har kommit emellan.

Tack och lov för det förresten, det var ju precis vad jag gick och längtade efter under den tiden då jag var sjuk.

Jag önskar mig fler verkliga problem och färre inbillade.”

Nu är frågan, vad vill ni läsa om i boken? Vad är egentligen mest intressant?

Ska det vara en självhjälpsbok? Eller vill ni läsa mer om mig? Vad då i så fall?

Eller om mitt liv idag, dvs Vägen efter 37 kg?

Eller något annat?

Kommentera gärna nedan. Går även bra att maila vagenfran37kg(at)spray.se

Anorexia, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar, Självhjälp

Nyhet – Ätstörningscoach

ätstörningscoach

– Jaaaaaaaaaaaa!!!!

***

Det har blivit verklighet.

Sedan flera år tillbaka arbetar jag med att hjälpa drabbade att bli friska från ätstörningar.

Om du är intresserad av att anlita mig som ätstörningscoach (klicka för mer info) eller föreläsare (klicka för mer info) är du välkommen att kontakta mig via formuläret.

Coachingen skräddarsys alltid utifrån dina behov och mål.

Kontakta mig så återkommer jag med mer info. Din intresseanmälan är inte bindande. 

Självhjälp

My hips don’t Lie

Äsch, du inbillar dig bara”.

… kanske ni tänker när ni läser dagens rubrik?

Men, det gör jag inte.

Jag har haft s.k valkar tidigare i mitt liv.

Men då var det fråga om skinnvalkar. Dvs huden som naturligt veckar sig när man böjer sig framåt eller gör liknande rörelser.

Men den här gången är det alltså en sådan där livsfarlig, mytomspunnen och bespottad fettvalk som har ploppat upp runt min midja.

Fettvalkar som vi alla tidigt har fått lära oss att hata.

Det är väl bara odisciplinerade och korkade människor som har valkar på magen? Är det inte just den bilden som hälsotidningarna försöker få oss att köpa varje dag?

Det kan upplevas provocerande för en del men för mig är den här valken, som nu har lagt sig tillrätta strax under min navel, ett tryggt tecken på både befrielse och frigörelse.

Valken är nämligen inte bara en valk.

I den finns min historia.

I fettvalken finns så mycket mer än bara fett.

Den vittnar om mitt levene. Om hur jag mår nu.

Om lugnet och balansen som har infunnit sig. Äntligen. Allt det där som jag har sökt och jagat runt efter i så många år under mitt unga liv.

Jag ser dagligen bilder på perfekt smala kvinnor utan inte ett uns fett på kroppen.

Innan jag vande mig vid mina nya kroppsformer kunde tävlingsinstinkten (eller var det gamla Ana?) i mig slå till och tänka att så där har jag minsann också sett ut en gång.

Men numera ser jag till att tanken stannar vid just bara en tanke.

Jag påminner mig om att jag alltid kan se ut sådär igen om jag vill.

Men vet ni?

Det vill jag inte!

För jag minns fortfarande vilket helvete – minst sagt – som det innebär att kunna se ut sådär.

Många bloggar och tidningsbilder ger sken av att det är en dans på rosor och att en smal kropp inte är förenat med en massa uppoffringar.

Men det vet ju alla ni som läser den bloggen att detta är en FEEEEEEELAKTIG  och förskönad bild!

Verkligheten ser inte ut så.

Liksom många av de smala och tillsynes sunda toppbloggarna som läses dagligen av unga tjejer och killar så verkade även jag under min tid som ätstörd nog rätt cool och obekymrad för många i min omgivning.

Men bakom fasaden pågick kriget dygnet runt. Hela tiden.

Matkriget!

Ätstörningarna. Räknandet. Kontrollen. Träningshetsen. Fettjakten. Sockerskräcken. Besattheten. Olusten. Irritationen. Nedstämdheten. Glättigheten. Sömnproblemen. Beslutsångesten. Rastlösheten. Svart eller vitt-tänket. Oron. Planeringen. Tre-steg-före-alltid. Kompenserandet. Likgiltigheten. Tvångspromenaderna. Ensamheten. Brist på empati.

Jag minns det fortfarande. Det var inte så längesen.

Såren efter ätstörningarna är fortfarande alltför färska för att någon ska kunna lura mig att tro att livet är enklare med en platt mage.

Jag håller på att sätta ihop ett inlägg om allt som ryms i den nya kompisen på magen. Utan valken skulle jag aldrig ha fått ut allt det som jag har idag av livet eller ha kommit så här långt.

I min valk ryms så mycket mer än bara rent fett.

Där gömmer sig alla mina spontana skrattsalvor.

Lugn och ro.

Glöden i ögonen.

Passionen.

Min IQ som äntligen kommer till sin rätt.

Min energi.

De snabba tankarna.

Den inre tillfredsställelsen.

Min kreativitet.

Den starka drivkraften.

Balansen.

Nöjdheten med tillvaron.

Det går bra nu.

Innan min lista är helt färdigställd tycker jag att ni som fortfarande tvivlar på era putande magar ska ta och läsa nedanstående inlägg igen och påminnas om varför det kan vara direkt farligt att ha en mage som inte putar något alls:

Livsviktigt att ha en putmage

Må allra bäst!

/Anna

Självhjälp

På jakt efter liv

Såååå typiskt mig!

Bara för att jag inte hinner skriva megalånga inlägg på kvällarna längre så har jag fått den dåliga ovanan att låta det bli fullständigt tomt här.

Och det är ju inte speciellt kul…

Varken för er eller mig.

Jag lovade ju att göra en beteendeförändring hos mig själv efter att ha läst Vinnare i din egen tävling av proffsiga livscoachen Emma Pihl.

Jag ska verkligen – på riktigt – börja agera efter Hellre att än hur”.

Det vill säga visst måste jag bara kunna skriva enbart en mening på den här bloggen utan att världen faller sönder?

Hellre en liten hälsning än ingen alls, eller? Vad tycker ni som läser?

Det är egentligen rätt dumt, att jag ens måste skriva det här gör ont i hela mig.

För vem ber jag om ursäkt för? Och varför då?

Även fast att jag har en sisådär 1 000 ord i huvudet som jag vill berätta så är det aldrig för sent.

Personlig utveckling är hur som helst spännande!

Och det går så överraskande mycket enklare att jobba med och utveckla sig själv när man slutar svälta och tar sig bort från ätstörningsträsket.

Den här veckan skulle jag egentligen behöva skriva minst tjugo inlägg om allt som hände mig i förra veckan.

Min ”lyckokurva” har peakat så mycket sedan flytten upp till Stockholm i höstas, att jag inte trodde att det var fysiskt eller psykiskt möjligt att det skulle kunna bli så mycket bättre.

Men i förra veckan visade det sig att jag hade helt fel.

Det var en nyttig påminnelse om att det är just så här livet ser ut.

Det går aldrig att förutspå eller kontrollera (Och hur många gånger har man inte hört detta egentligen? Ändå blir man lika på nytt insiktsfull varje gång som det slår en!).

Förmågan att inte kontrollera ett ”riktigt liv” är på både gott och ont.

Men förra veckan var bara gott och jag glädjer mig åt att jag får må så bra.

Jag är tacksam.

Samtidigt kan jag med mitt sunda förnuft lägga ihop två och två.

Det vill säga, det finns fortfarande så mycket kvar som väntar på mig runt hörnet.

Livet tog aldrig slut även fast att anorexin gjorde entré både tidigt och väldigt länge i mitt liv.

Livet tog en paus men tack vare sjukdomen har jag skaffat mig nya glasögon att se på på stora och små saker som sker varje dag. Till skillnad mot många andra är jag inte den som är snabb att klaga eller svär över livet i första taget.

Jag vet hur det är att försöka leva ett liv när psyket är i obalans och spelar en spratt varje dag.

Jag har insikt om att vi är många som bär på ett tungt bagage.

Därför måste man vara försiktig när man möter nya människor. Vi är förvånandsvärt väldigt många som har varit med om väldigt mycket.

Det tänker man kanske inte så ofta på?

Vanligen är man fullt upptagen med att ha full sjå med sig själv och försöka uppföra sig så normalt som det bara går.

Men det är detta som är livet.

Och för mig har allting precis börjat igen.

Självhjälp, Träning

Bäst i klassen

Kvällens inlägg tillägnar jag alla träningsmissbrukare därute som fortfarande går till gymmet eller kastar sig ut i spåren av helt fel anledning, dvs av ren och skär ångest.

Bara för att det är så skönt efteråt..?

Men egentligen, genom hela det förbannade träningspasset skriker både kropp, hjärna och det sunda förnuftet totalt NEEEEEEJ!

Men vet ni?

Det behöver inte alls vara så här livet ut!

Även fast att du missbrukar träningen idag går det att få tillbaka den sanna träningsglädjen igen.

Fråga mig.

Själv HATADE jag träningen när jag bestämde mig för ett totalt träningsförbud (tvångspromenaderna slutade jag också med under den här perioden, viktigt annars hade hela idén med att hålla mig i stillhet fallit).

Men idag är jag tillbaka igen.

Och nej, jag springer absolut inte snabbast längre och mina tidigare elitresultat är bara fina (eller ska vi säga plågsamma?) minnen. Inget jag strävar efter att uppnå idag.

Siffror och resultat, till vilken nytta? Jag vill inte bli något elitlöperska… Så då spelar ju siffrorna ingen roll heller, eller hur?

Idag när jag kutade på löpbandet längst fram i salen med ett tiotal andra entusiastiska löpare omkring la jag dock märke till en annan sak.

Jag är varken smalast eller den mest vältränade i rummen längre.

Och vet ni?

Det är så sköööönt!

Underbart att få vara ”normal”, som alla andra.

Att kunna springa långt i linne och klä av sig när det blir för varmt och svettigt. Ingen som kollar konstigt på mig och undrar vad fan jag gör där?

Men däremot, den tjejen som jag regelbundet följde med blicken under hela passet såg inte bara stark ut.

Hon såg även väldigt GLAD ut.

Hon hade stil. Snygg motorik. Kontrollerade rörelser.

Till och med UTSTRÅLNING under tiden hon sprang.

Hon gick verkligen in för det!

Självsäkra ögon som såg tillbaka på mig. Utan att vika undan med blicken.

Hon hade inget att försvara längre. Inget att ljuga om för sin omgivning.

Ikväll sprang och sprang jag!

Så fort och så våldsamt att jag trodde jag skulle fortsätta ända till midnatt.

Starka ben som pendlade på. Som en frisläppt kalv på grönbete!

Världens bästa Eurofighter (E-type) gick konstant på repeat i huvudet på mig och jag krigade på som en dåre.

Svetten lackade och endorfinerna fullkomligen sprutade ur öronen på mig.

Hela gymmet med löpare och andra rörde sig i takt till min värld. Längst fram stod jag och artikulerade övertydligt med läpparna och viftade med armarna i luften:

The time is NOOOOOOOOOOOW,
We won’t back down!
When we stand united we can save the DAAAAAY!
EUROFIGHTER!

Det kändes som att jag ledde en hel löparklass som alla tävlade om att komma först i mål.

Och utan tvekan var det jag som tog täten… Så var det faktiskt ikväll.

Så stark som jag var idag har jag aldrig varit tidigare.

Det är sjukt så så mycket roligare det är att träna med ett par ostmackor i magen än bara vatten och ingen påfyllning efteråt. Klara friska tankar som kan fokusera på annat än ”Undra när det blir mat egentligen…?

Jag vet, en del säger att man inte ska prestera så mycket och inte alltid vilja vara bäst.

Men ikväll struntar blankt i det.

Ikväll var jag stjärnan.

Jag vet att jag var först i mål. Och alla som sprang efter ville vara jag.

Det är härligt att vara bäst i klassen efter så lång tid i skymundan.

Fult eller inte men ibland behöver mitt stora ego den här sortens bekräftelse.

Inget jag kan be om ursäkt för.

Det är liksom jag

Mat, Självhjälp

När är man frisk?

Jag såg att några av er hade lite tankar och funderingar kring det här när mensen kommer tillbaka: Den kom

En av kommentarerna:

Vilka är de viktigaste friskhetskriterierna att gå på enligt dig?

Fysiska och psykiska?

Viktigt att betona är att jag inte är medicinskt kunnig och ingen talesperson som kan bedöma när man når den ”friska gränsen”.

Det enda jag kan säga är att jag vet att det finns många kvinnor som menstruerar men ändå tänker osunt mycket på mat, träning och kalorier.

Bara för att man har mens betyder det inte att man är frisk.

Det är detta som är ganska så lurigt eftersom många av de tjejerna som ofta intervjuas i tidningar eller i TV när man gör ett reportage om ätstörningar, ofta är eller har varit väldigt underviktiga.

Lika lite som ätstörningar har att göra med vikten, lika lite säger mensen om hur personens tankar faktiskt ser ut i huvudet.

Tycker det är viktigt att betona detta särskilt eftersom det är vanligt att många undviker att söka hjälp för att de inte riktigt ”vet” vad de ska söka för, då de båda menstruerar och väger normalt.

Dock är ätstörningar så vanligt idag att ingen som behandlar ätstörningar kommer att tycka att du är konstig om du bara vågar ta kontakt och berätta hur du känner kring mat och / eller träning.

Det finns många eldsjälar där ute som är beredda att fånga upp och verkligen vill hjälpa dig!

Det som jag framförallt ser som kvitto på att min egen friskutveckling är – förutom att kroppen har visat att kunna återhämta sig – just det faktum att jag i princip aldrig längre tänker tankar som:

Är jag frisk nu?” eller  ”Är detta att vara frisk?”.

Jag pratade med en vän om detta häromdagen.

I början och väldigt länge under min friskprocess tänkte jag nämligen så gott som dagligen på det här med friskheten.

Så fort jag vågade utmana mig själv med nya livsmedel och matvanor tänkte jag direkt:

Undra om den här spaghettin betyder att jag är frisk nu?” eller

Oj, nu har jag vågat äta sötsaker ganska många gånger den här veckan – är jag mycket friskare nu då än innan?

Summan av kardemumman:

Frisk för mig handlar inte längre att tänka eller analysera så mycket huruvida jag är frisk eller inte.

Detta är i sig rätt logiskt för ju längre jag har kommit desto mindre skäl har jag ju faktiskt att fundera över det. För till vilken nytta då?

Äter man, så äter man ju, om ni förstår..?

Jag skulle kunna skriva minst 10 st olika inlägg om det här med att bli frisk, själva friskutvecklingen, etc. men det får bli en annan gång. Tycker det räcker så här men det finns många andra vinklar att ta upp i det här.

Tack än en gång för att ni är ni och har velat följa min resa under de här 1,5 åren.

Vi  börjar närma oss slutdestinationen, mina vänner…

Mat, Självhjälp

Det kan hända dig

Vill tacka för alla fantastiskt härliga kommentarer till gårdagens inlägg: Den kom

Ni som undrade hur jag känner just nu kan jag bara säga en enda sak – SANN GLÄDJE!

Jag har blivit ”friskförklarad” så många gånger förr men lustigt nog har jag ändå aldrig kommit så långt som idag. Dels såklart tack vare det som hände igår men framförallt i den viktiga kombination med att allting bara känns så himla rätt.

Det här är jag.

Under svälten levde jag konstant med dubbla känslor. Det fanns många sidor av sjukdomen som jag mer eller mindre tyckte om men samtidigt gick jag alltid runt med en längtan efter att få vara ”normal” eller frisk som alla andra människor.

Svårt att beskriva den tillfredställelse som nu har infunnit sig här hos mig. Jag har ju fanken gjort det här helt själv.

På egen hand.

My brain.

My inner strength.

My mind.

Mitt fantastiska psyke som är så starkt att det nästan blev min egen död. Idag har jag lärt mig att hantera det och kan kanalisera all den härliga energi som det pumpar ut i kroppen på mig.

Ingen annan har ändrat min inställning till att vilja bli frisk.

Jag gick länge runt och trodde att frisk är något alla blir med tiden. Men efter nästan åtta år upptäckte jag att så inte var fallet.

En mycket klok person upplyste mig häromdagen att det absolut svåraste en människa kan göra är att  förändra sitt eget beteende.

Förmodligen är det just därför som tillfredsställelsen blir så stark när man väl klarar sig ur sjukdomen…?

Förr blev jag hög på känslan av att vara nyttig, äta ”ren” och fettsnål mat samt träna mycket.

Idag blir jag lika hög på att ta hand om mig själv. Vilket jag aldrig trodde!

Men det ger faktiskt en kick att jag själv väljer att vara noga med att se till min kropps behov.

Äta ordentligt. Prata med människor. Regelbundet fylla på mitt Måbra-konto (Vem eller vilka saker ger positiv energi?). Röra på mig. Uppleva saker. Värma ansiktet i solen. Iaktta människors sociala samspel. Vara med i debatten. Ta del av allt som hängder runtom kring mig.

Min filosofi när det gäller att bli frisk från ätstörningar grundar sig på att jag tror att många gör friskprocessen svårare än vad den kanske egentligen är.

För mig började det med en testvecka.

Jag fixade inte en ny lång transportsträcka med en osäker förare mot en okänd destination.

Den här gången valde jag att själv sitta vid ratten och ratta bussen själv. Även fast att allt inte blev 100 % rätt från början så är det trots allt slutet som räknas.

Kanske är din friskprocess faktiskt närmare dig än vad du tror?

Det tror i alla fall jag.

Testa en vecka och se vad som händer.

Låtsas att du lever i en drömvärld en vecka. I en värld som du länge har längtat efter. Där du äter vad du vill och regelbundet. Det vill säga på ett sätt som du tänker att du bygger en fungerande vardag på och en livsstil som ska räcka i minst 60 år till. Undvik matförbud och regler. Träna inget.

Prova! Du har inget att förlora.

Kom ihåg att du kan alltid välja ätstörningen igen om du skulle tycka att det friska livet inte passar dig.

Men ge det friska en chans innan du säger nej!