Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Så här får du en stark självkänsla

Stark självkänsla
I förra inlägget Självkänsla vid ätstörningar förklarade jag varför det ofta finns ett samband mellan ätstörningar och en dålig självkänsla.

Idag ger jag fyra grundläggande råd för hur du ska våga öka tilliten till dig själv. Det fungerar som ett viktigt första steg för att du ska bli bättre på att se ditt värde utan att du tvunget måste prestera något för att tycka att du räknas och är bra. Ju bättre självkänsla du får desto tryggare i dina beslut, behov, värderingar och att leva livet som du vill (och inte för någon annan) kommer du att bli.

Det är en fantastisk resa som väntar på dig! Kom ihåg att ingen av oss är framme vid destinationen ännu. Vi blir aldrig klara utan så länge vi lär om oss själva fortsätter resan, häftigt eller hur?! Jag har tränat och tränar fortfarande varje dag på min självkänsla. Jag gör det lika mycket idag som när jag påbörjade min process av tillfrisknad eftersom självkänslan är en färskvara (liksom konditionen så försvinner den om du inte tränar regelbundet på att upprätthålla den). 

1. Börja med att skilja på självkänsla och självförtroende

Börja med att ta fram ett blankt papper och skriv ner allt som du tror att din låga självkänsla och ditt dåliga självförtroende grundar sig i. Vad beror detta på?

När du har fått det klart för dig är det lättare att veta vad du behöver jobba vidare med för att ta kontrollen över dina beteenden framöver.

2. Bryt och eliminera negativa tankar

Det kan vara svårt att upptäcka negativa tankar själv eftersom det inte är ovanligt att många av oss har gått nästan hela sitt liv utan att tycka om sig själv. Men när du väl lär dig att bli mer uppmärksam på vad du faktiskt säger till dig själv varje dag så ska du omedelbart upphöra med dessa nedvärderande tankar.

Det är omöjligt att älska sig själv om man samtidigt bombarderar sina hjärna varje dag med budskap som ”Jag har en tjock kropp”. Prova istället att börja med att ändra dina tankar till ”Jag har en kropp”och låt tanken stanna där. Målet är att du till slut ska kunna älska dig själv så mycket att du framöver kan ändra ditt budskap till ”Jag har en fin kropp”.

3. Öva på att bekräfta dig själv

Själv avslutar jag alltid varje kväll med att skriva ner tre saker som varit bra med mig under dagen. I och med att jag är bra på att bekräfta mig själv så gör jag mig samtidigt mindre beroende av bekräftelse från andra. Eftersom jag är en av många högpresterande kvinnor därute så är det viktigt för mig att inte bara bry mig om vad jag eller andra tycker om mina prestationer utan fokusera mer på hur jag är som person, mina personlig egenskaper, och mindre på vad jag gör. Annars finns risk för att utveckla en prestationsbaserad självkänsla vilket är en självkänsla beroende av ens handlingar (ofta grundade i rädsla för att inte duga). Det är vanligt att personer med en stark inre drivkraft, som driver sig igenom besvärliga situationer, är personer med en prestationsbaserad självkänsla. Inte sällan återfinns den här gruppen i personer som har utvecklat ätstörningar.

Om du vet med dig att du är lik mig på det viset att du har lätt att överprestera och svårt att nöja dig med ”good enough” så ska du fokusera på att berömma dig själv för att du lyckades hålla tillbaka och inte presterade utan kunde tillåta dig att vila på eftermiddagen och lyssna på dina egna tankar. Det kan även vara att du läser en bok bara för att du tycker den är rolig och inte för att du måste ”passa på” och lära dig något samtidigt. Det kan även vara egenskaper som att du varit omtänksam, sympatisk, snäll och/eller modig under dagen i olika situationer. Försök gärna minnas små enskilda händelser under dagen som bara glimtat till. Låt den känslan få avgöra när du skriver ner vad som varit bra med dig.

Kom ihåg att verkligen skriva ner de tre sakerna. Sorry, det räcker inte bara med att bara tänka på dem! Syftet är att du ska ta dig tid att reflektera och det gör du bäst genom att sitta ned med penna och anteckningsblock.

4. Sluta jämföra dig

Ju bättre din självkänsla blir desto mindre kommer du per automatik att jämföra dig med andra. Se till att bli medveten om detta redan nu! Människor med låg självkänsla tenderar ofta att ha svårt att glädjas åt andras framgångar och ser ofta med kritiska ögon på dem. Sträva efter att byta ut dina tankar. Istället för att jämföra dig med människor som ”det går bra för” eller som du tidigare varit avundsjuk på – låt dem inspirera dig istället. Tänk vad mycket du har att lära från dem. Bli deras vän istället och berätta att dem inspirerar dig i livet. Att vara generös mot andra genom ge något tillbaka till någon annan är mycket självförstärkande och bidrar förstås också till en bättre självkänsla.

Anorexia, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Självkänsla vid ätstörningar

 

Självkänsla vid ätstörningar

I söndags skrev jag ett inlägg om ”När är man frisk?” och snuddade samtidigt vid att det ofta finns ett samband mellan en dålig självkänsla och ätstörningar.

Idag tänkte jag reda ut skillnaden mellan självkänsla och självförtroende för att så småningom komma fram till varför många med ätstörningar bör arbeta med att stärka sin självkänsla.

Självkänsla
En god självkänsla innebär att du tror på dig själv. Du duger genom att vara den du är. Du måste inte prestera för att duga utan du är bra genom att bara vara. En god självkänsla är också din kännedom om dig själv och veta vad du klarar av. Motsatsen, en låg självkänsla,  kan vara att både under- och överskatta sig själv eller sin kapacitet. Om du har en god självkänsla är du också mindre beroende av yttre bekräftelse. Du står inte och faller med vad andra tycker om dig eller dina prestationer utan mår bra ändå tack vare att du själv tycker att du duger och ser ditt eget värde. Vid en god självkänsla blir ofta våra egna behov, värderingar och övertygelser mer viktiga än andras.

Självförtroende
Ett gott självförtroende hänger ihop med din tilltro på egna förmågan att prestera. Det är därför vanligt att många kan ha ett gott självförtroende när det gäller sitt arbete, studier eller vid sociala tillfällen. De här människornas beteenden kännetecknas av att de behöver prestera för att duga eftersom deras självförtroende stärks när de får bekräftelse från andra. Av den anledningen kan självförtroendet variera från dag till dag. Det går på så vis att ha ett gott självförtroende men samtidigt en låg självkänsla. På så vis kan man själv tycka att man är jätteduktig på sin idrott eller i sin yrkesroll men samtidigt avsky sig själv när man är ensam och inte umgås med andra eller inte presterar något.

Låg självkänsla vid ätstörningar
Både självkänsla och självförtroende är viktiga för att vi ska få ett liv och en vardag som inte begränsar oss. De utgör grunden för att vi ska klara av våra uppgifter, våga träffa människor, utmana oss själva, uppfylla våra egna behov och förstås kunna tycka om oss  själva som vi är.

Våra beteenden styrs utifrån hur vår självkänsla och självförtroende ser ut. Personer med störda ätbeteenden har vanligen en låg självkänsla. Det är vanligt att personen i fråga kompenserar sin låga självkänsla genom att överprestera i till exempel skolan eller på jobbet.

Ofta finns det karaktärsdrag i form av perfektionism vilket hänger ihop med höga krav på sig själv och sina prestationer. Inte sällan finns det en svag självkänsla som ligger och spökar i bakgrunden. Men genom att prestera och vara dubbelt så ”duktig” som alla andra försöker personen uppväga för det hen i grunden saknar, dvs en god självkänsla som ska ligga till grund för att personen ska tycka om sig själv oavsett vad hen  presterar eller inte alls presterar.

I nästa inlägg ger jag konkreta råd kring hur du som läser kan stärka din egen självkänsla.

Självhjälp

Det är ingen slump


Det är ingen slump att just jag fick ätstörningar.

Det är ingen slump att just jag började gå och tala tidigt.

Det är ingen slump att just jag var bäst i klassen.

Det är ingen slump att just jag skulle vara med i elevrådet.

Det är ingen slump att just jag sprang snabbast och hoppade längst i skoltävlingarna.

Det är ingen slump att just jag varvade alla TV-spel som fanns.

Det är ingen slump att just jag var kvarterets roligaste barn att leka med.

Det  är ingen slump att just jag har ett rum i föräldrarhemmet med över 100 pokaler från den tidigare idrottskarriären.

Det  är ingen slump att just jag har ett antal stipendium bakom mig.

Det är ingen slump att just jag alltid lyckas hitta de bästa priserna på resor, oavsett vad destinationen är.

Det är ingen slump att just jag var nära döden.

Det är ingen slump att just jag startade den här bloggen.

Det är ingen slump att just jag har hittat fotfästet igen.

Det är ingen slump att just jag har orkat göra hela resan med att riva upp en gammal plattform och skapa en ny frisk och stabil för framtiden.

Det är ingen slump att just jag har hittat ett nytt intresse – tennisen – som gör mig lycklig.

Det är ingen slump att just jag får köpa 10 avokados för en tjugolapp på Hötorget.

Det är ingen slump att just jag kommer att kunna nå dit jag vill.

Det är ingen slump att just jag älskar att få vara med igen.

Det är jag.

Mat, Självhjälp

Frågestund del 2

Question time!

***

Svaren till frågestund del två kommer här…

Har du mens? Om inte, när försvann den och hur länge har den varit borta? Jag är normalviktig(bmi 20)sedan snart ett år, har fått en blödning, men inte mer. Blir snart galen och vill bara ha min mens!! Är jag ensam om detta problem? Jag mår sämre av detta än jag mått under hela tiden jag varit underviktig. Jag äter ”rätt” undviker ingen mat osv. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Känner att jag lika gärna kan ge upp om kroppen ändå inte blir ”helt” frisk. Har du några tankar kring detta?

Jag vet inte jättemycket om just detta.  Tror det varierar väldigt mycket från person till person. Tydligen kan man inte bara se mensen som det enda tecknet på att kroppen är ok igen, eller?! Vet jag skrev om detta längre bak i bloggen och fick då massor med bra svar. Ni som vet mer om hur det egentligen ligger till, droppa gärna en kommentar!

Hur gör man när man ”tvingas” äta onyttigt? Jag menar, hur gör man för att njuta av det, som man skulle gjort om man vore helt frisk? Nu är det ju midsommar snart, och vi brukar alltid göra en speciell midsommartårta som jag älskar men som nu nästan bara känns som ett måste även fast jag tycker att den är god… Det känns som att om jag äter ”dålig mat” (t ex tårta) för ofta (det varierar hur ofta som blir ”för ofta”, ibland känns det fel även fast det gått nästan 2 veckor sen jag åt nåt onyttigt…)så blir det är för mycket för min kropp, att den kommer att bli sladdrig, orkelös, ohälsosam, ”smutsig” och så vidare… Jag VILL INTE tänka såhär, jag ser ju varje dag människor med fina kroppar som äter kakor hit och dit, så jag borde ju förstå att man inte automatiskt ruttnar för att man äter ”onyttigt” och ”smutsig mat”… Och jag vet även att jag skulle ha njutit av goda saker om jag vore frisk, men nu gör alla dessa tankar, och tvångskänslorna när jag vet att jag inte kan slippa undan att äta sånt att jag inte njuter fullt ut, vilket resulterar i att jag får ångest av att jag äter onyttigt utan att uppskatta det… Jag vill ju liksom kunna äta onyttigt, men när jag själv är sugen på det, inte för att jag måste! Förlåt för förvirrat inlägg… hoppas du ser det här och svarar…

Jag tänker alltid att om jag själv är sugen på sötsaker så äter jag för då är det bara en signal från kroppen att det saknas något en byggsten till kroppen som finns i kakan, godiset, tårtan eller det nu kan vara. I dessa fall får jag sällan ångest. Men du tar upp en annan sak, nämligen att du vill äta när du själv är sugen och inte för att du måste. Jag tycker faktiskt inte att man måste äta sötsaker ”bara för att”. Det är inget man måste ”lära sig” att t ex varje dag kl 15 så fikar man ett bakverk eller kakor. Jag kan bara tala för mig själv men sedan jag började äta regelbundet är jag inte lika ofta sugen på sötsaker utan uppskattar maten så mycket mer och att få äta mig mätt. När man äter s.k kroppsvänligt, varierat och regelbundet, tuggar maten noga, saltar och försöker äta järnrik mat regelbundet så får kroppen alla ingredienser (verktyg) för att den ska fungera och hjärnan behöver därför sällan signalera (dvs framkalla söt, fett eller saltsug) att den måste ha jättecravings efter detta.

-Kommer du till Malmö i sommar? Skulle du kunna tänka dig en träff med trogna bloggläsare?

Jag har inget bestämt ännu men jag brukar vara i Malmö eller Köpenhamn varje sommar, i alla fall över dagen. Det är inte omöjligt att det blir en bloggträff i så fall men det beror på hur länge jag är där.

-Hur många läsare har du här på bloggen?

Innan jag åkte till USA i maj låg det på strax under 20 000/månad. Men antar att läsarantalet kan ha minskat under tiden som jag var borta.

-Har du numera mer eller mindre bestämda ätrutiner? Äter du tex mellanmål på kvällen?

Inte mer bestämda mattider än andra. Lunchen är ofta runt 12, mellanmål ca kl 15 eller 16, middag ca 19 eller 20 och kvällsmål äter jag varje dag, ofta runt kl 22.

Vad är typiska mellanmål för dig?

En eller två mackor med avokado, nötter, banan med Soyatoo-grädde eller yoghurt med nötter och bär, caffe latte och knäckebröd med ost och- eller skinka, keso + jordgubbssylt. Ibland mörk choklad eller glass med bär.

Har du fortfarande mat som är ångestladdad? Vilken och hur hanterar du den i så fall?

Jag gillar inte när jag måste äta mat som jag på riktigt inte tycker om. Det kan vara riktigt ”tung” husmanskost och gräddsåser. Såser och gratänger har jag generellt svårt för. Samma sak när det bjuds på fika och jag inte har något sötsug, då vill jag kunna säga nej utan att verka konstig. Men ibland måste man äta trots att man inte vill och då brukar jag tänka att jag åtminstone spelar min sociala roll och äter för gemenskapen vilken är mycket viktig i många fall.

-Hur känner du inför ”beach 2010″? Jag har själv haft såna problem med min kroppsbild- vet liksom inte längre hur min kropp egentligen ser ut och uppfattas av andra, och kan få riktig ångest över detta ibland. Känner du att du har en bra kroppsbild idag? Och känner du dig bekväm med att gå på stranden i bikini i år? Tusen tack för din underbara blogg. Läser varje dag och det är en riktig solglimt för mig!

Jag har aldrig haft några problem med att tycka om min kropp. Även före anorexin var jag stolt och nöjd med hur jag såg ut. Roten till mitt problem började pga jag blev så fascinerad av nyttiga livsmedel och fick en kick av att äta och leva så nyttigt som möjligt. Mitt syfte var aldrig viktnedgång, det kom på köpet. Därför har jag inte haft svårt att acceptera att min kropp förändrats när jag nu har gått upp i vikt. Men jag vet att jag fortfarande är väldigt smal för min ålder och kan därför tycka att det är jobbigt att gå i bikini eller ett tunt linne pga det.

Hur kommer man över sina komplex? Jag har sådana komplex över mina celluliter att jag börjar hyperventliera av att ha bikini på mig.

Jag vet inte. Jag har faktiskt inga komplex alls över mitt utseende (men tro mig, jag har starka skäl till att ha det!). Jag är övertygad om att du inte kan tycka att hela du är ful, det finns säkert saker att vara stol och glad för. Fokusera på det du faktiskt har. Jag menar celluliter, det är väl rätt ovanligt att man inte har det? Du är i gott sällskap damen och inget att skämmas över, kroppen ser ju ut så.

Självhjälp

Kroppen och viktuppgång

Glöm inte bort det som sker inuti din kropp vid viktuppgång. Fokusera och bejaka dig själv.  Jag lovar att det är svårt att sluta när man väl har börjat.

Du kommer upptäcka nya saker mig dig själv och det är faktiskt rätt spännande att få reda på vem man egentligen är (något som många ständigt frågar sig) .

****

När man går upp i vikt är det mycket som händer med en. Det är lätt hänt att man (både omgivningen och en själv) mest fokuserar på det ytliga- det som går att se och ta på – nämligen kroppen.

Kroppen får alltför ofta ta emot oförtjänt mycket skit tycker jag. Man tycker den växer, blir större, klumpig, enorm, slapp och ful.

Men har ni någonsin på riktigt funderat över hur mycket sanning som det ligger i det här? Har ni testat själva kanske? Har ni liksom jag testat att gå upp i vikt för att sedan kunna utvärdera resultatet?

Om ni inte har det så tycker jag att ni bums ska sluta spekulera och oroa er.

Min kropp har inte på något sätt blivit ful bara för att den har fått möjlighet bygga upp sig sedan augusti 2009. Jag kan inte se att den har blivit varken slapp eller fläbbig. Däremot är den stabil och jag ser den idag som min trygga borg.

Förr upplevde jag min kropp som liten, klen, bräcklig och väldigt skör. Ungefär som ett sådant där indiantält som man bygger upp av små pinnar som man hittar i skogen och som trillar ihop om det kommer minsta lilla vindpust. Det var ungefär så jag kände mig inombords också kan tilläggas.

Det är svårt att bevisa hur självförtroende och självkänsla hänger samman med viktuppgången men jag är övertygad om att det gör det. Kanske är det så enkelt som att en starkare och stabilare kropp är tillräckligt för att ge mig den säkerhet som jag behöver för att våga uppmärksamma och ta kontakt med min omgivning. Det behövs inte mer för att jag ska våga ta initiativ och hjälpa mamman med barnvagnen på bussen, hålla upp dörren för folk, våga fråga den chica fashionistan på stan var hon har köpt sin snygga skinnväska, våga ställa fler frågor och kunna bjuda på att jag inte kan veta allt hela tiden och våga göra bort mig.

Jag har verkligen försökt att bejaka samtliga delar av mig själv när jag vecka för vecka har börjat närma mig ett högre BMI-värde. Fler saker som inte syns men som jag har märkt med mig själv är de här:

Jag sjunger med när det kommer en bra låt på radion (kom inte ens ihåg när jag slutade göra detta men därför är det lite extra roligt att jag nu lägger märke till när jag gör det)

Jag drömmer igen (som väldigt ätstörd drömde jag aldrig, inte ens om mat, det var alltid helt svart)

Jag kan skratta till plötsligt när jag hör någon säga något kul på radion eller i ett tv-program (förr registrerade jag att man skämtade men drog mest bara på munnen, fanns förmodligen inte energi till en sådan stor ansträngning som att framkalla ett kroppsljud)

Jag kan själv ta initiativet att skämta eller skratta ihop med andra (ok, jag är kanske ingen Robert Gustavsson men det är en extremt cool upplevelse att verkligen KÄNNA att humorn är på väg tillbaka)

Jag behöver inte läsa om en sida tre gånger utan att ha förstått någonting. Idag räcker det att jag läser sidan en gång.

Jag fattar snabbare och uppfattar ironi och skämt betydligt bättre nu för tiden.

Med andra ord så har allt bröd, matfett, pizza, bönor, avokado, nötter, lax, falukorv, potatismos, glass, choklad, pasta, sylt, ost och all annan god mat bidragit till att jag har blivit både roligare, socialare och smartare.

Jag kommer aldrig mer ha storlek 26 i jeans men det spelar absolut ingen roll längre. Jag fattar inte att det kunde gå så långt. Svälten tar bokstavligen talat livet av en, sakta men säkert. Stegvis försvann min humor, talförmåga, fantasi och intelligens.

Jag är så lycklig att inget verkar ha gått förlorat utan långsamt ”vaknar” jag, människan, till liv igen.

En sak som jag tyvärr fortfarande har problem med och stör mig på är att jag fortfarande har svårt att finna ord. Jag vet precis vad jag vill säga men ändå snubblar orden på varandra eller så misslyckas jag att formulera mig när meningarna blir för långa. Det är nog bland det värsta just nu känner jag eftersom retorik, konsten att tala, förr var en av mina främsta talanger. Jag bara hoppas att det också ger med sig med tiden.

Hoppas, hoppas.