Ångest, Mat, Självhjälp, Träning

Semester från hjärnspöken

God morgon Sverige!

Har haft en helt underbar helg hittills!

Gårdagen bestod av en del resande och små mysiga raststopp längs med Sveriges alla motorvägar och sjöar.

Senare under dagen nådde vi Göteborg.  Kvällen avslutades med att hela gänget köpte hämtmat för att därefter fortsätta ut till Sillvik, en badplats med ett helt underbart landskap av klippor där man får sig en perfekt solnedgång så här års.

Att kunna sitta på varma klippor när klockan är en bra bit efter tio på kvällen är verkligen en ren sommarlyx och jag är så glad att jag befinner mig på Sveriges västkuset den här tiden på året.

Sillvik

Innan jag somnade igår slog det mig återigen att utflykter och liknande spontanitet var en nästintill omöjlighet för mig förra året (och åren före).

Jag vägrade åka någonstans så länge jag inte hade tillgång till gym och var 110% garanterad att jag skulle få möjlighet att träna och äta den mat jag själv ville. Annars fick det helt enkelt vara, då stannade jag hellre hemma även om det livet innebar oerhört trista och påfrestande tvångsrutinerutiner. Helt klart innebar det livet en oerhör tristess men det var i alla fall tryggare än det livet där otäckta matöverraskningarna väntade på mig varje dag.

Därför var resan till USA för ett par månader en oerhörd viktig milpunkt i min friskhetsutveckling. Att tillbringa tre veckor i ett främmande land, med vänner och nya matrutiner kan vara svårt för många, än mer för en person som har levt ensam med svårt träningsmissbruk och anorexia i flera år. Men jag klarade av det och det var inte ens jobbigt, tvärtom kunde jag njuta av varje dag och verkligen se varje måltid som ny utan hänsyn till vad jag ätit timmarna före eller vad vi skulle äta dagen efter.

På samma sätt är det en sådan oerhört lättnad att kunna göra samma saker nu igen. Det är oerhört viktigt att kunna vara spontan och flexibel, inte bara för att man ska kunna få sina relationer att fungera utan även för att kunna ha ett fungerande arbets- och eller studieliv.

Har du funderat på hur många timmar av dygnets vakna timmar som du ägnar på att tänka på mat och träning? Vad gör det med dig?

Tycker du verkligen att du utnyttjar din fulla hjärnkapacitet fullt ut idag? Är du så rapp, kreativ och omtänksam som du egentligen skulle vilja vara?

Jag tycker du ska åka på semester från ätstörningarna och all ångest från och med idag. Återigen, vad har du att förlora? INGENTING men en jävla massa att vinna!

GÖR NÅGOT.

GÖR DET NU!