Mat, Självhjälp

Tjejer som dricker Coca Cola

Tro det eller ej men jag tillhör inte dem som oftast har järnkoll på vad andra människor äter eller dricker.

Därför blir jag förvånad över att jag ens tänker på det här efter att ha sett ett program med duon Rebecca och Fiona.

Det är dags att äta och någon av dem  (eller båda två, kommer inte riktigt ihåg) beställer in Coca-Cola till maten.

Eller tja, det är nästan Coca-Cola.

Lightversionen.

Något i mig hade inte förväntat det.

Missförstå mig inte.

Jag gillar verkligen båda tjejerna och deras härligt avslappnade attityder. På riktigt.

Därför tror jag det var något i mig som blev besviket när tjejerna svepte det sockerfria alternativet framför en riktig Cola.

Dock inser jag ju att skälet till lightalternativet kan vara många. Det behöver inte alls vara så att även dessa två så härliga tjejer har nåtts av sockerjakt eller hälsohets.

Jag inser dock på samma gång att den verkliga anledningen till att jag reflekterar över det här (så mycket att jag till och med skriver om det!) beror på att Coca-Cola smärtsamt påminner mig och min väns resa till USA förra våren.

Vi var på väg över Atlanten och som alltid ingår det fria drycker på planet.

Min vän, som jag har skrivit om rätt mycket tidigare (och är så långt från ätstörningar som man kan komma) beställde med glädje två vanliga colaburkar på en gång.

Hon är lika beroende av Coca-Cola som av sin dagliga mjölkchoklad och att få dricka hur mycket cola hon ville under våra ca 15 h till Los Angeles var rena julafton.

För mig också. Trodde jag i alla fall innan första beställningen…

Jag hakade på min kompis och beställde också cola.

Skillnaden var bara att jag la till ett litet ”Diet” framför ”Coke” och med ens blev den nyss så trevliga stewarden i gravallvarlig.

Han stannade upp i sitt arbete och stirrade argt på mig. I flera sekunder stod han så där tills dess att han med riktig släpig amerikansk dialekt utbrast:

”Diet?!

Why Diet?

Are you on a diet?!”

Pionröd i ansiktet tittade jag åt ett annat håll. Låtsasws som att det var någon annan han blivit förbannad på.

YOU are SKINNY!!!””

Kände min väns frågande blickar på mig (vi har aldrig pratat ätstörningar, men tror ändå att hon har förstått för längesedan).

Jag mumlade något ohörbart till Stewarden att jag inte tål socker. Får efter en del dåliga förklaringar och gnäll till slut min Diet Coke.

Han är dock fortfarande måttligt irriterad på mig vilket märks när han går vidare för att serva övriga passagerare. Fortsätter att älta min beställning högt med de andra medpassagerarna.

Resten av resan kändes det som att hela planet kände till mitt onda uppsåt.

rad 42, fönstergång, där satt minsann en tjej som var alldeles för smal för sitt eget bästa och till på köpet försökte hon sig på att beställa en cola light.

Behöver jag ens nämna att jag inte beställde en enda cola till under veckorna som var kvar?

Jag minns att jag var jättegenerad av händelsen men också förbannad.

Jag tänkte vad hade han för rätt att lägga sig i mitt liv?

Om jag ville dricka light fick jag väl göra det? Det var väl i så fall mitt bekymmer.

I efterhand är jag dock glad åt sådana här incidenter.Det är dem som fått mig att vakna och stanna upp. Fundera på vad jag höll på med.

Det är nämligen väldigt få gånger som en anorektiker bryr sig om en utomståendes åsikter.

Det krävs rejält mod av en annan människa att våga bryta sig in i ätstörningens zon. Men när personen väl gör det så är det trots allt det som faktiskt betyder något.

Därför är det så viktigt att ni som är anhöriga inte bara ser på när ni tycker något verkar konstigt med er dotters / sons / kompis / kollegas matvanor.

Våga ifrågasätta.

Våga göra den andra personen upprörd.

Det är ett av de bästa råden som jag kan ge.

Det är inte farligt om den du tycker om blir ledsen. Eller arg.

För det är just det som han / hon kommer att tacka er för i efterhand.

Inte för att ni såg på eller lät er spelas med!

Mat, media, recept, Självhjälp, Träning

Vägen från 37kg – mitt 2010

Bäst 2010 var utan tvekan att jag äntligen vågade släppa taget i sept / oktober.

Jag vågade hoppa utan att veta var och hur jag skulle landa.

Och det vet jag fortfarande inte riktigt…

Tack raraste för gårdagens alla trevliga nyårshälsningar och tips på vad som kan vara orsaken till att min hy har börjat att bete sig så tonårsaktigt.

Jag gillar verkligen Stellas kommentar, särskilt den sista raden:

”Finnar behöver inte alls bero på att man äter onyttigt. Det är en hormonell obalans i kroppen som orsakar det hela.

Jag brukar t ex få finnar när jag har eller ska ha mens.

När man är i svälttillstånd har man dock i regel inga finnar. Inga hormoner heller.

Som frisk är man alltså lika dödlig och finnig som alla andra igen.” 😉

Jag inser att jag får vara tacksam över att mitt system tycks fungera igen som det ska. Efter åtta års svält borde det trots allt vara rätt mycket som skulle kunna ha ”blivit trasigt” inne i mig.

Nu byter vi ämne.

I början av veckan skrev jag om olika saker som har varit absolut bäst under 2010. Detta fick mig att börja gå igenom gamla blogginlägg från januari-december och plötsligt inser jag hur mycket som händer under ett år.

Då jag har fått väldigt många nya läsare, särskilt sedan i höstas, tänkte jag att det kunde vara lite kul för er som inte har orkat traggla er igenom hela bloggen från scratch att få veta lite mer om både mig och bloggen.

Här kommer ett pottpurri från år 2010:

Januari

Berättar för första gången offentligt om mitt träningsberoende: Vägen från 37 kg i Cosmopolitan

Inscannad artikel finns att läsa här: Mitt träningsberoende i Cosmopolitan

En betydande milstolpe: Firade 6 mån som helt träningsfri

Min första bloggträff med några läsare: Bilder från bloggträffen

Februari

En lyckad första tjejkväll: Tjejkväll

Mars

Svarar på läsarfrågor om min bakgrund: Hur allt började och Vad har triggat dina ätstörningar?

Upptäcker ny mat och nya smaker: Avdramatisera ”farlig” mat

Bakar mitt första 100 % jästfria surdegsbröd: Surdegsbröd med nötter

April

Deppigast 2010: Psykbryt

Recenserar bästa boken för självhjälp: Mattillåtet i nytryck

Skojig utlottning av boken tack vare underbara Randi Förlag: Bokpaket med Mattillåtet

Peppinlägg om testvecka (bästa medicinen för att kunna bryta en svår ätstörning): Supertipset: Testvecka!

Maj

En läsare skickar en present hem till min adress, fina Maria: Present av läsare

I övrigt spenderade jag nästan hela maj borta i USA (Los Angeles, Las Vegas, New York, m.fl). Ett viktigt mål att pricka av från min motivationslista som kvitto på att vara tillräckligt stark både mentalt och fysiskt för att klara av en sådan resa:

Drömresan – fyra delstater! och Lite bilder

Juni

Firar 10 år som träningsfri men är ledsen då jag fortfarande saknar nära relationer: Ensamheten dödar mig

Rycker upp mig och reser senare runt i sommarsverige, bla till Båstad: Midsommardagen i Båstad

Juli

Bloggkommentatorerna uppmärksammar bloggen för första gången: En VIKTig blogg

Inlägget handlade om: Inte farligt eller okontrollerat att äta sötsaker varje dag

Gästbloggar tre dagar för Tjejzonen: Veckans gästbloggare!, Att bli fri från en ätstörning – fortsättningen och Grundregler för att bli av med en ätstörning

Augusti

Favoritdikten: Ingen vill ångra sitt liv

September

Gästbloggar igen hos Tjejzonen: Bli (h)järnstark!

Jag klättrar högre än jag tidigare någonsin gjort på friskstegen: Den som äter bäst vinner!, Fem dagar med vind i ryggen! och Jag ställer krav på min mat

Oktober

Oktober inleder en riktigt bra vinter och höst 2010. Jag flyttar till Sthlm och karriärsmäsigt gör jag samtidigt några rejäla kliv uppåt.

Jag tilldelas UnderbaraClara-stipendiet: Vunnit UnderbaraClara-stipendiet

Grät tyst i tio sek när jag läste: Annika Marklunds fina motivering

Skriver om: Friskprocessen och dess förhatliga hets-och överätningar

November

En riktigt härlig månad med en massa spännande samarbeten med bla. 4good, Saltå Kvarn, Chokladfabriken, m.fl.

Inspirerande kväll och läsarträff på Rival (tack 4good!): Go nuts och lev livet!

Accepterar: Ingen storlek 34 längre

December

Årets mest utskällda: Din PT – en hälsofara?

Vågar mig ut på mingel: Young Professionals – nätverk!

Det börjar bli riktigt roligt med mat igen: Äkta Matglädje

Dagen jag upptäcker att det är väldigt lite ätstörning kvar i huvudet: Nu börjar jag bli rädd

Svänger mina lurviga utan koftan och i bara linnet på Säkerts konsert: Klär av mig

Inleder min serie om kroppen (jodå, lovar att fortsättning följer): Livsviktigt att ha en putmage

Puh!

Nu är jag lite nyfiken på hur mycket och vad ni vanligtvis läser av inläggen?

Finns det någon här som vet med sig har läst så mycket som kanske 90-100% av bloggen?

Det här året har varit spännande på väldigt många olika sätt.

Jag hoppas att det framgår riktigt varmt hur tacksam jag är över att få ha bloggosfärens absolut trevligaste (och smartaste…) läsare.

Ni är helt fantastiska!

Vår resa fortsätter…

Gott nytt 2011!

Ätstörningscoach

Ensam på ett hotellrum…

Ja, vad gör man då?!

Njuter såklart.

I morgon är det måndag igen och en ny vecka tar fart. Spännande!

Nu har jag precis duschat håret, svept in det i en gigantisk turban och har kurat ihop mig en tjock morgonrock.

Jag är fortfarande kvar i Sthlm, just nu på söder då vi bara har strosat run och tittat på folk idag.

Nu är jag ensam igen och tänkte passa på att läsa igenom lite papper inför i morgon.

Jag vet att det finns rätt många som inte gillar att resa själva eller bo på hotell ensamma men jag måste verkligen säga att är det något som jag verkligen älskar så är det just dessa korta weekends för mig själv (nu är det iof ingen semester utan varvas med jobbmöten).

Just nu sitter jag och läser i kapp lite mail och bloggar, kastar ett halvt öga på Mamma Mia som jag har på i bakgrunden (går på 4:an) och bryter då och då några rutor choklad till cappuccinon.

Snart är det dags att släcka lampan. Ska gå upp tidigt i morgon då jag avskyr att stressa i mig frukosten.

Sov gott vänner!

Ätstörningscoach

Godmorgon Stockholm!

Åh, jag älskar verkligen känslan av att vakna upp i en ny stad.

Just nu befinner jag mig hos en kompis som jag inte har träffat på vääääldigt länge.

Sova borta är ju en sådan sak som jag inte är helt bekväm med ännu. Sova över är en av alla de sakerna som anorexin aldrig har gillat och därför fått sätta många pinnar i hjulet för att kunna utveckla mina relationer.

Dock är ”sova borta” en sådan sak som jag gärna vill ska ingå i mitt liv så nu försöker jag öva jag på det så mycket jag bara kan. Med en titt i backspegeln sov jag borta totalt cirka 4 nätter under mitt ”sjukår”. Det här året har jag överstigit den siffran med råge!

T ex var jag i USA i nästan tre veckor, därefter minisemester i Sverige i juli och augusti + att jag sovit över i alla fall minst 5 helger sedan årsskiftet 2009/2010. Låter kanske lite fånigt när jag skriver det så här men som sagt, detta har varit en väldigt stort grej i mitt liv och därför är det rätt enkelt för mig att hålla koll på hur många dagar som det rör sig om. Progressing, progressing!

Det är märkligt men för varje dag som går så uppskattar jag faktiskt mer och mer att släppa på kontrollen. Jag har upptäckt att det kan vara rätt spännande att kasta sig ut emellanåt, sväva fritt i ett par sekunder för att sedan slå ner på okänd mark.

Just den här helgen njuter jag av att ta mindre egna beslut, använder min vän som frisk referensram, härmar och apar efter.

Eventuellt går vi på bio någon dag. Väljer mellan Toy Story 3, Puss och I rymden finns inga känslor.

Har du sett någon av filmerna? Var den bra?

Mat, Självhjälp

Helg i Stockholm

Nu är det fredag och snart dags att få vila ut och ladda batterierna igen.

Dock ska jag först köra ut till flygplatsen.

Var visserligen i Sthlm tidigare i veckan men det blir en liten uppföljning nu kan man säga.

Håller med om att det inte finns något tråkigare än att läsa bloggar där man som läsare aldrig får veta något om de ”hemliga projekten” men vad är egentligen bäst? Skriva något litet eller inget alls?!

Kunde ha utelämnat detaljen att jag bloggar från Sthlm de kommande dagarna men samtidigt tycker jag det är kul att ni får vara med så mycket som möjligt tills dess att det är dags att äntligen få berätta vad allt handlar om egentligen.

Förresten, intressant gensvar på förra inlägget HJÄLP! Hur lär jag mig njuta av naturgodis igen!? Alltid lika värdefullt att få höra era tankar!

När vi ändå är inne på att prata om sötsaker. Jag minns fortfarande en period när jag hade extremt svårt att äta ”varm mat”. Folk förstod förmodligen aldrig att jag hade en ätstörning för i deras ögon åt jag alltid regelbundet och dessutom en hel del godis (ingen person med anorexia äter väl någonsin socker?!). Dock åt jag enbart frukostmat (knäckebröd, mackor, fil, flingor, frukt och liknande) och det varierade jag som sagt med godis, glass och choklad. Därtill drack jag stora mängder lightläsk och lightsaft.

Som en av er betonade är det viktigt att skilja på näringsbehov och kaloribehov. Med en ätstörning fokuserar man ofta på just kalorierna. Jag trodde helt uppriktigt att jag aldrig ville lära mig uppskatta riktig mat igen eftersom jag ville ”använda” och prioritera mina kalorier i kaloribudget rätt. Jag ville inte slösa bort värdefulla kalorier på något så tråkigt som en middag med köttbullar. Då åt jag hellre godis eftersom jag var tvungen till att välja. Godis var godare och för att inte överstiga mitt kaloriintang skippade jag den vanliga lunchen eller/och middagen.

Jättesjukt och dumt. Men vad jag vill säga är att ni som oroar er för att ni aldrig kommer kommer kunna fika och äta godis igen ifall ni börjar äta vanlig mat igen har fel. Man kan göra både och utan att bli en tjockis. Jag lovar!

Idag uppskattar jag verkligen god och vällagad mat vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra för bara ett år sedan.

Om du vet med dig att du ofta utesluter vanlig mat till förmån för godis bör du rannsaka dig själv och se till att förändra det här störda ätbeteendet.

Det kommer underlätta praktiskt på många sätt; ditt humör blir bättre, du utvecklar skarpare idéer, du blir tankemässigt närvarande, kroppen får näring, du blir vackrare, slipper konstiga sug och plötsliga hets- och överätningsattacker, din oro minskar, sociala sammanhang uppskattas, etc – listan kan göras hur lång som helst!

Detta var dagens tankenöt.

Trevlig helg och ta hand om er!

Mat, Självhjälp

Den som äter bäst vinner!

Regelbundna måltider ser till att du kan gå precis hur långt som helst.

Med mat och fika i magen ligger du alltid minst ett steg före alla andra.

***

Igår blev det som sagt en avstickare upp till Stockholm.

När jag satt på flyget hem i går kväll/natt slog det mig hur många saker jag hade gjort annorlunda under dagen jämfört med för bara ett år sedan.

I takt med att svälten fick ta en allt större del av mitt del gick jag konstant runt med huvudet ”fullt av mat” (ni känner igen det här…) och det blir därför väldigt svårt att koncentrera sig på något annat.

Ett smart sätt att tänka för att varje dag minska ätstörningen med ett antal % är att fokusera på små saker i  ens vardag som motiverar en.

Då vi alla har olika liv, olika personligheter och olika värderingar krävs det att du själv funderar vad som är viktigt för att din egen vardag ska bli så innehållsrik, hållbar, långsiktig och rolig som möjligt.

Om vi tar mig som exempel.

När jag börjar dagen med frukost känner jag att hjärncellerna faktiskt ”vaknar till liv”. Jag slipper räkna timmarna till lunch och kan därför på förmiddagen i lugn och ro lägga ner all kraft och energi jag har på att göra ett gott intryck på våra kunder. Jag slipper läsa om dokumenten flera gånger utan att känna mig dum och jag blir heller inte rädd när chefen ber mig att komma med på ett spontant möte (förr blev jag direkt jätteorolig om jag inte hade ätit innan ett möte, var så rädd att jag skulle svimma mitt i och ställa till en cirkus).

Lunchen känns också bra för där får jag chans att öva på mina sociala förmågor (förutom att det är ett ypperligt bra tillfälle att få fylla på med energi) oavsett om det är hemma eller på jobbet.

Det är en bra känsla för självförtroendet och min friska personlighets att tänka att jag väljer att äta av egen fri vilja, inte för någon annans skull eller för att någon tvingar mig. Jag bara gör. Jag blir stark av mat. Stark kroppsligt men framförallt mentalt stark!

Det är en enorm power-känsla. Jag tar på riktigt makten över mitt eget liv och mina egna beslut. Att äta ordentligt tycker jag känns ”vuxet” och bara genom att göra så känns det som att att jag skjuter några extra centimeter i höjden. Jag blir stolt. Oslagbar!

Igår hade jag mitt allra viktigaste möte sent på eftermiddagen. Ni vet sådär jobbigt sent så att ätstörningen får en att tveka huruvida det är ”onödigt” att äta något innan, det är ju snart ändå dags för kvällsmat.

I samma stund som de här tankarna dök upp tog jag fram supervapnet; MAT.

Det är ett av avtalen (grundregel mot ÄS) att så fort jag börjar tveka och tänka på mat så äter jag något så slipper jag tänka på det något mer. Skit samma liksom om jag äter några hundra kalorier extra än vad jag ”brukar” göra. Om de extra kalorierna får mig att kunna fokusera på mötet eller vara närvarande när någon pratar med mig är det ju värt det, eller hur?

Sagt och gjort. Jag köpte en kulglass som jag slickade i mig i Kungsträdgården. Där satt jag och solade mig samtidigt som jag blev lugn som en filbunke och utan att anstränga mig fokuserade hjärnan plötsligt all sin energi på att orka skriva ner och formulera skarpa frågor och intressanta svar i anteckningsblocket.

Mötet gick bra och jag hade gjort allt i min makt för att jag skulle vara 100%  redo. Bättre förberedd än vad jag var kunde jag inte bli.

Vad jag vill säga med det här är att du måste hitta dina egna saker som betyder något för dig. Oavsett om det handlar om att bli en bättre medarbetare, student, dotter, son eller kompis så har du vissa saker som du gör varje dag som du säkert hade kunnat bli mycket bättre på om du bara tillät dig själv att äta regelbundet och inte slarva med några mål.

Kom ihåg detta, inte ens en sockerstinn fika efter lunchen är onyttig. Du behöver till och med den för att kunna vara den du är till 100% och krympa Ana i dig. Henne vill vi inte se mer, ju bättre du blir på fungerande matrutiner desto mer av dig får världen ta del av.

Vi vill se stora leenden framför allvarliga munnar. Förväntansfulla blickar istället för tomma och ihåliga. Spontana och energiska rörelser snarare än vaga och kontrollerade. Vi vill höra dina åsikter och få ta del av dina tankar och kluriga idéer.

Jag har sagt det förr men säger det igen:

Mat är inte lösningen på alla våra problem men på väldigt, väldigt många!

Ätstörningscoach

T.O.R Stockholm. NU.

Haha, idag är jag riiiktigt på krigsstigen!

Energin sprutar ur öronen och jag kommer konstant på mig själv att tänka:

”…det här är för bra för att vara sant!”

Tyvärr får jag ALLTID dåligt samvete när jag mår som allra bäst, är detta något ni också känner igen er i?

Det är hur som helst en jäkla ovana.

Är så fruktansvärt trött på att ha en sådan syrlig ton ringandes i huvudet. Så fort jag mår bra och njuter av livet så skrattar rösten högt och rått åt mig: ”Jaja, njut du så länge det varar…”

Vaddå? tänker jag. Som att man inte får lov att vara glad och lycklig i ett strängt och lutherskt Sverige eller beror de här tankarna på något annat?

Gaaah, jag kan bli galen på det resonemanget!

Usch, vad jag svamlar men kanske förstod ni någonting av det där..?

Hur som helst, idag är jag verkligen på gång och just nu är jag på väg till Sthlm.

En blixtvisit så jag stannar nog bara över dagen då det behöver fixas med några saker (Med vad? Det får ni veta längre fram…)!

Tror inte jag hinner blogga något under dagen men man ska aldrig säga aldrig… vissa dagar kan jag vara lite busig och bränna av lite fler inlägg än vanligt. Den som lever får se! 😉

Allt gott så länge!

xxx Anna

Ångest, Mat, Självhjälp, Träning

Kan man gå upp 4 kg på semestern?

Dagens fråga handlar om hur troligt det är att man går upp 4 kg under semesterveckan..?

”Hej.
Jag måste bara ställa en kanske lite konstig fråga men som är något jag tänker på ganska mycket..

Har haft en äs ca. ett år, men börjat ta mig ur skiten, äter enligt matschema men har dock inte gått upp i vikt, (men har inte jättestor undervikt i vilket fall)

Men till frågan;

Jag ska nämligen åka utomlands, dvs. inte särskilt nyttig mat, alkohol och ingen träning (tränar vanligtvis 6 dagar i veckan) och jag blir superrädd att jag ska rusa upp i vikt(och ja jag vet att jag behöver gå upp i normalvikt men vill såklart inte rusa upp) under denna vecka..

är det ens möjligt att man kan gå upp typ 4 kg på en vecka eller är det min hjärna som bara spökar med mig?

kanske en dum fråga men jag kännde mig tvungen att fråga någon..”

Jag tar upp frågan i bloggen för det är väldigt många som skriver och vill höra hur en viktgång ser ut.

Tyvärr kan jag inte ge något bra svar.

Det finns säkert minst 100 olika svar på frågan varför vissa går upp snabbare i vikt än andra. Jag vet inte varför.

Våra kroppar är så olika, vi äter olika, rör oss olika, jobbar med olika saker, använder hjärnan på olika sätt – det finns så många processer i oss som inte ens forskarna förstår till 100%. Därför passar jag helst sådana här frågor.

Nu frågar du iof om det ens är möjligt att gå upp 4 kg på en vecka.

Mitt svar är jag vet inte om det är möjligt, det enda jag kan göra är att tänka på hur det var för mig.

När jag missbrukade träningen förbrände jag omkring 5 000 extra kalorier per vecka. Sedan slutade jag tvärt och började istället lägga till kalorier trots att jag inte tränade något längre.

När jag ser den här ekvationen framför mig, nedskriven, ploppar ögonen nästan ut på mig. För det blir så svart på vitt. En elak röst viskar plötsligt i mitt huvud att jag borde vara jättetjock – men det är jag ju inte!

Långt ifrån och ändå äter jag betydligt fler kalorier extra per dag än för ett år sedan.

Logiskt sätt kanske man tänker att jag borde vara en tjockis nu med så mycket extra energi helt plötsligt. Jag menar från 5000 kcal/vecka (dvs 20 000 kcal i månaden!?) till att i över 52 veckor knappt förbränna något alls. Den enda träningen jag har gjort har varit nu under sommaren och då har den legat långt ifrån de gamla träningsdoserna.

Med det i åtanke tror iaf inte jag att du går upp 4 kg på en vecka. Av egen erfarenhet vet jag att ”onyttig mat” (vad är det egentligen?!) knappast räcker till för att du ska lägga på dig extra kroppsmassa under den här veckan.

Men sen har du säkert hört det här med vätska i kroppen. Det kan skilja sig från dag till dag och därför tycker jag man ska skippa vågen och istället hitta ett ”trivselspann” som säger mellan t ex 60-65 mår jag bra att väga. Det är inte livsviktigt att det är exakt 61 kg utan någonstans där omkring och behöver då varken känna att jag måste svälta eller träna.

Hoppas detta blev en tankeställare och ha så kul på resan.

Lämna demonerna hemma för ett tag och slappna av. Ät gott och lev livet, annars kunde du ju lika gärna ha stannat hemma, eller hur?

Salladen smakar likadant utomlands som hemma, så passa på att testa något nytt!  😉

Ätstörningscoach

Café Pâtisserie David

Igår var jag som sagt i Malmö. Passade på att smita in ett stund på Pâtisserie David (kvarteret S: t Gertrud).

Mysig inredning och fin innegård om man hellre vill sitta ute under parasollen.

Helt ok mat men tyvärr blir jag alltid besviken när de flesta caféer endast erbjuder surdegsbaugetter (eller heter det pain riche?).

Jag vill helst ha surdegslimpor (i brödskivor), baugetterna tycker jag är sååå tråkiga. Skärpning Sveriges alla fik, bagerier och caféer!

I vissa fall hävdar man även att man säljer surdegslimpor men när beställningen landar på bordet framför sig ångrar man sig genast, man har gått på deras säljknep och det visar sig att bara en del av brödet är bakat på surdeg. Dvs inte 100% surdeg!

Jag vill ha STORA och SEGA hål i min surdeg, annars får det vara!

Har därför svårt att svara på frågan om var jag hittar gott surdegsbröd:

”Vart hittar du surdegsbröd någonstans?! Jag hittar varken på café eller i mataffärerna, har du något tips på något märke eller så?:) Jag har nämligen såå länge velat testa surdeg, men har väldigt svårt för att baka bröd själv tyvärr, vilket också känns så krångligt .  Hoppas att du får en toppendag i Malmö!”

Om jag ska vara ärlig så har de bästa surdegsbröden inskaffats i Sthlm.

T ex på Fabrique och Gataue (tips deras valnötsbullar är goda till lyxigt mellanmål).

På caféer i Sthlm går jag gärna till Gildas rum

Finns många bra ställen i huvudstaden, synd bara att man verkar behöva måste åka ända dit för att hitta ett riktigt gott bröd!

Halvtrist pain av surdeg, med brie och avokado

Mysig inredning…

Från utsidan


Ätstörningscoach

God morgon Malmö!

Blev en snabb uttryckning till Malmö över dagen!

Det länge uttlovade inlägget om mitt träningsberoende kommer upp senare ikväll.

Så vi hörs lite senare.

Nu är det dags att leta upp ett schysst te, lite gott surdegsbröd och lite annat praktiskt tråkmåste.

Hoppas även få tid över senare idag att sitta en stund inne på något mysigt café, tips någon?