Frisk från ätstörningar, Spiritualitet

Attraktionslagen & spiritualitet vid psykisk hälsa

attraktionslagenOavsett om du redan är en spirituell junkie eller är ny till det andliga och spirituella så tänkte jag idag dela med mig en del av min andliga resa som jag inte pratat så mycket om tidigare.

Detta kanske inte är för alla men jag tror att i alla fall för några av er så kan det här bli en liten hjälp på vägen mot att bli frisk eller åtminstone öppna ögonen för ett spirituellt verktyg om du inte använt detta förr.

Min tro, barndom & universum
Jag har alltid haft en stark tro ändå sedan jag var ett litet barn. Jag var helt övertygad om att det fanns en gud men hade ganska svårt att se vilken form som den/hen kom i. Jag trodde dock aldrig riktigt på himmel & helvete utan mina tankar drog alltid mer åt reinkarnation (själavandring där själen återföds i en ny kropp efter döden, antingen som människa eller djur beroende på vilka handlingar som vi har gjort).

Med tiden valde jag att ha flera namn för Gud som t ex ljuset, universum, energin, m.fl. Jag gick inte i kyrkan särskilt mycket mer än vid skolavslutningar & jul men var ändå i kontakt med Gud varje dag eftersom jag vände mig mot de här energierna när jag hade något på hjärtat eller funderade över något.

Gud, tur eller bara en ren slump?
Jag har alltid känt att jag har haft ”osynliga krafter och starka energier” omkring mig under hela min uppväxt. Energierna har alltid fungerat så att det jag har trott på, bett om och önskat har jag med tiden också fått. Många i min närhet (ofta de mer negativa personerna) har sagt till mig att jag har sådan ”tur” med allting. Därför har de nästan önskat ibland att något ska få fel för mig bara för att jag inte ska förvänta mig att allting ska gå min väg hela tiden.

Tur eller inte? Jag brukade svara att ju mer jag tränar desto mer tur verkar jag få… 😉

frisk-fran-atstorningarÄtstörningen fick mig att sluta tro
Dock försvann alla mina upplevelser av de här fantastiska  energierna i samma ögonblick som jag blev sjuk i anorexi året innan jag skulle fylla 16 år. Under alla mina följande år som ätstörd (drygt tio år) hade jag noll kontakt med det andliga. Med åren glömde jag bort min tro och vad jag förlitade mig på egentligen. Jag kände mig inte alls grundad längre.

Ätstörningen åt på så vis upp allting i mitt liv och så även det jag tidigare hade brunnit för och trott på under hela min barndom. Det bidrog till att jag kände mig ännu mer vilsen och utelämnad åt ingenting.

Blir friskare och börjar återfå min tro igen
I slutet av min sjukdom/början på min tillfrisknad när jag var runt 23-24 år så började jag hitta tillbaka till mina rötter igen och vågade så småningom börja tro igen.

Idag kallas detta sättet att tro Attraktionslagen (The Law of Attraction) men under min uppväxt kände jag inte alls till begreppet men det är/var i stort sätt samma sak som jag alltid har trott på men aldrig haft någon etikett eller namn för mitt sätt att tro på.

Attraktionslagen innebär att all energi som du skickar ut också kommer tillbaka. Dvs alla dina tankar, ord och val/handlingar. För många är boken The Secret en bra ingång om man vill veta mer om Attraktionslagen.

attraktionslagen-bli-frisk-fran-atstorning
Följ hjärtat och välj kärlek
Genom att berätta för universum vad du vill ha i livet och genom att du själv sänder ut positiv energi i form av positiva tankar, känslor och handlingar så är det också det du får tillbaka. Om du däremot tänker, säger och gör negativa val för dig själv eller andra så är det också det du får tillbaka. ALLTING som du säger och tänker kommer tillbaka till dig! Du vet inte när och inte hur men du kan vara säker på att det negativa kommer någon gång och i någon form.

Det är därför det är så viktigt att våga följa hjärtat som är fyllt med kärlek istället för hjärnan som är fyllt med rädsla (och massor med tankar som inte alls är sanna alltid).

Få mer flow i livet!
Jag har alltid varit en väldigt positiv tjej och är fast övertygad om att det är därför jag upplever att jag också får mer ”flow” i livet när tänker på attraktionslagen och är medveten om vilken energi som jag sänder ut.

Jag märker direkt när jag hamnar i en ond tankecirkel – per automatik får jag plötsligt rött vid alla stoppljus och får överlag mer motstånd i livet på alla plan. Det slår aldrig fel!

Attraktionslagen & spiritualitet vid psykisk hälsa?
För att knyta ihop säcken så började jag använda mig av det här tankesättet och tro allt mer under min tillfrisknad. Bland annat använde jag ofta affirmationer och tillverkade en visionboard över vad jag önskade mig från livet & universum. Den hade jag vid sängen så att jag kunde se och fyllas av ny inspiration & motivation varje morgon & kväll.

psykisk-halsa
Existentiella frågor & sinnesro
Min poäng är att jag tror att fler skulle må bra av att utforska det existentiella ännu mer och faktiskt våga tro på något. För egen del utforskar jag detta mer för varje dag och upplever att de allra sista pusselbitarna som gör mig riktigt hel är att tro. Det förtydligar mitt syfte på jorden. Den tanken – att vi alla har ett syfte på jorden och vår uppgift går ut på att ta reda på vad den är ger mig sinnesfrid och skapar ett härligt lugn inombords.

Vi har alla ett syfte och minst en egenskap som vi är riktigt bra på.
Jag tror vi alla är s.k Masters på något i livet. Utmaningen är att ta reda på vad ens uppgift och syfte på jorden är. Det tar olika lång tid för oss innan vi hittar vad det egentligen är.

Jorden är ett enda stor klassrum där vi lär oss hela tiden och tränas för något ännu större som väntar på oss. Livet går ut på att du ska hitta din gåva och ge/lära den vidare till någon annan som behöver den. När livet är slut ska det vara så. Då har vi slutfört uppgiften som vi från början har hit kommit till jorden för och går sedan vidare till nästa viktiga uppgift som väntar på oss någon annanstans.

Vad tror du? Har du funderat över ditt syfte i livet? 

Personligt

Fler frågor om mig

fragor-om-mig
Vad roligt att ni verkade gilla de tidigare inläggen om mig och vad jag arbetar med.

Jag tänkte att vi fortsätter i samma spår med lite blandade frågor om mig, mina intressen, favoritmat, med mera.

Vilka var dina favoritämnen i skolan? Språk, samhällsvetenskap och teater.

Vad dricker du helst? Vatten. Till middag gärna en iskall alkoholfri öl.

Vad är din favoriträtt? Jag gillar varma grytor och särskilt den här med kyckling, spenat, kokosmjölk, sötpotatis med cashewnötter eller rostad mandel. Serveras med ris.

Vad lägger du helst pengar på? Bra och rättvis mat, resor och upplevelser.

Vilken bok rekommenderar du? The Secret. Annars Robin Sharmas böcker som Munken som sålde sin Ferrari, Ledaren utan titel och Vem gråter vid din grav?

Favoritfärg? Lila.

Vart reser du helst? USA.

Har du några syskon? Ja, 2 st storebröder.

Vilken är din favoritrestaurang? Restaurang Salt som ligger precis vid vattnet i Tylösand, Halmstad. Magiskt att sitta på deras veranda och se på när solen går ner där en sommarkväll.

Är du en känslomänniska? Absolut. Jag har inte alltid gillat den här egenskapen men idag ser jag det som en av mina största styrkor och något jag är tacksam över. När jag träffar människor idag med olika utmaningar och de berättar hur de mår så är jag mycket bättre på att kunna hjälpa dem eftersom jag har gjort en liknande resa själv. Först när du klarar av att känna och gå på djupet med dina känslor så kan du också identifiera orsaken bakom, ta itu med problemet och gå ut starkare. Det är då du utvecklas och kan gå vidare.

affirmationer-vid-atstorningar

Använder du affirmationer? Ja, varje dag. För dig som inte vet vad en affirmation är så är det helt enkelt en positiv mening som du säger, tänker eller känner – ja, ALLTING! När du säger din mening (affirmation) skickar du ut den och rätt energi till universum. Enligt attraktionslagen så all energi som skickas ut till universum kommer också tillbaka till dig, du vet bara inte när du får det tillbaka eller i vilken form. Men det kommer tillbaka och det är därför det är så viktigt att vara medveten om sina tankar och tänka positivt. Skickar du ut negativa tankar, ord eller känslor så kommer dem också tillbaka så det är bra att veta vad du skickar ut för något. The Secret är en superbra bok om attraktionslagen för dig som blir nyfiken och vill veta mer om detta.

Kan du ge ett exempel på en affirmation som du gillar? Det finns jättemånga. Det här är en favorit: Jag är ärlig mot mig själv, lyssnar på mitt hjärta och väljer kärlek.

Vad lyssnar du på för musik? Robyn och Laleh för både musiken och låttexterna. De följer sina hjärtan och det hörs i musiken tycker jag.

Din favoritfilm? Jag ser inte så mycket på film. Dock tycker jag Titanic fortfarande är helt fantastisk även fast det snart är 20 år sedan den hade premiär första gången.

Favoritprogram? Bonde söker fru är mysigt 🙂

En god vana? Varje dag är mitt mål att göra minst en god sak för någon annan utan att det är jobbrelaterat eller självklara saker som man förstås alltid bör göra som medmänniska.
Det kan t ex vara att ta sig tid att stanna och fråga om någon behöver hjälp med att hitta
rätt eller läsa kartan om hen ser lite förvirrad ut.

Vad vill du ändra på? Jag upplever att Sverige har blivit ett kallt land att leva i och gillar inte det. Det känns som att vi har slutat att ta hand om varandra och lämnar den som har det kämpigt eller är sjuk till sitt eget öde. 

Om det är något jag vill hjälpa till med så är det att förändra detta.

Det är ok att vara rädd men det får inte hindra oss från att sluta agera när vi ser att något är fel.

Det går inte att skylla på att man är rädd.

Det är inte att ta ansvar för sina handlingar eller medmänniskor.

Vi måste bli bättre på att välja kärlek, våra hjärtan och
stå för det vi tycker känns rätt. 

Ätstörningscoach

Leken har bara börjat


Olika världar som möts.

Men är det för tidigt..?

Och varför just nu?

Var är jag?

Och vem är du?!

Igår var det tisdag och idag är det söndag.

Måste ringa mamma.

Måste berätta för världen vad som hänt.

Men det kommer jag aldrig att göra.

Sån är ju inte jag.

Tunnelseende. Huvudvärk. Förvirring. Yrsel.

Jag som vill se världen.

Den värld som du redan har sett och upplevt tusen gånger om.

Kom, visa mig!

Hungriga blickar.

Vågar du?

Ja, då vågar jag!

Eller ser jag i syne?

Inbillar jag mig bara..?

Två nyfikna själar.

Eldigt passionerade.

Likadana hjärnor.

Säg, var hade du varit innan? Och finns det fler som du?

Ivriga hjärtan.

Så lite tid.

Jag vill slänga mig om din hals.

Hålla fast.

Hårt och för alltid.

Utbrista det där som jag tror vi båda tänker.

Viska i ditt öra.

Fnissa tyst och känna dina armar tryggt kring min kropp.

Kind mot kind.

Kanske omöjligt, men du brukar ju va spontan?

Eller är det jag som känner fel?

Ser det jag vill se?

Du som verkligen är helt galen (!)

… och samtidigt den smartaste jag någonsin stött på.

Jag vill vara dig nära.

Åka karusell, snurra runt och springa barfota på stranden bredvid dig.

Känna dina starka armar.

Hålla din hand.

Se dig i ögonen.

Be dig visa mig.

Du som verkligen vet allt och jag ingenting.

Trodde bara sånt här hände på film.

Allt du gör, gör du alltid så rätt.

Vet allt. Kan allt.

Har gjort allt som finns att göra.

Redan träffat alla.

Levt fort och mycket.

Ändå säger du att det finns en miljon saker kvar.

Att något aldrig är för sent.

Åh, som jag älskar dig för dem orden!

Jag vill följa med dig.

Helst nu. Genast.

Vill kasta mig ut med dina händer stolt vilandes på mina höfter.

Flyg med mig!

Du som vet hur man gör allt.

Jag som ju vet ingenting!

Litar så intensivt på dig att jag nästan går sönder.

Total förvirring, lycka, spel och förväntan i ett enda kaos.

Du vet inte och ändå tror jag att du redan vet allt.

Eller kan jag ha så fel?!

Åh, jag som är en sådan där jobbig människa som inte tycker om att göra fel!

Helvete, vad göra?!

Magont.

Stjärnor som lyser upp min natt.

Lyckan är total.

Jag kvittrar och fånar mig.

Herregud skärp dig, du är inte 14 längre!

Och så du som är så himla världsvan…

Stolt. Trygg.

Du tycker aldrig att jag är konstig som pratar för fort, stammar och säger helt fel saker när jag blir nervös…

… som jag alltid blir när jag är med dig.

Som jag älskar dig för just det.

För hur står du ut?

Min kontrollerade värld har börjat skaka.

Självhjälp

Starkt kontrollbehov = snålt med skratt

Blir inte mer skrivet än så här ikväll. Ska alldeles strax iväg  (tennis – yes!).

Ville dock kika in och påminna er om att ni är världens bästa och mest stöttande läsare.

Ni är guld värda och jag utan er hade min friskutveckling tagit mycket längre tid än vad den har gjort nu. Tack för att ni är så många som har valt att följa med på min resa.

Ni behöver inte bli så oroliga för det jag skrev igår i inlägget ”Nu börjar jag bli rädd”.

Hade jag på riktigt börjat backa nu hade jag aldrig ventilerat mina känslor så här öppet på bloggen.

Nej, om jag på riktigt hade valt att gå tillbaka till sjukdomen nu hade jag istället valt att sluta mig som en mussla (som jag alltid har gjort alla tidigare femtioelva gångerna när jag börjat tveka).

Då bloggen är en ren dokumentation av min friskutveckling tycker jag dock att det är värdefullt att få ner så mycket som möjligt av känslorna under friskprocessens gång.

Det är bra att ha för att kunna gå tillbaka till och se vad som egentligen pågick i min hjärna i december 2010 vs. ett par månader tidigare.

Jag tror det min rädsla bottnar mest i är just att jag sedan en tid tillbaka fullständigt har gett upp alla försök på att fortsätta kontrollera mitt liv 24 timmar om dygnet.

Jag haft stenhård kontroll på så många olika plan i livet de senaste åtta åren men samtidigt har de åren också varit de allra tråkigaste och mest innehållslösa i mitt liv.

Sedan tre månader tillbaka har jag ”på riktigt” levt som alla andra i min omgivning och fast att inget särskilt egentligen har hänt har jag redan skaffat mig mer positiva minnen än vad jag lyckades att åstadkomma under mina åtta sjukdomsår.

Så dumt.

Ätstörningscoach

Nu börjar jag bli rädd

Jag är rädd för att jag inte längre blir rädd.

Jag är rädd för att mitt fruktfat står orört så länge att frukten luktar illa.

Jag är rädd för att jag av egen fri vilja äter creme fraiche, gräddfil och ost.

Jag är rädd för att jag efter en hel vecka fortfarande har en halv gurka kvar i kylskåpet.

Jag är rädd för att jag hellre äter bullar till fikan istället för den trygga smörgåsen.

Jag är rädd för att jag äter choklad och godis varje kväll – det är ju inte ens helg.

Jag är rädd för att ju mer jag äter desto hungrigare blir jag.

Jag blir rädd att jag har slutat att bry mig.

Jag blir rädd när jag inser att jag aldrig mer kommer att orka (eller vilja…) svälta ner mig igen ifall vikten skulle skena iväg – min nödutgång har stängts.

Jag blir rädd när han säger att han vill vara med mig.

Jag blir rädd när dem säger att jag är bra.

Jag blir rädd när jag inser hur svårt det är att bygga en bästis-relation som vuxen.

Jag blir rädd när jag märker att jag är en av de mest engagerade på morgonmötena.

Jag blir rädd för mig själv när jag ryter ifrån på gubben som trängs i kön på ICA.

Jag blir rädd när jag tycker att en helg utan att umgås med någon är en misslyckad helg.

Jag blir rädd när jag förstår att jag har hoppat utan att ha en aning om vart jag kommer att landa.

Jag blir rädd för alla val som måste göras snart.

Mest av allt är jag rädd för att jag inte längre blir rädd.

Mat, Självhjälp, Träning

Supertipset: Testvecka!

Jag kan inte sluta tjata om hur bra det är att ha testveckor. Skulle det inte vara skönt med en paus från allt jobbigt?

Ett kort avbrott.

En chans att andas ut.

*****

De magiska orden: Ha en testvecka!

Fantisera i förväg om hur en dag i ditt friska liv ser ut.

Hur lever du? Vad och hur ofta äter du?

Tränar du (mitt tips är verkligen att skippa träningen helt och hållet, jag tror det väldigt svårt att bli helt frisk om man samtidigt tränar)?

Hur måste dina rutiner se ut för att du ska orka med att jobba/plugga och samtidigt orka med att ta in människor i ditt liv?

Du förtjänar verkligen att få testa och känna på hur ett friskt liv faktiskt ser ut (slår vad om att det var ett tag sen sist, eller hur?). Jag garanterar att det faktiskt inte är så dramatiskt som du kanske tror att det är. Det är jag själv ett levande bevis på.

Det var så mycket jobbigare att gå runt och vara ätstörd och träningsberoende än det var att ge sig in i din här friskhetsprocessen. Äntligen har jag fått möjlighet att städa upp och ställa ordning i mitt huvud igen.

För ni vet ju själva hur det är; Så länge som kaos råder i ditt huvud kan du omöjligt fokusera på något annat, tillfälligt kanske du orkar men tro mig, det håller inte i längden. En dag brister det helt. Men trösten är att så fort som du släpper ätstörningen så gör du samtidigt plats för nya, spännande och kreativa tankar. Det är viktigt syre som din hjärna behöver för att inte bli utbränd!

Se en testvecka som att du verkligen behöver och förtjänar en rejäl semester. Och om inte du förtjänar det så gör både din hjärna och kropp det! Tänk så glada de båda skulle bli? Jag lovar att ditt livs bästa vecka väntar på dig!

En vecka. Det är allt. Du har ju faktiskt inget att förlora, eller hur?

Kom ihåg att du kan alltid välja ÄS-livet igen. Den utvägen kommer alltid att finnas där, om du vill!

I mitt fall testaste jag inte enbart en vecka utan allt började med att jag tänkte att jag måste skaffa mig en livsstil som håller hela livet ut så att jag orkar med ett heltidsjobb och kan resa vart jag vill. Det kunde jag inte göra eftersom jag redan hade träningen på heltid (som ju egentligen inte fyllde någon funktion och knappast fick jag betalt för den elitträning jag utförde). Träningen stoppade mig från allt jag vill och ska uppnå här i livet så därför insåg jag att det bästa var att helt enkelt lägga ner träningen.

Anledningen till att jag orkade ta det beslutet i augusti 2009 var att jag hela tiden tröstade mig själv med att ”jag kan alltid börja svälta eller träna igen om jag vill”. Det var superskönt att veta att jag hade en slags nödutgång och kunde fega ur om jag inte skulle stå ut. Men saken är den att när jag väl hoppade på det här sluta-träna-börja-äta-och-öka-i-vikt-projektet (som jag skämtsamt kallar Super Size Me) så har jag velat gå tillbaka till Anas land en enda gång. Vägen har inte varit spikrak men efter varje ångestattack och bakslag har jag ”vilat” från projktet en eller ett par dagar för att sedan hoppa på det igen.

Och här står jag nu.

Mitt BMI har ökat från under 15 till omkring 18 (kan jag tänka mig iaf, jag vet inte exakt eftersom jag slutade väga mig i samband med att jag växte ur mina gamla kläder).

Jag mår bättre än någonsin och träningen är fortfarande noll. Bara vetskapen om att jag, ANNA,  kan äta precis som alla andra utan att förvandlas till en slapp, ful och sunkig person är otroligt häftig. Svårt att beskriva den här känslan. Vill göra den så rättvis som möjligt men det går liksom inte att sätta ord på det.

Min egen vilja, mitt starka psyke och envishet var nära att bokstavligen talat ta livet av mig förra sommaren. Men samma egenskaper har också varit främsta anledningen till att jag orkade klättra uppför friskhetsstegen och snart inte har många steg kvar.

Jag vet att jag är förbannat bra när jag fokuserar och tar hand om den starka kraft som finns inom mig.

Och samma sak gäller er.

All energi som ni lägger på att varje minut tänka på mat, fett,  kalorier, träning, hälsa och svält. Lägg den energin på en rejäl testvecka istället och ni kommer snart märka hur mycket som ni själva faktiskt har makt att bestämma över i era liv.

KÖR HÅRT NU!!!!!!!!!!!!!!!

Ångest, Mat, Självhjälp

Inspirerande läsarmail om viktuppgång

Mail som nedanstående är sååå inspirerande och nyttigt att läsa. Det är supervikigt att få se att man faktiskt själv kan välja och påverka hur stor del som sjukdomen ska få styra ens liv.

Jag tror mycket handlar om att man på förhand tänker igenom hur man kommer hantera ångesten efter en viktuppgång så att konsekvenserna inte blir tvångsmässiga ritualer såsom träning, promenader och/eller svält…

Du kan påverka ångesten mycket mer än du tror. Du kanske inte alltid kan stoppa den helt, men du kan göra den betydligt mildare bara genom att ha tänkt igenom den och gått igenom de värsta ångesttankarna på förhand!

*****

*****

”Hej Anna!

Jag vet att du just nu är en upptagen kvinna ( läser ju din blogg :-P) och förväntar mig inte att du ska hinna svara på alla mejl men jag vill ändå skriva om en upplevelse jag aldrig varit med om under min sjukdomstid.

Jag tog tjuren vid hornen här och vägde mig i dag , hade inte vägt mig sedan precis innan nyår då jag gått up ca ett halvkilo över julen det hör till historien att jag gick ner ett kilo när jag började öka maten i november så ett halvkilo upp från det raset innan jul var bara bra. men åter till dagens vägning jag bestämde mig för att möta min rädsla i går kväll ( att väga mig) eftersom jag tror att det enda sättet att komma över sina rädslor och sjukdomens djävul är att utsätta sig för sina rädslor.

Så i går kväll gick jag över till en vän och lånade hennes våg eftersom jag inte äger någon själv. och så i morse bad jag min mamma närvara vid vägningen efter jag samlat mod ett tag efter jag klivit upp.

Och först visade den 1 kg upp men jag brukar ställa mig en gång till eftersom hon har en sån där modern digital våg där man måste stå inom precisa markeringar och andra gången visade den 1.5 kg upp så för att vara på den säkra sidan ställde jag mig en tredje gång och banne mig jag hade gått upp 1.5 kg sen lite innan nyår.

Jag och mamma började prata om hur det kändes ( har varit orolig över mina känslor när det börjar gå uppåt) och jag blev så förvånad över mig själv. varje gång vikten börjat gå åt rätt håll tidigare har jag blivit rädd och börjat rannsaka mig själv vad har jag nu gjort fel har jag ätit för mkt start eller för mkt choklad you name it , ursäkter för att få maten till boven för min viktuppgång som egentligen är normal.
sen har jag alltid lagt ner låtit sjukdomen ta över i det skedet , sjukdomens rädsla för viktökning har fått styra mitt liv och jag har halkat ner i skiten gång på gång.

Men i dag så blev jag så förvånad alla ångest känslor och äckel jag förväntat mig att känna över mig själv i dag fanns inte där.
det var nästan så den sjuka delen av mig skämdes om jag kan säga så utan att du missförstår mig helt.

Där stod jag och var upprymd och glad över en viktuppgång för första gången sen jag blev sjuk och känslan var så ovan men samtidigt befriande.  Alla känslor jag förväntat mig fanns inte där.

Sen pratade jag och mamma lite och jag gjorde frukost som jag innan jag började äta i november aldrig tillät mig att äta och hittils har allt flytit på idag. Struntade tom i min gamla lååånga omväg hem från solariet och tog den allra kortaste vägen hem och det kändes så underbart att slippa känna sig tvungen.

Nu känns det som att inget kan stoppa min väg till ett friskt liv trots att man vissa dagar vill lägga sig ner och gråta då det känns som om man fastnat på ett trappsteg och inte tar sig upp till nästa hur man än kämpar.

Så ja jag kommer kämpa på en dag i taget och precis som du säger och dom bättre dagarna utmana sig själv för då är man stark nog att vända ryggen åt sjukdomens idiotier. Så i kväll ska jag utmana sjukdomen och belöna själen med choklad 🙂

Jag får ursäkta att det blev ett lång och kanske osammanhängande mejl haha men jag var bara tvungen att få det ur mig!”