Ätstörningar, Må bra tips, Personlig utveckling

MINA BÄSTA PODDAR

basta-poddar-podcasts

Lyssnar du på podcasts?

Själv gillar jag det väldigt mycket! Gillar att lära mig saker och få upp ögonen för nya härliga personligheter. En podd då och då ser till att hålla både hjärnan och kreativiteten vid liv. Jag blir ofta väldig inspirerad och full av energi efteråt. Här kommer mina bästa tips på poddar:

framgangspodden

Framgångspodden
Nordens största affärspodd. Varje vecka gästas podden av Sveriges framgångsrikaste människor. Hett tips är att lyssna på avsnitt 79. med Ex-munken Björn ”Natthiko” Lindeblad. Oerhört fint samtal om meditation, lycka, visdom, att vara vaken i fyra dygn, ångest och meningen med livet. I avsnitt 56 pratar han med Mia Törnblom – en av Sveriges idag mest eftertraktade föreläsare. De pratar om att lära sig sätta punkt, älska sig själv och lyckas med sina mål i livet. Rekommenderas!

yogiskt-podd

Yogiskt
En podd om yoga & meditation. Om du är intresserad av att Medicinsk Yoga som jag skrev om i förra inlägget rekommenderar jag att lyssna på avsnitt 8 med Göran Boll som är grundare av MediYoga. Mycket prat om stress, andning, forskning och yoga. Om du är intresserad av Yinyoga är avsnitt 12 med Magdalena Mecweld också väldigt bra att lyssna på.

prestationspodden

Prestationspodden
En podd om prestation, stress och personlig utveckling. Här blir det många samtal om verktyg som kan motverka stress både i privatlivet och i arbetslivet. I avsnitt 10 med Sara Ingvarsson som är legitimerad psykolog med inriktning på ledarskap och organisationsutveckling så pratar man bland annat om vilken stresshanteringsmetod som funka bäst – yoga eller KBT?

drivet-podcast

DRIVET podcast
En inspirations- och karriärpodcast där drivna kvinnor i olika branscher intervjuas om hur de tagit sig dit de är i dag. I avsnitt 28 intervjuar de Ulrika Holm som är grundare till Blueberry Lifestyle och talar bland annat om att driva företag kan vara allting annat än en dans på rosor. De möter även Malou von Sivers i avsnitt 29 och pratar om på vilket sätt som sårbarhet kan användas som en styrka och HUR GÖR MAN EGENTLIGEN för att hitta sin egen inre styrka? Avsnitt 23 med Isabella Löwengrip pratar de om hur man kan vända sina svagheter till styrkor – rekommenderas varmt att lyssna på!

karriarpodden

Karriärpodden
I den här podden intervjuas kvinnliga ledare som gjort spännande karriärer. Rekommenderas gör avsnitt 23 med Lottie Knutson som för många är mest känd som den kloka och tydliga kommunikationschefen på Fritidsresor som blev hjälteförklarad  av hela svenska folket i samband med flodvågskatastrofen 2004. Retorikexperten Elaine Eksvärd i avsnitt 36 säger många klokheter liksom den digitala entreprenören Alexandra Bylund i avsnitt 48 som grundade Foap som blev en världssuccé. Många spännande resor att lyssna på och säkert känner du igen dig i mångas berättelser.

yogapodd

En yogapodd (f.d Helt Organiskt)
Här är fokus på hälsa i allmänhet och yoga i synnerhet. Frågor som avhandlas är vem får kalla sig yogini? Måste man vara vegan, genomgod och lika böjlig och färgsprakande som en piprensare? Här finns bland annat ett avsnitt om ”yoga för nybörjare”, ”yogastilar” och yogapolisen med Monika Björn. In och lyssna vettja!

Isabella Löwengrip & Pingis Hadenius pratar om ekonomi och pengar och bjuder på smarta tips för dig som är ett intresse för ekonomi. De pratar om aktier på ett enkelt sätt, hur man håller en budget, höjer sin lön, olika sparformer, varför det är bra att tänka på pensionen redan idag och hur man som entreprenör lyckas starta eget företag.

Vad lyssnar du på? Tipsa gärna! 🙂

Ätstörningscoach

Det är min början.

Kära Ni,

Det har blivit dags för mig att kila vidare.

Egentligen hade jag tänkt låta det förra inlägget bli de absolut sista raderna som skrevs här. Men för att det inte ska kvarstå några frågetecken så skriver jag nu ut det i klartext:

Tack hjärtligaste alla som valt att följa Vägen från 37 kg!

Mitt liv och min resa fortsätter på annan plats.

Inte här.

Men vi kommer att mötas igen.

Dock utan din vetskap att det faktiskt var jag som en gång var ”hon den där Anna”.

Bra Bäst så.

För er som vill ha mer av Vägen från 37 kg så garanterar jag att även fast att det inte längre skrivs något mer på just den här webbplatsen så kommer både min penna och hjärnceller även i fortsättningen att gå glödheta.

Tack än en gång alla som följt med på den här resan!

Tack alla fantastiska läsare, andra skarpa bloggare & journalister (ni vet själva vilka ni är), kritiker, sponsorer och samarbetspartners.

Utan er skulle min jakt efter det friska livet inte ha varit hälften så spännande att genomföra. Ni har kryddat mina mentala och fysiska förändringar bara genom att finnas där. Satt guldkant på en annars svår och lång kamp.

Men hörrni, det gick till slut…!!!

För framtida förfrågningar, krönikor, artiklar, intervjuer, etc når ni mig även fortsättningsvis på: vagenfran37kg@spray.se

Jag ser fram emot vårt möte.

Varma & innerliga tankar från mig!

/ Anna

www.vagenfran37kg.wordpress.com

Ätstörningscoach

Grow your potential!

Tävla om biljett till inspirationskvällen i Stockholm den 9:e mars.

Huvudarrangör är nätverket 4good.

Ny vecka står för dörren och för att göra den lite festligare så tycker jag att vi rivstartar den med en härlig tävling!

4good bjuder in till inspirationskvällen Grow your potential.

Ni som är bekanta med 4good sedan tidigare vet att ingen kväll som dem arrangerar lämnar någon besviken eller oberörd.

Jag har själv besökt två av deras events och mer om hur det var samt bilder från kvällarna kan ni läsa om här:

Go nuts och lev livet! (På temat Free your mind)

Äg dina egna tankar (Get Bodywise and Soulful)

Nu är det alltså dags för en ny temakväll på temat Grow your potential.

Kvällen är för dig som är sugen på att expandera, bli modigare och att prioritera smartare. Vem vill inte ha mer tid i kalendern och mer pengar på kontot?!

Det här eventet är själva premiären för nätverkets vidare internationella satsningar som nu sparkas igång under namnet 4good World.

Föreläsning ges på engelska av supercoacherna the dreamteam bakom Millioneusemetoden – Kirsten Stendevad och Christine Eilvig.

Under kvällen kommer föreläsarna att peppa och coacha oss till ett liv med mindre återhållsamhet, mer livsaptit och större bankkonton.

Hur går man från status quo till tillväxt?

Kirsten och Christine vet.

Förutom eventets härliga föreläsare bjuds det på mingel, vin och snittar. När det väl är dags att gå hem kommer det att vara med ett huvud sprängfyllt med en massa pepp, nya insikter och en hel del jävlaranamma.

För att vara med i tävlingen om att följa med mig den 9:e mars ber jag dig svara på tävlingsfrågan:

Vad drömmer du om?

Alla som skickar in har chans att vinna.

Du mailar tävlingssvar + ditt namn, åldermob nr och emailadress till: vagenfran37kg@spray.se

Skriv ”Drömmar” i ämnesfältet.

Tävlingen stänger kl 18.00fredag 18/2. Vinnaren kontaktas därefter via mail.

Lycka till!


 

Mat, Självhjälp

Ät smart och bli den du vill!

Som vanligt är det alltid lika lärorikt att gå igenom kommentatorsfältet.

Till gårdagens inlägg Olika ätrutiner – ätstört eller normalt? ser jag många att har frågor som liknar Saras:

”… någon som har tips på hur man gör sig mindre beroende av exakta mattider?”

Själv äter jag sällan på exakt samma klockslag utan som jag skrev igår brukar det falla sig naturligt att det går mellan 3-4 h timmar mellan måltiderna, ibland mer ifall omständigheterna kräver det.

Innan jag började jobba var jag riktigt hemsk med ätandet. I perioder åt jag ibland bara frukost och kvällsmiddag under hela dagen och ofta vägrade jag äta något alls innan kl hade slagit 12 (räknade både sekunder och minuter tills det äntligen var dags).

Vad som blev min räddning kan man säga var när jag fick hoppa av ett jobb bara för att jag inte fixade att äta frukost innan jag gick iväg på morgonen.

Jag kan lova er att det är ingen hit att komma till ett morgonmöte och bara leva på kaffe fram till lunch, några gånger kanske man orkar men i längden är det inte konstigt att man till slut börjar att ogilla sina egna personlighetsdrag och saker som man säger – dvs den oengagerade, humorbefriade, allvarliga, tillbakadragna, avvaktande, osäkra, lättretliga, irriterade och hungriga personen med lågt blodsocker som man blir när man inte äter sina mål.

Inget konstigt egentligen, säg den människa som inte blir sur om hon inte får mat?

Till slut bad jag att få sluta av egen fri vilja.

Jag hade väl egentligen vad som krävdes för jobbet men pga att jag hade ätproblem kunde jag in få ut den kapaciteten som jag visste fanns inom mig, det gick bara inte. Jag kunde varken utstråla eller leva upp till allt jag ville, men med en titt i backspegeln vet jag att jag hade kunnat det om jag bara hade gjort en sådan enkel sak som att börja dagen med en helt vanlig frukost, sedan äta lunch + mellanmål för att orka fortsätta vara på topp resten av eftermiddagen.

Så, en uppsägning senare.

Säkert uppfattades detta som ett mindre misslyckande och många frågetecken från familj och bekanta. Men själv blev jag en mycket nyttig och värdefull erfarenhet rikare.

Jag förstod att detta var livet.

Mat var en del av livet. En väldigt stor del, t.o.m!

Jag måste börja äta normalt.

Skaffa mig ätrutiner som skulle fungera hela livet ut.

För man måste försörja sig. Man måste jobba.

Alltså måste man också äta.

Inte bara ett par gånger…

Utan FLERA GÅNGER – varje dag!

Jag sökte några nya jobb och efter en jobbig väntan kom telefonsamtalet till slut –  jag hade fått exakt det jobbet som jag hade hoppats på!

Jobbet visade sig bli min räddning. Jag vägrade att låta ännu ett bra jobb gå mig ur händerna!

Från dag ett var dealen med mig själv att äta som folk gör.

Iaktta, härma och apa efter.

Friska referensramar (dvs friska och matglada människor) är för övrigt en återkommande framgångsfaktor i min friskprocess.

Jag minns fortfarande dagen jag hade laddat för frukost för första gången på mååånga år. Det kändes märkligt att fylla magen med te och smörgås så tidigt på morgonen, kl var ju inte ens sju!

Men när jag sedan stressade ut och 10 min senare stod på tunnelbaneperrongen tänkte jag bara på hur skönt det kändes i mitt huvud. Jag var så lugn och klar i tankarna.

Dessutom var jag pigg och vaken.

Hade till och med glatt hälsat ”God morgon!” till en glad man med barnvagn.

Jag upptäckte att jag inte alls var så morgontrött som jag tidigare hade trott att jag var under tiden som jag hade rusat iväg till arbetet utan att äta frukost först. Min tidigare morgontrötthet hade alltså helt berott på att jag struntat i att äta frukost…

Inte bra!

På min nya arbetsplats blev det därför viktigt för mig att maten verkligen fungerade.

Jag hade färskt i minnet min gamla arbetsplats och vägrade upprepa samma misstag.

Jag måste lära mig leva.

Jag insåg att jag hade i alla fall 40 år i arbetslivet kvar och ekonomiskt skulle det bli rätt tufft om jag fortsatte att välja svälten framför jobbet.

Så på den vägen är det.

Tack vare fantastiska kollegor som har matvanor som i princip vem som helst så har jag haft förmånen att följa och härma efter dessa.

Detta har för mig varit nyckeln till att kunna bli flexibel med mina matrutiner, dels mitt tidigare nederlag men sedan att kunna ta med mig den erfarenheten till nästa jobb. En frisk miljö har varit framgångsfaktorn.Där har jag lärt mig anamma att t ex äta en tidig lunch även fast att jag inte är hungrig – helt enkelt för att slippa att fundera på mat när jag senare går in i mötet.

Det har inte hänt en enda gång att jag ”ångrat” något efteråt, dvs att jag valde att äta tidigt (även fast att jag inte var särskilt hungrig). Tvärtom, minns jag istället alla de tillfällen som jag istället har suttit fullständigt nollställd igenom möten för att jag har tänkt att ”… jag äter senare…”.  De gångerna har jag verkligen ångrat mig och svurit över att jag inte ätit, främst av praktiska själ då jag faktiskt har ett ansvar gentemot min arbetsgivare att prestera allt det som jag vet att jag kan – men då krävs det som sagt också att jag äter ordentligt!

Detta är en del av min historia.

Jag är dock säker på att vägen till flexibla ätrutiner ser väldigt olika ut för olika människor.

Berätta gärna, hur gjorde du?

Mat

OK att vara vegetarian, eller?

Hej vänner!

Just nu är det rätt bråda dagar innan jag flyttar.

Mycket som ska hinnas med, som t ex att komma i kapp på jobbet, förbereda inför stora flyttlasset och samtidigt leta lägenhet. Har fortfarande inte hittat bostad så känner du nån som hyr ut i t ex andrahand maila på vagenfran37kg@spray.se så hör jag av mig.

Vet att många av er har ställt frågor som jag ännu inte har svarat på.

Ska därför i dagarna sätta mig och gå tillbaka i bloggen och skriva ihop svar. Vet själv hur trist det är när man ställer frågor och sen är det ingen som svarar. Dock är det som bekant inte nonchalans från min sida utan tyvärr har mitt dygn har ett max antal timmar som jag kan lägga på bloggen.

Om jag hade fått betalt för att blogga (tänk vilken lyx ”proffsbloggarna” har!) skulle den här bloggen bli såååå himla mycket bättre.

Har tusen idéer som jag vill – och ska – förverkliga men då jag jobbar heltid vid sidan av alla mina ÄS-projekt blir det till att ta små, små myrsteg. Något som förstås är mycket frustrerande när man vill så mycket och dessutom vet att projekten är skitbra!

Men men, den som väntar på något gott…

En snabb fråga från Elin:

”Vad anser du om att vara vegetarian när man försöker bli frisk från en ätstörning?”

Jag håller med min vårdare som sa till mig (ca 8 år sen) att om jag hade varit vegetarian en bra tid före det att jag blev sjuk så var det helt ok. Men om mitt plötsliga intresse för vegetariska produkter hade uppkommit i samband med sjukdomen accepterades det inte.

På den tiden blev jag såklart skitsur och hävdade att det var min förbannade rätt att vara vegetarian om jag så ville. Minns att jag bråkade och tjurade en hel del i början men gud tack och lov stod personalen på sig annars är jag säker på att jag hade fått svårt att som ”frisk” någonsin vilja äta kött igen.

Jag tycker det är bra när personalen resonerar som min vårdare gjorde. Hon var stentuff och det är precis vad Ana behöver (eftersom familjen är en så enkel match för ätstörningen och lätt för Ana att ”manipulera”).

Hur tänker ni kring det här?

Äter många av er vegetariskt och varför i så fall?

Mat, Träning

F.d träningsmissbrukaren ”tränar” igen

Gud vad roligt det var med Afrodansen igår!

Hade helt glömt bort hur det känns när hela kroppen studsar runt, rumpan skakar loss och höfterna rullar.

Annars den motionen jag haft under sommar har varit simning 1-2 ggr/veckan så det var roligt med något annorlunda.

Två tankar som slog mig under danspasset:

1. Vad roligt det blir att träna så fort man äter mellanmål FÖRE passet (förr tränade jag alltid på tom mage, fattar verkligen inte hur dum man får bli?!)

2. Träning blir kul när man vet att man inte måste tvångspringa ytterligare 1 mil efter danspasset…

Äter man ordentligt och är noga med att inte trappa upp sin träning utan nöjer sig med en normal träningsnivå (jag måste vara stenhård mot mig själv och verkligen alltid tänka på varför jag går och tränar och bara gå när jag verkligen vill!) tror jag ingen är dömd till att förbli träningsmissbrukare livet ut.

Träningen går att hantera, men det krävs att du är ärlig mot dig själv och aldrig går dit för att bränna kalorier. Det är grundregeln och så länge jag håller mig till den tror jag det kommer gå som en dans att hantera mitt f.d träningsberoende.

Ovanstående två punkter är helt nya vanor för mig och egentligen inga stora ”wow-upplevelser” för någon. De bygger på sunft förnuft och är inget hokus pokus.

För mig som alltid gjort allting så svårt för mig själv är de här två grundreglerna riktiga uppenbarelser. Träning kan vara roligt och inte bara plågsamt som jag har upplevt den innan.

Förra året trodde jag på allvar att jag aldrig skulle vilja sätta min fot i en träningslokal igen. Vilken tur att det går att ändra sig…

Så länge jag checkar av ovanstående punkter vandrar inte tankarna i väg under passet. Istället kan jag vara här och nu. Bli ett med dansen utan något som gnager och stör.

Med en lagom blodsockerkurva och mättad mage slipper jag under passet tänka på vad och när jag ska äta efteråt. Heller inga orande tankar på  hur långt jag kommer att palla springa på löpbandet i gymmet efteråt.

Lugn och ro. Mindfulness, det går att åstakomma.

Även när trummorna dånar som högst i lokalen och dina barfota fötter smattrar mot golvet. Ja, även då är det möjligt att känna lugn.

Så länge du är lugn i dig själv är det mycket enklare att hantera kalabalik omkring dig och en stressig tillvaro.

Mat är inte lösningen på allt, men på väldigt mycket!

Mat, Självhjälp

Hur slutar man överäta?

Dagens läsarfråga handlar om att det inte alltid måste vara just kalorierna som man får ångest för, skäms och mår dåligt över.

Lika vanligt är att det är just det ätstörda sättet och ätbeteendet som får en att slå på sig själv.

En chokladkaka kan ge ångest men det kan även ett halvt kilo frukt göra.

Istället för att nöja sig med bara t ex 1 äpple måste man äta minst 5 fem + en banan och det känns inte alltid helt bra.

Så hur slutar man egentligen att överäta?

Går det att skaffa sig ett nytt ”friskt” ätbeteende efter flera år med ätstörningar?

”Super du e, fortsätt va positiv, acceptera dig själv och va precis den du e. Grym=)

Jag tror oxå att man kan bli frisk, de gäller bara att anpassa till sig själv o använda en gnutta sutförnuft o ”riktig”/verklig” kunskap…=)

En sak som jag undrar eller som du kanske kan ge mig tips eller dela med dig av hur du tänker e, du skrev precis några (många av dem men iaf) där jag ordagrant försökt få någon att förstå o hjälpa mig med.

Nämligen att överäta…

oavsett om de e frukt eller vad de e att känna som skam eller ”ånger” eller inte lika nöjd över själva beteendet. Kanske inte störta vikt på vad utan mer hur.

ja har tränat sedan ja var liten och får ofta höra om ja säger något om att oj jag åt för mkt eller liknande kommentaren att de spelar ju ingen roll för du tränar så mkt.

Visst ligger en sanning i det men poängen är inte vikt mässigt utan min känsla och beetendet o sättet ja äter på som inte gör mig så nöjd. Hur har du gjort där? har du något tips?

Tack för din hjälp och ja är innerligt glad för att se din styrka!

Hanna”

Jag tror jag förstår hur du tänker och jag har tidigare svarat på frågor kring just överätning.

Du hittar ett inlägg om att  sluta överäta här och sedan tycker jag du även ska läsa inlägget om betydelsen av att äta Njutningsmellanmål.

Ett tredje inlägg som beskriver mina äckelkänslor efter att ha överätit nyttigt (för mkt frukt, etc) hittar du här, Ångest över frukt

Hoppas inläggen är till hjälp och kan väcka lite nya tankar hos dig!

Självhjälp

Bli en vinnare

Äg din dag från det att du vaknar.

Tänk igenom morgondagen redan idag eller helst ännu tidigare.

Den som är mentalt förberedd, har tänkt igenom och upprättat en strategi kommer mycket längre än den som är oförberedd.

Du kan börja NU!

***

Katarina har skrivit mycket tänkvärt om de val som vi med ÄS kan göra varje dag, vid varje måltid. Efter att ha varit ätstörd länge är det lätt hänt att man glömmer bort att man faktiskt kan rycka upp sig exakt när som helst.

Det är aldrig för sent att börja kämpa, oavsett hur länge du har varit sjuk. Jag (med flera!) vittnar om detta. Dock måste du ju våga testa innan du ger upp, eller hur?

Liknande citat som det nedan kopierar jag och sparar i minnet. När jag är ute och går eller är på väg någonstans kan liknande, kloka citat som ni delar med er av dyka upp i mitt huvud titt som tätt.

Det är så viktigt att tänka framåt och positivt. Jag bryr mig inte om folk som tycker att jag överdriver optimism-grejen. Det är nämligen den som driver och utvecklar mig samt ser till att jag en dag står där och är 100% fri från ätstörningar. Utan min vilja och tro på att bli frisk hade jag aldrig kommit så här långt.

Så här skriver Katarina:

”Jag har en ätstörning. Okej.

Men jag har också valet att varje dag välja lite friskare.

I går morse vaknade jag och tänkte en ganska ovanlig tanke. Det är dock en tanke som smugit sig på oftare och oftare. Och det är en tanke som diskuterades sist mina Ätstörda vänner träffades på en filt i en park någonstans i Malmö.

Tanken lyder: Tänk om jag bara struntade i alltsammans.

Tänk om jag slänger benen över sängkanten och slutar vara ätstörd. Idag. Bara sådär.

Är det möjligt?

Och hur skulle min värld se ut? Hur känns det i magen? Vad händer i min hjärna?

Tänk om jag bara bestämde mig för att acceptera mitt liv. Min kropp. Den Katarina jag är och har blivit.

Hur hemskt skulle det vara?”

Det bästa är att tankesättet funkar. En dag kan man bara slänga över benen och bestämma sig för att sluta vara sjuk.

Ok, kanske inte 365 dagar i sträck men periodvis går det faktiskt att leva ”nästan” eller helt friskt. Sen är det ok att man halkar tillbaka och får en liten dipp (chans till andningsutrymme kallar jag det).

Men sedan efter ett tag är det bara att kasta sig upp på hästen igen och för varje gång så går det lite, lite enklare.

Som sagt, testa själv, jag kan inte säga mer än så.

Resten är upp till dig.

Det är du som ska praktisera det.

Mat, Träning

GRATTIS PÅ 1 ÅRSDAGEN!

Grattis bloggen.

Grattis till mig själv.

Ett år som träningsfri.

DET GICK!

***

Idag är det EXAKT ett år sedan den här bloggen startades.

När jag läser mitt allra första inlägg så ryser jag. Jag minns desperationen.

Natten innan hade varit ytterligare en av dessa helvetesnätter. Jag hade legat uppe och vänt på mig till fyra på morgonen och väntat på att hjärtat i vilken sekund som helst skulle sluta slå. Jag hade en fruktansvärd dödsångest och lakanen var som vanligt sura av svett.

Men så bestämde jag mig. Det fick vara nog nu. Jag skulle bli frisk, det fick vara slut på det här nu. Efter sju år fanns det ingen annan lösning. Jag hade provat allt. Jag måste!

Det fick vara slut med matkrångel och träningsnarkomani.

Fan jag hatade ju mat. Jag hatade att träna. Jag hade börjat att hata mitt liv!

Tydligen så räckte det inte för mig kroppen hade börjat äta upp sig själv.

Det räckte inte med vetskapen att för varje dag som gick så tog jag ett kliv närmare min egen begravning.

Jag skulle  komma att dö ung. Jag kände det på mig. Jag skulle komma att bli till ett obetydligt litet nummer i statistiken över antalet döda år 2009.

Jag rös.

Jag ville inte det.

Jag vägrade!!!

Jag insåg att om jag skulle ha en chans att vända det här så krävdes det att jag gjorde något mer drastiskt. Och det nu. Inte i morgon. Nu genast. I natt skulle det ske (mina första motivationslistor såg dagens ljus, del 1 och del 2)

Min kommande friskutveckling skulle bland annat innebära att jag tvingades sluta springa en mil på kortast tid, att jag vågade ha fett på mackorna, börja äta mellanmål och äta mer fett och kolhydrater men mindre grönt.

Vid sidan av bloggen, Vägen från 37 kg döpte jag med glimten i ögat projektet till ”Super Size Me!”. I projektet skulle jag undersöka om man verkligen blev smällfet av att sluta träna och börja äta regelbundet och varierat. Med andra ord, var anorektikerns största rädsla befogad?

Oroade vi oss kanske för fetma och brist på kontroll i onödan?

Efter ett år som träningsfri och mestadels friska matrutiner vet jag idag svaret.

MAN BLIR INTE TJOCK AV ATT ÄTA GOTT OCH REGELBUNDET OCH SAMTIDIGT TRÄNA NOLL.

Ok, om du väljer att kränga en chokladask livet ut och äta pizza varje dag kanske du går upp snabbare men tack vare experimentet vet jag idag att man inte behöver TRÄNA FÖR ATT FÅ ÄTA.

Man ska ÄTA för att ORKA träning. Tvärtom är helt fel. Kaloriträning är en av de värsta psykoligska tortyrerna som en människa kan utsättas för.

Mer om mitt träningsmissbruk skriver jag i morgon. Det kräver i sig ett eget inlägg. Vet att många är nyfikna på hur jag lever idag angående just träningsbiten.

Är man t ex dömd att förbli träningsnarkoman livet ut? Kan man lära sig hantera träningen på en rimlig nivå? Hur då isf?

Tack för att ni följer med på den här resan (som inte är helt klar ännu).

Det är dessutom riktigt häftigt att se alla friskhetsbloggar som har startats. En härlig motvikt till alla ledsna och destruktiva pro-ana bloggar som tidigare var populära. Skönt att se att trenden har tagit en annan utveckling med fokus på det positiva och friska istället!

Självhjälp

Gästbloggar hos Tjejzonen

Hej alla fantastiska fina där ute!

Vill bara berätta att från och med fredag gästbloggar jag några gånger för Tjejzonen.

Jag blev jätteglad när man frågade mig eftersom jag vet att mycket av det vi tar till oss av, kan vi göra först efter att vi har läst om det.

Personligen älskar jag uttrycket ”injicera positiv energi till hjärnan” och det kan man i högsta grad göra genom att läsa om andras liv och därmed låta sig inspireras av det!

För er som inte vet det så är Tjejzonen en ideell förening som arbetar med att förebygga psykisk ohälsa bland unga tjejer (12-25 år). I sommar har man för första gången gett sig in i bloggvärlden och bjuder emellanåt in gästbloggare som får skriva och berätta om saker som de själva har varit med om och kan på så vis peppa och dela med sig av sina egna erfarenheter till andra.

Så på fredag kommer jag berätta några saker om mig själv, som nog är nyheter för ganska många av er. Jag kommer tipsa om hur man kan må bättre och hur man på egen hand kan mildra ångesten samt förstärka det friska i sig själv.

Jag håller er uppdaterade när det väl är dags.

P.S Självklart behöver man inte vara tjej för att kunna läsa blogginläggen, jag är mycket medveten om att det finns en stor andel män här som läser och jag pushar därför lite extra för att ni också klickar er vidare på fredag trots att webbplatsen heter just ”Tjejzonen”.