Ätstörningscoach

Det är min början.

Kära Ni,

Det har blivit dags för mig att kila vidare.

Egentligen hade jag tänkt låta det förra inlägget bli de absolut sista raderna som skrevs här. Men för att det inte ska kvarstå några frågetecken så skriver jag nu ut det i klartext:

Tack hjärtligaste alla som valt att följa Vägen från 37 kg!

Mitt liv och min resa fortsätter på annan plats.

Inte här.

Men vi kommer att mötas igen.

Dock utan din vetskap att det faktiskt var jag som en gång var ”hon den där Anna”.

Bra Bäst så.

För er som vill ha mer av Vägen från 37 kg så garanterar jag att även fast att det inte längre skrivs något mer på just den här webbplatsen så kommer både min penna och hjärnceller även i fortsättningen att gå glödheta.

Tack än en gång alla som följt med på den här resan!

Tack alla fantastiska läsare, andra skarpa bloggare & journalister (ni vet själva vilka ni är), kritiker, sponsorer och samarbetspartners.

Utan er skulle min jakt efter det friska livet inte ha varit hälften så spännande att genomföra. Ni har kryddat mina mentala och fysiska förändringar bara genom att finnas där. Satt guldkant på en annars svår och lång kamp.

Men hörrni, det gick till slut…!!!

För framtida förfrågningar, krönikor, artiklar, intervjuer, etc når ni mig även fortsättningsvis på: vagenfran37kg@spray.se

Jag ser fram emot vårt möte.

Varma & innerliga tankar från mig!

/ Anna

www.vagenfran37kg.wordpress.com

Ätstörningscoach

Leken har bara börjat


Olika världar som möts.

Men är det för tidigt..?

Och varför just nu?

Var är jag?

Och vem är du?!

Igår var det tisdag och idag är det söndag.

Måste ringa mamma.

Måste berätta för världen vad som hänt.

Men det kommer jag aldrig att göra.

Sån är ju inte jag.

Tunnelseende. Huvudvärk. Förvirring. Yrsel.

Jag som vill se världen.

Den värld som du redan har sett och upplevt tusen gånger om.

Kom, visa mig!

Hungriga blickar.

Vågar du?

Ja, då vågar jag!

Eller ser jag i syne?

Inbillar jag mig bara..?

Två nyfikna själar.

Eldigt passionerade.

Likadana hjärnor.

Säg, var hade du varit innan? Och finns det fler som du?

Ivriga hjärtan.

Så lite tid.

Jag vill slänga mig om din hals.

Hålla fast.

Hårt och för alltid.

Utbrista det där som jag tror vi båda tänker.

Viska i ditt öra.

Fnissa tyst och känna dina armar tryggt kring min kropp.

Kind mot kind.

Kanske omöjligt, men du brukar ju va spontan?

Eller är det jag som känner fel?

Ser det jag vill se?

Du som verkligen är helt galen (!)

… och samtidigt den smartaste jag någonsin stött på.

Jag vill vara dig nära.

Åka karusell, snurra runt och springa barfota på stranden bredvid dig.

Känna dina starka armar.

Hålla din hand.

Se dig i ögonen.

Be dig visa mig.

Du som verkligen vet allt och jag ingenting.

Trodde bara sånt här hände på film.

Allt du gör, gör du alltid så rätt.

Vet allt. Kan allt.

Har gjort allt som finns att göra.

Redan träffat alla.

Levt fort och mycket.

Ändå säger du att det finns en miljon saker kvar.

Att något aldrig är för sent.

Åh, som jag älskar dig för dem orden!

Jag vill följa med dig.

Helst nu. Genast.

Vill kasta mig ut med dina händer stolt vilandes på mina höfter.

Flyg med mig!

Du som vet hur man gör allt.

Jag som ju vet ingenting!

Litar så intensivt på dig att jag nästan går sönder.

Total förvirring, lycka, spel och förväntan i ett enda kaos.

Du vet inte och ändå tror jag att du redan vet allt.

Eller kan jag ha så fel?!

Åh, jag som är en sådan där jobbig människa som inte tycker om att göra fel!

Helvete, vad göra?!

Magont.

Stjärnor som lyser upp min natt.

Lyckan är total.

Jag kvittrar och fånar mig.

Herregud skärp dig, du är inte 14 längre!

Och så du som är så himla världsvan…

Stolt. Trygg.

Du tycker aldrig att jag är konstig som pratar för fort, stammar och säger helt fel saker när jag blir nervös…

… som jag alltid blir när jag är med dig.

Som jag älskar dig för just det.

För hur står du ut?

Min kontrollerade värld har börjat skaka.

Självhjälp

My hips don’t Lie

Äsch, du inbillar dig bara”.

… kanske ni tänker när ni läser dagens rubrik?

Men, det gör jag inte.

Jag har haft s.k valkar tidigare i mitt liv.

Men då var det fråga om skinnvalkar. Dvs huden som naturligt veckar sig när man böjer sig framåt eller gör liknande rörelser.

Men den här gången är det alltså en sådan där livsfarlig, mytomspunnen och bespottad fettvalk som har ploppat upp runt min midja.

Fettvalkar som vi alla tidigt har fått lära oss att hata.

Det är väl bara odisciplinerade och korkade människor som har valkar på magen? Är det inte just den bilden som hälsotidningarna försöker få oss att köpa varje dag?

Det kan upplevas provocerande för en del men för mig är den här valken, som nu har lagt sig tillrätta strax under min navel, ett tryggt tecken på både befrielse och frigörelse.

Valken är nämligen inte bara en valk.

I den finns min historia.

I fettvalken finns så mycket mer än bara fett.

Den vittnar om mitt levene. Om hur jag mår nu.

Om lugnet och balansen som har infunnit sig. Äntligen. Allt det där som jag har sökt och jagat runt efter i så många år under mitt unga liv.

Jag ser dagligen bilder på perfekt smala kvinnor utan inte ett uns fett på kroppen.

Innan jag vande mig vid mina nya kroppsformer kunde tävlingsinstinkten (eller var det gamla Ana?) i mig slå till och tänka att så där har jag minsann också sett ut en gång.

Men numera ser jag till att tanken stannar vid just bara en tanke.

Jag påminner mig om att jag alltid kan se ut sådär igen om jag vill.

Men vet ni?

Det vill jag inte!

För jag minns fortfarande vilket helvete – minst sagt – som det innebär att kunna se ut sådär.

Många bloggar och tidningsbilder ger sken av att det är en dans på rosor och att en smal kropp inte är förenat med en massa uppoffringar.

Men det vet ju alla ni som läser den bloggen att detta är en FEEEEEEELAKTIG  och förskönad bild!

Verkligheten ser inte ut så.

Liksom många av de smala och tillsynes sunda toppbloggarna som läses dagligen av unga tjejer och killar så verkade även jag under min tid som ätstörd nog rätt cool och obekymrad för många i min omgivning.

Men bakom fasaden pågick kriget dygnet runt. Hela tiden.

Matkriget!

Ätstörningarna. Räknandet. Kontrollen. Träningshetsen. Fettjakten. Sockerskräcken. Besattheten. Olusten. Irritationen. Nedstämdheten. Glättigheten. Sömnproblemen. Beslutsångesten. Rastlösheten. Svart eller vitt-tänket. Oron. Planeringen. Tre-steg-före-alltid. Kompenserandet. Likgiltigheten. Tvångspromenaderna. Ensamheten. Brist på empati.

Jag minns det fortfarande. Det var inte så längesen.

Såren efter ätstörningarna är fortfarande alltför färska för att någon ska kunna lura mig att tro att livet är enklare med en platt mage.

Jag håller på att sätta ihop ett inlägg om allt som ryms i den nya kompisen på magen. Utan valken skulle jag aldrig ha fått ut allt det som jag har idag av livet eller ha kommit så här långt.

I min valk ryms så mycket mer än bara rent fett.

Där gömmer sig alla mina spontana skrattsalvor.

Lugn och ro.

Glöden i ögonen.

Passionen.

Min IQ som äntligen kommer till sin rätt.

Min energi.

De snabba tankarna.

Den inre tillfredsställelsen.

Min kreativitet.

Den starka drivkraften.

Balansen.

Nöjdheten med tillvaron.

Det går bra nu.

Innan min lista är helt färdigställd tycker jag att ni som fortfarande tvivlar på era putande magar ska ta och läsa nedanstående inlägg igen och påminnas om varför det kan vara direkt farligt att ha en mage som inte putar något alls:

Livsviktigt att ha en putmage

Må allra bäst!

/Anna

Ätstörningscoach

Bra med anorexi?

Hej alla fina därute som läser!

Började den här dagen med massor av härlig tennis och har varit hög på endorfiner ända sedan dess.

Det är så sjukt att något så trivialt som en enkel tennislektion kan göra en person så glad och lycklig.

Så varm i magen…

Om du skulle fråga mig vad som är absolut bäst i mitt liv just nu är det utan tvekan att jag har funnit lyckan i tennisen.

Efter år av svält och isolation (hm, låter lite som att jag har befunnit mig i en grotta… men skit samma) har jag äntligen hittat ett intresse.

En riktig Anna-grej!

Något som verkligen skriker JAAAAAAG!!!!

Om det bara var möjligt skulle jag helst vilja andas tennis dygnet runt! Det är så synd att det bara är en gång i veckan!

Jag har snuddat vid detta ämne tidigare, dvs att man måste nog ha varit rätt långt ifrån att leva ett vanligt liv (t ex pga sjukdom, fängelsestraff eller liknande) för att ens förstå en milligram av vad jag försöker säga i det här.

Små saker eller sådant som är en självklarhet för andra, glädjer jag mig verkligen åt nu för tiden.

Tar ingenting för givet. Men däremot njuter jag som fan av allt jag tar mig för (på ren svenska).

Jag har blivit förbluffande bra på att leva här och nu.

Inte sedan!

Inte längre fram!

Inte om tre år!

För vem vet var jag befinner mig då i livet?

Detta tankesätt och beteendeförändring har jag anorexin att tacka för.

Anorexin har förändrat hela min livssyn och jag är tacksam att jag fick göra den här spännande (och jobbiga) resan i mig själv vid en sådan låg ålder som 24 år.

Jag är så glad att jag inte kommer att vakna upp först vid 45 år och först då börjar att fundera på vad meningen med livet egentligen är och vad jag värderar högst och tycker är viktigt?

Tack vare sjukdomen har jag lyckats att städa banan fri för framtiden och på så vis ökat mina förutsättningar för att verkligen kunna möta människor på riktigt och samtidigt kunna uppskatta alla de saker som kommer att komma i min väg.

Öppen för fler möjligheter än om man konstant går med skygglappar på som många ”normala” och ”vanliga” människor gör…

Det är inte förrän du blir rejält sjuk (t ex en förkylning) som du uppskattar tiden då du är helt frisk.

Visst är det väl så?

Tennis är en liten bit av alla de ”vardagliga” men härliga saker som kommit i mitt liv på sistone. Och mer ska det bli! Det här är bara början!

Snurrigt och mycket spontant inlägg det här. Men det är skrivet med det allra största hjärtat, det kan ni hoppa upp och sätta er på!

Vill även passa på att efterlysa fler tennisgalningar i Stockholmsområdet.

Vill du spela tennis en kväll?

Maila gärna på: vagenfran37kg@spray.se

/ Anna, tillbaka på banan igen.

Självhjälp

Det är ingen slump


Det är ingen slump att just jag fick ätstörningar.

Det är ingen slump att just jag började gå och tala tidigt.

Det är ingen slump att just jag var bäst i klassen.

Det är ingen slump att just jag skulle vara med i elevrådet.

Det är ingen slump att just jag sprang snabbast och hoppade längst i skoltävlingarna.

Det är ingen slump att just jag varvade alla TV-spel som fanns.

Det är ingen slump att just jag var kvarterets roligaste barn att leka med.

Det  är ingen slump att just jag har ett rum i föräldrarhemmet med över 100 pokaler från den tidigare idrottskarriären.

Det  är ingen slump att just jag har ett antal stipendium bakom mig.

Det är ingen slump att just jag alltid lyckas hitta de bästa priserna på resor, oavsett vad destinationen är.

Det är ingen slump att just jag var nära döden.

Det är ingen slump att just jag startade den här bloggen.

Det är ingen slump att just jag har hittat fotfästet igen.

Det är ingen slump att just jag har orkat göra hela resan med att riva upp en gammal plattform och skapa en ny frisk och stabil för framtiden.

Det är ingen slump att just jag har hittat ett nytt intresse – tennisen – som gör mig lycklig.

Det är ingen slump att just jag får köpa 10 avokados för en tjugolapp på Hötorget.

Det är ingen slump att just jag kommer att kunna nå dit jag vill.

Det är ingen slump att just jag älskar att få vara med igen.

Det är jag.

Ätstörningscoach

Grow your potential!

Tävla om biljett till inspirationskvällen i Stockholm den 9:e mars.

Huvudarrangör är nätverket 4good.

Ny vecka står för dörren och för att göra den lite festligare så tycker jag att vi rivstartar den med en härlig tävling!

4good bjuder in till inspirationskvällen Grow your potential.

Ni som är bekanta med 4good sedan tidigare vet att ingen kväll som dem arrangerar lämnar någon besviken eller oberörd.

Jag har själv besökt två av deras events och mer om hur det var samt bilder från kvällarna kan ni läsa om här:

Go nuts och lev livet! (På temat Free your mind)

Äg dina egna tankar (Get Bodywise and Soulful)

Nu är det alltså dags för en ny temakväll på temat Grow your potential.

Kvällen är för dig som är sugen på att expandera, bli modigare och att prioritera smartare. Vem vill inte ha mer tid i kalendern och mer pengar på kontot?!

Det här eventet är själva premiären för nätverkets vidare internationella satsningar som nu sparkas igång under namnet 4good World.

Föreläsning ges på engelska av supercoacherna the dreamteam bakom Millioneusemetoden – Kirsten Stendevad och Christine Eilvig.

Under kvällen kommer föreläsarna att peppa och coacha oss till ett liv med mindre återhållsamhet, mer livsaptit och större bankkonton.

Hur går man från status quo till tillväxt?

Kirsten och Christine vet.

Förutom eventets härliga föreläsare bjuds det på mingel, vin och snittar. När det väl är dags att gå hem kommer det att vara med ett huvud sprängfyllt med en massa pepp, nya insikter och en hel del jävlaranamma.

För att vara med i tävlingen om att följa med mig den 9:e mars ber jag dig svara på tävlingsfrågan:

Vad drömmer du om?

Alla som skickar in har chans att vinna.

Du mailar tävlingssvar + ditt namn, åldermob nr och emailadress till: vagenfran37kg@spray.se

Skriv ”Drömmar” i ämnesfältet.

Tävlingen stänger kl 18.00fredag 18/2. Vinnaren kontaktas därefter via mail.

Lycka till!


 

Självhjälp

Äg dina egna tankar!

Underbara ni!

Tack för er fantastiska tålmodighet, hejarop och förståelse för att blogginläggen här för en kort stund har blivit lite glesare.

Dock lovar jag att allt som jag försöker att göra utanför bloggvärlden är väl värt att vänta på!

Dessutom passar jag såklart på att leva lite också… 🙂 Ha kul och njuta lite extra när jag inte bara jobbar och låter hjärnan gå på högvarv.

I början av veckan fyllde jag på mitt MåBra-konto i form av en helkväll tillsammans med det härliga nätverket 4good.

Man blir verkligen aldrig besviken på deras inspirationskvällar!

Jag var egentligen rätt stressad när jag kom till Rival i måndags kväll men den känslan försvann så fort jag satte min fot innanför dörrarna. Kort därefter kunde jag sjunka ner i en av de mjuka stolarna med en proppfull goodiebag i min famn.

Kvällen kunde börja!

Temat var Get Bodywise and Soulful och var ett event av många som 4good regelbundet anordnar runtom i landet.

Liksom förra gången när jag gick på ett av nätverkets många Stockholmsevent imponerades jag över hur hela 4good-teamet och föreläsarna som var inbjudna lyckas med konststycket att förmedla en sådan varm och ”familjär” känsla till alla oss som sitter där. Vi är trots allt över 600 pers i publiken och jag slår vad om att det inte finns en enda person som kan låta bli att inte ryckas med eller smittas ner av all glädje och energi som fullkomligen sprakar i lokalen.

För er som ännu inte har besökt en 4good-kväll så kan jag berätta att kvällen vanligen inleds med ett lotteri. Dvs platsen som du sitter på har ett nummer och om du har tur så är det just ditt nummer som konferenciern ropar upp. Det brukar vara ett helt batteri med generösa priser i form av allt från resepresenkort, frisörbesök, designade inredningprylar, lyxig choklad, m.m.

Varje kväll har man bjudit in olika föreläsare och den här gången var det Blossom Tainton, Caroline af Ugglas, Michael Södermalm och Ulrica Norberg.

Det som är så bra med de här kvällarna är att ofta är det alltid någon av föreläsarna som man kanske aldrig har hört talas om men det gör inget. 4good et nämligen vad dem gör och är proffs på att veta vilka personer som går hem hos publiken. Inte en enda gång tittar man på klockan då de inbjudna verkligen vet hur man berättar en historia och hur man inspirerar andra att våga göra saker som skrämmer en.

Det som jag framförallt tar med mig från den här kvällen var det som Michael Södermalm pratade mycket om.

Han ställde följande fråga till oss i publiken:

”Vad är skillnaden som gör skillnaden?”

Han syftade på varför vissa människor verkar ha mer lycka i sina liv, ofta tänker positivt, har tur, blir mer framgångsrika, etc. Samtidigt som det finns en helt annan grupp människor som nästan alltid tycks ha något att klaga på.

Varför är det så?

Michael bekräftade något som jag för längesedan talade om för en – på den tidennära vän.

Hon tröttnade och tjurade rätt ofta på att jag alltid var glad och ”så himla käck”. Tyckte jag var en ”turnisse” och att allt bara gick av bara farten för mig medan hon själv jämnt gick runt och beklagade sig över att hennes liv var så trist.

Undertonen i hennes syrlighet var att jag aldrig behövde kämpa utan att allting bara ”kom till mig”.

Hon hade så fel.

Det sa jag också till henne en dag när jag hade tröttnat på allt hennes gnäll. Inte likt mig egentligen men tyckte till slut att det var bäst för henne själv att kanske börja se lite annorlunda på sig själv och livet.

Jag sa ungefär samma sak till henne som Michael sa till oss i publiken i måndags.

Nämligen att allting börjar hos sig själv.

Man kan inte leva hela livet genom att gå runt och störa sig på andra, vara avundsjuk eller försöka förändra alla personer som man har svårt för.

Den enda som man verkligen kan förändra är sig själv!

När jag tränades till säljare präntade min mentor in en sak som jag aldrig någonsin glömmer:

Allvarligt viftade han med fingret och sa:

”Kom ALDRIG och påstå att en person har tur!

Allt handlar om hur bra du är på att se möjligheter.

… och möjligheter finns ÖVERALLT och HELA TIDEN!”

Har du rätt inställning kommer du också snart att upptäcka detta.

Livet är- oftast iaf – inte mer orättvist än för någon annan.

Tusen tack 4good för att ni ser till att få så många människor att bli mycket varmare, gladare och närmare varandra!

Ni behövs!

P.s För er som är nyfikna på att få se lite bilder från igår så kan ni klicka på länken.

Självhjälp

Live your dream

Någon kanske undrar var jag håller hus någonstans?

Just nu jobbar jag dygnet runt med en sak som jag snart hoppas kunna sjösätta.

Vet att jag har skrivit en del tidigare om diverse ”projekt” och man kan väl säga att vi närmar oss själva slutknorren på det hela.

Får gåshud av blotta tanken och härligt varma fjärilar i magen snurrar runt, runt!

En av de sista pusselbitarna till det hela fick jag på Beautiful Business Award tidigare  i veckan.

Även stipendiet från UnderbaraClara har varit en viktig nyckel till att verkligen våga ta steget till att göra det som jag brinner för.

Snart så!

Annars har min vecka bestått av lite allt möjligt.

Allt från jobb och latte på Mocco (första gången jag var där och mitt löfte till mig själv sedan jag flyttade till Sthlm är ju att testa så många olika caféer som möjligt) till en del nätverkande och förstås tennis!

Förresten, hör ni hur jag själv låter?

Det är mitt liv som jag beskriver ovanför.

Mitt liv.

Jag som inte hade något liv så sent som i somras.

Jag har fortfarande stora problem att på riktigt fatta det här.

Jag lever idag mitt liv som jag själv har byggt upp, helt från grunden.

Sakta men säkert har jag orkat pussla ihop grundläggande viktiga bitar för att kunna forma det liv som jag vill leva.

Det liv som passar just mig.

Jag har slutat att fly så fort sociala sammanhang eventuellt kan komma att innebära någon slags mat (man kan ju aldrig vara helt säker…).

Och kanske viktigast av allt: Sakta går jag från mitt sociala utanförskap till hitta nya vänner.

Jag har i flera år med egna ögon bevittnat, dokumenterat och själv varit en stor del av en livsfarlig psykisk sjukdom.

Och jag har bevisat att det går att ta sig ur den.

Samma starka mentalitet som höll på att kosta mig livet använde jag istället till att ta mig tillbaka.

Jag har på egen hand identifierat och praktiserat verktygen som behövs.

Det tog visserligen hela åtta år av mitt liv men det spelar mindre roll. Huvudsaken är att jag nu förhoppningsvis har MINST 50 st härliga och friska år framför mig att se fram emot.

Jag är nyförlöst, sprallig och full i fan.

… och jag ler igen, med ögonen!

Ätstörningscoach

Sluta svälta – free your mind!

Åh, vad härligt med en kväll hemma igen – äntligen!

Känns jättekonstigt att bara för ett halvår sedan hade jag aldrig något att göra efter jobbet. Träffade aldrig någon, gick aldrig ut.

Istället satt jag motvilligt hemma och stirrade i väggen för att få tiden att gå (alternativt slötittade på TV – vilket jag egentligen aldrig har gillat).

Jag bodde i  en mindre stad och hade ingen aning om hur jag någonsin skulle kunna hitta nya vänner. Det kändes fullständigt omöjligt och tanken gjorde mig väldigt ledsen.

Vad hade jag egentligen kämpat för?

Jag hade ju gjort min läxa.

Ätit duktigt. Gått upp i vikt.

Fått tillbaka mitt intellekt och snabba tunga.

Men jag hade ingen att dela min nyvunna frihet med.

I och med att mina hormoner hade börjat fungera igen började jag plötsligt att kunna känna saker igen. Efter åtta känslokalla långa år.

Förutom min kamp att lyckas välja bort anorexin var de här ”ensamhetskänslorna” som plötsligt omslöt mig efter viktuppgången,bland det värsta jag någonsin har varit med om.

Jag insåg plötsligt hur ensam jag var – på riktigt (under anorexin och träningsnarkomanin hade jag aldrig brytt mig, då ville jag ju vara ensam så att ingen skulle kunna komma i vägen  för mig och mitt missbruk!).

Att flytta till Stockholm har verkligen varit bland det bästa jag gjort i hela mitt liv.

Det är tråkigt att det ska behöva vara så men i en större stad finns det fler möjligheter och för mig har flytten den här gången (har bott här förr) varit enormt positiv. Den här gången var jag redo för det och förberedd på vad som skulle krävas av mig.

Att bygga upp en helt ny vänkrets är skitsvårt. Det är det för vem som helst. Oavsett om man är ätstörd eller inte.

Det har varit en nyttig grej för mig att nästan varje vecka ”tvingas” träffa en ny person. Lite som speed dating – ibland har det klickat och ibland inte.

Att våga rensa i  sin umgängeskrets och möta nya vänner tror jag väldigt många skulle må bra av.

För egen del är jag stenhård nu för tiden med vem jag släpper in. Jag är noga med att inte ha några energitjuvar omkring mig. I alla fall måste jag se till att balansera upp de stunderna med personer som verkligen GER energi och inte bara tar.

Detta är superviktigt!

Andra saker som jag uppskattar med Stockholm är att allt händer här.

Tidigare i veckan var jag på Beautiful Business Award 2011 som var lika bra som föregående år (förutom årets goodie bags som får ett litet minus). Men det kan jag definitivt stå ut med för att få uppleva en sådan härlig kväll, fullproppad med inspirerande kloka och modiga kvinnor!

Jag var där med en tjej som jag heller inte har känt speciellt länge men som jag är väldigt glad för.

, nu vet ni lite bättre var jag har hållit hus de senaste dagarna.

Förstår inte hur folk med heltidsjobb hinner få tid över till att blogga?! I alla fall inte om man vill ha ett något sådär fungerande socialt liv?!

Och ett rikt socialt liv är något som definitivt är prioritet nummer ett i mitt liv – det står högst upp på min motivationslista.

Ååååh, det är så spännande att upptäcka sig själv i vuxen ålder och få uppleva personen som man blivit efter svälten…

En fantastisk lyx och förmån som jag unnar varenda en som läser här!

Håller tummarna för att du också ska våga!

Kram vännen!

Självhjälp

Möt Emma Pihl!

Bild lånad från artikel om Emma Pihl i Magasin Vera tidigare i år.

Tack för alla nöttips till inlägget igår: Vad äter vi egentligen?

Det är precis vad jag ska göra strax!

Slänga mig i sängen med en stor skål härligt rostade nötter + nya boken som fick följa med hem från bokshoppen nyss. Emma Pihl har skrivit den!

Egentligen vet jag ingenting om Emma Pihl. Inte mer än att hon verkar vara en sprallig och glad tjej, sprängfylld med superduper härlig energi!

Har sett henne någon gång på TV om jag inte minns fel men annars var det när jag lyssnade igenom Tendens arkiv (Sveriges Radio) och hörde Emma medverka som jag tänkte att jag måste prova att läsa hennes böcker.

Emmas medverkan i Tendens kan ni lyssna på här (podradio):

Sjukt duktig – snyggast, smalast och smartast

Det här blir en bra start på helgen, längesedan jag hade en bok att sträckläsa i flera timmar.

Återkommer snart med en recension.

Trevlig fredagskväll!