Ätstörningar, Mat

Vad ska man äta?

vad-ska-man-ata
Jag fick en fråga på mailen från en läsare som kände sig så uppgiven på grund av alla kostråd och dieter som ständigt kommer upp runt omkring oss.

Eftersom jag tror att många känner likadant, särskilt under eller efter en ätstörning, så svarar jag på frågan här i bloggen.

Fråga:

”Jag känner mig så vilsen när det gäller maten. En del säger att man ska äta t ex glutenfritt, laktosfritt, LCHF, Paleo, Raw Food, 5:2 eller GI. Det känns som att alla förespråkare har otroligt bra argument kring varför man ska följa just deras diet eller kosthållning. Det verkar finnas något bra med allt. Jag blir så himla förvirrad och frustrerad av alla kostråd för det känns som jag ofta äter ”fel” och mår dåligt över det, får ångest, etc.

Jag har läst om din matfilosofi tidigare och gillar verkligen ditt tänk om att man ska följa kroppen och äta vad den behöver. Men hur kommer man dit? Och vad säger du om alla dieter? Vad ska man äta egentligen? 

Kram Hanna”

Svar:
Jag är ingen förespråkare av någon diet överhuvudtaget. Dieter brukar bara leda till att man blir väldigt upptagen av att tänka på mat och framförallt den maten som man inte får äta. Det föder en negativ cirkel och begränsar livet snarare än ser till att göra dig fri.

Jag tror på ”personal eating” och att alla måste hitta vad som funkar bäst för dem själva att äta. Om någon upplever att de inte mår bra av att äta t ex gluten eller laktos så ska man förstås inte fortsätta att göra det om man mår dåligt av det.

Man ska dock komma ihåg att vid en ätstörning kan det vara svårt att avgöra själv om det är du eller hjärnan som lurar dig att du inte mår bra av att äta t ex gluten. Det är ju ganska trendigt nu att utesluta viss typ av mat av bara farten och då är det extra viktigt för dig som är sjuk eller har en lätt ätstörning att verkligen känna efter vad du mår bra av. Det bästa du kan göra är att försöka vara ärlig mot dig själv. Behöver du ta hjälp med stöd kring maten så tveka inte att göra det.

Vi tänker cirka 60 000-80 000 tankar varje dag och det är därför viktigt att vara medveten om att alla våra tankar inte är sanna. Hjärnan ljuger för oss emellanåt (det är därför en anorektiker kan stå framför en spegel och tycka att hon/han ser tjock ut när verkligheten inte ser ut så).

Av den anledningen kan det ibland vara lurigt att kunna känna skillnad på vad som verkligen är du (kärlek, ditt hjärta) och vad som är sjukdomen (rädsla, hjärnan). Det är viktigt att skilja på dig och ätstörningen. Dock kan det vara svårt att göra detta själv vid en ätstörning eftersom sjukdomens mål är att göra dig sjukare.

vad-ska-man-ata-vid-atstorning
Hur ska man äta då? Hur gör man för att hitta sitt sätt?
Jag tror på att göra saker enkelt och komma bort från allt krångel med maten. När jag coachar är det därför viktigt att ta reda på varför mina klienter äter som de gör och vilka rädslor som finns bakom. Inte sällan finns det en hel del myter & fördomar kring maten. Det är viktigt att gå till botten med dessa och reda ut vad som är sant och inte.

Några vanliga missuppfattningar är att fett gör dig fet, om man bara dricker juice & te (detoxar) så blir man ”ren” och får ut alla gifter ur kroppen (många tycks ha glömt bort att kroppen faktiskt har ett alldeles utmärkt eget naturligt reningssystem som gör sig av med gifter via njurarna, levern, huden och lungorna!). Det här bara några exempel men det finns hur många föreställningar som helst om maten – tyvärr bidrar dem till att många av oss blir rädda för VANLIG MAT och i onödan utesluter kolhydrater, fett och så vidare.

Så för att kunna hitta din väg och vad som passar din kropp bäst rekommenderar jag att börja lyssna på kroppen och äta efter dess behov. Försök äta regelbundet (max 3-4 timmar mellan måltiderna) och från hela matcirkeln. Jag har precis publicerat en serie om att äta intuitivt. Första delen av fyra hittar du här med enkla instruktioner för att kunna ta de första stegen till ett mer kroppsvänligt & naturligt ätande.

Personligen gillar jag ren och hel mat. Jag tror på att kroppen mår bra av att undvika processad mat, transfetter och onaturliga kemiska tillsatser som inte är bra för våra kroppar (det finns förstås även tillsatser som är bra för oss bör tilläggas). Dock betyder inte detta att jag helt utesluter hel-och halvfabrikat för ibland är det toppen att inte behöva lägga så mycket tid på maten utan istället kunna prioritera tid med familj, vänner och aktiviteter snarare än att till varje pris få ihop en måltid som är så näringsrik som möjligt. Det är inte balans för mig. Jag är hellre flexibel, äter och umgås tillsammans med andra människor än prioriterar maten före det sociala eller att hitta på saker.

sa-har-ska-man-ata
Att jag föredrar naturlig mat innebär heller inte att jag mår dåligt eller får ångest när jag äter något som inte är det. Balans för mig är att äta lite av varje. Jag älskar hälsosam mat men det är helheten som gör det och inte varje enskild måltid. Jag vill inte tvingas välja mellan att dricka en grön juice med spenat & avokado eller äta en god pasta – jag njuter av båda lika mycket.

I min kost finns det därför utrymme för att äta allt – jag älskar grönsaker och fräsch mat men det blir inte särskilt nyttigt om jag bara skulle äta det. Ensidigt är vad det skulle bli och leda till kraftiga sug efter livsmedel som innehåller de näringsämnen som kroppen saknar. Det är av den anledningen som en del har svårt att bara ta t ex en bit tårta och vara nöjd med den eller vilja äta upp en hel chokladkaka om de väl tillåter sig en liten bit – kroppen svälter och signaler efter brist på det den saknar, det är inte svårare än så.

Hoppas du fick svar på din fråga. Kom ihåg att vi har olika kroppar så du måste testa vad som funkar bäst för dig. Enda sättet du kan ta reda på det är genom att äta. Du kan liksom inte äta fel. Det enda som kan hända är att kroppen kommer skicka signaler till dig att den vill äta x,y,z och slå till med starka sug såsom hetsätning och överätning om den lider brist på något.

Det är därför det är så bra att försöka äta ”lite av allt” och inte utesluta något… 😉

Lycka till!

Ångest, Mat, Självhjälp

Fråga om överätning

Johanna undrar om överätning:

”Hej hej Anna!

Vad fint att ditt liv börjar ordna upp sig ! tänkte bara fråga om du någonsin ”överäter”/har överätit och vad du tänker, tror det beror på och känner inför det?

med överäter menar jag äter ”onormala” (om man kan uttrycka sig så) mängder mat/snacks/ja vad som egentligen under en kortare tid?

Ha en fortsatt bra sommar och tack för en läs- och tänkvärd blogg!

Kram”

Jodå, jag överäter fortfarande ibland. Dock sker detta inte lika ofta längre som i början då jag på allvar höll på att bryta med ätstörningen (ca ett år sedan) och gå från 100% ”rent” och nyttigt till att sakta börja smyga in mer ”onyttigt” dagligen.

Observera att överätning inte bör blandas ihop med hetsätning, vilket jag inte har någon erfarenhet av.

Jag vill även tillägga att överäta kan man göra av även ”nyttiga” saker, i mitt fall kan det bli en hel del frukt. Ofta beror det på att jag fått i mig för lite energi under dagen och då tar kroppen igen det på kvällen.

Istället för att nöja mig med en banan och ett glas mjölk strax före läggdags (som många andra tycker är fullt tillräckligt) kan det bli betydligt mer frukt än så. Ja, 5-7 stycken är inte ovanligt och detta får jag ofta ångest för. Då handlar det inte om att jag är rädd för kalorierna utan att jag skäms för att jag vet att ingen med ”friska” matrutiner äter så mycket frukt på en och samma gång. Och jag vill ju bli så frisk som möjligt och skaffa så lika matrutiner min omgivning som möjligt (som är 100% garanterat icke ätstörda). Med andra ord är det snarare min ovana/sättet jag äter på snarare än maten jag äter som jag i det fallet mår dåligt över.

Överätning för mig innebär t ex att jag ”passar på” (mkt. typiskt för en svältande hjärna) och äter 4 kakor och en bulle jmf. om jag hade fikat varje dag så kanske jag hade nöjt mig med bara ett par kakor ena dagen och ätit bullen dagen efter istället för att hjärnan inte vågar chansa att vänta tills i morgon och därför ”passar på” när tillfället bjuds av rädsla för att inte få något alls dagen efter (pga av ångesten).

I början blev det mycket ”Oj, FÅR JAG verkligen äta det här? Du tänker inte ändra dig och straffa dig själv med svält i morgon då? Är det helt säkert?!”

Genom att jag stegvis smög in något sött och ”onyttigt” varje dag – så kallat Njutningsmellanmål – blev det söta stegvis mindre spännande och avdramatiserat.

När jag överäter idag beror detta oftast på att jag en period tillbaka har slarvat och varit för sträng mot mig själv och ätit ” för nyttigt” för länge. Då blir det lätt så att när jag väl börjar äta onyttigt igen så tänker hjärnan av gammal rutin att jag snart kommer ändra mig och svälta/leva asketisk igen.

Av den anledningen mår jag allra bäst av att äta något sött varje dag, då plockar jag ner sötsaker från sin höga pedistal och det blir inte lika spännande längre.

Det är trots allt bara mat vi pratar om och det finns betydligt vettigare saker att ägna tankarna åt än att gå runt och planera, skapa ritualer, rutiner och liknande.

Min hjärnkapacitet lägger jag idag hellre på saker som verkligen betyder något, tex mitt jobb eller relationer.

Hoppas du blev lite klokare på hur jag tänker kring detta.

Överätning är med andra ord inget man ska vara rädd för i början när man överger svälten, den kommer sig naturligt men kommer avta med tiden ju mindre sällan som man ”spar sig”/förbjuder sig att äta ”onyttiga” saker. Det är samma sak som om någon ber en ”tänk inte på en rosa elefant.” Det spelar ingen roll vad förbudet är, så fort man har något förbud som man absolut inte får överträda så vill man ha/göra just det som är förbjudet. Det är så hjärnan funkar och underlättar om man är medveten om varför bakgrunden till varför det blir så här.

Anna

Ångest, Mat, Självhjälp

Vi kallar det Njutningsmellanmål

Det är inte antingen eller!

En vanlig tanke som flera av oss har.

Att äta sött regelbundet är viktigt  för att slippa överäta. Om fika känns som ett jobbigt och alltför ångestladdat begrepp, kalla det istället Njutningsmellanmål.

Att äta sötsaker är varken okontrollerat eller syndigt.

Genom att skippa förbuden minskar man risken för att utveckla bulimi och hetsätning.

***

Kan inte låta bli att länka till Vanjas blogg.

Efter att jag tog upp ämnet Njutningsmellanmål (bra ord för fika) i förra veckan ”Är det hälsosamt att fika varje dag?” så har jag verkligen blivit varse om att det finns en hel del tankefällor som flera av oss går runt och bär på har när det gäller just sötsaker.

Fick en mycket bra kommentar på ämnet:

”Hej anna.

jag är kluven vad gäller det här med att fika och äta sött. å ena sidan håller jag med dig; jag tror inte på förbud och kontrollerande regler, jag tror att det skapar fixa idéer, hetssug och just de där ”passa-på” tankarna som du skriver om. och ångest. jag tror på att lyssna på kroppen och äta det man är sugen på NÄR man är sugen på det. varför skulle det vara bättre att äta sött en lördag kväll än en tisdag eftermiddag? som om kroppen skulle förbränna kalorierna fortare för att det är lördag?! gaah, så idiotiskt. jag tror på att vara tillåtande. och rationell.

Men samtidigt, det finns en annan tanke. en annan rädsla. jag har haft perioder då jag tillåtit mig, då jag frågat kroppen vad den är sugen på och lyssnat. ätit godis en tisdagkväll för att jag är sugen. och jag har vissa (skrämmande) erfarenheter av att sött skapar sötsug.

ibland är det lättare att helt avstå än att äta lagom. för om jag skippar förbuden och restriktionerna och tillåter mig, så är det faktiskt jäkligt gott med det där söta. och dagen efter frågar jag igen och jo, nog skulle det vara godare med en glass än en frukt?

jag tänker att det finns en anledning till att övervikt är så vanligt som det är. till att begreppet lördagsgodis existerar. till att många friska, sunda, normalviktiga personer försöker hålla sig till godis, snacks och liknande på helgerna. jag tänker att det för många kanske är enklare att ha vissa rutiner för att minska risken att ”få för mycket av det goda”. för visst kan det bli för mycket också?

När man har eller har haft anorexi är det ibland svårt att bli tagen på allvar med de här tankarna, den här kluvenheten. av behandlare har jag blivit bemött med reaktioner som ”men det där behöver inte du oroa dig för, regler och restriktioner kan vara bra för de som är överviktiga. du har tillräcklig kontroll på dig själv för att det inte ska bli för mycket”. men det är ju just det som är poängen; jag vill ju släppa på kontrollen! låta kroppen bestämma istället för hjärnan. och då är jag inte mer än människa. med hunger och sug och smak för det söta som de flesta andra.

Hur vet jag att det inte blir för mycket?”

Som sagt, en mycket bra fråga.

Jag tänkte exakt likadant som du kring det här alldeles i början när jag skulle bryta den allra värsta nyttighetscirklen. Men jag kan lugna dig med att det bara är i början du kommer tänka så här: ”ÅH, FÅR JAG ÄTA SÖTT VARJE DAG? WOW!”

Den första tiden kommer du säkert vilja äta fika rätt ofta och bli därför inte förvånad eller skrämd över ditt eget beteende om du ”överäter” och inte kan hålla dig till ”måttliga mängder”. Det var mitt stora problem i början när jag vågade börja äta glass och lösgodis igen. Och istället för en bulle åt jag tre på en gång istället för en som mina kollegor.

Pinsamt, tyckte jag på den tiden och skämdes över mitt ”gamiga” beteende och slog på mig själv för att jag inte kunde äta friskt och normalt. Vad var mitt problem egentligen när det handlade om sötsaker?!

Men vet du vad som hände sen?

Jo, genom att jag inte gav upp utan istället fortsatte att ”öva” på att äta sötsaker/Njutningsmellanmål så blev det sakta men säkert bättre. Man måste öva sig på det här, efter att kroppen levt i svält är det klart den blir överraskad den dagen man plötsligt tillåter den äta saker som tidigare varit förbjudna. Sötsaker innehåller diverse näringsämnen som kroppen faktiskt behöver (lätt hänt att man glömmer bort det) och jag brukar tänka på det när jag äter t ex glass eller en chokladkaka och det faktiskt inte är helg.

Genom att äta sötsaker regelbundet i början, bra taktik för att komma ur ekorrhjulet med ”nyttighetstänket” så behövde kroppen inte vänta fem dagar tills det blev dags för nästa fika och på så vis blev sötsakerna mindre dramatiska. Jag plockade sakta ner dem från sin höga pedistal.

Plötsligt var de inte lika spännande längre när jag fick äta sötsaker regelbundet och samtidigt avtog den mycket påfrestande beslutsångesten. En dag kunde jag välja muffins, dagen efter kex och på det viset behövde jag inte tänka ”gaah, vad ska jag välja?! Bäst att köpa både kex, muffins och bullar så slipper jag ångra mig!”

Så jag tycker du ska  sluta vara rädd för att det blir för mycket om du vill släpper efter och blir mjukare mot dig själv. Det kommer säkert nämligen att bli för mycket och tänk igenom ev. ångest på förhand så är du beredd och jag lovar den blir mycket lättare att handskas med om du vet vad som väntar på dig. För mig tog det flera månader innan jag kunde äta sötsaker i rimliga mängder igen. Så tänk inte att det kommer att lösa sig över en natt.

Klicka in på Vanjas blogg och be henne plocka fram eller författa nya inlägg på ämnet s.k Njutningsmellanmål.

Hon beskriver det särskilt fint här men om du söker i hennes blogg så dyker det säkert upp mycket mer.

Mat, Självhjälp

Inte farligt eller okontrollerat att äta sötsaker varje dag

Kände att jag bara måste publicera en kommentar till på temat fika och sötsaker. När det kommer till just socker är det lätt att tankarna sticker iväg lite kors och tvärs. Man glömmer bort att tänka logiskt.

Junibarn skriver så här:

”Tack, det här blogginlägget ska jag ta med mig länge i tankarna.

Det har blivit så, förut var jag jättehård med ”en gång i veckan”, men som du säger: det tenderade nästan till hetsätning, och det blev så höga förväntningar på att just det man skulle äta den vecka skulle vara så perfekt.

Nu äter jag, som du också nämner, något sött nästan varje dag. Det blir en kaka eller en chokladbit eller något åt det hållet, inga stora mängder.

Jag vet att jag kan hålla mig från att äta sötsaker, jag gjorde det i en hel månad en gång och det var kanske inte bra, men jag vet med mig att jag kan stå imot. Jag kommer inte börja äta hur mycket som helst bara för att jag tillåter mig något ibland, eller hur?

Jag tycker ditt inlägg är så skönt att läsa för att det visar att även du som varit ner i den djupaste skit kan komma ur utan att få ärr.

DET är mitt mål.”

Som sagt, nej du kommer inte börja äta hur mycket som helst bara för att du tillåter dig något ibland. Men om det var längesen som du regelbundet åt sött tycker jag man kan bvara beredd på att det lät blir att man överäter av det söta i början, se det som en övergångsperiod. Med tiden kommer du inte vilja äta lika mycket åt gången eftersom hjärnan vet att den får mer i morgon igen. Så slå inte på dig själv om du tycker att det blir för mycket nu i början. Jag har fortfarande perioder då hjärnan freaker och därför äter t ex större glassportioner än gemene man. Ofta har det att göra med att det gått för länge sedan jag sist åt något sött.

Så av den anledningen, att minska risken för bulimi och överätning så tycker jag det är ett fullgott syfte att fika regelbundet (många som har haft anorexi utvecklar ofta med tiden bulimi och det är ju inte så konstigt, kropp och själ får nog till slut och blir tokig av alla förbud!)