Ångest, Mat, Självhjälp, Träning

Svar på era frågor

Nu är det äntligen dags att svara på lite frågor! Är medveten om att det är en del som jag har missat den sista tiden…

Håll till godo!

Blir alldeles tårögd här… Så starkt och bra gjort! Jag vet hur svårt det är.

Jag ”tvingar” mig själv att ta promenader varje dag för annars är jag inte värd mat.

Är inte långa promenader i flera timmar. En timma om dagen. Är det för mycket?

Jag har 18 i bmi. Inte så underviktig. Får träna och det skapar ångest bara tanken på att jag FÅR tränam men väljer att inte göra det för jag orkar inte. Känner mig lat o dålig. Promenader mår jag bra av men orkar inte med detta tvång. Önskar jag tyckte om mig själv lika mycket oavsett träning el inte.

Men promenader räknas väl inte som träning???”

Åh, dessa förrädiska promenader!

Jag testade själv för flera år sedan att försöka lämna äs samtidigt som jag fortsatte med promenaderna. Det funkade inte. Tyckte inte det räknades som träning men det spelar ingen roll vad man räknar det som. Det är ett tvång och en del av sjukdomen som man mår psykiskt dåligt över om man inte får utöva det. Promenader var därför för mig ett destruktivt beteende. Om promenaden bara är något som du ska få överstökat för att få lugn i sinnet efteråt är det fel, tycker jag.

Du har svaret själv. Du säger själv att du inte orkar med detta tvång.

Hur ser du på ditt liv? Vill du fortsätta promenera dessa ångestfylllda promenader livet ut? När du är 30 år? När du är 50? Funkar det med ev. familj och partner? Vad händer i så fall med din spontanitet, lust och livsglädje? Är det verkligen en hållbar livsstill att promenera varje dag för att hålla ångesten borta?

Jag jobbar som du och många av dina andra läsare för att bli helt frisk från en ätstörning.
Jag har kommit ganska långt, men det finns vissa livsmedel som fortfarande känns svåra.
Jag kan äta på restaurang och bryr mig då inte jättemycket om vad maten innehåller, men det är tuffare när jag ska laga mat själv.

Jag tänkte höra med dig hur du gör.

T.ex. när du använder creme fraiche i din matlagning, använder du då den med 34% fetthalt?

Jag har länge funderat på vad som är ”normalt” och vågar inte riktigt lita på mina föräldrar.
Jag förstår att folk gör olika, men jag skulle gärna vilja höra vad du tycker/tänker om det eftersom du är/har varit i samma situation.

Jag är ju ingen dietist eller kostexpert på det sättet men vad som har funkat för mig har varit att under min sjukdomstid åt jag alltid filtrerad lättyoghurt till allt. Vilket man blir väldigt less på så fort man inser att det finns ett liv utanför äs… Dock när jag väl kickstartade igång en ny fas i friskutvecklingen tog jag klivet till gräddfil och lätt creme fraiche (15 %). De är rätt standard i mitt kylskåp idag men ibland tycker jag det är gott att använda den med 34 %, beroende på vad jag ska ha den till. T ex har jag haft blodpudding i veckan och då tyckte jag standard creme fraichen gjorde sig bättre som tillbehör ihop med lingonen. Jag tycker du ska testa lite olika sorter och själv komma fram till vad du trivs med.

Använd ditt smaksinne, mat är fantasiskt roligt så fort du tillåter dig att leka med den och upptäcka själv!

… tillåter jag mig nu att äta mer normal mat och tom fett.

Men det är svårt, det som nu händer är att jag tycker mat är så himla gott och jag är helt fokuserad på att få äta. Det är som att min kropp har vaknat till och nu vill ha mer fett och kolhydrater.

Jag gissar att det har något med att ha levt på svältnivå med enorm fettbrist och total kontroll i över 10 år att göra? Jag vet bara inte hur jag skall hantera min situation då jag nu tillåter mig att äta, men tycker jag äter för mycket och får därmed mycket ångest och känner mig tjock – översättning, jag börjar närma mig BMI 19. Tänk om jag bara kommer gå upp och upp i vikt?

Jag vet inte hur jag ska tolka min kropp, vad vill den ha?

Är det överätning/hetsätning som ligger bakom sugen på mat? eller är det kroppen som behöver det? Ska jag tillåta mig själv att äta när jag är sugen? Hunger vet jag knappt vad det är så jag tror det är sugen som styr, men jag vet inte vad som är vad. Jag litar inte på min hjärmas signaler.

Hur hanterade du viktuppgången? Kunde du särsklija vad din kropp verkligen ville ha och vad som var din ”hjärna” som spelade ett spratt?

Jag känner igen mig i det du skriver om ”jag är helt fokuserad på att äta”. Så var det länge när jag väl tillät mig mat igen. Men det är helt naturligt, något annat vore väl konstigt? Om kroppen har svultit så länge är det klart att hjärnan nästan får en chock när man väl tillåter sig mat igen. Lite som Va är det sant? Får jag verkligen mat nu? På riktigt?!

Och svaret på överätning är solklart JA. Det har blivit många gånger som jag inte fattat vem det är egentligen som skriker efter mat i mig: Är det hjärnan, kroppen, själen, någon brist eller sug eller bara en frestelse?!

Det som jag har lärt mig efter alla turer och tagit med mig är framförallt allt att strunta i att analysera det hela så mycket. Låt det ske.

Efter alla turer som har varit har jag insett att kroppen är alldeles för kemisk och komplicerad för att jag som lekman ska kunna bedöma dess beteende utifrån vad den signalerar att jag ska stoppa i munnen. Den reparerar, bygger upp, städar och fixar så mycket att jag omöjligt kan säga varför?

En sak som jag har märkt är att ju längre tid (nu pratar vi flera månader!) som jag har ätit regelbundet, tillräckligt och kombinerat kostcirkelns alla delar vid samma måltid desto mer sällan infaller överätningarna. Idag är det mycket mer ovanligt att jag får plötsliga sug eller blir akuthungrig på konstiga tider. Om jag blir det beror det på att jag ätit för lite under dagen och då tar kroppen igen det med råge. Detta slår aldrig fel och nu för tiden bara accepterar jag att det är en del i min fortsatta friskutveckling.

Precis som vem som helst som äter för lite blir man ju svinhungrig framåt kvällen. Därför kan det vara bra att försöka att inte tänka så mycket på om det är vanlig hunger eller någon slags brist man har.

Bara ät, det är enda sättet att få lugn och ro i både kropp och själ.

Mat, media, recept, Självhjälp, Träning

Vägen från 37kg – mitt 2010

Bäst 2010 var utan tvekan att jag äntligen vågade släppa taget i sept / oktober.

Jag vågade hoppa utan att veta var och hur jag skulle landa.

Och det vet jag fortfarande inte riktigt…

Tack raraste för gårdagens alla trevliga nyårshälsningar och tips på vad som kan vara orsaken till att min hy har börjat att bete sig så tonårsaktigt.

Jag gillar verkligen Stellas kommentar, särskilt den sista raden:

”Finnar behöver inte alls bero på att man äter onyttigt. Det är en hormonell obalans i kroppen som orsakar det hela.

Jag brukar t ex få finnar när jag har eller ska ha mens.

När man är i svälttillstånd har man dock i regel inga finnar. Inga hormoner heller.

Som frisk är man alltså lika dödlig och finnig som alla andra igen.” 😉

Jag inser att jag får vara tacksam över att mitt system tycks fungera igen som det ska. Efter åtta års svält borde det trots allt vara rätt mycket som skulle kunna ha ”blivit trasigt” inne i mig.

Nu byter vi ämne.

I början av veckan skrev jag om olika saker som har varit absolut bäst under 2010. Detta fick mig att börja gå igenom gamla blogginlägg från januari-december och plötsligt inser jag hur mycket som händer under ett år.

Då jag har fått väldigt många nya läsare, särskilt sedan i höstas, tänkte jag att det kunde vara lite kul för er som inte har orkat traggla er igenom hela bloggen från scratch att få veta lite mer om både mig och bloggen.

Här kommer ett pottpurri från år 2010:

Januari

Berättar för första gången offentligt om mitt träningsberoende: Vägen från 37 kg i Cosmopolitan

Inscannad artikel finns att läsa här: Mitt träningsberoende i Cosmopolitan

En betydande milstolpe: Firade 6 mån som helt träningsfri

Min första bloggträff med några läsare: Bilder från bloggträffen

Februari

En lyckad första tjejkväll: Tjejkväll

Mars

Svarar på läsarfrågor om min bakgrund: Hur allt började och Vad har triggat dina ätstörningar?

Upptäcker ny mat och nya smaker: Avdramatisera ”farlig” mat

Bakar mitt första 100 % jästfria surdegsbröd: Surdegsbröd med nötter

April

Deppigast 2010: Psykbryt

Recenserar bästa boken för självhjälp: Mattillåtet i nytryck

Skojig utlottning av boken tack vare underbara Randi Förlag: Bokpaket med Mattillåtet

Peppinlägg om testvecka (bästa medicinen för att kunna bryta en svår ätstörning): Supertipset: Testvecka!

Maj

En läsare skickar en present hem till min adress, fina Maria: Present av läsare

I övrigt spenderade jag nästan hela maj borta i USA (Los Angeles, Las Vegas, New York, m.fl). Ett viktigt mål att pricka av från min motivationslista som kvitto på att vara tillräckligt stark både mentalt och fysiskt för att klara av en sådan resa:

Drömresan – fyra delstater! och Lite bilder

Juni

Firar 10 år som träningsfri men är ledsen då jag fortfarande saknar nära relationer: Ensamheten dödar mig

Rycker upp mig och reser senare runt i sommarsverige, bla till Båstad: Midsommardagen i Båstad

Juli

Bloggkommentatorerna uppmärksammar bloggen för första gången: En VIKTig blogg

Inlägget handlade om: Inte farligt eller okontrollerat att äta sötsaker varje dag

Gästbloggar tre dagar för Tjejzonen: Veckans gästbloggare!, Att bli fri från en ätstörning – fortsättningen och Grundregler för att bli av med en ätstörning

Augusti

Favoritdikten: Ingen vill ångra sitt liv

September

Gästbloggar igen hos Tjejzonen: Bli (h)järnstark!

Jag klättrar högre än jag tidigare någonsin gjort på friskstegen: Den som äter bäst vinner!, Fem dagar med vind i ryggen! och Jag ställer krav på min mat

Oktober

Oktober inleder en riktigt bra vinter och höst 2010. Jag flyttar till Sthlm och karriärsmäsigt gör jag samtidigt några rejäla kliv uppåt.

Jag tilldelas UnderbaraClara-stipendiet: Vunnit UnderbaraClara-stipendiet

Grät tyst i tio sek när jag läste: Annika Marklunds fina motivering

Skriver om: Friskprocessen och dess förhatliga hets-och överätningar

November

En riktigt härlig månad med en massa spännande samarbeten med bla. 4good, Saltå Kvarn, Chokladfabriken, m.fl.

Inspirerande kväll och läsarträff på Rival (tack 4good!): Go nuts och lev livet!

Accepterar: Ingen storlek 34 längre

December

Årets mest utskällda: Din PT – en hälsofara?

Vågar mig ut på mingel: Young Professionals – nätverk!

Det börjar bli riktigt roligt med mat igen: Äkta Matglädje

Dagen jag upptäcker att det är väldigt lite ätstörning kvar i huvudet: Nu börjar jag bli rädd

Svänger mina lurviga utan koftan och i bara linnet på Säkerts konsert: Klär av mig

Inleder min serie om kroppen (jodå, lovar att fortsättning följer): Livsviktigt att ha en putmage

Puh!

Nu är jag lite nyfiken på hur mycket och vad ni vanligtvis läser av inläggen?

Finns det någon här som vet med sig har läst så mycket som kanske 90-100% av bloggen?

Det här året har varit spännande på väldigt många olika sätt.

Jag hoppas att det framgår riktigt varmt hur tacksam jag är över att få ha bloggosfärens absolut trevligaste (och smartaste…) läsare.

Ni är helt fantastiska!

Vår resa fortsätter…

Gott nytt 2011!

Ångest, Mat, Självhjälp

Kan inte sluta äta?

På tal om om hur man kan sluta överäta och/eller hetäta som jag skrev om för ett par dagar sedan.

Fick som vanligt väldigt bra kommentarer och funderingar av er. Se exemplet nedan.

Ingrid skriver:

”Hej!

Jag har en fundering angående det här med över- eller hetsätning och ”frosseri”.

Hur vet man egentligen om man överäter? Är det helt orimliga mängder?

Du skriver att du fortfarande överäter nötter? Handlar det om en, två eller fem dl?

Hetsätning har väl egentligen med själva beteendet att göra också? Om man vräker i sig och inte tuggar ordentligt, eller har jag helt fel uppfattning?

Överäter jag till exempel om det blir fyra mackor och ett glas mjölk till kvällsmat?

Eller en annan kväll njuter långsamt av två skålar glass? (Visst kanske det hade räckt med en skål, men ”vanliga” människor kan väl ändå få i sig betydligt mer en lördagkväll… utan att ens fundera??)

Att vara frisk är väl också att äte ”lite för mycket” med jämna mellanrum???

Jag kanske har helt fel om vad som räknas in, och kanske är det bara jag som känner mig osäker på detta! ?”

Jag skiljer på överätning och hetsätning.

Jag har aldrig hetsätit (ett särskilt – ”hetsigt?” – sätt som man äter på och mer extrema mängder, någon annan som har en bättre beskrivning än jag kanske?).

Men i de fall som jag tycker mig ”överäta” är det när jag har svårt att sluta äta när jag väl börjar. Svårigheten ligger i att detta är något som även friska människor säkert känner, dvs ”det blev för mycket”. Tack för att så många av er påminner mig om det här, jag glömmer så lätt bort att även ”friska” känner så här efter inte alltför smickrande stora mängder.

Just nötter blir ofta förvirrat för mig. Innan jag blev sjuk kunde jag om jag var riktigt, riktigt sugen äta upp en 200 gr påse med hasselnötter (från mammas bakskåp).

Men i samband med sjukdomen har det blivit så att vissa kvällar (alltid efter jag ätit middag dessutom) räcker det med ett par nävar nötter för att jag ska bli nöjd.

Men andra kvällar blir det säkert  gott och väl 300 gram och det känns särskilt jobbigt då jag verkligen tänker att jag inte ska äta mer för jag vet att jag därefter både kommer må dåligt pyskiskt (”ingen annan äter nötter i de här mängderna direkt efter en måltid?!”) och fyskiskt (blir antingen stenhård i magen eller har diarré hela dagen efter + lätt illamående).

Ju mer jag skriver om det här desto mer tydligt verkar det som att det har blivit för lite energi under dagen och att kroppen tar igen det på kvällen. Nötter är ju energität och som bekant tar kroppen igen allt med råge.

Jag tror faktiskt svaret är så enkelt.

Angående fyra mackor och ett glas mjölk till kvällsmat, för mig skulle inte det vara en överätning.

Men antar att beroende på vilka mängder man är van att äta olika livsmedel i så ser det säkert annorlunda ut från person till person. Eller vad tror ni?

Som i mitt exempel med nötter, som frisk var jag van vid att äta färre mängder nötter per tillfälle och när jag nu idag äter större mängder blir det en tydlig skillnad mot mitt ”friskmönster från förr” då jag använder tiden före min sjukdom som en frisk referensram.

Tack för all er hjälp och intressanta tankar att bringa reda i det här!

Mat, Självhjälp

Hur sluta hets- och/eller överäta?

 

När jag åt som mest oregelbundet och uteslöt framförallt fett och kolhydrater gick jag så gott som dagligen runt och planerade för nästa gång som jag skulle få äta sötsaker. Dock brast planeringen rätt ofta och jag kunde t ex vakna vrålsugen mitt i natten och längta efter en (eller flera!) skål sockerstinn müsli (typ Start! eller Special K).

Ibland gav jag efter för kroppens begär men det resulterade bara i att en ny nyttigshetsperiod inleddes dagen efter och så höll det sedan på tills dess att det var dags att återigen tvingas ge efter för kroppens behov…

***

Så är det något som jag uppskattar särskilt mycket idag är det att jag överäter extremt sällan nu för tiden.

Numera händer det max cirka 1-2 ggr per vecka och då är det i princip nötter som jag har mycket svårt att sluta äta när jag väl börjar (kan jämföras med andra som äter chips, min svaga punkt är definitivt nötter, mår dåligt dagen efter när det blivit alldeles för stora mängder – inte bara psykiskt utan även fysiskt!). Dock tänker jag mycket sällan på sockriga produkter längre och aldrig att jag som förr ”ville frossa i dem” (huva, varför vill man egentligen överhuvudtaget ”frossa” i saker?! Oavsett om det är spenat eller choklad, bättre sprida ut måltiderna och äta mer regelbundet under dagen!)

Nedan följer en kort sammanställning över hur min utvecklingskurva har sett ut gällande cravings, överätningar och andra överraskningar i form av plötsliga ”sug”.

Svält/oregelbundet ätande/ensidig kost ( t ex lite eller inga kolhydrater och fett):

I princip dagliga eller iaf varannan dag överätningar eller enormt sug efter mat som kakor, godis, choklad, popcorn, söt müsli, vitt bröd, glass och liknande. Tänker flera gånger om dagen på mat och tycker inte det är så viktigt att lära mig äta och uppskatta vanlig mat utan störst fokus är hur jag ska kunna få in allt som är GOTT i min kaloribudget, dvs som fika och sötsaker.

Börjar bryta ätstörningen, äter oftare regelbundet och varierar måltiderna mer:

Överäter inte lika ofta, suget efter sött minskar, börjar tycka det känns rätt ok och skönt att uppskatta ”vanlig mat” igen.

Äter regelbundet och ofta varje dag noga med att få i mig hela kostcirklen och gott om energi:

”Glömt bort” att det finns något som heter godis, extremt få tankar på sötsaker, däremot oftare hungrig än tidigare och uppskattar verkligen lagad mat.

Sötsaker har fått mycket litet utrymme i mitt huvudet och plötsligt kan jag faktiskt tro på när t ex min mamma säger ”Jag tänker egentligen aldrig på godis om det inte är så att någon ställer fram en skål till mig, då äter jag såklart.”

Förr trodde jag aldrig att jag ens ville lära mig äta en vanlig lunch t ex.

Hellre skippade jag lunchen och åt istället en tårtbit eller liknande bara för att spara in på kalorier. Detta slutade dock aldrig bra!

Jag kände i hela kroppen att det var fel och det resulterade bara i ännu mer tankar på mat och en oro i form av hunger. Kroppen signalerade att den saknade en massa viktiga näringsämnen och resten av dagen så blev måltiderna helt upp och ner…

Hamnade i en ond cirkel där socker och snabba kolhydrater var det viktigaste, lät det gå extremt långt mellan måltiderna och kunde vakna mitt i natten och ha cravings efter högst märkliga ting!

Sedan nästan en månad tillbaka tänker jag nästan dagligen att det lugnet jag idag har i kroppen faktiskt är att likna med som när jag var 14-15 år , dvs då jag åt av bara farten, utan att tänka så mycket. Sover gott om nätterna, gärna länge på morgonen, etc.

Ett litet tips på vad som väntar er om ni idag tycker det är jobbigt med alltför starka tankar på när ni ”får lov” att äta godis nästa gång: Bort med förbuden så ska ni se att efter ett tag blir fika och godis inte så märkvärdigt och ni kommer få betydligt lättare att hantera den här typen av livsmedel.

Det går att sluta över-och hetsäta men nyckeln är att aldrig svälta.

Överäter du ikväll MÅSTE du fortsätta äta energitätt även i morgon, dvs inte svälta eller på annat sätt skaffa dig en marginal, det sabbar hela din tillfrisknadsprocess.

Ångest, Mat, Självhjälp

Anorexin hinner inte med längre!

Hej på er Sverige!

Äntligen börjar det ordna till sig med uppkopplingen.

Känner mig som en stor mes som upprepar detta ”problem” i varannat inlägg men man märker sannerligen hur ovan man är att vara utan internet när det plötsligt börjar gå upp emot en vecka utan att man kan koppla upp sig…

Hur som helst, en kort lägesrapport tänkte jag hinna med innan det är dags att ta en dusch och tillbringa resten av kvällen framför teven i nya lyan.

Först vill jag varna för äckligt mycket positivitet. Ni som inte fixar detta får helt enkelt blunda väldigt hårt för jag tänker inte hålla tillbaka längre.

Jag mår så oförskämt bra efter de här cirka tre veckorna som har gått sedan min nystart med framförallt maten (då träningsbiten ordnade upp sig under förra året för mig).

Den här gången verkar även maten funka, på riktigt, och inte bara någon dag här och där eller enstaka måltider.

21 dagar i sträck utan att väga maten en enda gång och utan en endaste lightprodukt (förutom läsk) i kylen.

När det blivit dags för lunchtid på jobbet har jag nästan gråtit av lycka när jag får ställa ner min lunchlåda jämte kollegornas och utan att skämmas svarar på den obligatoriska frågan:

”Vad blir det för gott idag?”

För första gången kan jag på riktigt presentera en ”riktig” lunch som gör frågeställaren själv avundsjuk på min lunch(något jag är ovan vid, förr var  varenda liten ingrediens extrem-nyttig, vägd och skärskådad in i minsta detalj + kaloriinnehållet var räknat på till pricken givetvis).

Jag trodde på allvar aldrig att tiden skulle få komma då jag utan att skämmas för en ovanligt hög nyttighetsfaktor svarar ”Hemlagat potatismos, köttbullar och lingon”.

Bara att slippa räkna och väga maten i lunchlådan och inte ha en aning om kalorinnehållet gör en sådan stor och viktig skillnad i mitt liv (får så mycket tid över på kvällen när jag kommer hem då det bara är att slänga ner resterna direkt från kvällsmiddagen, fantastiskt smidigt). Min vardag är plötsligt väldigt enkel och okomplicerad.

Har även märkt att måltiderna i sig blivit ”mindre viktiga” på så vis att vissa måltider kanske bara blir ”halvgoda” men jag äter ändå oavsett, eftersom att allt jag äter trots allt fyller en viktigt funktion någonstans i kroppen.

Den absolut största skillnaden som har skett för mig efter de här veckorna är att jag överäter extremt lite och är väldigt sällan sugen på sötsaker numera. De första veckorna är knepigast för när man väl tillåter sig äta t ex naturgodis blir det en slags ”passa-på” effekt och man har svårt att sluta äta när man väl börjar.

Men hörrni, det blir bättre och meningen är i princip att man ska överäta för med tiden förstår både du själv och din kropp att maten du överäter av inte är så speciella som du tyckte tidigare när du förbjöd dig. Men för att det ska funka och du ska komma över trösklen och lyckas äta mer ”Måttliga” mängder kan du inte svälta, kräkas, träna eller på annat kompensera för ditt höga kalorintag.

Jag säger det ofta men det är för att jag vet att det är helt sant: Så länge du kompenserar dagen efter (eller före måltiderna) är det extremt svårt att bli frisk från din ätstörning.

Du kommer att få ångest för att du överäter flera hekton choklad. änk igenom detta innan du börjar äta och förlika dig med detta. Acceptera att vägen till friskheten ser ut så här. På så vis blir ångesten mycket enklare att hantera efteråt.

Dagen efter när ångesten skriker i huvudet och bultar i bröstet har du på förhand redan bestämt att du ska äta dina 5-6 mål och de innehåller sådant du tycker är gott och inga lågkaloriprodukter.

Nöt in detta, så småningom utvecklar du en ”skit-samma” mentalitet och du vet att du kan äta vad du vill när du vill. Samtidigt blir maten mindre vikig och tar mindre plats i ditt liv.

Detta är basregler som FUNGERAR.

En annan sak är att du säkert kommer vilja passa på att äta sötsaker i början när du inleder din ”testperiod” om socker och sötsaker länge varit ett förbud för dig. Skräms inte av detta utan låt det ske.

Mitt sötsug är idag inte närheten av hur stort som det var förrut och jag tror mycket är tack vare att jag äter väldigt varierat och regelbundet.

Dock ska tilläggas att överätningar fortfarande sker men det behöver som sagt definitivt inte vara godis, för min del handlar det ofta om nötter som fortfarande är ”VAAA? Får jag verkligen lov att äta det här…?!”. Min lösning är att äta lite nötter varje dag, det är det absolut bäst har jag märkt.

Innan överätningen igår var det säkert över 5-7 dagar sedan sist jag åt nötter och då slås ”överlevnadsinsikten” autromatiskt på av gammal vana.

Hatar känslan innerligt dagen efter men återigen, så fort jag ätit några ”normala” måltider under dagen har jag glömt gårdagens ”snedsprång”.

Så jag har fortfarande situationer som jag måste ”ätträna” och fortfarande öva på men det är helt sjukt att jag inte har en enda tanke på att vilja bli ”ren” igen och köra igång på lättprodukter igen.

Tvärtom, livet har på allvar lyft rejält och det avspeglar sig på så många plan i mitt liv samtidigt just nu att jag måste gnugga mig i ögonen för att fatta att allt det här positiva är menat för mig  och att det har blivit min tur – på riktigt – äntligen!

Ångest, Mat, Självhjälp

Slösa bort kalorier på att äta ”halvgod” mat?

Jag fick en fråga som handlar om oron kring att fördela sina kalorier rätt under dagen.

Det vill säga man vill helst inte ”slösa bort” värdefulla kalorier på att äta mat som man bara tycker smakar sådär.

Jag håller ju på att bli frisk från mina ätstörningar men mitt problem (ett av dem) är att det nästan alltid slutar med att jag bara ätit godis, choklad, kakor o.s.v.

Godis har varit totalt förbjudet i över 2 år så att få äta det igen känns som riktig lyx. Men som sagt så blir det bara en massa ”skräp”. det kan även bli billys pizzor, tortilla bröd med smält ost och liknande.

Så fort jag skall äta så tänker jag ju att jag helst skulle vilja ha t.ex godis, och att istället välja mat som inte alls är lika lockande känns fel. ”Om jag skall äta så skall jag få äta vad jag vill”

Om jag tänker att jag skall äta bättre och mer saker som min kropp behöver så slutar det alltid med att jag tänker ”Om jag nu inte får äta vad jag vill så kan jag lika gärna börja svälta igen, då blir jag ju smal också”

Men att nästan bara äta socker och sånt ger ju mig en del ångest. Och ibland blir det en del hetsattacker och sedan spyr jag.

Jag vet inte vad jag skall göra, har du några tips för hur jag äter bättre utan att det känns som att jag förbjuder och att jag ”lika gärna kan svälta”?

Även om det onyttiga alternativet som jag väljer innehåller kanske dubbelt så mycket kalorier som middagen min mamma lagat så känns det fel av mig att äta något som jag inte verkligen vill ha, onödiga kalorier.

Hur skall jag göra?

Underbar blogg som alltid.

Kram på dig”

Svaret är förmodligen inte det som du vill höra men jag tror att lösningen för dig heter: Ät vanlig mat + den maten du nämner t ex billys pan pizza och godis när du är sugen, dvs bort med alla förbud.

Det behöver inte vara det ena eller det andra, mat är inte svart eller vitt. Men jag förstår hur det känns. Äter man något onyttigt känns det som  att nu är det ändå kört och då kan man lika gärna passa på att äta annan lika ”onyttig/farlig mat”.

Ofta resulterar detta i ångest och därför svält/nyttighetstänk dagen efter som snart går över till en ny ”passa på-attack”, överätning eller hetsätning = Voilà så är man inne i ätstörningens onda cirkel!

Det värsta du kan göra är att förbjuda dig att äta saker, det ger syre åt ätstörningen och det blir bara svårare att bryta sig loss.

Om du säger till dig själv att du inte får äta pan pizza kommer du garanterat aldrig kunna sluta tänka på den.

Som när jag satt på flyget häromdagen blev jag bara så otroligt sugen på chokladbiten som serverades till kaffet, jag tvekade för gamla Ana tyckte det var en ”onödig utgift”. Men så påminde jag mig om det där är mitt gamla dåliga äs-resonemang och det enda sättet för mig att sluta tänka på chokladbiten var helt enkelt att äta upp den. Ingen hets, ingen överätning, ingen ångest – kroppen blev toklugn! Därefter kunde jag i lugn och ro fortsätta läsa tidningen utan att mina tankar spretade till höger och vänster.

Förstår du vart jag vill komma?

När man äter det man är rädd och orolig för blir den maten snart mindre intressant, men man måste öva sig på att äta och tänka så här. Ju oftare desto större effekt och snabbare resultat. Låt det inte gå flera dagar mellan tillfällena du utmanar dig själv, helst flera gånger per dag för att det ska bli rutin!

Själv var jag t ex livrädd för att börja äta chips igen (som jag alltid ätit före det att jag blev sjuk som 16-åring).

Men när jag väl började öva på att äta chips i mindre portioner i sammanhang som jag kände mig trygg i (med kompisar, familj eller på biobesök), dvs där jag inte riskerade att överäta så upptäckte jag plötsligt en sak – åtta år senare jag tyckte inte om chips längre!

Detta kändes jättemärkligt men det har varit samma sak med annan mat som ätstörningen förr tyckte var farlig och spännande. När jag väl har fått smaka på maten har jag nästan blivit besviken, ”Blev det inte godare än så här…?”

Förr kunde jag dessutom bli vansinnig och upprörd om jag slösade bort onödiga kalorier på att äta saker som inte smakade toppengott. I dag spelar det mindre roll, istället vet jag att då behöver jag inte tänka på eller köpa den där produkten igen. Toppen, mindre information för hjärnan att hålla reda på!

Så bort med förbuden, du kommer inte vilja leva på Billys pizza varje dag resten av livet. Jag lovar! Det är inget du behöver oroa dig för just nu, det är inget verkligt problem som du ska lägga värdefull hjärnkapacitet på idag. Fokusera istället på dina verkliga problem, de som du har just nu och påverkar dig dagligen.

I början när du börjar att öva dig på att äta varierat och uppskatta vanlig mat kommer det kanske kännas som att du vill passa på att äta pizza och annan snabbmat hela tiden. Men efter ett tag när man inte längre svälter sig själv så nöjer sig kroppen med mindre mängder sötsaker och mat som du nämner blir mindre spännande.

Nyckeln är att avdramatisera maten och det gör man enklast genom att äta regelbundet och varierat.

Själv har det fungerat bra när jag dagligen smugit in små mängder icke anorexia-vänliga produkter som t ex choklad, creme fraiche, filmjölk med högre fetthalt, bröd med högre kaloriinnehåll, nötter, lax, ost, pasta, pannkakor och liknande. För mig, som ortorektiker, har nyckeln varit att varje dag ”smutsa ner” min kropp med små mängder av sådan mat som normalt inte har fått ingå i min tidigare extremdiet.

På det här viset slutar hjärnan längta efter saker. Det funkar, men det krävs att man vågar och övar sig! Jag lyckas själv inte alltid men inget kan bli fel. Tänk att du ättränar och för att på sikt lyckas måste man äta fel ibland. Det gör inget om det blir en del överätningar, hetsattacker och bakslag – acceptera helt enkelt att det är så vägen  till friskheten ser ut.

Ingen blir frisk utan bakslag. Det är dem som kommer ta dig framåt och erfarenheten lär dig att göra nya och förnuftigare val nästa gång.

Mat, Självhjälp

Ät mat för din hjärnans skull!

Det är inte fult att tycka om mat!

Hur glad och fokuserad tror ni man är när blodsockret är nere i skosulorna jämnt?

Hur effektiv är du idag?

Är dina underprestationer i arbetslivet och umgänge en konsekvens av din svält/för mycket träning..?

***

Just nu är jag inne i ett sådant jäkla bra flow!

Skulle ha rapporterat i söndags men hann tyvärr inte då.

I helgen träffade jag nämligen familjen med pojk-och flickvänner. Vet inte varför men jag var bara väldigt avslappnad och avspänd i deras  sällskap (mkt ovanligt när det gäller mig…)

Annars brukar jag alltid känna ett slags ”tvång” att jag måste krångla med allt och vara extra besvärlig bara för att det råkar vara just familjen…

Vi åt middag hemma på kvällen och för första gången på fler år åt jag även efterrätt utan att först resonera ”Ana-förnuftigt” huruvida jag var hungrig eller inte. Jag bara gjorde, flöt med och föll in i gemenskapen.

Tillsammans drack vi kaffe, åt industriprocessad daimtårta och äkta vispgrädde (det var först på söndagen som jag tänkte på att det säkert var minst två år sedan jag åt det sist).

Återigen en dag då jag ”glömmer bort” att jag egentligen har ett handikapp (Läs: ätstörning). Att jag egentligen är sjuk…

De här ögonblicken blir allt mer regelbundna och den som en gång har smakat på den här ”friskkänslan” vet vad det är för känsla som jag försöker beskriva. Jag älskar att känna mig frisk och normal, nu vet jag återigen vad jag kämpar för. Jag ska bli 100% frisk, det är så värt att få äta en vanlig middag med familjen utan en massa pyssel och krångel.

Lördagens hype och lycka har dessutom spillt över på efterföljande dagar. Jag har hållt mig till punkt och pricka enligt mina grundregler, dvs bemöt aldrig ev. ångest med svält eller tvångsträning.

Istället för att strypa kaloriintaget har jag fortsatt att utmana. Jag har t ex börjat ha farlig ost på mackan igen och mellanmålsmackorna äter jag helst med både lax och avokado (så gott och riktigt vardagslyxigt!).

I går kväll slirade jag dock rejält och åt alldeles för mycket naturgodis (ja, ni vet sådana där mängder som är jobbiga att se nerskrivna på papper + alldeles för många hekto nötter). Kändes jobbigt men inte som förr, idag vet jag ju varför det blir så. jag har en förklaring och då är det lättare att acceptera. Det var nämligen alltför lång tid sedan sist jag åt naturdgodis och som sagt för att jag ska kunna hålla mig till rimliga/lagom mängder är det bäst att jag äter lite kex, kakor, glass och bullar varje dag för då mår jag som allra bäst.

Därför fortsätter jag på samma spår idag, inte mäta, inte väga och inte räkna kalorier. Istället blir det kostcirkelns alla delar, fett & kollisar, protein och vitaminer. Rejält med pålägg, vuxenportioner som mättar och god mat, inga hälsotallrikar för då hamnar jag lätt i ätstörningens onda cirkel: äta-svälta-kompensera-äta-svälta…

Herregud, jag fattar knappt att det är jag som gör det här. Fan, mat gör en så jävla smart, det stämmer verkligen att svält framkallar tvångsmässighet och tunnelseende.

Det är ingen klyscha att mat föder framgång och gör det lättare att fatta förnuftiga beslut.

Ät, orka och vinn!!!

Mat, Självhjälp

Hur slutar man överäta?

Dagens läsarfråga handlar om att det inte alltid måste vara just kalorierna som man får ångest för, skäms och mår dåligt över.

Lika vanligt är att det är just det ätstörda sättet och ätbeteendet som får en att slå på sig själv.

En chokladkaka kan ge ångest men det kan även ett halvt kilo frukt göra.

Istället för att nöja sig med bara t ex 1 äpple måste man äta minst 5 fem + en banan och det känns inte alltid helt bra.

Så hur slutar man egentligen att överäta?

Går det att skaffa sig ett nytt ”friskt” ätbeteende efter flera år med ätstörningar?

”Super du e, fortsätt va positiv, acceptera dig själv och va precis den du e. Grym=)

Jag tror oxå att man kan bli frisk, de gäller bara att anpassa till sig själv o använda en gnutta sutförnuft o ”riktig”/verklig” kunskap…=)

En sak som jag undrar eller som du kanske kan ge mig tips eller dela med dig av hur du tänker e, du skrev precis några (många av dem men iaf) där jag ordagrant försökt få någon att förstå o hjälpa mig med.

Nämligen att överäta…

oavsett om de e frukt eller vad de e att känna som skam eller ”ånger” eller inte lika nöjd över själva beteendet. Kanske inte störta vikt på vad utan mer hur.

ja har tränat sedan ja var liten och får ofta höra om ja säger något om att oj jag åt för mkt eller liknande kommentaren att de spelar ju ingen roll för du tränar så mkt.

Visst ligger en sanning i det men poängen är inte vikt mässigt utan min känsla och beetendet o sättet ja äter på som inte gör mig så nöjd. Hur har du gjort där? har du något tips?

Tack för din hjälp och ja är innerligt glad för att se din styrka!

Hanna”

Jag tror jag förstår hur du tänker och jag har tidigare svarat på frågor kring just överätning.

Du hittar ett inlägg om att  sluta överäta här och sedan tycker jag du även ska läsa inlägget om betydelsen av att äta Njutningsmellanmål.

Ett tredje inlägg som beskriver mina äckelkänslor efter att ha överätit nyttigt (för mkt frukt, etc) hittar du här, Ångest över frukt

Hoppas inläggen är till hjälp och kan väcka lite nya tankar hos dig!

Mat, Självhjälp

Inte farligt eller okontrollerat att äta sötsaker varje dag

Kände att jag bara måste publicera en kommentar till på temat fika och sötsaker. När det kommer till just socker är det lätt att tankarna sticker iväg lite kors och tvärs. Man glömmer bort att tänka logiskt.

Junibarn skriver så här:

”Tack, det här blogginlägget ska jag ta med mig länge i tankarna.

Det har blivit så, förut var jag jättehård med ”en gång i veckan”, men som du säger: det tenderade nästan till hetsätning, och det blev så höga förväntningar på att just det man skulle äta den vecka skulle vara så perfekt.

Nu äter jag, som du också nämner, något sött nästan varje dag. Det blir en kaka eller en chokladbit eller något åt det hållet, inga stora mängder.

Jag vet att jag kan hålla mig från att äta sötsaker, jag gjorde det i en hel månad en gång och det var kanske inte bra, men jag vet med mig att jag kan stå imot. Jag kommer inte börja äta hur mycket som helst bara för att jag tillåter mig något ibland, eller hur?

Jag tycker ditt inlägg är så skönt att läsa för att det visar att även du som varit ner i den djupaste skit kan komma ur utan att få ärr.

DET är mitt mål.”

Som sagt, nej du kommer inte börja äta hur mycket som helst bara för att du tillåter dig något ibland. Men om det var längesen som du regelbundet åt sött tycker jag man kan bvara beredd på att det lät blir att man överäter av det söta i början, se det som en övergångsperiod. Med tiden kommer du inte vilja äta lika mycket åt gången eftersom hjärnan vet att den får mer i morgon igen. Så slå inte på dig själv om du tycker att det blir för mycket nu i början. Jag har fortfarande perioder då hjärnan freaker och därför äter t ex större glassportioner än gemene man. Ofta har det att göra med att det gått för länge sedan jag sist åt något sött.

Så av den anledningen, att minska risken för bulimi och överätning så tycker jag det är ett fullgott syfte att fika regelbundet (många som har haft anorexi utvecklar ofta med tiden bulimi och det är ju inte så konstigt, kropp och själ får nog till slut och blir tokig av alla förbud!)

Ångest, Mat, Självhjälp

Fråga om hunger och mättnad

Hur vet man när man är mätt och när man är hungrig?

Vad kan jag göra för att undvika att överäta?

*****

I morse gick jag igenom historiken för kommentatorsfältet. Ser att jag ligger lite efter med att svara på era frågor. Jag jobbar på att ta igen det!

Här kommer en fråga från Rebecca:

”Hej!

Jag har en fråga till dig. Jag har ioförsig ofta frågor men det är för att jag är så imponerad och förvånad, för jag kan inte förstå hur du klarar allt det här.

Men, hur som helst, frågan är följande: det verkar jätteskönt att kunna äta det man är sugen på för tillfället! Jag är ju tyvärr ”tvungen” (enligt mig själv) att följa ett matschema så det blir inte särskilt stor variation eller flexibilitet för min del.

För om du vaknar på morgonen och så är du t.ex. sugen på att dricka Oboy och äta ostsmörgåsar till frukost, hur vet du då hur mycket du ska äta? Hur vet du att det inte blir för lite?

Eller ännu värre, ve och fasa, (lite ironisk där) för mycket? Känner du hunger? Och framförallt KÄNNER DU MÄTTNAD?

Det här är nämligen hemskt pinsamt enligt mig: jag har sjukdomen anorexi, alltså inte bulimi eller så, utan anorexi, men ändå så tror jag att det är så att jag kan känna hunger men jag tror inte att jag kan känna mättnad!

Jag har haft ”överätningar” (eller vad man ska kalla det) ibland o.s.v. Så hur får man det att funka, det här som du skriver om i din blogg, att äta det man är sugen på, utan att det blir för lite, ELLER FÖR MYCKET?

Sedan var jag förresten lite nyfiken på lite andra saker också. T.ex. fruktyoghurt med 2% fett är det något du äter/kan äta? Lite onyttigare musli och sånt?”

Mitt svar:

Bra frågor. Förlåt för sent svar men det kommer här.

Jo, det där med hunger-och mättnadskänslor är hyfsat enkelt nu för tiden. Idag känner jag både mättnad och hunger på ett helt annat sätt. Förr trodde jag aldrig att det skulle bli som vanligt igen.

Men därför är det inte längre lika svårt som det var förr att äta och kunna lita på mig själv. Förr kunde jag gå utan mat i åtta timmar och fortfarande inte vara hungrig men när jag väl började äta så slog hungern till och det kändes som ett stort tomt hål inom mig. Det kan bli så fortfarande ibland när jag äter kvälls-eller eftermiddagsmålet. Men då är anledningen 9 gånger av 10 att jag ätit för lite vid antingen lunchen, kvällsmiddagen eller dagen före. Detta slår aldrig fel.

Vissa dagar känner jag mig mindre hungrig men om jag äter mindre den dagen säger kroppen ifrån dagen efter iform av att den kräver mer mat. Vilket var jobbigt i början innan jag fattade och accepterade det här. Som ätstörd vill man ju på förhand redan ha bestämt sig för vad som är en lagom portion t ex ”max 7 köttbullar” eller ”max 4 potatisar”, konsten är att släppa på den kontrollen (klarar det rätt bra idag).

Det där med att äta det man är sugen på känns faktiskt inte alls jobbigt efter att ha läst Giselas Mattillåtet, boken ger mig den logiken som jag behöver när det gäller att äta.

Ett stort sug efter t ex choklad eller ostmackor är kroppens sätt att signalera att den behöver byggstenar av just den sorten. Därför funkar inte att jag bombaderar den med med frukt, det händer rätt sällan att jag gör det numera, förr gjorde jag det VARJE DAG och det gav mig oerhört mkt ångest att överäta ”fruktkalorier” när det egentligen var en Marabou chokladkaka jag ville ha.

Det är INTE frukt, fil eller müsli som kroppen behöver om den ger dig ett sug efter choklad. Choklad innehåller ämnen som kroppen har avsaknad på för tillfället och äter man det så blir man snart av med suget. Det är därför som jag inte går runt och längtar efter choklad varje dag (i början tänkte jag väldigt mycket på choklad och det var för att det var så nytt för mig att jag faktiskt fick lov att äta choklad varje dag, kunde knappt tro att det var sant så i början var jag väldigt fixerad vid onyttigheter men tankarna mildras och går över med tiden så längde du verkligen äter när du är sugen på det).

Ena dagen kan det vara choklad, den andra glass och den tredje mackor eller kakor. Allt beror på hur duktig jag har varit på att äta runt matcirkeln, ju mer jag varierat min kost desto större är sannolikheten att jag får mindre sug och inte känslan av att inte kunna sluta äta när jag gör det.

Jag tror det var därför det var svårast i början för mig. Då hade min kropp brist på i princip allt och precis som du skriver så jag överåt en hel del i början och det kändes hemskt för jag fattade inte varför det blev så. Jag kände mig som en dålig människa som kunde klippa en chokladkaka och få i mig även glass. Frågade mig själv om detta var normalt? Men jag var normal.

Ju oftare som jag vågade fortsätta att äta ”förbjudna” saker så försvann de här ”passa på” känslorna eftersom både kropp o själ lärde sig att det kommer påfyllning varje dag och de behöver inte vara oroliga för att det snart blir svält igen.

Att regelbundet tillåta sig att äta ”förbjuden mat” har varit en avgörande faktor för att jag ska kunna må så bra som jag gör idag. Om jag aldrig hade vågat testa så hade jag aldrig fått det bevisat för mig att jag faktiskt inte blir stor och tjock av att äta så här och följa kroppens signaler.

Återigen, andra vanliga människor äter gott och många tränar aldrig, ändå är de normaltviktiga eller smala.

Om dem kan så kan väl jag med?

Och nej, jag har inget emot yoghurt med lite högre fetthalt. Dock äter jag det inte till frukost eftersom jag står mig så dåligt på yoghurt (liksom filmjölk). Jag föredrar mackor med rejäla pålägg.

För min del passar yoghurt och müsli bättre på kvällen (men inte som kvällsmat utan som kvällsfika). Eftersom jag hellre äter detta på kvällen än på morgonen kan det absolut vara en sötare müsli. Gillar Start, Special K och f-müsli Guld.