Mat, Självhjälp

Är du så smart som du tror?

Idag vill jag hylla det extra utrymmet som uppkommer i hjärnan när du drar ner på din oro och planering för mat och träning.

Det vill säga att ju större del av ätstörningen som du arbetar bort kommer nästan omedelbart medföra att du blir mycket bättre på att fokusera och vara närvarande.

Ett exempel:

Med rutiner som frukost, lunch, middag och mellanmål så behöver jag idag inte längre tänka på om, ifall och kanske – utan jag bara gör!

På det viset kan jag t ex istället koncentrera mig på att vara glad och fokusera all min energi på de första personerna som jag möter direkt när jag slår upp dörrarna till kontoret på morgonen.

Istället för att känna mig trött, hungrig och smågrinig (som för övrigt de flesta människor med oregelbundna matvanor känner sig, dvs ej bara med ätstörningar) har jag ny fräsch energi och en bra nivå på blodsockret.

Det är en bra start på dagen då jag på såvis har sett till att min hjärna har tillräckligt med bränsle för att i sin tur ha lust att vilja formulera en glad hälsning eller gärna följdfrågor kring hur min kollegas morgon har varit hittills.

Är jag riktigt på bettet tar jag såklart upp tråden där vårt samtal slutade dagen före och är på riktigt intresserad av hur det gick på fotbollen efter jobbet eller om personen hann med tåget som han / hon rusade iväg till igår.

Livet blir så mycket enklare (och roligare!) när man bara gör!

Jag känner mig plötsligt uppskattad sedan jag började äta regelbundna måltider. Och misstolka inte det här nu, jag är fortfarande samma person som innan men maten gör att mina allra vackraste personlighetsdrag kommer fram.

Jag blommar!

Helt enkelt alla de egenskaper som jag är allra mest stolt över (dvs att vara just Anna) står i full blom när jag äter varierat, tillräckligt och regelbundet.

Jag är säker på att även du som läser det här innerst inne vet exakt hur du egentligen vill vara eller att du ofta känner dig missuppfattad av din omgivning?

Att dina ”rätta” personlighetsdrag aldrig riktigt tycks komma fram?

Och de gånger som du faktiskt tillåter dig att släppa på kontrollen och äta som du vill så upptäcker du plötsligt hur sjukt trevlig du egentligen är? Kanske till och med nästan ett socialt geni?!

Regelbunden och tillräcklig mängd mat från kostcirkelns alla delar löser det här automatiskt åt dig.

Jag har nämligen själv aldrig aktivt behövt tänka på att bara för att jag har börjat äta igen så ska jag minsann anstränga mig att verkligen bli gladare, spontanskratta oftare och högt, skoja mer med folk, sjunga med när det kommer en bra låt på radion, sträcka på mig, skratta med ögonen, ställa följdfrågor och vara intresserad av deras svar, erbjuda min hjälp till personer som ser lost ut i tunnelbanan, ryta åt folk som smyger sig före i kön på ICA, ställa krav, vara mer nyfiken, våga göra fler fel, bli mer prestigelös, söka närhet, ge mer kärlek och våga vara nära människor som jag tycker om.

Inget av ovanstående är något som jag behövt tänka extra på att jag ska börja göra mer av – allt har bara kommit av sig självt! Högst naturligt.

Så.

Nu återstår endast en fråga:

Hur fokuserad är du?

Ätstörningscoach

Skelettet i skidspåret

När ni läser det här spenderar jag eftermiddagen ute i skidspåret.

Det är faktiskt rätt häftigt, även fast jag befinner mig i södra Sverige så har vi fullt med snö den här julen. Det känns superlyxigt!

Jag är egentligen inte särskilt bra på utförsåkning men längdskidor har vi alltid försökt få till varje år.

Denna julen är jag betydligt starkare och mer robust i kroppen än i februari förra året. Förresten, någon som fortfarande minns vad som hände då?

Det blev trots allt en rätt otäck upplevelse… Ingen vacker historia.

Ni som missade inlägget så finns det att läsa här: Min kropp – jag älskar dig! 

Men i år är det som sagt en annan femma.

Skulle jag göra en vurpa vet jag att det är min rumpa som tar emot mig och inte själva skelettet och benpiporna.

Termosen med varm choklad och ett gäng lussekatter har också fått följa med ut,  precis som när jag var liten. Så snart dags för en eftermiddagsfika.

God fortsättning på er!