Ätstörningscoach

8 ätstörda år senare………….. – 100% frisk fullt möjligt?

Hej vänner!

Ber om ursäkt för gårdagens bloggtystnad men så kan det bli ibland.

Jag har haft en riktig kanonhelg och låtit verkliga möten ta plats (och på så vis få stjäla lite tid från bloggen).

Om jag skulle försöka skriva ner alla mina intryck och tankar från de senaste dygnen skulle ni få läsa till midnatt så jag tycker vi skippar det.

Här kommer iaf en sammanfattning som jag hoppas säger mer än tusen ord.

Helgen:

Åker tåg. Sent. Ögon som ler.

Varm i magen, glad i själen. Bomull omsveper mitt hjärta.

Somnar gott. Känner mig lugn, trygg.

Mina sopor svämmar över och grönsakerna har börjat krypa ur kylskåpet.

Glömmer bort mailen.

Glömmer bort bloggen.

Hinner inte med.

Ler inombords…

Tänker att ”… det är nog så det är…”

Ödmjuk inför livet.

Tack finaste.

Ibland klickar det på riktigt.

Nya vänner – ni vet själva vem ni är!

Efter den här helgen kan jag uppriktigt känna att det kommer att ordna sig till 100 %  – även för mig!

”… för bra blir det alltid…” 😉

Tack kära, för att ni har fått mig att uppleva detta!

Ätstörningscoach

Grattis vinnaren – Get Bodywise and Soulful

Nu är vinnaren i utlottningen med 4good kontaktad.

Lotten föll på Maria som följer med till Rival den 31/01 för att gå på 4goods inspirationskväll Get Bodywise and Soulful med föreläsare som bland annat Blossom Tainton, Caroline af Ugglas, Michael Södermalm och Ulrica Norberg.

Ett tips till alla er som känner er sugna att gå på en inspirationskväll framöver: Håll utkik på 4goods hemsida och /eller bli medlem i nätverket (gratis). På så vis får ni på förhand reda på kommande events och har därmed chans att vara ute i god tid för att hinna få tag på biljetter till kvällarna.

För mer info: 4good networking (medlemskap)

För övrigt var det väldigt roligt att få läsa era tips på vad ni gör för att ta hand om er själva. Det var allt ifrån äta riktigt gott, regelbundet unna sig sin favorittidning, resor, inreda hemma, yoga, gå på spa, ha hemma- och myskvällar, stressa ner med egentid, etc.

Tack för alla tips – NI inspirerar mig varje dag. Just därför är det så roligt att skriva den här bloggen. Det är ett rent nöje när man har så trevliga läsare som ni!

Ni är så fina, var och en av er.

Må gott kära, så hörs vi!

Ätstörningscoach

Skaka rumpa!

Hej!

Nu sticker jag på Afro Dance!

Det är testvecka på en dansanläggning där jag bor och tänkte därför passa på svänga rejält på rumpan idag.

Har tidigare dansat en del Afro och tycker det är bland de roligaste klasserna jag vet (jag har fruktansvärt dålig koordination så Afro passar mig bra, kräver inga perfekta rörelser, bara ren och skär meditation och mycket svett!)

Är det förresten någon mer än jag som hört att Afrodans ska var särskilt bra för personer med ätstörningar? Eller är det en myt?

Hörs sen!

Självhjälp

Jag vill träffa DIG!

”Hej Anna,

Jag läser din blogg varje dag och du skulle bara veta hur mycket du har hjälpt (och fortfarande hjälper) mig.

Du får ALDRIG sluta blogga, lova det! Du är bättre än behandlingssamtalen som jag har varje vecka.

Nu till min fråga, för jag skulle gärna vilja träffa dig! Du skrev i förra veckan om Ätstörningsvården på din blogg och att det kunde vara en bra idé att ha möjlighet att kunna hyra in en personlig assistent som är specialist på ÄS. Jag håller med!

Jag verkligen längtar efter så många saker i livet. Men det känns så svårt att göra allt när man är ensam, den där sista ”pushen” saknas. T ex vill jag verkligen gå ut och äta på restaurang mer, få njuta av sommaren och åka ut i skärgården (kan göra visst men jag är trött på att göra allt ensam!), gå på julmarknad i december (jag har gått ensam de senaste tre år), gå på café och kanske till och med betala en person för att följa med mig på semester (jag har inte varit utomlands på flera år).

Jag har INGEN idag, ingen som jag litar på och därför blir även njutningsmellanmålen som du skriver om lidande. Jag har idag en helt ok vikt men fortfarande en del ÄS-tankar, dock tror jag att den sista biten skulle lösa sig om jag bara fick komma  ut oftare med hjälp av någon som själv vet i vilka situationer vi ätstörda kan behöva extra stöd i.

Kan man inte få hyra dig? Som de flesta andra redan skrivit, du verkar ju tokdriftig!  Varför startar du inte något själv? Det blir i så fall en helt ny yrkesroll som du ”uppfinner”?!

Vore intressant att höra hur du själv tänker kring detta.”

Hejsan!

Till att börja med, tack för ditt förtroende att du skriver och delar med dig av dina tankar om det här. Jag blir förstås väldigt glad och stolt över att kunna vara en slags extra ”spark-i-baken” och motivation.

Jag har fått flera mail med liknande frågor som dina. Det är förstås jättekul att så många tror så pass mycket på mig att ni t.o.m skulle vilja träffa och ”hyra” mig. Det är stora ord och jag suger åt mig som en svamp!

Jag skulle inte ha något emot att starta eget för sådana här ÄS-tjänster men det som jag ställer mig tveksam till är hur den enskilda individen skulle ha råd att betala för det här (kan väl knappast räknas som hushållsnära tjänster… eller?)

För er som idag har vårdkontakt (jag har ju inte det så jag är väldigt grön på hur mycket det kostar med den vanliga ÄS-behandlingen) betalar ni, dvs patienten, allt ur egen ficka? Subventioneras något?

Skiljer det sig mycket om det är privat eller statligt?

Hur mycket upppskattar ni att vårdkontakten kostar per månad?

Vet ju att det finns mycket tjänster i form av olika slags ledsagare, personliga assistenter, ”ta-hjälp-av-en-pensionär”, etcetera. Så visst det är ingen dum idé alls. Frågan är som sagt bara vem som ska stå för kalaset och betala? Den enskilda individen eller vårdapparaten?

Ni har även suveräna idéer när det gäller att starta en grupp som hittar på olika saker ihop. En kanonidé som jag tror riktigt mycket på! Brist på idéer lär inte bli något problem såg jag 😉

Men förutom gruppen som träffas regelbundet tror jag att en ”personlig kontakt/assistent” skulle vara bra som en extra knuff framåt i friskprocessen. Lite som en au pair men istället för att ta hand om ett barn så hyrs man in vissa tillfällen som man behöver öva på att äta eller helt enkelt bara leva. En person som avlastar familjen (framförallt är det ofta mamman som får ta en stor del av konflikten med anorexin) och fungerar som en personlig ätstörningscoach där det är viktigt att man inte bara fokuserar på de friska målen utan också vågar ta konflikten och ifrågasätta ÄS-vanorna hos den som är sjuk.

Ätstörningscoach

Semester om 20 h

Om exakt 20 timmar går jag på semester (nåja, det blir iaf avsevärt mindre än vanligt under några veckor).

Idag har det regnat så jag tänkte det blir ju lagom att checka ut i morgon när solen är tänkt ska skina här i Göteborg. Kanske passar jag då på att bege mig till Liseberg för att se Carl-Einar Häckners varieté. Brukar göra det varje år. Tycker han är så himla duktig samt att han verkar vara en sån underbar person som jag gärna skulle vilja bjuda hem på en kopp kaffe.

Annars har det har varit en tokbra vecka!Trivs väldigt bra i Göööötlaborg. Finns mycket på gång och det är enkelt att ta sig runt, kommunikationerna blir aldrig något hinder för att man inte orkar efter jobbet. Man når stora ytor väldigt fort tack vare vagnen och därmed slipper man spilla onödig tid på att jaga upp och ner ur djupa tunnelbanorhålor som dessutom håller på att kväva en ibland, åtminstone känns det så när det är rusning eller mitt i sommaren.

Förmodligen stannar jag nog stannar kvar här uppe några dar extra innan det blir dags att bege sig söderut för tennisveckan i båstad som drar i gång i nästa vecka. Det brukar bli åtminstone ett par turer dit varje år även fast det råder fullständigt trafikkaos överallt i den lilla orten och parkeringsplatserna inte räcker till (så om man har dåligt tålamod eller lågt blodsocker rekommenderas en utflykt dit alla andra sommarveckor utan just den mellan den 10-18/7) .

Men eftersom jag gillar tennis och dessutom tycker det är rätt kul att se hur Båstad förvandlas från en sömnig liten ort så är trafikproblem och mycket folk inga problem. Snarare njuter jag och ser allt som ett enda stort skådespel, typ underhållning. Ja, lite som en gigantisk gatuteater där folk bär mask, går in i nya främmande roller och uppträder på högst märkliga sätt som de aldrig skulle göra annars. Många av urinvånarna stör sig på de här sommargästerna (läs: hatar!) och flyr därför till andra sidan jordklotet men som sagt om man har glimten i ögat tycker jag det är väldigt svårt att bli arg och se varför man måste bli upprörd. Bättre att ta det coolt och bara rycka på axlarna och låta allt ha sin gång.

Alla måste få roa sig på sitt eget sätt, vi har alla saker som vi uppskattar i livet och vi måste få leva efter våra egna värderingar och skaffa oss våra egna erfanheter, både bra och dåliga. Det är så vi utvecklas!

Vi kan faktiskt inte kräva att alla ska tycka om samma saker. Sen kan man dock diskutera huruvida det är ok att beställa in svindyr champagne för att sedan spruta ner ett gäng tjejer med den men det kanske är en annan diskussion. Men diskutera och argumentera, det kan och ska man alltid göra.

P.S Det är väldigt onödigt att lägga en glasflaska på kylning i frysen för att sedan glömma bort den. Förbannat j-vla skit, är bara förnamnet!

Ångest, Mat, Självhjälp, Träning

Förtydligande om att må bra

Tusen tack kära ni för alla lyckönskningar och grattis till gårdagens inlägg. Jag lovar, mitt leende är minst lika stort som det här när jag läser era fina hälsningar 😀

****

Nu ska jag snart dansa ut på stan… nej, skojar bara – ska gå en promenad och sen lägga mig i sängen och läsa världens bästa tidning (läs: Passion for Business). Gillar man som jag att läsa mycket så kan jag verkligen rekommendera PFB. Inte så mycket reklam i den utan istället långa reportage. Intervjuerna är ofta med starka och inspirerande kvinnor. Mkt bra!

Hur som helst så var jag lite retorisk när jag igår skrev följande:

”För tillfället har jag verkligen flyt. Mina relationer går bra, jobbet går bra och maten går bra. Jag undrar om det finns ett samband här…?!”

Jag vill förtydliga att det inte bara har ”råkat” att bli så. Om jag ska vara straight forward är såklart min undermening att när du väl tillåter dig själv att äta vad du vill och när du vill så får du automatiskt de andra bitarna på köpet.

Plötsligt behöver du inte tacka nej till att träffa din vän för att du är rädd att han/hon ska bjuda dig på fika och du blir tvingad att äta sådant som du enligt Ana inte har lov till.

Återigen, jag väger idag några kilon mer än i augusti 2009. Det har varit perioder som jag har kunnat äta vad jag velat varvat med dagar – tyvärr även veckor – då jag fått bakslag och återigen hållt mig till en förplanerad strikt kostplan.

Nu är jag inne i en period (som har pågått ca två veckor utan avbrott!) då jag än en gång äter det jag vill. I början är det tufft för när Ana anser att du ”överätit” av något är det lätt att man återigen börjar svälta sig eller äter väldigt nyttigt och tränar mycket. Gör inte det!

Bemöt ångesten med att välja mat som både din kropp och själ vill ha. Det här är en mycket viktig situation att memorera och planera för.

Jag skulle faktiskt vilja hävda att detta är ett val som styr huruvida du fortsätter vara ätstörd för alltid eller om du istället följer med mig på vägen mot ett fritt och friskt liv utan tvång.

Du får helt enkelt inte kompensera för gårdagens matintag. Hör du det? Du får inte göra det!

Det är ingen konst att äta pizza eller en chokladkaka om du sedan svälter dig eller tränar dagen efter. Varför gör du egentligen så? Tycker du det är smart för att du på så vis får din omgivning att tro att du är normal genom att visa att du faktiskt äter ”onyttigheter” ibland?

Lilla du, vem försöker du egentligen lura? Det blir bara du själv som blir lidande av det här och ju längre det pågår desto svårare blir det att vänja dig av med ovanan.

Men trösten är att det faktiskt går att sluta med det här och att du kan börja förändra dina handlingar och  tankesätt kring det redan nu. Du kan börja ikväll – du måste inte alls vänta tills imorgon.

Skippa träningen och stanna hemma och ät den maträtt som du mest av allt just nu är sugen på.

Upprepa och gör sedan samma sak imorgon! Dvs även fast att du har ångest så tränar du inte och svälter inte. Överdriv hellre kaloriintaget en smula för att verkligen visa både för dig själv och ÄS att du minsann gör vad du vill utan att någon fånig liten röst i huvudet ska få pika dig! 

Först när du gör detta så vet du att du på riktigt är på väg bort från ÄS!

Ätstörningscoach

Tävling – Vinn bärbar dator med mobilt bredband!

*****

Jag är med i en tävling som är ett samarbete mellan ett antal bloggare och Telia. Jag tävlar hos dem alla, det vill säga på Blondinbella, Kenzas och Fokis. Vinsten är en bärbar dator från Compaq och ett mobilt bredband:

Min motivering varför jag skall vinna tävlingen:

”Min blogg har verkligen vuxit rekordmycket sedan i augusti 2009 vilket jag tycker är fantastiskt roligt. Jag hoppas kunna fortsätta den här positiva utvecklingen då det är något som vi alla har glädje av – alla mina underbara läsare och inte minst jag själv!

Dock kräver mitt yrke (som säljare) att jag ofta är på resande fot. Och när man reser så tror jag de flesta kan hålla med om att man vill ha så lite att bära med sig som möjligt. Allt oftare får detta konsekvenser för bloggen då jag helt saknar både mobilt bredband och en smidig minidatorn.

Efter att ha läst på om HP Compaq Mini 311c och mobilt bredband så förstår jag att det här är den allra sista pusselbiten som behövs för att jag ska kunna ta bloggen till en helt ny nivå i form av fler uppdateringar, regelbundna inlägg, snygga bilder och på sikt även videouppdateringar.

Sen skadar det ju inte heller att efter en lång dag ute på fältet kunna krypa upp i hotellsängen med datorn i knäet och lyssna på musik eller bara se på film. Upptäckte att Telia har en rad tjänster som stödjer även detta.”

Mitt svar på tävlingsfrågan – Hur många surfzoner har Telia?

I Sverige finns det 3300 surfzoner och via partners utomlands kan man koppla upp sig till mer än 25 000 platser runt om i världen.

Mat

My weekend

Här kommer min stockholmsweekend dokumenterad i bilder.

Syftet med resan var ju dels att diskutera lite olika jobberbjudanden men även för att träffa några av er läsare på bloggträffen. Hann därtill även med att träffa några andra vänner som det var ett tag sedan jag såg sist. Skoj!

För övrigt känner jag att min ”relationsmätare” peakar just nu.
Bra där, Anna!

Att utveckla mina relationer är ju ett av mina personliga mål som jag har i takt med att jag går upp i vikt. På något mystiskt vis vill jag inte längre isolera mig eller hålla folk borta ifrån mig. Tvärtom söker jag närhet och vill bygga så starka relationer som möjligt. Trodde aldrig jag skulle känna så starkt för det som jag gör. Verkligen en personlighetsförändring.

Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket som tycks har blivit knas i min hjärna och kropp pga den hårda svälten och farligt mycket träning.

Skönt att veta att man kan vara sjuk länge men att kroppen kan återhämta sig (i alla fall på vissa plan…).

Det är aldrig för sent att sluta träna eller/och börja äta normalt. Glöm aldrig det. Och det bästa är att det inte nödvändigtvis behöver vara måndag för att man ska kunna skapa sig nya rutiner.
Det kan du göra redan idag!

Typ nu.

Här kommer bilderna, enjoy!

Sleep tight, Anna… Zzzzz…..

*****

Tavlan på rummet, hur visste man att just jag skulle komma att bo i just det rummet?!

*****

Sushi från Akkis. Kan inte hjälpa att jag tycker den är överskattad, äter både bättre och billigare på annat håll!

*****

Gildas rum – ett att mina favoritfik. Härliga surdegsmackor, gott kaffe och serviceminded personal med skön attityd!

Mat, Självhjälp

Första jobbdagen!

Business-woman-victoryweb

Tjoho på er!

Första dagen avklarad – och så KUL det var!

Bara känslan att få stega in på ett riktigt kontor, se folk som springer omkring med sina små ångande kaffekoppar på väg in till måndagsmötet,  inredningen som andas pure business och diskreta heltäckningsmattor. I LOVE IT. Och det här ska bli mitt andra hem. Det känns rent ut sagt för j-vla bra.

Självfallet var jag supernervös i morgon bitti. Hade ställt klockan på kvart i sex för att slippa stressa men vaknade innan dess ändå. Hade förberett en frukostmacka som jag åt tillsammans med en latte från Pressbyrån på vägen dit. Klämde i mig en banan också för att slippa gå och oroa mig för att kanske svimma. Det skulle bara inte få ske idag, inte första dagen! Så genom att stoppa i mig bananen trots att jag egentligen var ordentligt mätt på mackan och kaffet så släppte tankarna helt på mat och jag kunde totalfoka på det som väntade mig, det viktiga! Som mina nya arbetsuppgifter, kunna intressera mig för allt som berättades, ställa frågor, komma ihåg nya namn och ansikten, förstå företagskulturen och personkemier, etc – med andra idag gällde det att ha huvudet på skaft.

Vid lunch följde jag med tjejerna på kontoret ut. Jag tvekade inte en sekund och brydde mig inte ens om att fråga vart vi skulle gå. Jag hängde på och litade fullt på dem. Jag skulle kunna ha ätit precis vad som helst för att de skulle ”acceptera” mig socialt och få lov att vara en del av dem. Majoriteten av tjejerna beställde in dagens sallader. Jag tog en likadan och vilka sallader sen. Inte så mina egna brukade se ut direkt. Men mycket, mycket godare dock med soltorkade tomater, kalkon, örtmarinerade pastaskruvar, fetaost, rödlök, oliver m.m. Var medveten om att kaloriintaget skulle bli skyhögt men det spelade ingen roll, alla åt med god aptit och vi hade en rolig konversation. Vi klickade alla jättebra och plötsligt spelade mat och kalorier en ingen roll längre. Det var som genom ett trollslag som jag satt där och tänkte att jo, man får faktiskt må så här bra utan att behöva ha motpresterat något. Man måste inte ”förtjäna” maten för att få njuta av den. Det där har jag aldrig fattat innan, har alltid slått på mig själv och inte kunnat låta mig äta om jag inte hade varit o tränat innan måltiden. Hör ni hur sjukt det låter? Att dagens jobblunch blev en sådan ”aha-upplevelse” är så sjukt tragiskt, att det ska ha tagit så lång tid för mig att komma till insikt. Men samtidigt jättenyttigt för mig att få vistas i en frisk miljö med friska tjejer och killar som har ett avspänt förhållande till mat. Jag är så oerhört tacksam för detta!

Efter lunch gick vi tillbaka till kontoret och jobbade på några timmar. Sen ropades det att det vankades marängsviss i fikarummet. Åh, marängsviss! Jag som älskar kombinationen glass, maräng, grädde, massa chokladsås och banan. Har inte ätit det sen jag blev sjuk och bestämde mig i samma ögonblick som alla på kontoret flög upp och rusade mot köket att detta var ett tecken! Jag stängde ner webbsidan och sprang skrattandes tillsammans med de andra och högg in på eftermiddagsfikat. Slog mig ner i en av sofforna med en tallrik och kopp kaffe och njöt verkligen. Min första jobbdag!

Återigen tänkte jag på att det var mycket mer kalorier än vad jag är van vid. Dock påminde jag mig själv om att jag ändå skulle gå upp i vikt och då kunde jag lika gärna göra det genom att äta saker som jag verkligen tycker om än att gå upp i vikt på t ex morötter, hur kul är det på en skala mellan 1-10? Nej just det, då är det så mycket godare att äta grädde ihop med andra lika matglada människor (säg den som egentligen inte är ”matglad”, alla älskar väl mat – egentligen!?).

Summan av kardemumman; Sitter här leende och bloggar och längtar till i morgon. Mår hur bra som helst och ingen ångest överhuvudtaget. Känner mig inte smutsig eller fel på något vis. Känns så skönt att vistas i miljöer där jag får se hur ”andra”  äter. Jag kan då härma dem och slipper tveka på om de val jag gör är ”rätt” eller ”fel”. Man kan kanske tycka att jag måste veta det själv men det är inte så lätt efter att bara ha apat efter anorexins vilja i så många år. Jag måste lära mig cykla igen hel enkelt.

Att titta på och härma hur friska människor äter är mina stödhjul för att kunna cykla helt själv igen. Det är jättebra!

Nu blir det kvällsmat, potatissallad och grillad kyckling.

Har ni också haft en bra dag?