Personligt

Om mig

Blogg frisk ätstörningar

I förra inlägget Frisk blogg om ätstörningar berättade jag om varför jag startade bloggen och ville skriva om processen att bli frisk från en ätstörning (i mitt fall anorexia och ortorexia).

Idag svarar jag på några läsarfrågor om mig själv.

Om mig

Hur gammal är du?
30 år.

Hur ser din familj ut?
Min man och vår son som precis fyllt ett år.

Var bor du?
I Stockholm.

När började du blogga?
Min första blogg startade jag 2007 som gick ut på att testa olika produkter som företag skickade till mig. År 2008 avslutade jag den bloggen.

År 2009 startade jag Vägen från 37 kg. Sju år senare är den som ni kan se fortfarande vid liv 🙂

Frisk blogg ätstörningar
Hur börjar du helst din dag?
När jag vaknar går jag upp i lugn och ro och öppnar våra fönster för att släppa in frisk luft i lägenheten. Därefter tar jag en skön dusch för att verkligen vakna till. Sedan tänder jag ljus och fixar frukost med min man som vi sedan äter tillsammans med vår son.

Som tur är gillar alla i familjen att äta frukost länge så vi prioriterar att gå upp extra tidigt för att kunna sitta tillsammans länge, prata, äta och dricka kaffe. Det är riktig vardagslyx att kunna göra detta mitt i veckan och inte bara på helger.

Vad ser du mest fram emot just nu?
Att påbörja min vidareutbildning i höst. Längtar verkligen efter att få fylla på med mer kunskap om hjärnan, kroppen, maten och ätande. Ska bli fantastiskt roligt.

Tränar du, i så fall vad?
Jag springer ca 1-2 gånger i veckan.

Vad äter du helst till frukost?
Vardagar äter jag helst rostat surdegsbröd eller hårt bröd med något pålägg såsom kokt ägg med kaviar eller mosad avokado. Leverpastej är också en höjdare. En krämig yoghurt med skivad banan & blåbär som toppas med honung är också populärt. Till det kaffe med mycket mjölk.

Frukostbild
Vad drömmer du om?
Jag drömmer om att resa mer och att få se fler delar av världen. Jag vill också arbeta mer med personlig utveckling, både med mig själv och andra människor.

I smyg drömmer jag också om ett hus på landet eller bortom staden. Där skulle jag gärna vilja ta emot personer med ätstörningar som behöver byta miljö och sysselsätta sig på gården för att fokusera på något annat än bara sjukdomen. Detta är dock fortfarande en hemlighet som får stå mellan dig och mig 😉

Hur var din graviditet?
Även fast att jag mådde otroligt illa under nästan hela graviditeten så gillade jag verkligen att vara gravid. Det var mysigt och en fantastisk livserfarenhet rikare. Det jag inte tidigare visste om kroppen fick jag definitivt lära mig. Jag hade aldrig några problem med att kroppen ändrade form och ökade i vikt. Allting kändes bara naturligt och var fantastiskt att det funkade så bra. Jag var hela tiden otroligt ödmjuk och tacksam inför det faktum att ha blivit gravid och var om möjligt ännu snällare och tillåtande mot mig själv under graviditeten och än idag som småbarnsmamma. Superviktigt att ta hand om sig själv när man är gravid och även efteråt som nybliven mamma.

Hur gick förlossningen?
Själva förlossningen tog runt 16 timmar från första värken. Tyvärr fick smärtlindringen aldrig effekt men det var inte så mycket att göra åt det. Det gjorde förstås otroligt ont men då hjälpte det mig att tidigare ha arbetat mycket med mindfulness och mentala bilder. Då det gick det lättare att behålla lugnet och fokusera på målbilden genom att fortsätta andas för att minska smärtan. Tack vare min man – bästa supporten och coachen – så gick allting väldigt bra till slut.

Gravid efter ätstörningar
Ditt bästa vardagsknep för att tänka glada och positiva tankar?
Varje kväll skriver jag ner tre saker som varit bra med mig under dagen. Jag försöker att undvika att nämna prestationsbaserade saker och istället fokusera på mina personliga egenskaper. Exempelvis kan det vara att jag tagit mig extra tid att lyssna på någon som behöver det. Ringt och pratat med någon som jag inte hört av mig till på länge. Helt enkelt gjort ”det lilla extra” som bidrar till att känna en skön känsla inombords som t ex modig, generös, omtänksam, sympatiskt, snäll, hjälpsam eller liknande.

En annan grej som jag gör varje dag är att lyssna på minst en podcast om life coachning (livscoachning) eller mental hälsa. Jag läser även många böcker om personlig utveckling. Mina favoriter är biografier och faktaböcker.

I nästa inlägg berättar jag om mitt arbete med att utveckla digitala verktyg för att äta.

Ätstörningscoach

Ensam på ett hotellrum…

Ja, vad gör man då?!

Njuter såklart.

I morgon är det måndag igen och en ny vecka tar fart. Spännande!

Nu har jag precis duschat håret, svept in det i en gigantisk turban och har kurat ihop mig en tjock morgonrock.

Jag är fortfarande kvar i Sthlm, just nu på söder då vi bara har strosat run och tittat på folk idag.

Nu är jag ensam igen och tänkte passa på att läsa igenom lite papper inför i morgon.

Jag vet att det finns rätt många som inte gillar att resa själva eller bo på hotell ensamma men jag måste verkligen säga att är det något som jag verkligen älskar så är det just dessa korta weekends för mig själv (nu är det iof ingen semester utan varvas med jobbmöten).

Just nu sitter jag och läser i kapp lite mail och bloggar, kastar ett halvt öga på Mamma Mia som jag har på i bakgrunden (går på 4:an) och bryter då och då några rutor choklad till cappuccinon.

Snart är det dags att släcka lampan. Ska gå upp tidigt i morgon då jag avskyr att stressa i mig frukosten.

Sov gott vänner!

Mat

Fullt fart in i framtiden!


God mooorgon!

Vilken rivstart det har varit den här morgonen!

Först en välbehövlig sovmorgon (ca 09.30) och sen väckte solen mig.

Gick ner i köket och kokade gröt (som sagt efter alla gröttips ni gav mig har en del att göra…).

Jag inte nog understryka lyckan i att inte först behöva väga hur mycket nötter som är ok, diskutera en kvart med mig själv huruvida jag ska koka gröten på mjölk eller vatten, om jag kan tillåta mig själv att lyxa till det och toppa gröten med keso, russin, sylt, osv.

Att låta smaken och själva ögonblicket få bestämma (istället för antalet kalorier) är verkligen en lyx som jag uppskattar varje dag. Jag är sjukt tacksam för detta då deta är något som jag har haft överst på min motivationslista sen där här bloggen startades i augusti förra året.

Jag har kommit så långt.

Men visst, jag ska medge att jag inte alltid lyckas med det här (isf skulle jag ju vara helt frisk nu) men det händer i alla fall betydligt oftare nu för tiden och inte bara enstaka gånger, snarare längre perioder och det är en viktig förändring.

Jag minskar ätstörningen med x antal % för varje dag som går och tar fler steg fram än vad jag tar bakåt. Det är magi att se att självhjälp fungerar.

Jag har lyckats bryta mig loss enbart med hjälp av en enorm järnvilja och starkt psyke (som för övrigt alla med ätstörningar har, annars skulle vi inte befinna oss i den situationen som vi gör)

Det är härligt med dessa dagar då jag låter lyckan få äta upp mig. Att ta sin frukostbricka ut i trädgården och slå sig ner med helgtidningen  och avnjuta en frukost jag på riktigttycker smakar fullständigt ljuvligt är idag den absolut bästa känslan. Just idag finns inga farliga kalorier, ingen stress och inga krav.

Höstens strålar värmer mina bara armar och jag inbillar mig att jag tycker det doftar både äpple och svamp från skogarna.

Jag lever för stunden och det där ögonblicket som alla ständigt jagar, stressar runt efter och undrar när det ska komma till en, det befinner jag mig i just detta nu.

Mat, Träning

F.d träningsmissbrukaren ”tränar” igen

Gud vad roligt det var med Afrodansen igår!

Hade helt glömt bort hur det känns när hela kroppen studsar runt, rumpan skakar loss och höfterna rullar.

Annars den motionen jag haft under sommar har varit simning 1-2 ggr/veckan så det var roligt med något annorlunda.

Två tankar som slog mig under danspasset:

1. Vad roligt det blir att träna så fort man äter mellanmål FÖRE passet (förr tränade jag alltid på tom mage, fattar verkligen inte hur dum man får bli?!)

2. Träning blir kul när man vet att man inte måste tvångspringa ytterligare 1 mil efter danspasset…

Äter man ordentligt och är noga med att inte trappa upp sin träning utan nöjer sig med en normal träningsnivå (jag måste vara stenhård mot mig själv och verkligen alltid tänka på varför jag går och tränar och bara gå när jag verkligen vill!) tror jag ingen är dömd till att förbli träningsmissbrukare livet ut.

Träningen går att hantera, men det krävs att du är ärlig mot dig själv och aldrig går dit för att bränna kalorier. Det är grundregeln och så länge jag håller mig till den tror jag det kommer gå som en dans att hantera mitt f.d träningsberoende.

Ovanstående två punkter är helt nya vanor för mig och egentligen inga stora ”wow-upplevelser” för någon. De bygger på sunft förnuft och är inget hokus pokus.

För mig som alltid gjort allting så svårt för mig själv är de här två grundreglerna riktiga uppenbarelser. Träning kan vara roligt och inte bara plågsamt som jag har upplevt den innan.

Förra året trodde jag på allvar att jag aldrig skulle vilja sätta min fot i en träningslokal igen. Vilken tur att det går att ändra sig…

Så länge jag checkar av ovanstående punkter vandrar inte tankarna i väg under passet. Istället kan jag vara här och nu. Bli ett med dansen utan något som gnager och stör.

Med en lagom blodsockerkurva och mättad mage slipper jag under passet tänka på vad och när jag ska äta efteråt. Heller inga orande tankar på  hur långt jag kommer att palla springa på löpbandet i gymmet efteråt.

Lugn och ro. Mindfulness, det går att åstakomma.

Även när trummorna dånar som högst i lokalen och dina barfota fötter smattrar mot golvet. Ja, även då är det möjligt att känna lugn.

Så länge du är lugn i dig själv är det mycket enklare att hantera kalabalik omkring dig och en stressig tillvaro.

Mat är inte lösningen på allt, men på väldigt mycket!

Ätstörningscoach

100% ätstörningsfri

Jag skrev ju i går att vi har bytt boende.

Vi har checkat in på Vann, ett Spahotell som ligger en bit utanför Lysekil.

Inom de här fyra väggarna är jag 100% ätstörningsfri. Vet att det kanske  låter lite förmätet men så är det i alla fall. Få saker får mig att må så bra som när jag bor och reser riktigt bra.

Lyx och avkoppling står på dagens schema!

Efter att ha levt som en skogsmulle sedan en vecka tillbaka med salta bad, lingonskogar och Bohusläns vackra klipplandskap börjar jag smått ledsna på den svenska naturen, även om den ÄR helt fantastiskt (så verkligen inget att klaga på där). Men just nu har jag fått alldeles för mycket frisk luft och vill bara duscha och ligga i spa:et hela dagen.

Känslan att på kvällen få bädda ner sig i frasiga nytvättade hotellakan och på morgonen få äta frukost utomhus när solen håller på att gå upp  är svårslagen.

Jag lägger upp fler bilder under dagen.

Självhjälp

Ssscccch! Mindfulness pågår!

*****

Jag var på badhuset igår kväll. Första gången sedan… ja, sen när då? Kommer faktiskt inte ihåg sist jag var där så längesen var det.

Hur som helst fick jag bara ett sånt plötsligt sug efter bubbelpool, ång-och torrbastu och få sträcka ut sig i en svalkande bassäng efter en lång arbetsdag.

Detta var första gången som jag simmade utan att räkna antalet längder (dvs hur mng kalorier jag förbränner). Det går inte att förklara för någon som aldrig varit träningsberoende hur häftig den där känslan är när du kan glida omkring i vattnet för att du njuter av det och inte känslan av att du förbränner kalorier.

Du njuter av att bara vara närvarande i stunden och hela kroppen slappnar av. Det är en härlig kontrast till det liv då jag istället fick panik över att jag tappat räkningen på hur många meter eller minuter som jag simmat och av den anledningen simmade minst fem längder till (bara för att  vara helt säker på att jag verkligen förtjänade att äta middag eller godis när jag kom hem sen.)

Ja, verkligen helt underbart att simma sent en vanlig tisdagskväll. Det var bara jag och en äldre man och vi hade hela poolen för oss själva. Sann vardagslyx för en hjärna som gått på högvarv under hela dagen!

Men blev faktiskt chockad när jag vaknade och var alldeles öm i hela kroppen i morse. TRÄNINGSVERK?!  Ja, herregud, det var längesen jag var med om det. Inte ens när jag var som mest vältränad fick jag det… och simmandet igår var verkligen inte på den nivån att jag trodde att jag skulle känna av det idag. Men där ser man!

Om jag fortfarande hade varit gamla träningsnarkomanen Anna så hade jag förmodligen åkt hem och levt på soppa så länge som möjligt för att behålla känslan av att vara nyttig och hälsosam. Men sedan i lördags har jag fortsatt att mata min kropp med saker som jag tror och vet att den behöver och det är definitivt ingen svältkost.

Jag äter så fort jag blir hungrig eller att blodsockret börjar bli lågt. Det bidrar till att jag orkar och kan göra bra ifrån mig på jobbet och vara lika trevlig, entusiastisk och fylld med energi som jag vet var ett av flera skäl till varför chefen anställde just mig och inte någon annan.

Med god mat har jag något att se fram emot och det är faktiskt roligare att sitta och jobba framför datorn om man knaprar på något som smakar gott samtidigt. Tiden går så mycket fortare då, det har ni kanske märkt själva? Det är lyx att inte behöva gå o längta efter ett visst  magiskt klockslag för att få lov att fylla på med energi.

Nej, det här livet  har jag lyckats uppnå på egen hand och det ska ingen någonsin få ta ifrån mig. Jag älskar att anorexin har krympt och Anna vuxit. Det är med stolthet som jag säger att jag både tänker och agerar som en mogen 24-åring. Jag kan och jag orkar och det är tack vare att jag äter mat som jag gillar som jag klarar av att göra det här.

Det värsta som kan hända när jag fortsätter att bara äta och äta… ja, ärligt talat vad e det?

Att jag blir tjock och fet – är det svaret på frågan? Jag tror nämligen inte längre att det är så enkelt att bli överviktig som man kanske lätt kan tro ibland. Kroppen kommer reglera vikten själv, det är jag övertygad om. Den har inget att tjäna på att göra mig stor. Allt den vill är att jag ska orka med ett vanligt liv och då krävs det en kropp i normal storlek med normal vikt. Helt logiskt, inte sant?

Nu ska jag läsa ännu mer lite självhjälpspepp av Gisela Van der Ster, hennes bok är lite som min napp just nu. Väldigt trygg och när jag tvivlar på något slår jag bara upp den och genast påminns jag om att det inte är fel eller fult att äta det jag är sugen på och att inget ”farligt” händer.

Tvärtom blir jag bara en gladare tjej med ett stabilt humör och positiv attityd – och det kan jag bara hålla med om. Jag väger några kilon mer sedan i augusti och jag har blivit en mycket trevligare person som vill vara med där det händer saker och jag har märkt att människor vill också vara runt mig för att de trivs – min energi smittar av sig på dem!

Inte så tokigt det, eller hur!?