Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 1

Intuitivt ätande 1I förra inlägget skrev jag väldigt kort om intuitivt ätandemin matfilosofi och hur jag äter idag.

Idag kommer del 1 i min serie om hur du som vill också kan träna på att äta mer intuitivt.

Min förhoppning är att du ska kunna hämta inspiration från mina upplevelser och erfarenheter till ditt eget liv. Kanske kan jag väcka några nya tankar hos som kan hjälpa dig att att bli bättre på att följa kroppens signaler. I detta inlägget berättar jag mer om intuitivt ätande och hur du praktiskt kan tillämpa det på ditt eget ätande.

Vad är intuitivt ätande?
Kort beskrivet syftar intuitivt ätande till att äta vad du vill, när du är hungrig och sluta äta när du är mätt. Det handlar om att följa kroppen istället för känslorna.

Intuitivt ätande under/efter en ätstörning
Detta sätt att äta på kan ofta vara en utmaning för dig som drabbad eller har varit drabbad av en ätstörning. Inte sällan på grund av att kroppens system för att känna skillnad på mättnad och hunger ofta sätts ur funktion under en ätstörning. Det kan göra att den drabbade har svårt att känna tillit till kroppen och lita på att den faktiskt vet vad den behöver.

Viktigt med struktur
Det kan låta motsägelsefullt men även fast att det långsiktiga målet är att kunna äta på ren känsla så behövs det vanligen ordentligt med struktur i början för att kunna komma igång. Strukturen behövs för att kunna hjälpa dig som har ostrukturerade och ätstörda tankar med att bygga en bra grund för friska ätbeteenden att kunna utgå ifrån. Om du lägger de första pusselbitarna rätt så kommer det per automatik bli enklare att lägga resten av bitarna som är kvar.

För att nå dit är det därför bra att du har vissa riktlinjer att luta dig mot vad det gäller när och hur ofta du bör äta per dag. Detta för att undvika att du ska trassla in dig mer i sjukdomen genom att få hjälp med att kunna se skillnad på vad som är friska beteenden och inte.

Ett annat bra verktyg är att träna på att äta allt för att avdramatisera enskilda livsmedel –  mer om detta i nästa inlägg!

Bakery Bake Child Children Childhood Learning Concept

Matscheman och matdagbok som stöd
Av ovanstående anledningar är det inte alls någon dum idé att du börjar din resa mot intuitivt ätande med hjälp av matscheman, skriva matdagbok & få hjälp med att analysera den samt följa anvisningar om specifika mängder. Detta för att du på sikt ska kunna lita på kroppens förmåga att kunna vägleda dig mot sunda ätbeteenden om du bara lyssnar på den. Längre fram ska du inte behöva använda dig av scheman eller mått utan då kommer du enbart genom att lyssna på dina hunger och mättnadskänslor veta vad du behöver äta för att må bra.

Min egen resa mot intuitivt ätande
Det var så min egen resa började mot intuitivt ätande. Länge följde jag matscheman och recept (som jag hade sparat från den tiden som jag hade gått i behandling).Varje dag tränade jag på att äta sex mål (varav tre huvudmål och tre mellanmål) och skrev efteråt ner exakt vad och vilka mängder jag hade ätit + mina känslor i samband med måltiden.

En gång i veckan gick jag igenom matdagboken med mig själv på samma sätt som min behandlare hade gjort med mig flera år tidigare, dock på den tiden hade jag tyvärr inte varit tillräckligt mottaglig för att behandlingen skulle få önskad effekt. Men det var jag den här gången och var därför noga med att analysera mina känslor kring måltiden och vilka tankar som låg bakom dem.

Äta regelbundet och varierat från hela kostcirkeln
Genom att träna på att äta regelbundet och varierat från hela kostcirkeln så lyckades jag till slut – efter flera år – att hitta tillbaka till friska beteenden och tankar kring mat. En anledning till att det är så viktigt på att vara konsekvent och regelbundet träna på att äta ”normalt” är för att hjärnan är ganska lat och helst följer upptrampade spår.

Det är betydligt jobbigare för hjärnan att skapa en ny vana än att handla efter tidigare mönster av den enkla anledningen att vanor sparar massvis av värdefull tid och energi för hjärnan som den försöker hushålla så mycket som möjligt med.

ÄtstödÅterställ kopplingen mellan kropp och själ
Var inte orolig för att våga träna på att äta mer intuitivt. I mitt fall bidrog detta  förhållningssättet till mat att kunna återställa kopplingen mellan min kropp och själ. Jag lärde mig att det är helt okej att äta av olika anledningar som t ex för att kroppen behöver energi och näring men också för att min själ ska må bra.

Det är förstås viktigt att jag får i mig av alla näringsämnena för att min kropp ska fungera men lika viktigt är det för mig att äta den där chokladbollen eller kanelbullen för då mår min själ som bäst = jag är i balans när kropp och själ inte separeras från varandra. Just därför är jag så noga med att äta för båda två!

Dock om jag enbart skulle leva på fika och socker skulle jag förstås inte alls må lika bra eller tvärtom såklart, om jag bara skulle äta kokt torsk och broccoli hela dagarna. De må innehålla nyttigheter men inte mer än något annat och bara om den övriga kosten är varierad genom att äta runt hela kostcirkeln såsom grönsaker, frukt och bär, potatis och rotfrukter, mjölk och ost, kött, fisk och ägg, bröd och andra spannmål samt olika matfetter. Annars spelar det ingen roll hur mycket broccoli jag stoppar i mig.

Genom att utesluta vissa grupper ur kostcirkeln och enbart fokusera på mat med lite fett och/eller lågt energiinnehåll finns det en hög risk för att du lever ett liv som idag gör dig eller kommer att göra dig sjuk. Se upp och var rädd om dig!

Vill du hjälp med att träna på att äta intuitivt?
Du kan absolut själv träna på intuitivt ätande – det går jättebra. Men för dig som tycker det är knepigt att i praktiken få till det här med att börja äta efter kroppens signaler så är du varmt välkommen att kontakta mig. Jag brinner för att hjälpa alla som vill att kunna få ett mer avslappnat förhållande till mat.

I slutet av 2016 öppnar jag upp för nya klienter för hjälp med coachning, ätstöd och kostrådgivning.

Mat

En okej lunch?

Cafébesök

***

Efter mitt besök på Pâtisserie David frågar anonym:

”Så det där är en okej lunch för den som ska bli frisk?”

Ett tips är att  inte stirra sig blind på EN MÅLTID.

Jag är ingen dietist och hur jag äter hoppas jag inte ses som ”regler” utan snarare inspiration.

Det är totalintaget som är viktigt och hur fördelningen ser ut över dagen är svårt att ge en rättvis bild av i bloggen (Oftast vet du t ex inte hur mycket personen tränar eller inte tränar.  Äter eller inte äter. Befintlig vikt, aktivitetsnivå, etcetera – den informationen har man ofta inte och därför ska man vara noga med att  inte dra för snabba slutsatser eller själv fylla i svaret när fullständig information saknas)

Uttrycket ”för en som ska bli frisk” är också lite otydligt. Man kan vara sjuk i ÄS i så många olika stadier och maten bör anpassas efter personens individuella näringsbehov. Jag ordinerar eller tipsar aldrig om matscheman.

Om du vill få en ungefärlig uppfattning vad som är lämpliga måltider och portioner för just dig tycker jag att du ska kontakta en ätstörningsklinik (eller sjukhuset) nära dig.

Det var genom en anorexiklinik som jag själv återfick uppfattningen om vad min kropp (utifrån aktivitetesnivå och energibehov) behöver för att må bra igen och kunna gå upp i vikt.

Mat

Cafémackor med surdegsbröd?

surdegsmacka

Som ni kanske förstår är det mycket man missar när man mest bara käkar soppa o sallad. Man skärmar av sig och när man går in i mataffären har man på förhand redan gjort upp sin lilla shoppingrunda: tomater-gurka-morot-kålrot-vitkål-purjolök, tomatkross-champinjoner, soyamjölk-miniyoghurt, etc. Rätt trist, eller hur?

Det första som jag upptäckte efter att ha slutat att svälta är framförallt surdegsbröd. Herre gud, så gott! Hur har jag kunnat missa det här i så många år?! Det är ju sviiiiiiingott! Och med nötter i brödet så svävar man snart som på moln. Riktigt gott!

Någon som har koll på caféer och restauranger i STHLM som serverar härliga lunchmackor bakade på surdeg eller en god bit surdegsbröd till maten?

Mat, Träning

Credd

bang
Vad tusan!

Sitter o läser mitt förra inlägg. Inser att jag måste sluta att pika mig själv o istället fokusera på det som var BRA med helgen. För bra var den verkligen! Men när man läser inlägget känns det som att ALLT gick åt helvete med min gå-upp-i-vikt-plan.

 

 

Jag förtydligar, ALLT gick verkligen inte åt helvete. Det är bara det att jag ibland vill ta större steg än vad jag kanske kan. Men så länge jag vågar mer än vad jag tidigare har gjort så bör detta ju räknas som framsteg snarare än bakslag, eller hur? Jag ska ge några exempel.

Framsteg under helgen:
* Druckit caffe latte OCH ätit mumsig cafémacka (två år sen sist o något som jag verkligen längtat efter)
* Spontan-ätit glass, det var varmt o jag var sjukt sugen

* Överhuvudtaget överstigit mitt ”normala” kalorintag utan att få någon som helst ångest

* Inte haft träningsångest (extra klapp på axeln!)

* Ätit pasta med både ost o ketchup för att därefter även kunna njuta av efterrätten

* Fikat både morotskaka och brownie den här helgen (aldrig vågat äta tidigare)

Detta är faktiskt riktigt, riktigt bra när jag ser på det i efterhand. Ingen ångest överhuvudtaget. Den ångest som jag känner är för att jag blir besviken på mig själv när jag inte vågar välja de ”värsta” sakerna på menyn som t ex hamburgare, pommes, pizza, falafel, kebab och liknande. Ibland underlättar det att helt spontant kunna slinka in på ett gatukök o beställa en tallrik mos, köttbullar med gräddsås. Det klarade jag inte i helgen o det stör mig jättemycket.

MEN! Jag tänker fokusera på mina framsteg och se ovanstående som vidare utmaningar. Som sagt, så länge jag mår bra och orkar fortsätta kämpa för att fullfölja planen så är det inget bakslag. Jag ska fortsätta såklart.

Tänk, imorgon är det TVÅ veckor sedan jag tränade sist. Helt sjukt längesen, tiden går så fort. Tror faktiskt min kropp är evigt tacksam att jag lagt ner…

Mat

Dålig, dålig, dålig!

Angry

Jag är en dålig människa. Spelar ingen roll vad ni säger. Riktigt jävla dålig.

Trodde det skulle bli lätt som en plätt att bara njuta av de här dagarna hemifrån. Riktigt så enkelt blev det inte.

Visst, jag har uppskattat att komma hemmifrån, få nya intryck och hela den där biten. Men med maten har det varit svårare… ÅHHHH, blir så arg på mig själv. Jag hade ju lovat både mig själv och er att jag skulle beställa in vad tusan jag ville på restaurangerna, ändå har jag inte gjort det. Fortfarande är det svårt att välja det jag är som mest sugen på.

Det är som att mina ögon och tankar är förprogrammerade o automatiskt söker sig till lättalternativen och sedan börjar summera kalorierna. Tänker att om frukosten är liten så har jag sparat några kalorier till lunchen (vet ju aldrig hur den ser ut, kanske jättestor?),skulle ju i så fall kanske även kunna äta en glass och sen på kvällen får vi se beroende på hur dagen sett ut. Alltid denna strävan efter att äta så lite kalorier som möjligt. WHY???!!!!

Varför tänker jag så här? Det fyller ju ingen funktion längre. Jag ska gå upp i vikt och då spelar det ingen roll varifrån kalorierna kommer, det måste ju bli ett kaloriöverskott annars kommer vikten aldrig öka o jag aldrig bli fri från de här sjuka tankarna.

Fan, varför kan jag aldrig unna mig att njuta?! Fuck it!!!!

Skriver mer om helgen när jag kommer hem.

Ätstörningscoach

Miljöombyte och nya vanor

granola

God morgon på er!

Bloggar lite snabbt nu innan det är dags för oss att bege oss ner till caféet för att äta frukost ute idag.

Vi, jag och en vän, har nämligen begett oss till Västkusten för att bara ta det lugnt och mysa i några dagar. Förstår ni?! Det är ANDRA gången inom loppet av två veckor som jag lämnar min lägenhet för att sova borta. Och det känns inte ens jobbigt!!! Tvärtom så märker jag hur mycket enklare det är för mig att på riktigt verkligen bryta mina gamla rutiner och vanor när jag kombinerar detta med att också byta miljö. Det hjälper oerhört mycket eftersom jag då inte har några egentliga mönster o ritualer att klamra mig fast vid.

Jag blir lugn av tanken att jag när som helst själv kan välja att avbryta det här testet/experimentet ifall jag skulle märka att jag inte orkar med det mer. Om jag tänker på det så är det mycket lättare att inte se tillbaka på det som har varit och istället fokusera på nya o roliga vanor.

Förr skulle jag ha blivit skräckslagen av blotta tanken på att behöva åka hemifrån. Då skulle jag ju inte ha någon chans att träna (om jag inte såg till att boka in oss på ett hotell med gym dvs) och dessutom skulle mitt matschema bli stört. Jag valde alltså hellre att stanna hemma o träna än att åka iväg på en spahelg, gå på tivoli, solsemestra eller liknande.

Det ÄR sjukt!!!! Varför har jag väntat så länge på att prova på hur det känns att leva som frisk?! Ok, att man kanske inte gör allt på en gång men jag har ju aldrig ens försökt på riktigt förrens nu.

Hur som helst, jag lever här o nu och det är dagens handling som räknas. För en gång skull uppskattar jag att ta beslut tillsammans om var vi ska äta frukost, lunch o middag. Det är jättemysigt och spännande att inte ens överväga att beställa in dagens sallad (givetvis utan pasta, bröd, dressing, ost, nötter och liknande) eller trista, smaklösa buljongsoppor.

Världen känns plötsligt så mycket större o så mycket roligare. Tro mig, det är verkligen inte svårt att leva livet igen.

Vi hörs senare!

Mat, Skola, Träning

Motivationslistan (del 2)

Fortsättningen på förra inlägget kommer här!

… kan äntligen skaffa en pojkvän som jag kan spendera tid med på ett vettigt sätt med. Har inte längre träningen som stjäl tid från vårt förhållande. Kommer uppskatta att bara ta det lugnt, ligga o mysa, känna och få ge kärlek.

… efter åtta år kommer min familj ÄNTLIGEN få lugn och ro. Till slut slipper vi gråta, bråka, skrika och slåss med varandra pga mina ätstörningar. Det har ju varit av kärlek och för att alla har varit så fruktansvärt oroliga för mig. Att jag själv har mått dåligt i åtta år är mindre viktigt, men att alla mina anhöriga har gått runt och mått lika dåligt och aldrig fått vara riktiga glada under de här åren är enbart pga mig. Jag har bestulit dem åtta år av deras liv, det är en väldigt lång tid. Särskilt när man tänker på att mina föräldrar har kortare kvar att leva än vad jag har. Det är egoistiskt och verkligen något som jag förstår idag och som jag ber om förlåtelse för. Jag skäms något så fruktansvärt.

… ha en fungerande tillvaro vart än i världen som jag befinner mig. Jag älskar att resa så detta är en mycket viktig punkt för mig.

… aldrig mer känna ångest. Gud vad skönt! Och jag har lyckats oerhört bra sedan jag körde igång den här ”testperioden”. Har knappt haft någon ångest överhuvudtaget sedan jag bestämde mig för att helt enkelt prova hur det skulle kännas att försöka leva så ”friskt” som möjligt. Vill verkligen rekommendera alla som läser detta att ge ditt friska jag en chans att skymta fram under en eller ett par veckor och se om du trivs med det. Se det som en testperiod. Du kan ju alltid välja anorexilivet igen om du verkligen, verkligen vill. Men jag lovar, att bli fri från ångesten är inte så jobbigt som anorexin försöker lura dig med.

… bli lika smart och kvicktänkt (som jag en gång har varit)

… starta en blogg som inspirerar andra till att våga bli friska. Har tänkt på det här i mååånga år men inte kunnat eftersom jag aldrig vågat bli frisk. Kan ju inte med att blogga om något som jag inte själv lever efter eller ens tror på. Men nu kan jag äntligen och jag är så stolt och glad för detta. Jag har alltid älskat att skriva och har länge varit så avundsjuk på alla andra dukiga bloggerskor!

… kunna bära kläder som t ex linnen, korta kjolar och känna mig sexigt vacker! Idag ser man bara en lång och mager tjej som har dålig hållning, synliga benknotor, vassa armbågar, insjunkna kinder och vassa skulderblad. Längtar efter lite former, tänk Jennifer Lopez eller kurviga Tyra Banks, knappast pinnsmala men otroligt vackra! Vill känna mig feminin och vacker igen.

Skulle vara roligt att få höra om fler tips, hur ser era motivationslistor ut? Jag utmanar alla er som känner sig träffade:)

Mat, Träning

Peaceful

Madonna och hennes crew var grymma igår!

Om ni tycker jag tjatar för mycket om henne så ska berätta varför:

I och med hennes konsert så övernattade jag i GBG. ”So what! Sova över gör väl alla människor titt som tätt.”?! Nej, inte jag…

Igår var första gången på flera år som jag kunde sova borta eftersom jag inte längre tränar. Förr tränade jag jag varje dag och därmed blev det också väldigt svårt för mig att planera in nöjen och aktiviteter som sträckte sig över flera dagar. Det gick ju inte, en övernattning skulle rucka på mina mat – och träningsrutiner och då skulle jag missa träningen. Därmed skulle jag också bli tvungen att dra in på portionerna pga den uteblivna kalorförbränningen. Nej, då var det enklare att tacka nej och stanna hemma.

Så på semestern när mina vänner for till Mallorca för att bo på lyxhotell, bada och äta god mat så valde jag att stanna kvar hemma för att gymma. Jag minns inte vad jag sa för att slippa men det var säkert något dåligt som enkelt genomskådades.

Därför har jag nu svårt att beskriva den lättnad som jag känner. Efter att ha levt i en bubbla så länge med så strikta rutiner har plötsligt en helt ny värld öppnat sig. Herregud, detta betyder att jag i praktiken faktiskt kan åka iväg en vecka vart jag vill utan att behöva tänka på att hotellet måste ha gym och grönsaksbuffe. Känns skitkonstigt, som att ”får man verkligen göra så här”? Får det verkligen vara så här lätt att leva? Måste man inte först härdas för att först efteråt få njuta lite?

svanar

Den senaste veckan har jag kunnat sova ut, spontanfika på stan, sova över och prova nya maträtter. Och hur mår mår jag då?

Inte alls tokigt faktiskt. Jag trodde det skulle vara så mycket mer ångestladdat än så här. Självklart får jag kämpa och visst känner jag mig som en lat gris emellanåt. Men så fort de tankarna kommer så påminner jag mig om varför jag faktiskt vill bli frisk. Jag orkar faktiskt inte ha ångest något mer. Det får liksom vara nog nu. Palla att lägga så mycket energi på något som betyder så lite. Då gör det inte så mycket att jag känner mig som en lat och dålig människa. Jag får helt enkelt ta det. Jag har privilegiet att ha fötts med en frisk kropp och har varken cancer eller någon allergi. Min familj älskar mig, vi har inga sociala problem, tar inte droger och har helt okej med pengar. Varför i helvete ska jag då själv stänga in mig i en pyttevärld när ingen annan gör det?! Blir så förbannad!!! 

Jag har  inte tilldelats ett helt liv för att slösa bort det. Med en frisk kropp orkar jag vara kreativ, delta i diskussioner, skämta, hitta på saker, resa och kanske börja spela teater eller varför inte på riktigt lära mig dansa. 

Och nej, jag har inte glömt. Jag ska snart skriva ner listan med saker som för mig är viktiga och driver mig till att bli helt frisk.

Kämpa på alla, jag vet att ni är många!

Mat, Träning

Varför ångest?

healthySedan ett halvår tillbaka har mina dagar sett ut så här:

Frukost: Nope

Lunch: Sallad + fiskbullar/kyckling/tonfisk, te och vatten

Middag: Soppa (lågt GI), vatten

Kvällsfika: Jävligt mycket frukt + vatten och smoothies på minimjölk  

Träning: Minst 70 min kondition

Ändå har jag gått och lagt mig med ångest på kvällen och tänkt att imorgon måste bli en bättre dag och att jag måste skärpa mig och inte äta så mycket.

 Kan någon förklara för mig, varför, ja VARFÖR tänker man så?!

Jag har idag ett BMI på strax under 15 och först nu så inser jag hur sjuka dessa tankar är. Anorexin kommer aldrig tycka att det jag äter under en dag är bra. Jag kommer aldrig att duga, hur jag än gör. Det är bara att inse. Därför kämpar jag nu. För ju mer jag gå ner i vikt desto starkare växer sig anorexin. Med ett normalt BMI var jag 100% mig själv jämfört med idag då kanske 25% återstår av den kvicktänkta och positiva vanliga Anna.

 Det är med dessa 25% som jag nu kämpar med för att lyckas bli hel igen. På pappret är det en orättvis laguppställning. Anorexin har ett starkare utgångsläge och jag är svag som fan. Men jag måste vinna.

 I morgon ska jag berätta mer om hur det har gått för mig dessa dagar. Jag slutade ju träna i och med att jag skrev mitt första blogginlägg och har sedan avvaktat några dagar för att se om jag verkligen kommer klara av att fullfölja det här.

För en sak ska ni ha jävligt klart för er. Det här är fan inte lätt och jag är så rädd för att misslyckas. Vill inte tänka på vad som kommer hända då. Detta är min sista chans och jag måste ta den. FAN!!! 

 Vi hörs imorgon. God natt!