Anorexia, Ätcoach, Ätstörningar, Ångest, Öppna upp, Frisk från ätstörningar, Kostrådgivning, Personligt, Självhjälp

Vad finns i ditt bagage?

Vad finns i ditt bagage

Idag bloggar jag från vår uteplats med mina nakna fötter djupt nerborrade i det – lite för höga – vildväxta gräset (”någon” borde kanske se till att klippa det snart…) 😉

Har precis avslutat en del admin och gått igenom listan över alla namn från er som önskar kontakt och stöd kring maten i höst. Ni är många som anmält ert intresse och jag kommer kontakta er i turordning beroende på när ni anmälde er. Om du vill stå på listan och få alla detaljer kring priser, upplägg, etc så går det bra att maila mig här.

Kostrådgivning och Holistisk Coachning

Min inriktning är som bekant kostrådgivning som jag kombinerar med inslag av holistisk coachning. Det innebär att jag inte enbart fokuserar på maten. För att kunna må så bra som möjligt krävs även fler byggstenar! I vissa fall tittar vi därför även på hur livshjulet ser ut när vi delar upp det i olika tårtbitar såsom relationer, karriär, fysisk och psykisk hälsa, personlig utveckling, m.m.

Det är helheten och balansen i vårt livshjul som är viktig då den utgör grunden för att vi ska må bra – alltså inte bara maten i sig.

Maslows behovstrappa

Ibland kan det dock vara knepigt att veta var man ska börja och för vissa kan det då vara nödvändigt att först och främst få hjälp med att hitta balansen kring maten för att sedan kunna orka ta tag i de andra bitarna. Enligt Maslows behovstrappa prioriterar vi människor först och främst våra grundläggande behov såsom mat, luft, sömn, värme, vatten, sex, etc.

Så länge de här fysiologiska behoven inte är tillfredsställda så kontrollerar de våra tankar och beteenden eftersom vi är inställda på överlevnad – vilket förstås gör det svårt att fokusera på andra saker som t ex att skapa nära relationer, göra karriär, etc

Om man ska tro teorin är det kanske inte så konstigt att andra saker inte (kan?) prioriteras lika mycket eftersom all ens uppmärksamhet är inriktad på mat – mycket vanligt vid ätproblematik. Räck upp en hand om du känner igen dig!

Svårt att fokusera

GRÅZON INNAN ÄTSTÖRNINGAR

Av ovanstående anledningar jobbar jag väldigt individuellt med varje klient och inte sällan hänvisar jag även vidare till närmaste vårdcentral och/eller ätstörningsenhet om jag upptäcker att någon behöver mer stöd än jag kan erbjuda.

Jag är alls ingen psykolog och skulle aldrig ta mig an någon som är i tydligt behov av professionell hjälp. Ibland kan dock mitt stöd komplettera en klinisk behandling men det kan förstås skilja sig från fall till fall.

Gråzonen innan man har en ätstörning som står i full blom är STOR och för de flesta går det aldrig riktigt så långt att man får en ätstörning med diagnos. Dock finns det ju väldigt många steg innan man får en diagnos  – s.k ”ätproblematik” eller ”ätkrångel” som kan visa sig på olika sätt och är ofta vikt- och utseenderelaterat.

Gråenen kan verka oskyldigt till att börja med men är ofta inkörsporten för att kunna leda vidare till en diagnostiserad ätstörning såsom anorexibulimi + m.fl.

ÖPPNA UPP OCH LINDRA DIN SMÄRTA

Vill avsluta med att jag är så enormt tacksam och fylls av värme varje gång som ni skickar mail till mig. Ni visar ett helt otroligt förtroende när ni skriver och ber mig om råd. Varje dag tänker jag på hur modiga ni är som vågar öppna upp och dela med er av er resa. Det är beundransvärt och ni ska vara riktigt stolta över er själva över att ni vågar be om hjälp. Det vågade aldrig jag!

Istället höll jag tyst och kämpade på… Åren gick och smärtan i bröstet blev till slut för stor för att jag skulle orka bära den. Med tiden fann jag att stenen i bröstet blev lite lättare så fort jag vågade öppna upp och berätta om mina ätstörningar för människor som jag hade förtroende för.

Men trots att jag vid det här laget har fått berätta min story väldigt många gånger – för väldigt många människor – blir jag än idag fortfarande emotionell och får svårt att prata om en del detaljer kring sjukdomen om jag inte befinner mig i ett sammanhang där jag känner mig helt trygg.

Att öppna upp

En av de egenskaper som jag uppskattar mest hos människor är att kunna uttrycka emotionell empati och visa medkänsla för andra. Efter alla åren med anorexia har jag idag blivit ganska duktig på att känna av i vilket sammanhang som jag befinner mig och om min ”story” är värd att dela med mig av.

Ibland har jag haft bekanta i flera år som inte vetat om mitt bagage och blivit väldig förvånade när jag en dag berättat om det. Alla är inte redo för att få höra allt och kommer heller aldrig att bli det. Inget fel med det. Men tidigt fick jag lära mig att inte berätta allt för alla. Jag förlorande tyvärr en del vänner när jag blev sjuk som 16-åring  pga några föräldrar trodde sjukdomen skulle smitta och påverka deras egna döttrar…

Fruktansvärt såklart men lesson learned!

Om inte mottagaren är benägen att hantera informationen så är det bäst att inte säga något alls. Det kommer bara att såra en om människor inte tar emot ens historia på det sätt som man hoppas på! Alla är inte redo att hjälpa och det är heller inte en skyldighet även fast det ofta borde vara en självklarhet.

Missförstå mig inte nu – jag är verkligen FÖR att dela med sig och öppna upp men se till att göra detta för personer som du litar på och som du vet kommer gå vid din sida i både med- och motvind. Öppnar du upp måste du förvänta dig att få ta emot en mängd olika reaktioner.

Inga reaktioner är fel och alla har rätt till sina egna känslor samt åsikter kring det du berättar. Var därför klok och välj dina tillfällen när du är redo att berätta om ditt bagage.

Detta får bli dagens tips!

Kramar 🙂

SparaSparaSparaSpara

Anorexia, Ätstöd, Ätstörningar, Mat, Ortorexi, Självhjälp, Träna på att äta

NYA TIDER FÖR BLOGGEN & MIG

nya-tider

Hej på er och hoppas ni har en härlig fortsättning på det nya året!

Jag har ju flaggat sedan en tid tillbaka för att det kommer bli en del förändringar i mitt liv & på bloggen under det här året. Bara det faktum att jag från och med i år kommer satsa 100% av min arbetstid som egenföretagare känns fantastiskt roligt och väldigt stort förstås.

Detta är dock inget hastigt påkommet beslut utan en dröm som har funnits lika länge som bloggen (sedan 2009). På den tiden var jag ju själv sjuk i anorexi varvat med ortorexi som jag då hade kämpat med i cirka 7-8 år redan. Jag hade gått i behandling under flera år och på olika sätt försökt att bli frisk men det hade inte alls fungerat – tvärtom hade jag i perioder blivit ännu sjukare än jag varit från början.

Men år 2009 inleddes den period i livet som innefattade betydelsefulla vändpunkter för mig som visade sig bli avgörande för att jag själv skulle vilja bli frisk på riktigt och en gång för alla.

Jag förstod förstås inte alls allting när jag befann mig mitt i sjukdomen men i efterhand har jag kunnat tyda och se händelseförloppet på ett helt annat sätt än jag kunde då. Idag har en helt annan uppfattning än när jag var yngre kring varför jag blev sjuk och även varför jag till slut också kunde bli frisk.

Jag startade alltså bloggen under 2009 och lät den bli en del av min terapi och självhjälp för att kunna bli frisk. För varje år som gick så blev jag hela tiden lite bättre även om perioden präglades av en hel del bakslag – men det hör liksom tillfrisknaden till! Det förstår jag idag men tvivlade enormt mycket på mig själv under den här tiden.

hjalp-med-att-ata

Under alla de här åren har jag agerat stödperson åt ett flertal människor (både vuxna och ungdomar) som liksom jag själv kämpat med olika former av ätstörningar. När jag blev frisk startade jag även en onlinetjänst för detta som jag arbetade med vid sidan av mitt vanliga jobb för att se hur jag trivdes i den rollen. Genom detta fick jag ta del av många människors ätproblematik och jag fick en ökad förståelse för människors vitt skilda relationer till mat & ätande.

Det är just stödverktyg för kring mat & ätande som jag kommer hjälpa till med genom företaget. Mer information kommer framöver så håll utkik här på bloggen!

OBS! Jag har redan en lång lista med namn på personer som har föranmält sitt intresse. Som utlovat kommer jag kontakta er först innan jag går ut med all information på bloggen. Då företaget är i uppstarten utlovar jag fina erbjudande till de första som vill vara med och testa tjänsten. För att säkerställa kvalitén kommer det vara begränsat med platser och jag kommer maila er i tur och ordning som ni anmält ert intresse.

Är du intresserad och önskar förhandsinformation innan det är dags att gå live? Då skickar du helt enkelt ett mail till mig genom att klicka på länken här.

Åh, det här kommer bli hur bra som helst! Ta hand om er så länge, alla fina underbara ni!

Ätstörningar, Mat

Extra god Kanelbullekladdkaka

Extra god kanelbullekladdkaka.png

Firade ni Kanelbullens dag igår?

Själv blev det inga vanliga kanelbullar men däremot bakade jag traditionsenligt en extra god Kanelbullekladdkaka.

Det finns ganska många olika recept på nätet om ni söker på google. Min kanelbullekladdkaka innehåller samma bas som en vanlig kladdkaka men blir extra god för att man kan tillsätta lite extra goda ingredienser. Eftersom äpplen är i säsong nu tycker jag det passar bra att tillsätta några i smeten tillsammans med hasselnötter och/eller russin om man gillar det. Blir som en kladdig kanelbulle med mycket smak av äpplen.

Om man inte vill ha någn extra fyllning  går det förstås utmärkt att hoppa över det. Tänk bara på att ta ut kakan lite tidigare än om du har valt att baka med fyllningen (se anvisningar nedan) då den behöver lite extra tid för att bli klar eftersom äpplena innehåller en del vätska.

Kladdkaka är extra kladdig och receptet är busenkelt!

Var inte rädd för att ta ut kakan innan den har stannat helt i ugnen. Kladdkakan kommer att stå till sig när den får vila lite efteråt. Det ska ju inte bli en vanlig sockerkaka utan det är kladdig bullsmet vi vill ha.

Det godaste med en kanelbulle är trots allt det mjuka krämiga i mitten på bullen. Så blir hela den här kladdkaka som dessutom sprider en himmelsk hemtrevlig doft i köket efteråt!

Extra god Kanelbullekladdkaka

150 g smör
2 ½ dl strösocker
2 tsk vaniljsocker/vaniljpulver
1 msk kanel
½ krm salt
3 ägg
2 dl vetemjöl

Fyllning för extra god smak (valfritt):
– 2 st rivna äpplen
– 1 dl rostade hasselnötter eller valnötter
– 1 dl russin

Garnering:
– Pärlsocker
– Rosa strössel med hjärtan

GÖR SÅ HÄR:

1. Börja med att sätta ugnen på 180 grader.
2. Smält smöret i en kastrull och låt svalna.
3. Tillsätt strösocker, vaniljsocker/-pulver, ägg, vetemjöl, salt och kanel. Rör ihop allt till en smet. Om du vill ha i någon extra fyllning gå till punkt 4 annars direkt till punkt nr 6.
4. Skala och riv äpplena i en skål.
5. Rör ner de rivna äpplena, hasselnötterna och russinen i ägg- och sockersmeten.
6. Häll smeten i en smord form med löstagbar kant (cirka 23 cm i diameter).
7. Pudra över lite extra kanel som dekoration.
8. Om du har fyllningen i låt stå i mitten av ugnen cirka 22-30 minuter. Om du inte har någon fyllning låt stå i cirka 15-20 minuter.
9. Låt kanelbullekladdkakan svalna i formen.

Till sist strö över lite pärlsocker och/eller rosa strössel med hjärtan före servering.

Servera gärna med lättvispad vaniljsås eller vaniljkräm.

Lycka till och hoppas det ska smaka! 🙂

 

Personligt

Fler frågor om mig

fragor-om-mig
Vad roligt att ni verkade gilla de tidigare inläggen om mig och vad jag arbetar med.

Jag tänkte att vi fortsätter i samma spår med lite blandade frågor om mig, mina intressen, favoritmat, med mera.

Vilka var dina favoritämnen i skolan? Språk, samhällsvetenskap och teater.

Vad dricker du helst? Vatten. Till middag gärna en iskall alkoholfri öl.

Vad är din favoriträtt? Jag gillar varma grytor och särskilt den här med kyckling, spenat, kokosmjölk, sötpotatis med cashewnötter eller rostad mandel. Serveras med ris.

Vad lägger du helst pengar på? Bra och rättvis mat, resor och upplevelser.

Vilken bok rekommenderar du? The Secret. Annars Robin Sharmas böcker som Munken som sålde sin Ferrari, Ledaren utan titel och Vem gråter vid din grav?

Favoritfärg? Lila.

Vart reser du helst? USA.

Har du några syskon? Ja, 2 st storebröder.

Vilken är din favoritrestaurang? Restaurang Salt som ligger precis vid vattnet i Tylösand, Halmstad. Magiskt att sitta på deras veranda och se på när solen går ner där en sommarkväll.

Är du en känslomänniska? Absolut. Jag har inte alltid gillat den här egenskapen men idag ser jag det som en av mina största styrkor och något jag är tacksam över. När jag träffar människor idag med olika utmaningar och de berättar hur de mår så är jag mycket bättre på att kunna hjälpa dem eftersom jag har gjort en liknande resa själv. Först när du klarar av att känna och gå på djupet med dina känslor så kan du också identifiera orsaken bakom, ta itu med problemet och gå ut starkare. Det är då du utvecklas och kan gå vidare.

affirmationer-vid-atstorningar

Använder du affirmationer? Ja, varje dag. För dig som inte vet vad en affirmation är så är det helt enkelt en positiv mening som du säger, tänker eller känner – ja, ALLTING! När du säger din mening (affirmation) skickar du ut den och rätt energi till universum. Enligt attraktionslagen så all energi som skickas ut till universum kommer också tillbaka till dig, du vet bara inte när du får det tillbaka eller i vilken form. Men det kommer tillbaka och det är därför det är så viktigt att vara medveten om sina tankar och tänka positivt. Skickar du ut negativa tankar, ord eller känslor så kommer dem också tillbaka så det är bra att veta vad du skickar ut för något. The Secret är en superbra bok om attraktionslagen för dig som blir nyfiken och vill veta mer om detta.

Kan du ge ett exempel på en affirmation som du gillar? Det finns jättemånga. Det här är en favorit: Jag är ärlig mot mig själv, lyssnar på mitt hjärta och väljer kärlek.

Vad lyssnar du på för musik? Robyn och Laleh för både musiken och låttexterna. De följer sina hjärtan och det hörs i musiken tycker jag.

Din favoritfilm? Jag ser inte så mycket på film. Dock tycker jag Titanic fortfarande är helt fantastisk även fast det snart är 20 år sedan den hade premiär första gången.

Favoritprogram? Bonde söker fru är mysigt 🙂

En god vana? Varje dag är mitt mål att göra minst en god sak för någon annan utan att det är jobbrelaterat eller självklara saker som man förstås alltid bör göra som medmänniska.
Det kan t ex vara att ta sig tid att stanna och fråga om någon behöver hjälp med att hitta
rätt eller läsa kartan om hen ser lite förvirrad ut.

Vad vill du ändra på? Jag upplever att Sverige har blivit ett kallt land att leva i och gillar inte det. Det känns som att vi har slutat att ta hand om varandra och lämnar den som har det kämpigt eller är sjuk till sitt eget öde. 

Om det är något jag vill hjälpa till med så är det att förändra detta.

Det är ok att vara rädd men det får inte hindra oss från att sluta agera när vi ser att något är fel.

Det går inte att skylla på att man är rädd.

Det är inte att ta ansvar för sina handlingar eller medmänniskor.

Vi måste bli bättre på att välja kärlek, våra hjärtan och
stå för det vi tycker känns rätt. 

Anorexia, Ätstörningar, Ångest, Livsträning, Mat, Självhjälp, Träna på att äta

Njutningsmellanmål

Frisk från ätstörningar

Jordgubbstårta – ett bra exempel på ett riktigt gott njutningsmellanmål. Midsommar står för dörren, klart du ska också ska vara med och fira sommaren med en god bit tårta. Kanske kan du låta den här helgen bli startskottet för att du ska börja äta något gott varje dag utöver dina vanliga måltider? Det är inte bara vid högtider man får lov att ”unna” sig – det är betydligt bättre (och mycket roligare) att inte bry sig om vilken dag det är för att få äta sötsaker. Spelar roll om det är tisdag och du äter en tårta? Är du sugen så ta en bit till fikat! Och tvärtom gäller också förstås. Bara för att det är helg måste du inte ”passa på” att äta om du inte är sugen förstås. Lyssna på kroppen!

En framgångsfaktor för att jag skulle kunna bli frisk var att vara noga med att äta njutningsmellanmål. Än idag är det bland det bästa jag vet!

För dig som inte vet vad detta är rekommenderar jag att läsa det det här inlägget (Vi kallar det njutningsmellanmål) som jag skrev år 2010. Jag kan avslöja att jag än idag är väldigt mån om att äta mina njutningsmellanmål.

Njutningsmellanmål är helt enkelt en vanlig fika men eftersom det ordet ofta kan vara väldigt laddat och ångestframkallande för många så väljer jag att kalla det för njutningsmellanmål.

När man har en ätstörning är det viktigt att träna på att äta ”förbjuden” mat och göra tvärtemot vad ätstörningen vill. Ofta hamnar sötsaker i den här kategorin med förbjuden mat.

Det är vanligt vid ätstörningar att den drabbade hoppar över måltider för att kunna ”unna” sig sötsaker vid ett senare tillfälle. Därför hoppar många över frukosten eller lunchen för att ”spara” sig till att få äta sina godsaker senare under dagen. Ofta passar man då på att äta extra mycket glass, godis, choklad, bullar eller vad det nu kan vara som känns lockande. Det är vanligt att man helst vill vara ensam när man äter detta.

I längden mår man inte bra att äta på det här viset, varken psykiskt eller fysiskt. Många väljer därför att hantera sin ångest genom att svälta, kräkas eller träna. Det är förstås en väldigt dålig kortsiktig lösning på problemet.

Det är mycket bättre att du lär dig äta ”lagom” av den här typen av mat. Att lära sig äta lagom är inte alls så svårt som det låter – du kan också göra det!

För att undvika överätning av förbjuden mat är ett tips att införa 1-2 njutningsmellanmål varje dag. Att äta sött regelbundet är viktigt för att lära sig äta den här maten i rimliga mängder. Förbud är det värsta du kan ha för dig själv. Det triggar nämligen ätstörningen.

Genom att göra tvärtemot vad du brukar ska du istället träna på att regelbundet äta sötsaker. Genom att äta sötsaker i rimliga mänger varje dag så avdramatiserar du dem och minskar på så vis risken för att utveckla bulimi eller hetsätning.

Den här typen av godsaker förtjänar inte alls att få uppta så mycket av din tid och tankeverksamhet. Jag är övertygad om att du kommer upptäcka att över hälften av de sötsaker som du går och längtar efter inte ens kommer smaka hälften så gott som du hade trott innan du fick sätta tänderna i dem.

Under dagen är det förstås viktigt att du är noga med att äta regelbundet (totalt cirka 5-6 mål/dag) och varierar din kost – undvik ingenting. Annars blir det snabbt obalans åt något håll och risken att du får ett kraftigt sug efter något särskilt ökar. Kroppen försöker alltid kompensera för det den saknar – lär dig lyssna på vad både din kropp & själ faktiskt behöver.

”Nyttigare” njutningsmellanmål i form av en äggmacka eller en tallrik fil är förstås också bra att få i sig ibland men det tror jag redan du är väldigt medveten om ifall du har hittat till den här bloggen.

Med handen på hjärtat går det inte att likställa njutningen som uppstår i kroppen av en äggsmörgås jämfört med en nygräddad kanelbulle eller mjuk kladdkaka.

Livet är långt och jag tror inte du vill sitta på hemmet en dag och ångra att du bara åt kokt torsk och broccoli i dina dagar?

Du förtjänar att njuta – varje dag! 

Trevlig midsommarhelg på er!

Mat, Självhjälp

När är man frisk?

Jag såg att några av er hade lite tankar och funderingar kring det här när mensen kommer tillbaka: Den kom

En av kommentarerna:

Vilka är de viktigaste friskhetskriterierna att gå på enligt dig?

Fysiska och psykiska?

Viktigt att betona är att jag inte är medicinskt kunnig och ingen talesperson som kan bedöma när man når den ”friska gränsen”.

Det enda jag kan säga är att jag vet att det finns många kvinnor som menstruerar men ändå tänker osunt mycket på mat, träning och kalorier.

Bara för att man har mens betyder det inte att man är frisk.

Det är detta som är ganska så lurigt eftersom många av de tjejerna som ofta intervjuas i tidningar eller i TV när man gör ett reportage om ätstörningar, ofta är eller har varit väldigt underviktiga.

Lika lite som ätstörningar har att göra med vikten, lika lite säger mensen om hur personens tankar faktiskt ser ut i huvudet.

Tycker det är viktigt att betona detta särskilt eftersom det är vanligt att många undviker att söka hjälp för att de inte riktigt ”vet” vad de ska söka för, då de båda menstruerar och väger normalt.

Dock är ätstörningar så vanligt idag att ingen som behandlar ätstörningar kommer att tycka att du är konstig om du bara vågar ta kontakt och berätta hur du känner kring mat och / eller träning.

Det finns många eldsjälar där ute som är beredda att fånga upp och verkligen vill hjälpa dig!

Det som jag framförallt ser som kvitto på att min egen friskutveckling är – förutom att kroppen har visat att kunna återhämta sig – just det faktum att jag i princip aldrig längre tänker tankar som:

Är jag frisk nu?” eller  ”Är detta att vara frisk?”.

Jag pratade med en vän om detta häromdagen.

I början och väldigt länge under min friskprocess tänkte jag nämligen så gott som dagligen på det här med friskheten.

Så fort jag vågade utmana mig själv med nya livsmedel och matvanor tänkte jag direkt:

Undra om den här spaghettin betyder att jag är frisk nu?” eller

Oj, nu har jag vågat äta sötsaker ganska många gånger den här veckan – är jag mycket friskare nu då än innan?

Summan av kardemumman:

Frisk för mig handlar inte längre att tänka eller analysera så mycket huruvida jag är frisk eller inte.

Detta är i sig rätt logiskt för ju längre jag har kommit desto mindre skäl har jag ju faktiskt att fundera över det. För till vilken nytta då?

Äter man, så äter man ju, om ni förstår..?

Jag skulle kunna skriva minst 10 st olika inlägg om det här med att bli frisk, själva friskutvecklingen, etc. men det får bli en annan gång. Tycker det räcker så här men det finns många andra vinklar att ta upp i det här.

Tack än en gång för att ni är ni och har velat följa min resa under de här 1,5 åren.

Vi  börjar närma oss slutdestinationen, mina vänner…

Mat, Självhjälp

Det kan hända dig

Vill tacka för alla fantastiskt härliga kommentarer till gårdagens inlägg: Den kom

Ni som undrade hur jag känner just nu kan jag bara säga en enda sak – SANN GLÄDJE!

Jag har blivit ”friskförklarad” så många gånger förr men lustigt nog har jag ändå aldrig kommit så långt som idag. Dels såklart tack vare det som hände igår men framförallt i den viktiga kombination med att allting bara känns så himla rätt.

Det här är jag.

Under svälten levde jag konstant med dubbla känslor. Det fanns många sidor av sjukdomen som jag mer eller mindre tyckte om men samtidigt gick jag alltid runt med en längtan efter att få vara ”normal” eller frisk som alla andra människor.

Svårt att beskriva den tillfredställelse som nu har infunnit sig här hos mig. Jag har ju fanken gjort det här helt själv.

På egen hand.

My brain.

My inner strength.

My mind.

Mitt fantastiska psyke som är så starkt att det nästan blev min egen död. Idag har jag lärt mig att hantera det och kan kanalisera all den härliga energi som det pumpar ut i kroppen på mig.

Ingen annan har ändrat min inställning till att vilja bli frisk.

Jag gick länge runt och trodde att frisk är något alla blir med tiden. Men efter nästan åtta år upptäckte jag att så inte var fallet.

En mycket klok person upplyste mig häromdagen att det absolut svåraste en människa kan göra är att  förändra sitt eget beteende.

Förmodligen är det just därför som tillfredsställelsen blir så stark när man väl klarar sig ur sjukdomen…?

Förr blev jag hög på känslan av att vara nyttig, äta ”ren” och fettsnål mat samt träna mycket.

Idag blir jag lika hög på att ta hand om mig själv. Vilket jag aldrig trodde!

Men det ger faktiskt en kick att jag själv väljer att vara noga med att se till min kropps behov.

Äta ordentligt. Prata med människor. Regelbundet fylla på mitt Måbra-konto (Vem eller vilka saker ger positiv energi?). Röra på mig. Uppleva saker. Värma ansiktet i solen. Iaktta människors sociala samspel. Vara med i debatten. Ta del av allt som hängder runtom kring mig.

Min filosofi när det gäller att bli frisk från ätstörningar grundar sig på att jag tror att många gör friskprocessen svårare än vad den kanske egentligen är.

För mig började det med en testvecka.

Jag fixade inte en ny lång transportsträcka med en osäker förare mot en okänd destination.

Den här gången valde jag att själv sitta vid ratten och ratta bussen själv. Även fast att allt inte blev 100 % rätt från början så är det trots allt slutet som räknas.

Kanske är din friskprocess faktiskt närmare dig än vad du tror?

Det tror i alla fall jag.

Testa en vecka och se vad som händer.

Låtsas att du lever i en drömvärld en vecka. I en värld som du länge har längtat efter. Där du äter vad du vill och regelbundet. Det vill säga på ett sätt som du tänker att du bygger en fungerande vardag på och en livsstil som ska räcka i minst 60 år till. Undvik matförbud och regler. Träna inget.

Prova! Du har inget att förlora.

Kom ihåg att du kan alltid välja ätstörningen igen om du skulle tycka att det friska livet inte passar dig.

Men ge det friska en chans innan du säger nej!

Mat, Självhjälp

Tjejer som dricker Coca Cola

Tro det eller ej men jag tillhör inte dem som oftast har järnkoll på vad andra människor äter eller dricker.

Därför blir jag förvånad över att jag ens tänker på det här efter att ha sett ett program med duon Rebecca och Fiona.

Det är dags att äta och någon av dem  (eller båda två, kommer inte riktigt ihåg) beställer in Coca-Cola till maten.

Eller tja, det är nästan Coca-Cola.

Lightversionen.

Något i mig hade inte förväntat det.

Missförstå mig inte.

Jag gillar verkligen båda tjejerna och deras härligt avslappnade attityder. På riktigt.

Därför tror jag det var något i mig som blev besviket när tjejerna svepte det sockerfria alternativet framför en riktig Cola.

Dock inser jag ju att skälet till lightalternativet kan vara många. Det behöver inte alls vara så att även dessa två så härliga tjejer har nåtts av sockerjakt eller hälsohets.

Jag inser dock på samma gång att den verkliga anledningen till att jag reflekterar över det här (så mycket att jag till och med skriver om det!) beror på att Coca-Cola smärtsamt påminner mig och min väns resa till USA förra våren.

Vi var på väg över Atlanten och som alltid ingår det fria drycker på planet.

Min vän, som jag har skrivit om rätt mycket tidigare (och är så långt från ätstörningar som man kan komma) beställde med glädje två vanliga colaburkar på en gång.

Hon är lika beroende av Coca-Cola som av sin dagliga mjölkchoklad och att få dricka hur mycket cola hon ville under våra ca 15 h till Los Angeles var rena julafton.

För mig också. Trodde jag i alla fall innan första beställningen…

Jag hakade på min kompis och beställde också cola.

Skillnaden var bara att jag la till ett litet ”Diet” framför ”Coke” och med ens blev den nyss så trevliga stewarden i gravallvarlig.

Han stannade upp i sitt arbete och stirrade argt på mig. I flera sekunder stod han så där tills dess att han med riktig släpig amerikansk dialekt utbrast:

”Diet?!

Why Diet?

Are you on a diet?!”

Pionröd i ansiktet tittade jag åt ett annat håll. Låtsasws som att det var någon annan han blivit förbannad på.

YOU are SKINNY!!!””

Kände min väns frågande blickar på mig (vi har aldrig pratat ätstörningar, men tror ändå att hon har förstått för längesedan).

Jag mumlade något ohörbart till Stewarden att jag inte tål socker. Får efter en del dåliga förklaringar och gnäll till slut min Diet Coke.

Han är dock fortfarande måttligt irriterad på mig vilket märks när han går vidare för att serva övriga passagerare. Fortsätter att älta min beställning högt med de andra medpassagerarna.

Resten av resan kändes det som att hela planet kände till mitt onda uppsåt.

rad 42, fönstergång, där satt minsann en tjej som var alldeles för smal för sitt eget bästa och till på köpet försökte hon sig på att beställa en cola light.

Behöver jag ens nämna att jag inte beställde en enda cola till under veckorna som var kvar?

Jag minns att jag var jättegenerad av händelsen men också förbannad.

Jag tänkte vad hade han för rätt att lägga sig i mitt liv?

Om jag ville dricka light fick jag väl göra det? Det var väl i så fall mitt bekymmer.

I efterhand är jag dock glad åt sådana här incidenter.Det är dem som fått mig att vakna och stanna upp. Fundera på vad jag höll på med.

Det är nämligen väldigt få gånger som en anorektiker bryr sig om en utomståendes åsikter.

Det krävs rejält mod av en annan människa att våga bryta sig in i ätstörningens zon. Men när personen väl gör det så är det trots allt det som faktiskt betyder något.

Därför är det så viktigt att ni som är anhöriga inte bara ser på när ni tycker något verkar konstigt med er dotters / sons / kompis / kollegas matvanor.

Våga ifrågasätta.

Våga göra den andra personen upprörd.

Det är ett av de bästa råden som jag kan ge.

Det är inte farligt om den du tycker om blir ledsen. Eller arg.

För det är just det som han / hon kommer att tacka er för i efterhand.

Inte för att ni såg på eller lät er spelas med!

Mat, Självhjälp

Mat som förenklar!

God härlig lördag…!!!!

Nu sitter jag här och tuggar mackor och dricker nytt chaite. Det är snart dags att sticka ut på stan.

Årets bokrea började den här veckan och den är ytterligare en sådan där sak som jag tidigare slutade att bry mig om så fort jag blev sjuk.

Läslusten var plötsligt som bortblåst…

Redan som 12 åring började jag att följa med mamma in till stans city för att vara med om själva invigningen som skedde kl 00.01mitt i natten!

Min mamma  (som är lika boktokig!) tyckte som jag att det var just vid invigningen som man gjorde de bästa fynden…

I år tar jag det lite lugnare men jag måste fortfarande in och få botanisera bland utbudet.

Någon som kan tipsa om en bok ni tycker jag ska läsa?

Annars har den här veckan gått i raketfart.

Jag har inte ens hunnit göra matlåda då jag kommit hem rätt sent på kvällarna.

Så den här veckan har jag verkligen glatt mig åt att spontant kunna springa in på vår lokala ICA för lunch och sedan vara ute på gatan efter tre minuter.

Även att gå ut och luncha även fast att det från början egentligen inte var tänkt så.

Eller en sådan enkel sak som att bara promenera iväg och köpa bröd och pålägg och sedan vara tillbaka efter 10 minuter. Det är fortfarande lyx för mig.

Jag minns ännu hur det var när jag inte ens kunde skära upp en smörgås för att jag inte visste hur mycket den vägde eller hade någon uppfattning om kalorierna…

Aldrig att jag skulle kunna köpa mat från affären, det skulle ta mig minst en halvtimme att ens kunna bestämma mig för vad jag skulle välja (om det ens fanns något där som jag kunde äta överhuvudtaget!).

Det är så många saker som man inte tänker på som löser sig i sin vardag när man vågar att luckra upp  matförbuden.

Det är en lyx att byta ut de ätstörda tankarna på mat (ca 90% av den vakna tiden?) mot något som verkligen betyder något för mitt liv och min framtid.

Som t ex jobb, en aktiv fritid och nära relationer.

Våga säga upp dina matförbud och du ska se att nya, friska och kreativa tankar kommer till dig automatiskt.

Du behöver inte ens anstränga dig – tankarna kommer att söka upp dig!

Mat, Självhjälp

Är mat farligt?

När jag började att släppa på alla mina matförbud stod bröd överst på min önskelista. Det följdes tätt av avokado i obegränsade mängder.

Så efter att ha börjat i princip samtliga dagar med avokadomackor det senaste året har jag börjat att tröttna så smått.

Lite variation skadar inte.

I början av veckan slog det mig plötsligt när jag stod i butiken:

Vad sjutton, jag hade ju helt glömt bort att det faktiskt finns något som heter ÄGG!?

Jag slutade nämligen upp med att äta ägg en period (tröttnade på att bara få äta kokt äggvita, hade ju hört att gulan var fettig = extra onödiga kalorier).

Med andra ord fick jag sådan avsmak på äggvita att jag helt uteslöt ägg ur all min matlagning.

Men nu så slog det mig åter igen. Äggmackor är ju så himla gott!

Ett nykokt mosat ägg på mackan (så att gulan är sådär lagom smetig) är helt perfekt på morgonkvisten. Ägg som dessutom är så sprängfyllt med vitaminer och även en del järn.

Förutom ägg fick även en tub Kalles Kaviar följa med hem till mitt kylskåp.

Jag vet, visst måste jag vara heeeeelt från vettet…?!

Den är säkert sprängfylld med socker och en massa andra tillsatser som alla ständigt påminner oss om att vi ska undvika i vår mat.

Men det hjälps inte. SPelar ingen roll. Bryr mig inte ett dugg.

För jag har så många gånger testat den ”nyttigaste” kaviaren på marknaden och visst funkar den…

Men den smakar inte som Kalles!

Och det är ju därför jag ens äter kaviar.

Annars kan jag ju lika gärna äta något helt annat.

Det är ungefär som när man är galet sugen på godis och stoppar i sig ett halvt kilo frukt istället. Det blir inte alls samma tillfredsställelse för kropp och själ.

Man blir inte helt nöjd och fortsätter istället tänka på den mat som man egentligen hade velat ha. Ofta slutar det med att man äter alldeles för mycket eller något helt annat som man absolut inte hade tänkt sig.

För även fast att kroppen rent fysiskt är mätt så har själen inte fått sitt.

Många gånger gör man sig själv en björntjänst genom att inte välja det som man i första hand hade velat äta.

Så ett tips, testa och se vad som händer när du direkt väljer att äta det som du är sugen på.

Sluta gå runt det som katten kring het gröt!