Ätcoach, Frisk från ätstörningar, Kostrådgivning, Livsträning, Mat

Coachning & kostrådgivning

Kostrådgivning_coachning

Nu står våren för dörren och jag är i fullt gång med förberedelserna inför hösten då jag även kommer vara igång med coachklienter!

Jag har skrivit lite om det här tidigare: Nya Tider för bloggen & mig

Just nu bygger jag en ny plattform och klurar bland annat på hur jag ska göra med den här bloggen och om jag ska starta en ny blogg som är mer kopplad till företagets hemsida.

Hmm, svårt beslut! 😉

Vad tycker ni?

Vill ni ha kvar den här bloggen som den är? Jag ser ju att det är imponerande många besökare här varje månad trots att jag inte är så bra på att uppdatera lika ofta som förr…

Eller är det bättre med en helt ny blogg? Jag kan ju iof låta den här bloggen ligga kvar här och sedan skicka vidare besökare till nya siten? Vad tror ni om det?

Namnet Vägen från 37 kg var ju högst aktuellt när jag var som mest aktiv för cirka 7-8 år sedan och börjar kännas lite gammalt om jag ska vara helt ärlig…

Samtidigt är bloggarkivet välfyllt med många inlägg som jag själv ännu idag tycker är intressanta att läsa igen. Allt som jag skrev då, grundar mig idag och påminner mig om en period som är en väldig viktig del av mitt liv och den jag blivit idag.

Ätcoach.jpeg

När jag läser mina gamla blogginlägg blir jag väldigt ödmjuk och känner stor tacksam inför det liv jag lever – vilket förstås är väldigt annorlunda jämfört med hur allting var förut.

Idag har jag ju bildat familj med man & barn – något jag aldrig hade kunnat drömma om eller ens tänka mig när jag stod mitt i stormen av sjukdomen.

Tänk hur saker och ting kan ändras – men förstås inte av sig självt utan det måste komma från sin egen inre kraft. Därefter måste man såklart vara beredd på att göra det tuffa jobbet som krävs.

För att bli frisk måste man äta!

Tro inte att det finns något annat sätt än att äta för att bli frisk. Personer som säger något annat lurar bara sig själva…

Som sagt kommer jag vara igång med coachning & kostrådgivning i aug/sept.

All info & detaljer kring upplägget kommer jag skicka ut under sommaren till dem som har föranmält sitt intresse.

Är du intresserad och önskar förhandsinformation så klickar du här.

Må så gott så länge och ta hand om er därute!

Ätstörningar, Mat, recept

Bästa chokladkakan – glutenfri

basta-chokladkakan
Fick en fråga om vilket mitt bästa recept är när jag vill bjuda på fika och det helst ska gå snabbt också.

Utan tvekan är det här receptet min absoluta favorit eftersom kakan innehåller både nötter (vilket jag älskar) och smakar MYCKET CHOKLAD. Den här chokladkakan är en riktig klassiker hemma hos oss och jag bloggade om det redan för flera år sedan RIKTIG CHOKLADKAKA.

Jag älskar det här receptet framförallt för att receptet innehåller väldigt få ingredienser och det inte behövs så många skålar eller extra tillbehör för att få ihop den.

Chokladkakan är glutenfri. Gillar man att experimentera i köket så kan man modifiera receptet och anpassa det efter sin personliga smak genom att tillsätta t ex mandelmjöl, torkad frukt, kokos eller någon annat som man tycker om.

Ät kakan som den är eller servera med vispgrädde eller vaniljglass.

Bästa chokladkakan

  • 150 gram mörk choklad (gärna minst 70%)
  • ca 35 gram socker
  • 1 tsk vaniljsocker eller vaniljpulver
  • 1 liten nypa salt
  • 3 ägg
  • 0,5-1 dl grovhackade nötter (hasselnötter, valnötter eller pistage)
  1. Smält chokladen (t ex med ett vattenbad)
  2. Rör ihop socker, vaniljsocker/pulver och salt med äggen.
  3. Tillsätt den smälta chokladen till äggblandningen och rör ner nötterna.
  4. Bre ut smeten i en form med bakplåtspapper (1 liter räcker gott och väl).
  5. Baka cirka 15 minuter i ugnen på 200 grader.
  6. Låt svalna i formen så du kan sätta in den i kylen senare.
  7. När formen är helt kall. Ställ in den i kylen och låt svalna minst en timme.

Hoppas det smakar!

Anorexia, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar, Självhjälp

Nyhet – Ätstörningscoach

ätstörningscoach

– Jaaaaaaaaaaaa!!!!

***

Det har blivit verklighet.

Sedan flera år tillbaka arbetar jag med att hjälpa drabbade att bli friska från ätstörningar.

Om du är intresserad av att anlita mig som ätstörningscoach (klicka för mer info) eller föreläsare (klicka för mer info) är du välkommen att kontakta mig via formuläret.

Coachingen skräddarsys alltid utifrån dina behov och mål.

Kontakta mig så återkommer jag med mer info. Din intresseanmälan är inte bindande. 

Mat, Självhjälp

När är man frisk?

Jag såg att några av er hade lite tankar och funderingar kring det här när mensen kommer tillbaka: Den kom

En av kommentarerna:

Vilka är de viktigaste friskhetskriterierna att gå på enligt dig?

Fysiska och psykiska?

Viktigt att betona är att jag inte är medicinskt kunnig och ingen talesperson som kan bedöma när man når den ”friska gränsen”.

Det enda jag kan säga är att jag vet att det finns många kvinnor som menstruerar men ändå tänker osunt mycket på mat, träning och kalorier.

Bara för att man har mens betyder det inte att man är frisk.

Det är detta som är ganska så lurigt eftersom många av de tjejerna som ofta intervjuas i tidningar eller i TV när man gör ett reportage om ätstörningar, ofta är eller har varit väldigt underviktiga.

Lika lite som ätstörningar har att göra med vikten, lika lite säger mensen om hur personens tankar faktiskt ser ut i huvudet.

Tycker det är viktigt att betona detta särskilt eftersom det är vanligt att många undviker att söka hjälp för att de inte riktigt ”vet” vad de ska söka för, då de båda menstruerar och väger normalt.

Dock är ätstörningar så vanligt idag att ingen som behandlar ätstörningar kommer att tycka att du är konstig om du bara vågar ta kontakt och berätta hur du känner kring mat och / eller träning.

Det finns många eldsjälar där ute som är beredda att fånga upp och verkligen vill hjälpa dig!

Det som jag framförallt ser som kvitto på att min egen friskutveckling är – förutom att kroppen har visat att kunna återhämta sig – just det faktum att jag i princip aldrig längre tänker tankar som:

Är jag frisk nu?” eller  ”Är detta att vara frisk?”.

Jag pratade med en vän om detta häromdagen.

I början och väldigt länge under min friskprocess tänkte jag nämligen så gott som dagligen på det här med friskheten.

Så fort jag vågade utmana mig själv med nya livsmedel och matvanor tänkte jag direkt:

Undra om den här spaghettin betyder att jag är frisk nu?” eller

Oj, nu har jag vågat äta sötsaker ganska många gånger den här veckan – är jag mycket friskare nu då än innan?

Summan av kardemumman:

Frisk för mig handlar inte längre att tänka eller analysera så mycket huruvida jag är frisk eller inte.

Detta är i sig rätt logiskt för ju längre jag har kommit desto mindre skäl har jag ju faktiskt att fundera över det. För till vilken nytta då?

Äter man, så äter man ju, om ni förstår..?

Jag skulle kunna skriva minst 10 st olika inlägg om det här med att bli frisk, själva friskutvecklingen, etc. men det får bli en annan gång. Tycker det räcker så här men det finns många andra vinklar att ta upp i det här.

Tack än en gång för att ni är ni och har velat följa min resa under de här 1,5 åren.

Vi  börjar närma oss slutdestinationen, mina vänner…

Mat

Cafétips i Stockholm

Skön lördag!

Mötte upp två fina tjejer tidigt idag för en mysig dag runt Stockholm.

Vädergudarna var med oss hela dagen (nästan). Säg den stad som inte är vacker i solsken (och tvärtom)!

Blev en sväng ut på Djurgården där vi gjorde en paus på Flickorna Helin och Voltaire. Ett av mina favoritställen när det gäller framförallt atmosfär och fikautbud (mycket choklad och nötter).

Promenerade sedan tillbaka till city och färden gick vidare längs söders alla gator.

Mycker prat i mun, strosande, skratt och filosoferande idag. Precis som det ska va…

Dagen avlutades på Söders lite busiga Vurma.

Finns det något annat ställe i världen som man får sin macka serverad med ett rosa cocktailparaply så säg…?!

Ätstörningscoach

Grow your potential!

Tävla om biljett till inspirationskvällen i Stockholm den 9:e mars.

Huvudarrangör är nätverket 4good.

Ny vecka står för dörren och för att göra den lite festligare så tycker jag att vi rivstartar den med en härlig tävling!

4good bjuder in till inspirationskvällen Grow your potential.

Ni som är bekanta med 4good sedan tidigare vet att ingen kväll som dem arrangerar lämnar någon besviken eller oberörd.

Jag har själv besökt två av deras events och mer om hur det var samt bilder från kvällarna kan ni läsa om här:

Go nuts och lev livet! (På temat Free your mind)

Äg dina egna tankar (Get Bodywise and Soulful)

Nu är det alltså dags för en ny temakväll på temat Grow your potential.

Kvällen är för dig som är sugen på att expandera, bli modigare och att prioritera smartare. Vem vill inte ha mer tid i kalendern och mer pengar på kontot?!

Det här eventet är själva premiären för nätverkets vidare internationella satsningar som nu sparkas igång under namnet 4good World.

Föreläsning ges på engelska av supercoacherna the dreamteam bakom Millioneusemetoden – Kirsten Stendevad och Christine Eilvig.

Under kvällen kommer föreläsarna att peppa och coacha oss till ett liv med mindre återhållsamhet, mer livsaptit och större bankkonton.

Hur går man från status quo till tillväxt?

Kirsten och Christine vet.

Förutom eventets härliga föreläsare bjuds det på mingel, vin och snittar. När det väl är dags att gå hem kommer det att vara med ett huvud sprängfyllt med en massa pepp, nya insikter och en hel del jävlaranamma.

För att vara med i tävlingen om att följa med mig den 9:e mars ber jag dig svara på tävlingsfrågan:

Vad drömmer du om?

Alla som skickar in har chans att vinna.

Du mailar tävlingssvar + ditt namn, åldermob nr och emailadress till: vagenfran37kg@spray.se

Skriv ”Drömmar” i ämnesfältet.

Tävlingen stänger kl 18.00fredag 18/2. Vinnaren kontaktas därefter via mail.

Lycka till!


 

Mat, Självhjälp

Beach 2011!

I morse när jag stod framför spegeln och småstressad drog tröjan över huvudet var det något som hastigast fångade min uppmärksamhet.

Min kropp.

Jag brukar inte spegla mig, av vilken anledning vet jag inte. Vi hade knappt några speglar hemma under min uppväxt så det kan ha med det att göra.

Men idag slog det mig.

Det här kommer bli min första sommar jag möter som vuxen kvinna.

Det är fakta.

Jag har inte längre en förpubertal tanig liten flickkropp.

Av alla gånger som jag tidigare har gått upp i vikt har jag aldrig nått så här långt upp på BMI-skalan. Förr har jag bara sniffat på gränsen till en frisk vikt men aldrig någonsin vågat ta klivit fullt ut och av egen fri vilja (utan tjat från omgivningen) vilja stanna kvar där.

Den här gången är det annorlunda. Jag vill verkligen aldrig mer gå ner i vikt igen.

Jag vill aldrig mer bli sjuk!

Jag har inte vägt mig på över ett halvår men de nya klädstorlekarna ljuger inte.

Det är första gången i mitt liv som storlek 36 sitter för tajt och blir därför tvungen att slåss med alla andra shoppingsugna om 38:orna.

Plötsligt är det inte längre någon som ifrågasätter när jag berättar att jag fyller 25 i år. Ingen som höjer frågande på ögonbrynen. Ingen som längre synar min kropp i detalj och undrar varför jag ser ut som jag gör. Ingen som undrar vad mitt problem är…

Hösten 2009 hade jag precis påbörjat min självhjälp a la vikt- och kroppsexperimentet Superskinny goes Supersize Me! I samband med det gjorde jag en intervju med en tjej som frågade bland annat om vilka mål jag hade.

Jag sa att ett mätbart mål var definitivt att jag sommaren 2010 ville kunna promenera stolt i ett tunnt linne eller en bikini på stranden med havet skvalpandes runt fötterna. Jag hoppades på att ha kommit så långt i min friskutveckling vid det laget att en frisk kropp inte skulle vara en fantasi längre.

Sommaren 2010 skulle jag äntligen ha en kropp som jag inte inte behövde skämmas för och som alla glodde på.

Jag ville inte längre att folk skulle må illa av att vare sig se eller ta på mig.

Minns du det här, M?

Jag nådde inte riktigt dit.

Sommaren 2010 var jag fortfarande rätt smal även fast att jag hade blivit betydligt bättre både kroppsligt och mentalt sett.

Men den här sommaren, vet ni vad?

Detta är min sommar.

Jag ser fram emot att få köpa min första riktiga tjejiga sommarklänning.

Det ska vara en klänning som dansar när jag rör på höfterna. En klänning som jag får lov att gå i med naken rygg och fräkniga axlar. En klänning som visar att jag är jag. En klänning som påminner mig om att jag inte är född till man utan med kvinnans underbara genetik.

De sista veckorna har jag även varit och provtränat till och från. Det är så trist att springa utomhus när det är kallt och väglaget dåligt.

När jag springer på löpbandet och ser mig i spegeln ser jag för första gången riktig glöd i mina ögon. För en gång skull springer jag där av rätt anledning. Inte för att jag måste eller för att jag har ett schema att följa.

Tvärtom ifrågasätter jag inte längre alla som säger sig gilla att träna. Alla är inte destruktiva träningsjävlar även fast att jag länge har gått runt och trott det. Alla som tränar är inte slavar under en ätstörning.

Jag har upptäckt att det är roligt så länge man går dit för att man behöver en paus eller ett amdrum för ny energi. Det tråkiga uppstår när man gör det till en rutin och slutar fundera på vad träningen ska vara bra för. Bränna kalorier är helt oväsentligt.

Jag vill vara stark och orka med mitt jobb och ha ett fungerande socialt liv, vilket är en omöjlighet att få ihop ifall jag skulle välja att hänga på gymmet varje dag igen.

Så det kommer aldrig att ske.

Jag väljer numera istället att lägga min energi på viktigare saker, på sådant som har betydelse och som räknas även tio år framåt i tiden.

Ni är en del som undrar hur jag gör för att ”orka med” mina nya kropp.

Jag kan säga så här att jo, jag har också s.k ”fuldagar”. Dagar då jag bara känner mig så fel, fel, fel!

Men när jag känner på det viset har en viktig utgångspunkt i självhjälpen varit att just dessa dagar försöka att omge mig med människor som jag vet att jag mår bra av, skrattar med och känner mig trygg med.

Människor som ger mig energi.

Mörka dagar bör alltid undvikas att vara ensam med sina tankar för det är då ätstörningen ser sin största chans.

Dock ska tilläggas att om det har varit en sak som jag har haft väldigt svårt för så är det just att kunna omge mig med nära vänner när jag verkligen har behövt det.

Jag har saknat ett nära socialt nätverk under hela min viktuppgång och friskutveckling.

Min räddning har varit att jag har fantastiska kollegor med vilka det är omöjligt att tänka på tråkigheter.

Även om jag skulle känna mig låg på morgonen så vet jag att så fort jag kommer innanför dörren på jobbet så är jag i trygga händer i minst 8 timmar. Det är tillräckligt länge för att ätstörningens blåmärken ska ha hunnit försvinna och jag ha smittats ner med pigg och bra energi lagom tills det är dags att åka hem igen.

Enligt mina erfarenheter så stavas bästa medicinen mot ätstörningar:

Friska människor

De får gärna vara neutrala och opartiska. Dvs nära familjemedlemmar kan det vara svårare med då nära relationer har tendens att ibland stjälpa mer än hjälpa även fast att deras stöd såklart aldrig är av ondo. Så har det iaf tyvärr varit ofta för mig.

Utöver arbetskollegor har jag även haft en bästa vän som rest jorden runt i flera år och som jag träffat max 1-2 gånger per år. Jag har aldrig yttrat något om mina långa sjukdomsår till henne men hon är en sån person som förstår utan att så mycket behöver sägas.

Hon är en sådan person som jag önskar att alla som kämpar mot ätstörningar skulle få ha i sina liv. Jag är övertygad om att friskprocessen skulle gå så mycket snabbare då!

Hon är en sådan där sprallig tjej som vet att ta vara på livet.

Varje gång jag är med henne påminns jag om att se det lilla i varje ögonblick. Tar vara på den korta tid som vi har fått. Hon påminner mig om allt det som jag har slösat bort. Varje dag.

Hon är varken tjock eller ful.

Hennes ögon skrattar lika ofta som munnen.

Hon måste ha minst en maraboukaka per dag, annars blir hon grinig.

Hon är kreativ, vig i kroppen och snabb i huvudet.

Hon är en sådan som alla vill prata med.

Hon är en sådan som man vill ska tycka om en…

Hon ÄLSKAR mat.

Hon är den vackraste jag vet.

Hon är också den enda unga människan som jag känner som säger att om hon skulle dö i morgon så skulle det ändå vara okej. Hon är ändå så nöjd med livet och allt som hon har fått vara med om så här långt

Och nej, hon är inte en 80 år gammal tant, utan bara 24 år.

Jag jobbar just nu hårt med att försöka se till att alla som vill ska möjligheten att få ha en sådan här person i sitt liv.

En ambassadör för livet, så vackert och så välbehövt.

Skulle du också vilja ha en solstråle i ditt liv…?

Mat, Självhjälp

Viktigt – BLI den du vill!

Ett av mina nya favoritprogram är Jakten på lyckan med Hanna Hellquist.

I det senaste avsnittet intervjuar hon Mark Levengood och då säger han exakt det som har varit ledorden genom hela min friskprocess.

Mark pratar om sin amerikanska vän som hade bott i Sverige på 80-talet. De bestående minnena som amerikanen har från Sverige var att alla svenskar hade varit så otroligt upptagna med att försöka hitta sig själva.

Vem är jag egentligen?

Och exakt de här tankarna surrade konstant även i mitt eget huvud under alla de år som jag förgäves och utan framgång försökte bli frisk. Minst 1 gång varje dag grubblade jag på varför allt hade blivit som det hade blivit.

Varför hade just jag blivit ätstörd? Och vem var jag egentligen?

Varför, varför och återigen varför…?!

Mark frågar sin vän hur man gör i Amerika.

Vännen replikerar att amerikaner inte lägger ner energi på att försöka ta reda på vem man är. Istället ligger allt fokus på:

Vem man SKULLE VILJA VARA?

Så har även jag tänkt genom hela min viktuppgång och friskutveckling.

Hur vill jag att mitt liv ska se ut om några år?

Vad ser en givande vardag ut för mig?

Vilka är mina guldkorn? Vad uppskattar jag?

Vad vill jag ska ingå i en frisk livsstil som jag ska leva med livet ut?

Vad får mig att le? Skratta? Njuta?

Vad får mig att se fram emot en ny dag när jag vaknar?

En del saker finns nedskrivet och andra har jag färskt i minnet.

Exempelvis hade jag under mina sjukdomsår en enorm längtan efter att en dag kunna äta och fika ute på stan utan ångest och oro.

Jag läste ofta och hörde om folk som träffades och gjorde affärer ute på stans mest creddiga restauranger och caféer.

I morse slog det mig att det faktiskt går.

Det går att lyckas. Jag har lyckats.

Idag befinner jag mig exakt där jag för 1,5 år sedan i tanken hade föreställt mig att jag skulle vilja vara.

Sakta håller jag på att utvecklas och förvandlas till den personen som jag vill vara. Skit samma vem jag var under alla mina svältår, det är ointressant.

Det viktigaste är vad som kommer efteråt, eller hur?

Tidigt i morse slank jag förbi Saturnus för att köpa med mig några av caféets populära kanelbullar upp till kontoret.

När jag stod i kön och väntade på min tur så passade jag på att se mig omkring i lokalen.

Tända ljus. Glada munnar. Värme. Småprat. Croissanter. Laptops. Koncentrerade miner. Du och jag.

När jag lämnade fiket med min prasslande påse i famnen hade jag en varm känsla i maggropen.

Jag gör det.

Jag lever min dröm. Och är på väg precis åt rätt håll.

Jag kommer att nå dit där jag vill och befinna mig där livet ut.

Jag har slutat läsa om hur det sköna livet kan se ut för andra. Istället så deltar jag själv i det. Praktiserar dagligen!

Och då och då äter jag även bullar från Saturnus…

Livet är lyxigt!

Jag är så fruktansvärt glad och tacksam att jag inte hann bli gammal innan jag fattade det här. Vad livet går ut på.

Ta vara på åren som har du fått här på jorden.

De kan alltför snabbt ryckas ifrån dig!

Självhjälp

Live your dream

Någon kanske undrar var jag håller hus någonstans?

Just nu jobbar jag dygnet runt med en sak som jag snart hoppas kunna sjösätta.

Vet att jag har skrivit en del tidigare om diverse ”projekt” och man kan väl säga att vi närmar oss själva slutknorren på det hela.

Får gåshud av blotta tanken och härligt varma fjärilar i magen snurrar runt, runt!

En av de sista pusselbitarna till det hela fick jag på Beautiful Business Award tidigare  i veckan.

Även stipendiet från UnderbaraClara har varit en viktig nyckel till att verkligen våga ta steget till att göra det som jag brinner för.

Snart så!

Annars har min vecka bestått av lite allt möjligt.

Allt från jobb och latte på Mocco (första gången jag var där och mitt löfte till mig själv sedan jag flyttade till Sthlm är ju att testa så många olika caféer som möjligt) till en del nätverkande och förstås tennis!

Förresten, hör ni hur jag själv låter?

Det är mitt liv som jag beskriver ovanför.

Mitt liv.

Jag som inte hade något liv så sent som i somras.

Jag har fortfarande stora problem att på riktigt fatta det här.

Jag lever idag mitt liv som jag själv har byggt upp, helt från grunden.

Sakta men säkert har jag orkat pussla ihop grundläggande viktiga bitar för att kunna forma det liv som jag vill leva.

Det liv som passar just mig.

Jag har slutat att fly så fort sociala sammanhang eventuellt kan komma att innebära någon slags mat (man kan ju aldrig vara helt säker…).

Och kanske viktigast av allt: Sakta går jag från mitt sociala utanförskap till hitta nya vänner.

Jag har i flera år med egna ögon bevittnat, dokumenterat och själv varit en stor del av en livsfarlig psykisk sjukdom.

Och jag har bevisat att det går att ta sig ur den.

Samma starka mentalitet som höll på att kosta mig livet använde jag istället till att ta mig tillbaka.

Jag har på egen hand identifierat och praktiserat verktygen som behövs.

Det tog visserligen hela åtta år av mitt liv men det spelar mindre roll. Huvudsaken är att jag nu förhoppningsvis har MINST 50 st härliga och friska år framför mig att se fram emot.

Jag är nyförlöst, sprallig och full i fan.

… och jag ler igen, med ögonen!

Självhjälp

Hellre att än hur

Igår kväll gjorde jag något som aldrig någonsin gjort tidigare.

Bestämde mig för att börja bryta mot nya saker som förr tagit emot något alldeles fruktansvärt.

Dags att utveckla mig som person. Kliva framåt.

Ni känner säkert igen den där känslan att man helst vill ha kontroll?

En anorektiker vill gärna kontrollera maten men det finns något mycket djupare än så. Matkontrollen är bara toppen av isberget.

Kontrollbehovet är en del av ens personlighet.

Det är både en tillgång och en styrka men om man inte lär sig hantera och leva med ett starkt kontrollbehov så går man miste om mycket här i livet.

Så är det.

Tillbaka till min kväll igår. Jag beslöt mig att sluta leva så svårt. Börja ta genvägar när det går, kanske till och med fuska lite ibland. I alla fall när det inte märks.

Denna livsfilosofin är rätt enkelt egentligen om man bara låter sig smittas ner av personer i sin omgivning som regelbundet praktiserar detta i sina egna liv.

Då är steget till att våga testa själv inte särskilt långt borta.

Igår blev jag nyttigt medveten om att:

Kaos gör inte ont.

Efter en sen middag var jag så trött att jag inte ens (?) orkade diska upp efter oss.

Med andra ord staplade jag kastruller, pannor, tallrikar, bestick, glas, m.m. i en enda stor hög. Det tog emot men efter en snabb blick på alla tekoppar och kladdiga glasskålar bestämde jag mig även för att inget skulle bli värre bara för att jag valde att blåsa ut alla ljusen, hoppa i pyjamsen och kasta mig i sängen.

Väckarklockans självlysande siffror visade 00:02.

Somnade efter fem minuter.

När jag återigen vände blicken mot klockan var hon över elva.

Ingen skada skedd!

Idag var med andra ord första dagen sedan jag bott själv (cirka 5-6 år) som jag vaknade upp och möttes av DISK på köksbänken.

Ja, ett rent kaos skulle jag dramatiskt ha svarat om ni hade frågat mig för några år sedan.

Idag kändes ingenting. Eller jo förresten, det kändes sunt.

Sunt att jag sakta, sakta har börjat bygga mig ett nytt liv. Helt från grunden.

Det är därför ingen underdrift att jag känner mig som en helt ny människa. Ren. Men inte som i anorexins felaktiga och förvrängda definition av renlighet.

Jag står utan de kladdiga och trassliga tankarna. I alla fall för det mesta. Inget som skärmar av och blixtsnabbt säger nej.

Det finns spelrum i mitt huvud – högt i tak med ståtligt nymålade vita väggar!

I veckan har hunnit med att träffa folk, äta ute, haft kul på jobbet, testat på att sjunga i kör för första gången,  sprungit i skogen och ringt ett samtal som jag länge oroat mig för.

Och vet ni vad som händer?

För första gången i mitt liv ligger det på mitt köksgolv ett gigantiskt berg av kläder som måste tvättas. Helst nu. Genast.

Jag borde egentligen dammsuga och mina lakan var pinsamt längesedan som jag körde i tvätten sist.

Jag har heller inte, fortfarande inte, lärt mig att köpa mindre frukt och grönsaker. Så därför ruttnar dem bort…

Plötsligt fattar jag vad folk menar när de säger att de inte hinner med. Att de inte har tid.

Tidigare har jag nämligen alltid hunnit med alla sådana där tråkiga hemmasaker. Eftersom jag alltid varit hemma mycket och medveten isolerat mig är det klart att det inte är speciellt svårt att få tid över till att städa, fixa hemma, koka sina egna bönor, förebereda inför veckan, tvätta, gå ut med soporna, etc.

Det är en plötslig lyx att få fylla mitt huvud med friska saker.

Det är lyx att äntligen få uppleva allt det som jag drömt om.

För jag har kämpat på väldigt hårt, väldigt länge!

Det är därför en lyx att äntligen känna att det faktiskt kommer att lösa sig till hundra procent – ja även för mig!

Tack för att ni fortsätter att följa min resa och glöm aldrig bort:

Hellre att än hur…

(Emma Pihl)