Ätstörningscoach

Saturday morning


En lördag helt i min smak.

Sovmorgon nästan till kl tolv (vet inte riktigt vad som hänt med mig… sist jag sov så länge var på helgerna under mina tonårsår!).

Därefter äter jag frukost / brunch och läser tidningen minst en timme. Invigde ett nytt te (från NK) som ni tidigare tipsat om.

Teet heter ”Cheesecake” och är ett grönt te med nyanser av citron och yoghurt.  Tyckte smaken lät lite skum först men det var gott och smakade  fräscht. Sen att det är just från NK är av mindre betydelse då teaffärerna som finns runtom i stan har minst lika goda teer.

Tävlingen om chansen att få gå på inspirationskvällen Free Your Mind är avslutad.

Det blir Kristin från Nynäshamn som följer med mig till Rival på måndag.

Stort grattis!

För övrigt väldigt roligt att få läsa blandningen på personerna som ni skulle önska höll i en föreläsning. Det var alltifrån Martina Haag, Emma Igelström, Emma Pihl, Carolina Klüft, Robyn till Mark Levengood, m.fl.

Om du inte vann den här gången ska du inte misströsta. Du har fortfarande chansen att vinna ett presentkort från Saltå Kvarn (tävlingen stänger i morgon).

I morgon kommer dessutom en helt ny tävling upp!

En ledtråd:

Jul + choklad = ?!

Ha en skön lördagkväll, ni får svaret på frågan i morgon…

Mat, Träning

F.d träningsmissbrukaren ”tränar” igen

Gud vad roligt det var med Afrodansen igår!

Hade helt glömt bort hur det känns när hela kroppen studsar runt, rumpan skakar loss och höfterna rullar.

Annars den motionen jag haft under sommar har varit simning 1-2 ggr/veckan så det var roligt med något annorlunda.

Två tankar som slog mig under danspasset:

1. Vad roligt det blir att träna så fort man äter mellanmål FÖRE passet (förr tränade jag alltid på tom mage, fattar verkligen inte hur dum man får bli?!)

2. Träning blir kul när man vet att man inte måste tvångspringa ytterligare 1 mil efter danspasset…

Äter man ordentligt och är noga med att inte trappa upp sin träning utan nöjer sig med en normal träningsnivå (jag måste vara stenhård mot mig själv och verkligen alltid tänka på varför jag går och tränar och bara gå när jag verkligen vill!) tror jag ingen är dömd till att förbli träningsmissbrukare livet ut.

Träningen går att hantera, men det krävs att du är ärlig mot dig själv och aldrig går dit för att bränna kalorier. Det är grundregeln och så länge jag håller mig till den tror jag det kommer gå som en dans att hantera mitt f.d träningsberoende.

Ovanstående två punkter är helt nya vanor för mig och egentligen inga stora ”wow-upplevelser” för någon. De bygger på sunft förnuft och är inget hokus pokus.

För mig som alltid gjort allting så svårt för mig själv är de här två grundreglerna riktiga uppenbarelser. Träning kan vara roligt och inte bara plågsamt som jag har upplevt den innan.

Förra året trodde jag på allvar att jag aldrig skulle vilja sätta min fot i en träningslokal igen. Vilken tur att det går att ändra sig…

Så länge jag checkar av ovanstående punkter vandrar inte tankarna i väg under passet. Istället kan jag vara här och nu. Bli ett med dansen utan något som gnager och stör.

Med en lagom blodsockerkurva och mättad mage slipper jag under passet tänka på vad och när jag ska äta efteråt. Heller inga orande tankar på  hur långt jag kommer att palla springa på löpbandet i gymmet efteråt.

Lugn och ro. Mindfulness, det går att åstakomma.

Även när trummorna dånar som högst i lokalen och dina barfota fötter smattrar mot golvet. Ja, även då är det möjligt att känna lugn.

Så länge du är lugn i dig själv är det mycket enklare att hantera kalabalik omkring dig och en stressig tillvaro.

Mat är inte lösningen på allt, men på väldigt mycket!

Ätstörningscoach

Friday night

Haaaaaaaaaaaaaaj!!!!!!!

Kl är nu exakt 00.00 och jag ska strax krypa ner i sängen.

Det är HELG!!!!

Ledsen för dålig uppdatering ikväll men så blir det ibland.

Jag har i alla fall varit på mycket bättre humör idag än jag varit tidigare i veckan. Dessutom var nästan hel familjen samlad ikväll och käka middag ihop och jag påmindes återigen om vad jag faktiskt har och inte vad jag saknar.

I morgon blir det en runda på stan. Hoppas vi får lika härligt väder som idag. Äntligen börjar det kännas på riktigt att sommaren är här.

En sak till, det pirrar och värmer i hela kroppen när jag läser alla fina kommentarer och mail som trillar in titt som tätt. Det är verkligen en riktig lyx och egoboost att kunna ta fram och kika på när det känns tungt emellanåt. Ni påminner mig så mycket om vad jag har uppnått och hur jag ska göra för att orka kämpa och fokusera på alla möjigheter som den nyvunna friheten medför

Jag skäms för att jag varit så dålig att svara tillbaka när ni själva är så generösa och delar med er av komplimanger, pepp-talk, tips och råd. Men jag ska svara. Jag lovar att göra det, snart. Jag lovar!

Stor varm god natt kram till alla er. Ni är fantastiska.

Hörs snart igen 😉

Anna

Mat

Nybakat!

Och här kommer resultaten!

***

Kladdkaka med salta jordnötter

***

Raw Food Kex – bild från Arla.se

***

Nötigt surdegsbröd

***


Ni behöver inte oroa er för att bloggen kommer att förvandlas till en matblogg. Den kommer självklart fortsätta att behålla sitt tema, dvs självhjälp mot ätstörningar och träningsberoende.

Men eftersom jag gärna vill ge er en inblick i min vardag så får ni helt enkelt ta del av även det här.  Har gjort söndagar till min officiella bakdag. Då utrustar jag frysen inför kommande vecka så att jag slipper springa och handla mat- och fikabröd stup i kvarten. Hembakat är så mycket godare än köpebröd!

Det är svårt att beskriva den glädje som numera finns när jag drar igång baket.

Det är helt underbart att kunna välja och vraka bland alla recept som finns och inte oroa sig för, välja bort eller manipulera recept som innehåller för mycket fett eller socker. Istället kan jag helt utgå ifrån vad jag tror blir godast och därmed följa receptet i lugn och ro.

Det är en väsentlig skillnad att baka bröd och kakor som man inte bara förser andra med utan som man själv är med och äter upp.

Det är nästan så att jag gnuggar mig i ögonen varje gång.  Får Anna verkligen göra det här…? Är det på riktigt eller drömmer jag?!

Jag har fått ett nytt intresse och inget som är fejkat, tillgjort eller kopplat till ÄS.

Liksom yogan (som tyvärr var över en månad sen som jag var på) inger bakningen ett lugn och jag kopplar av till 100%. Det är en skröna kanske men jag tycker verkligen att bakning är en slags terapi, ett sätt att rensa tankarna på.

Jag tror även det är bra att skapa något eget med händerna eftersom olika delar av hjärnan aktiveras. Är ingen hjärnkirug men jag tar mig full frihet att spekulera 😉

Om någon vill ha något av recepten så får ni hojta till!

Mat

Hungrig dag

Har ni också dagar som ni inte alls kan förstå varför ni är så fruktansvärt hungriga?

*****

Vid halv elva i morse hade jag suttit i mer än 20 minuter (!) och bara tänkt på mat.

Jag blir så irriterad på mig själv när det blir så.  Att tankarna går till mat är ju kroppens röst som säger ”Ät, jag behöver mer byggmaterial, fyll på är du snäll så att jag kan jobba vidare, lovar att inte störa dig mer sen”. Även fast att jag teoretiskt förstår detta så har jag ändå otroligt svårt att acceptera att behöva äta för tätt in på nästa mål. Nu var det ju bara 1,5 timma kvar sen skulle jag ju äta riktig lunch…

Som vanligt försökte jag förtränga hungerkänslorna (ja, Ana är expert på detta och förr lyckades hon alltid) men efter ytterligare tio minuter kastade jag pennan i skrivbordet och fräste till.  Gick därefter med ilskna, raska steg ut i köket och bredde mig en skinkmacka.

Fine”, tänkte jag när jag gick tillbaka med mackan till mitt skrivbord. ”Du bestämmer.”

Om mackan får mig att sluta tänka på mat och gör så att jag kan fokusera på jobbet igen är det värt det. Och jag ska ändå äta lunch som vanligt!

Samtidigt ekade Giselas ord i mitt huvud. ”Vissa dagar behöver kroppen mer byggmaterial än andra eftersom den reparerar olika delar av kroppen. Du kan ju inte veta vad kroppen vill arbeta med just idag.”

Exakt Anna, påminde jag mig själv. Även fast att jag inte brukar vara hungrig vid den här tiden är det ingen garanti för att jag aldrig kommer bli det. Kroppen är ingen maskin. Man trycker inte bara på ”on” och ”off”.

Hur som helst, i samma sekund som jag satte tänderna i mackan kände jag ett härligt lugn i kroppen. Det var som ren magi. Plötsligt kunde jag åter fästa blicken på skärmen och återgå till arbetet.

Tiden gick fort och när klockan plötsligt slog tolv tackade jag mig själv för att jag hade varit förnuftig nog att ta den där mackan.

Om jag inte hade gjort det hade jag gått miste om minst 1,5 h i arbetstid eftersom jag bara hade blivit sittandes och stirrat tomt rätt in i skärmen utan att förstå någonting och bara tänka ”När är det dags för lunch?”.

Hela dagen hade blivit ostrukterad pga detta eftersom det jag gör på förmiddagen är mycket viktigt för det fortsatta arbetet på eftermiddagen.

Så vid tolvsnåret var jag lagom hungrig igen och då värmde jag på en halvtinad spaghetti med köttfärsås. Därefter fortsatte jag jobba på.

Vid 15-snåret var jag vrålhungrig igen (förstår verkligen inte vad min kropp reparerar innuti mig idag?!).  Ok, att man blir småsugen och tar något lätt mellanmål men jag skulle lätt ha kunnat äta en hel måltid igen. Det blev dock inte så utan istället dök jag på bull- och kakfatet och godispåsen som stod i köket. Balanserade sedan tillbaka till skrivbordet med en hel hög Ballerinakex, lite godis, ett par bullar och en stor kaffe. Gud vad gott!

Det kändes som att jag fick riktiga superkrafter.  Min sega hjärna var som bortblåsta och arbetade plötsligt i 200 km/h. Tack vare  påfyllningen av snabba kolhydrater fick jag dessutom massa energi att göra ett samtal som jag länge dragit mig för och det var tur för nu fick mitt företag en ny kund. De hade vi inte fått om jag envisats med att avstå enligt devisen ”du kan/får inte bli hungrig NU, du måste vänta lite till innan du får äta…”

Men ärligt talat nu är jag hungrig IGEN och klockan är inte ens sex… är verkligen inte van vid det här. Äter som vanligt och förr har kroppen alltid varit nöjd med detta.

Fråga till er som har ökat ert matintag och börjat nå ett högre BMI:

Är det vanligt att man blir mer hungrig nu än när man var rejält underviktig? Varför är det så i så fall? Någon som vet?

Ätstörningscoach

Mer jobb!

Så här stort leende har jag idag!

*****

Jag är så otroligt glad! Efter en månad på nya jobbet får jag höra att man är nöjd med mitt arbete och om jag vill så har man ännu mer uppdrag åt mig?

Om jag vill?!

Såklart jag vill!!!

Jag älskar mitt jobb och jag älskar den person som jag blir när jag jobbar. Kundkontakt, affärsrelationer och internationella miljöer är det bästa jag vet!

För tillfället har jag verkligen flyt. Mina relationer går bra, jobbet går bra och maten går bra. Jag undrar om det finns ett samband här…?! 😉

Hur som helst, jag är överlycklig och ville bara dela med mig av detta till er! Ni är ju en väldigt stor del av mitt liv och betyder otroligt mycket för mig.

Tack för att ni finns och stöttar mig på min resa mot ett nytt och friskt liv – där saker som ätstörningar är helt bannlysta!