Frisk från ätstörningar, Spiritualitet

Skillnad på att vara vid liv och att verkligen leva

vara-vid-liv-eller-att-verkligen-leva

Du kan leva vilket liv du vill, men bara om du själv väljer att göra det.

Ibland kan livet kännas enklare att leva genom att fylla det med ursäkter och rädslor istället för att följa dina drömmar och leva livet fullt ut.

Visst kan det vara så. Ibland kan det kännas läskigt att leva men vi kan bara lära genom att våga göra just det. Ju mer vi tränar på att leva desto mindre läskigt blir.

”Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.”
– Soren Kierkegaard

Ätstörningscoach

Tävla om en inspirationskväll!

Tävla om en biljett till inspirationskvällen på Rival i Stockholm den 31/01.

Huvudarrangör är nätverket 4good.

Dags att kickstarta igång året med en rejäl tävling!

Förra gången var första priset att få följa med mig på en inspirationskväll som 4good arrangerade i november.

Nu är det alltså dags igen.

Nätverket arrangerar regelbundet olika events runtom i landet (som t ex Malmö och Göteborg).

Varje kväll har sitt egna tema med intressanta föreläsare. Som besökare bjuds man på vin och choklad, får en generös goodiebag, deltar i skojiga utlottningar och har chans att titta runt hos de spännande utställarna.

Temat för kvällen är ”Get Bodywise and Soulful” och uppmanar dig att sparka igång det nya året genom att:

”Ge dig själv mer hälsa och energi – inifrån och ut – och hela vägen fram!”

Föreläsarna:

BLOSSOM TAINTON (Nybliven chefredaktör, Coach, Artist)
CAROLINE AF UGGLAS (Artist och Kreatör)
MICHAEL SÖDERMALM (En av Sveriges mest anlitade mentala tränare)
SUNSHINE STORY: ULRICA NORBERG (Filmvetaren och akademikern som blev yogi)

För att vara med och tävla om att följa med mig till Rival den 31:e januari ber jag dig svara på tävlingsfrågan:

Vad gör du för att ta hand om dig själv?

Alla som svarar har chans att vinna.

Du mailar tävlingssvar + ditt namn, åldermob nr och emailadress till: vagenfran37kg@spray.se

Skriv ”4good” i ämnesfältet.

Tävlingen stänger kl 18.00 nu på fredag 7/1. Vinnaren kontaktas därefter via mail.

Lycka till!

Ätstörningscoach

Skelettet i skidspåret

När ni läser det här spenderar jag eftermiddagen ute i skidspåret.

Det är faktiskt rätt häftigt, även fast jag befinner mig i södra Sverige så har vi fullt med snö den här julen. Det känns superlyxigt!

Jag är egentligen inte särskilt bra på utförsåkning men längdskidor har vi alltid försökt få till varje år.

Denna julen är jag betydligt starkare och mer robust i kroppen än i februari förra året. Förresten, någon som fortfarande minns vad som hände då?

Det blev trots allt en rätt otäck upplevelse… Ingen vacker historia.

Ni som missade inlägget så finns det att läsa här: Min kropp – jag älskar dig! 

Men i år är det som sagt en annan femma.

Skulle jag göra en vurpa vet jag att det är min rumpa som tar emot mig och inte själva skelettet och benpiporna.

Termosen med varm choklad och ett gäng lussekatter har också fått följa med ut,  precis som när jag var liten. Så snart dags för en eftermiddagsfika.

God fortsättning på er!

Ätstörningscoach

4good – nätverket för mer solsken i ditt liv!

Hört talas om 4good?

Inte?!

Då är det sannerligen på tiden!

***

Ni vet ju hur mycket jag brukar lovprisa kvinnliga nätverk och särskilt sådana med fokus på välmående och balans!

Här kommer ytterligare ett att hålla ögonen på.

Fakta om 4good (saxat från hemsidan):

”4good är ett nätverk fullt av solsken!

I  dag är vi över 11.000 likasinnade som vill umgås, tanka energi och finna inspiration, utveckling och balans i livet.

Sedan starten i februari 2004 är det möten i det verkliga livet som är vår grundplåt i nätverket, det här du som 4goodare har chans att ta del av några av Sveriges bästa inspiratörer och det är på plats som du träffar hundratals andra som du. Och det är här som du möter våra samarbetspartners – öga mot öga.

Vi kommer aldrig att frångå de fysiska träffarna, häri ligger en särskild magi. Samtidigt växer vår Facebookgrupp och 4goods webbtv-kanal utvecklas snabbt.

Bloggen och siten är andra mötesplatser och vi är glada att vi lever i dessa tider där tid och rum inte längre är ett hinder för att ta del av oss närsomhelst och från varsomhelst (våra 4good friends hittar vi både i Rättvik och Los Angeles, Angered och London).

4good växer och vi ser fram emot att göra oss tillgängliga för ännu fler!”

Grundarna är Carina Sunding, VD, och Katrin Sandberg, Creative Director.

Förutom fysiska träffar arrangerar man även inspirationskvällar, resor, etc.

Läs även gärna artikeln om 4good i SvD.

Den 22/11 anordnar man eventet ”Free your mind” med proffsiga föreläsare som Klas Hallberg, Kajsa Ingemarsson, Emma Hamberg och tjejerna bakom succévarumärket Oddbirds.

Jag har fått den stora äran att få bjuda med mig en läsare. Kul, va?

Tävlingen där första pris är att få gå på inspirationskvällen ihop med mig kommer upp på bloggen senare i veckan.

Håll utkik så kanske vi ses där..!?

Ätstörningscoach

Dina tre bästa ”klokord”?

Johanna utmanar mig på mina tre bästa klokord :

1. ”Inbillade problem ÄR enklare än verkliga. Varje dag får du en ny chans att välja att tänka annorlunda och varje gång innebär en ny chans att förändra dig själv.”

2. ”Din framtid kommer se exakt likadan ut om fem år som den gör idag så länge du fortsätter att tänka och agera på samma sätt som du gör just nu. Har du idag en tillräckligt hög livskvalitét för att du ska vara nöjd?”

3. ”Lev NU och inte så många år i förväg.”

_______________________________________________________

Jag utmanar:

(och hoppas samtidigt inte jag tar mig vatten över huvudet nu, men det skulle vara intressant att få de här personernas tre bästa klokord)

Olof Röhlander – Mentalbloggen

(Ni som ständigt letar nya motivationsbloggar och coacher. Bästa helgtipset!)

Christina – Stina i London

(Ni som är nyfikna på att göra något annorlunda, kika in hos Stina och låt er inspireras!)

Isabella Löwengrip – Blondinbella

(Behöver ingen närmare presentation. Men visst vore det intressant att få höra hennes tre bästa tips när hon får välja fritt från alla de triljoner områden som hon har kopplingar till)


Mat, Självhjälp

Mitt liv i tre sekunder

Livet ropar igen!

***

I förra veckan var jag på Liseberg och såg Carl Einar Häckners varité.

När vi skrattade som allra mest åt hans tokerier tog han ner hela publiken på jorden på ett sådant där fantastikt eftertänktsamt sätt som bara han har förmågan att göra.

Han pratade om allt vi människor försöker eftersträva i livet, jagar och stressar runt för, skyndar och försöker hinna med och klara av allt. Men var har vi egentligen livet mitt i allt detta som vi intalar oss att vi måste göra?

Livet är ju HÄR, sa han och svepte med handen ut över oss i publiken.

Just Nu. HELA TIDEN”.

Det var så träffande och påtagligt för det är så sällan som man tänker på när man njuter och mår bra, att livet är för kort för att läggas på onödiga saker som egentligen inte fyller något värde förutom att man slösar bort sitt liv och livskvalitet.

Värt att tilläggas är att ögonblicket före hade jag på eget initiativ köpt med mig en flaska saft och ett paket Göteborgskex (Singoalla) som jag fikade innan showen började. Och återigen, inte för att jag var det minsta hungrig men för att min själ tycker att det är ungefär 1 000 gånger mysigare att sitta och knapra på något samtidigt som jag sitter i skuggan och läser en bra tidning.

När jag inte äter efter logik och siffror (dvs vad är ”nyttigt” och vad blir jag mätt av?) utan går på magkänslan blir det för tiden i nio fall av tio i princip alltid rätt.

Att ha suttit och njutit av fikan i solen och Häckner 30 minuter senare utbrister ”Livet är ju HÄR. Just nu. HELA TIDEN” fick mig att återigen påminnas om hur kort vårt liv är och hur få soltimmar vi har här i Sverige. Varje dag som jag fortsätter med minsta släng av ätstördhet är slöseri på ett fantastiskt liv och energi som jag kan ägna åt så mycket roligare saker än kaloriräkning och matplanering.

Jag är så tacksam att äntligen ha valt inriktning på livet och bestämt vilket spår jag vill följa. Det går inte att bara vara lite ätstörd… Det går inte att säga att man bara ska räkna kalorier på onsdagar. Det funkar inte så.

Om jag får lov att varje dag stiga upp till en god frukost, äta vanlig hemlagad mat till lunch, tugga kex till fikan och äta grillat på kvällen med gräddglass som efterrätt och det enda pris jag betalar för den här livsstilen är en normalviktig och fungerande frisk kropp, ja varför ens tveka en sekund?

Varma sommarhälsningar,

Anna

Mat

Drömresan – fyra delstater!

Så här såg det ut på skärmen (på stolen framför mig) strax innan vi gick ner för landning…

*****

Ja, det blev verkligen en drömresa. Precis så bra som jag hade trott det skulle bli. Och det är ingen överraskning att den blev så bra som den blev.

Jag visste nämligen att jag var redo. Mardrömssemestrarna är historia (men en nyttig erfarenhet som lärt mig vilken riktning jag vill gå i livet)!

Jag hade haft lång tid att förbereda mig, att resa var sedan länge med på min motivationslista (del 1 och del 2) över saker som är viktiga för mig och som jag kämpat hårt för att få uppleva igen. Om jag var så sjuk som jag var i slutet av förra sommaren skulle jag aldrig ha vågat ge mig av på en sådant här stort äventyr.

Förmodligen skulle jag ha drabbats av svim- och panikattacker under någon av de 18 h timmarna som de tar att flyga till LA. Väl i USA skulle jag gissningsvis inte varit närvarande för fem öre utan istället haft huvudet fullt av mat 24/7.  Varit så disträ att jag nog inte ens skulle ha lagt märke till att det stod palmer utmed vägarna istället för träd och blomlådor som vi är vana vid här hemma i Sverige.

Vi har ätit ute på stan minst ett par gånger/dag. Ibland har vi gått tillbaka till samma ställe två gånger men oftast har vi passat på att testa och prova så många olika restauranger och caféer som möjligt.

En ny frukostfavorit som jag skaffade mig är bagel med mosad avokado och cream cheese. En krämig islatte till det i den kaliforniska värmen var pricken över i:et! Urth Caffe blev snabbt en favorit och ett av ställena som vi kom återkom till flera gånger om.

Jag har haft så mycket energi. Lekt och plaskat runt i poolen med min nära vän. Hoppat från kanten (som visserligen var förbjudet) och stänkt vatten omkring mig. Hämtat kameran och tvingat min kompis att ställa upp på knasiga bilder. Låter kanske som inget speciellt men för mig är detta livet och saker som jag gjorde utan att tänka på att jag gjorde dem innan jag blev sjuk för åtta år sedan. Efter att anorexin gjorde entré försvann min spontana humor och därför är det så häftigt att se att den faktiskt lever kvar inom mig, den har bara fått sova några år.

Nästan varje dag har vi ätit glass. Ganska ofta på Cold Stone men även på Pinberry. För er som inte vet vad Cold Stone är: man väljer sina egna glassmaker  + valfri topping (blev ofta kombinationen marshmallow + oreos + chokladsås eller Snickers + M&M:s). Min beställning ”bakar” personalen sedan ihop på en iskall ”stenplatta” (därav Cold Stone). Det blir som en skräddarsydd Ben & Jerry fast med betydligt generösare chunks i, dvs bitar.

Pinkberry är en slags yoghurtglass. Tycker väldigt mycket om deras chokladsmak toppad med färsk mango, blåbär och blandade nötter. Jättegott och gott som omväxling till när man är trött på för mycket sött.

Vi har åkt runt i flera timmar genom Beverly Hills och West Hollywood. Med vinden skönt svalkande och med stora svarta solbrillor på så hade jag svårt att stiga av när touren var över. Jag skulle jag ha kunnat sitta kvar i bilen hela dagen. Inte nödvändigtvis för att vi fick tjuvkika på celebriteternas stora villor (jättelika palats) utan bara för att det var så skönt. Mitt stora hår fladdrade i vinden i flera timmar och jag kände mig så skönt urblåst efteråt, som att alla intryck tillsammans med vinden hade blåst ut och ”renat” min hjärna. Jag var laddad med ny fräsch energi och motivation.

För första gången i mitt liv har jag spelat på casino (ja, jag gick plus också!!!). Las Vegas är en riktigt stor lekplats för vuxna och det var inte svårt att kul där. Det var länge sedan jag drack alkohol men när jag fick höra att drinkarna var gratis för alla som spelade var valet inte speciellt svårt. Jag tyckte att ett par drinkar tillförde min Black Jack debut lite extra stjärnglans. Det vill säga jag har inget emot alkohol men det tillför mig i vanliga fall ingenting så därför har jag länge valt bort detta (inget jag tänker aktivt på med andra ord).

I Las Vegas kändes det dock så klockrent med kokosdoftande Pina Colador, färgsprakande Sex on the Beach och när det nästan var morgon igen var det underbart med en krämig varm choklad (med ett sånt där tjusigt rosa coctailbär på toppen, precis som man brukar se på film) innan det var dags att sova några timmar.

Jag har vandrat på vackra stränder såsom Santa Monica och Venice. Fascinerats av naturens starka krafter uppe på Grand Canyon.

Jag har ätit lunch mitt ute i öknen (nybakat majsbröd, bönor, stekt kyckling, majskolv och bakad potatis). Besökt en ranch och oroat mig för att trampa på skallerormar och skorpioner.

Blivit uppvaktad av snygga (men alldeles för flirtiga) män. Knutit nya kontakter, utbytt viktiga och insiktsfulla tankar om livet och skaffat nya vänner för livet.

Jag har ätit alldeles för många pannkakor på Ihope och lyssnat sönder Robyns senaste platta (Fembot, Dancing On My Own och Cry When You Get Older tillhör favoriterna).

I New York har vi promenerat i Central Park, gått på Broadway, upplevt Times Square by night, åkt kors och tvärs på Manhattan, besökt Staten Island, shoppat nya skor och klänningar, druckit kaffe och ätit för många banan-och valnötsbitar på  Starbucks.

Jag har skrattat så mycket att jag fått ont i magen. Men jag har även gråtit och i vissa stunder varit så trötta att vi sovit i över 17 timmar (efter att vi inte sovit på ett helt dygn + jetlagen).

Det har varit tre resmål i samma resa. En obeskrivlig upplevelse efter att varit fast i ett fängelse i så många år. Nu vet jag att jag också kan.

Det var länge sedan som jag umgicks med en person 24/7 och det hade jag aldrig vågat göra om jag inte visste att den här personen litar jag på och känner mig trygg med till 100%. Tyvärr bor vi oftast alldeles för långt ifrån varandra och det är därför sällan som vi kan ses.

Men när vi väl ses är det som att tiden står stilla och jag glömmer nästan bort min historia och vad jag har med mig i bagaget. Personen är en sådan där som kan få för sig att ”bara” dra i sig en brownie typ tre minuter innan vi ska äta middag bara för att han/hon var sugen…

Sånt klarar jag själv inte av att göra idag. Men en sån enkel handling säger mycket om hur personen ser på livet. Den har vett att ta tillvara på det och lever livet fullt ut.

Oj, ett långt inlägg blev det här men jag kände det var dags att leverera reserapporten nu. I mon På fredag kommer bilderna upp!

Kramar
Anna

Mat, Självhjälp, Träning

På väg till USA

Nja, ok inte riktigt än kanske…

Men om lite mindre än en vecka så är jag på väg över Atlanten med Los Angeles som första stopp.

***

Den här resan betyder enormt mycket for mig ska ni veta. Förutom att alla såklart tycker det är härligt med en semester utomlands då och då så är den här resan extra speciell.

För ni kanske minns mina motivationslistor (del 1 och del 2) som jag har tjatat på er om att själva upprätta? Listorna som är så otroligt viktiga vid viktuppgången för att stötta och påminna en om allt som man får tillbaka när man slutar krångla med maten. Små saker som påminner om vad det är man saknar idag pga ätstörningarna och vad som står i vägen för det friska liv som du en gång faktiskt har varit en del av.

Resor har alltid varit en viktig del av mitt liv. De har varit och är min stora passion här i livet.

När andra väljer att lägga pengar på mer materiella ting som bilar, kläder, hemelektronik, etc så lägger jag hellre mina på resor. Jag samlar på upplevelser för de har jag märkt stannar kvar i mitt minne livet ut. Resor och upptäckter kommer jag för alltid minnas medan kjolen som jag köpte till förra midsommaren redan är bortglömd (ändå var det en rätt fin kjol).

Pga mina ätstörningar så fick jag ge upp mina resor. Förutom att jag inte kunde checka in en träningscykel och ta med min egen mat till t ex Grekland så var det helt enkelt inte roligt längre. Syftet med att åka på semester hade försvunnit och då kunde jag ju lika gärna stanna hemma.

När folk frågade mig förr om jag inte skulle hänga med en kortis utomlands slog jag alltid helt bak ut. Det var endast möjligt om hotellet hade gym och om jag fick bestämma var och när vi skulle äta. Med dessa kraven vill ju ingen normal människa fara iväg på semester med en så detta sa jag ju såklart aldrig rakt ut utan skyllde istället på att jag varken hade lust, tid eller pengar.

För när ni själva tänker ”semester” så antar jag att ni får en liknande bild i huvudet som jag själv? T ex ligga vid poolen en lång dag utan att behöva lyfta ett finger (dvs ingen träning = låg energiförbrukning). Man startar dagen med en härlig frukostbuffé, går och badar, käkar glass och testar sen spännande maträtter ute på de lokala restaurangerna.  På kvällen kanske man går ut och dansar, sippar på en drink eller också går man en strandpromenad för att sen köpa med sig lite godis hem till hotellet där man sedan ligger i sängen, läser böcker, kollar film eller spelar spel.

Hur kul är det att åka på semester om samma ätstörda rutiner följer med en dit? Då har ju semestern helt tappat sitt syfte!

Dessutom när jag var som allra sämst i augusti 2009 (det var då jag skrev motivationslistorna) vågade jag för den delen inte heller åka någonstans. Det var på den tiden som jag kunde svimma lite då och då och blotta tanken på att jag skulle sitta instängd i ett plan minst 3-4 h framkallade hemska scenario i mitt huvud.

Tänk om jag skulle svimma? Vem skulle kunna hjälpa mig då? Och ännu värre, tänk om mitt hjärta faktiskt skulle sluta stanna när vi är mitt uppe i luften och långt till att nödlanda? Nej fy, vilket kaos, det där skulle jag aldrig klara av att gå igenom.

Att ständigt gå runt och tro att man ska dö eller svimma är inget jag önskar någon. Det kan låta så löjligt när man säger det så här men det krävs att man själv har varit nära döden för att man ska förstå allvaret i det. Jag kan säga till folk hur orolig jag har varit när jag helt ensam vaknat mitt i natten och på riktigt trott att hjärtat håller på att sluta stanna. Som sagt, jag kan beskriva känslan för folk men få har nog på riktigt verkligen fattat hur det känns och hur naken, utelämnad man är när ingen finns där.

Så det är med en rejäl portion mod som jag har bokat den här resan och jag hade aldrig åkt iväg om det inte är för att det är ihop med en underbar vän som jag litar på och som äntligen har kommit hem till Sverige efter en lång vistelse utomlands. Det är härligt att veta att jag numera är så pass frisk i både kropp och huvud att jag kan göra det här.

Jag ska verkligen ta hand om mig själv den här gången och ge mig den semester som jag så väl förtjänar och så länge har längtat efter.

”Att kunna resa” har länge stått på motivationslista och jag tror på riktigt att jag är redo nu inför allt oväntat och spontant som väntar på mig där borta.

Just bring it on!

Självhjälp

Mina inspirationskällor

Jag minns inte exakt när det var som jag tappade bort min humor men de senaste åren har jag haft väldigt långt till skratt.

Men för ett par månader sedan har jag smått börjat spontanskratta igen och kommer t.o.m på mig själv med att i alla fall försöka dra några skämt (även fast att det går så där ska villigt erkännas…)

Bara själva grejen att jag tar eget initiativ till det här och inte bara går omkring och ”är” utan deltar i livet igen är grymt!

****

Apropå gårdagens inlägg om hur viktigt det är att fantisera och låta sig inspireras av människor som man tycker är härliga, duktiga, roliga, m.m så fortsätter här min lista på personer som fyller en viktig funktion i mitt liv.

Rakels Elin igår var ett exempel men självklart är hon inte den enda som jag då och då plockar bitar av.

Ni nämner själva era mammor och även Astrid Lindgrens färgstarka karaktärer. Själv har jag haft (och har fortfarande) en Ronja, Madicken och Pippi inom mig sen jag var liten. Det är faktiskt inte alls så tokigt att ha dem nära till hands när man ska göra något jobbigt (kanske ringa en vän man inte pratat med på länge, äta en ångestframkallande middag, hoppa över träningen, etc).

Helt grymma personer som jag hämtat olika bitar från under tiden som jag har skaffat mig ett högre BMI och lyckats att komma tillbaka till verkligheten igen. När man själv är lost krävs det att man kan fokusera och komma ihåg vad det är man saknar och behöver ha mer av i sitt liv. Det är nämligen inte så enkelt att komma tillbaka till livet igen när man så länge varit socialt avskild och inte har några vänner att använda som referensramar.

Personerna är:

Doreen Månsson

Robyn

Marit Bergman

Alexandra Dahlström

Helena Bergström

Rakel Wärmländer

Leila Lindholm

Ola Lindholm

Ebba von Sydow

Anna Skipper

Tom Sjöstedt

Morgan Alling

Belinda Olsson

Bea Szenfeld

Alexandra Pascalidou

Laila Bagge