Ätstörningar, Mat

Vad ska man äta?

vad-ska-man-ata
Jag fick en fråga på mailen från en läsare som kände sig så uppgiven på grund av alla kostråd och dieter som ständigt kommer upp runt omkring oss.

Eftersom jag tror att många känner likadant, särskilt under eller efter en ätstörning, så svarar jag på frågan här i bloggen.

Fråga:

”Jag känner mig så vilsen när det gäller maten. En del säger att man ska äta t ex glutenfritt, laktosfritt, LCHF, Paleo, Raw Food, 5:2 eller GI. Det känns som att alla förespråkare har otroligt bra argument kring varför man ska följa just deras diet eller kosthållning. Det verkar finnas något bra med allt. Jag blir så himla förvirrad och frustrerad av alla kostråd för det känns som jag ofta äter ”fel” och mår dåligt över det, får ångest, etc.

Jag har läst om din matfilosofi tidigare och gillar verkligen ditt tänk om att man ska följa kroppen och äta vad den behöver. Men hur kommer man dit? Och vad säger du om alla dieter? Vad ska man äta egentligen? 

Kram Hanna”

Svar:
Jag är ingen förespråkare av någon diet överhuvudtaget. Dieter brukar bara leda till att man blir väldigt upptagen av att tänka på mat och framförallt den maten som man inte får äta. Det föder en negativ cirkel och begränsar livet snarare än ser till att göra dig fri.

Jag tror på ”personal eating” och att alla måste hitta vad som funkar bäst för dem själva att äta. Om någon upplever att de inte mår bra av att äta t ex gluten eller laktos så ska man förstås inte fortsätta att göra det om man mår dåligt av det.

Man ska dock komma ihåg att vid en ätstörning kan det vara svårt att avgöra själv om det är du eller hjärnan som lurar dig att du inte mår bra av att äta t ex gluten. Det är ju ganska trendigt nu att utesluta viss typ av mat av bara farten och då är det extra viktigt för dig som är sjuk eller har en lätt ätstörning att verkligen känna efter vad du mår bra av. Det bästa du kan göra är att försöka vara ärlig mot dig själv. Behöver du ta hjälp med stöd kring maten så tveka inte att göra det.

Vi tänker cirka 60 000-80 000 tankar varje dag och det är därför viktigt att vara medveten om att alla våra tankar inte är sanna. Hjärnan ljuger för oss emellanåt (det är därför en anorektiker kan stå framför en spegel och tycka att hon/han ser tjock ut när verkligheten inte ser ut så).

Av den anledningen kan det ibland vara lurigt att kunna känna skillnad på vad som verkligen är du (kärlek, ditt hjärta) och vad som är sjukdomen (rädsla, hjärnan). Det är viktigt att skilja på dig och ätstörningen. Dock kan det vara svårt att göra detta själv vid en ätstörning eftersom sjukdomens mål är att göra dig sjukare.

vad-ska-man-ata-vid-atstorning
Hur ska man äta då? Hur gör man för att hitta sitt sätt?
Jag tror på att göra saker enkelt och komma bort från allt krångel med maten. När jag coachar är det därför viktigt att ta reda på varför mina klienter äter som de gör och vilka rädslor som finns bakom. Inte sällan finns det en hel del myter & fördomar kring maten. Det är viktigt att gå till botten med dessa och reda ut vad som är sant och inte.

Några vanliga missuppfattningar är att fett gör dig fet, om man bara dricker juice & te (detoxar) så blir man ”ren” och får ut alla gifter ur kroppen (många tycks ha glömt bort att kroppen faktiskt har ett alldeles utmärkt eget naturligt reningssystem som gör sig av med gifter via njurarna, levern, huden och lungorna!). Det här bara några exempel men det finns hur många föreställningar som helst om maten – tyvärr bidrar dem till att många av oss blir rädda för VANLIG MAT och i onödan utesluter kolhydrater, fett och så vidare.

Så för att kunna hitta din väg och vad som passar din kropp bäst rekommenderar jag att börja lyssna på kroppen och äta efter dess behov. Försök äta regelbundet (max 3-4 timmar mellan måltiderna) och från hela matcirkeln. Jag har precis publicerat en serie om att äta intuitivt. Första delen av fyra hittar du här med enkla instruktioner för att kunna ta de första stegen till ett mer kroppsvänligt & naturligt ätande.

Personligen gillar jag ren och hel mat. Jag tror på att kroppen mår bra av att undvika processad mat, transfetter och onaturliga kemiska tillsatser som inte är bra för våra kroppar (det finns förstås även tillsatser som är bra för oss bör tilläggas). Dock betyder inte detta att jag helt utesluter hel-och halvfabrikat för ibland är det toppen att inte behöva lägga så mycket tid på maten utan istället kunna prioritera tid med familj, vänner och aktiviteter snarare än att till varje pris få ihop en måltid som är så näringsrik som möjligt. Det är inte balans för mig. Jag är hellre flexibel, äter och umgås tillsammans med andra människor än prioriterar maten före det sociala eller att hitta på saker.

sa-har-ska-man-ata
Att jag föredrar naturlig mat innebär heller inte att jag mår dåligt eller får ångest när jag äter något som inte är det. Balans för mig är att äta lite av varje. Jag älskar hälsosam mat men det är helheten som gör det och inte varje enskild måltid. Jag vill inte tvingas välja mellan att dricka en grön juice med spenat & avokado eller äta en god pasta – jag njuter av båda lika mycket.

I min kost finns det därför utrymme för att äta allt – jag älskar grönsaker och fräsch mat men det blir inte särskilt nyttigt om jag bara skulle äta det. Ensidigt är vad det skulle bli och leda till kraftiga sug efter livsmedel som innehåller de näringsämnen som kroppen saknar. Det är av den anledningen som en del har svårt att bara ta t ex en bit tårta och vara nöjd med den eller vilja äta upp en hel chokladkaka om de väl tillåter sig en liten bit – kroppen svälter och signaler efter brist på det den saknar, det är inte svårare än så.

Hoppas du fick svar på din fråga. Kom ihåg att vi har olika kroppar så du måste testa vad som funkar bäst för dig. Enda sättet du kan ta reda på det är genom att äta. Du kan liksom inte äta fel. Det enda som kan hända är att kroppen kommer skicka signaler till dig att den vill äta x,y,z och slå till med starka sug såsom hetsätning och överätning om den lider brist på något.

Det är därför det är så bra att försöka äta ”lite av allt” och inte utesluta något… 😉

Lycka till!

Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 3

Intuitivt ätande del 3
I förra inlägget skrev jag om intuitivt ätande och hur processen dit börjar med att bli medveten om ditt inre.

När du har blivit mer medveten om dina känslor och tankar som är orsaken till att du känner som du gör så är det också enklare att börja göra de förändringar som krävs för att du ska nå dina mål.

Idag kommer del 3 som är den nästsista delen i min serie om intuitivt ätande. I detta inlägget beskriver jag hur du konkret kan börja träna på att äta mer regelbundet och runt hela kostcirkeln. Jag berättar även vad du kan göra för att avdramatisera enskilda livsmedel.

Bli fri från ätstörning
Ät vad och när du vill
Med stöd av en matdagbok och ett matschema med skräddarsydda recept som jag hade fått från min behandlare flera år tidigare så började jag stegvis träna på att äta mer regelbundet och runt hela kostcirkeln. Parallellt med matschemat så gav jag mig själv i hemuppgift varje vecka att införa ett nytt förbjudet livsmedel som jag skulle träna på att tillaga själv och äta lite av varje dag.

Jag hade en lång lista över förbjudna livsmedel som jag inte tillät mig själv att äta. Ofta var den maten betydligt mer rik på fett och kolhydrater (som t ex pizza, pasta, hamburgare, godis, choklad, bullar, glass och liknande) än vad jag i vanliga fall åt. Ett av mina långsiktiga mål var därför att i framtiden kunna tillåta mig själv att äta allt – vad jag ville och när jag ville.

Förbjuden mat blev mindre laddad
När jag hade tränat på att införa och äta förbjuden mat regelbundet i flera månader så upptäckte jag så småningom att maten som tidigare varit förbjuden för mig inte alls förtjänade att få uppta så mycket av min tankeverksamhet som den hade gjort tidigare.

Ju oftare jag tränade på att äta mat som framkallade ångest desto mindre laddad blev den. Med tiden upptäckte jag att många av de ätstörda föreställningar som jag hade haft kring maten i många år var långt ifrån verkliga utan bara inbillade.

Exempelvis kunde jag inte alls förstå varför jag hade varit så rädd för fett tidigare? Jag blev uppenbarligen inte alls fet av att äta fett.

VAD eller VEM hade fått mig att gå på den gamla myten?

 

Mat

Ät mer mat, sov bättre!

God morgon!

Hjälp säger jag. Klockan är halv tolv och jag gick och la mig kl 00.45 i går kväll.

Jag har sedan jag börjat äta kroppsvänligt (alltid ett ordentligt kvällsmål/kvällsfika, regelbundet, varierat, nutningsmellanmål, mer järn, salta på maten, etcetera) börja sova mycket bättre och framförallt längre på morgonen.

Förr HATADE jag att vakna senare än halv nio. Hela dagen var isf förstörd pga:

1. Min ”perfekta” måltidsordning skulle rubbas (kunde jag verkligen hinna med att äta både frukost och lunch? Nej det skulle bli alldeles för tätt inpå varandra, slutsatsen blev att hoppa över lunchen)

2. Jag skulle bli tvungen att stressa genom hela dagen för att hinna med allt. Felet var min höga träningsdos eftersom jag ALDRIG prioriterade bort den. Ändå skulle jag hinna med ett vanligt liv med tvätta, städa, betala räkningar, handla mat, plugga till tentorna, ev. vara lite social med någon kursare, etcetera.

Med andra ord min ätstörda livsstil krävde att jag aldrig kunde ta sovmorgon – på sju år! Samtidigt så ska jag och säga att jag aldrig såg detta som ett problem, jag tyckte alltid jag var pigg nämligen, jag behövde inte sova!

Men det är ju inte så konstigt att jag kände så då eftersom kroppens ”larmsystem” går igång och väcker en tidigt bara för att man ska fylla på reserverna, dvs ÄTA.

Ligger man på ett konstant energiunderskott lämnar kroppen en inte ifred utan pushar för att man ska vakna, gå upp och fylla på med mer energi.

Att jag har återgått till (o)vanan att efter sju år återigen kunna sova så länge jag känner för det vet jag att min kropp tackar mig för idag. Den mår väldigt bra av det.

Samtidigt tycker mina föräldrar att det är skönt att se jag kan ta det lugnt, slappna av och varva ner. Känns ibland som jag var 15 år igen och varit ute för länge dagen innan med den skillnaden att jag inte behöver festa eller ens göra något ansträngande för att kroppen ska vilja vila & sova. Men det är ok, det måste få vara så. Att lyssna på kroppens signaler är jätteviktigt!

Förr när jag tränade som en galning kan man ju tycka att kroppen borde varit konstant trött och därför sett till att jag kunde sova länge men så det kände jag aldrig av. Lustigt eller hur?

Nu när jag knappt lyfter ett finger längre är den så trött, så trött och så trött… Fast i och för sig sen är jag pigg hela dagen och det var jag inte när jag mådde som sämst, kände mig mest seg hela dagarna – som att jag gick på ”tomgång”…

Kroppsvänligt ätande löser bekymmer som ni kanske ens själva är riktigt medvetna om att ni har idag…

Ät ordentligt och testa själva!

Mat

För lite kalorier, eller?!

Vissa dagar blir några av dagens måltider större, andra dagar mindre.

Det kan i många fall vara  väldigtbra att måltiderna löper enligt ett särskilt schema men vad jag fokuserar på nu är helheten och försöker lyssna på min kropp så mycket som möjligt.

På så vis upptäcker jag sug efter olika saker och vågar välja nya och mindre ”trygga” maträtter och recept. Ensidigt ätande har länge varit en stor del i mitt liv och är ett av mina mål som jag strävar efter ska bli så normaliserat soom möjligt.

***

Dagens fundering är från Kristin till gårdagens inlägg om en Macaron som fika:

”Hej.

Jag har några funderingar och frågor som jag hoppas att du inte tar illa vid dej om jag ställer, men jag blir lite förvirrad av det du skriver.

Jag kan kanske ha fått de om bakfoten så du får gärna säga emot om jag har fel men, Du har ju nämnt flera gånger hur du börjat gå upp i vikt och att kläderna blir mindre osv. samtidigt förklarar du hur en makron och en kaffe är ditt eftermiddagsmellanmål, för att sen äta en helt vanlig lunch och kvällsmål(glass). Jag menar, dessa saker är ju knappast av den kalorimängd som får en att gå upp i vikt.

Det låter som ett väldigt litet inatag för en person som behöver gå upp. När jag var på behandling åt vi sex mål om dagen, o så fort vikten stannade la dem på mer mat och fler kalorier. Jag gick upp i vikt men trots dessa enorma mängder(även ur ett friskt skådande öga) så gick jag upp långsamare än jag borde, och då hade jag ändå noll aktivitet. Idag äter jag regelbundet, tre huvudmål, fruktm l på fm, fika eller smörgås o typ smoothie på em och ett mindre kvällsmål på kvällen och jag har inte gått upp ett endaste gram på evigheter.

Jag tränar ingenting men rör på mig i vardagen. Så hur kan du gå upp på den mäng d verkar som du äter när det låter som relativt lite i jämförelse för vad som klassas som ”normalt”?

Vi vet ju att vi som har varit eller är ätstörda nån gång har en hyfsat vriden uppfattning om vad som är för mycket eller lagom men EN makron till em låter ung som ingen makron i närings/kaloriintag även om det är fantastiskt att du vågar testa nya saker så hur går allt d här ihop?

hoppas du inte tar detta som ett påhopp, undrar bara vad JAG gör för vajsing som gör att jag inte går upp, är jag äter mer en en makron till emfika och alltid (mer eller mindre) äter två lagade port mat varje dag.

STOOR KRAM”


Mitt svar:
Ingen fara Kristin, fråga på bara!

Vet inte om jag missförstår dig i texten men jo efter den vanliga lunchen igår blev det sedan en macaron och en kaffe och sedan kvällsmiddag (inte glass?!).

Du får komma ihåg att jag inte äter efter något matschema som någon sköterska har ordinerat. Detta var bara ett av dagens mål och ingen förutom jag själv vet hur de andra målen såg ut (liksom dagen före och dagen efter). Vad jag menar är att jag försöker att inte stirra mig blind på att uppnå en viss energinivå till varje mål och därmed äter jag inte konstant samma saker varje dag.

Igår blev det en Macaron till fika och kroppen och framförallt själen var nöjd med det. Men som vi alla vet känner kroppen vad den behöver och det innebär att de efterföljande målen ofta blir lite större (t ex kvällsmaten, kvällsfikan och/eller måltiderna dagen efter).

Min filosofi går ut på att försöka att äta så kroppsvänligt som möjligt och försöker implementera en livsstil som funkar för mig. Igår hade jag ingen möjlighet att ta fram en brödpåse och pålägg, det skulle inte ha funkat i det sammanhang jag befann mig i just då. Dessutom var jag inte särskilt sugen på det heller utan en Macaron var helt rätt just igår, just vid den tidpunkten och just i det sammanhanget. 😉

Jag tror det är viktigt att inte stirra sig blind på en måltid utan se till helheten. Huvudsaken är att det totala energiintaget är tillräckligt att gå upp på och det har det varit för mig då jag ökat i BMI en bra bit sedan förra året och i lagom takt för att jag ska tycka att min kropp och själ båda accepeterar de förändringar som sker, både fysiskt och psykiskt.

Må gott!

Anna

Mat, Självhjälp

Frågestund del 2

Question time!

***

Svaren till frågestund del två kommer här…

Har du mens? Om inte, när försvann den och hur länge har den varit borta? Jag är normalviktig(bmi 20)sedan snart ett år, har fått en blödning, men inte mer. Blir snart galen och vill bara ha min mens!! Är jag ensam om detta problem? Jag mår sämre av detta än jag mått under hela tiden jag varit underviktig. Jag äter ”rätt” undviker ingen mat osv. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Känner att jag lika gärna kan ge upp om kroppen ändå inte blir ”helt” frisk. Har du några tankar kring detta?

Jag vet inte jättemycket om just detta.  Tror det varierar väldigt mycket från person till person. Tydligen kan man inte bara se mensen som det enda tecknet på att kroppen är ok igen, eller?! Vet jag skrev om detta längre bak i bloggen och fick då massor med bra svar. Ni som vet mer om hur det egentligen ligger till, droppa gärna en kommentar!

Hur gör man när man ”tvingas” äta onyttigt? Jag menar, hur gör man för att njuta av det, som man skulle gjort om man vore helt frisk? Nu är det ju midsommar snart, och vi brukar alltid göra en speciell midsommartårta som jag älskar men som nu nästan bara känns som ett måste även fast jag tycker att den är god… Det känns som att om jag äter ”dålig mat” (t ex tårta) för ofta (det varierar hur ofta som blir ”för ofta”, ibland känns det fel även fast det gått nästan 2 veckor sen jag åt nåt onyttigt…)så blir det är för mycket för min kropp, att den kommer att bli sladdrig, orkelös, ohälsosam, ”smutsig” och så vidare… Jag VILL INTE tänka såhär, jag ser ju varje dag människor med fina kroppar som äter kakor hit och dit, så jag borde ju förstå att man inte automatiskt ruttnar för att man äter ”onyttigt” och ”smutsig mat”… Och jag vet även att jag skulle ha njutit av goda saker om jag vore frisk, men nu gör alla dessa tankar, och tvångskänslorna när jag vet att jag inte kan slippa undan att äta sånt att jag inte njuter fullt ut, vilket resulterar i att jag får ångest av att jag äter onyttigt utan att uppskatta det… Jag vill ju liksom kunna äta onyttigt, men när jag själv är sugen på det, inte för att jag måste! Förlåt för förvirrat inlägg… hoppas du ser det här och svarar…

Jag tänker alltid att om jag själv är sugen på sötsaker så äter jag för då är det bara en signal från kroppen att det saknas något en byggsten till kroppen som finns i kakan, godiset, tårtan eller det nu kan vara. I dessa fall får jag sällan ångest. Men du tar upp en annan sak, nämligen att du vill äta när du själv är sugen och inte för att du måste. Jag tycker faktiskt inte att man måste äta sötsaker ”bara för att”. Det är inget man måste ”lära sig” att t ex varje dag kl 15 så fikar man ett bakverk eller kakor. Jag kan bara tala för mig själv men sedan jag började äta regelbundet är jag inte lika ofta sugen på sötsaker utan uppskattar maten så mycket mer och att få äta mig mätt. När man äter s.k kroppsvänligt, varierat och regelbundet, tuggar maten noga, saltar och försöker äta järnrik mat regelbundet så får kroppen alla ingredienser (verktyg) för att den ska fungera och hjärnan behöver därför sällan signalera (dvs framkalla söt, fett eller saltsug) att den måste ha jättecravings efter detta.

-Kommer du till Malmö i sommar? Skulle du kunna tänka dig en träff med trogna bloggläsare?

Jag har inget bestämt ännu men jag brukar vara i Malmö eller Köpenhamn varje sommar, i alla fall över dagen. Det är inte omöjligt att det blir en bloggträff i så fall men det beror på hur länge jag är där.

-Hur många läsare har du här på bloggen?

Innan jag åkte till USA i maj låg det på strax under 20 000/månad. Men antar att läsarantalet kan ha minskat under tiden som jag var borta.

-Har du numera mer eller mindre bestämda ätrutiner? Äter du tex mellanmål på kvällen?

Inte mer bestämda mattider än andra. Lunchen är ofta runt 12, mellanmål ca kl 15 eller 16, middag ca 19 eller 20 och kvällsmål äter jag varje dag, ofta runt kl 22.

Vad är typiska mellanmål för dig?

En eller två mackor med avokado, nötter, banan med Soyatoo-grädde eller yoghurt med nötter och bär, caffe latte och knäckebröd med ost och- eller skinka, keso + jordgubbssylt. Ibland mörk choklad eller glass med bär.

Har du fortfarande mat som är ångestladdad? Vilken och hur hanterar du den i så fall?

Jag gillar inte när jag måste äta mat som jag på riktigt inte tycker om. Det kan vara riktigt ”tung” husmanskost och gräddsåser. Såser och gratänger har jag generellt svårt för. Samma sak när det bjuds på fika och jag inte har något sötsug, då vill jag kunna säga nej utan att verka konstig. Men ibland måste man äta trots att man inte vill och då brukar jag tänka att jag åtminstone spelar min sociala roll och äter för gemenskapen vilken är mycket viktig i många fall.

-Hur känner du inför ”beach 2010″? Jag har själv haft såna problem med min kroppsbild- vet liksom inte längre hur min kropp egentligen ser ut och uppfattas av andra, och kan få riktig ångest över detta ibland. Känner du att du har en bra kroppsbild idag? Och känner du dig bekväm med att gå på stranden i bikini i år? Tusen tack för din underbara blogg. Läser varje dag och det är en riktig solglimt för mig!

Jag har aldrig haft några problem med att tycka om min kropp. Även före anorexin var jag stolt och nöjd med hur jag såg ut. Roten till mitt problem började pga jag blev så fascinerad av nyttiga livsmedel och fick en kick av att äta och leva så nyttigt som möjligt. Mitt syfte var aldrig viktnedgång, det kom på köpet. Därför har jag inte haft svårt att acceptera att min kropp förändrats när jag nu har gått upp i vikt. Men jag vet att jag fortfarande är väldigt smal för min ålder och kan därför tycka att det är jobbigt att gå i bikini eller ett tunt linne pga det.

Hur kommer man över sina komplex? Jag har sådana komplex över mina celluliter att jag börjar hyperventliera av att ha bikini på mig.

Jag vet inte. Jag har faktiskt inga komplex alls över mitt utseende (men tro mig, jag har starka skäl till att ha det!). Jag är övertygad om att du inte kan tycka att hela du är ful, det finns säkert saker att vara stol och glad för. Fokusera på det du faktiskt har. Jag menar celluliter, det är väl rätt ovanligt att man inte har det? Du är i gott sällskap damen och inget att skämmas över, kroppen ser ju ut så.