Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 3

Intuitivt ätande del 3
I förra inlägget skrev jag om intuitivt ätande och hur processen dit börjar med att bli medveten om ditt inre.

När du har blivit mer medveten om dina känslor och tankar som är orsaken till att du känner som du gör så är det också enklare att börja göra de förändringar som krävs för att du ska nå dina mål.

Idag kommer del 3 som är den nästsista delen i min serie om intuitivt ätande. I detta inlägget beskriver jag hur du konkret kan börja träna på att äta mer regelbundet och runt hela kostcirkeln. Jag berättar även vad du kan göra för att avdramatisera enskilda livsmedel.

Bli fri från ätstörning
Ät vad och när du vill
Med stöd av en matdagbok och ett matschema med skräddarsydda recept som jag hade fått från min behandlare flera år tidigare så började jag stegvis träna på att äta mer regelbundet och runt hela kostcirkeln. Parallellt med matschemat så gav jag mig själv i hemuppgift varje vecka att införa ett nytt förbjudet livsmedel som jag skulle träna på att tillaga själv och äta lite av varje dag.

Jag hade en lång lista över förbjudna livsmedel som jag inte tillät mig själv att äta. Ofta var den maten betydligt mer rik på fett och kolhydrater (som t ex pizza, pasta, hamburgare, godis, choklad, bullar, glass och liknande) än vad jag i vanliga fall åt. Ett av mina långsiktiga mål var därför att i framtiden kunna tillåta mig själv att äta allt – vad jag ville och när jag ville.

Förbjuden mat blev mindre laddad
När jag hade tränat på att införa och äta förbjuden mat regelbundet i flera månader så upptäckte jag så småningom att maten som tidigare varit förbjuden för mig inte alls förtjänade att få uppta så mycket av min tankeverksamhet som den hade gjort tidigare.

Ju oftare jag tränade på att äta mat som framkallade ångest desto mindre laddad blev den. Med tiden upptäckte jag att många av de ätstörda föreställningar som jag hade haft kring maten i många år var långt ifrån verkliga utan bara inbillade.

Exempelvis kunde jag inte alls förstå varför jag hade varit så rädd för fett tidigare? Jag blev uppenbarligen inte alls fet av att äta fett.

VAD eller VEM hade fått mig att gå på den gamla myten?

 

Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 1

Intuitivt ätande 1I förra inlägget skrev jag väldigt kort om intuitivt ätandemin matfilosofi och hur jag äter idag.

Idag kommer del 1 i min serie om hur du som vill också kan träna på att äta mer intuitivt.

Min förhoppning är att du ska kunna hämta inspiration från mina upplevelser och erfarenheter till ditt eget liv. Kanske kan jag väcka några nya tankar hos som kan hjälpa dig att att bli bättre på att följa kroppens signaler. I detta inlägget berättar jag mer om intuitivt ätande och hur du praktiskt kan tillämpa det på ditt eget ätande.

Vad är intuitivt ätande?
Kort beskrivet syftar intuitivt ätande till att äta vad du vill, när du är hungrig och sluta äta när du är mätt. Det handlar om att följa kroppen istället för känslorna.

Intuitivt ätande under/efter en ätstörning
Detta sätt att äta på kan ofta vara en utmaning för dig som drabbad eller har varit drabbad av en ätstörning. Inte sällan på grund av att kroppens system för att känna skillnad på mättnad och hunger ofta sätts ur funktion under en ätstörning. Det kan göra att den drabbade har svårt att känna tillit till kroppen och lita på att den faktiskt vet vad den behöver.

Viktigt med struktur
Det kan låta motsägelsefullt men även fast att det långsiktiga målet är att kunna äta på ren känsla så behövs det vanligen ordentligt med struktur i början för att kunna komma igång. Strukturen behövs för att kunna hjälpa dig som har ostrukturerade och ätstörda tankar med att bygga en bra grund för friska ätbeteenden att kunna utgå ifrån. Om du lägger de första pusselbitarna rätt så kommer det per automatik bli enklare att lägga resten av bitarna som är kvar.

För att nå dit är det därför bra att du har vissa riktlinjer att luta dig mot vad det gäller när och hur ofta du bör äta per dag. Detta för att undvika att du ska trassla in dig mer i sjukdomen genom att få hjälp med att kunna se skillnad på vad som är friska beteenden och inte.

Ett annat bra verktyg är att träna på att äta allt för att avdramatisera enskilda livsmedel –  mer om detta i nästa inlägg!

Bakery Bake Child Children Childhood Learning Concept

Matscheman och matdagbok som stöd
Av ovanstående anledningar är det inte alls någon dum idé att du börjar din resa mot intuitivt ätande med hjälp av matscheman, skriva matdagbok & få hjälp med att analysera den samt följa anvisningar om specifika mängder. Detta för att du på sikt ska kunna lita på kroppens förmåga att kunna vägleda dig mot sunda ätbeteenden om du bara lyssnar på den. Längre fram ska du inte behöva använda dig av scheman eller mått utan då kommer du enbart genom att lyssna på dina hunger och mättnadskänslor veta vad du behöver äta för att må bra.

Min egen resa mot intuitivt ätande
Det var så min egen resa började mot intuitivt ätande. Länge följde jag matscheman och recept (som jag hade sparat från den tiden som jag hade gått i behandling).Varje dag tränade jag på att äta sex mål (varav tre huvudmål och tre mellanmål) och skrev efteråt ner exakt vad och vilka mängder jag hade ätit + mina känslor i samband med måltiden.

En gång i veckan gick jag igenom matdagboken med mig själv på samma sätt som min behandlare hade gjort med mig flera år tidigare, dock på den tiden hade jag tyvärr inte varit tillräckligt mottaglig för att behandlingen skulle få önskad effekt. Men det var jag den här gången och var därför noga med att analysera mina känslor kring måltiden och vilka tankar som låg bakom dem.

Äta regelbundet och varierat från hela kostcirkeln
Genom att träna på att äta regelbundet och varierat från hela kostcirkeln så lyckades jag till slut – efter flera år – att hitta tillbaka till friska beteenden och tankar kring mat. En anledning till att det är så viktigt på att vara konsekvent och regelbundet träna på att äta ”normalt” är för att hjärnan är ganska lat och helst följer upptrampade spår.

Det är betydligt jobbigare för hjärnan att skapa en ny vana än att handla efter tidigare mönster av den enkla anledningen att vanor sparar massvis av värdefull tid och energi för hjärnan som den försöker hushålla så mycket som möjligt med.

ÄtstödÅterställ kopplingen mellan kropp och själ
Var inte orolig för att våga träna på att äta mer intuitivt. I mitt fall bidrog detta  förhållningssättet till mat att kunna återställa kopplingen mellan min kropp och själ. Jag lärde mig att det är helt okej att äta av olika anledningar som t ex för att kroppen behöver energi och näring men också för att min själ ska må bra.

Det är förstås viktigt att jag får i mig av alla näringsämnena för att min kropp ska fungera men lika viktigt är det för mig att äta den där chokladbollen eller kanelbullen för då mår min själ som bäst = jag är i balans när kropp och själ inte separeras från varandra. Just därför är jag så noga med att äta för båda två!

Dock om jag enbart skulle leva på fika och socker skulle jag förstås inte alls må lika bra eller tvärtom såklart, om jag bara skulle äta kokt torsk och broccoli hela dagarna. De må innehålla nyttigheter men inte mer än något annat och bara om den övriga kosten är varierad genom att äta runt hela kostcirkeln såsom grönsaker, frukt och bär, potatis och rotfrukter, mjölk och ost, kött, fisk och ägg, bröd och andra spannmål samt olika matfetter. Annars spelar det ingen roll hur mycket broccoli jag stoppar i mig.

Genom att utesluta vissa grupper ur kostcirkeln och enbart fokusera på mat med lite fett och/eller lågt energiinnehåll finns det en hög risk för att du lever ett liv som idag gör dig eller kommer att göra dig sjuk. Se upp och var rädd om dig!

Vill du hjälp med att träna på att äta intuitivt?
Du kan absolut själv träna på intuitivt ätande – det går jättebra. Men för dig som tycker det är knepigt att i praktiken få till det här med att börja äta efter kroppens signaler så är du varmt välkommen att kontakta mig. Jag brinner för att hjälpa alla som vill att kunna få ett mer avslappnat förhållande till mat.

I slutet av 2016 öppnar jag upp för nya klienter för hjälp med coachning, ätstöd och kostrådgivning.

Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Min matfilosofi

Intuitivt ätande
Som frisk sedan flera år tillbaka äter jag inte längre efter matscheman eller exakta mattider. Idag är det istället viktigt för mig med flexibilitet vilket dock ej är synonymt med att inte ha några planer. Jag är fortfarande noga med att försöka äta hyfsat regelbundet och runt hela matcirkeln. Det gör jag gärna eftersom jag känner min kropp så bra idag och vet att den mår som allra bäst när den får i sig alla näringsämnen med jämna mellanrum.

Så här äter jag idag:

1. Jag äter lite av allt
2. Jag äter vad jag vill
3. Jag äter när jag vill
4. Jag äter mig mätt

Matcirkeln
Även fast jag äter mer flexibelt idag och följer min magkänsla så var det under min ätstörning särskilt viktigt att jag varje dag tränade på att äta något livsmedel från varje grupp i matcirkeln för att få en bra variation av näringsämnen. Annars blev det lätt hänt att jag uteslöt något som jag var ”rädd” för som t ex fett eller för mycket kolhydrater. Genom att fokusera på att äta ”lite av allt” blev det enklare för mig att verkligen se till att jag fick i mig från hela kostcirkeln.

Idag är jag som sagt inte lika styrd av att tänka på att varje måltid alltid måste innehålla livsmedel från varje grupp i matcirkeln – det faller sig naturligt. Men för dig som befinner dig i startgroparna för att börja återfå friska ätbeteenden är det bra att vara medveten om detta. Det är viktigt att kunna lära sig att äta runt hela kostcirkeln under processen av tillfrisknad då det är en av nycklarna till att kunna bli helt frisk är att sluta vara rädd för en viss typ av mat.

Matcirkeln

Matcirkeln-Livsmedelsverket

Kroppen är bra på att tala om själv vad den behöver
Om vi tittar på vilken näring och energi som jag idag får i mig under en vecka så är det intressant nog väldigt likt en sådan varierad kost som kostcirkeln förespråkar; dvs en blandning av olika fetter, animaliska och vegetabiliska proteiner, långsamma och snabba kolhydrater, vitaminer och mineraler. Detta sker utan att jag som sagt följer någon  speciell kosthållning eller matschema. Min matfilosofi är att det ska vara okomplicerat att äta – vilket det också blir när man har tränat tillräckligt mycket på att äta av att allting utan att få ångest. Det som jag tänker på idag är att ha tillit till kroppen, vara lyhörd för dess signaler och handla därefter.

När jag lyssnar på kroppens behov leder det i sin tur till att jag vissa dagar har ett extra starkt sug efter kolhydrater, fett eller protein – det beror helt på vad jag ätit tidigare under veckan, kroppen är bra på att signalera efter vad den har brist på. Det innebär förstås att menyn hemma hos oss skiljer sig från dag till dag med alltifrån olika pastarätter, pizza, hamburgare, omelett, pannkakor, kötträtter, potatis i olika former, fiskrätter, härliga matiga sallader, såser och dressingar, röror att doppa bröd i, olika ostar och mejeriprodukter, avokado i sallad och på smörgås, nötter och honung som topping på yoghurten samt goda smoothies gjorda på frukt och bär.

Äta Intuitivt
Jag bryr mig inte alls om vad det är för veckodag. Hemma hos oss kan vi äta pizza på en tisdag och en grön kall ärtsoppa med gott hembakat bröd till på en lördagskväll. Kroppen mår bäst när man ger den vad den vill ha och när den vill ha det.

Vissa dagar äter jag mer och andra mindre. Det är heller inget jag tänker på utan bara genom att följa kroppens signaler så jämnar energibalansen ut sig över hela veckan.

Avdramatisera förbjuden mat
Utöver själva basmaten tillkommer det ofta fika eller/och mellanmål under dagen som hembakade kakor, kanelbullar, choklad eller glass. Ofta är det inga stora mängder utan nuförtiden är jag väldigt nöjd med att bara äta en bulle jämfört med när jag var sjuk och helst ville ”passa på” – vilket innebar att jag gärna hade velat äta upp hela kakfatet själv eftersom jag var helt utsvulten på både fett och kolhydrater.

En förklaring till att jag idag känner mig nöjd med en mindre (eller lagom som många skulle kalla det) mängd fika eller sötsaker är att jag idag är noga med att äta mig ordentligt mätt vid huvudmålen och tillåter mig att äta allt – ingen mat ger ångest längre. Det i sin tur bidrar till att jag inte längre har några livsmedel kvar uppe på pedistalen som är förbjudna. Under mina år av tillfrisknad såg jag till att avdramatisera all laddad mat genom att träna på att äta ett i taget varje vecka.

Friends Working Discussion Meeting Sharing Ideas Concept

Rätt mängd mat och näring gör dig smart
Om jag har en aktivitet som kräver extra bra energi som ett viktigt möte eller en längre promenad på stan med en vän så ser jag alltid till att äta ett mer rejält mellanmål före som t ex några smörgåsar eller/och ett par tallrikar yoghurt med mûsli & honung eller liknande för att vara säker på att mitt blodsocker är i balans – allt för att undvika toppar och dalar. Innan jag genomför något som har betydelse för mig ser jag alltid till att skaffa mig de bästa förutsättningar inför det och det finns knappast bättre föreberedelser än att äta ordentligt.

Genom att ta ansvar för mitt blodsocker så kan jag fortsätta vara kreativ och snabb i huvudet trots att klockan är över fyra på eftermiddagen. Tack vare att jag är noga med att fylla på med rätt energi med jämna mellanrum så kan jag vara på topp när det gäller.

Intuitivt ätande
En del kallar det här sättet att äta för intuitivt ätande. Det sker när du helt enkelt låter kroppens behov få avgöra vad och när du ska äta.

I nästa blogginlägg beskriver jag hur du också kan börja träna på att äta mer intuitivt och lyssna på din kropps signaler.

Mat, Självhjälp

Är du så smart som du tror?

Idag vill jag hylla det extra utrymmet som uppkommer i hjärnan när du drar ner på din oro och planering för mat och träning.

Det vill säga att ju större del av ätstörningen som du arbetar bort kommer nästan omedelbart medföra att du blir mycket bättre på att fokusera och vara närvarande.

Ett exempel:

Med rutiner som frukost, lunch, middag och mellanmål så behöver jag idag inte längre tänka på om, ifall och kanske – utan jag bara gör!

På det viset kan jag t ex istället koncentrera mig på att vara glad och fokusera all min energi på de första personerna som jag möter direkt när jag slår upp dörrarna till kontoret på morgonen.

Istället för att känna mig trött, hungrig och smågrinig (som för övrigt de flesta människor med oregelbundna matvanor känner sig, dvs ej bara med ätstörningar) har jag ny fräsch energi och en bra nivå på blodsockret.

Det är en bra start på dagen då jag på såvis har sett till att min hjärna har tillräckligt med bränsle för att i sin tur ha lust att vilja formulera en glad hälsning eller gärna följdfrågor kring hur min kollegas morgon har varit hittills.

Är jag riktigt på bettet tar jag såklart upp tråden där vårt samtal slutade dagen före och är på riktigt intresserad av hur det gick på fotbollen efter jobbet eller om personen hann med tåget som han / hon rusade iväg till igår.

Livet blir så mycket enklare (och roligare!) när man bara gör!

Jag känner mig plötsligt uppskattad sedan jag började äta regelbundna måltider. Och misstolka inte det här nu, jag är fortfarande samma person som innan men maten gör att mina allra vackraste personlighetsdrag kommer fram.

Jag blommar!

Helt enkelt alla de egenskaper som jag är allra mest stolt över (dvs att vara just Anna) står i full blom när jag äter varierat, tillräckligt och regelbundet.

Jag är säker på att även du som läser det här innerst inne vet exakt hur du egentligen vill vara eller att du ofta känner dig missuppfattad av din omgivning?

Att dina ”rätta” personlighetsdrag aldrig riktigt tycks komma fram?

Och de gånger som du faktiskt tillåter dig att släppa på kontrollen och äta som du vill så upptäcker du plötsligt hur sjukt trevlig du egentligen är? Kanske till och med nästan ett socialt geni?!

Regelbunden och tillräcklig mängd mat från kostcirkelns alla delar löser det här automatiskt åt dig.

Jag har nämligen själv aldrig aktivt behövt tänka på att bara för att jag har börjat äta igen så ska jag minsann anstränga mig att verkligen bli gladare, spontanskratta oftare och högt, skoja mer med folk, sjunga med när det kommer en bra låt på radion, sträcka på mig, skratta med ögonen, ställa följdfrågor och vara intresserad av deras svar, erbjuda min hjälp till personer som ser lost ut i tunnelbanan, ryta åt folk som smyger sig före i kön på ICA, ställa krav, vara mer nyfiken, våga göra fler fel, bli mer prestigelös, söka närhet, ge mer kärlek och våga vara nära människor som jag tycker om.

Inget av ovanstående är något som jag behövt tänka extra på att jag ska börja göra mer av – allt har bara kommit av sig självt! Högst naturligt.

Så.

Nu återstår endast en fråga:

Hur fokuserad är du?

Mat, Självhjälp

Olika ätrutiner – ätstört eller normalt?

Hej vänner!

Tack finaste för alla historier och beskrivningar till gårdagens inläggg om att leva i en relation när man har en ätstörning:

Inget sex men smal

Väldigt intressant läsning för både mig själv och alla andra som själva inte har haft någon partner under sjukdomsåren. Vi har ingen aning om hur det är! Det är så värdefullt att få höra om hur andra har det. Jag uppskattar att ni är så generösa med att dela med er trots att det är ett så skört ämne. Tack raraste!

En annan sak som jag tänkte att jag måste få skriva av mig om är lyckan när man en dag upptäcker att man har slutat med – som annars är mycket vanligt – att gå runt och se på sig själv som ätstörd.

Jag tänkte på detta senast igår.

När ändrades egentligen den här synen på mig själv?

Jag har under hela min sjukdomsperiod konstant sett mig själv som ”anorektikern” oavsett sammanhang. Men idag har jag nästan svårt att se på mig själv som ens ”ätstörd”(knappt att jag vågar skriva det men det är så det känns iaf…)

Men visst, det finns fortfarande en del saker som jag har svårt för.

En av dessa saker  är t ex att äta lunch för tätt in på frukosten (eller snarare generellt har jag svårt för att måltider kommer alltför tätt in på varandra, 3-4 h har jag upptäckt är en bra och trygg rutin som känns väldigt bra).

Även en sådan sak som att äta en måltid alltför snabbt känns inte alls bra (vill ha minst 20 min, helst 30 min).

Så när jag tänker på min ”ätstörning” (?) idag så är det inte längre själva maten som tänker på utan funderar mer över olika situationer som exempelvis dem ovan. Jag har med  andra ord svårt att i olika sammanhang veta vad som egentligen är friskt och vad som tillhör sjukdomen?

Samtidigt funderar jag också på, måste jag egentligen veta detta?

Jag har både vänner och kollegor som utan problem äter sin lunch på 10-15 min och när jag själv knappt har kommit halvvägs genom måltiden på den tiden blir jag stressad av tanken på att det är min sjukdomshistorik som är ”felet” till varför inte jag kan göra som mitt sällskap (samtidigt vill jag innerst inne inte äta på det viset, jag har lärt mig njuta av maten och tycker det känns lyxigt att få några minuter att verkligen kunna känna in både dofter och smaker, riktig mat är ju så himla gott!)

Det är samma sak när jag har sovit över hos någon. Vi har då tagit en lång sovmorgon och käkar därför en rätt sen frukost. Men sen dröjer det bara ett par timmar och personen vill ”redan” (tycker jag…) äta lunch. Vet inte om detta beror på att personen inte åt tillräckligt mycket vid frukosten så att han /hon redan har hunnit att bli hungrig eller om det beror på att personen ifråga alltid äter lunch vid ett visst klockslag oavsett vad tiden var när frukosten intogs (dvs personen äter lunch den tiden av ren rutin snarare än om han / hon är hungrig eller inte).

Det är sådana här situationer som idag påminner mig om min bakgrund och vad jag har med mig i bagaget.

Jag ska även erkänna att jag i många fall kan känna mig ”friskare” än mitt umgänge som aldrig sjävla har haft några ätstörningar. I alla fall när det kommer till sådant som att jag har fått så genuin kunskap om och själv länge praktiserat, dvs att äta kroppsvänligt (fjäskat för blodsockret = ätit regelbundet, noga med järn, saltat, tugga och framförallt  noga med att äta av hela kostcirkeln och inte ensidigt av t ex enbart kolhydrater , protein eller fett).

Kanske är det därför som t ex min frukost mättar helt lagom i 4 h innan min hjärna signalerar ”Nu lunchdags!”. Inte som min vän som på förmiddagen helst äter en kanelbulle mellan frukost och lunch.

Det är alltså i sådana här situationer som jag blir osäker, vad är egentligen rätt och vad är fel?

För om jag fortfarande är mätt och inte det minsta sugen på en förmiddagsfika, är det då fel att avstå?

Detta får avsluta min dag och jag bollar med glädje vidare frågorna till er.

Skulle vara intressant att få höra från lite olika håll. Både från er som är sjuka, är friskförklarade, aldrig haft någon ÄS eller kanske t.o.m. arbetar du professionellt med äs?

Berätta!

Mat

Nyttigt med mindre grönsaker

Del 3 i Mina Bästa Nyårskarameller över året som har gått så måste jag nämna grönsakerna.

Grönsaker har länge varit en stor del av mitt liv och utgjort en alldeles för stor del av min kostcirkel.

Men sedan ca tre månader tillbaka har jag lyckats minska ner på grönsaksbergen och ersatt dem med mer kolhydrater, proteiner och fetter i form av såser, veteprodukter / potatis och skruvat upp min köttkonsumtion (japp, även rött kött).

I förra veckan när jag ringde mina föräldrar inför julen frågade dem mig som de alltid gör – lika omtänksamma som alltid – om det var något speciellt jag önskade skulle finnas hemma.

Jag sa inte ett ljud om att de skulle köpa hem vare sig extra gurka eller tomat.

Ändå upptäckte jag, så fort jag satte min fot innanför dörren, berget med de röda tomaterna som tonade upp sig  i skålen på köksbordet och de fyra gurkorna i kylen.

Jag sa inget utan blev bara – ännu en gång – plågsamt medveten om hur djupa spår min ätstörning har satt. Förr blev jag nämligen fullkomligen galen när mina grönsaker var slut och skällde ut alla som fanns i min närhet ifall någon hade ”stulit” sista gurkbiten utan att fråga först.  

Låter kanske fånigt för en utomstående men för mig personligen är det en liten seger att efter en hel vecka upptäcka att tomaterna i skålen har börjat mjukna och tvingas flytta in dem i kylen för att de inte ska mögla. Här pratar vi alltså om en tjej som tidigare åt ca 3 gurkor och 1,5 kg tomater på 2-3 dagar… Inte bra!

Missförstå mig inte, nog ska man äta grönsaker men liksom Gisela skriver i Mattillåtet så är detta inget man normalt sett behöver uppmuntra anorektiker till eftersom personerna vanligen är duktiga på att få i sig de rekommenderade näringsmängderna ändå genom en överdriven konsumtion av både frukt och grönsaker.

Och visst, jag har fortfarande en mängd kokta grönsaker till maten men även den har minskats ner till förmån för hela kostcirkeln. Jag har sagt det tidigare, jag må vara ett par storlekar större nu för tiden men jag har ett så in i helvete större lugn i kroppen och dagarna är inte längre långa transportsträckor som jag  ska orka ta mig igenom. 

Jag trodde aldrig jag skulle erkänna det här men sedan jag började äta kött i större mängder i kombination med en lite tjockare sås och kolhydrater i form av t ex potatis känner jag mig oerhört pigg och välbalanserad. 

Liksom förr när jag var sjuk, svårt anorektisk, och blev hög på nyttighetskänslan då jag drack te och åt grönsaker hela dagen för en ”detox”  får jag idag faktiskt en liknande känsla när jag nu istället väljer att äta från hela kostcirklen (+ lite socker emellanåt för att lyckas vara helt fri i tankarna).

Jag känner mig nyttig och sund som ser till att ta hand om mig själv. Ja, riktigt duktig som ger kroppen alla de byggstenar som den behöver för att jag kunna vara snabb i huvudet, trevlig, intelligent, social, charmig, glad, etc så mycket som möjligt i min vardag.

Jag känner att jag tar ansvar. Både för mig själv och för min kropp.

En varierad kost skapar en stabil mentalitet och en stark kropp som jag idag inte för mitt liv skulle vilja vara utan.

Det spelar ingen roll att storlek 34 är alldeles för litet och att jag har fått uttöka min garderob till bokstaven ”M”. Det är så min kropp ser ut när fungerar och det betyder inte att den inte är hälosam. Tvärtom utstrålar jag mer hälsa idag än någonsin tidigare.

Ja, detta till och med trots att jag inte sockerransonerar! 😉  

Men den kanske största vinsten och lättnaden som jag upplever efter att ätit så här varierat i några månader är att jag äntligen börjar märka av att kroppen så sällan får olustiga och läskiga akutsug efter specifika livsmedel. 

Tack vare att jag ser till blodsockret håller sig på en jämn nivå  så slipper jag mindre trevliga överraskningar som i inlägget för ett år sedan:

Ångest över frukt 

Sträck gärna upp en hand om du känner igen dig..?

Mat, Självhjälp

Sötsaker! När då och hur mycket?!

För dig som undvikit socker och ätit ”ohälsosamt kontrollerat” väldigt länge är ett tips att samtidigt som du börjar äta socker/Njutningsmellanmål sträva under tiden efter att börja äta regelbundet och varierat.

Det låter kanske trist eftersom socker i början förmodligen kommer att vara väääldigt intressant men med tiden kommer intresset för sötsaker att försvinna och du kommer snart börja längta efter och uppskatta den vanliga/riktiga maten igen. 

Så har i alla fall min resa sett ut.

***

Oj, oj, oj vad mycket tankar och funderingar det finns kring det här med att jag tycker att man bör se till äta något sött/Njutningsmellanmål varje dag eller åtminstone se till att man inte går och längtar efter något.

Tänker mans ens tanken på sött är det ett behov som bör tillfredsställas och enda sättet att bli av med en ”ätbar frestelse” är att följa sötsuget eftersom det är hjärnans sätt att ”berätta för dig” att den saknar något (en byggsten) i kroppen. Att äta det man är sugen på är enda sättet att sluta tänka på det, så enkelt är det.

När man väl har följt hjärnans signal att fylla på med ett Njutningsmellanmål garanterar jag att hjärnan slappnar av och du kan i lugn och ro tänka på och ägna din tid åt något mer betydelsefullt än mat.

Behovet av att äta sötsaker/njutningsmellanmål tror jag personligen ser lite olika ut för var och en beroende på i vilket svältstadium som man befinner sig.

Om man är i början av att bryta svälten och håller på att lära sig äta och njuta av sötsaker igen är min egen erfarenhet att det lätt blir att man överäter eftersom hjärnan är livrädd att man kommer att göra som tidigare och av gammal vana därför börjar svälta i morgon igen.

Men ju längre tiden går (själv har jag övat på Njutningsmellanmål i flera månader)  desto mindre dramatiskt har sötsaker blivit för mig och jag behöver inte längre skapa rutiner för när jag ska äta dem, de är inte längre lika viktiga eftersom min hjärna vet att det inte finns en särskild dag eller tid avtalat när jag ska få äta Njutningsmellanmål nästa gång utan sker naturligt den gång som sötsuget uppstår.

 Med andra ord åt jag mycket oftare Njutningsmellanmål i början och då i större mängder, viktigt att vara medveten om detta och inte slå på sig själv och tycka att man är onormal eller ”gamig” om man äter för mycket, det är helt naturligt att hjärnan vill ”passa på” när sötsaker och fika så länge har varit förbjudet. Tillåt dig och lita på din kropp, den vet vad du behöver och med tiden kommer ditt sötsug att minska. Om du dessutom lär dig äta regelbundet samtidigt som det här kommer du snart upptäcka att sötsuget minskar, t ex är det vanligare idag att jag längtar mer efter riktigt mat än efter en fika – en högst oväntad reaktion för en person som gått på myten om att ”jag är nog sockerberoende…?” Det var jag alltså inte alls!!!

Jag tror faktiskt att alla som är ”rädda för socker” och förbjuder sig själva att fika, etc ofta slarvar med att fjäska för sitt blodsocker. Men om samma person börjar äta regelbundet och varierat (från kostcirkelns alla delar) så tror jag att lusten för de allra flesta att äta sötsaker kommer att avta. Jag har inga vetenskapliga belägg för min teori men så här har det i alla fall varit för mig.

Fler inlägg och svar på era frågor om Njutningsmellanmål är på ingång!

Ångest, Mat

Kl 04.32 – vrålhungrig

Jobbigt äta på tider som jag normalt sätt inte brukar äta på. Hur gör friska människor?

Saknar helt referensramar här. Hjälp!

*****

Är det något som jag fortfarande har riktigt svårt för så är det just det här.

Kl är 04.32

Jag är hungrig. Jättehungrig!

Det tror jag i alla fall.

Hjärnan säger ”Vill ha avokadomacka. Inte sen. Nu!

Blir osäker på mig själv. Tvekar.

Vad åt jag igår? Var det för lite? Är det därför kroppen väcker mig och kräver påfyllning nu?

Men jag åt ju faktiskt väldigt bra. Regelbundet och varierat. Bröd, avokado, nötter, lasagne, mjölk, kyckling, bönor, ris, grönsaker, fetaost, kladdkaka  och 200 gram choklad.

Kroppen kan omöjligt vara hungrig nu. Hur är det möjligt?!

Tänker på det som ni ofta mailar och frågar om:

”Känns som kroppen bara kräver mer och mer så fort jag släpper efter lite. Varför blir det så?

Den borde ju tvärtom vara nöjd och glad med det den fick igår, eller?”

Att vakna vrålhungrig redan efter fyra timmar och veta att gårdagens matintag var allt annat än minimalt känns just nu inte helt okej.

Suck.

Vad skulle ni gjort?