Personligt

Fler frågor om mig

fragor-om-mig
Vad roligt att ni verkade gilla de tidigare inläggen om mig och vad jag arbetar med.

Jag tänkte att vi fortsätter i samma spår med lite blandade frågor om mig, mina intressen, favoritmat, med mera.

Vilka var dina favoritämnen i skolan? Språk, samhällsvetenskap och teater.

Vad dricker du helst? Vatten. Till middag gärna en iskall alkoholfri öl.

Vad är din favoriträtt? Jag gillar varma grytor och särskilt den här med kyckling, spenat, kokosmjölk, sötpotatis med cashewnötter eller rostad mandel. Serveras med ris.

Vad lägger du helst pengar på? Bra och rättvis mat, resor och upplevelser.

Vilken bok rekommenderar du? The Secret. Annars Robin Sharmas böcker som Munken som sålde sin Ferrari, Ledaren utan titel och Vem gråter vid din grav?

Favoritfärg? Lila.

Vart reser du helst? USA.

Har du några syskon? Ja, 2 st storebröder.

Vilken är din favoritrestaurang? Restaurang Salt som ligger precis vid vattnet i Tylösand, Halmstad. Magiskt att sitta på deras veranda och se på när solen går ner där en sommarkväll.

Är du en känslomänniska? Absolut. Jag har inte alltid gillat den här egenskapen men idag ser jag det som en av mina största styrkor och något jag är tacksam över. När jag träffar människor idag med olika utmaningar och de berättar hur de mår så är jag mycket bättre på att kunna hjälpa dem eftersom jag har gjort en liknande resa själv. Först när du klarar av att känna och gå på djupet med dina känslor så kan du också identifiera orsaken bakom, ta itu med problemet och gå ut starkare. Det är då du utvecklas och kan gå vidare.

affirmationer-vid-atstorningar

Använder du affirmationer? Ja, varje dag. För dig som inte vet vad en affirmation är så är det helt enkelt en positiv mening som du säger, tänker eller känner – ja, ALLTING! När du säger din mening (affirmation) skickar du ut den och rätt energi till universum. Enligt attraktionslagen så all energi som skickas ut till universum kommer också tillbaka till dig, du vet bara inte när du får det tillbaka eller i vilken form. Men det kommer tillbaka och det är därför det är så viktigt att vara medveten om sina tankar och tänka positivt. Skickar du ut negativa tankar, ord eller känslor så kommer dem också tillbaka så det är bra att veta vad du skickar ut för något. The Secret är en superbra bok om attraktionslagen för dig som blir nyfiken och vill veta mer om detta.

Kan du ge ett exempel på en affirmation som du gillar? Det finns jättemånga. Det här är en favorit: Jag är ärlig mot mig själv, lyssnar på mitt hjärta och väljer kärlek.

Vad lyssnar du på för musik? Robyn och Laleh för både musiken och låttexterna. De följer sina hjärtan och det hörs i musiken tycker jag.

Din favoritfilm? Jag ser inte så mycket på film. Dock tycker jag Titanic fortfarande är helt fantastisk även fast det snart är 20 år sedan den hade premiär första gången.

Favoritprogram? Bonde söker fru är mysigt 🙂

En god vana? Varje dag är mitt mål att göra minst en god sak för någon annan utan att det är jobbrelaterat eller självklara saker som man förstås alltid bör göra som medmänniska.
Det kan t ex vara att ta sig tid att stanna och fråga om någon behöver hjälp med att hitta
rätt eller läsa kartan om hen ser lite förvirrad ut.

Vad vill du ändra på? Jag upplever att Sverige har blivit ett kallt land att leva i och gillar inte det. Det känns som att vi har slutat att ta hand om varandra och lämnar den som har det kämpigt eller är sjuk till sitt eget öde. 

Om det är något jag vill hjälpa till med så är det att förändra detta.

Det är ok att vara rädd men det får inte hindra oss från att sluta agera när vi ser att något är fel.

Det går inte att skylla på att man är rädd.

Det är inte att ta ansvar för sina handlingar eller medmänniskor.

Vi måste bli bättre på att välja kärlek, våra hjärtan och
stå för det vi tycker känns rätt. 

Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 2

Intuitivt ätande del 3
I förra inlägget skrev jag om intuitivt ätande och berättade om vad du kan starta med för att äta mer intuitivt genom att börja agera efter kroppens signaler.

Idag kommer del 2 i min serie om hur du som vill också kan träna på att äta mer intuitivt. I detta inlägget beskriver jag hur processen till sunda ätbeteenden startar inuti ditt eget huvud.

Undvik snabba resultat – satsa istället på hållbarhet
Det går förstås att åstadkomma förändringar bara man man bestämmer sig för att genomföra dem. Dock brukar det långsiktigt inte bli lika bra resultat som när man har blivit medveten om och har en bättre förståelse för sitt inre först såsom våra känslor och tankar som styr våra handlingar.

Hur många som röker har inte bestämt sig för att sluta röka fler gånger i sitt liv? Det fungerar en period men inte sällan faller de tillbaka i sina gamla vanor med tiden. Samma sak sker i många fall vid en ätstörning där många återfaller i gamla mönster efter avslutad behandling.

Varför då? Tja, det finns förstås många svar på den frågan. Ett svar kan vara att man har rusat igenom behandlingen och inte ägnat tillräckligt mycket tid åt att göra alla stegen rätt från början.  Om man ständigt återfaller i gamla mönster kan det vara en god idé att lägga mer tid på att utforska sitt inre för att ta reda på varför man känner som man gör vid vissa situationer kring mat och framförallt ta reda på vilka tankar bakom som är orsaken till dessa känslor.

I dagens inlägg vill jag därför gärna försöka ge dig några verktyg för att du ska kunna förstå varför du känner som du gör ibland och vad du kan göra för att hitta din egen kraft till att vilja åstadkomma förändringar. Det är nämligen alltid bäst att kraften till att vilja förändra en situation ska komma från dig själv och inte externt utifrån från något annat håll.

frisk från anorexi
Du blir vad du tänker
Först och främst. Du blir inte vad du äter men däremot vad du tänker. Våra känslor styr våra handlingar och våra tankar bestämmer våra känslor.

Med andra ord om vi tänker negativa tankar hela dagarna kan det vara svårt att framkalla positiva känslor. Särskilt svårt blir det om vi inte ens är medvetna om att vi tänker negativt. Första steget är därför att bli medveten om vad du tänker. Hur pratar du till dig själv? Hur ofta boostar du dig själv med beröm och bekräftan?

Nästa steg är förändra negativa tankegångar till att bli positiva. Dock kan det förstås vara svårt att tänka positivt på beställning – då hade du förstås redan gjort det, eller hur? Det viktiga för att kunna tänka postivit är att du verkligen känner äkta känslor och inte tvingar fram något.

Trick för att skapa positiva känslor 
Så hur gör man då? Ett trick för att framkalla positiva känslor istället för olustkänslor är att sätta mål som får dig att känna dig peppad, laddad, förväntansfull, glad, exalterad, lycklig, tillfreds, nöjd eller liknande känslor som gör att du känner glädje inombords.

Under min process av tillfrisknad ville jag ha en mer avslappnad inställning till mat och kunna äta vad och när jag ville den dagen som jag blev frisk. Jag var under den här tiden livrädd för att inte kunna sluta äta om jag väl tillät mig att göra det. Jag var rädd för att tappa kontrollen och orolig för att jag skulle bli tjock om jag överlät till kroppen att avgöra hur mycket och när jag skulle äta.

I mitt fall var mina handlingar (eller snarare uteblivna handlingar) styrda av känslor som framförallt rädsla och oro (jag var rädd för att tappa kontrollen, rädd för att bli tjock, rädd för att bli onyttig, rädd för att känna mig ”oren”, etc). Mina känslor var till stor del orsaken till varför jag inte klarade av att våga äta normalt och lämna självsvälten.

Eftersom våra tankar bestämmer våra känslor så var det viktigt för mig att sätta mål som gjorde att jag fylldes med glada och positiva känslor när jag tänkte på alla fördelar som fanns med att bli frisk. På så vis kontrollerade jag min hjärna och fick den att sluta utsöndra negativa tankar som tidigare hade fyllt mig med olustkänslor som rädsla och oro.

Writing Studying Working Planning ConceptSkriv ner dina mål
Jag började med att skriva ner vad jag ville ha för förändringar i mitt liv. Mitt huvudmål – det långsiktiga målet – var att bli helt frisk. Jag var väldigt specifik och fick ner många detaljer kring livet som frisk och inte enbart tillståndet i sig.

Personligen föredrar jag att tänka på mina mål i jag-form och present så att jag får en tydlig mental bild av hur livet ser ut när jag redan lever det liv jag vill.

Så här kunde det se ut i min anteckningsbok:

Jag är helt frisk (huvudmål)

Jag äter vad jag vill och när jag vill. Jag äter på ren känsla. Jag slutar äta när jag är mätt. Jag älskar mat. Jag är fri. Jag äger mina egna tankar. Jag bestämmer över mitt liv. Jag tränar för att må bra. Jag tänker klara och skarpa tankar. Jag har familj. Jag arbetar med det jag älskar och försörjer mig själv. Jag är nyfiken på människor och bryr mig om dem. Jag tar dagen som den kommer. Jag är flexibel. Jag gillar överraskningar. Jag älskar och blir älskad tillbaka. Jag älskar och trivs med min kropp. Jag har en snabb hjärna. Jag äter lunch ute på stan eller spontant hemma hos en kompis. Jag är stark inifrån och ut. Jag skojar gärna med andra människor. Jag har en glimt i ögat. Jag reser vart jag vill och upptäcker det jag vill. Jag engagerar mig. Jag lever livet som jag vill leva. Jag är lite galen. Jag fikar gärna. Jag älskar att leva. Jag är mentalt stark. Jag driver eget företag. Jag är trygg i mig själv och mina val. Jag bryr mig om mina medmänniskor. Jag bubblar inombords. Jag jobbar med kreativa projekt. Jag är passionerad i allt jag gör. Jag är bra på att bekräfta mig själv. Jag vet att jag är bra och att jag duger. Jag har en eld som brinner inom mig. Jag skriver en riktig kick-ass bok om att bli frisk från en ätstörning. Jag är modig. Jag tar ställning. Jag är inte rädd för att misslyckas. Jag provar gärna. Jag tror på mig själv och vet att jag kan. Jag oroar mig aldrig. Jag utmanar mig själv och flyttar fram mina gränser. Jag kontrollerar mina egna tankar och framkallar positiva känslor när det behövs. Jag är prestigelös. Jag arbetar med människor. Jag är nyfiken. Jag klär mig som jag vill. Jag ser ut som jag vill. Jag har massvis av färger i mitt liv. Jag skrattar högt. Min vardag är omväxlande. Jag bor bra. Jag är min egen ledare. Jag är en god lyssnare. Jag hjälper andra.”

Resan till målet är det viktigaste
Viktigt att komma ihåg att målet i sig inte är det viktigaste här utan vem som du kommer att utvecklas till genom att ta dig igenom processen av tillfrisknad. Bara för att jag har blivit frisk har jag inte blivit allt ovan som jag hade skrivit men min personlighet har utvecklats och jag har blivit en mycket bättre version av mig själv idag än före och under anorexin.

Tanken är att ju högre och fler mål du har desto fler och större möjligheter får du också att uppnå ett riktigt gott resultat.

SONY DSC

Känslor är vibrationer av vad du tänker
När jag läste mina mål ovan så framgick det väldigt tydligt varför jag ville bli frisk. Så fort jag tänkte på att vara frisk så kändes det som låg som mjuk bomull runt kroppen på mig – en sådan person ville jag vara! Blotta tanken på att vara frisk fick mina känslor att svämma över av lycka, harmoni, frihet, glädje och lyckorus – alla känslorna var vibrationer av mina egna positiva tankar.

Förstå dig själv innan du förändrar dig själv
Kom ihåg att egentligen hade ingenting förändrats externt – jag var fortfarande sjuk! Men det som hade förändrats var tankarna och känslorna inom mig. Jag hade börjat med att förstå mig själv innan jag försökte åstadkomma några förändringar.

Jag hade medvetet börjat skapa nya tankebanor i hjärnan och ändra mitt mindset genom att tänka på allting som gjorde mig glad med att vara frisk och helt sluta tänka på allting som jag var rädd eller orolig för.

Tack vare att jag började träna på att kontrollera mina tankar så blev jag bättre på att förknippa livet som frisk med härliga och positiva känslor istället för rädsla som stoppade mig från att bli frisk.

Nästa steg mot friska ätbeteenden
Nästa steg i processen av tillfrisknad innebar att rent praktiskt börja träna på att äta allt och avdramatisera enskilda livsmedel. Det steget blev betydligt mindre ångestladdat att ta då jag var bättre mentalt redo på ett helt annat sätt än jämfört med tidigare gånger som jag hade försökt bli frisk.

Utmaningarna som jag hade framför mig hade till stor del att göra med maten men även med mig själv som t ex att träna på bygga en god självkänsla.

Mer om hur jag praktiskt gick tillväga för att lyckas övervinna de hinder som stoppade mig skriver jag om i nästa inlägg som är del 3 i min serie om intuitivt ätande.

Anorexia, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

När är man frisk?

4_large

Ja, när är man egentligen frisk?

Själv tror jag att tillståndet ”frisk” kan vara ganska personligt och variera från person till person. Det finns förstås också vissa mätmetoder som man kan använda sig av för att mäta BMI och vikt hos en person med ätstörningar. Utifrån detta går det sedan att dra vissa slutsatser om hur personen mår. Dock säger siffrorna långt ifrån allt. Dagens mätmetoder är ganska trubbiga och de kan inte berätta allt om hur personen mår rent psykiskt. Det är därför som många personer kan gå runt med en ätstörning i huvudet men ändå verka ha en frisk kropp utåt sett. Eftersom en del personer med ätstörningar kräks eller hetsäter så går det tyvärr att hålla sjukdomen dold länge utan att någon i ens omgivning upptäcker att något är fel.

Med andra ord kan du ha en frisk vikt och ändå vara väldigt ätstörd.

Visst bör man måttligt väga in hur kroppen ser ut men eftersom jag själv har varit både underviktig och normalviktig under mina år av ätstörningar så vet jag att sjukdomen inte alltid har suttit i hur många kilon jag väger. Den kan göra det men långt ifrån alla gånger. Det är mycket vanligare att vara normalviktig och ha en ätstörning.

Fokusera på friska beteenden
Bortsett från vikten bör man snarare fokusera mer på beteenden. Om du fortfarande har mycket fokus på vikt, mat, kropp (i många fall även träning), drar dig undan socialt och saknar energi för att orka göra saker. Ja, i så fall kanske du fortfarande inte är helt frisk?

Under min väg tillbaka så funderade jag ofta på om jag ännu var helt frisk eller inte. Jag hade liksom glömt bort hur det skulle kännas när man var det. Hur ett liv som frisk kunde jag bara fantisera om. Det var så längesedan jag var det. I perioder kunde jag på allvar tro att jag var frisk men det brukade alltid visa sig så småningom att så inte var fallet.

Exempelvis fick jag i perioder fortfarande ångest efter en viss typ av mat. Jag kunde inte riktigt äta precis så fritt som jag ville. Jag tyckte ofta att jag åt allsidigt men i själva verket varierade jag mellan mina trygga välbekanta livsmedel och testade sällan någon ny maträtt. På så vis höll sjukdomen mig tillbaka på samma trygga platå, vilket tyvärr är vanligt att väldigt många som varit sjuka gör. Jag nöjde mig länge med att vara bara ”halvfrisk” eller ”nästan frisk” genom att stanna kvar i den berömda gråzonen.

Du vet när du är frisk
Men den dagen jag väl blev frisk så var det inte längre någon tvekan. När jag väl blev det så visste så visste jag instinktivt. Jag blev förstås inte frisk över en natt utan friskheten kom smygandes. Det tydligaste tecknet var att jag inte längre hade en röst i mitt huvudet längre. Istället var det jag som bestämde. Jag tänkte på vad jag ville, åt mat som jag var sugen på och ägnade mig åt olika aktiviteter om dagarna som inte alltid hade med mat eller träning att göra. Mitt tidigare starka behov av att ha kontroll hade minskat drastiskt. Även fast att jag alltid kommer att vara en person som gillar att planera så hade jag blivit mycket bättre på att anpassa mig om något oförutsägbart inträffade genom att vara spontan och ta dagen som den kommer.

Jag hade plötsligt både lust och ork att hitta på saker. Maten fick inte lika stor plats längre i mitt liv och det gjorde att det blev mycket enklare för mig att vara flexibel oavsett vad det handlade om. Jag tränade inte längre för att förtjäna en viss typ av äta. Mat som belöning eller bestraffning trodde jag inte på. Jag kunde plötsligt äta vilken mat jag ville oavsett om jag hade tränat eller inte. Det var en fantastisk insikt och känsla av frihet.

Förebygg återfall och ta inte ut dina känslor på maten
När jag blir utsatt för stress idag (hej på dig livet!) har jag hittat rätt verktyg för att att ta hand om den och inte låta mina känslor gå ut över maten när det stormar omkring mig. Kan jag förebygga återfall så gör jag gärna det – något annat känns mycket onödigt. Jag äter varken mer eller mindre bara för att jag är stressad. Det är många som dövar sina känslor och stress med hjälp av mat men det löser bara problemet för stunden. Undvik du också att gå i den fällan!

Under min resa av tillfrisknad och trettio års livserfarenhet har jag lärt mig att det är mycket bättre att tidigt försöka identifiera själva roten till problemet för att ta reda på varför jag känner som jag känner om jag till exempel är nedstämd eller orolig. När jag väl har tagit reda på själva orsaken bakom så är det betydligt enklare att senare lägga upp en konkret handlingsplan som går ut på att ta tag i det verkliga problemet rent praktiskt istället för att backa undan för det.

En god självkänsla är nyckeln till allt
Tilläggas bör att att resan till att bli frisk går mycket enklare med en god självkänsla. Oavsett om det handlar om att lyckas bli frisk från en ätstörning, prata högt inför folk, byta arbete eller något annat så utgår allting ifrån att du är så trygg i dig själv att du vågar ta dig an det som utmanar dig. Det är utmaningarna som i längden får dig att växa och utvecklas till den person som du vill vara.

Då en god självkänsla visade sig bli en av de viktigaste nycklarna för att jag skulle lyckas bli frisk så kommer det ett eget inlägg om hur man kan öva på att stärka sin egen självkänsla i nästa vecka.

Vad tycker du? När är man egentligen frisk från en ätstörning? 

Ätstörningscoach

Leken har bara börjat


Olika världar som möts.

Men är det för tidigt..?

Och varför just nu?

Var är jag?

Och vem är du?!

Igår var det tisdag och idag är det söndag.

Måste ringa mamma.

Måste berätta för världen vad som hänt.

Men det kommer jag aldrig att göra.

Sån är ju inte jag.

Tunnelseende. Huvudvärk. Förvirring. Yrsel.

Jag som vill se världen.

Den värld som du redan har sett och upplevt tusen gånger om.

Kom, visa mig!

Hungriga blickar.

Vågar du?

Ja, då vågar jag!

Eller ser jag i syne?

Inbillar jag mig bara..?

Två nyfikna själar.

Eldigt passionerade.

Likadana hjärnor.

Säg, var hade du varit innan? Och finns det fler som du?

Ivriga hjärtan.

Så lite tid.

Jag vill slänga mig om din hals.

Hålla fast.

Hårt och för alltid.

Utbrista det där som jag tror vi båda tänker.

Viska i ditt öra.

Fnissa tyst och känna dina armar tryggt kring min kropp.

Kind mot kind.

Kanske omöjligt, men du brukar ju va spontan?

Eller är det jag som känner fel?

Ser det jag vill se?

Du som verkligen är helt galen (!)

… och samtidigt den smartaste jag någonsin stött på.

Jag vill vara dig nära.

Åka karusell, snurra runt och springa barfota på stranden bredvid dig.

Känna dina starka armar.

Hålla din hand.

Se dig i ögonen.

Be dig visa mig.

Du som verkligen vet allt och jag ingenting.

Trodde bara sånt här hände på film.

Allt du gör, gör du alltid så rätt.

Vet allt. Kan allt.

Har gjort allt som finns att göra.

Redan träffat alla.

Levt fort och mycket.

Ändå säger du att det finns en miljon saker kvar.

Att något aldrig är för sent.

Åh, som jag älskar dig för dem orden!

Jag vill följa med dig.

Helst nu. Genast.

Vill kasta mig ut med dina händer stolt vilandes på mina höfter.

Flyg med mig!

Du som vet hur man gör allt.

Jag som ju vet ingenting!

Litar så intensivt på dig att jag nästan går sönder.

Total förvirring, lycka, spel och förväntan i ett enda kaos.

Du vet inte och ändå tror jag att du redan vet allt.

Eller kan jag ha så fel?!

Åh, jag som är en sådan där jobbig människa som inte tycker om att göra fel!

Helvete, vad göra?!

Magont.

Stjärnor som lyser upp min natt.

Lyckan är total.

Jag kvittrar och fånar mig.

Herregud skärp dig, du är inte 14 längre!

Och så du som är så himla världsvan…

Stolt. Trygg.

Du tycker aldrig att jag är konstig som pratar för fort, stammar och säger helt fel saker när jag blir nervös…

… som jag alltid blir när jag är med dig.

Som jag älskar dig för just det.

För hur står du ut?

Min kontrollerade värld har börjat skaka.

Mat

Inget sex men smal


Ledsen för en smått kryptisk rubrik men jag tyckte den passade rätt bra in på ämnet som jag tänkte ta upp idag.

För några dagar sedan tipsade ni mig om vad som eventuellt är anledningen till att jag har fått rätt mycket så kallade ”tonårsfinnar” på sistone.

Mer om det finns att läsa här: Svälten är över – varför får jag finnar?

Jag förstår att finnarnas plötsliga upppkomst har med hormonerna i kroppen att göra vilket i sin tur fick mig att läsa på lite extra om det. Ungefär samtidigt fick jag ett mycket tänkvärt läsarmail som också har en hel del med detta (hormoner) att göra.

Saxat ur mailet:

”… kring beröring, och sex, när man har anorexi. De funktionerna är ju helt off och jag får höra lite tjat då och då från pojkvännen att jag aldrig tar initiativ till sex eller är en sexuell person, vilket jag också förklarat att jag knappt har sexlust när jag fortfarande väger för lite.

Detta sårar mig också, i och med att han inte förstår mina förklaringar och fortsätter pressa mig.

… jag skulle jättegärna vilja höra andras berättelser och hur de går för andra som är sjuka i en parrelation?”

Det skulle jag också gärna vilja veta!

Ofta blir jag väldigt förvånad över att så många med anorexi tycks leva i en relation – detta går inte riktigt ihop för mig då jag själv under min svältperiod gjorde allt för att undvika att en kille ens skulle våga flirta med mig.

Jag såg rött direkt och blev livrädd att han skulle vilja lära känna mig ännu närmare och på så vis avslöja mitt livs största hemlighet och till på köpet vilja stoppa mig från att fortsätta svälta och träna så mycket som jag ville…

Dessutom – pga brist på hormoner (?) – har jag ändå känt mig fullständigt asexuell.

Sedan jag var 16 år har jag stått helt likgiltlig inför sex och t.o.m äcklats av det. När det gäller kramar, beröring eller en sådan enkel sak som att spontant kroka en väns arm är jag fortfarande långt efter mina jämnåriga.

Beröring är fortfarande jättesvårt även fast att jag ska medge att det börjar bli bättre. Vet inte riktigt varför för jag har aldrig tyckt illa om min kropp eller ”skämts” och tyckt att den varit ful. Allt har haft att göra med att jag inte kännt någon lust för något.

Idag känner jag i alla fall stor skillnad på en ”varm” kram och en ”hastig” kram – en merit för mig kan jag säga så kanske ni förstår hur illa ställt det har varit…

Men som sagt, vad jag har kunnat läsa mig till så finns det många olika slags hormoner i kroppen som styr olika saker.

Sexualitet är en av dessa saker.

En annan sak är att om man har hormonbrist så har man svårt att reagera på saker och ting. Jag antar att det är därför som många i anorektikerns omgivning ofta kan uppleva personen som känslokall och / eller egoistisk.

Inte så konstigt egentligen, jag tror att många av oss kan skriva under på att likgiltligheten är ett mycket utmärkande – dock ej särskilt smickrande personlighetsdrag – för en anorektiker. Man har svårt att känna känslor och engagera sig i saker och personer.

Så du som lever i en relation idag, hur funkar det för dig? Vi är många som undrar..

Träffades ni möjligen innan du utvecklade anorexin eller var du redan sjuk när ni blev tillsammans?

Självhjälp

Starkt kontrollbehov = snålt med skratt

Blir inte mer skrivet än så här ikväll. Ska alldeles strax iväg  (tennis – yes!).

Ville dock kika in och påminna er om att ni är världens bästa och mest stöttande läsare.

Ni är guld värda och jag utan er hade min friskutveckling tagit mycket längre tid än vad den har gjort nu. Tack för att ni är så många som har valt att följa med på min resa.

Ni behöver inte bli så oroliga för det jag skrev igår i inlägget ”Nu börjar jag bli rädd”.

Hade jag på riktigt börjat backa nu hade jag aldrig ventilerat mina känslor så här öppet på bloggen.

Nej, om jag på riktigt hade valt att gå tillbaka till sjukdomen nu hade jag istället valt att sluta mig som en mussla (som jag alltid har gjort alla tidigare femtioelva gångerna när jag börjat tveka).

Då bloggen är en ren dokumentation av min friskutveckling tycker jag dock att det är värdefullt att få ner så mycket som möjligt av känslorna under friskprocessens gång.

Det är bra att ha för att kunna gå tillbaka till och se vad som egentligen pågick i min hjärna i december 2010 vs. ett par månader tidigare.

Jag tror det min rädsla bottnar mest i är just att jag sedan en tid tillbaka fullständigt har gett upp alla försök på att fortsätta kontrollera mitt liv 24 timmar om dygnet.

Jag haft stenhård kontroll på så många olika plan i livet de senaste åtta åren men samtidigt har de åren också varit de allra tråkigaste och mest innehållslösa i mitt liv.

Sedan tre månader tillbaka har jag ”på riktigt” levt som alla andra i min omgivning och fast att inget särskilt egentligen har hänt har jag redan skaffat mig mer positiva minnen än vad jag lyckades att åstadkomma under mina åtta sjukdomsår.

Så dumt.

Ångest, Självhjälp

Klär av mig


Jag vill börja den här dagen med att rikta världens största TACK till fantastiska Säkert! för gårdagens spelning på Kägelbanan.

Min gud, jag vet inte om det beror på att det var min första konsert utan de ätstörda sjukdomsglasögonen eller om det faktiska var så att Annika Norlin och bandet just igår råkade göra sitt allra bästa framträdande någonsin.

Jag får fortfarande gåshud när jag tänker på showen.

Jag gillar i vanliga fall svenska låttexter men hade ingen aning om att det ens var möjligt att kunna förmedla så starka känslorhårt och intensivt som Annika gör det.

Herregud, man känner verkligen – på riktigt! – när hon går upp och kör sin grej.

Frustration, hjärtesorg, tårar, lyckorus, hopp, tro, sarkasm och idioti i en enda röra. Och allting känns så äkta..?!

Jag menar hon måste ha kört de här låtarna hur många gånger som helst så hur kan hon fortfarande känna så otroligt mycket!?

Om jag hade sträckt ut min hand och försökt att nudda vid hennes arm hade förmoldigen någon av oss exploderat – lokalen fullkomligen sprakade av energi. Det var så magiskt.  Finner inga ord.

Det var med andra ord några väldigt brutala känslostormar som man kastades mellan i ca 75 minuter.

Jag brukar i vanliga fall bli rätt rastlös och tänka att ”Det räcker väl nu..?” när en konsert har hållit på i ca en timme.

Men igår var det annorlunda.

För första gången på väldigt många år finner jag mig själv plötsligt stå längst fram vid scenkanten, stampa fötterna i golvet, klappa händerna högt mot taket och skrika att bandet måste komma in för att riva av ett par sista låtar – först då är vi i publiken helt nöjda!

Under mina tidigare åtta år som ätstörd har jag fortsatt att gå på konserter lite då och då men oftast har jag aldrig kunnat ta till mig upplevelsen så mycket som jag egentligen skulle ha velat.

Alltid har det varit något som stört konserten.

Typ tankar som:

Vad skulle hända ifall jag svimmar pga syrebrist..?

Hinner jag till ICA efteråt innan dem stänger?

Varför åt jag inte bananen innan spelningen började?! Nu är det för sent.

Usch, vad folk trängs. Jobbiga människor, ta det lite lugnt va?!

Medioker spelning… Varför går folk så ofta på konserter egentligen? Vad får dem ut av det?

Fan, varför åt jag inte den jävla bananen? Nu är det ju för SENT. Snart dags att äta middag.

Jävla skit.

Hur länge har dem hållit på egentligen? Hur långt är det kvar innan jag får gå hem?

Nu till en helt annan sak.

Igår rök både kofta och sjal mitt under konserten.

Två låtar in i spelningen var jag så varm att jag fullkomligen kokade. Men som vanligt tvekade jag innan.

Var jag fortfarande för smal?

Skulle folk äcklas om de såg min kropp?

Nej, bestämde jag mig för i samma stund.

Jag är så fruktansvärt trött på att skyla min kropp. Igår fick det faktiskt vara nog.

Det var dags för ytterligare ett delmål på min motivationslista (ni har väl förresten inte glömt bort era egna listor, killar och tjejer?). Se del två, punkt nr 7:

Gå klädd i linne.

I över en timme dansade jag loss i ett tunt vitt linne. Kändes oförskämt bra.

Och jag tror faktiskt inte att det var någon som höjde på ögonbrynen heller… Ingen som kastade sig på telefonen till Anorexi- och Bulimikontakt och ville spärra in mig.

Att kunna gå klädd i linne var egentligen mitt mål redan till sommaren 2010 men då kände jag mig tyvärr fortfarande alltför tunn.

Förändringen kom lite senare än vad jag hade räknat med men huvudsaken är att det händer något. Jag har tagit kampen i min takt och fått vänja mig stegvis vid alla förändringar som skett med både kropp och knopp.

Har absolut inget att klaga över.

Nu önskar jag er alla en trevlig 2a Advent.

Ta hand om er!