Mat, Självhjälp

Äta för själen

I veckan har jag varit en hel del på resande fot.

Härom dagen satt jag på tåget med en macka och en flaska bubbelvatten.

Såg ut över ett snötäckt Sverige. Robyns popiga refränger i huvudet.

Förutom vatten hade jag även en latte från Pressbyrån.

Älskade latte.

Tänker att sånt här gjorde jag aldrig förr.

Då var det alltid förnuftet som styrde och allting utöver ”basfödan” ansågs som onödiga kalorier.

Sånt som var gott var det bara svaga människor som föll för.

Frestelser.

Jag var inte sån.

Men under min senaste tågresa, visst hade jag lika gärna kunnat äta bara mackan och druckit vatten.

Kroppen hade blivit mätt ändå – men min själ hade inte blivit det.

Latten blev pricken över i:et.

Gräddet på moset.

Vardagslyx.

Något att se fram emot.

Längta efter.

Att njuta av.

För att uttrycka mig i klartext:

Jag har blivit grym på att sluta äta siffror!!!!

Att sluta räkna kalorier trodde jag länge var en omöjlighet men det har visat sig att det är det inte. Man är inte märkt för livet. Även fast att man en gång har pluggat in alla kaloritabeller som finns.

Det går, det går!

Istället för att dela upp mat i kategorier som ”extra kalorier som jag egentligen inte behöver” har jag lärt mig att styra tankarna och tänka lite annorlunda.

Vad händer efter att jag har gett mig själv det där lilla extra?

Det vill säga effekterna av en krämig latte blir utöver att tillgodose de fysiska behoven med kalcium, vitaminer, fett, protein, etc, följande:

En sprallig glad tjej med ett rent och lätt sinne.

Klara, fria och snabba tankar jmf. tidigare sega och tröga

Snabb reaktionsförmåga

En vaken tjej

Får nära till skratt

Mitt konsekvenstänkande förbättras

Min förmåga att avläsa andra människor egna språk som ironi och undermeningar ökar

Jag minns tiden när jag åt fem kokta äggvitor efter varje måltid. Detta gjorde jag säkert över ett halvår för att att döda sötsuget.

Men till vilken nytta?

Jag skulle kunna äta 50 kokta äggvitor idag också om jag ville. Bli mätt och gå ner i vikt.

Men varför? Till vilken nytta?

Tänk när jag är gammal och på väg att dö.

Ska jag då tänka ”jag klarade mig i alla fall levandes igenom livet på äggvitor.”

Vem blir lycklig av kokta äggvitor?

Jag vill vara lycklig.

Må bra.

Få njuta av den korta tiden som jag har fått här på jorden.

Jag är född i Sverige och hela världen ligger för mina fötter. Jag är dum om man slösar bort det.

Det är rent skitsnack dem som uppmanar till att sockerransonera, ta bort kolhydrater och alla livsmedel som ger oss njutning.

Kom ihåg att vi inte äter enbart för att uppfylla våra fysiska behov.

Mat, mellanmål, fika och godis fyller en superviktig funktion för vårt psykiska välmående.

Det är inget dumt uttryck att att äta för både kroppen OCH själen.

Detta är inte struntprat.

För att du ska kunna må bra innifrån och ut så måste du äta för din själ.

Dock är det lätt att glömma bort den då den inte syns på samma sätt som din kropp som du ju både kan se och röra vid. Påminn dig själv nästa gång du tvekar!

På min tågresa åt jag mackan och vattnet för att jag var hungrig och kroppen behövde påfyllning för muskler, celler, organ, etc.

Latten drack jag för själens skull.

Kroppen hade blivit mätt på bara mackan. Men som sagt, själen (jag) hade inte blivit den jag verkligen är, dvs fullkomlig, om jag hade hoppat över kaffet.

Jag har slutat att hålla tillbaka på den jag är.

Just därför äter jag.

Onödiga kalorier är inte längre onödiga då de gör mig till den personen jag verkligen är.

Anna.

Resultatet av latten blev i slutändan en pigg kropp och en lycklig själ

= 1 st BALANSERAD, FOKUSERAD och SOCIAL TJEJ!

Jakten på lycka är inte svårare än så här.

P.S Ber om ursäkt för rätt usla pedagogiska kunskaper. Men tror ni förstår ändå vad jag vill ha sagt.

Mat, Självhjälp

Kaffestorm

Inte sällan plingar mitt ”kommentatorslarm” till och meddelar att någon har kommenterat ett inlägg som jag skrev för över ett år sedan.

Jag blir alltid lika glad när jag upptäcker detta. Det gör bloggen levande och till ett fantastiskt verktyg och kunskapskälla för alla som kämpar på där ute. Stort tack för att ni engagerar er och vill vara med att göra bloggen så bra som möjligt!

Idag var det Felix som hade läst och känt igen sig i ett inlägg från december 2009: Panikångest eller kaffechock?

Så här skriver Felix:

”Hej!

Jag har upplevt exakt dina symptom nu under ett halvår, allt stämmer på pricken.

Jag är inte någon jätte heller ska tilläggas. (173/57kg – kille)

Men jag åt riktigt dåligt under detta halvåret av mitt liv och drack mycket kaffe och upplevde det du skriver om säkert 2-3ggr/vecka.

Efter att ha läst din blogg nu om upptäckten av kaffet så ska jag sluta med det.

Har du fått reda på om kaffet var boven i dramat?

Ta hand om dig och fighta på!”

Hej Felix,

kul att du är på hugget!

Jo, idag vet jag vad som var problemet. Nämligen precis det som flera av mina kloka läsare påpekade:

”Magen kan reagera på kaffe om man inte har ätit ordentligt innan.

Det blir för starkt med kaffe på fastande mage.”

Och när jag läser inlägget minns jag den här dagen kristallklart.

Idag kan jag erkänna att skurken i dramat var att jag hade alldeles för lite mat i kroppen. Jag hade ätit dåligt både dagen före och innan dess att det var dags för fikan.

Så svaret på din fråga:

Svart kaffe + en tom mage är ingen bra kombination! Trodde att det hade med koffeinet att göra först men så var det alltså inte.

Jag har inte varit med om samma kraftiga reaktioner sedan det här hände. Inte mer än att jag idag kan känna av att det blir ”fart på magen” efter att jag druckit kaffe (även fast att jag numera enbart dricker kaffe med mjölk).

Tycker faktiskt svart smakar rätt vidrigt om jag ska vara helt ärlig. Kan verkligen inte förstå att det fanns en tid som jag alltid drack det helt svart. Å andra sidan när jag dricker mitt kaffe med mjölk idag njuter jag av alla de smaker som plötsligt börjar att dansa på tungan. Till skillnad mot förr…

Kaffet fyller inte längre enbart en praktisk funktion för mig utan med mjölk blir det även en smekning för själ och sinne.

Något att se fram emot och längta efter! Inte bara få överstökat…

Det ska vara skönt att leva.

… och det det är kul och spännande att för omväxlings skull testa hur det känns att vara snäll mot sig själv.

Hoppas du blev klokare!

/ MVH Anna

Mat

Vad smakar maten?

En sak slog mig häromdagen när jag slank in på ett fik i en mindre håla någonstans i skåneland.

Som brukligt beställde jag min caffe latte till eftermiddagsmackan för att sedan slå mig ner i en av fikets alla jättefåtöljer.

Ingen aning varför jag egentligen reagerade men på något vis tyckte jag att kaffet inte riktigt smakade som det ”brukade”…

Jag har fortfarande inget svar på vad som egentligen var fel med latten. Jag fick trots allt både kaffe och skummad mjölk, med andra ord exakt det som jag hade beställt.

En väns ord ringde i mina öron. På ett par sekunder mindes jag augustidagen som vi hade träffats igen efter att inte ha sett varandra på över ett halvår.

I somras hade vi gått till en av de populärare kaffekedjorna för att ta en fika. Vid tillfället hade muttrat över att ”tvingas” gå på en ”trist kedja” . Jag menade att det fanns ju så många andra roliga små caféer att välja på. Var det inte spännande att testa något nytt?

Min vän – som är erfaren i fika-gamet – hade blixsnabbt replikerat:

”Nej vet du, jag föredrar faktiskt de större kedjorna. Hos dem vet man vad man får och man riskerar faktiskt sällan att bli besviken.”

Eftersom jag själv hade så lite erfarenhet av fikavärlden (och har väl i viss mån fortfarande jämfört med jämngamla) fick jag något att tänka på av kära M.

Jag hade aldrig reflekterat över kvaliten kunde skifta… För när jag förr följde med en vän och fikade var det oftast över ett glas vatten och det är ju rätt svårt att misslyckas med…

Av denna anledningen kunde jag inte låta bli att bli lite stolt när jag i veckan satt där i mormorsfåtöljen och plötsligt upptäckte att latten faktiskt inte var helt bra gjord…

Tydligen har jag hunnit dricka så många vid det här laget att jag faktiskt märker skillnad både när det gäller val av kaffesort som fiket använder samt hur bra teknik baristan har när hon/han skummar mjölken för att få till en riktigt bra crema.

Det är lite samma sak som jag skrev om igår, att våga ha krav på maten.

Förr var mina smaklökar så dåliga att man i princip kunde servera mig vad som helst, jag tyckte ändå inte att något smakade särskilt mycket (därav kryddade jag sönder maten med otäck chili och andra alltför starka kryddor).

Idag känner jag smaker betydigt bättre och jag gissar att det är tack vare att jag är noga med att få i mig mer fett (har iaf för mig att det är fettet som styr detta, eller var det något annat?) som mitt smaksinne har stärkts extra mycket, framförallt den sista tiden.

Lustigt att en halvdålig latte kan göra en så glad, eller hur..?!

Mat

God morgon från Haga

Bild lånad från Martina

***

God morgon bloggen!

Här kommer en morgonhälsning från Le Petit Café (Haga, Göteborg).

Hit går jag framförallt för atmosfärens skull (udda möbler med kantstötta bord och stolar) och för allt möjligt gott som finns på menyn (fika eller mat, båda rekommenderas). Påminner lite om Gildas rum i Sthlm som jag alltid återkommer till.

Särskilt kända är Le Petit Café för sitt frukosterbjudande (70 kr för baguette eller fralla, croissant eller blåbärsscones , olika pålägg som ost och grönsaker, hemgjorda marmelader, yoghurt, müsli, nötter, kaffe/latte/the, smoothie och ägg)

Välkommen till Haga!

***

Mysiga Le Petit Café

***

Här sitter man bra!

***

Vad får det lov att vara?

***

Ätstörningscoach

Hej från Båstad!

Här kommer bilderna från igår. Strålande solsken hela dagen och över tjugo grader i vattnet.

Ni har säkert hört det förr men Västkusten = Bästkusten!

Dagens Njutningsmellanmål!

Blåbärsglass + Mjukglass = Bästa combo!

***

Stranden i Båstad

***

Stränder och lite bryggor

***

Skönt brygghäng

***

Kaffe i termos, kex och macka.

Välkommen Sommaren 2010!

***

Sommarens bästa bok hittills!

Läs och njut.

***

Sveriges bästa tennistjej, störtsköna Sofia Arvidsson!

Tips, läs gärna Sofias blogg för må-bra inspiration och positivt tänkande.

Du behöver inte vara det minsta tennisintreserad för att gilla det här. Mycket humor  och glimten i ögat utlovas!

***

Team Emma Igelström på plan!

***

Tenniscourten  i bakgrunden

***

Inlägget och bilderna från min midsommarhelg i Båstad hittar ni här.



Självhjälp

Lightsaft, lightläsk

Hur ofta blandar och äter du det här?

Har du räknat på hur många flaskor sötningsmedel du har gjort av med totalt?

****

Det blir ett snabbt inlägg sen ska jag skynda ut i det vackra vädret här i Göteborg. Kanske blir det mys på en uteservering ikväll eller också kanske kvällshäng i en park. Jag älskar verkligen sommaren, är så långt ifrån en vintermänniska som man kan komma!

Men innan jag drar tänkte jag bara skriva ner en annan sak som jag kom att tänka på innan idag på lunchen. Jag har haft perioder då jag inte ens kunde tillåta mig kaffe eller te (spelade ingen roll hur koffeinfria, gröna, röda eller örtiga de var), det enda som var okej var vanligt vatten. Lightläsk och lightsaft var också big no, no!

Efter renlevnadsperioden vet jag inte riktigt vad som hände men plötsligt drack jag stora mängder lighdricka VARJE DAG. Jag minns att jag tänkte att detta inte var okej, ett glas kunde man kanske dricka men jag drack alldeles för många (exakt hur många är för genant för att jag ska kunna skriva ner det).

Idag dricker jag lightläsk någon gång per vecka men i måttliga mängder, några glas per gång. Med andra ord också ett dåligt beroende som jag är otroligt glad att jag har lämnat bakom mig. Vill inte tänka på hur min kropp skulle må med så mycket konstiga kemiska medel i kroppen efter så många år… Vi vet faktiskt inte hur cancerframkallande alla de där sötningsmedelen egentligen är… Eller hur?

Livet som ätstörd blir rätt trist och att kunna dricka hur mycket saft som helst utan att få i sig en enda kalori är väl en anorektikers högsta dröm?

Anorexi är verkligen en livshotande sjukdom på alldeles för många sätt; att man svälter eller tränar ihjäl sig, äter ihjäl sig (ensidigt + t ex alldeles mycket sötningsmedel), depressioner, svag livsgnista samt bestulen på sin frihet och ett riktigt liv.

Ber om ursäkt för babbligt inlägg men tankarna spretade  åt alla håll och kanter.

Vi hörs när vi hörs…

Mat, Produkttest

Test av Ballerina kladdkaka

Ballerina Kladdkaka – ”måste” doppas..!?

*

”Doppa för bästa smak” står det på kexpaketet. Jag är benägen att hålla med!

Första kexet tyckte jag var lite ”Äsch, vaddå? Går väl lika bra utan att doppa… smakar väl ändå bara vanligt chokladkex?”.

Sen testade jag att doppa ett kex i ett glas mjölk och lord vad gott det blev. Mums! Det blev faktiskt ännu godare. Mycket och härligt kladdig choklad. Gott, gottigott, gott!

Annars tycker jag att Ballerina brukar ha för mycket kex och för lite fyllning. Antar att jag liksom de flesta andra chocoholics kommer gå igång ännu mer på den här produktnyheten än de gamla Ballerinorna som börjar kännas lite uttjatade.

Tyckte kexen påminde om Oreos faktiskt, eller är jag helt ute och reser?

Som vanligt är jag barnsligt förtjust i konsumenttester och tycker produktnyheterna är ännu roligare nu när jag faktiskt får chans att smaka själv och inte bara se på när andra äter.

En perfekt och lagom måndagsfika när energin är på väg ner i skosulorna.

Det var dagens tips. Vad tycker ni förresten om produktrecensioner? Mer eller mindre av?

Ångest, Mat, Självhjälp

”Hur gick det med din utmaning?”

Ja, hur gick det nu, Anna..? Du lovade ju att du skulle utmana anorexin/ortorexin i lördags – gjorde du det?!

*****

I morse när jag vaknade ville jag krypa ur mitt eget skinn. Att efter tre sekunder vara skitförbannad är inte direkt kul. Inte någonstans.

Men jag är inte dum heller. Anorexin kan inte lura mig längre, jag har varit med för länge vid det här laget och har följaktligen blivit jävligt grym på att genomskåda henne när hon vill kasta skit på mig. Känns underbart att ha vänt på matchen, inte helt och hållet det ska tilläggas, men ätstörningarna är inte längre lika överlägsna eller dominerande som förr.

We are not going down anymore. We are going up!

Hur som helst, anledningen till att jag vaknade med tokångest och har varit på dåligt humör hela dagen är pga gårdagens utmaning. Jag skulle ju laga en maträtt som jag inte klarar av att göra själv och bara ibland kan beställa in på restaurang när jag är tillräckligt stark.

Hela min dag blev omkastad i lördags (och det är ju faktiskt så det är i det ”riktiga” livet) och jag hade noll kontroll över den dagens matplanering. Det började redan eftermiddagen då jag inte alls hade några planer på att fika ute. Men efter att ha tillbringat ett par shoppingtimmar på stan ute i kylan så fick jag plötsligt ett enormt sug efter caffè latte + bulle. För efter att ha gått runt och tittat länge i butikerna och gått förbi ett tiotal fik med människor uppflugna i fönsterna på caféstolar med tända ljus så slog det mig att det där kunde ju faktiskt vara jag som satt därinne.

Varför förtjänade inte jag att komma in och värma mig i kylan och äta något som jag faktiskt var jättesugen på?

För visst var jag rätt fikasugen när jag väl tillät mig att känna efter

Det blev första gången i mitt liv som jag fikade på Espresso House. Tidigare har jag bara druckit svart kaffe där och det tycker jag inte räknas.

Jag blev så glad när jag stod i kön och upptäckte att man fortfarande sålde saffransnurrorna med mandelmassa. Före jul hade jag tittat längtansfullt efter dem men aldrig fått tillfälle att smaka så nu tog jag förstås chansen även fast att både pepparkaksmuffinsen, äppelmuffinsenoch semmelmuffinsen lät gott.

För att slå bort den värsta beslutsångesten som infann sig så påminde jag mig själv om att jag kunde gå dit imon också och morgon därpå också om jag så skulle vilja.

Jag kan och får lov att fika varje dag! Jag glömmer liksom bort det emellanåt men blir lika glad och varm i kroppen när jag med snäll och frisk Anna-röst påminner mig själv om att de flesta i Sverige faktiskt fikar något gott (har s.k ”njutningsmellanmål”) varje dag.

Det är med andra ord friskt att fika varje dag och med den vetskapen eliminerar jag ”allt-eller-inget-tankarna” och kroppen slipper tänka att nu måste jag ”passa på” eftersom man aldrig kan veta vet hur länge det dröjer tills nästa gång som den där tok-Anna tillåter sin själ att få något gott i sig igen?!

Oj, nu blev det väldigt mycket fokus på eftermiddagsfikat, det var inte meningen. För fikat var verkligen helt okej, ingen ångest alls utan jag var bara oerhört nöjd och glad resten av dagen. Det var sen på kvällen som saker och ting inte riktigt blev som jag hade tänkt mig.

Hade ju från början tänkt att laga wokade grönsaker med cashewnötter + ris men då de andra i sällskapet gärna ville beställa take away ville ju inte jag vara sämre. Tänkte först beställa thai-rätten som jag tänkt laga eftersom det var såååå länge sen jag åt den. Men när jag skummade igenom menyn såg jag plötsligt en maträtt som jag helt hade förträngt och som jag totalt glömt bort att jag älskar. Nämligen kycklingspett i jordnötssås – Chicken Satay! Oj, oj, oj vilken beslutsångest jag fick. Skulle jag eller skulle jag inte..?

Plötsligt kändes woken-rätten löjligt enkel och jag tänkte Va fan, Anna, du har väl kommit betydligt längre än så här, eller hur?!”

Sagt och gjort. Det blev massvis av jasminris + jordnötssås och kyckling. Det var rent ut sagt skitgott och jag åt lika mycket som alla andra. Inte en enda grönsak och på något vis kände jag mig väldigt nöjd med den tanken. Så skönt att slippa hacka och riva och använda köket stup i kvarten. Jag njöt av att känna mig normal och ”lördagsslappa” som resten av gänget.

Inte ett spår av ätstörningar så långt ögat nådde och jag är så tacksam att jag har människor omkring mig som är friska och inte tänker på vad och när dem äter. Det är sååå bra för mig att äta med friska människor. Jag känner att jag lever och jag märker att folk omkring blir så glada och vågar närma sig mig ännu mer när jag äter som dem gör.

Men, men det var i alla fall ingen överraskning att jag vaknade med ångest idag. Jag var beredd på det och lät den komma. Förr hade jag ställt klockan tidigt på morgonen för att hinna bränna bort alla kalorierna på gymmet, det var mitt allra bästa sätt att hantera ångesten och kunna kontrollera mitt kalorintag.

Men idag steg jag upp klockan elva som vanligt. Var visserligen jävligt sur och irriterad och höll mig därför för mig själv idag och lät ångesten få komma. Den har svidit rejält men jag tycker det är okej så länge den inte fåe dominera resten av veckan. Förr svalt/åt jag ”ren” mat minst sju dagar framåt efter ett sånt här ”nederlag” (som anorexin skulle uttrycka det).

En dag med ångest och kontrollerat matintag är okej, det kan jag ge anorexin för att hon ska få tro att hon faktiskt fortfarande får ha lite kontroll över mig. Men vänta bara säger jag, snart äter jag vad jag vill igen.

Fikan på Espresso House och kyckling + jordnötssåsen var såååå värt det! 🙂

Mat gör livet roligare att leva.
Att leva utan att äta god mat är som att äta en bit kött utan vare sig kryddor eller någon sås. Fy!
Mat är livets goda krydda – äter vi inte gott så går vi bara omkring och bara ”är”… Snacka om slöseri på tid och liv!

*****

Chicken Satay

Ätstörningscoach

Sociala koder – jag är inte med i matchen

God morgon!

Ska strax ge mig ut och rulla mig i snön… 😉 hehe, inte bokstavligen kanske men definitivt måste jag ta mig ut. Det är så fint när solen strålar mot en blå himmel och det är minus 10 grader ute.

Men först tänkte jag fråga er om en sak som egentligen inte har med ätstörningar att göra men jag blev lite nyfiken igår när jag och en kompis gick till Roberts Coffee. Jag beställde som vanligt en god caffe latte (har fått smak på det där nu!) men när min vän beställde en helt annan kaffedrink (kommer inte ihåg namnet på den) så slog det mig plötsligt hur efter jag ligger även när det gäller cafékulturen… Jag har tidigare skrivit om att pga ätstörningarna så har jag missat en viktig tid i livet när killar och väninnor blir extra viktiga som en del av ens personliga mognad. Jag kan ofta känna att jag ligger på en 16-årings nivå när det gäller saker som alkohol, pojkvänner, sex, fest, disco samt krog- och uteliv. Som någon här på bloggen även uttryckte sig ”jag är inte riktigt med i matchen…”.

*****

Förr skrämde den här okunskapen livet ur mig och mycket pga detta så drog jag mig undan ännu mer för att jag t ex inte förstod hur det gick till när man ”gick ut” en kväll. Vad innebar ”gå ut”? Vad förväntades jag egentligen göra?

Som 15-16 åring gick man ut och dansade, flirtade kanske lite,  lärde känna folk och kom hem alldeles för sent. En del drack även alkohol och rökte cigaretter i smyg. That was it. Väldigt straight forward.

Men när jag blev sjuk drog jag mig undan från allt det där och har hållit mig borta (med några få undantag) i snart 8 år. För varje år som gått så har det blivit allt svårare att ta sig tillbaka. Frågor som de här nedan har fått mig att istället stanna hemma. Jag har varit rädd och orolig att jag ska bete mig fel och verka konstig.

”Ska jag betala inträde? Hur mycket är det isf?! Förväntas jag köa eller får jag gå förbi kön om jag står på listan? Hänger tjejer in både väska och kappa i garderoben? Vad gör jag om jag inte vill dricka alkohol? Kan man beställa en kaffe isf eller verkar det konstigt? Hur vanligt är det med one-night-stand (är alla bara ute efter sex?!) eller kan man trots allt träffa seriösa killar ute? Vad gör jag när folk flirtar med mig? Hur kan jag avstyra det (jag som alltid måste vara så trevlig mot allt och alla!). Stannar alla ute till halv fyra på morgonen? Vad händer om jag vill gå redan vid tolv? Vad gör jag om mina väninnor får ragg och drar iväg och jag blir ensam kvar?”

Jag vet att alla de här frågorna låter extremt junior och egentligen är helt betydelselösa. Men ändå, det går inte att komma ifrån att de är sociala koder och normer som många människor nog aldrig ens reflekterat över för de har sakta ”växt in” i det. Som jag brukar säga – jag känner mig ofta som ett UFO som inte fattar sånt som andra i min ålder borde göra. Det är ofta som jag förstår att det är något som jag har missat och inte förstått – frågan är bara vad…?!

Men tillbaka till cafeet! Jag har totalt missat alla valmöjligheter som har tillkommit på kaffemenyn. Förr var det i princip bara kaffe, te och varm choklad som intresserade mig på menyn. Min på sistone har jag utvecklat ett enormt intresse för både te och kaffe. Dock drar jag mig fortfarande för att fråga baristan (som ju är proffs) om olika kaffedrinkar eftersom det också känns som ett sånt där område som absolut alla människor har koll på idag.

Igår satt jag och tänkte på skillnaden mellan skummad och ångad mjök? Jag har ju alltid valt caffe latte (eller chailatte) men hur smakar egentligen  en god Cappuccino? Om man föredrar mycket och stark kaffesmak vad ska man då välja (inte espresso, känns så lite)?

Vad väljer ni själva när ni går på Café? Kan ni rekommendera något? Här finns en bra lista med olika kaffetyper!

Ätstörningscoach

Mer info om bloggträff

Ciao!!!

Herregud, det verkar ju trots allt som att vi blir några stycken på vår lilla bloggträff! Skönt o höra att vi blir fler än bara jag och min kaffekopp! 😉

Fortsätter ändå att pusha för träffen så är du sugen på att komma tycker jag verkligen att du ska göra det! Ingen av oss har träffats tidigare så det är lika för alla (läs: nervöst o pirrigt)… Droppa en kommentar så återkommer jag med plats, tid och datum!

Anledningen till att jag föreslog februari är för att jag nyss har avslutat mitt tillfälliga jobb i STHLM. Då jag inte är härifrån ursprungligen har jag tvingats att flytta ifrån vår kära huvudstad (dock också bara tillfälligt hoppas jag). Nästa gång som jag har en resa inplanerad till STHLM är nämligen inte förrän i februari (annars hade januari funkat det också, bara jag hade någonstans att sova).

Fick för övrigt en klok läsarkommentar som jag inte vet om alla har läst?!

”…detta låter kul men hur kommer det att bli är det bra ja menar det kan ju lika gärna bli att det ”göder” sjukdomen :/ ja menar se hur andra ”juka” äter, måste äta mindre än dem, de är smalare än mig aa ni vet ju själva! ^^ vill gärna veta hur ni tänker om detta för det hade vart roligt att ha en träff det håller ja med om! men vill ju inte att det ska föra med sig nått dåligt förstår ni?”

Mitt svar:

Förstår hur du menar men syftet att vi träffas är inte för enbart för matens skull. Jag tycker vi lyfter fokus från maten så att även de som gärna skulle vilja dyka upp faktiskt kommer men som kanske inte vågar pga de inte vill äta något.

Vill man bara ta ett glas vatten eller en kopp kaffe måste man självklart få göra det utan att någon höjer på ögonbrynet. Vi vet ju själva hur vi fungerar, vissa dagar mår man helt enkelt bättre än andra. Har man svår ångest den dagen ska man ändå våga komma dit tycker jag o inte isolera sig pga det kommer finnas mat och fika där.

Vi är alla olika individer med olika bakgrunder. Vi kommer alla att ha kommit olika långt i friskhetsprocessen så vi kan inte förvänta oss att alla ska ha kommit lika långt på resan att bli frisk. Vi vet själva hur man vill bli behandlad, överflödiga kommentarer om vad man väljer att äta/inte äta känns onödigt tycker jag.

Vi är också ansvariga för våra egna liv och jag tror det flesta är så pass ärliga mot sig själva att de kan avgöra om en bloggträff passar bra eller inte.