Ätstöd, Personlig utveckling

GOD JUL!

god-jul-2016

Idag är dagen före julafton och sista julklappen har slagits in här hemma. Känns helt magiskt att för en gångs skull vara helt färdig med julklappar, julmat, julgran, osv utan att behöva stressa som en tok dagen före dopparedagen.

Snart vaknas här glögg & julfika med familj och svärföräldrar. Vi ska även pynta granen och sedan gå en julig promenad genom staden och titta en sista gång på den fina julskyltningen på NK (gillas av både 1,5 åringen och oss vuxna!).

I januari väntar spännande nyheter på bloggen och det börjar bli dags för mig att komma tillbaka och jobba igen – mer info om det nästa år!

Vill passa på att önska dig som läser en riktigt god jul, god hälsa och ett gott nytt år!

Stort tack till både nya och gamla läsare av den här bloggen. Tänk snart har den funnits i nästan tio år – vilken fantastisk resa det har varit!

Stor varm julkram från mig och min familj ❤ ❤ ❤

 

 

Ätstörningscoach

Skelettet i skidspåret

När ni läser det här spenderar jag eftermiddagen ute i skidspåret.

Det är faktiskt rätt häftigt, även fast jag befinner mig i södra Sverige så har vi fullt med snö den här julen. Det känns superlyxigt!

Jag är egentligen inte särskilt bra på utförsåkning men längdskidor har vi alltid försökt få till varje år.

Denna julen är jag betydligt starkare och mer robust i kroppen än i februari förra året. Förresten, någon som fortfarande minns vad som hände då?

Det blev trots allt en rätt otäck upplevelse… Ingen vacker historia.

Ni som missade inlägget så finns det att läsa här: Min kropp – jag älskar dig! 

Men i år är det som sagt en annan femma.

Skulle jag göra en vurpa vet jag att det är min rumpa som tar emot mig och inte själva skelettet och benpiporna.

Termosen med varm choklad och ett gäng lussekatter har också fått följa med ut,  precis som när jag var liten. Så snart dags för en eftermiddagsfika.

God fortsättning på er!

Ätstörningscoach

Friskt umgänge = bästa medicinen mot ätstörningar

Det här kan vara min sämsta bloggvecka någonsin.

Men om jag ska vara helt ärlig så är det väldigt svårt för mig just nu att slå på datorn och stressa fram ett inlägg inom ramen för ätstörningar.

Av den enkla anledningen att mina tankar för tillfället är någon heeeelt annanstans!

Det händer så mycket kul den här veckan och jag försöker bara glida med och njuta så mycket som möjligt.

Veckan är fullspikad med teambuilding, samtal och möten om karriärsutveckling, Grands julbord och allt fixande inför julafton på fredag.

För en gång skull tycker jag det är roligt med alla sociala aktiviteter som sker.

För första gången i mitt liv upplever jag dem inte som ”jobbiga” eller att de ”stör” mig utan istället är det enbart roligt då jag inte längre har någon stress att jag måste hinna pressa in ångestframkallande träningspass mellan varven.

De här sista veckorna har motionen verkligen legat helt i botten men å andra sidan har jag skaffat mig full pott i social kompetens. Inte dåligt alls!

… Och som jag övar och ligger i!

Försöker  verkligen delta i så mycket som möjligt, friska människor är den bästa medicinen mot ätstörningar – men det visste ni säkert redan vid det här laget?!

Att få skratta riktigt högt minst en gång om dagen tillsammans med människor som man känner sig trygg med är superviktigt.

Så det är vad jag gör den här veckan.

Skrattar, hänger ut och njuter av alla julförberedelser.

Förr har jag aldrig hunnit reflektera över att det trots allt är dagarna fram till jul som man verkligen kan och bör passa på att mysa ner sig ihop – dvs inte enbart på själva julafton.

Jag lovar att komma med mer ”vettiga” inlägg efter jul.

Så länge får ni alltså stå ut med mina högst ointressanta dagboksliknande ego noteringar.

Men kanske kan även dem fylla en funktion ibland..?

Ätstörningscoach

Första glöggminglet!

Det dröjde bara 24 år innan jag också fick gå på mitt första glöggmingel – något som jag tidigare bara hade läst om att ”alla andra” verkade göra konstant…

I varje fall var detta inget som jag och mina kompisar gjorde när vi var 15-16 år, antar att vi var lite för unga alternativt hade  trenden att bjuda in till glöggmys inte riktigt tagit fart ännu i början av 2000-talet.

Men i helgen skedde det alltså. Äntligen.

Jag fick en inbjudan (från av en av de relationer som jag arbetar på…) att det skulle bli glöggmingel och bara att få bli tillfrågad kändes som en vinst i sig.

Något bra måste jag väl ha gjort i alla fall..?!

Så för första gången på åtminstone 5 år kan jag lugnt konstatera att jag dricker min favoritdryck igen.

Jag som fullkomligen älskar glögg…! OCH nötter… OCH russin… Tillsammans är smakerna en saga för själen!

Av förklarliga skäl har jag aldrig smakat Blossas årgångsglöggar så dem har jag helt missat.

I år är smaken saffran och gissa om det kändes som att jag hade dragit högsta vinsten när det visade sig att saffransglöggen var en av alla glöggsorterna som vi skulle testa.

Halleluja, ja i år kom tomten tidigt!

Jag som är helt galen i saffran – både i bakverk och i matlagning.

Kunde jag verkligen ha sådan tur att just idag få chansen att testa något som jag aldrig hade köpt hem själv?!

Jo, man  både kan och får lov att ha sådan tur!

Dock kan jag upplysa alla er som ännu inte testat årets smak att den absolut inte smakar saffran.

Men det gjorde inget. Den var god ändå.

Fräsch och mjuk i smaken – kan t.o.m tänka mig att den är riktigt god att dricka helt kall..?

Testade även några av Blossas mer traditionella smaker men där upptäckte jag plötsligt ett livsmedel som jag klarar mig utan i fortsättningen. Kändes litet snopet!

Jag älskade ju saftglögg som 15-åring. Tydligen har det hänt något med smaklökarna på de här åren…

Lättglöggen smakade inte alls som jag minns den. Med andra ord ytterligare ett livsmedel som jag plockar ner från sin pedistal… Inget att gå och vara nyfiken på längre. Check!

Högre andel alkohol verkar snarare vara min smak (vilket det annars inte brukar vara…) när det kommer till glögg.

Så på det här viset blev jag ytterligare en erfarenhet rikare i helgen.

Det är faktiskt riktigt spännande att ge sig ut på det här smaksafariet. Det är kul att få möta sig själv – den man skulle bli till slut – i vuxen ålder.

Varje dag upptäcker och förvånas jag över helt nya sidor hos mig själv. Jag upphör aldrig att bli förvånad över saker som jag säger och gör.

Vad det där verkligen jag som sa/tyckte/gjorde…?!

Det är lite som att vakna upp från en minneslucka. Tiden mellan 2002-2010 kunde lika gärna ha stått still då dagarna såg i princip likadana ut varje dag. Jag både gjorde och tänkte på exakt samma saker varje dag:

Vad äta och när äta?

Hur mycket?

Vet inte riktigt vad min röda tråd i det här inlägget är men något i stil med att du inte vet vem du är förrän du börjar äta ordentligt.

Först då ge du din hjärna mer utrymme (som blir mindre trängd av alla mattankar!) att tänka på nya saker. På så vis utvecklar du både din personlighet och ditt intellekt.

Se till att må bra på riktigt!

Det ska kännas ända nere från tårna och om något bara känns ”halv-bra” så måste du se till att äga dina egna tankar.

Var ärlig mot dig själv.

Du lever en gång så varför i all världen bara leva ”halv-bra”?

Sedan är du ju död på riktigt.

Den dagen är här snabbare än vad du tror…

Ätstörningscoach

Chokladfabrikens chokladkalendrar – vinnarna!

Mitt internet dog i helgen och jag orkade inte ringa och jaga leverantören. Nu är det uppe igen och verkar fungera som det ska.

Hur som helst vilken rolig tävling med Chokladfabriken och vilka fiffiga chokladrecept som ni har hittat på!

Vinnarna den här gången blev:

Susanne Persson

Anna Ersson


I morgon publicerar jag några av alla chokladtips som har kommit in.

Idag har jag pysslat i ordning min lilla ljushörna med flamsäker mossa, flugsvampar, tomtar och en massa ljus. Har även lagt fram mina härligt juliga bordstabletter och lite annat smått och gott som blivit dags att ta fram!

Dessutom är det fullt tillåtet att spela julsånger hemma hos mig från och med den här helgen…

Det bästa med december är ju trots allt inte själva julafton utan alla dagar av förberedelser som sker innan fram tills dess.

Lucia, glögg, pepparkakor, trängsel på stan, julljus på gator och torg, julgranar ska bäras hem, paket slås in, pyssel och fixande. Julstäda… 😉

Ha en riktigt trevlig vecka, vänner!

Självhjälp

Vinn chokladkalender från Chokladfabriken


Kalaset och firandet av UnderbaraClara-stipendiet fortsätter i bloggosfären!

Från och med idag har två personer chansen att vinna en chokladkalender från Chokladfabriken.

Det är snart advent och själv har jag varje år alltid haft min egen adventskalender. Den här traditionen kommer aldrig att brytas .

 

Finns det något roligare än att i hela december få börja varje morgon med att öppna ”Dagens Lucka” och se vad som döljer sig där bakom?

Skillnaden mot andra kalendrar är att Chokladfabrikens choklad är cirka hundra gånger lyxigare (och godare såklart…!).

Dessutom är kalendrarna läckert designade och fina att ha framme t ex på väggen i köket. Ytterligare guldstjärna får Chokladfabriken för att man har valt choklad som är helt ekologisk.

Vinnaren har att välja på om han / hon önskar sin chokladkalender med mörk 70% ekologisk choklad från Valhrona eller varianten med mjölkchoklad 42% ekologisk från Felchlin. Värdet är 125:- styck.

För att vara med i tävlingen ska du svara på tävlingsfrågan:

Vad är ditt bästa recept med choklad?

Alla som svarar deltar automatiskt i utlottningen. Observera att svaren kan komma att publiceras på bloggen.

Du mailar ditt svar + ditt namn + emailadress till: vagenfran37kg@spray.se

Skriv ”Chokladkalender” i ämnesfältet.

Tävlingen stänger kl 18.00torsdag den 25/11. Vinnaren kontaktas därefter via mail.

Lycka till!

Ångest, Mat, Träning

Träningsdjävul

Juldagen
(ur min dagbok, 2008)

Vaknar av att mobilen vibrerar. Prick 08.30. Om jag går  upp nu så hinner jag köra ett pass innan de andra i familjen vaknar. Två timmar i skogen, det låter väl bra? Men visst är det motigt idag. Kroppen känns trött och skulle nog helst bara vilja få sova ett par timmar till…

Jag hör regnet som smattrar mot fönstret. Skit också. Varför måste det alltid regna varje gång som jag ska träna utomhus? Jag sluter ögonen och lägger återigen huvudet på kudden. 30 sek senare rycker det till i kroppen på mig. Vad fan gör du?! Är du inte klok? Tänker du somna igen?! Anna, du måste ge dig av NU om du ska hinna tillbaka innan dem andra vaknar. Hallå, är du döv eller!? NU sa jag!

Jag störtar upp. Inom loppet av en minut står jag iklädd träningstrikåer i lysande neonfärger och med håret uppsvängt i en hurtig hästsvans. Time to go!

Men det tar emot. Jag vill inte ge mig ut. Vill inte! Mår illa.

Du hade ju lovat mig att jag skulle få slippa idag, på juldagen skulle kroppen få semester. Det var ju det vi kom överens om, har du redan glömt det? Juldagen skulle vara en träningsfri dag av annars totalt 365 dagar. Hallå, vi pratar om en dag – det måste du väl kunna unna mig?

Fem minuter senare trampar jag hysteriskt landsvägen fram.

Regnet fullkomligen öser ner, kläderna klistrar mot kroppen men i mitt huvud finns bara en och samma tanke:

”Fan Anna, vet du hur mycket kalorier du fick i dig igår? Ja okej, det VAR julafton men än sen då? Känner du inte själv hur smutsig du är just nu? Så jävla äcklig?! Var det värt det tycker du? Du vill ju vara REN, eller? Tror du verkligen du blir det av vräka i sig mängder med fet mat och kaloririkt julgodis? Inser du hur lång tid det kommer ta nu innan du någonsin kan äta sån där äckelmat igen? HÄLSA, Anna. H-Ä-L-S-A!NYTTIG. REN. SUND. Fattar du? Va?! Nu är det fan svälta som gäller alltså, MINST en månad. Och resten av julgodiset som du hade tänkt käka ikväll är bara att glömma men det behöver jag väl knappast tala om? Stackars idiot alltså. Jag sska få så mycket stryk idag att du aldrig kommer göra om det. Fan vad långsamt du trampar förresten, FORTARE! Jag sa FORTARE!!!!”

Jag terrängcyklar uppför berg och nerför berg. I gyttja och på landsväg. På vissa ställen joggar jag fram med cykeln på axeln. Bara en timme kvar sen får du vända hem. Det sticker till i hjärtat. Jag har enorm ångest. Klockan är snart tio och har jag otur så är hela familjen redan uppstigen och sitter och äter frukost.

Vad ska jag säga om dem frågar vad jag har varit? Att jag har köpt frukostbullar? Fan, det går inte, då måste jag ju äta själv också, annars ser det konstigt ut. Hmmm, tänk, tänk, tänk… Kanske att jag var tvungen att lämna några böcker på bibblan? Det borde väl funka?! Eller nää, hur många bibliotek har egentligen öppet på juldagen? Vad fasiken skit samma då, jag kommer väl alltid på något, det brukar jag ju göra. Jag löser det.

Jag sneglar på kalorimätaren igen. Hm, bäst att öka lite för optimal kaloriförbränning. För det har man ju läst om i Aftonbladet… antalet minuter som man är tvungen att cykla efter fem chokladpraliner. Undra förresten om det var spinning eller vanlig cykling som man då syftade på? Kanske bäst att trampa på en halvtimme extra i fall journalisten inte hade riktig koll på det där… knappast några kostexperter dem där, det vet man ju…

Regnet har övergått till att blåsa is och egentligen borde jag inte göra det jag gör. Egentligen är detta förbjudet för sådana som mig. Egentligen är detta livsfarligt. Egentligen har jag tappat känseln i både fötter och händer men det vet jag absolut ingenting om. Min hjärna har slutat att fungera och jag är helt förlorad i anorexins luterska värld.

Jag kan inte längre koppla kroppens signaler utan den lilla energin som jag har går åt till att orka hålla räkningen på antalet kalorier som jag förbränner.

Efter totalt två timmar cyklar jag hem. Jag är lycklig i kroppen och hög på endorfiner. Jag känner mig grymt duktig, hälsosam, stark och duktig. Men framförallt är jag REN i kroppen och fri från ångest. Så nu gäller det bara att upprepa det här i några veckor framåt så är jag snart på rätt väg igen…

Funderar på om jag är hungrig. Jag åt visserligen ingen frukost men jag känner heller ingenting som tyder på att kroppen vill ha något. Tänker sallad och det vattnas i munnen på mig. Gud vad gott det skulle vara. Det får bli det.

Jag har tur. Jag smyger upp på rummet. Det här var precis vad jag hade räknat med. Ingen går upp före elva i det här huset. Skönt att slippa bortförklara min tidiga morgonaktivitet. Hatar att ljuga!

När jag stänger dörren till mitt rum och sjunker ner på sängen känner jag en enorm lättnad – samtidigt är jag gråtfärdig. Jag stirrar tomt in i vägen. Hur länge ska det här fortsätta? Ett år till? Tio år till? Jag vet verkligen inte.

Jag mår illa och stoppar huvudet under täcket. Vänder och vrider på mig i sängen. Kastar hit och dit. Ångesten är total. Ridå!

Fan, fan, fan! Varför gör du så här mot dig själv? Snälla lilla Anna, varför? Herregud kom igen nu, du måste kämpa! Lägg bara av och bestäm dig för fan. Sluta med din jävla träning! Vad tror du egentligen kommer att hända? Du som till och med tycker att några extra kilon är snyggt!? VAD FAN ÄR DITT PROBLEM EGENTLIGEN?!

Jag gråter högt och håller kudden för munnen. Plötsligt är jag jättetrött och vill bara sova. Sova, sova, sova för att sen få vakna igen utan att minnas någonting från mitt gamla liv.

Men jag somnar inte. Istället hör jag hur mamma och pappa pysslar i köket. Sätter mig upp. Torkar tårarna och byter om. Sen skuttar jag ner i köket. Med ett leende frågar jag om dem har sovit gott.

Med samma leende instämmer jag med hur skönt kravlös som juldagen är och hur härligt det är att få sova så länge man vill, bara vara ledig och få njuta av dagen…

Hatar mig själv.

/Anna

Ångest, Mat, Självhjälp, Träning

En jul utan matångest – tips!

Nu närmar vi oss snart jul och jag känner av i era mail att många är väldigt oroliga över  detta. Man  vill kunna äta av allt som bjuds och kunna njuta av det precis som alla andra utan ångest, kompensationsträning och svält.

Så här kan ett läsarmail se ut och mitt svar på detta.

”Jag tänkte faktiskt fråga dig en sak som jag funderat på. Jag vet att du skrivit lite grann om det här med att inte våga äta vad man är sugen på och så vräka i sig av annat och faktiskt hetsäta bara för att man inte riktigt kommer bort från anorexin… Tycker att det är fantastiskt att få läsa, för jag trodde verkligen att jag var ensam om detta problem. Men nu i jultider behöver jag lite tips/råd om du eller dina läsare har några..?

Mitt problem är att jag inte kan äta bara en chokladbit. Om jag väl börjar så är det som att kroppen suger i sig mer. Och nu finns det julgodis överallt, och jag vill ju tillåta mig att äta, för jag vill bli frisk från anorexin och alla förbud! Men just nu mår jag dåligt, för att vräka i sig choklad är ju inte  heller friskt, framförallt inte när jag sen får panik eller kompenserar och äter superlite nästa dag…

Hur gör du? Några tips- gärna konkreta- på hur jag kan komma ifrån detta?”

Anna svarar:

Som du säkert redan har läst här och  här så ser du att vi är väldigt lika i hur vi tänker kring det här med sötsug. Mina gamla mönster gör så att det är enklare för min hjärna att hellre välja ett ”tryggt” äpple än orka ta beslutet att det faktiskt är choklad eller godis som jag egentligen vill ha.

Varje gång jag känner så här (för det är inte varje dag, men man tror att man aldrig kommer vilja äta ngt annat än onyttigt när man väl tillåter sig att göra det en gång) så är mitt trick att ge efter direkt. Inte börja kohandla med sig själv om att bara äta en liiiiten bit choklad. För det funkar inte, iaf inte för mig. Det slutar alltid med samma sak, jag äter på tok för mkt frukt + stor mängd choklad/godis eftersom kroppen inte ger sig. DET SLUTAR ALLTID MED SAMMA SAK. SÅ JAG UNDVIKER SÅ LÅNGT SOM MÖJLIGT ATT ÖVERHUVUDTAGET GE MIG IN I DEN HÄR DISKUSSIONEN MED MIG SJÄLV.

Kroppen vinner alltid, den vet vad den vill ha så är det bara o det måste vi ätstörda människor våga lita på. Kroppen vet vad den gör. Tro mig. Bli därför inte rädd/skrämd över dina ”cravings” på julgodis. Ge den vad den vill ha så tystnar rösten. Bästa sättet att sluta tänka på en frestelse är att ge efter för den…

Kroppen säger inte att den vill ha choklad om det inte finns ett behov för det. I choklad finns det till exempel fett, socker o kakao. Ämnen som man kanske inte alltid direkt bedömer som nyttiga fysiskt sett men glöm då inte den psykiska delen. Man måste äta för att må bra psykiskt också. Äta för själen är ett bra uttryck.

Kom ihåg att DU består av två delar, både kropp och själ. Vissa saker behöver kroppen men du måste äta för själen också. Du kanske inte nödvändigtvis dör av att hålla tillbaka på sötsaker som din själ ropar efter men du lever heller inte på riktigt utan går bara omkring och ”är” i din egna lilla ätstörda värld. Hur kul är det på en skala 1-10? ”Att bara vara..?”

Mitt tips är att ge efter direkt när suget sätter in. För mig funkar det väldigt bra att kombinera choklad + nötter, då blir jag fortare nöjd än om jag äter frukt samtidigt. Så när jag äter t ex bullar, tårtor, godis, kakor undviker jag att äta frukt till, då tar det betydligt längre tid innan jag blir nöjd. Frukten bidrar till att jag bara vill ha mer o det blir svårt att avgöra om jag e sugen på choklad, en småkaka, torkad frukt eller glass. Kroppen o hjärnan blir helt förvirrade!

Frukt kan va bra men min erfarenhet är att den ställer till det rejält också ibland.

När jag påbörjar en chokladkaka ibland så inbillar (skrämmer jag upp mig själv) jag mig att jag inte kommer kunna sluta äta utan bara vilja fortsätta… men jag vet ju egentligen att det kommer ett stopp förr eller senare, det gör det o du riskerar inte att ”hetsäta” om du tror det.  Men var inte snål mot dig själv utan ät verkligen så mkt du vill, tills du känner dig nöjd.

Förr åt jag helst ensam när jag väl tillät mig att äta onyttiga saker. Idag gör jag tvärtom, äter hellre onyttigt ihop med människor jag tycker om. Det känns tryggt och friskt på något vis. Därför tycker jag julen är ett fantastiskt tillfälle för alla med ÄS att våga göra samma sak o äta samma julgodis som dem omkring en gör. Passa på, finns det ett bättre tillfälle än julen att få äta gott på? Knappast! Det är en superbra högtid för oss med ÄS, mkt o god mat o vi ska ju ändå gå upp i vikt så varför inte passa på o äta mat o godis som verkligen är gott?

Svårt att förklara detta mer konkret än så här, nu är det upp till dig att praktisera det. Om du en dag känner dig för svag tankemässigt att göra det här planera då istället för morgondagen; ”Imon ska jag göra det” för på så vis reducerar du ångesten redan på förhand eftersom du gör dig beredd på all ev ångest. Tänk igenom situation på förhand o känn efter om du är tillräckligt stark idag för att göra det? Vänta annars till imon är mitt råd.

För mig funkar det jättebra att på förhand fundera över hur jag kommer känna mig känslomässig efter den där chokladkakan. Vad ska jag göra därefter o hur kommer jag att må? Hur vill jag må? Hur mkt makt o utrymme ska jag ge ångesten idag?

Kom ihåg att det är helt upp till dig själv hur du vill må efteråt. Kom ihåg att de flesta friska människor inte låter julgodis få överskugga dagarna efter…. dvs släpp tankarna på träning o kompensationsätning. Det är jul nu o du vill ha ett nytt friskt liv! Du fixar det om du bara bestämmer dig! Kör hårt!

Beslutet att verkligen agera är svårast att ta första gången men när man väl praktiserat det en gång så går det mkt lättare att göra det igen o igen, jag lovar! Det blir lite som en sport när man märker att vissa dagar är man faktiskt supermycket starkare än ÄS och det ger en kick så då utmanar man igen och snart har man lyckats göra den förändringen i sin ätstörda livsstil som man vill – vilket är ett stort steg närmare det friska liv som vi alla vill leva.

God jul!

Många kramar Anna

Mat

Första advent

 

Nu blir det julmust, Annas mandelpepparkakor samt lussekatt här. Är det första advent så är det!

Och nej, jag har inte bakat själv. Tycker visserligen jättemycket om att baka men i år har jag inte haft tid. Årets första lussekatt är istället från Pressbyrån (SÅÅÅÅ storstad!) och jag är mycket skeptisk till om jag kommer tycka om den eller inte. Minns att jag ett år testade Hemköps lussekatter och det var bland det vidrigaste jag har smakat. Smakade inte saffran för fem öre.  Fick sen höra att man endast har i gurkmeja i bullarna vilket är såååå fuskigt att man sen får döpa produkten till saffransbulle.

Har i alla fall några saffransgifflar från Pågens liggandes i frysen, dem är alltid lika goda. Får väl bli min nödlösning ifall Pressbyrån inte håller måttet.

Glad advent på er! Jag hoppas ni vågar och kan njuta av lite gott julfika idag. Kom ihåg att fika är friskt och normalt och något som ”kryddar” livet och sätter glädje på den förväntan som vi har inför julen. Det är en del i julförberedelserna att få fika lite då och då och inget som ska ge ångest.

Stora kramar!

Mat

Gottegris!

Ja, vad fan jag vet att det är alldeles för tidigt för skumtomtar men jag har ju redan börjat med julfika som ni vet så då kan jag ju lika gärna löpa hela linan ut. Har sneglat länge på skumtomtarna och idag åkte det ner två påsar, en med rosa/vita skummisar och en med chokladdoppade tomtar.

Det blir smaskens till Paradise Hotel ikväll.

P.s Lovar dock att inte köpa hem glögg och julmust ännu även om jag e grymt sugen, det måste jag säga. Men jag måste hålla mig till 1:a advent, det är bara bra att ha saker att se fram emot.