Ätstörningscoach

Bra med anorexi?

Hej alla fina därute som läser!

Började den här dagen med massor av härlig tennis och har varit hög på endorfiner ända sedan dess.

Det är så sjukt att något så trivialt som en enkel tennislektion kan göra en person så glad och lycklig.

Så varm i magen…

Om du skulle fråga mig vad som är absolut bäst i mitt liv just nu är det utan tvekan att jag har funnit lyckan i tennisen.

Efter år av svält och isolation (hm, låter lite som att jag har befunnit mig i en grotta… men skit samma) har jag äntligen hittat ett intresse.

En riktig Anna-grej!

Något som verkligen skriker JAAAAAAG!!!!

Om det bara var möjligt skulle jag helst vilja andas tennis dygnet runt! Det är så synd att det bara är en gång i veckan!

Jag har snuddat vid detta ämne tidigare, dvs att man måste nog ha varit rätt långt ifrån att leva ett vanligt liv (t ex pga sjukdom, fängelsestraff eller liknande) för att ens förstå en milligram av vad jag försöker säga i det här.

Små saker eller sådant som är en självklarhet för andra, glädjer jag mig verkligen åt nu för tiden.

Tar ingenting för givet. Men däremot njuter jag som fan av allt jag tar mig för (på ren svenska).

Jag har blivit förbluffande bra på att leva här och nu.

Inte sedan!

Inte längre fram!

Inte om tre år!

För vem vet var jag befinner mig då i livet?

Detta tankesätt och beteendeförändring har jag anorexin att tacka för.

Anorexin har förändrat hela min livssyn och jag är tacksam att jag fick göra den här spännande (och jobbiga) resan i mig själv vid en sådan låg ålder som 24 år.

Jag är så glad att jag inte kommer att vakna upp först vid 45 år och först då börjar att fundera på vad meningen med livet egentligen är och vad jag värderar högst och tycker är viktigt?

Tack vare sjukdomen har jag lyckats att städa banan fri för framtiden och på så vis ökat mina förutsättningar för att verkligen kunna möta människor på riktigt och samtidigt kunna uppskatta alla de saker som kommer att komma i min väg.

Öppen för fler möjligheter än om man konstant går med skygglappar på som många ”normala” och ”vanliga” människor gör…

Det är inte förrän du blir rejält sjuk (t ex en förkylning) som du uppskattar tiden då du är helt frisk.

Visst är det väl så?

Tennis är en liten bit av alla de ”vardagliga” men härliga saker som kommit i mitt liv på sistone. Och mer ska det bli! Det här är bara början!

Snurrigt och mycket spontant inlägg det här. Men det är skrivet med det allra största hjärtat, det kan ni hoppa upp och sätta er på!

Vill även passa på att efterlysa fler tennisgalningar i Stockholmsområdet.

Vill du spela tennis en kväll?

Maila gärna på: vagenfran37kg@spray.se

/ Anna, tillbaka på banan igen.

Mat, Självhjälp

Mitt MåBra-konto!

Igår skrev jag om hur viktigt det är att man regelbundet fyller på sitt MåBra-konto.

Om ditt MåBra-konto är minus eller om det var längesedan som det fylldes på med ny och fräsch energi så är det stor sannolik att du förvandlar minsta lilla småsak till ett problem (troligtvis har du säkert fått höra att andra kan uppfatta dig som ”rätt känslig?”).

Men med mat i magen och gott om inspiration och intryck i hjärnan som du har fått  ifrån människor omkring dig så är du väl utrustad för dagen.

Bäst av allt är att du inte längre kommer att uppleva dagen som en enda lång transportsträcka som du bara ska ”ta dig igenom” utan snarare kommer du att trivas i nuet och sluta att sträva efter något annat i en annan tid. Oddsen att bli nöjd ökar!

Dvs sluta överlev dagen, börja istället leva här och nu!

Jag lovade att ni skulle få se lite exempel på saker som var särskilt uppfriskande och kul för mig i förra veckan.

Saker som gör att jag känner mig starkare psykiskt och har enklare att möta världen.

 


Min alldeles egna ört- och kryddgård (obs, bild lånad från Mi Casa)

Jaa, jag har faktiskt börjat odla egna örter och kryddor inomhus.

Har aldrig i mitt liv tidigare haft något som helst trädgårdsintresse men plötsligt en dag slog det mig när jag stod inne på ICA att det vore lite pyssligt att sköta om och försöka så sina egna örter.

Just nu fokuserar jag enbart på gräslök och dill men jag hoppas snart på att få utvidga  min samling. 🙂

Någon som har tips på var man kan köpa små ”växthus” för inomhusbruk eller räcker det gott med vanliga krukor? Någon med gröna fingrar som även vet hur snabbt man måste plantera om de örter/kryddor man köper på kruka från butiken? Hur länge kan man räkna med att örterna håller t ex gräslök?

 


Upptäckte Magnus Ugglas guldarkiv med podcasts inne på Sveriges Radio (Uggla i p4).

Han är verkligen toppen i radio..!!

Säkert väldigt indivduellt men jag blir alltid på väldigt gott humör när jag pluggar i lurarna med Uggla, oavsett om det har varit en lång och tuff arbetsdag så kan man inte låta bli att le när man hör honom.

Särskilt rekommenderar jag att ladda ner när Mora Träsk gästade studion och bandet framförde en live-version av ”Nu ska vi gå på Tigerjakt” (Vem minns inte den förresten?)

Längesedan jag skrattade så mycket. Laddas ner här.

 

Yourlifes härliga tidning.

Äntligen en tidning med innehåll som man inte känner sig korkad efter att ha läst!

Tidningen bjuder på ”140 sidor läslyx” och man har många reportage med inspirerande människor, inte bara ett enda stort reportage per nummer som annars är rätt vanligt.

Själv uppskattar jag mixen av många MåBra-tips, inbjudningar till skojiga events och intressanta krönikörer.

I detta numret kan man läsa generösa reportage om Martina Haag och Denise Rudberg, Caroline af Ugglas, Mette Höjlund (danska inredningsbloggaren Ungtblod – klicka om ni har missat dentidigare!), entreprenören Nina Ziefverts som gör träskobusiness i NYC, m.fl.

 

Middagen förra veckan med god vän.

Trodde som sagt tidigare att vår relation var helt körd i botten efter mina ÄS-år men det verkar faktiskt som att jag har trott helt fel.

Relationer kräver som bekant arbete och jag är enormt tacksam över att dörren inte tycks vara stängd.

Kommer slita mitt hår för att få ”oss” att fungera igen.

 

Umgänge efter jobbet.

Minst en social aktivitet varje vecka med någon som jag mår bra av eller vill lära känna lite bättre.

Det här och middagen med vän är de absolut viktigaste punkterna på hela veckan.

Människor, att interagera med andra, är det allra bästa botemedlet mot att ta död på en ÄS.

 

Min första tennislektion!

Jag har skrivit lite tidigare på bloggen om att jag länge har varit sugen på att testa tennis den dagen som jag är tillräckligt fysisk stark för att klara av att spela.

Jag har aldrig någonsin spelat tidigare men har fått för mig att sporten skulle kunna passa mig rätt bra (har god bollkänsla).

Sagt och gjort, i veckan spelade jag för första gången och precis som jag hade trott var det riktigt, riktigt kul!

Någon i Sthlm som möjligtvis söker en tennispartner och vill spela någon gång i veckan?

Isf maila mig på vagenfran37kg@spray.se

Jag är som sagt nybörjare men lär mig snabbt 😉

Vi hörs där!

Mat, Självhjälp, Träning

På väg till USA

Nja, ok inte riktigt än kanske…

Men om lite mindre än en vecka så är jag på väg över Atlanten med Los Angeles som första stopp.

***

Den här resan betyder enormt mycket for mig ska ni veta. Förutom att alla såklart tycker det är härligt med en semester utomlands då och då så är den här resan extra speciell.

För ni kanske minns mina motivationslistor (del 1 och del 2) som jag har tjatat på er om att själva upprätta? Listorna som är så otroligt viktiga vid viktuppgången för att stötta och påminna en om allt som man får tillbaka när man slutar krångla med maten. Små saker som påminner om vad det är man saknar idag pga ätstörningarna och vad som står i vägen för det friska liv som du en gång faktiskt har varit en del av.

Resor har alltid varit en viktig del av mitt liv. De har varit och är min stora passion här i livet.

När andra väljer att lägga pengar på mer materiella ting som bilar, kläder, hemelektronik, etc så lägger jag hellre mina på resor. Jag samlar på upplevelser för de har jag märkt stannar kvar i mitt minne livet ut. Resor och upptäckter kommer jag för alltid minnas medan kjolen som jag köpte till förra midsommaren redan är bortglömd (ändå var det en rätt fin kjol).

Pga mina ätstörningar så fick jag ge upp mina resor. Förutom att jag inte kunde checka in en träningscykel och ta med min egen mat till t ex Grekland så var det helt enkelt inte roligt längre. Syftet med att åka på semester hade försvunnit och då kunde jag ju lika gärna stanna hemma.

När folk frågade mig förr om jag inte skulle hänga med en kortis utomlands slog jag alltid helt bak ut. Det var endast möjligt om hotellet hade gym och om jag fick bestämma var och när vi skulle äta. Med dessa kraven vill ju ingen normal människa fara iväg på semester med en så detta sa jag ju såklart aldrig rakt ut utan skyllde istället på att jag varken hade lust, tid eller pengar.

För när ni själva tänker ”semester” så antar jag att ni får en liknande bild i huvudet som jag själv? T ex ligga vid poolen en lång dag utan att behöva lyfta ett finger (dvs ingen träning = låg energiförbrukning). Man startar dagen med en härlig frukostbuffé, går och badar, käkar glass och testar sen spännande maträtter ute på de lokala restaurangerna.  På kvällen kanske man går ut och dansar, sippar på en drink eller också går man en strandpromenad för att sen köpa med sig lite godis hem till hotellet där man sedan ligger i sängen, läser böcker, kollar film eller spelar spel.

Hur kul är det att åka på semester om samma ätstörda rutiner följer med en dit? Då har ju semestern helt tappat sitt syfte!

Dessutom när jag var som allra sämst i augusti 2009 (det var då jag skrev motivationslistorna) vågade jag för den delen inte heller åka någonstans. Det var på den tiden som jag kunde svimma lite då och då och blotta tanken på att jag skulle sitta instängd i ett plan minst 3-4 h framkallade hemska scenario i mitt huvud.

Tänk om jag skulle svimma? Vem skulle kunna hjälpa mig då? Och ännu värre, tänk om mitt hjärta faktiskt skulle sluta stanna när vi är mitt uppe i luften och långt till att nödlanda? Nej fy, vilket kaos, det där skulle jag aldrig klara av att gå igenom.

Att ständigt gå runt och tro att man ska dö eller svimma är inget jag önskar någon. Det kan låta så löjligt när man säger det så här men det krävs att man själv har varit nära döden för att man ska förstå allvaret i det. Jag kan säga till folk hur orolig jag har varit när jag helt ensam vaknat mitt i natten och på riktigt trott att hjärtat håller på att sluta stanna. Som sagt, jag kan beskriva känslan för folk men få har nog på riktigt verkligen fattat hur det känns och hur naken, utelämnad man är när ingen finns där.

Så det är med en rejäl portion mod som jag har bokat den här resan och jag hade aldrig åkt iväg om det inte är för att det är ihop med en underbar vän som jag litar på och som äntligen har kommit hem till Sverige efter en lång vistelse utomlands. Det är härligt att veta att jag numera är så pass frisk i både kropp och huvud att jag kan göra det här.

Jag ska verkligen ta hand om mig själv den här gången och ge mig den semester som jag så väl förtjänar och så länge har längtat efter.

”Att kunna resa” har länge stått på motivationslista och jag tror på riktigt att jag är redo nu inför allt oväntat och spontant som väntar på mig där borta.

Just bring it on!

Ätstörningscoach

Kort och gott om mig

Quick facts about Anna!

*****

Här kommer lite svar på några av de frågor som jag får av er ibland:

5 ord som beskriver dig: Energisk, ”äckligt” positiv, målmedveten, nyfiken och med god intuition

Utmaning med maten framöver: Våga äta en kraftigare lunch + rejält mellanmål istället för en större middag + kraftigt kvällsmål. Min erfarenhet säger mig att kroppen tar ändå igen allt på kvällen om den inte fått tillräckligt under dagen. Energimängden blir ändå alltid samma så jag fattar inte varför jag lurar mig själv så här. Har länge irriterat mig på att all den energi som jag får i mig på kvällen skulle jag behöva betydligt bättre under dagen när jag jobbar och är i full gång. Sedan en månad tillbaka har jag iaf på riktigt börjat att äta mellanmål mellan lunch och middag även när jag är ensam och ingen annan i min omgivning gör det. Märker att jag blir mycket effektivare av det och dessutom slipper jag plötsliga sug på kvällen när jag håller blodsockret på en jämn nivå under dagen. Mår generellt sett mycket bättre sen jag införde riktiga mellanmål, mitt humör är mycket bättre.

Choklad eller godis: Ha! Choklad, har ni inte märkt det? Gärna ihop med paranötter…

Lyssnar på: Åh, upptäckte Kate Nashs nya skiva på Spotify så den går på repeat just nu.

Tänker på: När kommer jag egentligen iväg till USA? När blir resan av egentligen? Skulle vara på väg dit den här helgen men nu är resan uppskjuten tills askmolnen har lugnat ner sig. Jättetråkigt!

Längtar efter: Sommar. Jag är en sommarälskare. Varmt väder, ligga på stranden, läsa böcker, bada och äta glass.

Bloggar du följer: För tillfället rätt många resebloggar eller folk som redan bor i USA:

Ett annat New York

bo-i-usa.blogspot.com

blogg.expressen.se/cabincrew

According-to-jennie

Tränar: Nej, jag är fortfarande ”träningsfri” men nu när solen tittar fram känner jag verkligen hur det börjar rycka i benen. Jag skulle så gärna vilja hitta någon träningsform där man inte är så ”ensam” utan tränar och tävlar ihop med en massa kompisar.  Sen är kag även väldigt sugen på Body Balance och liknande pass. Återstår att se vad det blir. Jag längtar iaf efter att komma igång med något och inte bara jobba hela dagen. Längtar dock mest efter andra människor…

Tips på mellanmål: Något som jag tycker är väldigt gott att ta mitt på dagen är ett par bananer + grädde från Soyatoo! (Obs, inte den på flaska utan i kartong, enklare att skeda upp) Älskar den grädden, soyan gör den söt och god. Magen min blir väldigt ”nöjd” efteråt. Har jag cashewnötter hemma tar jag även det till.

Framtidsplaner: Oj, massvis! Men när det gäller jobb och framtidsprojekt så älskar jag att drömma om projekten som jag verkligen skulle vilja genomföra. Även om vissa kanske är lite väl orealistiska. Dock finns det en hel del saker som jag skulle vilja jobba för som är kopplat till ätstörningar och hur man kan förbättra livet och tillvaron för alla drabbade och f.d drabbade (+ alla dem som inte själva är medvetna om att de faktiskt har en ätstörning utan har ”lärt” sig leva med den). Även hur man kan få f.d ätstörda att komma tillbaka ut i livet igen, aktiviteter, etc. Hmm, ja jag har en väldigt lång lista som jag skulle kunna rabbla upp här men tror det är bäst att jag håller lite till på den tills jag vet vem jag ska kontakta framöver. Spännande iaf…!!!

Ätstörningscoach

Fullt ös idag

Herregud, tror bestämt jag slår bloggrekord idag i antal inlägg. Tänk vad mycket man hinner med bara man kliver upp några timmar tidigare än vanligt

😉

Som tur är så är jag ledig hela nästa vecka så jag får väl till slut min efterlängtade sovmorgon förr eller senare…

Men en sak jag funderar över, hur ser ni på en bloggs aktivitetsnivå? Kvalitet kontra kvantitet?

Varför läser just DU den här bloggen till exempel? Skulle den vara bättre om den uppdaterades fler ggr/dag men med kortare inlägg?

Som det har varit tidigare har jag oftast skrivit ett långt/dag. Men vilket är egentligen bäst? Självklart när jag skriver 1 st brukar det ofta vara lite mer tyngd bakom än  s.k ”strö-bloggning”.

Jag har på sistone känt i samband med viktuppgången att mina tankar börjar gå till helt andra saker än ätstörningar och frågan är hur intresserade ni är att läsa om det?

Jag kommer inte vara ätstörd för evigt, det är nog dags att börja inse det (och tur är väl faktiskt det!?).

Men mode kommer ni aldrig få läsa om i den här bloggen det kan jag lova er.

Idag är jag fortfarande i den där processen att försöka upptäcka vem jag är och hitta nya intressen. Det var något som helt gick mig förbi när jag förr hängde på gymmet hela dagen och på så vis långsamt tog kål på mina hjärnceller, en efter en.

Men saker som t ex inredning, bak, produkttester, musik, pyssel och liknande är helt klart saker som intresserar mig. Frågan är bara hur mycket som jag ska dela med mig av detta i bloggen..?

Jag spånar högt nu och det gör jag för att jag gärna vill få höra era åsikter kring det här.

Det är trots allt vi som tillsammans skapar den här plattformen. Därför är det viktigt att ni kommer med feed back så att ni inte surfar in här om några dagar och upptäcker att jag istället har börjat blogga om mitt allra största intresse här i livet;

MOTORCYKLAR!