Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 2

Intuitivt ätande del 3
I förra inlägget skrev jag om intuitivt ätande och berättade om vad du kan starta med för att äta mer intuitivt genom att börja agera efter kroppens signaler.

Idag kommer del 2 i min serie om hur du som vill också kan träna på att äta mer intuitivt. I detta inlägget beskriver jag hur processen till sunda ätbeteenden startar inuti ditt eget huvud.

Undvik snabba resultat – satsa istället på hållbarhet
Det går förstås att åstadkomma förändringar bara man man bestämmer sig för att genomföra dem. Dock brukar det långsiktigt inte bli lika bra resultat som när man har blivit medveten om och har en bättre förståelse för sitt inre först såsom våra känslor och tankar som styr våra handlingar.

Hur många som röker har inte bestämt sig för att sluta röka fler gånger i sitt liv? Det fungerar en period men inte sällan faller de tillbaka i sina gamla vanor med tiden. Samma sak sker i många fall vid en ätstörning där många återfaller i gamla mönster efter avslutad behandling.

Varför då? Tja, det finns förstås många svar på den frågan. Ett svar kan vara att man har rusat igenom behandlingen och inte ägnat tillräckligt mycket tid åt att göra alla stegen rätt från början.  Om man ständigt återfaller i gamla mönster kan det vara en god idé att lägga mer tid på att utforska sitt inre för att ta reda på varför man känner som man gör vid vissa situationer kring mat och framförallt ta reda på vilka tankar bakom som är orsaken till dessa känslor.

I dagens inlägg vill jag därför gärna försöka ge dig några verktyg för att du ska kunna förstå varför du känner som du gör ibland och vad du kan göra för att hitta din egen kraft till att vilja åstadkomma förändringar. Det är nämligen alltid bäst att kraften till att vilja förändra en situation ska komma från dig själv och inte externt utifrån från något annat håll.

frisk från anorexi
Du blir vad du tänker
Först och främst. Du blir inte vad du äter men däremot vad du tänker. Våra känslor styr våra handlingar och våra tankar bestämmer våra känslor.

Med andra ord om vi tänker negativa tankar hela dagarna kan det vara svårt att framkalla positiva känslor. Särskilt svårt blir det om vi inte ens är medvetna om att vi tänker negativt. Första steget är därför att bli medveten om vad du tänker. Hur pratar du till dig själv? Hur ofta boostar du dig själv med beröm och bekräftan?

Nästa steg är förändra negativa tankegångar till att bli positiva. Dock kan det förstås vara svårt att tänka positivt på beställning – då hade du förstås redan gjort det, eller hur? Det viktiga för att kunna tänka postivit är att du verkligen känner äkta känslor och inte tvingar fram något.

Trick för att skapa positiva känslor 
Så hur gör man då? Ett trick för att framkalla positiva känslor istället för olustkänslor är att sätta mål som får dig att känna dig peppad, laddad, förväntansfull, glad, exalterad, lycklig, tillfreds, nöjd eller liknande känslor som gör att du känner glädje inombords.

Under min process av tillfrisknad ville jag ha en mer avslappnad inställning till mat och kunna äta vad och när jag ville den dagen som jag blev frisk. Jag var under den här tiden livrädd för att inte kunna sluta äta om jag väl tillät mig att göra det. Jag var rädd för att tappa kontrollen och orolig för att jag skulle bli tjock om jag överlät till kroppen att avgöra hur mycket och när jag skulle äta.

I mitt fall var mina handlingar (eller snarare uteblivna handlingar) styrda av känslor som framförallt rädsla och oro (jag var rädd för att tappa kontrollen, rädd för att bli tjock, rädd för att bli onyttig, rädd för att känna mig ”oren”, etc). Mina känslor var till stor del orsaken till varför jag inte klarade av att våga äta normalt och lämna självsvälten.

Eftersom våra tankar bestämmer våra känslor så var det viktigt för mig att sätta mål som gjorde att jag fylldes med glada och positiva känslor när jag tänkte på alla fördelar som fanns med att bli frisk. På så vis kontrollerade jag min hjärna och fick den att sluta utsöndra negativa tankar som tidigare hade fyllt mig med olustkänslor som rädsla och oro.

Writing Studying Working Planning ConceptSkriv ner dina mål
Jag började med att skriva ner vad jag ville ha för förändringar i mitt liv. Mitt huvudmål – det långsiktiga målet – var att bli helt frisk. Jag var väldigt specifik och fick ner många detaljer kring livet som frisk och inte enbart tillståndet i sig.

Personligen föredrar jag att tänka på mina mål i jag-form och present så att jag får en tydlig mental bild av hur livet ser ut när jag redan lever det liv jag vill.

Så här kunde det se ut i min anteckningsbok:

Jag är helt frisk (huvudmål)

Jag äter vad jag vill och när jag vill. Jag äter på ren känsla. Jag slutar äta när jag är mätt. Jag älskar mat. Jag är fri. Jag äger mina egna tankar. Jag bestämmer över mitt liv. Jag tränar för att må bra. Jag tänker klara och skarpa tankar. Jag har familj. Jag arbetar med det jag älskar och försörjer mig själv. Jag är nyfiken på människor och bryr mig om dem. Jag tar dagen som den kommer. Jag är flexibel. Jag gillar överraskningar. Jag älskar och blir älskad tillbaka. Jag älskar och trivs med min kropp. Jag har en snabb hjärna. Jag äter lunch ute på stan eller spontant hemma hos en kompis. Jag är stark inifrån och ut. Jag skojar gärna med andra människor. Jag har en glimt i ögat. Jag reser vart jag vill och upptäcker det jag vill. Jag engagerar mig. Jag lever livet som jag vill leva. Jag är lite galen. Jag fikar gärna. Jag älskar att leva. Jag är mentalt stark. Jag driver eget företag. Jag är trygg i mig själv och mina val. Jag bryr mig om mina medmänniskor. Jag bubblar inombords. Jag jobbar med kreativa projekt. Jag är passionerad i allt jag gör. Jag är bra på att bekräfta mig själv. Jag vet att jag är bra och att jag duger. Jag har en eld som brinner inom mig. Jag skriver en riktig kick-ass bok om att bli frisk från en ätstörning. Jag är modig. Jag tar ställning. Jag är inte rädd för att misslyckas. Jag provar gärna. Jag tror på mig själv och vet att jag kan. Jag oroar mig aldrig. Jag utmanar mig själv och flyttar fram mina gränser. Jag kontrollerar mina egna tankar och framkallar positiva känslor när det behövs. Jag är prestigelös. Jag arbetar med människor. Jag är nyfiken. Jag klär mig som jag vill. Jag ser ut som jag vill. Jag har massvis av färger i mitt liv. Jag skrattar högt. Min vardag är omväxlande. Jag bor bra. Jag är min egen ledare. Jag är en god lyssnare. Jag hjälper andra.”

Resan till målet är det viktigaste
Viktigt att komma ihåg att målet i sig inte är det viktigaste här utan vem som du kommer att utvecklas till genom att ta dig igenom processen av tillfrisknad. Bara för att jag har blivit frisk har jag inte blivit allt ovan som jag hade skrivit men min personlighet har utvecklats och jag har blivit en mycket bättre version av mig själv idag än före och under anorexin.

Tanken är att ju högre och fler mål du har desto fler och större möjligheter får du också att uppnå ett riktigt gott resultat.

SONY DSC

Känslor är vibrationer av vad du tänker
När jag läste mina mål ovan så framgick det väldigt tydligt varför jag ville bli frisk. Så fort jag tänkte på att vara frisk så kändes det som låg som mjuk bomull runt kroppen på mig – en sådan person ville jag vara! Blotta tanken på att vara frisk fick mina känslor att svämma över av lycka, harmoni, frihet, glädje och lyckorus – alla känslorna var vibrationer av mina egna positiva tankar.

Förstå dig själv innan du förändrar dig själv
Kom ihåg att egentligen hade ingenting förändrats externt – jag var fortfarande sjuk! Men det som hade förändrats var tankarna och känslorna inom mig. Jag hade börjat med att förstå mig själv innan jag försökte åstadkomma några förändringar.

Jag hade medvetet börjat skapa nya tankebanor i hjärnan och ändra mitt mindset genom att tänka på allting som gjorde mig glad med att vara frisk och helt sluta tänka på allting som jag var rädd eller orolig för.

Tack vare att jag började träna på att kontrollera mina tankar så blev jag bättre på att förknippa livet som frisk med härliga och positiva känslor istället för rädsla som stoppade mig från att bli frisk.

Nästa steg mot friska ätbeteenden
Nästa steg i processen av tillfrisknad innebar att rent praktiskt börja träna på att äta allt och avdramatisera enskilda livsmedel. Det steget blev betydligt mindre ångestladdat att ta då jag var bättre mentalt redo på ett helt annat sätt än jämfört med tidigare gånger som jag hade försökt bli frisk.

Utmaningarna som jag hade framför mig hade till stor del att göra med maten men även med mig själv som t ex att träna på bygga en god självkänsla.

Mer om hur jag praktiskt gick tillväga för att lyckas övervinna de hinder som stoppade mig skriver jag om i nästa inlägg som är del 3 i min serie om intuitivt ätande.

Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 1

Intuitivt ätande 1I förra inlägget skrev jag väldigt kort om intuitivt ätandemin matfilosofi och hur jag äter idag.

Idag kommer del 1 i min serie om hur du som vill också kan träna på att äta mer intuitivt.

Min förhoppning är att du ska kunna hämta inspiration från mina upplevelser och erfarenheter till ditt eget liv. Kanske kan jag väcka några nya tankar hos som kan hjälpa dig att att bli bättre på att följa kroppens signaler. I detta inlägget berättar jag mer om intuitivt ätande och hur du praktiskt kan tillämpa det på ditt eget ätande.

Vad är intuitivt ätande?
Kort beskrivet syftar intuitivt ätande till att äta vad du vill, när du är hungrig och sluta äta när du är mätt. Det handlar om att följa kroppen istället för känslorna.

Intuitivt ätande under/efter en ätstörning
Detta sätt att äta på kan ofta vara en utmaning för dig som drabbad eller har varit drabbad av en ätstörning. Inte sällan på grund av att kroppens system för att känna skillnad på mättnad och hunger ofta sätts ur funktion under en ätstörning. Det kan göra att den drabbade har svårt att känna tillit till kroppen och lita på att den faktiskt vet vad den behöver.

Viktigt med struktur
Det kan låta motsägelsefullt men även fast att det långsiktiga målet är att kunna äta på ren känsla så behövs det vanligen ordentligt med struktur i början för att kunna komma igång. Strukturen behövs för att kunna hjälpa dig som har ostrukturerade och ätstörda tankar med att bygga en bra grund för friska ätbeteenden att kunna utgå ifrån. Om du lägger de första pusselbitarna rätt så kommer det per automatik bli enklare att lägga resten av bitarna som är kvar.

För att nå dit är det därför bra att du har vissa riktlinjer att luta dig mot vad det gäller när och hur ofta du bör äta per dag. Detta för att undvika att du ska trassla in dig mer i sjukdomen genom att få hjälp med att kunna se skillnad på vad som är friska beteenden och inte.

Ett annat bra verktyg är att träna på att äta allt för att avdramatisera enskilda livsmedel –  mer om detta i nästa inlägg!

Bakery Bake Child Children Childhood Learning Concept

Matscheman och matdagbok som stöd
Av ovanstående anledningar är det inte alls någon dum idé att du börjar din resa mot intuitivt ätande med hjälp av matscheman, skriva matdagbok & få hjälp med att analysera den samt följa anvisningar om specifika mängder. Detta för att du på sikt ska kunna lita på kroppens förmåga att kunna vägleda dig mot sunda ätbeteenden om du bara lyssnar på den. Längre fram ska du inte behöva använda dig av scheman eller mått utan då kommer du enbart genom att lyssna på dina hunger och mättnadskänslor veta vad du behöver äta för att må bra.

Min egen resa mot intuitivt ätande
Det var så min egen resa började mot intuitivt ätande. Länge följde jag matscheman och recept (som jag hade sparat från den tiden som jag hade gått i behandling).Varje dag tränade jag på att äta sex mål (varav tre huvudmål och tre mellanmål) och skrev efteråt ner exakt vad och vilka mängder jag hade ätit + mina känslor i samband med måltiden.

En gång i veckan gick jag igenom matdagboken med mig själv på samma sätt som min behandlare hade gjort med mig flera år tidigare, dock på den tiden hade jag tyvärr inte varit tillräckligt mottaglig för att behandlingen skulle få önskad effekt. Men det var jag den här gången och var därför noga med att analysera mina känslor kring måltiden och vilka tankar som låg bakom dem.

Äta regelbundet och varierat från hela kostcirkeln
Genom att träna på att äta regelbundet och varierat från hela kostcirkeln så lyckades jag till slut – efter flera år – att hitta tillbaka till friska beteenden och tankar kring mat. En anledning till att det är så viktigt på att vara konsekvent och regelbundet träna på att äta ”normalt” är för att hjärnan är ganska lat och helst följer upptrampade spår.

Det är betydligt jobbigare för hjärnan att skapa en ny vana än att handla efter tidigare mönster av den enkla anledningen att vanor sparar massvis av värdefull tid och energi för hjärnan som den försöker hushålla så mycket som möjligt med.

ÄtstödÅterställ kopplingen mellan kropp och själ
Var inte orolig för att våga träna på att äta mer intuitivt. I mitt fall bidrog detta  förhållningssättet till mat att kunna återställa kopplingen mellan min kropp och själ. Jag lärde mig att det är helt okej att äta av olika anledningar som t ex för att kroppen behöver energi och näring men också för att min själ ska må bra.

Det är förstås viktigt att jag får i mig av alla näringsämnena för att min kropp ska fungera men lika viktigt är det för mig att äta den där chokladbollen eller kanelbullen för då mår min själ som bäst = jag är i balans när kropp och själ inte separeras från varandra. Just därför är jag så noga med att äta för båda två!

Dock om jag enbart skulle leva på fika och socker skulle jag förstås inte alls må lika bra eller tvärtom såklart, om jag bara skulle äta kokt torsk och broccoli hela dagarna. De må innehålla nyttigheter men inte mer än något annat och bara om den övriga kosten är varierad genom att äta runt hela kostcirkeln såsom grönsaker, frukt och bär, potatis och rotfrukter, mjölk och ost, kött, fisk och ägg, bröd och andra spannmål samt olika matfetter. Annars spelar det ingen roll hur mycket broccoli jag stoppar i mig.

Genom att utesluta vissa grupper ur kostcirkeln och enbart fokusera på mat med lite fett och/eller lågt energiinnehåll finns det en hög risk för att du lever ett liv som idag gör dig eller kommer att göra dig sjuk. Se upp och var rädd om dig!

Vill du hjälp med att träna på att äta intuitivt?
Du kan absolut själv träna på intuitivt ätande – det går jättebra. Men för dig som tycker det är knepigt att i praktiken få till det här med att börja äta efter kroppens signaler så är du varmt välkommen att kontakta mig. Jag brinner för att hjälpa alla som vill att kunna få ett mer avslappnat förhållande till mat.

I slutet av 2016 öppnar jag upp för nya klienter för hjälp med coachning, ätstöd och kostrådgivning.

Anorexia, Ätstörningar, Behandling, Frisk från ätstörningar, media, Självhjälp

Förändringar i hjärnan kan förklara anorexia

Hjärnan och anorexia
Intressant läsning! En ny studie kopplar samman avvikelser i hjärnans aktivitet med de beteendemönster som är framträdande hos personer med anorexia – läs mer på SVT nyheter.

Studien som för första gången kan förklara vad som händer i hjärnan hos anorektiker – förhoppningsvis kan studien bidra till att det går att utveckla bättre behandlingar mot anorexia.

Självhjälp

På jakt efter liv

Såååå typiskt mig!

Bara för att jag inte hinner skriva megalånga inlägg på kvällarna längre så har jag fått den dåliga ovanan att låta det bli fullständigt tomt här.

Och det är ju inte speciellt kul…

Varken för er eller mig.

Jag lovade ju att göra en beteendeförändring hos mig själv efter att ha läst Vinnare i din egen tävling av proffsiga livscoachen Emma Pihl.

Jag ska verkligen – på riktigt – börja agera efter Hellre att än hur”.

Det vill säga visst måste jag bara kunna skriva enbart en mening på den här bloggen utan att världen faller sönder?

Hellre en liten hälsning än ingen alls, eller? Vad tycker ni som läser?

Det är egentligen rätt dumt, att jag ens måste skriva det här gör ont i hela mig.

För vem ber jag om ursäkt för? Och varför då?

Även fast att jag har en sisådär 1 000 ord i huvudet som jag vill berätta så är det aldrig för sent.

Personlig utveckling är hur som helst spännande!

Och det går så överraskande mycket enklare att jobba med och utveckla sig själv när man slutar svälta och tar sig bort från ätstörningsträsket.

Den här veckan skulle jag egentligen behöva skriva minst tjugo inlägg om allt som hände mig i förra veckan.

Min ”lyckokurva” har peakat så mycket sedan flytten upp till Stockholm i höstas, att jag inte trodde att det var fysiskt eller psykiskt möjligt att det skulle kunna bli så mycket bättre.

Men i förra veckan visade det sig att jag hade helt fel.

Det var en nyttig påminnelse om att det är just så här livet ser ut.

Det går aldrig att förutspå eller kontrollera (Och hur många gånger har man inte hört detta egentligen? Ändå blir man lika på nytt insiktsfull varje gång som det slår en!).

Förmågan att inte kontrollera ett ”riktigt liv” är på både gott och ont.

Men förra veckan var bara gott och jag glädjer mig åt att jag får må så bra.

Jag är tacksam.

Samtidigt kan jag med mitt sunda förnuft lägga ihop två och två.

Det vill säga, det finns fortfarande så mycket kvar som väntar på mig runt hörnet.

Livet tog aldrig slut även fast att anorexin gjorde entré både tidigt och väldigt länge i mitt liv.

Livet tog en paus men tack vare sjukdomen har jag skaffat mig nya glasögon att se på på stora och små saker som sker varje dag. Till skillnad mot många andra är jag inte den som är snabb att klaga eller svär över livet i första taget.

Jag vet hur det är att försöka leva ett liv när psyket är i obalans och spelar en spratt varje dag.

Jag har insikt om att vi är många som bär på ett tungt bagage.

Därför måste man vara försiktig när man möter nya människor. Vi är förvånandsvärt väldigt många som har varit med om väldigt mycket.

Det tänker man kanske inte så ofta på?

Vanligen är man fullt upptagen med att ha full sjå med sig själv och försöka uppföra sig så normalt som det bara går.

Men det är detta som är livet.

Och för mig har allting precis börjat igen.

Ångest, Mat, Självhjälp, Träning

Svar på era frågor

Nu är det äntligen dags att svara på lite frågor! Är medveten om att det är en del som jag har missat den sista tiden…

Håll till godo!

Blir alldeles tårögd här… Så starkt och bra gjort! Jag vet hur svårt det är.

Jag ”tvingar” mig själv att ta promenader varje dag för annars är jag inte värd mat.

Är inte långa promenader i flera timmar. En timma om dagen. Är det för mycket?

Jag har 18 i bmi. Inte så underviktig. Får träna och det skapar ångest bara tanken på att jag FÅR tränam men väljer att inte göra det för jag orkar inte. Känner mig lat o dålig. Promenader mår jag bra av men orkar inte med detta tvång. Önskar jag tyckte om mig själv lika mycket oavsett träning el inte.

Men promenader räknas väl inte som träning???”

Åh, dessa förrädiska promenader!

Jag testade själv för flera år sedan att försöka lämna äs samtidigt som jag fortsatte med promenaderna. Det funkade inte. Tyckte inte det räknades som träning men det spelar ingen roll vad man räknar det som. Det är ett tvång och en del av sjukdomen som man mår psykiskt dåligt över om man inte får utöva det. Promenader var därför för mig ett destruktivt beteende. Om promenaden bara är något som du ska få överstökat för att få lugn i sinnet efteråt är det fel, tycker jag.

Du har svaret själv. Du säger själv att du inte orkar med detta tvång.

Hur ser du på ditt liv? Vill du fortsätta promenera dessa ångestfylllda promenader livet ut? När du är 30 år? När du är 50? Funkar det med ev. familj och partner? Vad händer i så fall med din spontanitet, lust och livsglädje? Är det verkligen en hållbar livsstill att promenera varje dag för att hålla ångesten borta?

Jag jobbar som du och många av dina andra läsare för att bli helt frisk från en ätstörning.
Jag har kommit ganska långt, men det finns vissa livsmedel som fortfarande känns svåra.
Jag kan äta på restaurang och bryr mig då inte jättemycket om vad maten innehåller, men det är tuffare när jag ska laga mat själv.

Jag tänkte höra med dig hur du gör.

T.ex. när du använder creme fraiche i din matlagning, använder du då den med 34% fetthalt?

Jag har länge funderat på vad som är ”normalt” och vågar inte riktigt lita på mina föräldrar.
Jag förstår att folk gör olika, men jag skulle gärna vilja höra vad du tycker/tänker om det eftersom du är/har varit i samma situation.

Jag är ju ingen dietist eller kostexpert på det sättet men vad som har funkat för mig har varit att under min sjukdomstid åt jag alltid filtrerad lättyoghurt till allt. Vilket man blir väldigt less på så fort man inser att det finns ett liv utanför äs… Dock när jag väl kickstartade igång en ny fas i friskutvecklingen tog jag klivet till gräddfil och lätt creme fraiche (15 %). De är rätt standard i mitt kylskåp idag men ibland tycker jag det är gott att använda den med 34 %, beroende på vad jag ska ha den till. T ex har jag haft blodpudding i veckan och då tyckte jag standard creme fraichen gjorde sig bättre som tillbehör ihop med lingonen. Jag tycker du ska testa lite olika sorter och själv komma fram till vad du trivs med.

Använd ditt smaksinne, mat är fantasiskt roligt så fort du tillåter dig att leka med den och upptäcka själv!

… tillåter jag mig nu att äta mer normal mat och tom fett.

Men det är svårt, det som nu händer är att jag tycker mat är så himla gott och jag är helt fokuserad på att få äta. Det är som att min kropp har vaknat till och nu vill ha mer fett och kolhydrater.

Jag gissar att det har något med att ha levt på svältnivå med enorm fettbrist och total kontroll i över 10 år att göra? Jag vet bara inte hur jag skall hantera min situation då jag nu tillåter mig att äta, men tycker jag äter för mycket och får därmed mycket ångest och känner mig tjock – översättning, jag börjar närma mig BMI 19. Tänk om jag bara kommer gå upp och upp i vikt?

Jag vet inte hur jag ska tolka min kropp, vad vill den ha?

Är det överätning/hetsätning som ligger bakom sugen på mat? eller är det kroppen som behöver det? Ska jag tillåta mig själv att äta när jag är sugen? Hunger vet jag knappt vad det är så jag tror det är sugen som styr, men jag vet inte vad som är vad. Jag litar inte på min hjärmas signaler.

Hur hanterade du viktuppgången? Kunde du särsklija vad din kropp verkligen ville ha och vad som var din ”hjärna” som spelade ett spratt?

Jag känner igen mig i det du skriver om ”jag är helt fokuserad på att äta”. Så var det länge när jag väl tillät mig mat igen. Men det är helt naturligt, något annat vore väl konstigt? Om kroppen har svultit så länge är det klart att hjärnan nästan får en chock när man väl tillåter sig mat igen. Lite som Va är det sant? Får jag verkligen mat nu? På riktigt?!

Och svaret på överätning är solklart JA. Det har blivit många gånger som jag inte fattat vem det är egentligen som skriker efter mat i mig: Är det hjärnan, kroppen, själen, någon brist eller sug eller bara en frestelse?!

Det som jag har lärt mig efter alla turer och tagit med mig är framförallt allt att strunta i att analysera det hela så mycket. Låt det ske.

Efter alla turer som har varit har jag insett att kroppen är alldeles för kemisk och komplicerad för att jag som lekman ska kunna bedöma dess beteende utifrån vad den signalerar att jag ska stoppa i munnen. Den reparerar, bygger upp, städar och fixar så mycket att jag omöjligt kan säga varför?

En sak som jag har märkt är att ju längre tid (nu pratar vi flera månader!) som jag har ätit regelbundet, tillräckligt och kombinerat kostcirkelns alla delar vid samma måltid desto mer sällan infaller överätningarna. Idag är det mycket mer ovanligt att jag får plötsliga sug eller blir akuthungrig på konstiga tider. Om jag blir det beror det på att jag ätit för lite under dagen och då tar kroppen igen det med råge. Detta slår aldrig fel och nu för tiden bara accepterar jag att det är en del i min fortsatta friskutveckling.

Precis som vem som helst som äter för lite blir man ju svinhungrig framåt kvällen. Därför kan det vara bra att försöka att inte tänka så mycket på om det är vanlig hunger eller någon slags brist man har.

Bara ät, det är enda sättet att få lugn och ro i både kropp och själ.

Självhjälp

Intellektuell men anorektisk?

himla goa ni är – allihopa!

Jag blir knallröd om kinderna och skjuter i höjd flera centimetrar efter förra inlägget.

Så enormt härligt gensvar på om hur man kan lyckas att bli vän med både kroppen och träningen:

Dags sluta träna?

Fick många bra kommentarer, frågor och input. Kommer svara och vidareutveckla träningsinlägget i ett separat inlägg lite längre fram.

Förutom att jag alltid har haft med mig i bakhuvudet att jag alltid kan välja sjukdomen igen och börja svälta ifall jag inte skulle trivas med det ätstörningsfria livet så har även en annan tanke motiverat mig enormt mycket i friskutvecklingen.

Nämligen den här:

Jag lyssnade en gång på en forskare som hävdade att en majoritet av alla anorektiker (och flera andra personlighetstyper med ätstörningar) som han hade stött på hade en extremt hög IQ och ett skarpare intellekt än genomsnittet.

Uttalandet baserade han bland annat på den oerhört starka koncentrationen kring mat som var och en av oss producerar när vi svälter.

Att svälta sig själv är motsatsen till människans naturliga överlevnadsinstinkt och det krävs därför en enorm tankekraft och energi av oss för att av egen ”fri vilja” kunna framkalla de här självplågartankarna.

Han menade att det var väldigt synd att så många i grunden intelligenta människor valde att slösa bort sin hjärnkapacitet på något som i längden inte gav någonting tillbaka.

Ingen tjänar ju något på att ha ätstörningar.

Sjukdomen bidrar tvärtom bara till skador och ibland till och med till ett förkortat liv.

Han menade att om personer med ätstörningar bara kunde lära sig att styra och kanalisera sina tankar rätt så skulle en stor procentandel bli oerhört effektiva och i större utsträckning nå sina mål i livet än den klassiska medelpersonen.

Detta väckte en tanke i mig.

Jag hade inga bevis för att mannens påstående var rätt men på något märkligt sätt förstod jag exakt hur han menade.

Jag kände igen mig.

Att tänka så intensivt på mat, kropp, vikt, träning, hälsa 90% av min vakna tid krävde en oehörd disciplin och fokus.

Tänk om jag verkligen av egen kraft kunde lära mig att kanalisera de sjuka och destruktiva tankarna?

Med andra ord samma energi och starka mentalitet som hade brutit ner mig skulle jag istället använda för att ta mig tillbaka.

Med samma koncentration och fokus formulerade jag kort därefter mina inre mentala mål som jag ville uppnå.

Istället för att tänka ätstörningar 90% av mitt dygn bytte jag ut de sjuka tankarna mot nya och friska.

Det märkliga är att jag upptäckte att det faktiskt går att träna upp sitt eget tankemönster. Vill du tänka friskt så kan du träna dig i att göra det.

Så lär dig att hantera och kanalisera din egen energi.

Du ÄR värdefull.

Slösa inte bort din inre drivkraft. Det är en styrka.

Ett starkt psyke är en fantastisk TILLGÅNG som många skulle döda för att själva få.

Ta vara på gåvan som du en gång har fått.

Den går att tämja!

När du har lyckats med det så kan du klara ALLT!

Mat, Självhjälp

Är du så smart som du tror?

Idag vill jag hylla det extra utrymmet som uppkommer i hjärnan när du drar ner på din oro och planering för mat och träning.

Det vill säga att ju större del av ätstörningen som du arbetar bort kommer nästan omedelbart medföra att du blir mycket bättre på att fokusera och vara närvarande.

Ett exempel:

Med rutiner som frukost, lunch, middag och mellanmål så behöver jag idag inte längre tänka på om, ifall och kanske – utan jag bara gör!

På det viset kan jag t ex istället koncentrera mig på att vara glad och fokusera all min energi på de första personerna som jag möter direkt när jag slår upp dörrarna till kontoret på morgonen.

Istället för att känna mig trött, hungrig och smågrinig (som för övrigt de flesta människor med oregelbundna matvanor känner sig, dvs ej bara med ätstörningar) har jag ny fräsch energi och en bra nivå på blodsockret.

Det är en bra start på dagen då jag på såvis har sett till att min hjärna har tillräckligt med bränsle för att i sin tur ha lust att vilja formulera en glad hälsning eller gärna följdfrågor kring hur min kollegas morgon har varit hittills.

Är jag riktigt på bettet tar jag såklart upp tråden där vårt samtal slutade dagen före och är på riktigt intresserad av hur det gick på fotbollen efter jobbet eller om personen hann med tåget som han / hon rusade iväg till igår.

Livet blir så mycket enklare (och roligare!) när man bara gör!

Jag känner mig plötsligt uppskattad sedan jag började äta regelbundna måltider. Och misstolka inte det här nu, jag är fortfarande samma person som innan men maten gör att mina allra vackraste personlighetsdrag kommer fram.

Jag blommar!

Helt enkelt alla de egenskaper som jag är allra mest stolt över (dvs att vara just Anna) står i full blom när jag äter varierat, tillräckligt och regelbundet.

Jag är säker på att även du som läser det här innerst inne vet exakt hur du egentligen vill vara eller att du ofta känner dig missuppfattad av din omgivning?

Att dina ”rätta” personlighetsdrag aldrig riktigt tycks komma fram?

Och de gånger som du faktiskt tillåter dig att släppa på kontrollen och äta som du vill så upptäcker du plötsligt hur sjukt trevlig du egentligen är? Kanske till och med nästan ett socialt geni?!

Regelbunden och tillräcklig mängd mat från kostcirkelns alla delar löser det här automatiskt åt dig.

Jag har nämligen själv aldrig aktivt behövt tänka på att bara för att jag har börjat äta igen så ska jag minsann anstränga mig att verkligen bli gladare, spontanskratta oftare och högt, skoja mer med folk, sjunga med när det kommer en bra låt på radion, sträcka på mig, skratta med ögonen, ställa följdfrågor och vara intresserad av deras svar, erbjuda min hjälp till personer som ser lost ut i tunnelbanan, ryta åt folk som smyger sig före i kön på ICA, ställa krav, vara mer nyfiken, våga göra fler fel, bli mer prestigelös, söka närhet, ge mer kärlek och våga vara nära människor som jag tycker om.

Inget av ovanstående är något som jag behövt tänka extra på att jag ska börja göra mer av – allt har bara kommit av sig självt! Högst naturligt.

Så.

Nu återstår endast en fråga:

Hur fokuserad är du?