Ätstöd, Personlig utveckling

GOD JUL!

god-jul-2016

Idag är dagen före julafton och sista julklappen har slagits in här hemma. Känns helt magiskt att för en gångs skull vara helt färdig med julklappar, julmat, julgran, osv utan att behöva stressa som en tok dagen före dopparedagen.

Snart vaknas här glögg & julfika med familj och svärföräldrar. Vi ska även pynta granen och sedan gå en julig promenad genom staden och titta en sista gång på den fina julskyltningen på NK (gillas av både 1,5 åringen och oss vuxna!).

I januari väntar spännande nyheter på bloggen och det börjar bli dags för mig att komma tillbaka och jobba igen – mer info om det nästa år!

Vill passa på att önska dig som läser en riktigt god jul, god hälsa och ett gott nytt år!

Stort tack till både nya och gamla läsare av den här bloggen. Tänk snart har den funnits i nästan tio år – vilken fantastisk resa det har varit!

Stor varm julkram från mig och min familj ❤ ❤ ❤

 

 

Mat, media, recept, Självhjälp, Träning

Vägen från 37kg – mitt 2010

Bäst 2010 var utan tvekan att jag äntligen vågade släppa taget i sept / oktober.

Jag vågade hoppa utan att veta var och hur jag skulle landa.

Och det vet jag fortfarande inte riktigt…

Tack raraste för gårdagens alla trevliga nyårshälsningar och tips på vad som kan vara orsaken till att min hy har börjat att bete sig så tonårsaktigt.

Jag gillar verkligen Stellas kommentar, särskilt den sista raden:

”Finnar behöver inte alls bero på att man äter onyttigt. Det är en hormonell obalans i kroppen som orsakar det hela.

Jag brukar t ex få finnar när jag har eller ska ha mens.

När man är i svälttillstånd har man dock i regel inga finnar. Inga hormoner heller.

Som frisk är man alltså lika dödlig och finnig som alla andra igen.” 😉

Jag inser att jag får vara tacksam över att mitt system tycks fungera igen som det ska. Efter åtta års svält borde det trots allt vara rätt mycket som skulle kunna ha ”blivit trasigt” inne i mig.

Nu byter vi ämne.

I början av veckan skrev jag om olika saker som har varit absolut bäst under 2010. Detta fick mig att börja gå igenom gamla blogginlägg från januari-december och plötsligt inser jag hur mycket som händer under ett år.

Då jag har fått väldigt många nya läsare, särskilt sedan i höstas, tänkte jag att det kunde vara lite kul för er som inte har orkat traggla er igenom hela bloggen från scratch att få veta lite mer om både mig och bloggen.

Här kommer ett pottpurri från år 2010:

Januari

Berättar för första gången offentligt om mitt träningsberoende: Vägen från 37 kg i Cosmopolitan

Inscannad artikel finns att läsa här: Mitt träningsberoende i Cosmopolitan

En betydande milstolpe: Firade 6 mån som helt träningsfri

Min första bloggträff med några läsare: Bilder från bloggträffen

Februari

En lyckad första tjejkväll: Tjejkväll

Mars

Svarar på läsarfrågor om min bakgrund: Hur allt började och Vad har triggat dina ätstörningar?

Upptäcker ny mat och nya smaker: Avdramatisera ”farlig” mat

Bakar mitt första 100 % jästfria surdegsbröd: Surdegsbröd med nötter

April

Deppigast 2010: Psykbryt

Recenserar bästa boken för självhjälp: Mattillåtet i nytryck

Skojig utlottning av boken tack vare underbara Randi Förlag: Bokpaket med Mattillåtet

Peppinlägg om testvecka (bästa medicinen för att kunna bryta en svår ätstörning): Supertipset: Testvecka!

Maj

En läsare skickar en present hem till min adress, fina Maria: Present av läsare

I övrigt spenderade jag nästan hela maj borta i USA (Los Angeles, Las Vegas, New York, m.fl). Ett viktigt mål att pricka av från min motivationslista som kvitto på att vara tillräckligt stark både mentalt och fysiskt för att klara av en sådan resa:

Drömresan – fyra delstater! och Lite bilder

Juni

Firar 10 år som träningsfri men är ledsen då jag fortfarande saknar nära relationer: Ensamheten dödar mig

Rycker upp mig och reser senare runt i sommarsverige, bla till Båstad: Midsommardagen i Båstad

Juli

Bloggkommentatorerna uppmärksammar bloggen för första gången: En VIKTig blogg

Inlägget handlade om: Inte farligt eller okontrollerat att äta sötsaker varje dag

Gästbloggar tre dagar för Tjejzonen: Veckans gästbloggare!, Att bli fri från en ätstörning – fortsättningen och Grundregler för att bli av med en ätstörning

Augusti

Favoritdikten: Ingen vill ångra sitt liv

September

Gästbloggar igen hos Tjejzonen: Bli (h)järnstark!

Jag klättrar högre än jag tidigare någonsin gjort på friskstegen: Den som äter bäst vinner!, Fem dagar med vind i ryggen! och Jag ställer krav på min mat

Oktober

Oktober inleder en riktigt bra vinter och höst 2010. Jag flyttar till Sthlm och karriärsmäsigt gör jag samtidigt några rejäla kliv uppåt.

Jag tilldelas UnderbaraClara-stipendiet: Vunnit UnderbaraClara-stipendiet

Grät tyst i tio sek när jag läste: Annika Marklunds fina motivering

Skriver om: Friskprocessen och dess förhatliga hets-och överätningar

November

En riktigt härlig månad med en massa spännande samarbeten med bla. 4good, Saltå Kvarn, Chokladfabriken, m.fl.

Inspirerande kväll och läsarträff på Rival (tack 4good!): Go nuts och lev livet!

Accepterar: Ingen storlek 34 längre

December

Årets mest utskällda: Din PT – en hälsofara?

Vågar mig ut på mingel: Young Professionals – nätverk!

Det börjar bli riktigt roligt med mat igen: Äkta Matglädje

Dagen jag upptäcker att det är väldigt lite ätstörning kvar i huvudet: Nu börjar jag bli rädd

Svänger mina lurviga utan koftan och i bara linnet på Säkerts konsert: Klär av mig

Inleder min serie om kroppen (jodå, lovar att fortsättning följer): Livsviktigt att ha en putmage

Puh!

Nu är jag lite nyfiken på hur mycket och vad ni vanligtvis läser av inläggen?

Finns det någon här som vet med sig har läst så mycket som kanske 90-100% av bloggen?

Det här året har varit spännande på väldigt många olika sätt.

Jag hoppas att det framgår riktigt varmt hur tacksam jag är över att få ha bloggosfärens absolut trevligaste (och smartaste…) läsare.

Ni är helt fantastiska!

Vår resa fortsätter…

Gott nytt 2011!

Mat

Svälten är över – varför får jag finnar?

Ber om ursäkt för rubriken men idag på självaste nyårsafton borde jag väl egentligen blogga något hurtigt som ”Nytt år och nya möjligheter” eller ”Förverkliga dig själv 2011”.

Men helt ärligt, jag vet att ni får tillräckligt av de budskapen i andra kanaler och i andra bloggar. Det kan stå en upp i halsen att man ska passa på att förändra sitt liv bara för att det är nytt år.

Jag vet att ni bäst själva vet när ni är redo för en förändring av era liv. Skynda långsamt.

En dag lossnar det. 

En dag får också du nog och det är då det är dags.

Skit samma om det är nytt år eller råkar vara en helt vanlig onsdag. 

Oavsett dag kan du alltid välja att gå den friska vägen och det enklaste sättet för mig att hamna där har varit att inleda med en rejäl testvecka för att på riktigt få smaka på det goda och ”riktiga” livet.

, det var årets sista pretto-ord från min sida.

Nu ska jag knäppa sista skjortknappen innan är dags för en god nyårsmiddag med – ett litet – men nära umgänge.

Har för övrigt lagt märke till att det händer en massa saker med min hy. Finnar som skjuter upp som svampar, både i den berömda T-zonen och på övre delen av ryggen.

Varför?

Någon som på ett enkelt och pedagogiskt sätt kan berätta om sambandet mellan svält, näring, hormoner, talgkörtlar och finnar (eller säger man Acne?).

Jag misstänker nämligen att min hud plötsligt har fått så mycket liv beror på all den extra näring som jag har  försett kroppen med de sista tre månaderna.

Någon som vet om jag är inne på rätt spår..?

Gott nytt år kära vänner! 

Ångest, Mat, Träning

Välkommen 2010

För första gången på sju år firade jag igår in det nya året utan att vara ensam. Ensam vid högtider är annars ytterligare ett kapitel i mitt liv som jag både har hatat mig själv för och känt en enorm skam inför. På nyårsafton är man nämligen inte ensam. Det går inte för sig. Vilken annan dag som helst på året går bra, men inte på nyårsafton. Den som sitter ensam hemma den här dagen är det något fel på. Ingen vill egentligen vara ensam, det är inget man väljer själv. I alla fall är det vad våra sociala normer säger oss. Sådana är reglerna.

Men tidigare nyårsaftnar har jag faktiskt valt ensamheten på eget initiativ. Jag har föredragit att sitta ensam på mitt rum, framför datorn och med en liten räksallad bredvid. I bakgrunden har teven surrat lågmält med sändningen från SVTs nyårsfirande på Skansen. Varje år har Jan Malmsjö  mässat  ”Ring klocka, ring…” och varje år har jag börjat gråta precis just då. Några minuter senare så både hör och ser jag de karaktäristiska fyrverkerierna som graciöst förvandlar den bäcksvarta himlen till en gigantiskt färgpalett. Det är vackert men det snörper till i bröstet. 

”Jag är så ensam”, tänker jag. För det är jag.

Uppifrån andra våningen har jag god sikt in i de andra familjernas kök och vardagsrum. Jag skymtar kristallglas och chokladkartonger. Folk springer in och ut och applåderar smällarna som raskt går av, en efter en. Själv står jag bakom en gardin med ett glas mineralvatten i handen. Jag har tagit det finaste glaset som jag har kunnat hitta i pappas vinskåp.
Det gör jag varje år.

Jag är så fruktansvärt ledsen. Ja, hör och häpna , anorektikern har också känslor!? För en gång skull är jag ledsen på riktigt. Mina känslor är otäckt äkta. Jag skäms över mig själv och över min anorexi. För det är ju pga den som jag står där i mörkret och glor som ett fån utan några vänner. Det är bara ätstöringarnas fel, ingen annans. Indirekt är det med andra ord helt mitt eget fel.

Om jag hade varit tillräckligt stark så hade jag varit med Jennie ikväll. Jag vet att hon gärna ville det och egentligen ville jag nog det innerst inne också. Men det var alltför många jobbiga beslut för min hjärna att fatta och därför var det enklare att istället snabbt tacka nej.

För tänk om jag inte skulle ha kunnat hinna till gymmet före? Dessutom kände jag inte de andra som hon också hade bjudit, det var i och för sig inte så många men ändå… Förresten skulle hon göra sin egen potatisgratäng, berättade hon. Fläskfilé också och sen cheesecake till efterrrätt – min favorit från förr, hon kom fortfarande ihåg det…

Men inget av det här spelade egentligen ingen roll.  Jag skulle ju ändå inte kunna äta något av det där, det var alldeles för orent för mig och jag klarar verkligen inte av att ha ångest på nyårsdagen när vi kommer att sitta i en bil hela dagen på väg till moster Birgittas födelsedag. Nej, alltså det funkar bara inte så. Det är tillräckligt ångestladdat att ev. tvingas hoppa över träningen den dagen pga den långa bilfärden. Skulle aldrig palla att ha ångets både för maten och för utebliven träning. No way, då är jag mycket hellre ensam på nyårsafton.
MYCKET HELLRE!

I år hade jag inte riktigt samma problem som föregående år men jag har haft liknande tankegångar de senaste dagarna. I år var jag bjuden på middag med lite blandat folk som jag inte kände förutom värdinnan. Jag hade så långt som möjligt skjutit på att varken säga ja eller nej och det var verkligen med svår beslutsångest som jag ringde tidigt igår morse och sa att jag gärna kommer. Ändå hade jag en släng av matångest på vägen dit. Men för att lugna ner mig försökte jag fokusera tankarna på det jag själv hela tiden säger nämligen att om priset för att få träffa en undebrar vän som jag vet att jag trivs med, ja om priset är GOD och KALORIRIK mat – ja då får det helt enkelt kosta det. Det är inte så farligt när man väl tänker på det. Inträdesbiljetten för att få vara med kan man säga var för att delta i middagen och det var inte svårt alls. Jag hade jättetrevligt och när jag satt och skar min lax och skedade i mig potatismos så tänkte jag bara på hur lycklig jag var.

Om jag hade sagt nej till igår så hade jag suttit hemma i år igen och gapet mellan mig och min vän skulle öka ytterligare. Men istället fick jag social stimulans för min själ (som jag är helt övertygad kommer ruttna i förtid om den och hjärnan inte får användas fullt ut som den ska) och de extra kalorierna som gick genom min kropp igår såg till att både jag och min hjärna hade ork över till både sällskapsspel och frågesport (som jag vann?!?!!). Jag hade energi hela kvällen och det var så underbart att inte behöva uppleva ännu en nyårsafton som en enda lång transportsträcka.

Istället hade jag roligt och kunde njuta och vara delaktig under kvällen. När man inte äter ordentligt vill man bara att dagen ska rulla på och snart vara över, det är en cool känsla när man för en gång skull inte vill att den ska ta slut! Slår vad om att ni känner igen er i det?!

Dessutom sov jag över (!) och det skulle heller inte ha hänt för drygt ett halvår sen… Igår blev det många pluspoäng för mig och jag är så jävla glad att jag åkte dit. Bryta mönster, göra saker annorlunda jmf mot vad jag brukar, etc.

JAG VÄXER.

JAG ÄR PÅ ALLVAR PÅ VÄG NÅGONSTANS.

ÄNTLIGEN!!!!!

Ätstörningscoach

GOTT NYTT ÅR 2010!!!!

Har du inget att göra just nu?

Passa på att skriva ner några saker som du vill förändra nästa år och ta tag i första punkten redan imorgon när du vaknar. Vad kan du göra annorlunda nästa år jmf med året 2009?

Önskar er ett riktigt gott nytt år och vill samtidigt tacka för att ni läser. Ni är ett otroligt bra stöd och det skulle inte ens vara hälften så roligt att blogga om inte ni fanns där med era varma kommentarer och insiktsfulla tankar. År 2010 är förändringarnas år och kommer att innebära många spännande saker. Det ska bli så kul att få dela med mig av dem här till er på bloggen! Vänta så ska ni snart få se.  🙂

Jag önskar er ett riktigt lyckligt år 2010!

/Anna