Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 4

Intuitivt ätande del 4I förra inlägget skrev jag om intuitivt ätande och gav dig några verktyg för att du ska bli bättre på att äta mer regelbundet, bli mätt och runt hela kostcirkeln. Jag berättade även vad du själv kan göra för att avdramatisera enskilda livsmedel.

Idag kommer del 4 som är den sista delen i min serie om intuitivt ätande. I detta inlägget avslutar jag med att ge dig några goda råd på vägen och avslöjar även varför det kan vara en god idé att äta lite sött varje dag istället för bara en eller två dagar i veckan.

Min förhoppning med den här serien om att äta, är att du efter att ha läst sista delen ska våga förhålla dig till mat och ätande på ett snällare sätt mot kroppen än vad du tidigare har gjort.

Trevlig läsning!

Lyssna på kroppenLärde mig lyssna på kroppens signaler 
Min vikt hade inte alls rusat iväg trots att jag åt sex mål om dagen (frukost, lunch, middag och tre mellanmål) och blivit noga med att äta runt hela kostcirkeln. Det häftiga var att jag märkte att när jag ätit en ganska salt måltid så ville jag gärna äta något sött vid nästa måltid. Eller om jag hade ätit potatis tidigare under dagen så blev jag mer sugen på bröd eller pasta vid ett senare tillfälle. När jag åt en efterrätt eller fika mitt på dagen så minskade mitt sug efter något sött på kvällen – det fick mig att sluta fantisera om att få äta upp en hel chokladask så fort jag blev ensam.

Den här upptäckten ökade min tillit till kroppen. Jag litade på att kroppen visste vad den gjorde. Jag förstod att kroppen var expert på att känna av vilka näringsämnen som det var brist på och inte jag. Den insikten bidrog till att jag kunde slappna av mer och bli mer tillåtande mot mig själv. Stegvis vågade jag börja äta allt mer när jag blev sugen på något och inte alltid efter klockan. Jag blev tryggare i att våga äta när jag var hungrig och sluta skjuta måltiden framför mig för att dra ut på det.

Träna bort ätbeteenden som att du måste ”passa på”
I samband med detta så slutade jag också att bry mig mindre om vad det var för veckodag som jag åt sötsaker på. Om jag var sugen på en kanelbulle mitt i veckan så gick jag och köpte bullen till eftermiddagsfikat istället för att längta efter att det skulle bli helg och då vräka i mig flera stycken bara för att få ”passa på”. På samma sätt innebar en lördag inte per automatik att jag ville äta pizza utan om jag blev sugen på det en tisdagkväll gick den veckodagen lika bra att få äta pizza på.

På så vis kom jag bort från ”passa på”- beteenden och jag blev världsmästare på att lyssna på min kropps signaler istället för att låta veckodagen få avgöra vilken mat som skulle serveras. Personligen har detta passat mig väldigt bra och bidragit till att jag idag har en  väldigt avslappnad relation till mat. Jag behöver aldrig fundera över när jag får äta något nästa gång eftersom jag inte har några speciella regler, tider eller dagar kring detta. Det gör att jag har gott om tid över till annat än att bara gå runt och längta efter mat hela dagarna.

godis varje dag
Lördagsgodis eller varje dag?
Jag minns att som barn bara fick jag bara äta godis på lördagar och konsekvenserna blev förstås att jag räknande minuterna tills dess att jag äntligen fick åka till godisbutiken och köpa en jättestor godispåse som jag smällde i mig samma dag. Att köpa godis blev som en mindre ceremoni och väldigt uppsjåsat.

Liknande knepiga beteenden har många kring alkohol omkring oss – särskilt i Sverige. I veckan får det inte drickas en enda droppe men när det väl blir helg så dricker sig en del så berusade eftersom det är lika bra att ”passa på” (… det är så många dagar kvar tills nästa helg…)

En del personer tror jag att det skulle passa mycket bättre att äta lite godis/sötsaker varje dag utspritt under hela veckan istället för att ösa i sig jättemängder under en förbestämt tid i veckan. Det är inte nyttigt för någon. Samma sak med alkohol – säkert skulle många omkring oss må mycket bättre att av inte hälla i sig så stora mängder bara för att det råkar vara helg.

 

Äta intuitivt del 3
Du kan också äta intuitivt

Jag förstår att det kan kännas läskigt att släppa den (inbillade) kontrollen som du har idag över maten (oavsett om det är en strikt kosthållning, ätardagar eller en tydlig uppdelning i vad som är ”nyttigt” och ”onyttigt”). Många (liksom jag själv trodde en gång) inbillar sig att de ska gå upp vikt och bli överviktiga eller tro att man aldrig kommer kunna sluta äta till exempel vetebröd när man väl tillåter sig att göra det.

Minska suget
Men jag lovar dig att om du verkligen tillåter dig att få äta hur mycket av något så är det värsta som kan hända faktiskt att du tröttnar på det till slut och blir sugen på något annat istället eftersom det är så kroppen fungerar. Liksom i mitt fall så kommer ditt sug att minska eftersom maten som tidigare varit förbjuden blir mindre laddad ju oftare du tillåter dig att äta det. När kroppen inte lider brist på något så kommer den sluta signalera till dig att du ska fortsätta äta det – försök att träna på att ha tillit till kroppen!

Ät när du är hungrig och var noga med mellanmål
Kom ihåg att äta när du blir hungrig och låt det inte gå för länge mellan måltiderna (max tre timmar). Var noga med mellanmålen och se dem som dina skyddsmåltider mellan huvudmålen för att ditt blodsocker inte ska sjunka under skosulorna på dig för då blir du hungrig som en varg och får svårt att fatta rationella beslut. Lagom hunger är därför bäst och där fyller mellanmålen en bra funktion.

Om du litar på kroppen så kommer den  att lita på dig
När kroppen upptäcker att du faktiskt lyssnar på dess signaler så kommer den att lita på att du ger den vad den behöver och därför inte behöver framkalla så starka signaler som
t ex hetsätning är ett uttryck för. Kroppen vet istället att du tar den på allvar och behöver inte oroa sig för att få den näring och energi som den behöver.

äta intuitivt del 4Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund…
Jag ska inte sticka under stol med att det periodvis var riktigt tufft att kunna hitta tillbaka till friska beteenden och tankar kring mat. Det gick inte över en natt utan var en process som gick långsamt och kantades av en mängd bakslag.

Dock har jag aldrig ångrat en sekund att jag vågade kasta mig ut och släppa taget. De var otroligt jobbigt periodvis att övervinna alla hinder på vägen som fullkomligen skrämde livet ur mig periodvis. Jag tvekade ibland på om jag verkligen skulle klara av det men tack vare att jag aldrig lät tvekan få bli orsaken till att inte fullfölja min tillfrisknad så fortsatte jag envist med att träna på att äta lite av allt.

Priset som det innebar i slutändan att bli frisk är förstås helt oslagbart och jag skulle aldrig välja svälten igen. Jag är väldigt tacksam och lycklig idag – något som jag definitivt inte var under ätstörningen. Att vara sjuk och allt det lidandet som det innebar var ett alltför högt pris att betala. Jag önskar verkligen att fler får hjälp och att samhället (vi!) blir bättre på att agera förebyggande för att undvika att fler blir sjuka.

Behöver du hjälp med att äta?

I slutet av 2016 öppnar jag upp för nya klienter för hjälp med coachningätstöd och kostrådgivning.

Om du är nyfiken på att vara med eller få mer information så är du varmt välkommen att kontakta mig så återkommer jag inom kort.

Varmt välkommen att höra av dig!

Mat, Självhjälp

”Om du äter godis har du inga ätstörningar!”

I början av mina sjukdomsår var jag livrädd för allt som hade fett i sig och krävde därför att allt som jag åt skulle vara light och fettfritt.

Samtidigt blev jag också vegetarian.

Ifall produkterna innehöll E-nummer eller hade långa innehållsförteckningar spelade absolut ingen roll, huvudsaken var att antalet kalorier per 100 gram var få.

Men det som inträffar när man svälter en längre period är att hjärnans förmåga att kunna konsekvenstänka försämras.

Det vill säga den som svälter får väldigt svårt att tänka ett steg längre än själva händelsen (därav blir det också svårt att försöka tänka logiskt och det är inte ovanligt att personen i fråga känner sig lite korkad / dum).

Det är först numera som jag idag kan se ett dåligt ätmönster när jag försöker gå tillbaka i minnet och analysera mina gamla ätstörda svältvanor.

För även fast att jag åt väldigt kalorisnålt ett tag kunde jag sedan få perioder då jag hade väldiga godiscravings. Det vill säga kroppen sa ifrån, den kände att något fattades.

När jag senare fick hjälp med att börja normalisera mitt ätande var det viktigaste för mig att få äta godis och fika – mycket hellre än lunch och middag (som jag tyckte var ”tråkigt”).

Jag struntade fullständigt i att ens vilja försöka att lära mig uppskatta ”riktig” mat då jag tänkte att om jag ändå skulle äta så skulle jag minsann äta det som var riktigt gott.

”Äta gott” innebar för mig godis, glass, choklad, kakor, söt müsli, bröd, frukostmat och liknande.

Jag skriver om det här då jag ofta får mycket mail på temat.

Det tycks vara ett rätt vanligt äs-trick i ett försök till att lura omgivningen att allt är lugnt då man äter godis (”ingen som äter godis kan väl ha ätstörningar eftersom man går upp i vikt då, eller..?”).

Men givetvis har personen i fråga full kontroll på vad han / hon får i sig.

Det finns inte en och samma mall för alla med ätstörningar.

Vägen ner i mathelvetet ser olika ut från person till person. Det är viktigt att både du som är sjuk och du som är anhörig är medveten om det.

En måltid som är lätt att få i sig för en person kan vara djävulskt svår för en annan.

Vissa tycker t ex att frukost är dagens enklaste måltid medan vissa anser att det är synd att ”förstöra” dagen så tidigt och ”spar sig” därför till senare måltider under dagen.

Det man dock har gemensamt med andra är att det är ett evigt kompenserande och planerande.

Men som sagt, hur en person som lider av ätstörningar äter under en dag kan se extremt annorlunda ut när man väl börjar att jämföra personerna med varandra.

Låt dig inte luras.

Mat, Självhjälp

Hur sluta hets- och/eller överäta?

 

När jag åt som mest oregelbundet och uteslöt framförallt fett och kolhydrater gick jag så gott som dagligen runt och planerade för nästa gång som jag skulle få äta sötsaker. Dock brast planeringen rätt ofta och jag kunde t ex vakna vrålsugen mitt i natten och längta efter en (eller flera!) skål sockerstinn müsli (typ Start! eller Special K).

Ibland gav jag efter för kroppens begär men det resulterade bara i att en ny nyttigshetsperiod inleddes dagen efter och så höll det sedan på tills dess att det var dags att återigen tvingas ge efter för kroppens behov…

***

Så är det något som jag uppskattar särskilt mycket idag är det att jag överäter extremt sällan nu för tiden.

Numera händer det max cirka 1-2 ggr per vecka och då är det i princip nötter som jag har mycket svårt att sluta äta när jag väl börjar (kan jämföras med andra som äter chips, min svaga punkt är definitivt nötter, mår dåligt dagen efter när det blivit alldeles för stora mängder – inte bara psykiskt utan även fysiskt!). Dock tänker jag mycket sällan på sockriga produkter längre och aldrig att jag som förr ”ville frossa i dem” (huva, varför vill man egentligen överhuvudtaget ”frossa” i saker?! Oavsett om det är spenat eller choklad, bättre sprida ut måltiderna och äta mer regelbundet under dagen!)

Nedan följer en kort sammanställning över hur min utvecklingskurva har sett ut gällande cravings, överätningar och andra överraskningar i form av plötsliga ”sug”.

Svält/oregelbundet ätande/ensidig kost ( t ex lite eller inga kolhydrater och fett):

I princip dagliga eller iaf varannan dag överätningar eller enormt sug efter mat som kakor, godis, choklad, popcorn, söt müsli, vitt bröd, glass och liknande. Tänker flera gånger om dagen på mat och tycker inte det är så viktigt att lära mig äta och uppskatta vanlig mat utan störst fokus är hur jag ska kunna få in allt som är GOTT i min kaloribudget, dvs som fika och sötsaker.

Börjar bryta ätstörningen, äter oftare regelbundet och varierar måltiderna mer:

Överäter inte lika ofta, suget efter sött minskar, börjar tycka det känns rätt ok och skönt att uppskatta ”vanlig mat” igen.

Äter regelbundet och ofta varje dag noga med att få i mig hela kostcirklen och gott om energi:

”Glömt bort” att det finns något som heter godis, extremt få tankar på sötsaker, däremot oftare hungrig än tidigare och uppskattar verkligen lagad mat.

Sötsaker har fått mycket litet utrymme i mitt huvudet och plötsligt kan jag faktiskt tro på när t ex min mamma säger ”Jag tänker egentligen aldrig på godis om det inte är så att någon ställer fram en skål till mig, då äter jag såklart.”

Förr trodde jag aldrig att jag ens ville lära mig äta en vanlig lunch t ex.

Hellre skippade jag lunchen och åt istället en tårtbit eller liknande bara för att spara in på kalorier. Detta slutade dock aldrig bra!

Jag kände i hela kroppen att det var fel och det resulterade bara i ännu mer tankar på mat och en oro i form av hunger. Kroppen signalerade att den saknade en massa viktiga näringsämnen och resten av dagen så blev måltiderna helt upp och ner…

Hamnade i en ond cirkel där socker och snabba kolhydrater var det viktigaste, lät det gå extremt långt mellan måltiderna och kunde vakna mitt i natten och ha cravings efter högst märkliga ting!

Sedan nästan en månad tillbaka tänker jag nästan dagligen att det lugnet jag idag har i kroppen faktiskt är att likna med som när jag var 14-15 år , dvs då jag åt av bara farten, utan att tänka så mycket. Sover gott om nätterna, gärna länge på morgonen, etc.

Ett litet tips på vad som väntar er om ni idag tycker det är jobbigt med alltför starka tankar på när ni ”får lov” att äta godis nästa gång: Bort med förbuden så ska ni se att efter ett tag blir fika och godis inte så märkvärdigt och ni kommer få betydligt lättare att hantera den här typen av livsmedel.

Det går att sluta över-och hetsäta men nyckeln är att aldrig svälta.

Överäter du ikväll MÅSTE du fortsätta äta energitätt även i morgon, dvs inte svälta eller på annat sätt skaffa dig en marginal, det sabbar hela din tillfrisknadsprocess.

Mat, Självhjälp

Helg i Stockholm

Nu är det fredag och snart dags att få vila ut och ladda batterierna igen.

Dock ska jag först köra ut till flygplatsen.

Var visserligen i Sthlm tidigare i veckan men det blir en liten uppföljning nu kan man säga.

Håller med om att det inte finns något tråkigare än att läsa bloggar där man som läsare aldrig får veta något om de ”hemliga projekten” men vad är egentligen bäst? Skriva något litet eller inget alls?!

Kunde ha utelämnat detaljen att jag bloggar från Sthlm de kommande dagarna men samtidigt tycker jag det är kul att ni får vara med så mycket som möjligt tills dess att det är dags att äntligen få berätta vad allt handlar om egentligen.

Förresten, intressant gensvar på förra inlägget HJÄLP! Hur lär jag mig njuta av naturgodis igen!? Alltid lika värdefullt att få höra era tankar!

När vi ändå är inne på att prata om sötsaker. Jag minns fortfarande en period när jag hade extremt svårt att äta ”varm mat”. Folk förstod förmodligen aldrig att jag hade en ätstörning för i deras ögon åt jag alltid regelbundet och dessutom en hel del godis (ingen person med anorexia äter väl någonsin socker?!). Dock åt jag enbart frukostmat (knäckebröd, mackor, fil, flingor, frukt och liknande) och det varierade jag som sagt med godis, glass och choklad. Därtill drack jag stora mängder lightläsk och lightsaft.

Som en av er betonade är det viktigt att skilja på näringsbehov och kaloribehov. Med en ätstörning fokuserar man ofta på just kalorierna. Jag trodde helt uppriktigt att jag aldrig ville lära mig uppskatta riktig mat igen eftersom jag ville ”använda” och prioritera mina kalorier i kaloribudget rätt. Jag ville inte slösa bort värdefulla kalorier på något så tråkigt som en middag med köttbullar. Då åt jag hellre godis eftersom jag var tvungen till att välja. Godis var godare och för att inte överstiga mitt kaloriintang skippade jag den vanliga lunchen eller/och middagen.

Jättesjukt och dumt. Men vad jag vill säga är att ni som oroar er för att ni aldrig kommer kommer kunna fika och äta godis igen ifall ni börjar äta vanlig mat igen har fel. Man kan göra både och utan att bli en tjockis. Jag lovar!

Idag uppskattar jag verkligen god och vällagad mat vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra för bara ett år sedan.

Om du vet med dig att du ofta utesluter vanlig mat till förmån för godis bör du rannsaka dig själv och se till att förändra det här störda ätbeteendet.

Det kommer underlätta praktiskt på många sätt; ditt humör blir bättre, du utvecklar skarpare idéer, du blir tankemässigt närvarande, kroppen får näring, du blir vackrare, slipper konstiga sug och plötsliga hets- och överätningsattacker, din oro minskar, sociala sammanhang uppskattas, etc – listan kan göras hur lång som helst!

Detta var dagens tankenöt.

Trevlig helg och ta hand om er!

Mat, Självhjälp

HJÄLP! Hur lär jag mig njuta av naturgodis igen!?

Till gårdagens inlägg Den som äter bäst vinner fick jag en fråga som handlar om hur man kan förändra sitt ätstörda ätbeteende och lära sig njuta av mat och sötsaker igen utan att det känns stressat.

Fia skriver:

”Gillar verkligen din blogg!

Du skriver att om du tänker på något speciellt så äter du det så slipper du tänka på det sen.. några kalorier hit eller dit spelar ingen ´roll..

I mitt fall så kan jag tex få ”nojja” på naturgodis. ska jag äta eller inte.. velar fram och tillbaka.

Äter jag så blir det stressat och sedan får jag ångest.

Inte över x antal kalorier det innehöll utan över mitt stressade beteende och jag är rätt att trilla dit igen.. åt stressat, kände inte vad det smakade och tycker det är onödigt..

Hur kommer jag ur detta ekorr hjul? några tips?

kram fia”

Jag har bara ett svar på det här; När du blir sugen, gå och köp naturgodiset. Ät.

Som jag skrev igår, då slipper du tänka mer på det och kan fokusera dina tankar på viktigare saker. Att du tänker på naturgodis är en signal från hjärnan att det finns något i godiset som din kropp har avsaknad på.

Därför är det inga problem, ät när du blir sugen helt enkelt.

I boken som jag skriver på nu tar jag upp detta i ett eget kapitel. Hemligheten till att våga äta ”farlig mat” igen är att ÖVA på att äta dem. Första gången kanske det känns stressat, andra och tredje gången också kanske beroende på hur hög piedestalen är som du har placerat naturgodiset på.

Genom att öva på att äta naturgodis flera gånger i veckan (eller när du blir sugen) så avdramatiserar du själva upplevelsen av att äta det och det blir snart inte lika spännande att äta = mindre stress, mindre mängder naturgodis och ett avslappnat ätbeteende.

Så nästa gång du blir sugen, gå och köp!

Men kom ihåg att du ska äta som vanligt under dagen. Naturgodiset är inte istället för någon måltid, vilket är mycket viktigt att tänka på för att få in vanliga och friska ätrutiner.

Blir du sugen på naturgodis dagen efter att du ätit det? Gå och köp. Ät.

Sugen på naturgodis dag nr 3? Samma sak, ät.

Efter ett tag lovar jag att du inte kommer vara sugen längre. Det är så länge som du har förbud som hjärnan automatiskt vill ha det som den inte annars kan få.

Det är som någon av er här på bloggen sa ”Om någon säger tänk INTE på en rosa elefant, visst blir det svårt att inte tänka på en elefant bara för att?”

Nyckeln heter alltså ”ta bort förbuden”!

Förbud ger ätstörningen nytt bränsle varje gång som du börjar om, inleder en ny ”nyttig” period och börjar svälta igen.

När du äter och får ångest får du aldrig bemöta ångesten med svält, kräkningar eller kompensationsträning. Detta är väldigt basic men har hjälpt mig otroligt mycket att komma framåt.

Får du ångest, måste du bemöta den med mat. Inte svält! Detta kan vara tufft i början men för varje gång du gör det kommer ångesten bli mindre och jag sätter mitt huvud på att jag har rätt.

Testa en vecka och ät så här. Utvärdera sen och känn efter hur det känns.

Ett tips kan också vara att äta ”svåra saker” ihop med kompisar som du vet är 100% friska och som du kan använda som friska referensramar. Härma dem.

Själv har jag t ex fortfarande svårt att äta glass i rimliga mängder (t ex ett paket Ben & Jerry) och kan enkelt äta upp ett helt paket själv (känns sådär att erkänna men så är det i alla fall). Men om jag däremot har sällskap av någon blir det mycket lättare att äta mindre mängder utan att jag ens tänker på att jag äter mindre. Testa och se vad som funkar för dig!

Du vet ju hur det känns att vara ätstörd, tycker det är dags att du testar något nytt nu, eller hur?!

Du har heller inget att förlora. Skulle du rusa upp i vikt och bli smällfet (vilket jag kan garantera inte kommer inträffa) kan du alltid välja din trygga ätstörda värld igen, det alternativet kommer alltid finnas kvar om du nu skulle tycka att det livet är bättre.

Du har fått en fantastisk gåva här i livet – din egen fria vilja.

Se till att förvalta den på bästa möjliga sätt så att du kan må så bra som det bara går.

Mat, Självhjälp

Ät mat för din hjärnans skull!

Det är inte fult att tycka om mat!

Hur glad och fokuserad tror ni man är när blodsockret är nere i skosulorna jämnt?

Hur effektiv är du idag?

Är dina underprestationer i arbetslivet och umgänge en konsekvens av din svält/för mycket träning..?

***

Just nu är jag inne i ett sådant jäkla bra flow!

Skulle ha rapporterat i söndags men hann tyvärr inte då.

I helgen träffade jag nämligen familjen med pojk-och flickvänner. Vet inte varför men jag var bara väldigt avslappnad och avspänd i deras  sällskap (mkt ovanligt när det gäller mig…)

Annars brukar jag alltid känna ett slags ”tvång” att jag måste krångla med allt och vara extra besvärlig bara för att det råkar vara just familjen…

Vi åt middag hemma på kvällen och för första gången på fler år åt jag även efterrätt utan att först resonera ”Ana-förnuftigt” huruvida jag var hungrig eller inte. Jag bara gjorde, flöt med och föll in i gemenskapen.

Tillsammans drack vi kaffe, åt industriprocessad daimtårta och äkta vispgrädde (det var först på söndagen som jag tänkte på att det säkert var minst två år sedan jag åt det sist).

Återigen en dag då jag ”glömmer bort” att jag egentligen har ett handikapp (Läs: ätstörning). Att jag egentligen är sjuk…

De här ögonblicken blir allt mer regelbundna och den som en gång har smakat på den här ”friskkänslan” vet vad det är för känsla som jag försöker beskriva. Jag älskar att känna mig frisk och normal, nu vet jag återigen vad jag kämpar för. Jag ska bli 100% frisk, det är så värt att få äta en vanlig middag med familjen utan en massa pyssel och krångel.

Lördagens hype och lycka har dessutom spillt över på efterföljande dagar. Jag har hållt mig till punkt och pricka enligt mina grundregler, dvs bemöt aldrig ev. ångest med svält eller tvångsträning.

Istället för att strypa kaloriintaget har jag fortsatt att utmana. Jag har t ex börjat ha farlig ost på mackan igen och mellanmålsmackorna äter jag helst med både lax och avokado (så gott och riktigt vardagslyxigt!).

I går kväll slirade jag dock rejält och åt alldeles för mycket naturgodis (ja, ni vet sådana där mängder som är jobbiga att se nerskrivna på papper + alldeles för många hekto nötter). Kändes jobbigt men inte som förr, idag vet jag ju varför det blir så. jag har en förklaring och då är det lättare att acceptera. Det var nämligen alltför lång tid sedan sist jag åt naturdgodis och som sagt för att jag ska kunna hålla mig till rimliga/lagom mängder är det bäst att jag äter lite kex, kakor, glass och bullar varje dag för då mår jag som allra bäst.

Därför fortsätter jag på samma spår idag, inte mäta, inte väga och inte räkna kalorier. Istället blir det kostcirkelns alla delar, fett & kollisar, protein och vitaminer. Rejält med pålägg, vuxenportioner som mättar och god mat, inga hälsotallrikar för då hamnar jag lätt i ätstörningens onda cirkel: äta-svälta-kompensera-äta-svälta…

Herregud, jag fattar knappt att det är jag som gör det här. Fan, mat gör en så jävla smart, det stämmer verkligen att svält framkallar tvångsmässighet och tunnelseende.

Det är ingen klyscha att mat föder framgång och gör det lättare att fatta förnuftiga beslut.

Ät, orka och vinn!!!

Mat, Självhjälp

Frågestund del 2

Question time!

***

Svaren till frågestund del två kommer här…

Har du mens? Om inte, när försvann den och hur länge har den varit borta? Jag är normalviktig(bmi 20)sedan snart ett år, har fått en blödning, men inte mer. Blir snart galen och vill bara ha min mens!! Är jag ensam om detta problem? Jag mår sämre av detta än jag mått under hela tiden jag varit underviktig. Jag äter ”rätt” undviker ingen mat osv. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Känner att jag lika gärna kan ge upp om kroppen ändå inte blir ”helt” frisk. Har du några tankar kring detta?

Jag vet inte jättemycket om just detta.  Tror det varierar väldigt mycket från person till person. Tydligen kan man inte bara se mensen som det enda tecknet på att kroppen är ok igen, eller?! Vet jag skrev om detta längre bak i bloggen och fick då massor med bra svar. Ni som vet mer om hur det egentligen ligger till, droppa gärna en kommentar!

Hur gör man när man ”tvingas” äta onyttigt? Jag menar, hur gör man för att njuta av det, som man skulle gjort om man vore helt frisk? Nu är det ju midsommar snart, och vi brukar alltid göra en speciell midsommartårta som jag älskar men som nu nästan bara känns som ett måste även fast jag tycker att den är god… Det känns som att om jag äter ”dålig mat” (t ex tårta) för ofta (det varierar hur ofta som blir ”för ofta”, ibland känns det fel även fast det gått nästan 2 veckor sen jag åt nåt onyttigt…)så blir det är för mycket för min kropp, att den kommer att bli sladdrig, orkelös, ohälsosam, ”smutsig” och så vidare… Jag VILL INTE tänka såhär, jag ser ju varje dag människor med fina kroppar som äter kakor hit och dit, så jag borde ju förstå att man inte automatiskt ruttnar för att man äter ”onyttigt” och ”smutsig mat”… Och jag vet även att jag skulle ha njutit av goda saker om jag vore frisk, men nu gör alla dessa tankar, och tvångskänslorna när jag vet att jag inte kan slippa undan att äta sånt att jag inte njuter fullt ut, vilket resulterar i att jag får ångest av att jag äter onyttigt utan att uppskatta det… Jag vill ju liksom kunna äta onyttigt, men när jag själv är sugen på det, inte för att jag måste! Förlåt för förvirrat inlägg… hoppas du ser det här och svarar…

Jag tänker alltid att om jag själv är sugen på sötsaker så äter jag för då är det bara en signal från kroppen att det saknas något en byggsten till kroppen som finns i kakan, godiset, tårtan eller det nu kan vara. I dessa fall får jag sällan ångest. Men du tar upp en annan sak, nämligen att du vill äta när du själv är sugen och inte för att du måste. Jag tycker faktiskt inte att man måste äta sötsaker ”bara för att”. Det är inget man måste ”lära sig” att t ex varje dag kl 15 så fikar man ett bakverk eller kakor. Jag kan bara tala för mig själv men sedan jag började äta regelbundet är jag inte lika ofta sugen på sötsaker utan uppskattar maten så mycket mer och att få äta mig mätt. När man äter s.k kroppsvänligt, varierat och regelbundet, tuggar maten noga, saltar och försöker äta järnrik mat regelbundet så får kroppen alla ingredienser (verktyg) för att den ska fungera och hjärnan behöver därför sällan signalera (dvs framkalla söt, fett eller saltsug) att den måste ha jättecravings efter detta.

-Kommer du till Malmö i sommar? Skulle du kunna tänka dig en träff med trogna bloggläsare?

Jag har inget bestämt ännu men jag brukar vara i Malmö eller Köpenhamn varje sommar, i alla fall över dagen. Det är inte omöjligt att det blir en bloggträff i så fall men det beror på hur länge jag är där.

-Hur många läsare har du här på bloggen?

Innan jag åkte till USA i maj låg det på strax under 20 000/månad. Men antar att läsarantalet kan ha minskat under tiden som jag var borta.

-Har du numera mer eller mindre bestämda ätrutiner? Äter du tex mellanmål på kvällen?

Inte mer bestämda mattider än andra. Lunchen är ofta runt 12, mellanmål ca kl 15 eller 16, middag ca 19 eller 20 och kvällsmål äter jag varje dag, ofta runt kl 22.

Vad är typiska mellanmål för dig?

En eller två mackor med avokado, nötter, banan med Soyatoo-grädde eller yoghurt med nötter och bär, caffe latte och knäckebröd med ost och- eller skinka, keso + jordgubbssylt. Ibland mörk choklad eller glass med bär.

Har du fortfarande mat som är ångestladdad? Vilken och hur hanterar du den i så fall?

Jag gillar inte när jag måste äta mat som jag på riktigt inte tycker om. Det kan vara riktigt ”tung” husmanskost och gräddsåser. Såser och gratänger har jag generellt svårt för. Samma sak när det bjuds på fika och jag inte har något sötsug, då vill jag kunna säga nej utan att verka konstig. Men ibland måste man äta trots att man inte vill och då brukar jag tänka att jag åtminstone spelar min sociala roll och äter för gemenskapen vilken är mycket viktig i många fall.

-Hur känner du inför ”beach 2010″? Jag har själv haft såna problem med min kroppsbild- vet liksom inte längre hur min kropp egentligen ser ut och uppfattas av andra, och kan få riktig ångest över detta ibland. Känner du att du har en bra kroppsbild idag? Och känner du dig bekväm med att gå på stranden i bikini i år? Tusen tack för din underbara blogg. Läser varje dag och det är en riktig solglimt för mig!

Jag har aldrig haft några problem med att tycka om min kropp. Även före anorexin var jag stolt och nöjd med hur jag såg ut. Roten till mitt problem började pga jag blev så fascinerad av nyttiga livsmedel och fick en kick av att äta och leva så nyttigt som möjligt. Mitt syfte var aldrig viktnedgång, det kom på köpet. Därför har jag inte haft svårt att acceptera att min kropp förändrats när jag nu har gått upp i vikt. Men jag vet att jag fortfarande är väldigt smal för min ålder och kan därför tycka att det är jobbigt att gå i bikini eller ett tunt linne pga det.

Hur kommer man över sina komplex? Jag har sådana komplex över mina celluliter att jag börjar hyperventliera av att ha bikini på mig.

Jag vet inte. Jag har faktiskt inga komplex alls över mitt utseende (men tro mig, jag har starka skäl till att ha det!). Jag är övertygad om att du inte kan tycka att hela du är ful, det finns säkert saker att vara stol och glad för. Fokusera på det du faktiskt har. Jag menar celluliter, det är väl rätt ovanligt att man inte har det? Du är i gott sällskap damen och inget att skämmas över, kroppen ser ju ut så.

Mat

Bio – med eller utan godis?!

Biomys ikväll…

*****

Fråga: Spelar det någon roll?!

Rätt svar: Såklart att det gör!

Jag har bloggat om fenomenet Bio och godis tidigare. Detta var i höstas men jag har fortfarande samma åsikt.

Ikväll ska jag gå på premiären av Alice i UnderlandetSF.  Jag gillar både Tim Burton, Johnny Depp och Disney så mina förväntningar är rätt höga. Om ni vill att jag recenserar filmen sedan så gör jag det. Men kom ihåg att det finns en risk att jag kan vara lite väl kritisk och därför sågar sönder den om jag inte gillar den…

För som sagt, jag har sett fram emot den här rätt länge nu och det var längesen jag såg en riktigt bra biofilm!

Jag tycker fortfarande det är jobbigt att äta på tider som jag inte brukar och därför har jag mentalt förberett mig inför ikväll sedan dagen jag fick biljetterna.

Efter att ha vågat testa att äta godis de sista gångerna som jag har varit på bio är det rätt häftigt att kunna jämföra med de bioupplevelser där jag varken har ätit eller druckit något under hela filmen.

Skillnaden är enorm!

En person som aldrig har varit ätstörd fattar nog inte alls vad jag snackar om nu och därför tycker jag att du liksom jag har haft ”godis-och snacksförbud” ska testa och gå på bio och samtidigt att testa att äta något till. Det behöver inte vara något avancerat meb har du aldrig ätit något så kan du ju börja med något som kanske inte är laddat, t ex sockerfri läsk eller saft eller kanske sockerritt godis typ läkerol?

För egen del tycker jag det ser så mysigt ut när folk omkring mig sitter i sina stolar och alla har man valt ut sin egen favorit;  en godispåse, chips, popcorn, läsk – det höjer hela bioupplevelsen. Vet inte om det är för att jag älskar bio så mycket som jag har tänkt på det här men att kunna äta godis eller snacks samtidigt som jag tittar på film hör liksom till den livsstilen som jag eftersträvar. Biomys ingår där!

Jag vill vara tjejen som obekymrat sitter och gräver i godispåsen samtidigt som hon är helt uppslukad av filmen. Det finns inga tankar på kalorier överhuvudtaget. Hon sitter där helt utan regler och pekpinnar. Bryr sig inte om att godis innehåller socker och att choklad är fett. Hon njuter av stunden, lever här och nu och vet att livet inte varar för alltid och det är bäst att ta till vara på livets små goda stunder.

Den tjejen vill jag vara ikväll och den tjejen finns ständigt i mina tankar.

När jag var riktigt sjuk var jag 0% av henne. Idag har jag ökat den här %-satsen till åtminstone 60%+

Alla andra kan jag ju äta popcorn, chips, läsk och godis utan att det är lördag eller att de tränar regelbundet. Ändå är de smala och ser hälsosamma ut.

Varför skulle inte jag kunna göra det?

Nej, ikväll gläds jag åt att vara som alla andra.

Jag trivs med tanken på att det faktiskt går att leva gott och härligt utan att jag riskerar att bli stor och tjock. Kilona kommer inte ramla över mig, det har jag ju verkligen märkt sedan jag startade det här Supersize-projektet. Det tar tid och det krävs mååååånga extra kalorier.

Like that!

Hörs imon igen – kram!

Mat

Hungrig dag

Har ni också dagar som ni inte alls kan förstå varför ni är så fruktansvärt hungriga?

*****

Vid halv elva i morse hade jag suttit i mer än 20 minuter (!) och bara tänkt på mat.

Jag blir så irriterad på mig själv när det blir så.  Att tankarna går till mat är ju kroppens röst som säger ”Ät, jag behöver mer byggmaterial, fyll på är du snäll så att jag kan jobba vidare, lovar att inte störa dig mer sen”. Även fast att jag teoretiskt förstår detta så har jag ändå otroligt svårt att acceptera att behöva äta för tätt in på nästa mål. Nu var det ju bara 1,5 timma kvar sen skulle jag ju äta riktig lunch…

Som vanligt försökte jag förtränga hungerkänslorna (ja, Ana är expert på detta och förr lyckades hon alltid) men efter ytterligare tio minuter kastade jag pennan i skrivbordet och fräste till.  Gick därefter med ilskna, raska steg ut i köket och bredde mig en skinkmacka.

Fine”, tänkte jag när jag gick tillbaka med mackan till mitt skrivbord. ”Du bestämmer.”

Om mackan får mig att sluta tänka på mat och gör så att jag kan fokusera på jobbet igen är det värt det. Och jag ska ändå äta lunch som vanligt!

Samtidigt ekade Giselas ord i mitt huvud. ”Vissa dagar behöver kroppen mer byggmaterial än andra eftersom den reparerar olika delar av kroppen. Du kan ju inte veta vad kroppen vill arbeta med just idag.”

Exakt Anna, påminde jag mig själv. Även fast att jag inte brukar vara hungrig vid den här tiden är det ingen garanti för att jag aldrig kommer bli det. Kroppen är ingen maskin. Man trycker inte bara på ”on” och ”off”.

Hur som helst, i samma sekund som jag satte tänderna i mackan kände jag ett härligt lugn i kroppen. Det var som ren magi. Plötsligt kunde jag åter fästa blicken på skärmen och återgå till arbetet.

Tiden gick fort och när klockan plötsligt slog tolv tackade jag mig själv för att jag hade varit förnuftig nog att ta den där mackan.

Om jag inte hade gjort det hade jag gått miste om minst 1,5 h i arbetstid eftersom jag bara hade blivit sittandes och stirrat tomt rätt in i skärmen utan att förstå någonting och bara tänka ”När är det dags för lunch?”.

Hela dagen hade blivit ostrukterad pga detta eftersom det jag gör på förmiddagen är mycket viktigt för det fortsatta arbetet på eftermiddagen.

Så vid tolvsnåret var jag lagom hungrig igen och då värmde jag på en halvtinad spaghetti med köttfärsås. Därefter fortsatte jag jobba på.

Vid 15-snåret var jag vrålhungrig igen (förstår verkligen inte vad min kropp reparerar innuti mig idag?!).  Ok, att man blir småsugen och tar något lätt mellanmål men jag skulle lätt ha kunnat äta en hel måltid igen. Det blev dock inte så utan istället dök jag på bull- och kakfatet och godispåsen som stod i köket. Balanserade sedan tillbaka till skrivbordet med en hel hög Ballerinakex, lite godis, ett par bullar och en stor kaffe. Gud vad gott!

Det kändes som att jag fick riktiga superkrafter.  Min sega hjärna var som bortblåsta och arbetade plötsligt i 200 km/h. Tack vare  påfyllningen av snabba kolhydrater fick jag dessutom massa energi att göra ett samtal som jag länge dragit mig för och det var tur för nu fick mitt företag en ny kund. De hade vi inte fått om jag envisats med att avstå enligt devisen ”du kan/får inte bli hungrig NU, du måste vänta lite till innan du får äta…”

Men ärligt talat nu är jag hungrig IGEN och klockan är inte ens sex… är verkligen inte van vid det här. Äter som vanligt och förr har kroppen alltid varit nöjd med detta.

Fråga till er som har ökat ert matintag och börjat nå ett högre BMI:

Är det vanligt att man blir mer hungrig nu än när man var rejält underviktig? Varför är det så i så fall? Någon som vet?

Mat, Självhjälp

Bio och godis = oslagbart!

biomys

I veckan var jag och såg MJ:s ”This is it” på bio. Oh My God så bra den var!

Jag har alltid älskat att gå på bio så länge jag kan minnas. Det finns t ex inte många Disneyfilmer som jag inte har sett och fortfarande är ett stort fan av. När jag var liten var det automatiskt underförstått att om mamma eller någon kompis tog med mig på bio så ingick det liksom att man köpte med sig en godispåse på vägen dit. Det fanns liksom inte att man inte gjorde det – alla gjorde det! Sen satt man där i biomörkret, var och en och prasslade med sin egen påse. Så mysigt!

Men när jag blev sjuk i anorexin så slutade jag såklart med sådan här saker och menade att filmen borde vara lika bra oavsett om jag satt och tuggade på en syrlig godisnapp eller inte. Men så här i efterhand kan jag erkänna att både filmen och själva biobesöket inte alls är lika roliga längre… det saknas något.

Efter att inte ha ätit något sedan åtta år tillbaka under mina biobesök beslöt jag mig därför att utmana mig själv. ”This is it” var en film som jag verkligen hade sett fram emot och ville verkligen få en så optimal bioupplevelse som möjligt. Därför utmanade jag mig själv och köpte med mig mitt favoritgodis – nötter täckta med choklad. Dessutom en cola light till det, vilken fest detta blev!

Det är nog svårt för en ”frisk” människa att förstå hur lycklig som jag kände mig under dessa 111 biominuter. Det var magiskt! Under åtta år har jag aldrig kunnat tillåta mig själv att äta varken godis, popcorn, chips, frukt eller grönsaksstavar eftersom jag tyckt det varit så jobbigt att äta på tider som inte passat ”så bra” eller för att jag alltid får ångest. Därför var jag såklart även lite nervös innan jag gick och handlade godiset eftersom jag var orolig att jag skulle tappa kontrollen och antingen inte våga röra påsen eller råka ut för  ”passa-på-känslan” som vill att jag ska äta upp allt på en och samma gång eftersom det kanske dröjer väldigt länge tills jag vågar utmana mig själv nästa gång. Därför hade jag tänkt igenom det här och var mentalt förberedd på alla känslor som förmodligen skulle kunna drabba mig och hur jag isf skulle tackla dessa efteråt.

Men det gick jättebra, jag slutade äta när jag var ”nöjd” och det är verkligen ett härligt ”friskt” tecken. Att sen kunna kvällsmat som vanligt på kvällen och vanliga portioner dagen efter känns som en jättevinst. Ingen kompensation med varje sig  sallader eller träning. Livet fortsatte som vanligt – det är egentligen väldigt simpelt att leva har jag insett.

Sluta göra det så svårt för dig själv!! I och med att jag hade förberett mig på att jag förmodligen skulle känna ångest var det också enkelt att slå bort tankarna efteråt. För ärligt talat, alla känner sig väl inte helt fräscha efter att ha klämt i sig ett par hekto choklad? Jag tror det är rätt normalt att känna så. Men därför var det viktigt för mig att genast släppa tankarna på mängden choklad jag hade ätit och inte ens fundera över mängden extra kalorier som det extra ”mellanmålet” inneburit.

Så mitt budskap är: Vad längtar du själv efter att kunna göra?

Är det att baka och äta en kaka med en kompis, beställa hem en pizza efter jobbet, äta frukost ute, laga och äta din favoriträtt, ha filmkväll med några vänner (och godis såklart!!!),  äta ett  mellanmål mellan lunch och middag, äta något innan du går och lägger dig, börja äta frukost eller är det något helt annat?

Dela med dig i kommentarsfältet vettja! Det är inspirerande för många!