Personligt

Fler frågor om mig

fragor-om-mig
Vad roligt att ni verkade gilla de tidigare inläggen om mig och vad jag arbetar med.

Jag tänkte att vi fortsätter i samma spår med lite blandade frågor om mig, mina intressen, favoritmat, med mera.

Vilka var dina favoritämnen i skolan? Språk, samhällsvetenskap och teater.

Vad dricker du helst? Vatten. Till middag gärna en iskall alkoholfri öl.

Vad är din favoriträtt? Jag gillar varma grytor och särskilt den här med kyckling, spenat, kokosmjölk, sötpotatis med cashewnötter eller rostad mandel. Serveras med ris.

Vad lägger du helst pengar på? Bra och rättvis mat, resor och upplevelser.

Vilken bok rekommenderar du? The Secret. Annars Robin Sharmas böcker som Munken som sålde sin Ferrari, Ledaren utan titel och Vem gråter vid din grav?

Favoritfärg? Lila.

Vart reser du helst? USA.

Har du några syskon? Ja, 2 st storebröder.

Vilken är din favoritrestaurang? Restaurang Salt som ligger precis vid vattnet i Tylösand, Halmstad. Magiskt att sitta på deras veranda och se på när solen går ner där en sommarkväll.

Är du en känslomänniska? Absolut. Jag har inte alltid gillat den här egenskapen men idag ser jag det som en av mina största styrkor och något jag är tacksam över. När jag träffar människor idag med olika utmaningar och de berättar hur de mår så är jag mycket bättre på att kunna hjälpa dem eftersom jag har gjort en liknande resa själv. Först när du klarar av att känna och gå på djupet med dina känslor så kan du också identifiera orsaken bakom, ta itu med problemet och gå ut starkare. Det är då du utvecklas och kan gå vidare.

affirmationer-vid-atstorningar

Använder du affirmationer? Ja, varje dag. För dig som inte vet vad en affirmation är så är det helt enkelt en positiv mening som du säger, tänker eller känner – ja, ALLTING! När du säger din mening (affirmation) skickar du ut den och rätt energi till universum. Enligt attraktionslagen så all energi som skickas ut till universum kommer också tillbaka till dig, du vet bara inte när du får det tillbaka eller i vilken form. Men det kommer tillbaka och det är därför det är så viktigt att vara medveten om sina tankar och tänka positivt. Skickar du ut negativa tankar, ord eller känslor så kommer dem också tillbaka så det är bra att veta vad du skickar ut för något. The Secret är en superbra bok om attraktionslagen för dig som blir nyfiken och vill veta mer om detta.

Kan du ge ett exempel på en affirmation som du gillar? Det finns jättemånga. Det här är en favorit: Jag är ärlig mot mig själv, lyssnar på mitt hjärta och väljer kärlek.

Vad lyssnar du på för musik? Robyn och Laleh för både musiken och låttexterna. De följer sina hjärtan och det hörs i musiken tycker jag.

Din favoritfilm? Jag ser inte så mycket på film. Dock tycker jag Titanic fortfarande är helt fantastisk även fast det snart är 20 år sedan den hade premiär första gången.

Favoritprogram? Bonde söker fru är mysigt 🙂

En god vana? Varje dag är mitt mål att göra minst en god sak för någon annan utan att det är jobbrelaterat eller självklara saker som man förstås alltid bör göra som medmänniska.
Det kan t ex vara att ta sig tid att stanna och fråga om någon behöver hjälp med att hitta
rätt eller läsa kartan om hen ser lite förvirrad ut.

Vad vill du ändra på? Jag upplever att Sverige har blivit ett kallt land att leva i och gillar inte det. Det känns som att vi har slutat att ta hand om varandra och lämnar den som har det kämpigt eller är sjuk till sitt eget öde. 

Om det är något jag vill hjälpa till med så är det att förändra detta.

Det är ok att vara rädd men det får inte hindra oss från att sluta agera när vi ser att något är fel.

Det går inte att skylla på att man är rädd.

Det är inte att ta ansvar för sina handlingar eller medmänniskor.

Vi måste bli bättre på att välja kärlek, våra hjärtan och
stå för det vi tycker känns rätt. 

Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 2

Intuitivt ätande del 3
I förra inlägget skrev jag om intuitivt ätande och berättade om vad du kan starta med för att äta mer intuitivt genom att börja agera efter kroppens signaler.

Idag kommer del 2 i min serie om hur du som vill också kan träna på att äta mer intuitivt. I detta inlägget beskriver jag hur processen till sunda ätbeteenden startar inuti ditt eget huvud.

Undvik snabba resultat – satsa istället på hållbarhet
Det går förstås att åstadkomma förändringar bara man man bestämmer sig för att genomföra dem. Dock brukar det långsiktigt inte bli lika bra resultat som när man har blivit medveten om och har en bättre förståelse för sitt inre först såsom våra känslor och tankar som styr våra handlingar.

Hur många som röker har inte bestämt sig för att sluta röka fler gånger i sitt liv? Det fungerar en period men inte sällan faller de tillbaka i sina gamla vanor med tiden. Samma sak sker i många fall vid en ätstörning där många återfaller i gamla mönster efter avslutad behandling.

Varför då? Tja, det finns förstås många svar på den frågan. Ett svar kan vara att man har rusat igenom behandlingen och inte ägnat tillräckligt mycket tid åt att göra alla stegen rätt från början.  Om man ständigt återfaller i gamla mönster kan det vara en god idé att lägga mer tid på att utforska sitt inre för att ta reda på varför man känner som man gör vid vissa situationer kring mat och framförallt ta reda på vilka tankar bakom som är orsaken till dessa känslor.

I dagens inlägg vill jag därför gärna försöka ge dig några verktyg för att du ska kunna förstå varför du känner som du gör ibland och vad du kan göra för att hitta din egen kraft till att vilja åstadkomma förändringar. Det är nämligen alltid bäst att kraften till att vilja förändra en situation ska komma från dig själv och inte externt utifrån från något annat håll.

frisk från anorexi
Du blir vad du tänker
Först och främst. Du blir inte vad du äter men däremot vad du tänker. Våra känslor styr våra handlingar och våra tankar bestämmer våra känslor.

Med andra ord om vi tänker negativa tankar hela dagarna kan det vara svårt att framkalla positiva känslor. Särskilt svårt blir det om vi inte ens är medvetna om att vi tänker negativt. Första steget är därför att bli medveten om vad du tänker. Hur pratar du till dig själv? Hur ofta boostar du dig själv med beröm och bekräftan?

Nästa steg är förändra negativa tankegångar till att bli positiva. Dock kan det förstås vara svårt att tänka positivt på beställning – då hade du förstås redan gjort det, eller hur? Det viktiga för att kunna tänka postivit är att du verkligen känner äkta känslor och inte tvingar fram något.

Trick för att skapa positiva känslor 
Så hur gör man då? Ett trick för att framkalla positiva känslor istället för olustkänslor är att sätta mål som får dig att känna dig peppad, laddad, förväntansfull, glad, exalterad, lycklig, tillfreds, nöjd eller liknande känslor som gör att du känner glädje inombords.

Under min process av tillfrisknad ville jag ha en mer avslappnad inställning till mat och kunna äta vad och när jag ville den dagen som jag blev frisk. Jag var under den här tiden livrädd för att inte kunna sluta äta om jag väl tillät mig att göra det. Jag var rädd för att tappa kontrollen och orolig för att jag skulle bli tjock om jag överlät till kroppen att avgöra hur mycket och när jag skulle äta.

I mitt fall var mina handlingar (eller snarare uteblivna handlingar) styrda av känslor som framförallt rädsla och oro (jag var rädd för att tappa kontrollen, rädd för att bli tjock, rädd för att bli onyttig, rädd för att känna mig ”oren”, etc). Mina känslor var till stor del orsaken till varför jag inte klarade av att våga äta normalt och lämna självsvälten.

Eftersom våra tankar bestämmer våra känslor så var det viktigt för mig att sätta mål som gjorde att jag fylldes med glada och positiva känslor när jag tänkte på alla fördelar som fanns med att bli frisk. På så vis kontrollerade jag min hjärna och fick den att sluta utsöndra negativa tankar som tidigare hade fyllt mig med olustkänslor som rädsla och oro.

Writing Studying Working Planning ConceptSkriv ner dina mål
Jag började med att skriva ner vad jag ville ha för förändringar i mitt liv. Mitt huvudmål – det långsiktiga målet – var att bli helt frisk. Jag var väldigt specifik och fick ner många detaljer kring livet som frisk och inte enbart tillståndet i sig.

Personligen föredrar jag att tänka på mina mål i jag-form och present så att jag får en tydlig mental bild av hur livet ser ut när jag redan lever det liv jag vill.

Så här kunde det se ut i min anteckningsbok:

Jag är helt frisk (huvudmål)

Jag äter vad jag vill och när jag vill. Jag äter på ren känsla. Jag slutar äta när jag är mätt. Jag älskar mat. Jag är fri. Jag äger mina egna tankar. Jag bestämmer över mitt liv. Jag tränar för att må bra. Jag tänker klara och skarpa tankar. Jag har familj. Jag arbetar med det jag älskar och försörjer mig själv. Jag är nyfiken på människor och bryr mig om dem. Jag tar dagen som den kommer. Jag är flexibel. Jag gillar överraskningar. Jag älskar och blir älskad tillbaka. Jag älskar och trivs med min kropp. Jag har en snabb hjärna. Jag äter lunch ute på stan eller spontant hemma hos en kompis. Jag är stark inifrån och ut. Jag skojar gärna med andra människor. Jag har en glimt i ögat. Jag reser vart jag vill och upptäcker det jag vill. Jag engagerar mig. Jag lever livet som jag vill leva. Jag är lite galen. Jag fikar gärna. Jag älskar att leva. Jag är mentalt stark. Jag driver eget företag. Jag är trygg i mig själv och mina val. Jag bryr mig om mina medmänniskor. Jag bubblar inombords. Jag jobbar med kreativa projekt. Jag är passionerad i allt jag gör. Jag är bra på att bekräfta mig själv. Jag vet att jag är bra och att jag duger. Jag har en eld som brinner inom mig. Jag skriver en riktig kick-ass bok om att bli frisk från en ätstörning. Jag är modig. Jag tar ställning. Jag är inte rädd för att misslyckas. Jag provar gärna. Jag tror på mig själv och vet att jag kan. Jag oroar mig aldrig. Jag utmanar mig själv och flyttar fram mina gränser. Jag kontrollerar mina egna tankar och framkallar positiva känslor när det behövs. Jag är prestigelös. Jag arbetar med människor. Jag är nyfiken. Jag klär mig som jag vill. Jag ser ut som jag vill. Jag har massvis av färger i mitt liv. Jag skrattar högt. Min vardag är omväxlande. Jag bor bra. Jag är min egen ledare. Jag är en god lyssnare. Jag hjälper andra.”

Resan till målet är det viktigaste
Viktigt att komma ihåg att målet i sig inte är det viktigaste här utan vem som du kommer att utvecklas till genom att ta dig igenom processen av tillfrisknad. Bara för att jag har blivit frisk har jag inte blivit allt ovan som jag hade skrivit men min personlighet har utvecklats och jag har blivit en mycket bättre version av mig själv idag än före och under anorexin.

Tanken är att ju högre och fler mål du har desto fler och större möjligheter får du också att uppnå ett riktigt gott resultat.

SONY DSC

Känslor är vibrationer av vad du tänker
När jag läste mina mål ovan så framgick det väldigt tydligt varför jag ville bli frisk. Så fort jag tänkte på att vara frisk så kändes det som låg som mjuk bomull runt kroppen på mig – en sådan person ville jag vara! Blotta tanken på att vara frisk fick mina känslor att svämma över av lycka, harmoni, frihet, glädje och lyckorus – alla känslorna var vibrationer av mina egna positiva tankar.

Förstå dig själv innan du förändrar dig själv
Kom ihåg att egentligen hade ingenting förändrats externt – jag var fortfarande sjuk! Men det som hade förändrats var tankarna och känslorna inom mig. Jag hade börjat med att förstå mig själv innan jag försökte åstadkomma några förändringar.

Jag hade medvetet börjat skapa nya tankebanor i hjärnan och ändra mitt mindset genom att tänka på allting som gjorde mig glad med att vara frisk och helt sluta tänka på allting som jag var rädd eller orolig för.

Tack vare att jag började träna på att kontrollera mina tankar så blev jag bättre på att förknippa livet som frisk med härliga och positiva känslor istället för rädsla som stoppade mig från att bli frisk.

Nästa steg mot friska ätbeteenden
Nästa steg i processen av tillfrisknad innebar att rent praktiskt börja träna på att äta allt och avdramatisera enskilda livsmedel. Det steget blev betydligt mindre ångestladdat att ta då jag var bättre mentalt redo på ett helt annat sätt än jämfört med tidigare gånger som jag hade försökt bli frisk.

Utmaningarna som jag hade framför mig hade till stor del att göra med maten men även med mig själv som t ex att träna på bygga en god självkänsla.

Mer om hur jag praktiskt gick tillväga för att lyckas övervinna de hinder som stoppade mig skriver jag om i nästa inlägg som är del 3 i min serie om intuitivt ätande.

Ätstörningscoach

Det är min början.

Kära Ni,

Det har blivit dags för mig att kila vidare.

Egentligen hade jag tänkt låta det förra inlägget bli de absolut sista raderna som skrevs här. Men för att det inte ska kvarstå några frågetecken så skriver jag nu ut det i klartext:

Tack hjärtligaste alla som valt att följa Vägen från 37 kg!

Mitt liv och min resa fortsätter på annan plats.

Inte här.

Men vi kommer att mötas igen.

Dock utan din vetskap att det faktiskt var jag som en gång var ”hon den där Anna”.

Bra Bäst så.

För er som vill ha mer av Vägen från 37 kg så garanterar jag att även fast att det inte längre skrivs något mer på just den här webbplatsen så kommer både min penna och hjärnceller även i fortsättningen att gå glödheta.

Tack än en gång alla som följt med på den här resan!

Tack alla fantastiska läsare, andra skarpa bloggare & journalister (ni vet själva vilka ni är), kritiker, sponsorer och samarbetspartners.

Utan er skulle min jakt efter det friska livet inte ha varit hälften så spännande att genomföra. Ni har kryddat mina mentala och fysiska förändringar bara genom att finnas där. Satt guldkant på en annars svår och lång kamp.

Men hörrni, det gick till slut…!!!

För framtida förfrågningar, krönikor, artiklar, intervjuer, etc når ni mig även fortsättningsvis på: vagenfran37kg@spray.se

Jag ser fram emot vårt möte.

Varma & innerliga tankar från mig!

/ Anna

www.vagenfran37kg.wordpress.com

Ätstörningscoach

Tävla om en inspirationskväll!

Tävla om en biljett till inspirationskvällen på Rival i Stockholm den 31/01.

Huvudarrangör är nätverket 4good.

Dags att kickstarta igång året med en rejäl tävling!

Förra gången var första priset att få följa med mig på en inspirationskväll som 4good arrangerade i november.

Nu är det alltså dags igen.

Nätverket arrangerar regelbundet olika events runtom i landet (som t ex Malmö och Göteborg).

Varje kväll har sitt egna tema med intressanta föreläsare. Som besökare bjuds man på vin och choklad, får en generös goodiebag, deltar i skojiga utlottningar och har chans att titta runt hos de spännande utställarna.

Temat för kvällen är ”Get Bodywise and Soulful” och uppmanar dig att sparka igång det nya året genom att:

”Ge dig själv mer hälsa och energi – inifrån och ut – och hela vägen fram!”

Föreläsarna:

BLOSSOM TAINTON (Nybliven chefredaktör, Coach, Artist)
CAROLINE AF UGGLAS (Artist och Kreatör)
MICHAEL SÖDERMALM (En av Sveriges mest anlitade mentala tränare)
SUNSHINE STORY: ULRICA NORBERG (Filmvetaren och akademikern som blev yogi)

För att vara med och tävla om att följa med mig till Rival den 31:e januari ber jag dig svara på tävlingsfrågan:

Vad gör du för att ta hand om dig själv?

Alla som svarar har chans att vinna.

Du mailar tävlingssvar + ditt namn, åldermob nr och emailadress till: vagenfran37kg@spray.se

Skriv ”4good” i ämnesfältet.

Tävlingen stänger kl 18.00 nu på fredag 7/1. Vinnaren kontaktas därefter via mail.

Lycka till!

Självhjälp

Jo, jag vann!

Den här veckan kommer jag att sammanfatta året som har gått. Höjdpunkter, milstolpar, nya höjder på friskstegen och liknande. 

Kort sagt en slags variant av ”Mina bästa nyårskarameller”. 

Bäst i år var utan tvekan att få bli nominerad till UnderbaraClara-stipendiet. Sedan att det gick så långt att det  blev jag som tilldelades stipendiet i slutändan, det trodde jag aldrig

Kajsa frågar:

Vad innebar stipendiet från UnderbaraClara? Vad gick det ut på?

Var det ett stort stipendium?

Vad ska du göra för pengarna?  

Jag har svarat på liknande frågor tidigare i höstas under inlägget UnderbaraClara-stipendiet, varför?

Summan var på 5 000:- som jag har avsatt på ett separat konto.

Stipendiet utgör en grundbas för mig som har en förhoppning om att en dag kunna använda pengarna för att framöver bygga vidare på allt som jag skulle vilja göra (förändra, utveckla och förbättra!) inom området för tjejers hälsa och välmående.

Stipendiet är ett viktigt kvitto på att frågorna som jag lyfter fram är viktiga och måste disktuteras betydligt mer än vad dem gör idag. Framförallt måste allt snack och debatt leda till action, att det faktiskt händer något efter allt prat om tjejers ”situation” (?). Mer verkstad och mindre snack. Nu!  

Utnämningen var en mycket välbehövd puff och stöttning. För som ni säkert alla vet vid det här laget så kan det storma  rätt hårt här inne ibland och då är det extra skönt att få veta att det man gör är rätt.

I och för sig har jag väl egentligen aldrig behövt tvivla på att själva sättet som jag har valt att skriva om ätstörningar och hälsa på skulle vara fel.

För ju fler som blir upprörda över saker som jag skriver om, ja det brukar oftast betyda att här har vi verkligen en sko som klämmer = dvs en ännu större anledning att vi pratar om och lyfter frågan från alla möjliga olika håll.

Därför var stipendiet en väldigt viktig morot – det gav nytt syre till elden!

Så jag bloggar envist vidare.

För vem vet?

Kanske är det jag som en dag sitter i en referensgrupp med syfte att utveckla och förbättra kvinnors välmående och hälsa i det här landet? Eller kanske ännu bättre, att tillsammans med ett gäng smarta tjejer med skinn på näsan (finns loads av dem och många av dem är dessutom flitiga bloggare…) sparka igång förändringen på egen hand istället för att sitta på kammaren och rulla tummarna innan saker och ting händer, innan någon ska fatta.

För ärligt talat, idag är jag inte säker på att jag vill ha barn av den enkla anledningen att de ska behöva växa upp i det hårdnackade, ytliga västerländska klimatet som vi har. Det har visserligen alltid varit tufft att växa upp och man brukar säga ”barn av sin tid”. Och man kan heller inte mäta smärta…

Men… 

Ändå får jag känslan av att det blir allt hårdare att leva. Och att barn idag får svårare att ha kvar rätten att bara få vara barn.

Men som sagt, det går att förändra saker.

Så länge det finns glöd, en stark vilja, passion och lite jävaranamma.

Och tuffa tjejer förstås.

Men det vet jag att det finns.

Loads.

Ätstörningscoach

Skelettet i skidspåret

När ni läser det här spenderar jag eftermiddagen ute i skidspåret.

Det är faktiskt rätt häftigt, även fast jag befinner mig i södra Sverige så har vi fullt med snö den här julen. Det känns superlyxigt!

Jag är egentligen inte särskilt bra på utförsåkning men längdskidor har vi alltid försökt få till varje år.

Denna julen är jag betydligt starkare och mer robust i kroppen än i februari förra året. Förresten, någon som fortfarande minns vad som hände då?

Det blev trots allt en rätt otäck upplevelse… Ingen vacker historia.

Ni som missade inlägget så finns det att läsa här: Min kropp – jag älskar dig! 

Men i år är det som sagt en annan femma.

Skulle jag göra en vurpa vet jag att det är min rumpa som tar emot mig och inte själva skelettet och benpiporna.

Termosen med varm choklad och ett gäng lussekatter har också fått följa med ut,  precis som när jag var liten. Så snart dags för en eftermiddagsfika.

God fortsättning på er!

media, Självhjälp

UnderbaraClaras bloggstipendium – Annika Marklunds motivering!

Bild lånad från Pyttis blogg (Anna Larsson)

***

En fin läsare mailade och frågade om jag hade missat att läsa Annika Marklunds motivering till varför min blogg – som hon själv skriver var – ”var den självklara vinnaren”.

Nej, jag har självklart inte missat att läsa den!

Men jag ställer mig tveksam till hur mycket jag egentligen kan och vågar skriva om hur stolt och genomglad jag faktiskt fortfarande är för allt det här med UnderbaraClara-stipendiet.

Med risk för att det ska låta som att  allt spektakel har stigit mig helt åt huvudet kan jag dock lugna ev. berörda och säga att så är inte fallet.

Snarare blir jag oerhört generad…!

Men fasiken, när jag tänker efter så är det här trots allt min blogg och här publicerar jag vad jag vill.

Grundtanken är ju trots allt att bloggen ska göra gott, inspirera och få en att må bra när man kikar in här.

Marklunds motivering är ju så genomfin att det vore rent brottsligt att välja att inte dokumentera den permanent här i bloggen.

Därför kommer den är, Marklunds motivering till stipendiet:

”‘Vägen från 37 kg’ bjuder på oerhört ärlig, inspirerande och framför allt viktig läsning – inte bara för de som lider eller har lidit av en ätstörning, utan också för alla som ligger och vinglar på gränsen. Som hoppar över måltider då och då, tränar lite hårdare än de egentligen orkar eller föraktar sig själva för att de inte gör det.

Att arbeta mot ätstörningar handlar så mycket om att förändra tankesätt, synen på mat, träning, våra kroppar och vad som är verkligen betyder något i livet. Där lyckas Anna vara en sann inspiratör.”

Att bli frisk, verkligen helt frisk, från en ätstörning tar tid. Ibland påstås det att man aldrig blir riktigt frisk.

Det tror inte jag på, absolut inte.

Men däremot är det nödvändigt att alltid vara uppmärksam på de tankar som kan försöka smyga sig tillbaka, ofta när man är som allra mest sårbar.

När man är van att använda ätstörningen som ett sätt att kontrollera och hantera sin verklighet är det skrämmande lätt att glida tillbaka när allt omkring en är kaos. Inte för att det på något sätt hjälper, men för att det ger en inbillad känsla av säkerhet, trygghet, struktur.

Därför går jag in på ”Vägen från 37 kg” ibland.

Som ett stöd, och som en påminnelse: om vilket helvete det är att vara fast i de sjuka tankarna, om hur viktigt det är att fortsätta kämpa för att få vara frisk.

Ett stort, varmt grattis till Anna.

Du behövs.”


Ångest, Mat, Självhjälp

Anorexin hinner inte med längre!

Hej på er Sverige!

Äntligen börjar det ordna till sig med uppkopplingen.

Känner mig som en stor mes som upprepar detta ”problem” i varannat inlägg men man märker sannerligen hur ovan man är att vara utan internet när det plötsligt börjar gå upp emot en vecka utan att man kan koppla upp sig…

Hur som helst, en kort lägesrapport tänkte jag hinna med innan det är dags att ta en dusch och tillbringa resten av kvällen framför teven i nya lyan.

Först vill jag varna för äckligt mycket positivitet. Ni som inte fixar detta får helt enkelt blunda väldigt hårt för jag tänker inte hålla tillbaka längre.

Jag mår så oförskämt bra efter de här cirka tre veckorna som har gått sedan min nystart med framförallt maten (då träningsbiten ordnade upp sig under förra året för mig).

Den här gången verkar även maten funka, på riktigt, och inte bara någon dag här och där eller enstaka måltider.

21 dagar i sträck utan att väga maten en enda gång och utan en endaste lightprodukt (förutom läsk) i kylen.

När det blivit dags för lunchtid på jobbet har jag nästan gråtit av lycka när jag får ställa ner min lunchlåda jämte kollegornas och utan att skämmas svarar på den obligatoriska frågan:

”Vad blir det för gott idag?”

För första gången kan jag på riktigt presentera en ”riktig” lunch som gör frågeställaren själv avundsjuk på min lunch(något jag är ovan vid, förr var  varenda liten ingrediens extrem-nyttig, vägd och skärskådad in i minsta detalj + kaloriinnehållet var räknat på till pricken givetvis).

Jag trodde på allvar aldrig att tiden skulle få komma då jag utan att skämmas för en ovanligt hög nyttighetsfaktor svarar ”Hemlagat potatismos, köttbullar och lingon”.

Bara att slippa räkna och väga maten i lunchlådan och inte ha en aning om kalorinnehållet gör en sådan stor och viktig skillnad i mitt liv (får så mycket tid över på kvällen när jag kommer hem då det bara är att slänga ner resterna direkt från kvällsmiddagen, fantastiskt smidigt). Min vardag är plötsligt väldigt enkel och okomplicerad.

Har även märkt att måltiderna i sig blivit ”mindre viktiga” på så vis att vissa måltider kanske bara blir ”halvgoda” men jag äter ändå oavsett, eftersom att allt jag äter trots allt fyller en viktigt funktion någonstans i kroppen.

Den absolut största skillnaden som har skett för mig efter de här veckorna är att jag överäter extremt lite och är väldigt sällan sugen på sötsaker numera. De första veckorna är knepigast för när man väl tillåter sig äta t ex naturgodis blir det en slags ”passa-på” effekt och man har svårt att sluta äta när man väl börjar.

Men hörrni, det blir bättre och meningen är i princip att man ska överäta för med tiden förstår både du själv och din kropp att maten du överäter av inte är så speciella som du tyckte tidigare när du förbjöd dig. Men för att det ska funka och du ska komma över trösklen och lyckas äta mer ”Måttliga” mängder kan du inte svälta, kräkas, träna eller på annat kompensera för ditt höga kalorintag.

Jag säger det ofta men det är för att jag vet att det är helt sant: Så länge du kompenserar dagen efter (eller före måltiderna) är det extremt svårt att bli frisk från din ätstörning.

Du kommer att få ångest för att du överäter flera hekton choklad. änk igenom detta innan du börjar äta och förlika dig med detta. Acceptera att vägen till friskheten ser ut så här. På så vis blir ångesten mycket enklare att hantera efteråt.

Dagen efter när ångesten skriker i huvudet och bultar i bröstet har du på förhand redan bestämt att du ska äta dina 5-6 mål och de innehåller sådant du tycker är gott och inga lågkaloriprodukter.

Nöt in detta, så småningom utvecklar du en ”skit-samma” mentalitet och du vet att du kan äta vad du vill när du vill. Samtidigt blir maten mindre vikig och tar mindre plats i ditt liv.

Detta är basregler som FUNGERAR.

En annan sak är att du säkert kommer vilja passa på att äta sötsaker i början när du inleder din ”testperiod” om socker och sötsaker länge varit ett förbud för dig. Skräms inte av detta utan låt det ske.

Mitt sötsug är idag inte närheten av hur stort som det var förrut och jag tror mycket är tack vare att jag äter väldigt varierat och regelbundet.

Dock ska tilläggas att överätningar fortfarande sker men det behöver som sagt definitivt inte vara godis, för min del handlar det ofta om nötter som fortfarande är ”VAAA? Får jag verkligen lov att äta det här…?!”. Min lösning är att äta lite nötter varje dag, det är det absolut bäst har jag märkt.

Innan överätningen igår var det säkert över 5-7 dagar sedan sist jag åt nötter och då slås ”överlevnadsinsikten” autromatiskt på av gammal vana.

Hatar känslan innerligt dagen efter men återigen, så fort jag ätit några ”normala” måltider under dagen har jag glömt gårdagens ”snedsprång”.

Så jag har fortfarande situationer som jag måste ”ätträna” och fortfarande öva på men det är helt sjukt att jag inte har en enda tanke på att vilja bli ”ren” igen och köra igång på lättprodukter igen.

Tvärtom, livet har på allvar lyft rejält och det avspeglar sig på så många plan i mitt liv samtidigt just nu att jag måste gnugga mig i ögonen för att fatta att allt det här positiva är menat för mig  och att det har blivit min tur – på riktigt – äntligen!

Ätstörningscoach

Vad gör du på fritiden?

Eller vad vill du göra när du är frisk?

Idag vill jag hemskt gärna att ni tipsar om intressanta kurser eller aktiviteter som man kan göra på fritiden.

Numera bor jag i Stockholm och här finns väl egentligen det mesta. Dock tycker jag ändå att det är svårt att komma på vad man göra efter att så länge har varit ”off” samhället eller hur man nu bäst kan beskriva min situation…

Kanske kan man göra aktiviteten över en hel termin, en helg eller för en dag…

Som sagt, tipsa mig så att jag får lite rolig läsning ikväll! Skit i att den ska vara rolig/spännande för andra att läsa om, jag vill höra allt om det så är spela fotboll eller gå en kurs i surdegsbakning…

Förresten, någon som vet var man hittar en tenniskurs för vuxna i Sthlm?

Även intresserade av liknande aktiviteter som Sats Flow (gillar inte Yoga särskilt mycket men t ex Sats Flow/Body Balance tycker jag är skönt).

Har hört att det ska finnas något särkilt center där man kan dansa Afro och deltagaren verkligen klär upp sig därefter samt har lokaler som är anpassade efter temat. Något som vet vad detta kan vara för ett ställe?

Ätstörningscoach

T.O.R Stockholm. NU.

Haha, idag är jag riiiktigt på krigsstigen!

Energin sprutar ur öronen och jag kommer konstant på mig själv att tänka:

”…det här är för bra för att vara sant!”

Tyvärr får jag ALLTID dåligt samvete när jag mår som allra bäst, är detta något ni också känner igen er i?

Det är hur som helst en jäkla ovana.

Är så fruktansvärt trött på att ha en sådan syrlig ton ringandes i huvudet. Så fort jag mår bra och njuter av livet så skrattar rösten högt och rått åt mig: ”Jaja, njut du så länge det varar…”

Vaddå? tänker jag. Som att man inte får lov att vara glad och lycklig i ett strängt och lutherskt Sverige eller beror de här tankarna på något annat?

Gaaah, jag kan bli galen på det resonemanget!

Usch, vad jag svamlar men kanske förstod ni någonting av det där..?

Hur som helst, idag är jag verkligen på gång och just nu är jag på väg till Sthlm.

En blixtvisit så jag stannar nog bara över dagen då det behöver fixas med några saker (Med vad? Det får ni veta längre fram…)!

Tror inte jag hinner blogga något under dagen men man ska aldrig säga aldrig… vissa dagar kan jag vara lite busig och bränna av lite fler inlägg än vanligt. Den som lever får se! 😉

Allt gott så länge!

xxx Anna