Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 2

Intuitivt ätande del 3
I förra inlägget skrev jag om intuitivt ätande och berättade om vad du kan starta med för att äta mer intuitivt genom att börja agera efter kroppens signaler.

Idag kommer del 2 i min serie om hur du som vill också kan träna på att äta mer intuitivt. I detta inlägget beskriver jag hur processen till sunda ätbeteenden startar inuti ditt eget huvud.

Undvik snabba resultat – satsa istället på hållbarhet
Det går förstås att åstadkomma förändringar bara man man bestämmer sig för att genomföra dem. Dock brukar det långsiktigt inte bli lika bra resultat som när man har blivit medveten om och har en bättre förståelse för sitt inre först såsom våra känslor och tankar som styr våra handlingar.

Hur många som röker har inte bestämt sig för att sluta röka fler gånger i sitt liv? Det fungerar en period men inte sällan faller de tillbaka i sina gamla vanor med tiden. Samma sak sker i många fall vid en ätstörning där många återfaller i gamla mönster efter avslutad behandling.

Varför då? Tja, det finns förstås många svar på den frågan. Ett svar kan vara att man har rusat igenom behandlingen och inte ägnat tillräckligt mycket tid åt att göra alla stegen rätt från början.  Om man ständigt återfaller i gamla mönster kan det vara en god idé att lägga mer tid på att utforska sitt inre för att ta reda på varför man känner som man gör vid vissa situationer kring mat och framförallt ta reda på vilka tankar bakom som är orsaken till dessa känslor.

I dagens inlägg vill jag därför gärna försöka ge dig några verktyg för att du ska kunna förstå varför du känner som du gör ibland och vad du kan göra för att hitta din egen kraft till att vilja åstadkomma förändringar. Det är nämligen alltid bäst att kraften till att vilja förändra en situation ska komma från dig själv och inte externt utifrån från något annat håll.

frisk från anorexi
Du blir vad du tänker
Först och främst. Du blir inte vad du äter men däremot vad du tänker. Våra känslor styr våra handlingar och våra tankar bestämmer våra känslor.

Med andra ord om vi tänker negativa tankar hela dagarna kan det vara svårt att framkalla positiva känslor. Särskilt svårt blir det om vi inte ens är medvetna om att vi tänker negativt. Första steget är därför att bli medveten om vad du tänker. Hur pratar du till dig själv? Hur ofta boostar du dig själv med beröm och bekräftan?

Nästa steg är förändra negativa tankegångar till att bli positiva. Dock kan det förstås vara svårt att tänka positivt på beställning – då hade du förstås redan gjort det, eller hur? Det viktiga för att kunna tänka postivit är att du verkligen känner äkta känslor och inte tvingar fram något.

Trick för att skapa positiva känslor 
Så hur gör man då? Ett trick för att framkalla positiva känslor istället för olustkänslor är att sätta mål som får dig att känna dig peppad, laddad, förväntansfull, glad, exalterad, lycklig, tillfreds, nöjd eller liknande känslor som gör att du känner glädje inombords.

Under min process av tillfrisknad ville jag ha en mer avslappnad inställning till mat och kunna äta vad och när jag ville den dagen som jag blev frisk. Jag var under den här tiden livrädd för att inte kunna sluta äta om jag väl tillät mig att göra det. Jag var rädd för att tappa kontrollen och orolig för att jag skulle bli tjock om jag överlät till kroppen att avgöra hur mycket och när jag skulle äta.

I mitt fall var mina handlingar (eller snarare uteblivna handlingar) styrda av känslor som framförallt rädsla och oro (jag var rädd för att tappa kontrollen, rädd för att bli tjock, rädd för att bli onyttig, rädd för att känna mig ”oren”, etc). Mina känslor var till stor del orsaken till varför jag inte klarade av att våga äta normalt och lämna självsvälten.

Eftersom våra tankar bestämmer våra känslor så var det viktigt för mig att sätta mål som gjorde att jag fylldes med glada och positiva känslor när jag tänkte på alla fördelar som fanns med att bli frisk. På så vis kontrollerade jag min hjärna och fick den att sluta utsöndra negativa tankar som tidigare hade fyllt mig med olustkänslor som rädsla och oro.

Writing Studying Working Planning ConceptSkriv ner dina mål
Jag började med att skriva ner vad jag ville ha för förändringar i mitt liv. Mitt huvudmål – det långsiktiga målet – var att bli helt frisk. Jag var väldigt specifik och fick ner många detaljer kring livet som frisk och inte enbart tillståndet i sig.

Personligen föredrar jag att tänka på mina mål i jag-form och present så att jag får en tydlig mental bild av hur livet ser ut när jag redan lever det liv jag vill.

Så här kunde det se ut i min anteckningsbok:

Jag är helt frisk (huvudmål)

Jag äter vad jag vill och när jag vill. Jag äter på ren känsla. Jag slutar äta när jag är mätt. Jag älskar mat. Jag är fri. Jag äger mina egna tankar. Jag bestämmer över mitt liv. Jag tränar för att må bra. Jag tänker klara och skarpa tankar. Jag har familj. Jag arbetar med det jag älskar och försörjer mig själv. Jag är nyfiken på människor och bryr mig om dem. Jag tar dagen som den kommer. Jag är flexibel. Jag gillar överraskningar. Jag älskar och blir älskad tillbaka. Jag älskar och trivs med min kropp. Jag har en snabb hjärna. Jag äter lunch ute på stan eller spontant hemma hos en kompis. Jag är stark inifrån och ut. Jag skojar gärna med andra människor. Jag har en glimt i ögat. Jag reser vart jag vill och upptäcker det jag vill. Jag engagerar mig. Jag lever livet som jag vill leva. Jag är lite galen. Jag fikar gärna. Jag älskar att leva. Jag är mentalt stark. Jag driver eget företag. Jag är trygg i mig själv och mina val. Jag bryr mig om mina medmänniskor. Jag bubblar inombords. Jag jobbar med kreativa projekt. Jag är passionerad i allt jag gör. Jag är bra på att bekräfta mig själv. Jag vet att jag är bra och att jag duger. Jag har en eld som brinner inom mig. Jag skriver en riktig kick-ass bok om att bli frisk från en ätstörning. Jag är modig. Jag tar ställning. Jag är inte rädd för att misslyckas. Jag provar gärna. Jag tror på mig själv och vet att jag kan. Jag oroar mig aldrig. Jag utmanar mig själv och flyttar fram mina gränser. Jag kontrollerar mina egna tankar och framkallar positiva känslor när det behövs. Jag är prestigelös. Jag arbetar med människor. Jag är nyfiken. Jag klär mig som jag vill. Jag ser ut som jag vill. Jag har massvis av färger i mitt liv. Jag skrattar högt. Min vardag är omväxlande. Jag bor bra. Jag är min egen ledare. Jag är en god lyssnare. Jag hjälper andra.”

Resan till målet är det viktigaste
Viktigt att komma ihåg att målet i sig inte är det viktigaste här utan vem som du kommer att utvecklas till genom att ta dig igenom processen av tillfrisknad. Bara för att jag har blivit frisk har jag inte blivit allt ovan som jag hade skrivit men min personlighet har utvecklats och jag har blivit en mycket bättre version av mig själv idag än före och under anorexin.

Tanken är att ju högre och fler mål du har desto fler och större möjligheter får du också att uppnå ett riktigt gott resultat.

SONY DSC

Känslor är vibrationer av vad du tänker
När jag läste mina mål ovan så framgick det väldigt tydligt varför jag ville bli frisk. Så fort jag tänkte på att vara frisk så kändes det som låg som mjuk bomull runt kroppen på mig – en sådan person ville jag vara! Blotta tanken på att vara frisk fick mina känslor att svämma över av lycka, harmoni, frihet, glädje och lyckorus – alla känslorna var vibrationer av mina egna positiva tankar.

Förstå dig själv innan du förändrar dig själv
Kom ihåg att egentligen hade ingenting förändrats externt – jag var fortfarande sjuk! Men det som hade förändrats var tankarna och känslorna inom mig. Jag hade börjat med att förstå mig själv innan jag försökte åstadkomma några förändringar.

Jag hade medvetet börjat skapa nya tankebanor i hjärnan och ändra mitt mindset genom att tänka på allting som gjorde mig glad med att vara frisk och helt sluta tänka på allting som jag var rädd eller orolig för.

Tack vare att jag började träna på att kontrollera mina tankar så blev jag bättre på att förknippa livet som frisk med härliga och positiva känslor istället för rädsla som stoppade mig från att bli frisk.

Nästa steg mot friska ätbeteenden
Nästa steg i processen av tillfrisknad innebar att rent praktiskt börja träna på att äta allt och avdramatisera enskilda livsmedel. Det steget blev betydligt mindre ångestladdat att ta då jag var bättre mentalt redo på ett helt annat sätt än jämfört med tidigare gånger som jag hade försökt bli frisk.

Utmaningarna som jag hade framför mig hade till stor del att göra med maten men även med mig själv som t ex att träna på bygga en god självkänsla.

Mer om hur jag praktiskt gick tillväga för att lyckas övervinna de hinder som stoppade mig skriver jag om i nästa inlägg som är del 3 i min serie om intuitivt ätande.

Ätstörningscoach

Vägen från 37 kg – snart i ny version!

Tack för all feedback igår på ämnet framtida föreläsningar.

Det verkar i varje fall inte som att det kommer bli alldeles folktomt i lokalen den dagen som det väl blir dags – otroligt peppande att få höra!

Generöst av er att inte hålla inne på era tankar. Trots allt är de dessa som räknas och som måste lyssnas på för att kunna åstadkomma alla förändringar framöver.

Nu blir inte mycket mer skrivet än så här ikväll.

Jag sitter och pillar med bloggen, funktioner, layout och utseende.

Det är lite pysslande men i morgon när ni kikar in här är det en uppdaterad och fräsch ”Vägen från 37 kg” som möter er.

Välkomna tillbaka snart!

Ätstörningscoach

Ingen liten ”Nickedocka”

It´s time to speak your mind!

***

Är det bara jag som har reagerat på hur fåordig man blir av anorexin?

Som att svälten bidrar till att man en dag plötsligt saknar åsikter?

När jag började märka av de här förändringarna hos mig själv fick jag smått panik. Vad höll egentligen på att hända med mig?

Så länge jag kan minnas har jag alltid haft rätt starka åsikter om saker och ting. Aldrig varit den som undvikit att sträcka upp handen i klassrummet. Istället har jag med glädje debatterat och tyckt annorlunda bara för att få lite ”edge” på diskussionen och provocerat fram andras åsikter som kanske annars aldrig skulle ha kommit fram.

Därför reagerade jag rätt starkt när jag märkte vilken otäck personlighetsförändring jag började genomgå. Egentligen kanske det är fel att säga att anorexin tog bort mina åsikter, snarare tog de längre tid för mig att tänka ut och formulera.

Ett samtal och en diskussion kräver att den man pratar med har tålamod och förstår ens tankegångar.

Jag tror det var därför som jag började undvika att överhuvudtaget säga något alls. Ofta tappade jag tråden, när jag väl hade kommit på vad jag stod i frågan så replikerade jag några sekunder senare än brukligt. Men  halvvägs in i meningen hände det något (och händer fortfarande ska tilläggas tyvärr). Jag glömde helt sonika bort vad min poäng var och kunde följaktligen inte avsluta meningen på något snyggt sätt.

Jag tappade allt oftare tråden och konsekvenserna blev såklart att den jag pratade med tyckte det var svårt att hänga med i mina tankegångar. Förmodligen upplevde man mig som rätt seg att prata med då jag först tog alldeles för lång tid på mig att analysera sönder mina tankar innan jag ens lyckades formulera och förklara dem i ord.

Jag trodde på allvar att min ”fördumning” och sega hjärna berodde på svälten och att de var permanenta hjärnskador.

Men hör och häpna nu!

De senaste två månaderna har jag kommit på mig själv att inte bara en gång utan vid många tillfällen vara den som själv tar upp ett ämne till diskussion. Istället för att bara flyta med har jag ett starkt behov av att få berätta, reda ut, diskutera, ifrågasätta och säga saker med en twist/glimten i ögat.

Detta är ett underbart kvitto för en som vet att man i grunden definitivt inte är någon konflikträdd person. Jag vågar både prata och ifrågasätta igen. Jag som på riktigt trodde att det var kört, att jag var dömd att vara sådär fåordig och innehållslös livet ut.

Men visst blir man nyfiken. För återigen, vad händer inne i kroppen egentligen?

Är det mängderna fett och extra kalorier som smörjer och snabbar upp hjärncellerna eller vad?!

Överhuvudtaget är jag inte längre bara en del av dagen, jag ser själv till att vara med och påverka den. Jag tar egna initiativ och är på riktigt med och utformar den.

Det är fantastiskt att kroppen tycks börja känna att den idag har mer resurser över till att lägga på mer  ”onödiga” saker. Den behöver inte längre enbart fokusera på att prioritera min överlevnad. Det är så det känns i alla fall!

Någon som känner igen sig?

Självhjälp

Att bli fri från en ätstörning – fortsättningen

Jag fortsätter liksom igår att gästblogga hela den här helgen hos Tjejzonen.

***

Del 2 (Att bli fri från en ätstörning, om mina egna förändringar) läser ni idag på Tjejzonen – klicka er vidare här.

Del 1 (min bakgrund) som publicerades igår på samma sajt finns att läsa här.

Del 3, sista delen som innehåller mina egna s.k ”Gyllene Regler” kommer i morgon (söndag).

Lämna gärna en kommentar, alltid lika intressant att få höra era egna tankar.

Självhjälp

Forts. testvecka

Att vara fri.

Att vara frisk.

Att äga sina egna tankar.

Det är enklare än du tror.

*****

Ni är så himla fina.

Mailen dundrar in i inboxen och jag blir på riktigt rörd. Ni skriver och delar med er så genereöst om er egna upplevelser och ger mig så mycket beröm att jag rodnar. Jag blir så inspirerad av er.

Och som jag brukar skriva, starkare och smartare personer än ni som läser här går inte att hitta. Jag är så glad att just NI väljer att läsa min blogg. Jag är verkligen superbortskämd med att ha världens bästa läsare.

Tack för att ni är så otroligt fina och stöttande mot både mig och mot varandra! Hoppas ni förstår vilka härliga personligheter som ni alla har! Ge er själva en extra ryggdunk för att ni är så j-kla bra!

Just nu är det dock ett moln av dåligt samvete över mig själv. Det är fullt ös på jobbet och samtidigt håller jag på med de sista förberedelserna inför USA. Stress är bara förnnamnet (men det är positiv stress, allt jag gör just nu lever jag för!).

Så ni får inte bli besvikna och tro att jag inte bryr mig om jag inte hinner svara på alla era mail och kommentarer just nu. Det är lite mycket  för tillfället men jag lovar er att jag LÄSER ALLT! I natt satt jag uppe till kl två och gick igenom allt (och grät faktiskt av ren o skär lycka när jag läste igenom mailskörden – många kämpar så otroligt hårt och jag bara vet att ni kommer lyckas!).

Kan dessutom säga att alla rekommenderar att prova på en testvecka. Här är några kommentarer kring detta:

”Maste bara än en gang säga vilken oerhörd inspirationskälla du är.

Jag har haft ätstörningar i 13 ar nu och tack vare din blogg känner jag att saker och ting langsamt haller pa att ändra sig. Framför allt sättet jag ser mig själv pa.

Jag beslutade att prova pa en ”test vecka”. Är nu inne pa dag 4 och det gar faktiskt bra. Har haft angest, visst, men som du skrivit är det nagot man maste förbereda sig pa. Vilket jag gjort och det har hjälpt mig att hantera situationerna när det kännts jobbigt. Idag till lunch har jag planerat att äta plättar med hallon sylt och grädde!!! Det är nagot jag aldrig trodde att jag skulle vaga. (om jag inte planerat att spy upp det ända) Och nu ser jag faktiskt fram emot det. Otroligt men sant.

Jag har även tagit mig för att ge mig själv en liten utmaning varje dag. Till ex. idag da, grädde och sylt. Igar var det att skriva en motivationslista, imorgon ska jag fika pa stan med en vän. Och inte bara svart kaffe utan vad jag verkligen är sugen pa. Kanske paj, kaka, smörgas. Vem vet? Hur som helst försöker jag att inte planera sa mycket utan att, som du alltid säger, lyssna pa kroppen.

Än en gang, tusen tack för att du finns.”

(Personen ifråga är nu inne på dag 9 och har inte några som helst avsikter att gå tillbaka till sitt ”gamla” jag”)

En annan läsare:

”Skulle också säga att det som gjorde att jag vågade börja ”resan mot frisk” var tanken på att ”man kan ju alltid bli sjuk igen om ingenting funkar och jag blir besviken på det friska livet”. Jag önskar er alla att ni vågar testa och det kommer bli det viktigaste DU någonsin har gjort för dig själv!”

Så fortsätt kämpa alla därute. Ni har det alla i er. Våga, våga, våga. Jag kommer aldr gsluta tjata om det. Nu ska jag springa till posten och varför det då?

Jo, det kommer ni snart att få reda på…!!!

Produkttest, Självhjälp

Ännu en utmaning avklarad

Bagarens Jästmix Vetebröd


Nötmassa


Fantastico!

😀

Skrev i ett tidigare inlägg att jag fortfarande inte kan baka saker som jag sedan själv ska äta (matbröd och ”nyttigheter” är undantag). Nu har det blivit ändring på det!

Jag kan fika både tårtbitar, bullar och kakor hemma hos andra eller ute på stan men hemma har det länge varit en helt omöjlig uppgift. Men i samma sak som jag skrev ner det bestämde jag mig för att sluta vara så tråkig och frågade mig själv vad är det egentligen som hindrar mig från att verkligen göra det?

Jag kunde ärligt talat inte komma på något smartare svar än ”jag har bara fått för mig att jag inte får, att det inte funkar så…” Men VARFÖR då?! Vem har sagt att det inte ”funkar” så?!

Jag som stortrivs i köket också faktiskt är riktigt duktig på att både laga mat och baka, varför ska inte jag få göra det jag tycker så mycket om att göra? Jag har bara ett liv och ska jag då inte få göra det jag tycker om? Jag kommer ångra mig som pensionär om jag fortsätter med alla konstiga regler som en utsvulten hjärna har satt upp sen tidigare och därmed får mig göra på rutin numera utan att ens tänka efter eller reflektera varför jag gör sakr på ett visst sätt.

Därmed gjorde jag slag i saken idag och så gott det blev!

Det är vanliga fikabullar men innuti finns en god fyllning bestående av ren hasselnötsmassa (finns på bakavdelningen i butiken). Mycket godare än nötcremé och kul att variera med istället för de vanliga kanelbullarna. Bullarna är bakade på vetemjöl special och en särskild jästmix – se Bagarens Jästmix Vetebröd.

Resultatet blev riktigt bra och gav den där lyxiga konditorikänslan.

Basreceptet på bulldegen (finns på förpackningen):

Ingredienser
1 påse Bagarens Jästmix Vetebröd
14 dl vetemjöl special
1,75 dl strösocker
150 g smör eller margarin
5 dl mjölk
1 st ägg till pensling
Pärlsocker till topping

Fyllning
1 burk Nötmassa

Övrigt
Pappersformar

Gör så här
1. Sätt ugnen på 230°. Blanda de torra ingredienserna, men tillsätt inte allt vetemjöl på en gång.
2. Smält smöret i en kastrull, tillsätt mjölken, värm till 40° och blanda med de torra ingredienserna.
3. Knåda till en elastisk deg i ca 6-7 min i maskin (2 min långsamt och därefter 4 min på medelhastighet)
eller 15 min för hand, tills degen är smidig och elastisk. Den får vara lite lös, men inte kladdig.
4. Täck bunken med plast och låt jäsa i 15 min.
5. Kavla ut degen i en rektangel, ca 40×70 cm.
6. Stryk ut smör på degen och strö socker och kanel över. Rulla ihop degen och skär upp 26 bullar.
7. Sätt i pappersformar och låt jäsa på plåt under plast i ca 20 min.
8. Pensla bullarna med ägg och strö på pärlsocker.
9. Baka i 230° i ca 6-8 min. Det är viktigt att du inte öppnar ugnen i onödan, eftersom värmen då försvinner ut, det blir längre baktid och du riskerar att bullarna blir torra.

Ångest, Mat, Självhjälp

Min utmaning

Jag har blivit utmanad av Mezza. Och nu utmanar jag dig!

*****

Du bestämmer själv när din utmaning äger rum (det behöver inte vara imon om det blir för mkt stress o press, lite kort varsel för några av er kan jag tänka mig…?).

Huvudsaken är att du verkligen utmanar ÄS en dag. Gör något som ÄS inte gillar.

Här är några idéer:

Ät något du längtar efter (utan att kompensationsäta/träna under dagen eller dagen efter), skippa träningen för en hel dag, ring en kompis du inte hört av dig till på länge, fika/ät ute, ät helt normala portioner o regelbundet under en hel dag, bjud över några vänner o baka något som du sedan själv också äter.

Min egen utmaning för morgondagen:

Att laga en maträtt som jag aldrig tidigare klarat av att laga själv (”vågar” endast äta den – ibland! – ute på restaurang eller om någon annan gör den åt mig).

Reglerna (är mkt enkla): Jag får inte fuska eller hoppa över någon ingrediens. Receptet måste följas!

Det blir någon av följande maträtter: Moussaka, Nötpanerade kycklingfiléer m. ris, Flygande Jacob, ”Plåt-Pizza” eller kycklingwok med cashewnötter.

Uäääh, knyter sig redan i magen på mig. Usch… Aja, det är bra att jag ger ÄS en knytnäve i magen. Känner att det behövs nu. Fattar inte varför jag blir som paralyserad när jag tänker på utmaningen… jag klarar ju av så många andra saker som borde vara MYCKET värre kan man tycka… Men det bekräftar i och för sig bara hur ologisk som anorexin/ortorexin är. Det är en sjukdom och sjukdomar ska man inte ha hela livet. Det är något tillfälligt och som man blir av med om man tar sin medicin.

Och min medicin stavas:
F-Ö-R-Ä-N-D-R-I-N-G-A-R och E-X-T-R-A–K-A-L-O-R-I-E-R

Halleluja, here we go!

Ätstörningscoach

Ny header

Tyckte det var på tiden att bloggen fick sig en liten nyårspresent
– en NY HEADER!

Lovar att pyssla om dig extra mycket i år kära blogg. I år är det du och jag i vått och torrt (och såklart alla våra fantastiskt fina läsare!!)

Vad tycks? Fler förändringar som skulle uppskattas? Hur är användarvänligheten tycker ni? T ex hittar ni bland inläggen?

Tips och ideer tas tacksamt emot 🙂