Mat, Självhjälp

När är man frisk?

Jag såg att några av er hade lite tankar och funderingar kring det här när mensen kommer tillbaka: Den kom

En av kommentarerna:

Vilka är de viktigaste friskhetskriterierna att gå på enligt dig?

Fysiska och psykiska?

Viktigt att betona är att jag inte är medicinskt kunnig och ingen talesperson som kan bedöma när man når den ”friska gränsen”.

Det enda jag kan säga är att jag vet att det finns många kvinnor som menstruerar men ändå tänker osunt mycket på mat, träning och kalorier.

Bara för att man har mens betyder det inte att man är frisk.

Det är detta som är ganska så lurigt eftersom många av de tjejerna som ofta intervjuas i tidningar eller i TV när man gör ett reportage om ätstörningar, ofta är eller har varit väldigt underviktiga.

Lika lite som ätstörningar har att göra med vikten, lika lite säger mensen om hur personens tankar faktiskt ser ut i huvudet.

Tycker det är viktigt att betona detta särskilt eftersom det är vanligt att många undviker att söka hjälp för att de inte riktigt ”vet” vad de ska söka för, då de båda menstruerar och väger normalt.

Dock är ätstörningar så vanligt idag att ingen som behandlar ätstörningar kommer att tycka att du är konstig om du bara vågar ta kontakt och berätta hur du känner kring mat och / eller träning.

Det finns många eldsjälar där ute som är beredda att fånga upp och verkligen vill hjälpa dig!

Det som jag framförallt ser som kvitto på att min egen friskutveckling är – förutom att kroppen har visat att kunna återhämta sig – just det faktum att jag i princip aldrig längre tänker tankar som:

Är jag frisk nu?” eller  ”Är detta att vara frisk?”.

Jag pratade med en vän om detta häromdagen.

I början och väldigt länge under min friskprocess tänkte jag nämligen så gott som dagligen på det här med friskheten.

Så fort jag vågade utmana mig själv med nya livsmedel och matvanor tänkte jag direkt:

Undra om den här spaghettin betyder att jag är frisk nu?” eller

Oj, nu har jag vågat äta sötsaker ganska många gånger den här veckan – är jag mycket friskare nu då än innan?

Summan av kardemumman:

Frisk för mig handlar inte längre att tänka eller analysera så mycket huruvida jag är frisk eller inte.

Detta är i sig rätt logiskt för ju längre jag har kommit desto mindre skäl har jag ju faktiskt att fundera över det. För till vilken nytta då?

Äter man, så äter man ju, om ni förstår..?

Jag skulle kunna skriva minst 10 st olika inlägg om det här med att bli frisk, själva friskutvecklingen, etc. men det får bli en annan gång. Tycker det räcker så här men det finns många andra vinklar att ta upp i det här.

Tack än en gång för att ni är ni och har velat följa min resa under de här 1,5 åren.

Vi  börjar närma oss slutdestinationen, mina vänner…

Ätstörningscoach

Grow your potential!

Tävla om biljett till inspirationskvällen i Stockholm den 9:e mars.

Huvudarrangör är nätverket 4good.

Ny vecka står för dörren och för att göra den lite festligare så tycker jag att vi rivstartar den med en härlig tävling!

4good bjuder in till inspirationskvällen Grow your potential.

Ni som är bekanta med 4good sedan tidigare vet att ingen kväll som dem arrangerar lämnar någon besviken eller oberörd.

Jag har själv besökt två av deras events och mer om hur det var samt bilder från kvällarna kan ni läsa om här:

Go nuts och lev livet! (På temat Free your mind)

Äg dina egna tankar (Get Bodywise and Soulful)

Nu är det alltså dags för en ny temakväll på temat Grow your potential.

Kvällen är för dig som är sugen på att expandera, bli modigare och att prioritera smartare. Vem vill inte ha mer tid i kalendern och mer pengar på kontot?!

Det här eventet är själva premiären för nätverkets vidare internationella satsningar som nu sparkas igång under namnet 4good World.

Föreläsning ges på engelska av supercoacherna the dreamteam bakom Millioneusemetoden – Kirsten Stendevad och Christine Eilvig.

Under kvällen kommer föreläsarna att peppa och coacha oss till ett liv med mindre återhållsamhet, mer livsaptit och större bankkonton.

Hur går man från status quo till tillväxt?

Kirsten och Christine vet.

Förutom eventets härliga föreläsare bjuds det på mingel, vin och snittar. När det väl är dags att gå hem kommer det att vara med ett huvud sprängfyllt med en massa pepp, nya insikter och en hel del jävlaranamma.

För att vara med i tävlingen om att följa med mig den 9:e mars ber jag dig svara på tävlingsfrågan:

Vad drömmer du om?

Alla som skickar in har chans att vinna.

Du mailar tävlingssvar + ditt namn, åldermob nr och emailadress till: vagenfran37kg@spray.se

Skriv ”Drömmar” i ämnesfältet.

Tävlingen stänger kl 18.00fredag 18/2. Vinnaren kontaktas därefter via mail.

Lycka till!


 

Mat, Självhjälp

Den som äter bäst vinner!

Regelbundna måltider ser till att du kan gå precis hur långt som helst.

Med mat och fika i magen ligger du alltid minst ett steg före alla andra.

***

Igår blev det som sagt en avstickare upp till Stockholm.

När jag satt på flyget hem i går kväll/natt slog det mig hur många saker jag hade gjort annorlunda under dagen jämfört med för bara ett år sedan.

I takt med att svälten fick ta en allt större del av mitt del gick jag konstant runt med huvudet ”fullt av mat” (ni känner igen det här…) och det blir därför väldigt svårt att koncentrera sig på något annat.

Ett smart sätt att tänka för att varje dag minska ätstörningen med ett antal % är att fokusera på små saker i  ens vardag som motiverar en.

Då vi alla har olika liv, olika personligheter och olika värderingar krävs det att du själv funderar vad som är viktigt för att din egen vardag ska bli så innehållsrik, hållbar, långsiktig och rolig som möjligt.

Om vi tar mig som exempel.

När jag börjar dagen med frukost känner jag att hjärncellerna faktiskt ”vaknar till liv”. Jag slipper räkna timmarna till lunch och kan därför på förmiddagen i lugn och ro lägga ner all kraft och energi jag har på att göra ett gott intryck på våra kunder. Jag slipper läsa om dokumenten flera gånger utan att känna mig dum och jag blir heller inte rädd när chefen ber mig att komma med på ett spontant möte (förr blev jag direkt jätteorolig om jag inte hade ätit innan ett möte, var så rädd att jag skulle svimma mitt i och ställa till en cirkus).

Lunchen känns också bra för där får jag chans att öva på mina sociala förmågor (förutom att det är ett ypperligt bra tillfälle att få fylla på med energi) oavsett om det är hemma eller på jobbet.

Det är en bra känsla för självförtroendet och min friska personlighets att tänka att jag väljer att äta av egen fri vilja, inte för någon annans skull eller för att någon tvingar mig. Jag bara gör. Jag blir stark av mat. Stark kroppsligt men framförallt mentalt stark!

Det är en enorm power-känsla. Jag tar på riktigt makten över mitt eget liv och mina egna beslut. Att äta ordentligt tycker jag känns ”vuxet” och bara genom att göra så känns det som att att jag skjuter några extra centimeter i höjden. Jag blir stolt. Oslagbar!

Igår hade jag mitt allra viktigaste möte sent på eftermiddagen. Ni vet sådär jobbigt sent så att ätstörningen får en att tveka huruvida det är ”onödigt” att äta något innan, det är ju snart ändå dags för kvällsmat.

I samma stund som de här tankarna dök upp tog jag fram supervapnet; MAT.

Det är ett av avtalen (grundregel mot ÄS) att så fort jag börjar tveka och tänka på mat så äter jag något så slipper jag tänka på det något mer. Skit samma liksom om jag äter några hundra kalorier extra än vad jag ”brukar” göra. Om de extra kalorierna får mig att kunna fokusera på mötet eller vara närvarande när någon pratar med mig är det ju värt det, eller hur?

Sagt och gjort. Jag köpte en kulglass som jag slickade i mig i Kungsträdgården. Där satt jag och solade mig samtidigt som jag blev lugn som en filbunke och utan att anstränga mig fokuserade hjärnan plötsligt all sin energi på att orka skriva ner och formulera skarpa frågor och intressanta svar i anteckningsblocket.

Mötet gick bra och jag hade gjort allt i min makt för att jag skulle vara 100%  redo. Bättre förberedd än vad jag var kunde jag inte bli.

Vad jag vill säga med det här är att du måste hitta dina egna saker som betyder något för dig. Oavsett om det handlar om att bli en bättre medarbetare, student, dotter, son eller kompis så har du vissa saker som du gör varje dag som du säkert hade kunnat bli mycket bättre på om du bara tillät dig själv att äta regelbundet och inte slarva med några mål.

Kom ihåg detta, inte ens en sockerstinn fika efter lunchen är onyttig. Du behöver till och med den för att kunna vara den du är till 100% och krympa Ana i dig. Henne vill vi inte se mer, ju bättre du blir på fungerande matrutiner desto mer av dig får världen ta del av.

Vi vill se stora leenden framför allvarliga munnar. Förväntansfulla blickar istället för tomma och ihåliga. Spontana och energiska rörelser snarare än vaga och kontrollerade. Vi vill höra dina åsikter och få ta del av dina tankar och kluriga idéer.

Jag har sagt det förr men säger det igen:

Mat är inte lösningen på alla våra problem men på väldigt, väldigt många!

Ångest, Mat, Självhjälp

Äter en fralla istället för äpple – är det ok?

Fler läsarfrågor är på ingång!

Här kommer en som handlar om hur viktigt det är att kunna vara flexibel när det gäller mat. Detta för att vardagen ska fungera så smidigt som möjligt, världen får inte rasa ihop bara för att man tvingas välja något annat än det man från början hade tänkt sig.

Det finns inga heliga livsmedel. Inget är bättre än något annat.

Vi behöver äta allt och det är inget fel i att det också får lov att smaka gott!

Dagens läsarfråga:

”Jag äter normalt och kan äta vad jag är sugen på utan att få ångest. Men det är en sak som jag fortvarande får lite ångest av.

T.ex. om jag är sugen på ett äpple som ”fika”, men så finns det inte hemma så om jag vill ha nåt är jag tvungen att ta t.ex. en ljus fralla. Då gör jag det men då känner jag mig ”onödig” eftersom jag faktiskt ville ha äpple egentligen och det är ju nyttigare.

Hur skulle du ”tänka” för att inte få ångest?”

Det här är en TYPISK tankefälla. Det är Ana som pratar med dig, ingen annan.

Men detta händer mig också emellanåt. Skillnaden idag jmf mot förr är att min hjärna orkar att resonera med Ana och vinner mycket oftare mot den fåniga rösten.

Jag skulle fråga mig själv:

Vad är anledningen till att jag ska äta nu?

Vad är syftet?

Jo, för att fylla på med energi såklart. Få upp blodsockret så att jag inte blir seg och disträ.

Utan tvekan skulle jag ta frallan (det finns inget som säger att kolhydraterna och energin är bättre bara för att de kommer ifrån frukt). En fralla, ja allt bröd, är jättebra och får din hjärna pigg och alert. Och det är ju oftast ett av huvudsyftena till varför vi ska äta regelbundet…

Om jag t ex bara skulle äta en tallrik fil utan något mer till (mkt vanligt att jag gjorde under mina sjukdomsår) får filtallriken inte samma effekt som brödet.

När jag ska läsa eller själv skriva en längre rapport, sitta i möten eller ringa en kund så måste jag vara fokuserad till 100%. Då funkar bröd väldigt bra för mig.

Den näring som finns i brödet får mig att slappna av, att skämta/busa lite mer med kunder och kollegor och jag tar mig för de saker jag ska göra med större entusiasm och passion. Det låter kanske fånigt men jag får plötsligt ÅSIKTER och UPPFATTNINGAR när jag äter bröd istället för bara frukt och grönsaker (eller en tallrik fil).

Självklart ska man äta grukt och grönt också men det ska inte vara det enda, äpplet ska inte utesluta brödet (de är trots allt placerade på olika delar i kostcirkeln och det finns en anledning till det – dvs ett äpple kan aldrig utesluta brödbiten i kostcirkeln)

Om du inte har läst Mattillåtet rekommenderar jag dig att göra det. Jag har tidigare skrivit om boken här. Tror den kan ge dig många tänkvärda tips!

Hoppas det här väcker lite nya tankar och idéer hos dig.

Må gott!

Självhjälp

Sunny Tylösand

Sol, saltvatten, klippor och sandstrand.

Perfekt avkoppling. Perfekt lördag.

*****

Idag har jag haft en toppendag! Upp tidigt i morse och sedan blev det en dagsutflykt ut till Tylösand. Solen har tittat fram jättemycket under hela dagen och när jag låg på klipporna och tittade upp på den blåa himlen så åkte även tjocktröjan av för det blev så varmt. Jag låg och solade i bara linne direkt på klipporna! Lovely.

Och nu till något riktigt häftigt. Vet ni?! Förra sommaren hade jag alltid dubbla underlag med mig om jag visste att vi skulle ligga och sola. Det gjorde nämligen så himla ont när de vassa klipporna skar rätt in i kroppen på mig. Men idag kände jag ingenting och tänkte inte ens på det förrän nu ikväll…

Min kropp är verkligen bäst!

Och för en gång skull behövde jag inte skämmas över min kroppsstorlek. Jo, jag vet att jag fortfarande är rätt smal för att vara snart 24 år men det är skönt att slippa känslan av att folk mår illa när man ser på mig… Bara känslan att få vara lite normal är ovärderlig.

Jag har varit hög på endorfiner hela dagen, lyssnat på trallvänlig musik och sjungit med alldeles för högt i låtarna.

När jag gick och spejade ut över vattnet så slog det mig att bara för en vecka sedan låg jag hemma på mitt rum och grät och trodde aldrig att jag skulle vilja komma tillbaka till livet igen för allt kände så jävligt. Men mitt psykbryt var bra för mig, det fattar jag i efterhand. Det fick mig att vakna upp och tack vare att ni var där och plockade upp mig så snabbt och påminde mig om vad jag faktiskt har uppnått hittills och att det inte fanns någon anledning till att deppa ihop.

För som ni sa, fokusera och tänk på vad du faktiskt har.

Visst jag är fortfarande otroligt ensam men om det är det enda problemet som jag har så kan jag faktiskt stå ut med det. Jag har tidigare haft enorma problem med både anorexi/ortorexi och träningmissbruk, något som jag idag med egen kraft är i full gång med att förändra. Om jag klarar av den här matchen så lär det heller inte bli några problem för mig att även kunna skaffa riktiga vänner också, eller hur?

På något vis är jag väldigt ”tacksam” att jag har fått gå igenom anorexin i så här ung ålder för jag är övertygad om att jag tack vare den kan se människor och möjligheter på ett helt annat sätt än andra kan göra som aldrig har haft några motgångar. Det finns många jävligheter i livet men jag tror att övervinna ätstörningar hör till den kategorin som verkligen gör att man går vidare som en extra stark, ödmjuk, varm och intelligent person efter sjukdomen.

Man analyserar sönder sig själv och för att bli helt frisk krävs att man vänder ut och in på sig själv och verkligen rannsakar sig själv. Man städar liksom ut allt gammalt inom sig och gör plats för det nya och friska. Hur många ”friska” människor gör det egentligen? Tror det skulle vara nyttigt för många att göra, inte bara ätstörda personer…

Jag vet att om jag klarar av att gå igenom anorexin och blir helt frisk då kommer jag klara av allt här i livet. Man kan tycka att anorexin har fått stjäla många år av mitt liv men det kanske var meningen för att jag skulle kunna fortsätta leva vidare? Jag vet att jag har lärt mig enormt mycket av sjukdomen, både om mig själv men också om andra människor. Psykologi som är nyttig att kunna ta fram ur bagaget senare i livet i olika sammanhang.

Nej, anorexin har inte varit helt slöseri med tid. Utan den skulle jag vara svagare utrustad när jag tar klivet ut i det verkliga livet igen. Som sagt, många som går igenom livet vet inte hur det är att gå igenom något riktigt tufft och jobbigt. Jag tror att när jag kommer stöta på fler motgångar i livet då kommer jag kunna tackla och hantera dem på ett mycket bättre sätt än om jag aldrig hade varit anorektiker.

Ledsen för att jag bara vräker ut mina tankar men ni förstår nog ändå även om de är rätt osammanhängande.

Fortsatt trevlig helg på er nu och kom ihåg att livet inte är slut bara för att ni är sjuka just idag. 2 eller 10 år är ingenting av totalt ca 80 levnadsår. Det är bättre vad du väger och hur du äter om 1 år än vad du väger och äter i nästa vecka, tänk långsiktigt.

Vad krävs för att du ska fungera och orka med ett liv med skola och/eller heltidsjobb? Hur ser din hållbara och roliga livsstil ut? Vad passar dig?

Öva, öva och öva!

KRAMAR

Anna

Ångest, Självhjälp

Hur lär jag mig fika?

Hur ser en frisk dag ut i ditt liv? Vad är viktigt för dig?

*****

Vill man fika ska man fika, det är självklart. Finns inget dåligt med det. Näringen du får från fikan är inte mindre dålig än något annat.

Från Jani:

”Jag älskar att fika men har inte vågat göra det på flera år eftersom alla hela tiden säger att vetebröd, kakor, godis och choklad är onyttigt. Hur tänker du kring det? Är du inte rädd för allt fet och socker som fika innehåller?

Jag skulle kunna dö för att lära mig börja fika igen!”

Anna svarar:

Allt handlar om att du måste fundera på hur du vill leva ditt liv. Vad ingår i – enligt dig – ett perfekt liv?

Fantisera om hur en riktigt bra dag i ditt liv ser ut.

Vad äter du? Hur ofta äter du? Fikar du? Vad tycker du om att göra? Vem träffar du? Sover du några timmar extra?

Med andra ord, vad ingår i det friska liv som du vill leva…?

Om det t ex ingår att du mellan lunch och middag går på café och träffar kompisar, äter en kladdkaka och dricker en caffe latté och det enda pris som du behöver betala för att få uppleva det här varje dag är att du går upp i vikt (obs, nu menar jag inte överviktig för det blir du inte).

Om svaret är ja så kanske det är värt att betala det med en viktuppgång och till på köpet en fullt fungerande kropp.

En viktuppgång är ju egentligen ett väldigt tacksamt pris. Dels smakar bullar, kakor och bakverk väldigt gott och de ger dig vad din själ behöver. Du blir lugn.

Du kan inte jämföra ett äpple och en kladdkaka. Är du sugen på kladdkaka är det just kladdkaka som du ska äta. En del kanske menar ”Men om jag äter pasta eller gröt istället så innehåller ju de liksom kladdkakan också kolhydrater – borde inte kroppen nöja sig med det då?”.

Nej, har i alla fall jag fått lära mig (är iofs ingen expert på nutrition så det jag säger ska inte tolkas som vetenskapligt bevisat).

Det är som bekant skillnad på kolhydraterna och kolhydrater. Det som du känner sug för i kladdkakan är förmodligen något som din kropp lidit brist på (kanske har du ätit mindre av snabba kolhydrater de senaste dagarna?). Många kan säkert känna igen sig i känslan av att få panik och istället proppa i sig frukt i tron att sockret från frukten ska göra så att man ”klarar av” att stå emot kladdkakan.

För egen del slutade det alltid med att jag åt både fem frukter OCH kladdkakan. Först därefter var både kroppen och själen nöjd.

Tyvärr fick jag jättemkt ångest av det här eftersom jag inte åt ”friskt” och ångrade att jag inte hade ätit kladdkakan direktr och nöjt mig med den som vem som helst skulle ha gjort. Detta är dock något som jag med tiden har lärt mig att ändra på.

Är jag sugen på choklad idag så äter jag det utan krusiduller. Det Spar mycket tid och onödigt slöseri på tankeenergi.

Se inte fikan som något ”onödigt” eller ”något som inte behövs”. Den behövs visst!

Ok, du kanske inte måste äta en kladdkaka varje dag men om du vill ska du absolut kunna göra det utan ångest. Om fika ingår i din friska och hållbara livsstil så SKA DU ABSOLUT GÖRA DET.

Fikan gör dig avspänd, avslappnad, roligare, lättsammare, gladare, mer säker på dig själv, snabbare i huvudet och du får mer ork och rediga tankar till att tänka på hur t ex din familj och dina vänner mår, du orkar koncentrera dig fullt ut under anställningsintervjun/på jobbet/på föreläsningen, etc. Koncentrera dig på allt positivt som kladdkakan medför.

Och kom framförallt ihåg att det ingår i din drömdag att du precis som vem som helst ska kunna gå och fika efter lunchen utan att tänka på att de ska påverka kvällsmiddagen.

Vanliga människor lever så här och vanliga människor är varken träningsberoende eller överviktiga. Det friska liv som du drömmer om kan bli din egen verklighet och det bästa är att det inte är speciellt svårt när du väl har bestämt dig.

Våga. Testa en vecka och se hur det är att leva ”som alla andra”.

Jag kan berätta att det både är väldigt gott och socialt – precis som det perfekta livet är som jag vill leva.