Frisk från ätstörningar, Spiritualitet

Attraktionslagen & spiritualitet vid psykisk hälsa

attraktionslagenOavsett om du redan är en spirituell junkie eller är ny till det andliga och spirituella så tänkte jag idag dela med mig en del av min andliga resa som jag inte pratat så mycket om tidigare.

Detta kanske inte är för alla men jag tror att i alla fall för några av er så kan det här bli en liten hjälp på vägen mot att bli frisk eller åtminstone öppna ögonen för ett spirituellt verktyg om du inte använt detta förr.

Min tro, barndom & universum
Jag har alltid haft en stark tro ändå sedan jag var ett litet barn. Jag var helt övertygad om att det fanns en gud men hade ganska svårt att se vilken form som den/hen kom i. Jag trodde dock aldrig riktigt på himmel & helvete utan mina tankar drog alltid mer åt reinkarnation (själavandring där själen återföds i en ny kropp efter döden, antingen som människa eller djur beroende på vilka handlingar som vi har gjort).

Med tiden valde jag att ha flera namn för Gud som t ex ljuset, universum, energin, m.fl. Jag gick inte i kyrkan särskilt mycket mer än vid skolavslutningar & jul men var ändå i kontakt med Gud varje dag eftersom jag vände mig mot de här energierna när jag hade något på hjärtat eller funderade över något.

Gud, tur eller bara en ren slump?
Jag har alltid känt att jag har haft ”osynliga krafter och starka energier” omkring mig under hela min uppväxt. Energierna har alltid fungerat så att det jag har trott på, bett om och önskat har jag med tiden också fått. Många i min närhet (ofta de mer negativa personerna) har sagt till mig att jag har sådan ”tur” med allting. Därför har de nästan önskat ibland att något ska få fel för mig bara för att jag inte ska förvänta mig att allting ska gå min väg hela tiden.

Tur eller inte? Jag brukade svara att ju mer jag tränar desto mer tur verkar jag få… 😉

frisk-fran-atstorningarÄtstörningen fick mig att sluta tro
Dock försvann alla mina upplevelser av de här fantastiska  energierna i samma ögonblick som jag blev sjuk i anorexi året innan jag skulle fylla 16 år. Under alla mina följande år som ätstörd (drygt tio år) hade jag noll kontakt med det andliga. Med åren glömde jag bort min tro och vad jag förlitade mig på egentligen. Jag kände mig inte alls grundad längre.

Ätstörningen åt på så vis upp allting i mitt liv och så även det jag tidigare hade brunnit för och trott på under hela min barndom. Det bidrog till att jag kände mig ännu mer vilsen och utelämnad åt ingenting.

Blir friskare och börjar återfå min tro igen
I slutet av min sjukdom/början på min tillfrisknad när jag var runt 23-24 år så började jag hitta tillbaka till mina rötter igen och vågade så småningom börja tro igen.

Idag kallas detta sättet att tro Attraktionslagen (The Law of Attraction) men under min uppväxt kände jag inte alls till begreppet men det är/var i stort sätt samma sak som jag alltid har trott på men aldrig haft någon etikett eller namn för mitt sätt att tro på.

Attraktionslagen innebär att all energi som du skickar ut också kommer tillbaka. Dvs alla dina tankar, ord och val/handlingar. För många är boken The Secret en bra ingång om man vill veta mer om Attraktionslagen.

attraktionslagen-bli-frisk-fran-atstorning
Följ hjärtat och välj kärlek
Genom att berätta för universum vad du vill ha i livet och genom att du själv sänder ut positiv energi i form av positiva tankar, känslor och handlingar så är det också det du får tillbaka. Om du däremot tänker, säger och gör negativa val för dig själv eller andra så är det också det du får tillbaka. ALLTING som du säger och tänker kommer tillbaka till dig! Du vet inte när och inte hur men du kan vara säker på att det negativa kommer någon gång och i någon form.

Det är därför det är så viktigt att våga följa hjärtat som är fyllt med kärlek istället för hjärnan som är fyllt med rädsla (och massor med tankar som inte alls är sanna alltid).

Få mer flow i livet!
Jag har alltid varit en väldigt positiv tjej och är fast övertygad om att det är därför jag upplever att jag också får mer ”flow” i livet när tänker på attraktionslagen och är medveten om vilken energi som jag sänder ut.

Jag märker direkt när jag hamnar i en ond tankecirkel – per automatik får jag plötsligt rött vid alla stoppljus och får överlag mer motstånd i livet på alla plan. Det slår aldrig fel!

Attraktionslagen & spiritualitet vid psykisk hälsa?
För att knyta ihop säcken så började jag använda mig av det här tankesättet och tro allt mer under min tillfrisknad. Bland annat använde jag ofta affirmationer och tillverkade en visionboard över vad jag önskade mig från livet & universum. Den hade jag vid sängen så att jag kunde se och fyllas av ny inspiration & motivation varje morgon & kväll.

psykisk-halsa
Existentiella frågor & sinnesro
Min poäng är att jag tror att fler skulle må bra av att utforska det existentiella ännu mer och faktiskt våga tro på något. För egen del utforskar jag detta mer för varje dag och upplever att de allra sista pusselbitarna som gör mig riktigt hel är att tro. Det förtydligar mitt syfte på jorden. Den tanken – att vi alla har ett syfte på jorden och vår uppgift går ut på att ta reda på vad den är ger mig sinnesfrid och skapar ett härligt lugn inombords.

Vi har alla ett syfte och minst en egenskap som vi är riktigt bra på.
Jag tror vi alla är s.k Masters på något i livet. Utmaningen är att ta reda på vad ens uppgift och syfte på jorden är. Det tar olika lång tid för oss innan vi hittar vad det egentligen är.

Jorden är ett enda stor klassrum där vi lär oss hela tiden och tränas för något ännu större som väntar på oss. Livet går ut på att du ska hitta din gåva och ge/lära den vidare till någon annan som behöver den. När livet är slut ska det vara så. Då har vi slutfört uppgiften som vi från början har hit kommit till jorden för och går sedan vidare till nästa viktiga uppgift som väntar på oss någon annanstans.

Vad tror du? Har du funderat över ditt syfte i livet? 

Ätstörningar, Mat

Behöver vi socker?

behover-vi-socker
Jag får ofta frågan om hur och vad jag äter idag. Inte sällan blir människor väldigt förvånade över hur liberal inställning jag har till mat och framförallt SOCKER.

Om du är intresserad av att läsa mer om min matfilosofi, hur mina ätvanor ser ut idag och vad jag står för så finns det ganska mycket att läsa om i arkivet bland annat Vad ska man äta? och min serie om att äta intuitivt.

Jag har tidigare berättat att jag föredrar naturlig, ren och hel mat. Viktigt att påpeka att det är väldigt subjektivt vad som menas med detta egentligen.

T ex äter jag gärna pasta eftersom jag dels tycker det är gott och dels innehåller det i grunden naturliga ingredienser (mjöl, ägg och vatten). Någon annan kanske inte alls gillar pasta och anser att det faktiskt inte alls är särskilt naturligt och är alltför processad för hens smak. Det är helt okej, ät den maten som du gillar och tycker fungerar för dig.

Det innebär även att jag mycket hellre äter äkta helfet kokosgrädde än ”light” varianten som är full med tillsatser och innehåller väldigt lite ”äkta” vara. Jag gillar mat som är i sin ursprungsform och undviker processad mat även fast att även den typen av mat förekommer även hemma hos oss.

Behöver vi socker?

Inte sällan förespråkas det att vi inte behöver äta tillsatt socker eftersom vi får i oss det ändå från olika håll i form av ”dolt” socker som finns t ex i fruktyoghurtar och vissa flingor.

Jag skriver under på detta. Dock vill jag vidga perspektivet och ge en tankeställare vad som händer med alla människor som förbjuder sig att äta mat och dryck som vi vet innehåller socker som t ex godis, kakor, glass, läsk och bullar?

För egen del vet jag precis vad som händer i min hjärna om jag skulle förbjuda mig själv att äta en viss typ av mat. Nämligen att jag tenderar att bli mer eller mindre besatt av maten som jag inte får äta. För mig skulle det innebära att ha en mer eller mindre ätstörd relation till socker om jag helt skulle förbjuda det och dessutom få ångest efteråt om jag skulle äta något med tillsatt socker.

ar-socker-nyttigt

Av den anledningen är jag otroligt tacksam över att min tillfrisknad byggde på att kunna ÄTA ALLT och var helt fri från matförbud. Under ett par år fick jag träna på att äta olika livsmedel som var väldigt laddade för mig och ofta innehöll en större mängd socker eller fett av olika kvalitéer som jag var livrädd för. Den omfattande ätträningen och matresan som jag gjorde för att bli frisk bidrog till att jag idag njuter lika mycket av en hembakad kanelbulle som av en grön juice till eftermiddagsfikat.

Jag flyr med andra ord inte sockret men överdriver det inte heller. Jag väljer inte ”antingen eller” och går ”all in” samt tänker att ”nu är det ändå kört så då kan jag lika gärna fortsätta proppa i mig socker” när jag väl börjat.

Jag väljer mina tillfällen och njuter verkligen när jag äter något som på pappret kanske inte innehåller det absolut nyttigaste. Efter alla år av ätstörningar så har jag lärt mig att jag mår som allra bäst när min kost inte är alltför ”ren” och ”optimerad” från socker och ”onyttig” mat. Både min kropp och själ mår bäst av mixen av både ”lite nyttigt och onyttigt”.

Efter att jag blev frisk så tillhör jag de där människorna som kan äta en bit fikabröd och sedan bli helt nöjd av det och känna att det räcker bra så. Jag behöver inte stoppa i mig 2-3 bitar till (men gör det ändå om det är riktigt gott!). Förr förstod jag aldrig de där människorna som kunde äta bara en ruta mörk choklad och sedan vara nöjda – själv ville jag alltid äta upp hela chokladkakan eller Aladdin asken för den delen.

WHO rekommendationer
WHO rekommenderar att mängden fria sockerarter som intas bör vara är mindre än 10% av energiintaget. Fria sockerarter innefattar tillsatt socker och socker som finns naturligt i honung, sockerlag, fruktjuice och fruktjuicekoncentrat.

WHO har också gjort ett tillägg då man rekommenderar att intaget av fria sockerarter gärna får vara under 5% (cirka 25 gram) av energin. Detta i syfte för för att minska risken för karies ytterligare.

who-socker-rekommendationSjälvklart ska man ha respekt för WHO:s rekommendationer och ta dem på allvar. Det gör jag och håller absolut med om att vi inte bör överdriva sockerintaget men vid en ätstörning tycker jag det är viktigt att träna på att inte vara livrädd för socker heller. Det blir lätt överdrivet och det sunda förhållningssättet försvinner när vi helt utesluter vissa saker ur kosten.

Av den anledningen rekommenderar jag att man ska våga ha lite fika och socker i sin kost snarare än att ens diet ska vara helt ”felfri”och så nyttig som möjligt. Lite socker emellanåt blir i alla fall i mitt liv viktigt eftersom det hjälper mig att bibehålla en god balans och inställning gentemot tidigare väldigt laddade livsmedel som när jag var ätstörd.

Socker i måttliga mängder varje dag tror jag är en av de ”magiska” ingredienserna och faktorerna bakom varför jag har klarat av att vara frisk i över fem år efter drygt tio år av ätstörningar.

Sedan är det säkert högst individuellt vad som funkar för var och en. Jag tror inte på en metod som passar alla men jag tycker detta är ett viktigt perspektiv att ta upp och hur människan påverkas av att förbjuda sig att äta vissa saker.

Jag tror den bästa kosthållningen är den du slipper tänka på 🙂

Vad tror och tycker du? 

Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 4

Intuitivt ätande del 4I förra inlägget skrev jag om intuitivt ätande och gav dig några verktyg för att du ska bli bättre på att äta mer regelbundet, bli mätt och runt hela kostcirkeln. Jag berättade även vad du själv kan göra för att avdramatisera enskilda livsmedel.

Idag kommer del 4 som är den sista delen i min serie om intuitivt ätande. I detta inlägget avslutar jag med att ge dig några goda råd på vägen och avslöjar även varför det kan vara en god idé att äta lite sött varje dag istället för bara en eller två dagar i veckan.

Min förhoppning med den här serien om att äta, är att du efter att ha läst sista delen ska våga förhålla dig till mat och ätande på ett snällare sätt mot kroppen än vad du tidigare har gjort.

Trevlig läsning!

Lyssna på kroppenLärde mig lyssna på kroppens signaler 
Min vikt hade inte alls rusat iväg trots att jag åt sex mål om dagen (frukost, lunch, middag och tre mellanmål) och blivit noga med att äta runt hela kostcirkeln. Det häftiga var att jag märkte att när jag ätit en ganska salt måltid så ville jag gärna äta något sött vid nästa måltid. Eller om jag hade ätit potatis tidigare under dagen så blev jag mer sugen på bröd eller pasta vid ett senare tillfälle. När jag åt en efterrätt eller fika mitt på dagen så minskade mitt sug efter något sött på kvällen – det fick mig att sluta fantisera om att få äta upp en hel chokladask så fort jag blev ensam.

Den här upptäckten ökade min tillit till kroppen. Jag litade på att kroppen visste vad den gjorde. Jag förstod att kroppen var expert på att känna av vilka näringsämnen som det var brist på och inte jag. Den insikten bidrog till att jag kunde slappna av mer och bli mer tillåtande mot mig själv. Stegvis vågade jag börja äta allt mer när jag blev sugen på något och inte alltid efter klockan. Jag blev tryggare i att våga äta när jag var hungrig och sluta skjuta måltiden framför mig för att dra ut på det.

Träna bort ätbeteenden som att du måste ”passa på”
I samband med detta så slutade jag också att bry mig mindre om vad det var för veckodag som jag åt sötsaker på. Om jag var sugen på en kanelbulle mitt i veckan så gick jag och köpte bullen till eftermiddagsfikat istället för att längta efter att det skulle bli helg och då vräka i mig flera stycken bara för att få ”passa på”. På samma sätt innebar en lördag inte per automatik att jag ville äta pizza utan om jag blev sugen på det en tisdagkväll gick den veckodagen lika bra att få äta pizza på.

På så vis kom jag bort från ”passa på”- beteenden och jag blev världsmästare på att lyssna på min kropps signaler istället för att låta veckodagen få avgöra vilken mat som skulle serveras. Personligen har detta passat mig väldigt bra och bidragit till att jag idag har en  väldigt avslappnad relation till mat. Jag behöver aldrig fundera över när jag får äta något nästa gång eftersom jag inte har några speciella regler, tider eller dagar kring detta. Det gör att jag har gott om tid över till annat än att bara gå runt och längta efter mat hela dagarna.

godis varje dag
Lördagsgodis eller varje dag?
Jag minns att som barn bara fick jag bara äta godis på lördagar och konsekvenserna blev förstås att jag räknande minuterna tills dess att jag äntligen fick åka till godisbutiken och köpa en jättestor godispåse som jag smällde i mig samma dag. Att köpa godis blev som en mindre ceremoni och väldigt uppsjåsat.

Liknande knepiga beteenden har många kring alkohol omkring oss – särskilt i Sverige. I veckan får det inte drickas en enda droppe men när det väl blir helg så dricker sig en del så berusade eftersom det är lika bra att ”passa på” (… det är så många dagar kvar tills nästa helg…)

En del personer tror jag att det skulle passa mycket bättre att äta lite godis/sötsaker varje dag utspritt under hela veckan istället för att ösa i sig jättemängder under en förbestämt tid i veckan. Det är inte nyttigt för någon. Samma sak med alkohol – säkert skulle många omkring oss må mycket bättre att av inte hälla i sig så stora mängder bara för att det råkar vara helg.

 

Äta intuitivt del 3
Du kan också äta intuitivt

Jag förstår att det kan kännas läskigt att släppa den (inbillade) kontrollen som du har idag över maten (oavsett om det är en strikt kosthållning, ätardagar eller en tydlig uppdelning i vad som är ”nyttigt” och ”onyttigt”). Många (liksom jag själv trodde en gång) inbillar sig att de ska gå upp vikt och bli överviktiga eller tro att man aldrig kommer kunna sluta äta till exempel vetebröd när man väl tillåter sig att göra det.

Minska suget
Men jag lovar dig att om du verkligen tillåter dig att få äta hur mycket av något så är det värsta som kan hända faktiskt att du tröttnar på det till slut och blir sugen på något annat istället eftersom det är så kroppen fungerar. Liksom i mitt fall så kommer ditt sug att minska eftersom maten som tidigare varit förbjuden blir mindre laddad ju oftare du tillåter dig att äta det. När kroppen inte lider brist på något så kommer den sluta signalera till dig att du ska fortsätta äta det – försök att träna på att ha tillit till kroppen!

Ät när du är hungrig och var noga med mellanmål
Kom ihåg att äta när du blir hungrig och låt det inte gå för länge mellan måltiderna (max tre timmar). Var noga med mellanmålen och se dem som dina skyddsmåltider mellan huvudmålen för att ditt blodsocker inte ska sjunka under skosulorna på dig för då blir du hungrig som en varg och får svårt att fatta rationella beslut. Lagom hunger är därför bäst och där fyller mellanmålen en bra funktion.

Om du litar på kroppen så kommer den  att lita på dig
När kroppen upptäcker att du faktiskt lyssnar på dess signaler så kommer den att lita på att du ger den vad den behöver och därför inte behöver framkalla så starka signaler som
t ex hetsätning är ett uttryck för. Kroppen vet istället att du tar den på allvar och behöver inte oroa sig för att få den näring och energi som den behöver.

äta intuitivt del 4Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund…
Jag ska inte sticka under stol med att det periodvis var riktigt tufft att kunna hitta tillbaka till friska beteenden och tankar kring mat. Det gick inte över en natt utan var en process som gick långsamt och kantades av en mängd bakslag.

Dock har jag aldrig ångrat en sekund att jag vågade kasta mig ut och släppa taget. De var otroligt jobbigt periodvis att övervinna alla hinder på vägen som fullkomligen skrämde livet ur mig periodvis. Jag tvekade ibland på om jag verkligen skulle klara av det men tack vare att jag aldrig lät tvekan få bli orsaken till att inte fullfölja min tillfrisknad så fortsatte jag envist med att träna på att äta lite av allt.

Priset som det innebar i slutändan att bli frisk är förstås helt oslagbart och jag skulle aldrig välja svälten igen. Jag är väldigt tacksam och lycklig idag – något som jag definitivt inte var under ätstörningen. Att vara sjuk och allt det lidandet som det innebar var ett alltför högt pris att betala. Jag önskar verkligen att fler får hjälp och att samhället (vi!) blir bättre på att agera förebyggande för att undvika att fler blir sjuka.

Behöver du hjälp med att äta?

I slutet av 2016 öppnar jag upp för nya klienter för hjälp med coachningätstöd och kostrådgivning.

Om du är nyfiken på att vara med eller få mer information så är du varmt välkommen att kontakta mig så återkommer jag inom kort.

Varmt välkommen att höra av dig!

Anorexia, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar, Självhjälp

Nyhet – Ätstörningscoach

ätstörningscoach

– Jaaaaaaaaaaaa!!!!

***

Det har blivit verklighet.

Sedan flera år tillbaka arbetar jag med att hjälpa drabbade att bli friska från ätstörningar.

Om du är intresserad av att anlita mig som ätstörningscoach (klicka för mer info) eller föreläsare (klicka för mer info) är du välkommen att kontakta mig via formuläret.

Coachingen skräddarsys alltid utifrån dina behov och mål.

Kontakta mig så återkommer jag med mer info. Din intresseanmälan är inte bindande. 

Ätstörningscoach

Just nu: Hemma hos mig

Hörrni, nu kör vi live hos mig!

Just nu:

… är jag lycklig för allt solljus och frisk luft som jag har sett till att ge kroppen idag. Välbehövt!

… har jag precis kommit innanför dörren efter ännu ett fikabesök hos bästa Flickorna Helin & Voltaire (jodå, morotskakan är minst lika god som chokladtårtan).

… planterar jag om favoritgräslöken i en större kruka med ny och härlig plantjord (tror det kan bli rätt bra den här gången!).

… hummar jag kaxigt med och låtsas att jag kan texten i låten. Go känsla. Nostalgi. Tiden då Filip och Fredrik började att göra mitt liv lite roligare.

… funderar jag på hur jag egentligen ska gå tillväga med ett reportage (handlar ej om mig) som jag skulle vilja göra och sälja in till en tidning.

Men var börjar man?

Är det ens lönt att försöka om man som jag aldrig har gjort något tidigare? Har massor att berätta för världen… Och dessutom rätt svårt att hålla tyst när jag tycker eller undrar något.

… njuter ännu lite mer när nästa feel-good låt automatiskt rullar igång i spotifylistan.

… tänker att jag på riktigt måste ta mig tid att ordentligt börja skriva på boken (Men hur och när ska det egentligen gå till? Moment 22!).

… med jordiga och raska händer drar jag igång en omgång tvätt. Klurar samtidigt på om det är väldigt svårt att starta en tidning?

… blir varm i magen av att tänka på alla härliga tidningsmagasin som ligger i en prydlig hög bredvid sängen och väntar på att läsas (ikväll ska jag ge mig tid att läsa i flera timmar – då mår jag som allra bäst, först då känner jag mig hel och 100 % som människa).

… försäkrar jag mig om att jag har koll på biljetten till Robyns konsert i nästa vecka. Det som kändes så långt bort i höstas när jag bokade – i nästa vecka blir det av. Äntligen!

… nu dags att svara på lite mail.

Tjing så länge!

Ätstörningscoach

Bra med anorexi?

Hej alla fina därute som läser!

Började den här dagen med massor av härlig tennis och har varit hög på endorfiner ända sedan dess.

Det är så sjukt att något så trivialt som en enkel tennislektion kan göra en person så glad och lycklig.

Så varm i magen…

Om du skulle fråga mig vad som är absolut bäst i mitt liv just nu är det utan tvekan att jag har funnit lyckan i tennisen.

Efter år av svält och isolation (hm, låter lite som att jag har befunnit mig i en grotta… men skit samma) har jag äntligen hittat ett intresse.

En riktig Anna-grej!

Något som verkligen skriker JAAAAAAG!!!!

Om det bara var möjligt skulle jag helst vilja andas tennis dygnet runt! Det är så synd att det bara är en gång i veckan!

Jag har snuddat vid detta ämne tidigare, dvs att man måste nog ha varit rätt långt ifrån att leva ett vanligt liv (t ex pga sjukdom, fängelsestraff eller liknande) för att ens förstå en milligram av vad jag försöker säga i det här.

Små saker eller sådant som är en självklarhet för andra, glädjer jag mig verkligen åt nu för tiden.

Tar ingenting för givet. Men däremot njuter jag som fan av allt jag tar mig för (på ren svenska).

Jag har blivit förbluffande bra på att leva här och nu.

Inte sedan!

Inte längre fram!

Inte om tre år!

För vem vet var jag befinner mig då i livet?

Detta tankesätt och beteendeförändring har jag anorexin att tacka för.

Anorexin har förändrat hela min livssyn och jag är tacksam att jag fick göra den här spännande (och jobbiga) resan i mig själv vid en sådan låg ålder som 24 år.

Jag är så glad att jag inte kommer att vakna upp först vid 45 år och först då börjar att fundera på vad meningen med livet egentligen är och vad jag värderar högst och tycker är viktigt?

Tack vare sjukdomen har jag lyckats att städa banan fri för framtiden och på så vis ökat mina förutsättningar för att verkligen kunna möta människor på riktigt och samtidigt kunna uppskatta alla de saker som kommer att komma i min väg.

Öppen för fler möjligheter än om man konstant går med skygglappar på som många ”normala” och ”vanliga” människor gör…

Det är inte förrän du blir rejält sjuk (t ex en förkylning) som du uppskattar tiden då du är helt frisk.

Visst är det väl så?

Tennis är en liten bit av alla de ”vardagliga” men härliga saker som kommit i mitt liv på sistone. Och mer ska det bli! Det här är bara början!

Snurrigt och mycket spontant inlägg det här. Men det är skrivet med det allra största hjärtat, det kan ni hoppa upp och sätta er på!

Vill även passa på att efterlysa fler tennisgalningar i Stockholmsområdet.

Vill du spela tennis en kväll?

Maila gärna på: vagenfran37kg@spray.se

/ Anna, tillbaka på banan igen.

Mat

Fikahäng på Vetekatten

Igår blev det en snabb avstickare till Konditori Vetekatten.

Och MAMA, vilken riktig liten guldgruva som dolde sig därinne!

Jag säger det igen.

Bland det bästa med att bo i Stockholm är definitivt alla caféer som jag försöker att hinna med så gott det går att testa så många som möjligt av (har ju en del att ta igen efter alla sjukdomsåren).

Och vet ni ?

Jag tror faktiskt att Vetekatten klockar in på det absolut mysigaste hittills.

Förmodligen tycker jag så tack vare den hemtrevliga miljön. Den gjorde faktiskt allt.

Fiket är fullt av en massa olika små ”kafferum” där man enkelt hittar sin egen favoritvrå som man sedan kan sitta och tjuvkika på alla de gäster som elegant seglar in genom dörrarna.

Extra plus för att de har så stort utbud av så många olika saker. Här får smaken styra!

Oavsett om någon i sällskapet vill ha en macka, käka lunch eller bara ta en vanlig fika så finns det något för alla. Garanterat.

Kaffet förser man sig själv med från något av de olika kafferummen där termosarna står vackert uppdukade mitt bland porslin, mormorsvirkade dukar, mjölk, grädde och socker.

Hit kommer jag snart tillbaka till igen.

Extra bra att det ligger mitt i city dessutom, bara ett stenkast från Hötorget.

Rekommenderas.

 

Självhjälp

Intellektuell men anorektisk?

himla goa ni är – allihopa!

Jag blir knallröd om kinderna och skjuter i höjd flera centimetrar efter förra inlägget.

Så enormt härligt gensvar på om hur man kan lyckas att bli vän med både kroppen och träningen:

Dags sluta träna?

Fick många bra kommentarer, frågor och input. Kommer svara och vidareutveckla träningsinlägget i ett separat inlägg lite längre fram.

Förutom att jag alltid har haft med mig i bakhuvudet att jag alltid kan välja sjukdomen igen och börja svälta ifall jag inte skulle trivas med det ätstörningsfria livet så har även en annan tanke motiverat mig enormt mycket i friskutvecklingen.

Nämligen den här:

Jag lyssnade en gång på en forskare som hävdade att en majoritet av alla anorektiker (och flera andra personlighetstyper med ätstörningar) som han hade stött på hade en extremt hög IQ och ett skarpare intellekt än genomsnittet.

Uttalandet baserade han bland annat på den oerhört starka koncentrationen kring mat som var och en av oss producerar när vi svälter.

Att svälta sig själv är motsatsen till människans naturliga överlevnadsinstinkt och det krävs därför en enorm tankekraft och energi av oss för att av egen ”fri vilja” kunna framkalla de här självplågartankarna.

Han menade att det var väldigt synd att så många i grunden intelligenta människor valde att slösa bort sin hjärnkapacitet på något som i längden inte gav någonting tillbaka.

Ingen tjänar ju något på att ha ätstörningar.

Sjukdomen bidrar tvärtom bara till skador och ibland till och med till ett förkortat liv.

Han menade att om personer med ätstörningar bara kunde lära sig att styra och kanalisera sina tankar rätt så skulle en stor procentandel bli oerhört effektiva och i större utsträckning nå sina mål i livet än den klassiska medelpersonen.

Detta väckte en tanke i mig.

Jag hade inga bevis för att mannens påstående var rätt men på något märkligt sätt förstod jag exakt hur han menade.

Jag kände igen mig.

Att tänka så intensivt på mat, kropp, vikt, träning, hälsa 90% av min vakna tid krävde en oehörd disciplin och fokus.

Tänk om jag verkligen av egen kraft kunde lära mig att kanalisera de sjuka och destruktiva tankarna?

Med andra ord samma energi och starka mentalitet som hade brutit ner mig skulle jag istället använda för att ta mig tillbaka.

Med samma koncentration och fokus formulerade jag kort därefter mina inre mentala mål som jag ville uppnå.

Istället för att tänka ätstörningar 90% av mitt dygn bytte jag ut de sjuka tankarna mot nya och friska.

Det märkliga är att jag upptäckte att det faktiskt går att träna upp sitt eget tankemönster. Vill du tänka friskt så kan du träna dig i att göra det.

Så lär dig att hantera och kanalisera din egen energi.

Du ÄR värdefull.

Slösa inte bort din inre drivkraft. Det är en styrka.

Ett starkt psyke är en fantastisk TILLGÅNG som många skulle döda för att själva få.

Ta vara på gåvan som du en gång har fått.

Den går att tämja!

När du har lyckats med det så kan du klara ALLT!

Självhjälp

Äg dina egna tankar!

Underbara ni!

Tack för er fantastiska tålmodighet, hejarop och förståelse för att blogginläggen här för en kort stund har blivit lite glesare.

Dock lovar jag att allt som jag försöker att göra utanför bloggvärlden är väl värt att vänta på!

Dessutom passar jag såklart på att leva lite också… 🙂 Ha kul och njuta lite extra när jag inte bara jobbar och låter hjärnan gå på högvarv.

I början av veckan fyllde jag på mitt MåBra-konto i form av en helkväll tillsammans med det härliga nätverket 4good.

Man blir verkligen aldrig besviken på deras inspirationskvällar!

Jag var egentligen rätt stressad när jag kom till Rival i måndags kväll men den känslan försvann så fort jag satte min fot innanför dörrarna. Kort därefter kunde jag sjunka ner i en av de mjuka stolarna med en proppfull goodiebag i min famn.

Kvällen kunde börja!

Temat var Get Bodywise and Soulful och var ett event av många som 4good regelbundet anordnar runtom i landet.

Liksom förra gången när jag gick på ett av nätverkets många Stockholmsevent imponerades jag över hur hela 4good-teamet och föreläsarna som var inbjudna lyckas med konststycket att förmedla en sådan varm och ”familjär” känsla till alla oss som sitter där. Vi är trots allt över 600 pers i publiken och jag slår vad om att det inte finns en enda person som kan låta bli att inte ryckas med eller smittas ner av all glädje och energi som fullkomligen sprakar i lokalen.

För er som ännu inte har besökt en 4good-kväll så kan jag berätta att kvällen vanligen inleds med ett lotteri. Dvs platsen som du sitter på har ett nummer och om du har tur så är det just ditt nummer som konferenciern ropar upp. Det brukar vara ett helt batteri med generösa priser i form av allt från resepresenkort, frisörbesök, designade inredningprylar, lyxig choklad, m.m.

Varje kväll har man bjudit in olika föreläsare och den här gången var det Blossom Tainton, Caroline af Ugglas, Michael Södermalm och Ulrica Norberg.

Det som är så bra med de här kvällarna är att ofta är det alltid någon av föreläsarna som man kanske aldrig har hört talas om men det gör inget. 4good et nämligen vad dem gör och är proffs på att veta vilka personer som går hem hos publiken. Inte en enda gång tittar man på klockan då de inbjudna verkligen vet hur man berättar en historia och hur man inspirerar andra att våga göra saker som skrämmer en.

Det som jag framförallt tar med mig från den här kvällen var det som Michael Södermalm pratade mycket om.

Han ställde följande fråga till oss i publiken:

”Vad är skillnaden som gör skillnaden?”

Han syftade på varför vissa människor verkar ha mer lycka i sina liv, ofta tänker positivt, har tur, blir mer framgångsrika, etc. Samtidigt som det finns en helt annan grupp människor som nästan alltid tycks ha något att klaga på.

Varför är det så?

Michael bekräftade något som jag för längesedan talade om för en – på den tidennära vän.

Hon tröttnade och tjurade rätt ofta på att jag alltid var glad och ”så himla käck”. Tyckte jag var en ”turnisse” och att allt bara gick av bara farten för mig medan hon själv jämnt gick runt och beklagade sig över att hennes liv var så trist.

Undertonen i hennes syrlighet var att jag aldrig behövde kämpa utan att allting bara ”kom till mig”.

Hon hade så fel.

Det sa jag också till henne en dag när jag hade tröttnat på allt hennes gnäll. Inte likt mig egentligen men tyckte till slut att det var bäst för henne själv att kanske börja se lite annorlunda på sig själv och livet.

Jag sa ungefär samma sak till henne som Michael sa till oss i publiken i måndags.

Nämligen att allting börjar hos sig själv.

Man kan inte leva hela livet genom att gå runt och störa sig på andra, vara avundsjuk eller försöka förändra alla personer som man har svårt för.

Den enda som man verkligen kan förändra är sig själv!

När jag tränades till säljare präntade min mentor in en sak som jag aldrig någonsin glömmer:

Allvarligt viftade han med fingret och sa:

”Kom ALDRIG och påstå att en person har tur!

Allt handlar om hur bra du är på att se möjligheter.

… och möjligheter finns ÖVERALLT och HELA TIDEN!”

Har du rätt inställning kommer du också snart att upptäcka detta.

Livet är- oftast iaf – inte mer orättvist än för någon annan.

Tusen tack 4good för att ni ser till att få så många människor att bli mycket varmare, gladare och närmare varandra!

Ni behövs!

P.s För er som är nyfikna på att få se lite bilder från igår så kan ni klicka på länken.

Ätstörningscoach

Sluta svälta – free your mind!

Åh, vad härligt med en kväll hemma igen – äntligen!

Känns jättekonstigt att bara för ett halvår sedan hade jag aldrig något att göra efter jobbet. Träffade aldrig någon, gick aldrig ut.

Istället satt jag motvilligt hemma och stirrade i väggen för att få tiden att gå (alternativt slötittade på TV – vilket jag egentligen aldrig har gillat).

Jag bodde i  en mindre stad och hade ingen aning om hur jag någonsin skulle kunna hitta nya vänner. Det kändes fullständigt omöjligt och tanken gjorde mig väldigt ledsen.

Vad hade jag egentligen kämpat för?

Jag hade ju gjort min läxa.

Ätit duktigt. Gått upp i vikt.

Fått tillbaka mitt intellekt och snabba tunga.

Men jag hade ingen att dela min nyvunna frihet med.

I och med att mina hormoner hade börjat fungera igen började jag plötsligt att kunna känna saker igen. Efter åtta känslokalla långa år.

Förutom min kamp att lyckas välja bort anorexin var de här ”ensamhetskänslorna” som plötsligt omslöt mig efter viktuppgången,bland det värsta jag någonsin har varit med om.

Jag insåg plötsligt hur ensam jag var – på riktigt (under anorexin och träningsnarkomanin hade jag aldrig brytt mig, då ville jag ju vara ensam så att ingen skulle kunna komma i vägen  för mig och mitt missbruk!).

Att flytta till Stockholm har verkligen varit bland det bästa jag gjort i hela mitt liv.

Det är tråkigt att det ska behöva vara så men i en större stad finns det fler möjligheter och för mig har flytten den här gången (har bott här förr) varit enormt positiv. Den här gången var jag redo för det och förberedd på vad som skulle krävas av mig.

Att bygga upp en helt ny vänkrets är skitsvårt. Det är det för vem som helst. Oavsett om man är ätstörd eller inte.

Det har varit en nyttig grej för mig att nästan varje vecka ”tvingas” träffa en ny person. Lite som speed dating – ibland har det klickat och ibland inte.

Att våga rensa i  sin umgängeskrets och möta nya vänner tror jag väldigt många skulle må bra av.

För egen del är jag stenhård nu för tiden med vem jag släpper in. Jag är noga med att inte ha några energitjuvar omkring mig. I alla fall måste jag se till att balansera upp de stunderna med personer som verkligen GER energi och inte bara tar.

Detta är superviktigt!

Andra saker som jag uppskattar med Stockholm är att allt händer här.

Tidigare i veckan var jag på Beautiful Business Award 2011 som var lika bra som föregående år (förutom årets goodie bags som får ett litet minus). Men det kan jag definitivt stå ut med för att få uppleva en sådan härlig kväll, fullproppad med inspirerande kloka och modiga kvinnor!

Jag var där med en tjej som jag heller inte har känt speciellt länge men som jag är väldigt glad för.

, nu vet ni lite bättre var jag har hållit hus de senaste dagarna.

Förstår inte hur folk med heltidsjobb hinner få tid över till att blogga?! I alla fall inte om man vill ha ett något sådär fungerande socialt liv?!

Och ett rikt socialt liv är något som definitivt är prioritet nummer ett i mitt liv – det står högst upp på min motivationslista.

Ååååh, det är så spännande att upptäcka sig själv i vuxen ålder och få uppleva personen som man blivit efter svälten…

En fantastisk lyx och förmån som jag unnar varenda en som läser här!

Håller tummarna för att du också ska våga!

Kram vännen!