Anorexia, Ätstörningar, Ångest, Livsträning, Mat, Självhjälp, Träna på att äta

Njutningsmellanmål

Frisk från ätstörningar

Jordgubbstårta – ett bra exempel på ett riktigt gott njutningsmellanmål. Midsommar står för dörren, klart du ska också ska vara med och fira sommaren med en god bit tårta. Kanske kan du låta den här helgen bli startskottet för att du ska börja äta något gott varje dag utöver dina vanliga måltider? Det är inte bara vid högtider man får lov att ”unna” sig – det är betydligt bättre (och mycket roligare) att inte bry sig om vilken dag det är för att få äta sötsaker. Spelar roll om det är tisdag och du äter en tårta? Är du sugen så ta en bit till fikat! Och tvärtom gäller också förstås. Bara för att det är helg måste du inte ”passa på” att äta om du inte är sugen förstås. Lyssna på kroppen!

En framgångsfaktor för att jag skulle kunna bli frisk var att vara noga med att äta njutningsmellanmål. Än idag är det bland det bästa jag vet!

För dig som inte vet vad detta är rekommenderar jag att läsa det det här inlägget (Vi kallar det njutningsmellanmål) som jag skrev år 2010. Jag kan avslöja att jag än idag är väldigt mån om att äta mina njutningsmellanmål.

Njutningsmellanmål är helt enkelt en vanlig fika men eftersom det ordet ofta kan vara väldigt laddat och ångestframkallande för många så väljer jag att kalla det för njutningsmellanmål.

När man har en ätstörning är det viktigt att träna på att äta ”förbjuden” mat och göra tvärtemot vad ätstörningen vill. Ofta hamnar sötsaker i den här kategorin med förbjuden mat.

Det är vanligt vid ätstörningar att den drabbade hoppar över måltider för att kunna ”unna” sig sötsaker vid ett senare tillfälle. Därför hoppar många över frukosten eller lunchen för att ”spara” sig till att få äta sina godsaker senare under dagen. Ofta passar man då på att äta extra mycket glass, godis, choklad, bullar eller vad det nu kan vara som känns lockande. Det är vanligt att man helst vill vara ensam när man äter detta.

I längden mår man inte bra att äta på det här viset, varken psykiskt eller fysiskt. Många väljer därför att hantera sin ångest genom att svälta, kräkas eller träna. Det är förstås en väldigt dålig kortsiktig lösning på problemet.

Det är mycket bättre att du lär dig äta ”lagom” av den här typen av mat. Att lära sig äta lagom är inte alls så svårt som det låter – du kan också göra det!

För att undvika överätning av förbjuden mat är ett tips att införa 1-2 njutningsmellanmål varje dag. Att äta sött regelbundet är viktigt för att lära sig äta den här maten i rimliga mängder. Förbud är det värsta du kan ha för dig själv. Det triggar nämligen ätstörningen.

Genom att göra tvärtemot vad du brukar ska du istället träna på att regelbundet äta sötsaker. Genom att äta sötsaker i rimliga mänger varje dag så avdramatiserar du dem och minskar på så vis risken för att utveckla bulimi eller hetsätning.

Den här typen av godsaker förtjänar inte alls att få uppta så mycket av din tid och tankeverksamhet. Jag är övertygad om att du kommer upptäcka att över hälften av de sötsaker som du går och längtar efter inte ens kommer smaka hälften så gott som du hade trott innan du fick sätta tänderna i dem.

Under dagen är det förstås viktigt att du är noga med att äta regelbundet (totalt cirka 5-6 mål/dag) och varierar din kost – undvik ingenting. Annars blir det snabbt obalans åt något håll och risken att du får ett kraftigt sug efter något särskilt ökar. Kroppen försöker alltid kompensera för det den saknar – lär dig lyssna på vad både din kropp & själ faktiskt behöver.

”Nyttigare” njutningsmellanmål i form av en äggmacka eller en tallrik fil är förstås också bra att få i sig ibland men det tror jag redan du är väldigt medveten om ifall du har hittat till den här bloggen.

Med handen på hjärtat går det inte att likställa njutningen som uppstår i kroppen av en äggsmörgås jämfört med en nygräddad kanelbulle eller mjuk kladdkaka.

Livet är långt och jag tror inte du vill sitta på hemmet en dag och ångra att du bara åt kokt torsk och broccoli i dina dagar?

Du förtjänar att njuta – varje dag! 

Trevlig midsommarhelg på er!

Mat, Självhjälp

Tjock av lussebullar?

Tillhör du dem som hoppar över lussebullen idag för att en röst i ditt huvud säger att det är onyttigt med bullar?

Att man blir tjock av dem?

– Kom igen, tänk om!

Än en gång, detta är ätstörningens ologiska tankefälla!

Så vad passar egentligen bättre en dag som denna –Luciadagen – att citera Mattillåtet (s 197 – Matcirkeln – toppen för kroppen!):

”Kaffebröd och bullar tillhör det som du brukar uppfatta som väldigt onyttigt, eller hur?

Men om vi skulle ta och dissekera innehållet i vanliga bullar, vad får vi då?

Jo, fyra grupper ur matcirkeln finns representerade i enda bulle, nämligen mjöl och socker, mjölk, fett och ägg.

Man får inte i sig farligare kalorier av en bulle än en smörgås med ägg – ingredienserna är desamma, så därför kan man lika gärna säga att en bulle är en inbakad äggsmörgås.

Men det är ju så mycket fett i bullar! säger du.

Men om du tittar efter i en kokbok ser du att det inte är mer fett i en bulle än den mängd du brer på en smörgås.

Det är viktigt att äta det man verkligen vill äta, och därför kan man gott välja sitt bröd efter smak och inte utifrån färg eller nyttighetsaspekt.”

Med andra ord, allt som finns i lussebullen behöver både din hjärna och kropp för att praktiskt fungera i vardagen men också för att du ska kunna fungera socialt (ge av dig själv, skratta, vara en bra kompis/kollega, vara nyfiken på en bekant, ifrågasätta din chef/lärare, kramas eller bara slappna av ihop med mamma eller pappa).

Det är inte fult att tillfredställa behovet när vi är sugna på bullar – detta är inte att synda utan vi gör bara vad kroppen och hjärnan snällt ber oss att göra. Hjärnan gör skillnad på kolhydrater och kolhydrater, olika råvaror  används för olika ändamål i kroppen.

Du måste ge din kropp en chans att kunna producera serotonin (en signalsubstans som kroppen måste producera för att undvika att du ska bli deprimerad) och det kan kroppen inte göra när du istället äter t ex frukt (även fast att du kanske tänker att frukt ju faktiskt innehåller fruktsocker men detta är inte samma slags kolhydrater!).

Se din bulle som din medicin, inte enbart i syfte att få dig att må både psykiskt och fysisk bättre men också för att du blir automatiskt gladare och undviker att bli deprimerad. Dessutom minskar du samtidigt risken för hets-/ överätning när du äter det du är sugen på.

Undvik alltid alla slags förbud – det är bästa tipset för att kunna skapa en mjuk och avspänd relation till maten igen.

Trevlig Lucia!

Ångest, Mat, media, Självhjälp

Hälsosamt att fika varje dag?

Det är mycket matgrubbleriet där ute i vårt avlånga land. För många, om ni frågar mig.

Önskar vi kunde plocka ner maten från pedistalen, den förtjänar inte så mycket tankar, ångest och grubblerier. Det är trots allt bara vanlig jävla mat.

Men fick en kommentar till förra inlägget som jag väldigt gärna vill svara på. Vore även intressant att få höra era andras tankar kring det här efterråt:

”Oh how I wish I could say the same.

Jag känner verkligen med vartenda ord du skriver (som vanilgt) men jag känner att, om jag är ätstörd på vadagarna kan jag vara ”normal” på helgerna. Då kan jag äta allt, kött, lite sås, potatis, grill, du vet. Men för att kunna göra det, så måsta jag leva nyttigt på vardagarna.

Det kan ju inte vara hälsosamt att fika varje dag? en VARDAG?

Det håller jag faktiskt fast vid, och då har jag ändå gått i beh sedan jan -10. Jag VET att man ”ska kunna unna sig” och ”ifall alla ndra tar en bulle så ska du också eftersom det är socialt och du går inte upp av EN ENDA BULLE” .

MEN:
Min mamma har denna filosofin: Hon älskar kex o bröd osv. det äts kvälltid, och då kan hon äta ganska mkt. Men hon äter bara typ 2 mackor till frukost, sen sallad till lunch och sen ingenting förrän sallad till middag och om det är helg kanske osten o vinet. Hon är smal, men inte ´lika smal som jag. Om jag inte håller ingen lika mkt som henne, kommer jag ju garanterat att bli tjocckare, för hon har alltid varit smalare än mig, alltså innan ÄS. Och dessutom sa min beh på kliniken jag gått på att ´vikten dom ville att jag skulle hana på som var min ”idealvikt” (alltså enligt dem, enligt mig var den ca 10 mindre.) var ca 5 kg mindre än min egen mor som fött barn har! ÄR INTE DET SJUKT! om inte så sjukt svårt att ta in och uppnål.”

Jag tycker de är viktigt att vi går lite djupare när vi nämner begreppet ”hälsa”.

För mig är hälsa inte längre = fett- och kalorisnål mat, sockerfritt och mycket träning.

Efter att ha testat mig fram i ätstörningsträsket har jag äntligen insett att jag mår som allra bäst när jag får äta något sött varje dag.

Exempelvis igår på stranden åt jag av egen vilja tre st ballerinakex till eftermiddagskaffet mellan lunch och kvällsmiddag (och efter klyftpotatis och grillkorv blev det glass med jordgubbar innan läggdags). Och genast gick dagen från medioker till en riktig toppendag.

För mig är hälsa så mycket mer än kalorier och dieter. Det har idag snarare blivit motsatsen till hälsa, det är så uppenbart att många fått en s.k ”light”-ätstörning och det är faktiskt rent ut sagt för jävligt.

Det finns inget magiskt recept som funkar för alla, din mammas filosofi kanske funkar för henne, så länge hon känner att hon inte gör avkall på en massa saker i livet för att hon äter på det vis hon gör.

Jag kan bara utgå ifrån hur jag själv fungerar och visst jag fungerar som människa om jag inte äter sött i veckan och ”spar” mig till helgen men då vet jag också hur mycket annat tjafs som kommer på köpet. T ex att jag måste ”passa på” och äter kanske 6 kex på en och samma gång istället för två-tre st om jag hade ätit dem några gånger i veckan istället. Jag hatar det här ”passa på”-tänket, för mig funkar det inte alls och i en del fall tycker jag t.o.m att det tanjerar gränsen till hetsätning. Man skapar ritualer kring maten, äter vid speciella tider, på speciella sätt och på speciella platser. Jag vill inte leva så här, jag känner att det här tankesättet inte går ihop med den livsfilosofin som jag tror på och skapar harmoni i min kropp.

För varför bara få njuta till helgen? Begrepp som ”att unna sig” är ytterligare exempel på ord som inte längre förekommer i min vokabulär.

Jag är ALLTID värd att få äta mig mätt på god mat.

När jag äter choklad eller avokado är det inte för att jag unnar mig utan rätt och slätt för att det är förbannat gott och jag vägrar ligga på min dödsbädd och ångra all god mat jag egentligen kunde ha smakat på men aldrig tog chansen för att jag felaktigt intalade mig att jag skulle bli överviktig om jag gjorde det.

Vad jag menar är att självklart gör alla som de vill vad det gäller att fika. Man behöver inte äta gräddtårta varje dag och det lovar jag att man inte vill göra heller när man väljer att äta s.k kroppsvänligt.

Är man sugen så äter man, annars gör man som man vill. Men lova att var ärlig mot dig själv, det är det viktigaste.

Dagar som dessa när det är mycket sol och bad är hälsa för mig = glass, kex, kaffe och grillkvällar. Det ger mig den ultimata njutningen. Med andra ord det är riktig livskvalitet för mig och det är numera det jag eftersträvar snarare än snöar in mig för mycket på begreppet hälsa.

Ordet hälsa är idag laddat med så många värden som för många tillför allt annat än livsglädje. Ofta är hälsa (om man ska tro media) en enda stor sörja av en perfekt balans mellan nyttig kost, motion, bra relationer, kvalitetstid a la piffig yoga och sist men inte minst en framgångsrik karriär. Man måste vara en supermänniska för att klara av det här och det är många av oss som loggar in på den här bloggen varje dag som  gått på den här myten och följaktligen blivit resultaten, dvs offer, för den här jävla stressen.

Jag tror ni börjar ana min avsky mot media och hur de har förstört HÄLSA?

Varje gång som du i sommar tvekar eller får beslutsångest över huruvida du borde eller inte borde äta glass, ta en bit sockerkaka eller några kex till eftermiddagsfikan tycker jag du ska fråga dig själv:

Vad är livskvalitet för dig? T ex i mitt liv är god mat en krydda på livet och jag vågar påstå att detta även stämmer för dig.

Kan du se dig själv leva så fett-och sockersnålt som möjligt hela livet ut? Vad blir det för slags liv isf?

Är det en hållbar livsstil och hur funkar den ihop med andra människor?

Mat

Hungrig dag

Har ni också dagar som ni inte alls kan förstå varför ni är så fruktansvärt hungriga?

*****

Vid halv elva i morse hade jag suttit i mer än 20 minuter (!) och bara tänkt på mat.

Jag blir så irriterad på mig själv när det blir så.  Att tankarna går till mat är ju kroppens röst som säger ”Ät, jag behöver mer byggmaterial, fyll på är du snäll så att jag kan jobba vidare, lovar att inte störa dig mer sen”. Även fast att jag teoretiskt förstår detta så har jag ändå otroligt svårt att acceptera att behöva äta för tätt in på nästa mål. Nu var det ju bara 1,5 timma kvar sen skulle jag ju äta riktig lunch…

Som vanligt försökte jag förtränga hungerkänslorna (ja, Ana är expert på detta och förr lyckades hon alltid) men efter ytterligare tio minuter kastade jag pennan i skrivbordet och fräste till.  Gick därefter med ilskna, raska steg ut i köket och bredde mig en skinkmacka.

Fine”, tänkte jag när jag gick tillbaka med mackan till mitt skrivbord. ”Du bestämmer.”

Om mackan får mig att sluta tänka på mat och gör så att jag kan fokusera på jobbet igen är det värt det. Och jag ska ändå äta lunch som vanligt!

Samtidigt ekade Giselas ord i mitt huvud. ”Vissa dagar behöver kroppen mer byggmaterial än andra eftersom den reparerar olika delar av kroppen. Du kan ju inte veta vad kroppen vill arbeta med just idag.”

Exakt Anna, påminde jag mig själv. Även fast att jag inte brukar vara hungrig vid den här tiden är det ingen garanti för att jag aldrig kommer bli det. Kroppen är ingen maskin. Man trycker inte bara på ”on” och ”off”.

Hur som helst, i samma sekund som jag satte tänderna i mackan kände jag ett härligt lugn i kroppen. Det var som ren magi. Plötsligt kunde jag åter fästa blicken på skärmen och återgå till arbetet.

Tiden gick fort och när klockan plötsligt slog tolv tackade jag mig själv för att jag hade varit förnuftig nog att ta den där mackan.

Om jag inte hade gjort det hade jag gått miste om minst 1,5 h i arbetstid eftersom jag bara hade blivit sittandes och stirrat tomt rätt in i skärmen utan att förstå någonting och bara tänka ”När är det dags för lunch?”.

Hela dagen hade blivit ostrukterad pga detta eftersom det jag gör på förmiddagen är mycket viktigt för det fortsatta arbetet på eftermiddagen.

Så vid tolvsnåret var jag lagom hungrig igen och då värmde jag på en halvtinad spaghetti med köttfärsås. Därefter fortsatte jag jobba på.

Vid 15-snåret var jag vrålhungrig igen (förstår verkligen inte vad min kropp reparerar innuti mig idag?!).  Ok, att man blir småsugen och tar något lätt mellanmål men jag skulle lätt ha kunnat äta en hel måltid igen. Det blev dock inte så utan istället dök jag på bull- och kakfatet och godispåsen som stod i köket. Balanserade sedan tillbaka till skrivbordet med en hel hög Ballerinakex, lite godis, ett par bullar och en stor kaffe. Gud vad gott!

Det kändes som att jag fick riktiga superkrafter.  Min sega hjärna var som bortblåsta och arbetade plötsligt i 200 km/h. Tack vare  påfyllningen av snabba kolhydrater fick jag dessutom massa energi att göra ett samtal som jag länge dragit mig för och det var tur för nu fick mitt företag en ny kund. De hade vi inte fått om jag envisats med att avstå enligt devisen ”du kan/får inte bli hungrig NU, du måste vänta lite till innan du får äta…”

Men ärligt talat nu är jag hungrig IGEN och klockan är inte ens sex… är verkligen inte van vid det här. Äter som vanligt och förr har kroppen alltid varit nöjd med detta.

Fråga till er som har ökat ert matintag och börjat nå ett högre BMI:

Är det vanligt att man blir mer hungrig nu än när man var rejält underviktig? Varför är det så i så fall? Någon som vet?

Produkttest, Självhjälp

Ännu en utmaning avklarad

Bagarens Jästmix Vetebröd


Nötmassa


Fantastico!

😀

Skrev i ett tidigare inlägg att jag fortfarande inte kan baka saker som jag sedan själv ska äta (matbröd och ”nyttigheter” är undantag). Nu har det blivit ändring på det!

Jag kan fika både tårtbitar, bullar och kakor hemma hos andra eller ute på stan men hemma har det länge varit en helt omöjlig uppgift. Men i samma sak som jag skrev ner det bestämde jag mig för att sluta vara så tråkig och frågade mig själv vad är det egentligen som hindrar mig från att verkligen göra det?

Jag kunde ärligt talat inte komma på något smartare svar än ”jag har bara fått för mig att jag inte får, att det inte funkar så…” Men VARFÖR då?! Vem har sagt att det inte ”funkar” så?!

Jag som stortrivs i köket också faktiskt är riktigt duktig på att både laga mat och baka, varför ska inte jag få göra det jag tycker så mycket om att göra? Jag har bara ett liv och ska jag då inte få göra det jag tycker om? Jag kommer ångra mig som pensionär om jag fortsätter med alla konstiga regler som en utsvulten hjärna har satt upp sen tidigare och därmed får mig göra på rutin numera utan att ens tänka efter eller reflektera varför jag gör sakr på ett visst sätt.

Därmed gjorde jag slag i saken idag och så gott det blev!

Det är vanliga fikabullar men innuti finns en god fyllning bestående av ren hasselnötsmassa (finns på bakavdelningen i butiken). Mycket godare än nötcremé och kul att variera med istället för de vanliga kanelbullarna. Bullarna är bakade på vetemjöl special och en särskild jästmix – se Bagarens Jästmix Vetebröd.

Resultatet blev riktigt bra och gav den där lyxiga konditorikänslan.

Basreceptet på bulldegen (finns på förpackningen):

Ingredienser
1 påse Bagarens Jästmix Vetebröd
14 dl vetemjöl special
1,75 dl strösocker
150 g smör eller margarin
5 dl mjölk
1 st ägg till pensling
Pärlsocker till topping

Fyllning
1 burk Nötmassa

Övrigt
Pappersformar

Gör så här
1. Sätt ugnen på 230°. Blanda de torra ingredienserna, men tillsätt inte allt vetemjöl på en gång.
2. Smält smöret i en kastrull, tillsätt mjölken, värm till 40° och blanda med de torra ingredienserna.
3. Knåda till en elastisk deg i ca 6-7 min i maskin (2 min långsamt och därefter 4 min på medelhastighet)
eller 15 min för hand, tills degen är smidig och elastisk. Den får vara lite lös, men inte kladdig.
4. Täck bunken med plast och låt jäsa i 15 min.
5. Kavla ut degen i en rektangel, ca 40×70 cm.
6. Stryk ut smör på degen och strö socker och kanel över. Rulla ihop degen och skär upp 26 bullar.
7. Sätt i pappersformar och låt jäsa på plåt under plast i ca 20 min.
8. Pensla bullarna med ägg och strö på pärlsocker.
9. Baka i 230° i ca 6-8 min. Det är viktigt att du inte öppnar ugnen i onödan, eftersom värmen då försvinner ut, det blir längre baktid och du riskerar att bullarna blir torra.