Anorexia, Ätstöd, Ätstörningar, Mat, Ortorexi, Självhjälp, Träna på att äta

NYA TIDER FÖR BLOGGEN & MIG

nya-tider

Hej på er och hoppas ni har en härlig fortsättning på det nya året!

Jag har ju flaggat sedan en tid tillbaka för att det kommer bli en del förändringar i mitt liv & på bloggen under det här året. Bara det faktum att jag från och med i år kommer satsa 100% av min arbetstid som egenföretagare känns fantastiskt roligt och väldigt stort förstås.

Detta är dock inget hastigt påkommet beslut utan en dröm som har funnits lika länge som bloggen (sedan 2009). På den tiden var jag ju själv sjuk i anorexi varvat med ortorexi som jag då hade kämpat med i cirka 7-8 år redan. Jag hade gått i behandling under flera år och på olika sätt försökt att bli frisk men det hade inte alls fungerat – tvärtom hade jag i perioder blivit ännu sjukare än jag varit från början.

Men år 2009 inleddes den period i livet som innefattade betydelsefulla vändpunkter för mig som visade sig bli avgörande för att jag själv skulle vilja bli frisk på riktigt och en gång för alla.

Jag förstod förstås inte alls allting när jag befann mig mitt i sjukdomen men i efterhand har jag kunnat tyda och se händelseförloppet på ett helt annat sätt än jag kunde då. Idag har en helt annan uppfattning än när jag var yngre kring varför jag blev sjuk och även varför jag till slut också kunde bli frisk.

Jag startade alltså bloggen under 2009 och lät den bli en del av min terapi och självhjälp för att kunna bli frisk. För varje år som gick så blev jag hela tiden lite bättre även om perioden präglades av en hel del bakslag – men det hör liksom tillfrisknaden till! Det förstår jag idag men tvivlade enormt mycket på mig själv under den här tiden.

hjalp-med-att-ata

Under alla de här åren har jag agerat stödperson åt ett flertal människor (både vuxna och ungdomar) som liksom jag själv kämpat med olika former av ätstörningar. När jag blev frisk startade jag även en onlinetjänst för detta som jag arbetade med vid sidan av mitt vanliga jobb för att se hur jag trivdes i den rollen. Genom detta fick jag ta del av många människors ätproblematik och jag fick en ökad förståelse för människors vitt skilda relationer till mat & ätande.

Det är just stödverktyg för kring mat & ätande som jag kommer hjälpa till med genom företaget. Mer information kommer framöver så håll utkik här på bloggen!

OBS! Jag har redan en lång lista med namn på personer som har föranmält sitt intresse. Som utlovat kommer jag kontakta er först innan jag går ut med all information på bloggen. Då företaget är i uppstarten utlovar jag fina erbjudande till de första som vill vara med och testa tjänsten. För att säkerställa kvalitén kommer det vara begränsat med platser och jag kommer maila er i tur och ordning som ni anmält ert intresse.

Är du intresserad och önskar förhandsinformation innan det är dags att gå live? Då skickar du helt enkelt ett mail till mig genom att klicka på länken här.

Åh, det här kommer bli hur bra som helst! Ta hand om er så länge, alla fina underbara ni!

Självhjälp

Vara Där

Där, Där, Där…

– DÄÄÄÄÄR!

Efter att bloggen legat nere några veckor och många har mailat och bett om access till webbplatsen, ligger den nu uppe igen.

Anledningen till att det plötsligt krävdes lösenord för att komma åt den är för att jag testat runt med lite olika plattformer, layouts, design och innehåll för att få sidan så användarvänlig som möjligt.

Bloggen ser nu ut som vanligt igen och jag har blivit 100 gånger rikare med bra idéer om hur jag vill att sidan ska se ut och fungera i fortsättningen.

Tycker det är bra om det går att göra något bra av allt det här som skett under nästan ett helt decennium.

Är väldigt tacksam över all positiv feedback jag fått och fortfarande får från er läsare genom åren.

Ni är guld!!!

/Anna

Ätstörningscoach

Hitta nya vänner – en av livets jävligheter

Idag är en sådan dag.

En sådan där jävla dag som jag kommer att minnas resten av 2011.

De kommer sällan nu för tiden, men när de väl kommer så rasar allt.

Och de får mig att tveka, vad fan jag håller på med?

Orkar inte tjata om ledsna ögon och en ensamhet som sliter mig i stycken.

Allt som finns att säga är redan sagt – jag hatar att återupprepa mig. Nyfikna kan läsa 2010 deppigaste: Ensamheten dödar mig

Idag spelar det ingen roll att jag har en massa spännande kursstarter att se fram emot nästa vecka.

Idag spelar det ingen roll att jag i veckan fick en rejäl bonus för ett gott utfört arbete.

Idag spelar det ingen roll att mamma på julafton grät och sa att hon kände att hennes riktiga dotter var tillbaka igen, hon hade glömt vem den verkliga Anna var efter alla år.

Idag spelar ingen roll att jag de sista månaderna skrattar både högt och rakt ut när jag ser, hör eller läser något roligt.

Idag spelar det ingen roll att jag förra helgen, stolt promenerade till Myrorna med ännu ett par 34:or som jag vuxit ur.

Idag spelar det ingen roll att jag igår tyckte jag var snygg.

Idag spelar det ingen roll att jag i veckan på tåget kände mig som den lyckligaste tjejen i världen.

Idag spelar det ingen roll att jag äter lasagne till lunch utan att få ångest.

Idag spelar det ingen roll att alla säger ”… det kommer att ordna sig”.

Idag spelar det ingen roll att jag har fem avsnitt kvar att njuta av ”Ensam mamma söker” på Tv3 Play.

Idag spelar ingen roll att jag har en drömresa att se fram emot.

Idag spelar det ingen roll att bästa Robyn peppar högt och våldsamt på Spotify, jag känner ändå ingenting.

Idag spelar det ingen roll att UnderbaraClara beskriver hur man vackert pimpar upp sina gamla möbler.

Idag spelar det ingen roll att Katrin hyllar LCHF inför flera tusen hälsostressade tjejer (och killar!).

Idag spelar det ingen roll att jag inte längre skriver för 42 st läsare, utan för 30000.

Idag spelar det ingen roll att ni tycker det jag gör är bra.

Helvete.

Ge mig en syjunta, en pysselgrupp, en bokcirkel eller vad fan som helst!

Jag är så innerligt trött på att vara ensam. Trött på ytliga kontakter.

Om jag bara vara lite modigare skulle jag med omnejd mejla alla bloggare i Stockholmsområdet, ni som varje dag så generöst lyser upp min tillvaro med era fina ord.

Jag vill också vara med!

Men den här lördagen är jag alldeles för pytteliten för det.

En riktig fegis.

Mat, media, Träning

Ätstörningar och träningsbranschens ansvar

Vem kan man egentligen lita på?

Ven lurar vem?

Som vanligt när jag befinner mig på resande fot så tycks det alltid börja storma lite extra på bloggen (fattar inte hur jag alltid lyckas tajma så dåligt!).

Men det som går att utläsa av att besöksstatistiken plötsligt skjuter i taket samt att mail och kommentarerna fullständigt öser in efter förra inlägget ”Din PT – en hälsofara” så är det definitivt ett ämne som väcker starka känslor.

Jag är tillbaka först till helgen och tänker kommentera ätstörningar och träningsbranschen mer i detalj än vad jag har möjlighet att göra här ikväll.

Så länge vill jag understryka att gårdagens inlägg inte är riktat till någon särskild person utan snarare till hela träningsbranschen. Jag tror branschen skulle må bra av en djupare debatt och en mer noggrann definition för vad hälsa och välmående egentligen innebär.

Vad är egentligen att – på riktigt – må bra?

Vad innebär balans och hur uppnår man det?

Hur som helst, ingen ska behöva ta åt sig personligen och därmed finns det heller ingen som ”hetsar till ätstörningar” eller liknande som någon uttryckte det.

Snarare kan uttrycket ”Många bäckar små…” vara mer passande.

Då ämnet väcker starka reaktioner är det uppenbarligen något som bör läggas under lupp.

Och självklart kan man inte dra alla PTs över en och samma kam. Men med gårdagens inlägg ville jag lyfta fram mina egna mindre trevliga erfarenheter som jag själv har fått dras med efter x antal år som verksam inom träningsbranschen.

Att döma av det enorma gensvaret så är jag uppenbarligen inte helt fel ute och cyklar i resonemanget..?

Men som sagt, återkommer med ett längre inlägg till helgen.

Hörs senare!

Mat, Självhjälp

Vägen från 37 kg – tre frågor!

 

Jag försöker att komma ikapp lite när det gäller att svara på era kommentarer.

Nedan följer tre snabba frågor om mig och Vägen från 37 kg.

Eftersom jag inte vågat ”gå på rätt väg” från det välkända vägskälet, som du pratade om i ditt förra inlägg, skulle jag vilja veta vad du tror om att skaffa en blogg för att känna sig mer öppen med sina problem, har det hämmat ditt tillfrisknande nånsin – jag syftar på att man kan gå tillbaka och läsa sådant man skrev när man var inne i svält / ”anorexialand” ? Har du fått sålla bort många elaka / ovidkommande / pro ana kommentarer?

De ”elaka” kommentarerna är mycket lätträknade. Jag censurerar i princip aldrig något. Enda gångerna som jag tvingas att sålla i kommentatorsfältet är när någon person / företag vill göra reklam för produkter eller sajter som jag själv inte gillar och som jag vill undvika att andra exponeras för. Sedan när det gäller att läsa tillbaka i bloggen så ska jag vara ärlig att säga att jag knappt har gjor dett alls. Men det är inte för att jag tror att det skulle hämma min utveckling utan snarare pga tidsbrist. Tror tvärtom att jag skulle bli ännu mer pepp när jag inser hur mycket jag har utvecklats det senaste året.

När har det varit som allra jobbigast att kämpa?

Mina starkaste minnen är framförallt  från två perioder då jag var väldigt ledsen (nära depression). Det var den tiden då maten hade börjat fungera rätt okej men den sociala biten var forfarande helt död. Jag hade verkligen ingen i mitt liv och det enda jag gjorde var att äta och sova. Jag hade uppnått en sådan vikt att min känslor hade börjat vakna till liv igen och min likgiltlighet försvunnit. Det var ett slag i ansiktet när jag vaknade upp och en dag plötsligt inte ville vara ensam längre. Men en dag upptäckte jag plötsligt att jag hade verkligen ingen i mitt liv, förutom mamma och pappa. Det kändes både genant och förnedrande förstås. Känslan av total meningslöshet är inget som jag önskar någon. Jag blir fortfarande tårögd när jag läser de här gamla inläggen. Ni var så fina mot mig och många peppade med att det skulle fixa sig. Och ni hade ju helt rätt! Sakta, sakta börjar jag idag att bygga upp ett litet nätverk igen. Det är fantastiskt att se att även fast man verkligen befinner sig på den absoluta botten med ätstörningar och avsaknad av vänner så är hoppet aldrig ute. Allting går att ordna tillrätta igen. Så till alla er som tycker det känns riktigt hopplöst och livet känns omöjligt – ge aldrig upp! Det är aldrig för sent att lära sig börja leva igen.

Inläggen:

Du skriver bra och viktigt. Men det är tråkigt att du ofta hänger ut vegetarisk kost som något negativt. Som när du nu framställer quornfärs som ett sjukligt alternativ till köttfärs. Jag har alltid sett vegetarisk mat som, ja just precis – MAT. Jag har aldrig tänkt i banorna att det skulle vara ”nyttigare” (vad som nu är nyttigt). Quornfärs är inget lightalternativ, det är ett vegetariskt alternativ.

När jag skriver inläggen utgår jag alltid ifrån mitt eget perspektiv. Jag var egentligen aldrig någon ”riktig” vegetarian utan blev det av helt fel anledning. Jag åt quornfärs då jag tyckte det var en smart lösning att spara in på kalorier. Jag vet även att det är många som har liknande tankar och därför tyckte jag quornfärs var ett bra exempel på mat som man kan öva på att byta ut mot en standardprodukt som riktig köttfärs. Kan även tipsa om att efter att ha ätit kött regelbundet en tid så drabbas jag idag väldigt sällan av ”plötsliga” och överraskande sug. När jag åt mycket vegetariskt fick jag ofta ”cravings” och särskilt efter snabba kolhydrater i form av sötsaker och liknande. Jag tycker i grunden att kött är lite läskigt att laga till och djuruppfödningen är hemsk på många håll. Dock går det inte att komma ifrån att jag mår 100 resor bättre idag när jag äter kött dagligen och ca fisk 1-2 gånger i veckan.  Det är svårare än vad man tror att det är att få i sig av allt som kroppen behöver. Min kropp behöver i alla fall både vegetariska och animaliska protein, den känner skillnaden och blir glad när den får båda delarna! 😉

Ätstörningscoach

Ny bloggdesign!

God morgon!

Jag hade börjat att ledsna lite på den gamla designen så nu tänkte jag att det vore kul med lite nytt!

Bloggen är trots allt över ett år gammal och även den mår bra av få lite estetisk kärlek emellanåt. 😉

Jag har även uppdaterat informationen under:

Så vad tror ni? Kör vi på det här framöver?!

Självhjälp

Bloggprojekt inför 2010/2011

Hej vänner!

Vill återigen tacka för de senaste dygnens alla gratulationer, hjärtliga kommentarer och mail.

Att bli så här intensivt uppvaktad är definitivt inget jag är bortskämd med.

Jag är så upp över öronen lycklig och samtidigt smått frustrerad över att det är så förbannat svårt att uttrycka ren glädje i ord!

Men hur som helst så tror jag nog ändå att ni har fattat rätt bra vid det här laget att jag har blivit smått ”berusad” av lycka den senaste tiden. Lagom till att vardagen drar igång så börjar jag sakta ta mark och gå ned för landning igen…

Helgen har varit bra på så många olika sätt och i helgen förenade jag nytta med nöje när jag träffade coola och übertrevliga Ewonne, chefredaktör för Tjejzonens blogg Tjejkraft.

Vi sågs över en god frukost på Petite France (tack Niclas och ”Fri” för tipset) för att prata om kommande projekt och idéer inför det som återstår av 2010 och inför 2011.

Det blev många värdefulla och kreativa timmar ihop. Om det blir så som vi planerar så kommer vi förhoppningsvis snart att kunna presentera lite roliga saker inom en snar framtid.

Allt gott så länge!

/Anna

Mat, media, Självhjälp, Träning

Min och bloggens framtid!

Jag är mer taggad än någonsin inför mitt fortsatta bloggande framöver.

Det finns så mycket kvar att göra.

Stipendiet i fredags var ett viktigt kvitto på att ni uppskattar arbetet som är med den här bloggen.

Att den behövs och att den inspirerar.

Tack för att ni är ni och aldrig snålar med att låta mig få veta det.

Ni är grymma och har världens största hjärtan!

***

Här är ett av alla de mailen som har ramlat in de senaste dagarna:

”Stooooort grattis till UnderbaraClara-stipendiet!

Jag hittade din blogg för ett år sedan och har följt den dagligen sedan dess.

Älskar ditt mycket pedagogiska och konstruktiva sätt att förklara olika ätstörda situationer som testveckor, överätning, njutningsmellanmål, träningsförbud och liknande. Liksom dig tror jag på att belysa det positiva och låta vikten bli ett av alla målen men inte själva huvudmålet som det ofta annars är fokus på.

Skulle vara roligt att få höra hur du tänker om framtiden.

Vad planerar du att göra härnäst?

Jag är långt ifrån bortskämd när det gäller marknadsföring av bloggen.

Tyvärr har jag märkt hittills (eller ok, snarare fått bekräftat för mig) att kvinnors hälsa, särskilt ätstörningar och liknande självskadebeteende, är otäckt enkla att se förbi eller blunda för.

Många säger sig vilja göra så mycket för kvinnors välmående men om jag ska vara helt ärlig tycker jag det är alldeles för mycket snack och för lite verkstad!

Jag kan ta ju bara ta min egen blogg som exempel.

Jag bloggar fortfarande på wordpress och detta ger såklart inte en spänn. Jag har varken annonser eller ingår i något bloggnätverk. Ändå har jag i många fall betydligt fler läsare än många av de mer”välkända” bloggarna och mina texter är i många fall långt mer välskrivna och innehållsrika än genomsnittet.

Jag vill att ni ska veta att jag gör det här av egen vilja för att jag tror på det jag gör.

Jag vet att jag har rätt när jag säger att det skulle behövas en mycket mer individualiserad och patientanpassad ätstörningsvård så att ännu fler kan bli 100% friska.

Observera inte låtsas-friska, utan helt friska!!!

Ätstörningar är inte det mest tacksammaste ämne att skriva om men jag väljer att göra det i alla fall – 365 gånger om året.

För jag har ett mål. Ett mycket, mycket långsiktigt mål!

Ätstörningar är förmodligen alldeles för ”tungt” och ”jobbigt” för att en tidning eller en nätbaserad portal skulle vilja att jag bloggade hos dem (även fast att det kanske egentligen är dessa läsare som skulle behöva det som allra mest!?).

Men då är det betydligt enklare att hellre välja en mer okomplicerad mat- eller träningsblogg på sin sajt. Någon som ger läsarna vad dem vill ha… För det är väl vad folk vill läsa om?! Hur många kilometer bloggaren har sprungit eller en bild på personens frukostmacka…

Sanningen är bara att det räddar man inte världen på (självklart är det bra att det finns bloggar för olika saker, det är inte det jag säger).

En bla-bla-bla blogg är säkert bra för personens eget ego men den räddar nog inte vårt sönderstressade samhälle. I sämsta fall gör bloggen kanske till och med mer skada än nytta..?

Om man tar Blondinbella som exempel. Hur har man ens hjärta att göra reklam för tandblekning (skriver flitigt om) och Viktväktarna (har sett annonser på hennes blogg ibland) samtidigt som hon släpper en bok som ska stärka tjejers självkänsla? Jag förstår ingenting.

Kan verkligen alla köpas för pengar idag?

På sikt vill jag kunna ägna mig helhjärtat åt att hjälpa människor att må bra. Att må bra på riktigt!

Jag har själv gjort hela resan och vet vilka verktyg som behövs och vilka bitar som är viktiga att fokusera på för att lycklas nå ända fram.

UnderbaraClara-stipendiet är en tydlig signal från er och ett bra startkapital inför det som komma skall.

Jag har tidigare berättat om mina planer gällande utvecklingen av ÄS-vården. Därtill stöttar jag gärna gymmen framöver med att komma tillrätta med träningsmissbruk och destruktiva träningsbeteende. Hör av er om ni är i behov av en referensgrupp (för det är ni!).

Med andra ord, det finns mycket i pipeline men än så länge bringar detta ingen fast inkomst och fina idéer betalar som bekant ingen hyra.

Därför fortsätter jag att skynda långsamt.

För skyndar, det gör jag. Var så säkra!

Tack alla som röstat och tack juryn som har valt att inte blunda.

Tack UnderbaraClara.

Ätstörningscoach

Dags sluta blogga?

Äsch, det är klart att jag inte gör det men just nu dröjer mitt internet pga jag flyttar och byter adress.

Ingen idé ens att jag försöker skriva något längre än så här.

Hur som helst ville jag bara kika in och meddela att bloggen inte är dödoch dessutom sken jag upp som en sol när jag läste alla förslag på aktiviteter som man kan ägna sig åt. Tack snälla för att ni finns där och aldrig är sena med att dela med er av inside-tips och roliga idéer!

Så fort jag har kommit i ordning lite i min nya lya och installerat mig på riktigt här uppe i Sthlm ska det bli dags att gnugga geniknölarna och fundera ut vad jag tror skulle vara roligt att göra och testa på.

Snart blir det lite ordning här inne igen och vi ska i vanlig ordning återgå till ämnet.

Ha en värdefull dag!

Ätstörningscoach

Nominerad till UnderbaraClara

”Hej Anna!

Är en ganska ny läsare och har aldrig kommenterat förut, tyckte det var dags nu.

Ville bara säga att jag precis nominerat dig till UnderbaraClara – stipendiet där en inspirerande bloggare kan vinna 5000 kronor.

Det är Underbara Clara själv som instiftat det och det står mer om det här; http://www.folkbladet.nu/?p=179006#comments

Jag håller tummarna för dig! Du förtjänar det!

Kram
Rebecca”

Tack finaste Rebecca! Vilken häftig nominering och vilket coolt stipendium sen!

Hade varken sett eller hört något innan om UnderbaraClara-stipendiet, blev därför en härlig upptäckt när jag läste din kommentar sent ikväll/natt.

Blev också nyfiken på vilka två blogginlägg du valde ut från bloggen..?

I juryn sitter (förutom Clara själv) Cissi Wallin, Sandra Beijer och Annika Marklund.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Jag har verkligen världens bästa och snällaste läsare. Dessutom intelligenta som satan!!!

My heart, your soul and OUR food!

xxx Anna