Frisk från ätstörningar, Spiritualitet

Attraktionslagen & spiritualitet vid psykisk hälsa

attraktionslagenOavsett om du redan är en spirituell junkie eller är ny till det andliga och spirituella så tänkte jag idag dela med mig en del av min andliga resa som jag inte pratat så mycket om tidigare.

Detta kanske inte är för alla men jag tror att i alla fall för några av er så kan det här bli en liten hjälp på vägen mot att bli frisk eller åtminstone öppna ögonen för ett spirituellt verktyg om du inte använt detta förr.

Min tro, barndom & universum
Jag har alltid haft en stark tro ändå sedan jag var ett litet barn. Jag var helt övertygad om att det fanns en gud men hade ganska svårt att se vilken form som den/hen kom i. Jag trodde dock aldrig riktigt på himmel & helvete utan mina tankar drog alltid mer åt reinkarnation (själavandring där själen återföds i en ny kropp efter döden, antingen som människa eller djur beroende på vilka handlingar som vi har gjort).

Med tiden valde jag att ha flera namn för Gud som t ex ljuset, universum, energin, m.fl. Jag gick inte i kyrkan särskilt mycket mer än vid skolavslutningar & jul men var ändå i kontakt med Gud varje dag eftersom jag vände mig mot de här energierna när jag hade något på hjärtat eller funderade över något.

Gud, tur eller bara en ren slump?
Jag har alltid känt att jag har haft ”osynliga krafter och starka energier” omkring mig under hela min uppväxt. Energierna har alltid fungerat så att det jag har trott på, bett om och önskat har jag med tiden också fått. Många i min närhet (ofta de mer negativa personerna) har sagt till mig att jag har sådan ”tur” med allting. Därför har de nästan önskat ibland att något ska få fel för mig bara för att jag inte ska förvänta mig att allting ska gå min väg hela tiden.

Tur eller inte? Jag brukade svara att ju mer jag tränar desto mer tur verkar jag få… 😉

frisk-fran-atstorningarÄtstörningen fick mig att sluta tro
Dock försvann alla mina upplevelser av de här fantastiska  energierna i samma ögonblick som jag blev sjuk i anorexi året innan jag skulle fylla 16 år. Under alla mina följande år som ätstörd (drygt tio år) hade jag noll kontakt med det andliga. Med åren glömde jag bort min tro och vad jag förlitade mig på egentligen. Jag kände mig inte alls grundad längre.

Ätstörningen åt på så vis upp allting i mitt liv och så även det jag tidigare hade brunnit för och trott på under hela min barndom. Det bidrog till att jag kände mig ännu mer vilsen och utelämnad åt ingenting.

Blir friskare och börjar återfå min tro igen
I slutet av min sjukdom/början på min tillfrisknad när jag var runt 23-24 år så började jag hitta tillbaka till mina rötter igen och vågade så småningom börja tro igen.

Idag kallas detta sättet att tro Attraktionslagen (The Law of Attraction) men under min uppväxt kände jag inte alls till begreppet men det är/var i stort sätt samma sak som jag alltid har trott på men aldrig haft någon etikett eller namn för mitt sätt att tro på.

Attraktionslagen innebär att all energi som du skickar ut också kommer tillbaka. Dvs alla dina tankar, ord och val/handlingar. För många är boken The Secret en bra ingång om man vill veta mer om Attraktionslagen.

attraktionslagen-bli-frisk-fran-atstorning
Följ hjärtat och välj kärlek
Genom att berätta för universum vad du vill ha i livet och genom att du själv sänder ut positiv energi i form av positiva tankar, känslor och handlingar så är det också det du får tillbaka. Om du däremot tänker, säger och gör negativa val för dig själv eller andra så är det också det du får tillbaka. ALLTING som du säger och tänker kommer tillbaka till dig! Du vet inte när och inte hur men du kan vara säker på att det negativa kommer någon gång och i någon form.

Det är därför det är så viktigt att våga följa hjärtat som är fyllt med kärlek istället för hjärnan som är fyllt med rädsla (och massor med tankar som inte alls är sanna alltid).

Få mer flow i livet!
Jag har alltid varit en väldigt positiv tjej och är fast övertygad om att det är därför jag upplever att jag också får mer ”flow” i livet när tänker på attraktionslagen och är medveten om vilken energi som jag sänder ut.

Jag märker direkt när jag hamnar i en ond tankecirkel – per automatik får jag plötsligt rött vid alla stoppljus och får överlag mer motstånd i livet på alla plan. Det slår aldrig fel!

Attraktionslagen & spiritualitet vid psykisk hälsa?
För att knyta ihop säcken så började jag använda mig av det här tankesättet och tro allt mer under min tillfrisknad. Bland annat använde jag ofta affirmationer och tillverkade en visionboard över vad jag önskade mig från livet & universum. Den hade jag vid sängen så att jag kunde se och fyllas av ny inspiration & motivation varje morgon & kväll.

psykisk-halsa
Existentiella frågor & sinnesro
Min poäng är att jag tror att fler skulle må bra av att utforska det existentiella ännu mer och faktiskt våga tro på något. För egen del utforskar jag detta mer för varje dag och upplever att de allra sista pusselbitarna som gör mig riktigt hel är att tro. Det förtydligar mitt syfte på jorden. Den tanken – att vi alla har ett syfte på jorden och vår uppgift går ut på att ta reda på vad den är ger mig sinnesfrid och skapar ett härligt lugn inombords.

Vi har alla ett syfte och minst en egenskap som vi är riktigt bra på.
Jag tror vi alla är s.k Masters på något i livet. Utmaningen är att ta reda på vad ens uppgift och syfte på jorden är. Det tar olika lång tid för oss innan vi hittar vad det egentligen är.

Jorden är ett enda stor klassrum där vi lär oss hela tiden och tränas för något ännu större som väntar på oss. Livet går ut på att du ska hitta din gåva och ge/lära den vidare till någon annan som behöver den. När livet är slut ska det vara så. Då har vi slutfört uppgiften som vi från början har hit kommit till jorden för och går sedan vidare till nästa viktiga uppgift som väntar på oss någon annanstans.

Vad tror du? Har du funderat över ditt syfte i livet? 

Mat, Självhjälp, Träning

Min kropp – jag älskar dig!

Du, kompis, jag älskar dig! Säger det för sällan…

*****

Ingen har väl kunnat undgå all snö som vi har fått? Dumdristig som jag var i förra veckan kunde jag inte låta bli att dra på mig längdskidorna och dra ut i spåret med några kompisar. Skidor är verkligen något jag längtat ihjäl mig efter och med all den här snön kändes det som rena rama himmelriket. Riktig snö och inget blask för en gång skull!

Tyvärr ville huvudet mer än kroppen. Vi var iof inte ute så länge och åkte bara korta och raka sträckor. Men strax innan vi skulle vända tillbaka passerade vi en backe som ingen av oss kunde motstå. Kompisarna åkte i förväg och sedan var det min tur.

Det gick lite väl snabbt och jag kände att jag skulle ramla om jag fortsatte i samma takt, försökte därför bromsa in men då det var rätt längesen som jag åkt i backar sen sist så gjorde jag som jag brukade göra som liten – nämligen medvetet slänga mig på rumpan för att sakta ner farten.

I samma stund som jag gör detta påminns jag om att min kropp inte är som den ska vara. Min rumpa är fortfarande alldeles för liten för att stå emot en sån våldsam krasch. Skidorna flög åt olika håll och jag själv snurrade runt, runt tills jag blev liggandes på ryggen. Tårarna brände bakom ögonen och först vågade jag inte känna efter hur kroppen mådde.

Hade jag brutit något? Kunde jag resa mig upp? Skulle jag någonsin kunna gå igen?

Kanske tycker någon att det här låter överdrivet men det var faktiskt min första tanke – tänk om jag hade blivit helt förlamad?!

Hjärtat slog som en hammare i bröstet och jag var helt kallsvettig. Det var en enorm lättnad när jag kände mina ben igen och sakta kunde sätta mig upp.

Är du helt galen? Hur tänkte du egentligen?! Slänga sig direkt på rumpan nu är inte detsamma som när du var liten! Idiot, du har ju ingen rumpa – den är ju bara ben!

Ja, hur tänkte jag – det kan man verkligen fråga sig. Men ni vet hur många saker som man gör på ren rutin och gammal vana? Min kropp och hjärna är sedan barnsben inpräntat med att ”om det går för fort så sätter man sig helt enkelt på rumpan så minskar farten…”

Saken är den att det nu har gått över en vecka och jag kan fortfarande inte resa mig rätt upp om jag ligger direkt på ryggen. Det gör inte ont i ryggen när jag ligger ner men när jag ska gå från liggposition till att sitta i ”skräddarpostion” så gör det så ont i svanskotan att hela kroppen skriker av smärta. Jag får tårar i ögonen varje gång och måste resa mig ”snett” upp från golvet om jag legat ner.

När jag skidade hem tänkte jag bara på hur illa det egentligen kunde ha gått. Tänk om jag på riktigt blivit förlamad eller brutit något i backen?

Det som var positivt var att jag än en gång påmindes om hur begränsat mitt liv är så länge jag är underviktig. Jag älskar aktiviteter och spontana utflykter, det är liksom på riktigt jag – Anna!

Usch, i fortsättningen ska jag vara mer rädd om mig själv.

Jag älskar dig, min alldeles egna kropp. Du gör allt för mig och vill vara med mig – jag har verkligen förstått det och ska därför fortsätta mata dig med det du behöver och vill ha.

Du ger så mycket värdefullt tillbaka till mig när du får den mat och näringen som du titt som tätt signalerar att du behöver. Jag vet att jag på sistone har blivit mycket bättre på att lyssna på dina behov men jag ska bli ännu bättre – jag lovar!

Vi ska trots allt tillbringa minst 60 år till ihop med varandra – det är mitt mål iaf! Då känns det rätt bra att vi börjar bli så bra vänner nu, det är på tiden. Åtta år i det långa loppet är egentligen ingenting! För som sagt, ett lång härligt liv tillsammans väntar på oss så fort vi lyckas bli helt sams.

Och vi är snart där, min vän…

Förstår att du har svårt att lita på mig igen efter allt som jag har utsatt dig för under de här svältåren. T ex piskat dig till att fortsätta springa trots att förråden har ekat tomma. Du har då tagit till en ”fusklösning” och omvandlat fett och muskler till energi från ställen som egentligen är absolut förbjudna att stjäla ifrån, nämligen från mitt hjärta och hjärna.

Jag förstår att du hade panik och inte visste vad du skulle göra men när du gjorde det så blev min hjärna såklart ännu mer störd och fick allt svårare att skilja på vad som var friskt och sjukt.

Men som sagt, du har mitt ord på att vi inte kommer hamna där igen. Så glad och så bra som jag mår nu har jag inte mått på länge (bortsett från mina ond svanskota!). Jag ser fram emot att bli gammal med dig!

Du är min bästa vän och tillsammans är vi ett grymt team. Vi kommer gå långt tillsammans.

Visst sa jag att jag älskar dig?!

Mat, Träning

19 träningsfria veckor

Känns otroligt bra. Inget sug efter träning överhuvudtaget. Känns absurt att det varit en så stor del av mitt liv nu när jag tänker tillbaka. Det känns inte som att det faktiskt var jag som höll på att träna så där mycket. Det var någon annan, det var inte Anna som var träningsberoende.

Eeeh, lite skev personlighet kanske?

Kanske det, men skönt att veta att kroppen glömmer snabbare än vad man kan tro. 

Tiden läker alla sår…

Hur som helst, glömde faktiskt inte bort att det var Lucia igår. Hann bara inte med att uppmärksamma det på bloggen. Gör det nu istället för det är ju så mysigt.

Gick till kyrkan och lyssnade på luciasångerna. Åkte hem. Tände det tredje ljuset. Drack julmust (JA, det var light! Men vaddå?), åt pepparkakor, mandel och valnötter! Väldigt gott!

Så skönt med traditioner. Tryggt på något vis. Lättare än vanligt att kunna avgöra vad som är friskt. Behöver därmed heller ingen person att ”härma efter” vid högtider… jag kommer ihåg vad som är normalt o vad folk i allmänhet gör och äter. Känns bra. Ingen Alien idag…

Nu ska jag svara på lite frågor från er och sen blir det lite kvällsmat. Längesen jag åt en hederlig varm ostsmörgås (ni vet en sån som man smörar och lägger i ett våffeljärn?). Älskar när osten blir sådär härligt seg och rinnig – yummy! Till det ett glas oboy.

Barndomsnostalgi när den är som bäst.