Anorexia, Ätcoach, Ätstörningar, Ångest, Öppna upp, Frisk från ätstörningar, Kostrådgivning, Personligt, Självhjälp

Vad finns i ditt bagage?

Vad finns i ditt bagage

Idag bloggar jag från vår uteplats med mina nakna fötter djupt nerborrade i det – lite för höga – vildväxta gräset (”någon” borde kanske se till att klippa det snart…) 😉

Har precis avslutat en del admin och gått igenom listan över alla namn från er som önskar kontakt och stöd kring maten i höst. Ni är många som anmält ert intresse och jag kommer kontakta er i turordning beroende på när ni anmälde er. Om du vill stå på listan och få alla detaljer kring priser, upplägg, etc så går det bra att maila mig här.

Kostrådgivning och Holistisk Coachning

Min inriktning är som bekant kostrådgivning som jag kombinerar med inslag av holistisk coachning. Det innebär att jag inte enbart fokuserar på maten. För att kunna må så bra som möjligt krävs även fler byggstenar! I vissa fall tittar vi därför även på hur livshjulet ser ut när vi delar upp det i olika tårtbitar såsom relationer, karriär, fysisk och psykisk hälsa, personlig utveckling, m.m.

Det är helheten och balansen i vårt livshjul som är viktig då den utgör grunden för att vi ska må bra – alltså inte bara maten i sig.

Maslows behovstrappa

Ibland kan det dock vara knepigt att veta var man ska börja och för vissa kan det då vara nödvändigt att först och främst få hjälp med att hitta balansen kring maten för att sedan kunna orka ta tag i de andra bitarna. Enligt Maslows behovstrappa prioriterar vi människor först och främst våra grundläggande behov såsom mat, luft, sömn, värme, vatten, sex, etc.

Så länge de här fysiologiska behoven inte är tillfredsställda så kontrollerar de våra tankar och beteenden eftersom vi är inställda på överlevnad – vilket förstås gör det svårt att fokusera på andra saker som t ex att skapa nära relationer, göra karriär, etc

Om man ska tro teorin är det kanske inte så konstigt att andra saker inte (kan?) prioriteras lika mycket eftersom all ens uppmärksamhet är inriktad på mat – mycket vanligt vid ätproblematik. Räck upp en hand om du känner igen dig!

Svårt att fokusera

GRÅZON INNAN ÄTSTÖRNINGAR

Av ovanstående anledningar jobbar jag väldigt individuellt med varje klient och inte sällan hänvisar jag även vidare till närmaste vårdcentral och/eller ätstörningsenhet om jag upptäcker att någon behöver mer stöd än jag kan erbjuda.

Jag är alls ingen psykolog och skulle aldrig ta mig an någon som är i tydligt behov av professionell hjälp. Ibland kan dock mitt stöd komplettera en klinisk behandling men det kan förstås skilja sig från fall till fall.

Gråzonen innan man har en ätstörning som står i full blom är STOR och för de flesta går det aldrig riktigt så långt att man får en ätstörning med diagnos. Dock finns det ju väldigt många steg innan man får en diagnos  – s.k ”ätproblematik” eller ”ätkrångel” som kan visa sig på olika sätt och är ofta vikt- och utseenderelaterat.

Gråenen kan verka oskyldigt till att börja med men är ofta inkörsporten för att kunna leda vidare till en diagnostiserad ätstörning såsom anorexibulimi + m.fl.

ÖPPNA UPP OCH LINDRA DIN SMÄRTA

Vill avsluta med att jag är så enormt tacksam och fylls av värme varje gång som ni skickar mail till mig. Ni visar ett helt otroligt förtroende när ni skriver och ber mig om råd. Varje dag tänker jag på hur modiga ni är som vågar öppna upp och dela med er av er resa. Det är beundransvärt och ni ska vara riktigt stolta över er själva över att ni vågar be om hjälp. Det vågade aldrig jag!

Istället höll jag tyst och kämpade på… Åren gick och smärtan i bröstet blev till slut för stor för att jag skulle orka bära den. Med tiden fann jag att stenen i bröstet blev lite lättare så fort jag vågade öppna upp och berätta om mina ätstörningar för människor som jag hade förtroende för.

Men trots att jag vid det här laget har fått berätta min story väldigt många gånger – för väldigt många människor – blir jag än idag fortfarande emotionell och får svårt att prata om en del detaljer kring sjukdomen om jag inte befinner mig i ett sammanhang där jag känner mig helt trygg.

Att öppna upp

En av de egenskaper som jag uppskattar mest hos människor är att kunna uttrycka emotionell empati och visa medkänsla för andra. Efter alla åren med anorexia har jag idag blivit ganska duktig på att känna av i vilket sammanhang som jag befinner mig och om min ”story” är värd att dela med mig av.

Ibland har jag haft bekanta i flera år som inte vetat om mitt bagage och blivit väldig förvånade när jag en dag berättat om det. Alla är inte redo för att få höra allt och kommer heller aldrig att bli det. Inget fel med det. Men tidigt fick jag lära mig att inte berätta allt för alla. Jag förlorande tyvärr en del vänner när jag blev sjuk som 16-åring  pga några föräldrar trodde sjukdomen skulle smitta och påverka deras egna döttrar…

Fruktansvärt såklart men lesson learned!

Om inte mottagaren är benägen att hantera informationen så är det bäst att inte säga något alls. Det kommer bara att såra en om människor inte tar emot ens historia på det sätt som man hoppas på! Alla är inte redo att hjälpa och det är heller inte en skyldighet även fast det ofta borde vara en självklarhet.

Missförstå mig inte nu – jag är verkligen FÖR att dela med sig och öppna upp men se till att göra detta för personer som du litar på och som du vet kommer gå vid din sida i både med- och motvind. Öppnar du upp måste du förvänta dig att få ta emot en mängd olika reaktioner.

Inga reaktioner är fel och alla har rätt till sina egna känslor samt åsikter kring det du berättar. Var därför klok och välj dina tillfällen när du är redo att berätta om ditt bagage.

Detta får bli dagens tips!

Kramar 🙂

SparaSparaSparaSpara

Ätstörningar, Mat

Behöver vi socker?

behover-vi-socker
Jag får ofta frågan om hur och vad jag äter idag. Inte sällan blir människor väldigt förvånade över hur liberal inställning jag har till mat och framförallt SOCKER.

Om du är intresserad av att läsa mer om min matfilosofi, hur mina ätvanor ser ut idag och vad jag står för så finns det ganska mycket att läsa om i arkivet bland annat Vad ska man äta? och min serie om att äta intuitivt.

Jag har tidigare berättat att jag föredrar naturlig, ren och hel mat. Viktigt att påpeka att det är väldigt subjektivt vad som menas med detta egentligen.

T ex äter jag gärna pasta eftersom jag dels tycker det är gott och dels innehåller det i grunden naturliga ingredienser (mjöl, ägg och vatten). Någon annan kanske inte alls gillar pasta och anser att det faktiskt inte alls är särskilt naturligt och är alltför processad för hens smak. Det är helt okej, ät den maten som du gillar och tycker fungerar för dig.

Det innebär även att jag mycket hellre äter äkta helfet kokosgrädde än ”light” varianten som är full med tillsatser och innehåller väldigt lite ”äkta” vara. Jag gillar mat som är i sin ursprungsform och undviker processad mat även fast att även den typen av mat förekommer även hemma hos oss.

Behöver vi socker?

Inte sällan förespråkas det att vi inte behöver äta tillsatt socker eftersom vi får i oss det ändå från olika håll i form av ”dolt” socker som finns t ex i fruktyoghurtar och vissa flingor.

Jag skriver under på detta. Dock vill jag vidga perspektivet och ge en tankeställare vad som händer med alla människor som förbjuder sig att äta mat och dryck som vi vet innehåller socker som t ex godis, kakor, glass, läsk och bullar?

För egen del vet jag precis vad som händer i min hjärna om jag skulle förbjuda mig själv att äta en viss typ av mat. Nämligen att jag tenderar att bli mer eller mindre besatt av maten som jag inte får äta. För mig skulle det innebära att ha en mer eller mindre ätstörd relation till socker om jag helt skulle förbjuda det och dessutom få ångest efteråt om jag skulle äta något med tillsatt socker.

ar-socker-nyttigt

Av den anledningen är jag otroligt tacksam över att min tillfrisknad byggde på att kunna ÄTA ALLT och var helt fri från matförbud. Under ett par år fick jag träna på att äta olika livsmedel som var väldigt laddade för mig och ofta innehöll en större mängd socker eller fett av olika kvalitéer som jag var livrädd för. Den omfattande ätträningen och matresan som jag gjorde för att bli frisk bidrog till att jag idag njuter lika mycket av en hembakad kanelbulle som av en grön juice till eftermiddagsfikat.

Jag flyr med andra ord inte sockret men överdriver det inte heller. Jag väljer inte ”antingen eller” och går ”all in” samt tänker att ”nu är det ändå kört så då kan jag lika gärna fortsätta proppa i mig socker” när jag väl börjat.

Jag väljer mina tillfällen och njuter verkligen när jag äter något som på pappret kanske inte innehåller det absolut nyttigaste. Efter alla år av ätstörningar så har jag lärt mig att jag mår som allra bäst när min kost inte är alltför ”ren” och ”optimerad” från socker och ”onyttig” mat. Både min kropp och själ mår bäst av mixen av både ”lite nyttigt och onyttigt”.

Efter att jag blev frisk så tillhör jag de där människorna som kan äta en bit fikabröd och sedan bli helt nöjd av det och känna att det räcker bra så. Jag behöver inte stoppa i mig 2-3 bitar till (men gör det ändå om det är riktigt gott!). Förr förstod jag aldrig de där människorna som kunde äta bara en ruta mörk choklad och sedan vara nöjda – själv ville jag alltid äta upp hela chokladkakan eller Aladdin asken för den delen.

WHO rekommendationer
WHO rekommenderar att mängden fria sockerarter som intas bör vara är mindre än 10% av energiintaget. Fria sockerarter innefattar tillsatt socker och socker som finns naturligt i honung, sockerlag, fruktjuice och fruktjuicekoncentrat.

WHO har också gjort ett tillägg då man rekommenderar att intaget av fria sockerarter gärna får vara under 5% (cirka 25 gram) av energin. Detta i syfte för för att minska risken för karies ytterligare.

who-socker-rekommendationSjälvklart ska man ha respekt för WHO:s rekommendationer och ta dem på allvar. Det gör jag och håller absolut med om att vi inte bör överdriva sockerintaget men vid en ätstörning tycker jag det är viktigt att träna på att inte vara livrädd för socker heller. Det blir lätt överdrivet och det sunda förhållningssättet försvinner när vi helt utesluter vissa saker ur kosten.

Av den anledningen rekommenderar jag att man ska våga ha lite fika och socker i sin kost snarare än att ens diet ska vara helt ”felfri”och så nyttig som möjligt. Lite socker emellanåt blir i alla fall i mitt liv viktigt eftersom det hjälper mig att bibehålla en god balans och inställning gentemot tidigare väldigt laddade livsmedel som när jag var ätstörd.

Socker i måttliga mängder varje dag tror jag är en av de ”magiska” ingredienserna och faktorerna bakom varför jag har klarat av att vara frisk i över fem år efter drygt tio år av ätstörningar.

Sedan är det säkert högst individuellt vad som funkar för var och en. Jag tror inte på en metod som passar alla men jag tycker detta är ett viktigt perspektiv att ta upp och hur människan påverkas av att förbjuda sig att äta vissa saker.

Jag tror den bästa kosthållningen är den du slipper tänka på 🙂

Vad tror och tycker du? 

Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 1

Intuitivt ätande 1I förra inlägget skrev jag väldigt kort om intuitivt ätandemin matfilosofi och hur jag äter idag.

Idag kommer del 1 i min serie om hur du som vill också kan träna på att äta mer intuitivt.

Min förhoppning är att du ska kunna hämta inspiration från mina upplevelser och erfarenheter till ditt eget liv. Kanske kan jag väcka några nya tankar hos som kan hjälpa dig att att bli bättre på att följa kroppens signaler. I detta inlägget berättar jag mer om intuitivt ätande och hur du praktiskt kan tillämpa det på ditt eget ätande.

Vad är intuitivt ätande?
Kort beskrivet syftar intuitivt ätande till att äta vad du vill, när du är hungrig och sluta äta när du är mätt. Det handlar om att följa kroppen istället för känslorna.

Intuitivt ätande under/efter en ätstörning
Detta sätt att äta på kan ofta vara en utmaning för dig som drabbad eller har varit drabbad av en ätstörning. Inte sällan på grund av att kroppens system för att känna skillnad på mättnad och hunger ofta sätts ur funktion under en ätstörning. Det kan göra att den drabbade har svårt att känna tillit till kroppen och lita på att den faktiskt vet vad den behöver.

Viktigt med struktur
Det kan låta motsägelsefullt men även fast att det långsiktiga målet är att kunna äta på ren känsla så behövs det vanligen ordentligt med struktur i början för att kunna komma igång. Strukturen behövs för att kunna hjälpa dig som har ostrukturerade och ätstörda tankar med att bygga en bra grund för friska ätbeteenden att kunna utgå ifrån. Om du lägger de första pusselbitarna rätt så kommer det per automatik bli enklare att lägga resten av bitarna som är kvar.

För att nå dit är det därför bra att du har vissa riktlinjer att luta dig mot vad det gäller när och hur ofta du bör äta per dag. Detta för att undvika att du ska trassla in dig mer i sjukdomen genom att få hjälp med att kunna se skillnad på vad som är friska beteenden och inte.

Ett annat bra verktyg är att träna på att äta allt för att avdramatisera enskilda livsmedel –  mer om detta i nästa inlägg!

Bakery Bake Child Children Childhood Learning Concept

Matscheman och matdagbok som stöd
Av ovanstående anledningar är det inte alls någon dum idé att du börjar din resa mot intuitivt ätande med hjälp av matscheman, skriva matdagbok & få hjälp med att analysera den samt följa anvisningar om specifika mängder. Detta för att du på sikt ska kunna lita på kroppens förmåga att kunna vägleda dig mot sunda ätbeteenden om du bara lyssnar på den. Längre fram ska du inte behöva använda dig av scheman eller mått utan då kommer du enbart genom att lyssna på dina hunger och mättnadskänslor veta vad du behöver äta för att må bra.

Min egen resa mot intuitivt ätande
Det var så min egen resa började mot intuitivt ätande. Länge följde jag matscheman och recept (som jag hade sparat från den tiden som jag hade gått i behandling).Varje dag tränade jag på att äta sex mål (varav tre huvudmål och tre mellanmål) och skrev efteråt ner exakt vad och vilka mängder jag hade ätit + mina känslor i samband med måltiden.

En gång i veckan gick jag igenom matdagboken med mig själv på samma sätt som min behandlare hade gjort med mig flera år tidigare, dock på den tiden hade jag tyvärr inte varit tillräckligt mottaglig för att behandlingen skulle få önskad effekt. Men det var jag den här gången och var därför noga med att analysera mina känslor kring måltiden och vilka tankar som låg bakom dem.

Äta regelbundet och varierat från hela kostcirkeln
Genom att träna på att äta regelbundet och varierat från hela kostcirkeln så lyckades jag till slut – efter flera år – att hitta tillbaka till friska beteenden och tankar kring mat. En anledning till att det är så viktigt på att vara konsekvent och regelbundet träna på att äta ”normalt” är för att hjärnan är ganska lat och helst följer upptrampade spår.

Det är betydligt jobbigare för hjärnan att skapa en ny vana än att handla efter tidigare mönster av den enkla anledningen att vanor sparar massvis av värdefull tid och energi för hjärnan som den försöker hushålla så mycket som möjligt med.

ÄtstödÅterställ kopplingen mellan kropp och själ
Var inte orolig för att våga träna på att äta mer intuitivt. I mitt fall bidrog detta  förhållningssättet till mat att kunna återställa kopplingen mellan min kropp och själ. Jag lärde mig att det är helt okej att äta av olika anledningar som t ex för att kroppen behöver energi och näring men också för att min själ ska må bra.

Det är förstås viktigt att jag får i mig av alla näringsämnena för att min kropp ska fungera men lika viktigt är det för mig att äta den där chokladbollen eller kanelbullen för då mår min själ som bäst = jag är i balans när kropp och själ inte separeras från varandra. Just därför är jag så noga med att äta för båda två!

Dock om jag enbart skulle leva på fika och socker skulle jag förstås inte alls må lika bra eller tvärtom såklart, om jag bara skulle äta kokt torsk och broccoli hela dagarna. De må innehålla nyttigheter men inte mer än något annat och bara om den övriga kosten är varierad genom att äta runt hela kostcirkeln såsom grönsaker, frukt och bär, potatis och rotfrukter, mjölk och ost, kött, fisk och ägg, bröd och andra spannmål samt olika matfetter. Annars spelar det ingen roll hur mycket broccoli jag stoppar i mig.

Genom att utesluta vissa grupper ur kostcirkeln och enbart fokusera på mat med lite fett och/eller lågt energiinnehåll finns det en hög risk för att du lever ett liv som idag gör dig eller kommer att göra dig sjuk. Se upp och var rädd om dig!

Vill du hjälp med att träna på att äta intuitivt?
Du kan absolut själv träna på intuitivt ätande – det går jättebra. Men för dig som tycker det är knepigt att i praktiken få till det här med att börja äta efter kroppens signaler så är du varmt välkommen att kontakta mig. Jag brinner för att hjälpa alla som vill att kunna få ett mer avslappnat förhållande till mat.

I slutet av 2016 öppnar jag upp för nya klienter för hjälp med coachning, ätstöd och kostrådgivning.

Anorexia, Ätstörningar, Ångest, Livsträning, Mat, Självhjälp, Träna på att äta

Njutningsmellanmål

Frisk från ätstörningar

Jordgubbstårta – ett bra exempel på ett riktigt gott njutningsmellanmål. Midsommar står för dörren, klart du ska också ska vara med och fira sommaren med en god bit tårta. Kanske kan du låta den här helgen bli startskottet för att du ska börja äta något gott varje dag utöver dina vanliga måltider? Det är inte bara vid högtider man får lov att ”unna” sig – det är betydligt bättre (och mycket roligare) att inte bry sig om vilken dag det är för att få äta sötsaker. Spelar roll om det är tisdag och du äter en tårta? Är du sugen så ta en bit till fikat! Och tvärtom gäller också förstås. Bara för att det är helg måste du inte ”passa på” att äta om du inte är sugen förstås. Lyssna på kroppen!

En framgångsfaktor för att jag skulle kunna bli frisk var att vara noga med att äta njutningsmellanmål. Än idag är det bland det bästa jag vet!

För dig som inte vet vad detta är rekommenderar jag att läsa det det här inlägget (Vi kallar det njutningsmellanmål) som jag skrev år 2010. Jag kan avslöja att jag än idag är väldigt mån om att äta mina njutningsmellanmål.

Njutningsmellanmål är helt enkelt en vanlig fika men eftersom det ordet ofta kan vara väldigt laddat och ångestframkallande för många så väljer jag att kalla det för njutningsmellanmål.

När man har en ätstörning är det viktigt att träna på att äta ”förbjuden” mat och göra tvärtemot vad ätstörningen vill. Ofta hamnar sötsaker i den här kategorin med förbjuden mat.

Det är vanligt vid ätstörningar att den drabbade hoppar över måltider för att kunna ”unna” sig sötsaker vid ett senare tillfälle. Därför hoppar många över frukosten eller lunchen för att ”spara” sig till att få äta sina godsaker senare under dagen. Ofta passar man då på att äta extra mycket glass, godis, choklad, bullar eller vad det nu kan vara som känns lockande. Det är vanligt att man helst vill vara ensam när man äter detta.

I längden mår man inte bra att äta på det här viset, varken psykiskt eller fysiskt. Många väljer därför att hantera sin ångest genom att svälta, kräkas eller träna. Det är förstås en väldigt dålig kortsiktig lösning på problemet.

Det är mycket bättre att du lär dig äta ”lagom” av den här typen av mat. Att lära sig äta lagom är inte alls så svårt som det låter – du kan också göra det!

För att undvika överätning av förbjuden mat är ett tips att införa 1-2 njutningsmellanmål varje dag. Att äta sött regelbundet är viktigt för att lära sig äta den här maten i rimliga mängder. Förbud är det värsta du kan ha för dig själv. Det triggar nämligen ätstörningen.

Genom att göra tvärtemot vad du brukar ska du istället träna på att regelbundet äta sötsaker. Genom att äta sötsaker i rimliga mänger varje dag så avdramatiserar du dem och minskar på så vis risken för att utveckla bulimi eller hetsätning.

Den här typen av godsaker förtjänar inte alls att få uppta så mycket av din tid och tankeverksamhet. Jag är övertygad om att du kommer upptäcka att över hälften av de sötsaker som du går och längtar efter inte ens kommer smaka hälften så gott som du hade trott innan du fick sätta tänderna i dem.

Under dagen är det förstås viktigt att du är noga med att äta regelbundet (totalt cirka 5-6 mål/dag) och varierar din kost – undvik ingenting. Annars blir det snabbt obalans åt något håll och risken att du får ett kraftigt sug efter något särskilt ökar. Kroppen försöker alltid kompensera för det den saknar – lär dig lyssna på vad både din kropp & själ faktiskt behöver.

”Nyttigare” njutningsmellanmål i form av en äggmacka eller en tallrik fil är förstås också bra att få i sig ibland men det tror jag redan du är väldigt medveten om ifall du har hittat till den här bloggen.

Med handen på hjärtat går det inte att likställa njutningen som uppstår i kroppen av en äggsmörgås jämfört med en nygräddad kanelbulle eller mjuk kladdkaka.

Livet är långt och jag tror inte du vill sitta på hemmet en dag och ångra att du bara åt kokt torsk och broccoli i dina dagar?

Du förtjänar att njuta – varje dag! 

Trevlig midsommarhelg på er!

Självhjälp

My hips don’t Lie

Äsch, du inbillar dig bara”.

… kanske ni tänker när ni läser dagens rubrik?

Men, det gör jag inte.

Jag har haft s.k valkar tidigare i mitt liv.

Men då var det fråga om skinnvalkar. Dvs huden som naturligt veckar sig när man böjer sig framåt eller gör liknande rörelser.

Men den här gången är det alltså en sådan där livsfarlig, mytomspunnen och bespottad fettvalk som har ploppat upp runt min midja.

Fettvalkar som vi alla tidigt har fått lära oss att hata.

Det är väl bara odisciplinerade och korkade människor som har valkar på magen? Är det inte just den bilden som hälsotidningarna försöker få oss att köpa varje dag?

Det kan upplevas provocerande för en del men för mig är den här valken, som nu har lagt sig tillrätta strax under min navel, ett tryggt tecken på både befrielse och frigörelse.

Valken är nämligen inte bara en valk.

I den finns min historia.

I fettvalken finns så mycket mer än bara fett.

Den vittnar om mitt levene. Om hur jag mår nu.

Om lugnet och balansen som har infunnit sig. Äntligen. Allt det där som jag har sökt och jagat runt efter i så många år under mitt unga liv.

Jag ser dagligen bilder på perfekt smala kvinnor utan inte ett uns fett på kroppen.

Innan jag vande mig vid mina nya kroppsformer kunde tävlingsinstinkten (eller var det gamla Ana?) i mig slå till och tänka att så där har jag minsann också sett ut en gång.

Men numera ser jag till att tanken stannar vid just bara en tanke.

Jag påminner mig om att jag alltid kan se ut sådär igen om jag vill.

Men vet ni?

Det vill jag inte!

För jag minns fortfarande vilket helvete – minst sagt – som det innebär att kunna se ut sådär.

Många bloggar och tidningsbilder ger sken av att det är en dans på rosor och att en smal kropp inte är förenat med en massa uppoffringar.

Men det vet ju alla ni som läser den bloggen att detta är en FEEEEEEELAKTIG  och förskönad bild!

Verkligheten ser inte ut så.

Liksom många av de smala och tillsynes sunda toppbloggarna som läses dagligen av unga tjejer och killar så verkade även jag under min tid som ätstörd nog rätt cool och obekymrad för många i min omgivning.

Men bakom fasaden pågick kriget dygnet runt. Hela tiden.

Matkriget!

Ätstörningarna. Räknandet. Kontrollen. Träningshetsen. Fettjakten. Sockerskräcken. Besattheten. Olusten. Irritationen. Nedstämdheten. Glättigheten. Sömnproblemen. Beslutsångesten. Rastlösheten. Svart eller vitt-tänket. Oron. Planeringen. Tre-steg-före-alltid. Kompenserandet. Likgiltigheten. Tvångspromenaderna. Ensamheten. Brist på empati.

Jag minns det fortfarande. Det var inte så längesen.

Såren efter ätstörningarna är fortfarande alltför färska för att någon ska kunna lura mig att tro att livet är enklare med en platt mage.

Jag håller på att sätta ihop ett inlägg om allt som ryms i den nya kompisen på magen. Utan valken skulle jag aldrig ha fått ut allt det som jag har idag av livet eller ha kommit så här långt.

I min valk ryms så mycket mer än bara rent fett.

Där gömmer sig alla mina spontana skrattsalvor.

Lugn och ro.

Glöden i ögonen.

Passionen.

Min IQ som äntligen kommer till sin rätt.

Min energi.

De snabba tankarna.

Den inre tillfredsställelsen.

Min kreativitet.

Den starka drivkraften.

Balansen.

Nöjdheten med tillvaron.

Det går bra nu.

Innan min lista är helt färdigställd tycker jag att ni som fortfarande tvivlar på era putande magar ska ta och läsa nedanstående inlägg igen och påminnas om varför det kan vara direkt farligt att ha en mage som inte putar något alls:

Livsviktigt att ha en putmage

Må allra bäst!

/Anna

Ätstörningscoach

Bra med anorexi?

Hej alla fina därute som läser!

Började den här dagen med massor av härlig tennis och har varit hög på endorfiner ända sedan dess.

Det är så sjukt att något så trivialt som en enkel tennislektion kan göra en person så glad och lycklig.

Så varm i magen…

Om du skulle fråga mig vad som är absolut bäst i mitt liv just nu är det utan tvekan att jag har funnit lyckan i tennisen.

Efter år av svält och isolation (hm, låter lite som att jag har befunnit mig i en grotta… men skit samma) har jag äntligen hittat ett intresse.

En riktig Anna-grej!

Något som verkligen skriker JAAAAAAG!!!!

Om det bara var möjligt skulle jag helst vilja andas tennis dygnet runt! Det är så synd att det bara är en gång i veckan!

Jag har snuddat vid detta ämne tidigare, dvs att man måste nog ha varit rätt långt ifrån att leva ett vanligt liv (t ex pga sjukdom, fängelsestraff eller liknande) för att ens förstå en milligram av vad jag försöker säga i det här.

Små saker eller sådant som är en självklarhet för andra, glädjer jag mig verkligen åt nu för tiden.

Tar ingenting för givet. Men däremot njuter jag som fan av allt jag tar mig för (på ren svenska).

Jag har blivit förbluffande bra på att leva här och nu.

Inte sedan!

Inte längre fram!

Inte om tre år!

För vem vet var jag befinner mig då i livet?

Detta tankesätt och beteendeförändring har jag anorexin att tacka för.

Anorexin har förändrat hela min livssyn och jag är tacksam att jag fick göra den här spännande (och jobbiga) resan i mig själv vid en sådan låg ålder som 24 år.

Jag är så glad att jag inte kommer att vakna upp först vid 45 år och först då börjar att fundera på vad meningen med livet egentligen är och vad jag värderar högst och tycker är viktigt?

Tack vare sjukdomen har jag lyckats att städa banan fri för framtiden och på så vis ökat mina förutsättningar för att verkligen kunna möta människor på riktigt och samtidigt kunna uppskatta alla de saker som kommer att komma i min väg.

Öppen för fler möjligheter än om man konstant går med skygglappar på som många ”normala” och ”vanliga” människor gör…

Det är inte förrän du blir rejält sjuk (t ex en förkylning) som du uppskattar tiden då du är helt frisk.

Visst är det väl så?

Tennis är en liten bit av alla de ”vardagliga” men härliga saker som kommit i mitt liv på sistone. Och mer ska det bli! Det här är bara början!

Snurrigt och mycket spontant inlägg det här. Men det är skrivet med det allra största hjärtat, det kan ni hoppa upp och sätta er på!

Vill även passa på att efterlysa fler tennisgalningar i Stockholmsområdet.

Vill du spela tennis en kväll?

Maila gärna på: vagenfran37kg@spray.se

/ Anna, tillbaka på banan igen.

Självhjälp

Världen väntar på dig

Världen väntar på dig.

Vad väntar DU på?

Veckan har rusat fram i 180 km/h. Men jag hänger gärna kvar en bit till..!

Det peakade redan i onsdags då jag mötte upp vinnaren till kvällen Grow your potential som arrangerades av 4good.

Nätverket och eventen (varje har ett unikt tema) går ut på att man ska kunna umgås, få ny energi, inspireras till att våga, utveckla sig själv och hitta en balans i livet.

Kort sagt varje kväll är som en stor härlig godispåse – proppfull med överraskningar!

Tidigare temakvällar som jag har besökt samt bilder från kvällarna hittar ni här:

Go nuts och lev livet! (På temat Free your mind)

Äg dina egna tankar (Get Bodywise and Soulful)

I onsdags peppades vi och fick interagera med de störtsköna supercoacherna Kirsten Stendevad och Christine Eilvig.

Tjejerna står bakom Millioneusemetoden som vägleder en till att våga göra det du tror på och förstå att det inte finns några gränser för vad du vill uppnå.

De gränser som du upplever finns styr du själv över, eller hur?

För ofta stoppar vi oss själva redan på planeringsstadiet, dvs i våra tankar.

Oavsett vad vi vill uppnå så får vi aldrig reda på hur det skulle gå om vi aldrig vågar testa och praktisera det i verkligheten.

Detta gäller såväl för en utbildning man är nyfiken på, ett jobb, en affärsidé, en resa som man är sugen på eller om man vill bli fri från sitt eget fängelse i form av en ätstörning.

Du kan aldrig veta hur det kommer vara att uppleva det nya som väntar.

Däremot kan du själv styra och i mycket hög grad påverka så att din egen väg leder och utvecklas exakt på det viset som vill. Det gör du i ditt eget huvud och med hjälp av ditt eget mindset – dvs din inställning!

Grow your potential var startskottet för nätverkets vidare internationella satsningar under namnet 4good World.

Liksom på alla 4good kvällar bjöds publiken på spännande goodiebags (våga aldrig sluta med dem!) och i pausen fick vi cava och snittar.

Det är så härligt att en helt vanlig onsdag få befinna sig ute i myllret med pratglada och fnissiga tjejer i alla möjliga åldrar.

Det är en oslagbar känsla att känna att jag är levande igen… Att jag är blott 25 år, nyfiken på livet och har hela världen för mina fötter.

Ska bli spännande att se vad som kommer upp nästa gång.

Om du är nyfiken på att veta mer om 4good och hålla dig uppdaterad om vad som händer i nätverket kan du läsa mer på: www.4good.se

Där hittar du även deras blogg som uppdateras flitigt och även Facebook där du får reda på ännu mer.

Ses vi nästa gång?

Självhjälp

Stök i köket

Bild lånad från profffsfotografen Helena.

Prat. Värme.
Skratt. Chokladbollar.
Tända ljus. Hjärtan.
Fniss. Mys.
Nybakat bröd. Snökristaller.

Kärlek.

Min tes:

När man tagit sig ur en ätstörning kan livet inte bli annat än bra!

Låter kanske lite knäppt men jag kan förstå den frihetskänslan som måste infinna sig hos en person som varit inspärrad på livsstid och sedan en dag med ens släpps fri?

Hela livet ligger plötsligt framför mig. Så många möjligheter.

Så många fina stunder att se fram emot och få längta efter.

Vet knappt vart jag ska börja… Finns så mycket som jag plötsligt inser att jag längtar efter och måste få uppleva.

Men det allra bästa är nog ändå att jag har förstått att jag inte kommer att tvingas leva det ensam.

Till och med jag kommer att ha någon (eller några!) att få dela livets alla härligheter med…

Ja, till och med jag…!!!!

Mat, Självhjälp

Äta för själen

I veckan har jag varit en hel del på resande fot.

Härom dagen satt jag på tåget med en macka och en flaska bubbelvatten.

Såg ut över ett snötäckt Sverige. Robyns popiga refränger i huvudet.

Förutom vatten hade jag även en latte från Pressbyrån.

Älskade latte.

Tänker att sånt här gjorde jag aldrig förr.

Då var det alltid förnuftet som styrde och allting utöver ”basfödan” ansågs som onödiga kalorier.

Sånt som var gott var det bara svaga människor som föll för.

Frestelser.

Jag var inte sån.

Men under min senaste tågresa, visst hade jag lika gärna kunnat äta bara mackan och druckit vatten.

Kroppen hade blivit mätt ändå – men min själ hade inte blivit det.

Latten blev pricken över i:et.

Gräddet på moset.

Vardagslyx.

Något att se fram emot.

Längta efter.

Att njuta av.

För att uttrycka mig i klartext:

Jag har blivit grym på att sluta äta siffror!!!!

Att sluta räkna kalorier trodde jag länge var en omöjlighet men det har visat sig att det är det inte. Man är inte märkt för livet. Även fast att man en gång har pluggat in alla kaloritabeller som finns.

Det går, det går!

Istället för att dela upp mat i kategorier som ”extra kalorier som jag egentligen inte behöver” har jag lärt mig att styra tankarna och tänka lite annorlunda.

Vad händer efter att jag har gett mig själv det där lilla extra?

Det vill säga effekterna av en krämig latte blir utöver att tillgodose de fysiska behoven med kalcium, vitaminer, fett, protein, etc, följande:

En sprallig glad tjej med ett rent och lätt sinne.

Klara, fria och snabba tankar jmf. tidigare sega och tröga

Snabb reaktionsförmåga

En vaken tjej

Får nära till skratt

Mitt konsekvenstänkande förbättras

Min förmåga att avläsa andra människor egna språk som ironi och undermeningar ökar

Jag minns tiden när jag åt fem kokta äggvitor efter varje måltid. Detta gjorde jag säkert över ett halvår för att att döda sötsuget.

Men till vilken nytta?

Jag skulle kunna äta 50 kokta äggvitor idag också om jag ville. Bli mätt och gå ner i vikt.

Men varför? Till vilken nytta?

Tänk när jag är gammal och på väg att dö.

Ska jag då tänka ”jag klarade mig i alla fall levandes igenom livet på äggvitor.”

Vem blir lycklig av kokta äggvitor?

Jag vill vara lycklig.

Må bra.

Få njuta av den korta tiden som jag har fått här på jorden.

Jag är född i Sverige och hela världen ligger för mina fötter. Jag är dum om man slösar bort det.

Det är rent skitsnack dem som uppmanar till att sockerransonera, ta bort kolhydrater och alla livsmedel som ger oss njutning.

Kom ihåg att vi inte äter enbart för att uppfylla våra fysiska behov.

Mat, mellanmål, fika och godis fyller en superviktig funktion för vårt psykiska välmående.

Det är inget dumt uttryck att att äta för både kroppen OCH själen.

Detta är inte struntprat.

För att du ska kunna må bra innifrån och ut så måste du äta för din själ.

Dock är det lätt att glömma bort den då den inte syns på samma sätt som din kropp som du ju både kan se och röra vid. Påminn dig själv nästa gång du tvekar!

På min tågresa åt jag mackan och vattnet för att jag var hungrig och kroppen behövde påfyllning för muskler, celler, organ, etc.

Latten drack jag för själens skull.

Kroppen hade blivit mätt på bara mackan. Men som sagt, själen (jag) hade inte blivit den jag verkligen är, dvs fullkomlig, om jag hade hoppat över kaffet.

Jag har slutat att hålla tillbaka på den jag är.

Just därför äter jag.

Onödiga kalorier är inte längre onödiga då de gör mig till den personen jag verkligen är.

Anna.

Resultatet av latten blev i slutändan en pigg kropp och en lycklig själ

= 1 st BALANSERAD, FOKUSERAD och SOCIAL TJEJ!

Jakten på lycka är inte svårare än så här.

P.S Ber om ursäkt för rätt usla pedagogiska kunskaper. Men tror ni förstår ändå vad jag vill ha sagt.

Mat

Nyttigt med mindre grönsaker

Del 3 i Mina Bästa Nyårskarameller över året som har gått så måste jag nämna grönsakerna.

Grönsaker har länge varit en stor del av mitt liv och utgjort en alldeles för stor del av min kostcirkel.

Men sedan ca tre månader tillbaka har jag lyckats minska ner på grönsaksbergen och ersatt dem med mer kolhydrater, proteiner och fetter i form av såser, veteprodukter / potatis och skruvat upp min köttkonsumtion (japp, även rött kött).

I förra veckan när jag ringde mina föräldrar inför julen frågade dem mig som de alltid gör – lika omtänksamma som alltid – om det var något speciellt jag önskade skulle finnas hemma.

Jag sa inte ett ljud om att de skulle köpa hem vare sig extra gurka eller tomat.

Ändå upptäckte jag, så fort jag satte min fot innanför dörren, berget med de röda tomaterna som tonade upp sig  i skålen på köksbordet och de fyra gurkorna i kylen.

Jag sa inget utan blev bara – ännu en gång – plågsamt medveten om hur djupa spår min ätstörning har satt. Förr blev jag nämligen fullkomligen galen när mina grönsaker var slut och skällde ut alla som fanns i min närhet ifall någon hade ”stulit” sista gurkbiten utan att fråga först.  

Låter kanske fånigt för en utomstående men för mig personligen är det en liten seger att efter en hel vecka upptäcka att tomaterna i skålen har börjat mjukna och tvingas flytta in dem i kylen för att de inte ska mögla. Här pratar vi alltså om en tjej som tidigare åt ca 3 gurkor och 1,5 kg tomater på 2-3 dagar… Inte bra!

Missförstå mig inte, nog ska man äta grönsaker men liksom Gisela skriver i Mattillåtet så är detta inget man normalt sett behöver uppmuntra anorektiker till eftersom personerna vanligen är duktiga på att få i sig de rekommenderade näringsmängderna ändå genom en överdriven konsumtion av både frukt och grönsaker.

Och visst, jag har fortfarande en mängd kokta grönsaker till maten men även den har minskats ner till förmån för hela kostcirkeln. Jag har sagt det tidigare, jag må vara ett par storlekar större nu för tiden men jag har ett så in i helvete större lugn i kroppen och dagarna är inte längre långa transportsträckor som jag  ska orka ta mig igenom. 

Jag trodde aldrig jag skulle erkänna det här men sedan jag började äta kött i större mängder i kombination med en lite tjockare sås och kolhydrater i form av t ex potatis känner jag mig oerhört pigg och välbalanserad. 

Liksom förr när jag var sjuk, svårt anorektisk, och blev hög på nyttighetskänslan då jag drack te och åt grönsaker hela dagen för en ”detox”  får jag idag faktiskt en liknande känsla när jag nu istället väljer att äta från hela kostcirklen (+ lite socker emellanåt för att lyckas vara helt fri i tankarna).

Jag känner mig nyttig och sund som ser till att ta hand om mig själv. Ja, riktigt duktig som ger kroppen alla de byggstenar som den behöver för att jag kunna vara snabb i huvudet, trevlig, intelligent, social, charmig, glad, etc så mycket som möjligt i min vardag.

Jag känner att jag tar ansvar. Både för mig själv och för min kropp.

En varierad kost skapar en stabil mentalitet och en stark kropp som jag idag inte för mitt liv skulle vilja vara utan.

Det spelar ingen roll att storlek 34 är alldeles för litet och att jag har fått uttöka min garderob till bokstaven ”M”. Det är så min kropp ser ut när fungerar och det betyder inte att den inte är hälosam. Tvärtom utstrålar jag mer hälsa idag än någonsin tidigare.

Ja, detta till och med trots att jag inte sockerransonerar! 😉  

Men den kanske största vinsten och lättnaden som jag upplever efter att ätit så här varierat i några månader är att jag äntligen börjar märka av att kroppen så sällan får olustiga och läskiga akutsug efter specifika livsmedel. 

Tack vare att jag ser till blodsockret håller sig på en jämn nivå  så slipper jag mindre trevliga överraskningar som i inlägget för ett år sedan:

Ångest över frukt 

Sträck gärna upp en hand om du känner igen dig..?