Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 4

Intuitivt ätande del 4I förra inlägget skrev jag om intuitivt ätande och gav dig några verktyg för att du ska bli bättre på att äta mer regelbundet, bli mätt och runt hela kostcirkeln. Jag berättade även vad du själv kan göra för att avdramatisera enskilda livsmedel.

Idag kommer del 4 som är den sista delen i min serie om intuitivt ätande. I detta inlägget avslutar jag med att ge dig några goda råd på vägen och avslöjar även varför det kan vara en god idé att äta lite sött varje dag istället för bara en eller två dagar i veckan.

Min förhoppning med den här serien om att äta, är att du efter att ha läst sista delen ska våga förhålla dig till mat och ätande på ett snällare sätt mot kroppen än vad du tidigare har gjort.

Trevlig läsning!

Lyssna på kroppenLärde mig lyssna på kroppens signaler 
Min vikt hade inte alls rusat iväg trots att jag åt sex mål om dagen (frukost, lunch, middag och tre mellanmål) och blivit noga med att äta runt hela kostcirkeln. Det häftiga var att jag märkte att när jag ätit en ganska salt måltid så ville jag gärna äta något sött vid nästa måltid. Eller om jag hade ätit potatis tidigare under dagen så blev jag mer sugen på bröd eller pasta vid ett senare tillfälle. När jag åt en efterrätt eller fika mitt på dagen så minskade mitt sug efter något sött på kvällen – det fick mig att sluta fantisera om att få äta upp en hel chokladask så fort jag blev ensam.

Den här upptäckten ökade min tillit till kroppen. Jag litade på att kroppen visste vad den gjorde. Jag förstod att kroppen var expert på att känna av vilka näringsämnen som det var brist på och inte jag. Den insikten bidrog till att jag kunde slappna av mer och bli mer tillåtande mot mig själv. Stegvis vågade jag börja äta allt mer när jag blev sugen på något och inte alltid efter klockan. Jag blev tryggare i att våga äta när jag var hungrig och sluta skjuta måltiden framför mig för att dra ut på det.

Träna bort ätbeteenden som att du måste ”passa på”
I samband med detta så slutade jag också att bry mig mindre om vad det var för veckodag som jag åt sötsaker på. Om jag var sugen på en kanelbulle mitt i veckan så gick jag och köpte bullen till eftermiddagsfikat istället för att längta efter att det skulle bli helg och då vräka i mig flera stycken bara för att få ”passa på”. På samma sätt innebar en lördag inte per automatik att jag ville äta pizza utan om jag blev sugen på det en tisdagkväll gick den veckodagen lika bra att få äta pizza på.

På så vis kom jag bort från ”passa på”- beteenden och jag blev världsmästare på att lyssna på min kropps signaler istället för att låta veckodagen få avgöra vilken mat som skulle serveras. Personligen har detta passat mig väldigt bra och bidragit till att jag idag har en  väldigt avslappnad relation till mat. Jag behöver aldrig fundera över när jag får äta något nästa gång eftersom jag inte har några speciella regler, tider eller dagar kring detta. Det gör att jag har gott om tid över till annat än att bara gå runt och längta efter mat hela dagarna.

godis varje dag
Lördagsgodis eller varje dag?
Jag minns att som barn bara fick jag bara äta godis på lördagar och konsekvenserna blev förstås att jag räknande minuterna tills dess att jag äntligen fick åka till godisbutiken och köpa en jättestor godispåse som jag smällde i mig samma dag. Att köpa godis blev som en mindre ceremoni och väldigt uppsjåsat.

Liknande knepiga beteenden har många kring alkohol omkring oss – särskilt i Sverige. I veckan får det inte drickas en enda droppe men när det väl blir helg så dricker sig en del så berusade eftersom det är lika bra att ”passa på” (… det är så många dagar kvar tills nästa helg…)

En del personer tror jag att det skulle passa mycket bättre att äta lite godis/sötsaker varje dag utspritt under hela veckan istället för att ösa i sig jättemängder under en förbestämt tid i veckan. Det är inte nyttigt för någon. Samma sak med alkohol – säkert skulle många omkring oss må mycket bättre att av inte hälla i sig så stora mängder bara för att det råkar vara helg.

 

Äta intuitivt del 3
Du kan också äta intuitivt

Jag förstår att det kan kännas läskigt att släppa den (inbillade) kontrollen som du har idag över maten (oavsett om det är en strikt kosthållning, ätardagar eller en tydlig uppdelning i vad som är ”nyttigt” och ”onyttigt”). Många (liksom jag själv trodde en gång) inbillar sig att de ska gå upp vikt och bli överviktiga eller tro att man aldrig kommer kunna sluta äta till exempel vetebröd när man väl tillåter sig att göra det.

Minska suget
Men jag lovar dig att om du verkligen tillåter dig att få äta hur mycket av något så är det värsta som kan hända faktiskt att du tröttnar på det till slut och blir sugen på något annat istället eftersom det är så kroppen fungerar. Liksom i mitt fall så kommer ditt sug att minska eftersom maten som tidigare varit förbjuden blir mindre laddad ju oftare du tillåter dig att äta det. När kroppen inte lider brist på något så kommer den sluta signalera till dig att du ska fortsätta äta det – försök att träna på att ha tillit till kroppen!

Ät när du är hungrig och var noga med mellanmål
Kom ihåg att äta när du blir hungrig och låt det inte gå för länge mellan måltiderna (max tre timmar). Var noga med mellanmålen och se dem som dina skyddsmåltider mellan huvudmålen för att ditt blodsocker inte ska sjunka under skosulorna på dig för då blir du hungrig som en varg och får svårt att fatta rationella beslut. Lagom hunger är därför bäst och där fyller mellanmålen en bra funktion.

Om du litar på kroppen så kommer den  att lita på dig
När kroppen upptäcker att du faktiskt lyssnar på dess signaler så kommer den att lita på att du ger den vad den behöver och därför inte behöver framkalla så starka signaler som
t ex hetsätning är ett uttryck för. Kroppen vet istället att du tar den på allvar och behöver inte oroa sig för att få den näring och energi som den behöver.

äta intuitivt del 4Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund…
Jag ska inte sticka under stol med att det periodvis var riktigt tufft att kunna hitta tillbaka till friska beteenden och tankar kring mat. Det gick inte över en natt utan var en process som gick långsamt och kantades av en mängd bakslag.

Dock har jag aldrig ångrat en sekund att jag vågade kasta mig ut och släppa taget. De var otroligt jobbigt periodvis att övervinna alla hinder på vägen som fullkomligen skrämde livet ur mig periodvis. Jag tvekade ibland på om jag verkligen skulle klara av det men tack vare att jag aldrig lät tvekan få bli orsaken till att inte fullfölja min tillfrisknad så fortsatte jag envist med att träna på att äta lite av allt.

Priset som det innebar i slutändan att bli frisk är förstås helt oslagbart och jag skulle aldrig välja svälten igen. Jag är väldigt tacksam och lycklig idag – något som jag definitivt inte var under ätstörningen. Att vara sjuk och allt det lidandet som det innebar var ett alltför högt pris att betala. Jag önskar verkligen att fler får hjälp och att samhället (vi!) blir bättre på att agera förebyggande för att undvika att fler blir sjuka.

Behöver du hjälp med att äta?

I slutet av 2016 öppnar jag upp för nya klienter för hjälp med coachningätstöd och kostrådgivning.

Om du är nyfiken på att vara med eller få mer information så är du varmt välkommen att kontakta mig så återkommer jag inom kort.

Varmt välkommen att höra av dig!

Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 2

Intuitivt ätande del 3
I förra inlägget skrev jag om intuitivt ätande och berättade om vad du kan starta med för att äta mer intuitivt genom att börja agera efter kroppens signaler.

Idag kommer del 2 i min serie om hur du som vill också kan träna på att äta mer intuitivt. I detta inlägget beskriver jag hur processen till sunda ätbeteenden startar inuti ditt eget huvud.

Undvik snabba resultat – satsa istället på hållbarhet
Det går förstås att åstadkomma förändringar bara man man bestämmer sig för att genomföra dem. Dock brukar det långsiktigt inte bli lika bra resultat som när man har blivit medveten om och har en bättre förståelse för sitt inre först såsom våra känslor och tankar som styr våra handlingar.

Hur många som röker har inte bestämt sig för att sluta röka fler gånger i sitt liv? Det fungerar en period men inte sällan faller de tillbaka i sina gamla vanor med tiden. Samma sak sker i många fall vid en ätstörning där många återfaller i gamla mönster efter avslutad behandling.

Varför då? Tja, det finns förstås många svar på den frågan. Ett svar kan vara att man har rusat igenom behandlingen och inte ägnat tillräckligt mycket tid åt att göra alla stegen rätt från början.  Om man ständigt återfaller i gamla mönster kan det vara en god idé att lägga mer tid på att utforska sitt inre för att ta reda på varför man känner som man gör vid vissa situationer kring mat och framförallt ta reda på vilka tankar bakom som är orsaken till dessa känslor.

I dagens inlägg vill jag därför gärna försöka ge dig några verktyg för att du ska kunna förstå varför du känner som du gör ibland och vad du kan göra för att hitta din egen kraft till att vilja åstadkomma förändringar. Det är nämligen alltid bäst att kraften till att vilja förändra en situation ska komma från dig själv och inte externt utifrån från något annat håll.

frisk från anorexi
Du blir vad du tänker
Först och främst. Du blir inte vad du äter men däremot vad du tänker. Våra känslor styr våra handlingar och våra tankar bestämmer våra känslor.

Med andra ord om vi tänker negativa tankar hela dagarna kan det vara svårt att framkalla positiva känslor. Särskilt svårt blir det om vi inte ens är medvetna om att vi tänker negativt. Första steget är därför att bli medveten om vad du tänker. Hur pratar du till dig själv? Hur ofta boostar du dig själv med beröm och bekräftan?

Nästa steg är förändra negativa tankegångar till att bli positiva. Dock kan det förstås vara svårt att tänka positivt på beställning – då hade du förstås redan gjort det, eller hur? Det viktiga för att kunna tänka postivit är att du verkligen känner äkta känslor och inte tvingar fram något.

Trick för att skapa positiva känslor 
Så hur gör man då? Ett trick för att framkalla positiva känslor istället för olustkänslor är att sätta mål som får dig att känna dig peppad, laddad, förväntansfull, glad, exalterad, lycklig, tillfreds, nöjd eller liknande känslor som gör att du känner glädje inombords.

Under min process av tillfrisknad ville jag ha en mer avslappnad inställning till mat och kunna äta vad och när jag ville den dagen som jag blev frisk. Jag var under den här tiden livrädd för att inte kunna sluta äta om jag väl tillät mig att göra det. Jag var rädd för att tappa kontrollen och orolig för att jag skulle bli tjock om jag överlät till kroppen att avgöra hur mycket och när jag skulle äta.

I mitt fall var mina handlingar (eller snarare uteblivna handlingar) styrda av känslor som framförallt rädsla och oro (jag var rädd för att tappa kontrollen, rädd för att bli tjock, rädd för att bli onyttig, rädd för att känna mig ”oren”, etc). Mina känslor var till stor del orsaken till varför jag inte klarade av att våga äta normalt och lämna självsvälten.

Eftersom våra tankar bestämmer våra känslor så var det viktigt för mig att sätta mål som gjorde att jag fylldes med glada och positiva känslor när jag tänkte på alla fördelar som fanns med att bli frisk. På så vis kontrollerade jag min hjärna och fick den att sluta utsöndra negativa tankar som tidigare hade fyllt mig med olustkänslor som rädsla och oro.

Writing Studying Working Planning ConceptSkriv ner dina mål
Jag började med att skriva ner vad jag ville ha för förändringar i mitt liv. Mitt huvudmål – det långsiktiga målet – var att bli helt frisk. Jag var väldigt specifik och fick ner många detaljer kring livet som frisk och inte enbart tillståndet i sig.

Personligen föredrar jag att tänka på mina mål i jag-form och present så att jag får en tydlig mental bild av hur livet ser ut när jag redan lever det liv jag vill.

Så här kunde det se ut i min anteckningsbok:

Jag är helt frisk (huvudmål)

Jag äter vad jag vill och när jag vill. Jag äter på ren känsla. Jag slutar äta när jag är mätt. Jag älskar mat. Jag är fri. Jag äger mina egna tankar. Jag bestämmer över mitt liv. Jag tränar för att må bra. Jag tänker klara och skarpa tankar. Jag har familj. Jag arbetar med det jag älskar och försörjer mig själv. Jag är nyfiken på människor och bryr mig om dem. Jag tar dagen som den kommer. Jag är flexibel. Jag gillar överraskningar. Jag älskar och blir älskad tillbaka. Jag älskar och trivs med min kropp. Jag har en snabb hjärna. Jag äter lunch ute på stan eller spontant hemma hos en kompis. Jag är stark inifrån och ut. Jag skojar gärna med andra människor. Jag har en glimt i ögat. Jag reser vart jag vill och upptäcker det jag vill. Jag engagerar mig. Jag lever livet som jag vill leva. Jag är lite galen. Jag fikar gärna. Jag älskar att leva. Jag är mentalt stark. Jag driver eget företag. Jag är trygg i mig själv och mina val. Jag bryr mig om mina medmänniskor. Jag bubblar inombords. Jag jobbar med kreativa projekt. Jag är passionerad i allt jag gör. Jag är bra på att bekräfta mig själv. Jag vet att jag är bra och att jag duger. Jag har en eld som brinner inom mig. Jag skriver en riktig kick-ass bok om att bli frisk från en ätstörning. Jag är modig. Jag tar ställning. Jag är inte rädd för att misslyckas. Jag provar gärna. Jag tror på mig själv och vet att jag kan. Jag oroar mig aldrig. Jag utmanar mig själv och flyttar fram mina gränser. Jag kontrollerar mina egna tankar och framkallar positiva känslor när det behövs. Jag är prestigelös. Jag arbetar med människor. Jag är nyfiken. Jag klär mig som jag vill. Jag ser ut som jag vill. Jag har massvis av färger i mitt liv. Jag skrattar högt. Min vardag är omväxlande. Jag bor bra. Jag är min egen ledare. Jag är en god lyssnare. Jag hjälper andra.”

Resan till målet är det viktigaste
Viktigt att komma ihåg att målet i sig inte är det viktigaste här utan vem som du kommer att utvecklas till genom att ta dig igenom processen av tillfrisknad. Bara för att jag har blivit frisk har jag inte blivit allt ovan som jag hade skrivit men min personlighet har utvecklats och jag har blivit en mycket bättre version av mig själv idag än före och under anorexin.

Tanken är att ju högre och fler mål du har desto fler och större möjligheter får du också att uppnå ett riktigt gott resultat.

SONY DSC

Känslor är vibrationer av vad du tänker
När jag läste mina mål ovan så framgick det väldigt tydligt varför jag ville bli frisk. Så fort jag tänkte på att vara frisk så kändes det som låg som mjuk bomull runt kroppen på mig – en sådan person ville jag vara! Blotta tanken på att vara frisk fick mina känslor att svämma över av lycka, harmoni, frihet, glädje och lyckorus – alla känslorna var vibrationer av mina egna positiva tankar.

Förstå dig själv innan du förändrar dig själv
Kom ihåg att egentligen hade ingenting förändrats externt – jag var fortfarande sjuk! Men det som hade förändrats var tankarna och känslorna inom mig. Jag hade börjat med att förstå mig själv innan jag försökte åstadkomma några förändringar.

Jag hade medvetet börjat skapa nya tankebanor i hjärnan och ändra mitt mindset genom att tänka på allting som gjorde mig glad med att vara frisk och helt sluta tänka på allting som jag var rädd eller orolig för.

Tack vare att jag började träna på att kontrollera mina tankar så blev jag bättre på att förknippa livet som frisk med härliga och positiva känslor istället för rädsla som stoppade mig från att bli frisk.

Nästa steg mot friska ätbeteenden
Nästa steg i processen av tillfrisknad innebar att rent praktiskt börja träna på att äta allt och avdramatisera enskilda livsmedel. Det steget blev betydligt mindre ångestladdat att ta då jag var bättre mentalt redo på ett helt annat sätt än jämfört med tidigare gånger som jag hade försökt bli frisk.

Utmaningarna som jag hade framför mig hade till stor del att göra med maten men även med mig själv som t ex att träna på bygga en god självkänsla.

Mer om hur jag praktiskt gick tillväga för att lyckas övervinna de hinder som stoppade mig skriver jag om i nästa inlägg som är del 3 i min serie om intuitivt ätande.

Anorexia, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

När är man frisk?

4_large

Ja, när är man egentligen frisk?

Själv tror jag att tillståndet ”frisk” kan vara ganska personligt och variera från person till person. Det finns förstås också vissa mätmetoder som man kan använda sig av för att mäta BMI och vikt hos en person med ätstörningar. Utifrån detta går det sedan att dra vissa slutsatser om hur personen mår. Dock säger siffrorna långt ifrån allt. Dagens mätmetoder är ganska trubbiga och de kan inte berätta allt om hur personen mår rent psykiskt. Det är därför som många personer kan gå runt med en ätstörning i huvudet men ändå verka ha en frisk kropp utåt sett. Eftersom en del personer med ätstörningar kräks eller hetsäter så går det tyvärr att hålla sjukdomen dold länge utan att någon i ens omgivning upptäcker att något är fel.

Med andra ord kan du ha en frisk vikt och ändå vara väldigt ätstörd.

Visst bör man måttligt väga in hur kroppen ser ut men eftersom jag själv har varit både underviktig och normalviktig under mina år av ätstörningar så vet jag att sjukdomen inte alltid har suttit i hur många kilon jag väger. Den kan göra det men långt ifrån alla gånger. Det är mycket vanligare att vara normalviktig och ha en ätstörning.

Fokusera på friska beteenden
Bortsett från vikten bör man snarare fokusera mer på beteenden. Om du fortfarande har mycket fokus på vikt, mat, kropp (i många fall även träning), drar dig undan socialt och saknar energi för att orka göra saker. Ja, i så fall kanske du fortfarande inte är helt frisk?

Under min väg tillbaka så funderade jag ofta på om jag ännu var helt frisk eller inte. Jag hade liksom glömt bort hur det skulle kännas när man var det. Hur ett liv som frisk kunde jag bara fantisera om. Det var så längesedan jag var det. I perioder kunde jag på allvar tro att jag var frisk men det brukade alltid visa sig så småningom att så inte var fallet.

Exempelvis fick jag i perioder fortfarande ångest efter en viss typ av mat. Jag kunde inte riktigt äta precis så fritt som jag ville. Jag tyckte ofta att jag åt allsidigt men i själva verket varierade jag mellan mina trygga välbekanta livsmedel och testade sällan någon ny maträtt. På så vis höll sjukdomen mig tillbaka på samma trygga platå, vilket tyvärr är vanligt att väldigt många som varit sjuka gör. Jag nöjde mig länge med att vara bara ”halvfrisk” eller ”nästan frisk” genom att stanna kvar i den berömda gråzonen.

Du vet när du är frisk
Men den dagen jag väl blev frisk så var det inte längre någon tvekan. När jag väl blev det så visste så visste jag instinktivt. Jag blev förstås inte frisk över en natt utan friskheten kom smygandes. Det tydligaste tecknet var att jag inte längre hade en röst i mitt huvudet längre. Istället var det jag som bestämde. Jag tänkte på vad jag ville, åt mat som jag var sugen på och ägnade mig åt olika aktiviteter om dagarna som inte alltid hade med mat eller träning att göra. Mitt tidigare starka behov av att ha kontroll hade minskat drastiskt. Även fast att jag alltid kommer att vara en person som gillar att planera så hade jag blivit mycket bättre på att anpassa mig om något oförutsägbart inträffade genom att vara spontan och ta dagen som den kommer.

Jag hade plötsligt både lust och ork att hitta på saker. Maten fick inte lika stor plats längre i mitt liv och det gjorde att det blev mycket enklare för mig att vara flexibel oavsett vad det handlade om. Jag tränade inte längre för att förtjäna en viss typ av äta. Mat som belöning eller bestraffning trodde jag inte på. Jag kunde plötsligt äta vilken mat jag ville oavsett om jag hade tränat eller inte. Det var en fantastisk insikt och känsla av frihet.

Förebygg återfall och ta inte ut dina känslor på maten
När jag blir utsatt för stress idag (hej på dig livet!) har jag hittat rätt verktyg för att att ta hand om den och inte låta mina känslor gå ut över maten när det stormar omkring mig. Kan jag förebygga återfall så gör jag gärna det – något annat känns mycket onödigt. Jag äter varken mer eller mindre bara för att jag är stressad. Det är många som dövar sina känslor och stress med hjälp av mat men det löser bara problemet för stunden. Undvik du också att gå i den fällan!

Under min resa av tillfrisknad och trettio års livserfarenhet har jag lärt mig att det är mycket bättre att tidigt försöka identifiera själva roten till problemet för att ta reda på varför jag känner som jag känner om jag till exempel är nedstämd eller orolig. När jag väl har tagit reda på själva orsaken bakom så är det betydligt enklare att senare lägga upp en konkret handlingsplan som går ut på att ta tag i det verkliga problemet rent praktiskt istället för att backa undan för det.

En god självkänsla är nyckeln till allt
Tilläggas bör att att resan till att bli frisk går mycket enklare med en god självkänsla. Oavsett om det handlar om att lyckas bli frisk från en ätstörning, prata högt inför folk, byta arbete eller något annat så utgår allting ifrån att du är så trygg i dig själv att du vågar ta dig an det som utmanar dig. Det är utmaningarna som i längden får dig att växa och utvecklas till den person som du vill vara.

Då en god självkänsla visade sig bli en av de viktigaste nycklarna för att jag skulle lyckas bli frisk så kommer det ett eget inlägg om hur man kan öva på att stärka sin egen självkänsla i nästa vecka.

Vad tycker du? När är man egentligen frisk från en ätstörning? 

Ätstörningscoach

Ensamheten dödar mig


När väl alla pusselbitar med mat och träning är normaliserade, vad gör man då?

Vilket ansvar har eftervården?

Finns den?

***

Nu har det hänt igen.

Jag är verkligen inte van att gråta så mycket som jag har gjort de senaste månaderna.

Men ni kommer kanske ihåg hur jag hade det i påskas? När jag mitt i ledigheten fick för mig att mitt liv var värdelöst. Därför valde jag istället att stänga in mig på rummet och ligga livlös under ett tjockt lapptäcke i 24/7.

När jag inte grät så sov jag. Och tvärtom…

Jag grät så mycket den helgen att jag på riktigt började bli rädd för mig själv.

Som tur var så torkade tårarna och något som kunde liknas till början på en djup depression kunde undvikas (har iof aldrig varit deprimerad men jag kan tänka mig att det är så det känns iaf).

Men en sak som inte har varit sig helt likt efter den där hemska svackan är att jag titt som tätt (ofta när jag varit ledig och ensam) blir riktigt, riktigt ledsen.

Idag har det hänt igen. Jag känner mig verkligen som den ensammaste flickan i världen.

Jag ser liksom ingen utväg. Känner mig så låst i min egen djävlighet.

Djävligheten jag pratar om är det utanförskap som jag numera går igenom. En förtvivlad längtan efter social gemenskap.

Ett utanförskap som om jag ska vara ärlig har funnits i mitt liv ända sen jag blev sjuk för åtta år sen men skillnaden var då att jag inte ville ha någon i mitt liv. Så var det mitt eget val och jag mådde inte dåligt av det. Tänkte inte ens på det…

Det var mitt eget val, jag ville leva ensam med Ana för resten av mitt liv. Varningar om att svälten kunde påverka min fertilitet spelar överhuvudtaget ingen roll. Jag skulle ändå aldrig skaffa familj. Jag hade fullt upp med att äta nyttigt och måna om min hälsa…

Jag ville älska och hänge mig åt anorexin dygnet runt. Svälten och nyttigheten var min drog och min passion i det ätstörda liv jag levde. Jag hade varken tid eller lust att slösa omtanke och energi på någon annan än Ana. Hon var den enda som räknades. Hon förstod mig och vi älskade att bli höga tillsammans. Ha! Vem behövde egentligen vänner?!

Nu är det precis som att någon har gett mig ett slag i ansiktet. Plötsligt har jag vaknat upp. Och jag ser allt. Allt som alla andra har sett i flera år redan. Plötsligt förstår jag varför min familj har oroat sig, svurit och gråtit många tårar över mitt liv. Mitt uppvaknande är omtumlande och känslorna väller över från alla håll.

Jag känner mig så meningslös.

För nu står jag ju äntligen här. Långt borta från Anas äckliga tankar men skillnaden är att nu är jag verkligen ensam. Förr tänkte jag att jag gärna var ensam och hade ätstörningar. Hellre det än att vara frisk och ensam. När man har Ana har man i alla fall något att pyssla med, man är rätt upptagen med sig själv om man nu ska uttrycka det milt.

Det är idag väldigt sällan som får ångest över något jag äter.

Jag äter alla min mål, även när jag är ensam och egentligen kanske jag inte alltid behöver det för jag är inte särskilt hungrig, bara lite sugen…

Jag klär mig i snygga vuxna, kvinnliga, kläder och är stolt över att bh:n får fylla en funktion för första gången i sitt liv.

Jag har sedan länge blivit kvitt mitt träningsmissbruk, 10 månader är det idag (fantastiskt!!!).

Jag äter från kostcirkelns alla delar. För första gången i mitt liv förstår jag på riktigt betydelsen av att äta varierat och regelbundet.

Det var längesen jag ”överåt” (dvs får plötsliga och konstiga cravings och inte kan sluta äta t ex godis eller choklad när jag väl har börjat).

För mig är det idag en lyx att jag ”vågar” påbörja en chokladkaka utan att på förhand ha bestämt hur mycket jag ska äta av den. Ibland äter jag upp hela men lika ofta kan jag redan efter några bitar känna att jag är nöjd och inte behöver ”passa på” att äta upp hela. Inget är aldrig någonsin ”förstört” eller ”för sent” och det är en väldigt nyupptäckt men ytterst en oslagbar frihetskänsla för mig

Kompensationstänket i form av träning och svält är krympt till minimum och det är sällan som Ana ens försöker påminna mig. Jag tror hon börjar fatta att matchen snart är över…

Jag har inte vägt mig på många månader och det är ett av de bästa tipsen jag har att ge när ni väl börjar gå upp i vikt. Jag älskar idag att inte veta min vikt – det trodde jag aldrig när jag vägde som minst…!!

Jag gillar det jag ser i spegeln. Alla kroppsdelar är ett par storlekar större nu och det är jag rent ut sagt för j-vla glad för. Det gör att jag ger ett stabilare intryck och inte ses som lika skör och bräcklig som förr. 

Jag har kommit så långt. Ändå sitter jag nu här med rödgråtna ögon och våta kinder..

Det är inte bara det att jag känner mig ensam, jag är ensam.

Min längtan efter liv och gemenskap är omättlig.

Under min resa till USA fick jag det dessutom på kvittot. Jag fick smaka på livet från alla dess håll och kanter och det var underbart att få se och vara med på det utifrån min väns friska och positiva inställning till livet. När jag kom hem infann sig genast en enorm saknad. Gapet mellan min nyvunna frihet och min trista vardag var enorm. Kontrasten blev alldeles för stor och jag saknar min vän (ja, egentligen vem som helst!) något fruktansvärt.

Jag är SÅ REDO för livet, med allt vad det innebär.

Men så händer ingenting?!

Allt jag gör är att äta, jobba, sova, sitta vid datorn och/eller se på teve. Jag blir helt knäckt av detta. Tillfälligt går det väl bra men jag har levt i den här isolationen i över åtta år. Det räcker nu!

Hur bryter man upp? Jag har flyttat många gånger förr och är rätt bra på att känna mig hemma dit jag kommer. Men just nu har jag mitt jobb där jag har det och det gör ju allt extra komplicerat.

Jag har pratat med mamma om det här och vi båda tycker det verkar helt sjukt att det inte finns någon fungerande eftervård för att se till att f.d ätstörda ska kunna (snarare våga) återvända in i samhället igen.

Inte fan ska man väl behöva flytta till Sthlm för att få tillgång till ett socialt nätverk?!

Åh, blir SÅ ARG när jag tänker på detta!!!!

Det handlar nämligen inte bara om mig utan om jag känner så här lär det väl vara likadant för alla som börjar bli/redan är friska?

Jag läste för en tid sen en artikel där man uppskattade att det finns omkring 4000 riktigt sjuka anorektiker i Sverige. När alla dem blir friska så kommer de förmodligen gå igenom samma sorgliga ensamhetsstadium som jag gör just nu.

Och kom ihåg, den siffran gäller bara för anorektiker… Tillkommer gör den stora mängden med alla dem som dragit sig undan sin familj och vänner pga andra problem med mat- och träningsmissbruk.

Så jag frågar igen, var ÄR eftervården?!

Hoppas verkligen att någon av alla dem som bestämmer över Sveriges sjukvård en gång hamnar på den här bloggen. Och inte bara kikar in utan vågar lämna ett avtryck också.

Jag hoppas verkligen, verkligen det.