Ätstörningar, Mat

Vad ska man äta?

vad-ska-man-ata
Jag fick en fråga på mailen från en läsare som kände sig så uppgiven på grund av alla kostråd och dieter som ständigt kommer upp runt omkring oss.

Eftersom jag tror att många känner likadant, särskilt under eller efter en ätstörning, så svarar jag på frågan här i bloggen.

Fråga:

”Jag känner mig så vilsen när det gäller maten. En del säger att man ska äta t ex glutenfritt, laktosfritt, LCHF, Paleo, Raw Food, 5:2 eller GI. Det känns som att alla förespråkare har otroligt bra argument kring varför man ska följa just deras diet eller kosthållning. Det verkar finnas något bra med allt. Jag blir så himla förvirrad och frustrerad av alla kostråd för det känns som jag ofta äter ”fel” och mår dåligt över det, får ångest, etc.

Jag har läst om din matfilosofi tidigare och gillar verkligen ditt tänk om att man ska följa kroppen och äta vad den behöver. Men hur kommer man dit? Och vad säger du om alla dieter? Vad ska man äta egentligen? 

Kram Hanna”

Svar:
Jag är ingen förespråkare av någon diet överhuvudtaget. Dieter brukar bara leda till att man blir väldigt upptagen av att tänka på mat och framförallt den maten som man inte får äta. Det föder en negativ cirkel och begränsar livet snarare än ser till att göra dig fri.

Jag tror på ”personal eating” och att alla måste hitta vad som funkar bäst för dem själva att äta. Om någon upplever att de inte mår bra av att äta t ex gluten eller laktos så ska man förstås inte fortsätta att göra det om man mår dåligt av det.

Man ska dock komma ihåg att vid en ätstörning kan det vara svårt att avgöra själv om det är du eller hjärnan som lurar dig att du inte mår bra av att äta t ex gluten. Det är ju ganska trendigt nu att utesluta viss typ av mat av bara farten och då är det extra viktigt för dig som är sjuk eller har en lätt ätstörning att verkligen känna efter vad du mår bra av. Det bästa du kan göra är att försöka vara ärlig mot dig själv. Behöver du ta hjälp med stöd kring maten så tveka inte att göra det.

Vi tänker cirka 60 000-80 000 tankar varje dag och det är därför viktigt att vara medveten om att alla våra tankar inte är sanna. Hjärnan ljuger för oss emellanåt (det är därför en anorektiker kan stå framför en spegel och tycka att hon/han ser tjock ut när verkligheten inte ser ut så).

Av den anledningen kan det ibland vara lurigt att kunna känna skillnad på vad som verkligen är du (kärlek, ditt hjärta) och vad som är sjukdomen (rädsla, hjärnan). Det är viktigt att skilja på dig och ätstörningen. Dock kan det vara svårt att göra detta själv vid en ätstörning eftersom sjukdomens mål är att göra dig sjukare.

vad-ska-man-ata-vid-atstorning
Hur ska man äta då? Hur gör man för att hitta sitt sätt?
Jag tror på att göra saker enkelt och komma bort från allt krångel med maten. När jag coachar är det därför viktigt att ta reda på varför mina klienter äter som de gör och vilka rädslor som finns bakom. Inte sällan finns det en hel del myter & fördomar kring maten. Det är viktigt att gå till botten med dessa och reda ut vad som är sant och inte.

Några vanliga missuppfattningar är att fett gör dig fet, om man bara dricker juice & te (detoxar) så blir man ”ren” och får ut alla gifter ur kroppen (många tycks ha glömt bort att kroppen faktiskt har ett alldeles utmärkt eget naturligt reningssystem som gör sig av med gifter via njurarna, levern, huden och lungorna!). Det här bara några exempel men det finns hur många föreställningar som helst om maten – tyvärr bidrar dem till att många av oss blir rädda för VANLIG MAT och i onödan utesluter kolhydrater, fett och så vidare.

Så för att kunna hitta din väg och vad som passar din kropp bäst rekommenderar jag att börja lyssna på kroppen och äta efter dess behov. Försök äta regelbundet (max 3-4 timmar mellan måltiderna) och från hela matcirkeln. Jag har precis publicerat en serie om att äta intuitivt. Första delen av fyra hittar du här med enkla instruktioner för att kunna ta de första stegen till ett mer kroppsvänligt & naturligt ätande.

Personligen gillar jag ren och hel mat. Jag tror på att kroppen mår bra av att undvika processad mat, transfetter och onaturliga kemiska tillsatser som inte är bra för våra kroppar (det finns förstås även tillsatser som är bra för oss bör tilläggas). Dock betyder inte detta att jag helt utesluter hel-och halvfabrikat för ibland är det toppen att inte behöva lägga så mycket tid på maten utan istället kunna prioritera tid med familj, vänner och aktiviteter snarare än att till varje pris få ihop en måltid som är så näringsrik som möjligt. Det är inte balans för mig. Jag är hellre flexibel, äter och umgås tillsammans med andra människor än prioriterar maten före det sociala eller att hitta på saker.

sa-har-ska-man-ata
Att jag föredrar naturlig mat innebär heller inte att jag mår dåligt eller får ångest när jag äter något som inte är det. Balans för mig är att äta lite av varje. Jag älskar hälsosam mat men det är helheten som gör det och inte varje enskild måltid. Jag vill inte tvingas välja mellan att dricka en grön juice med spenat & avokado eller äta en god pasta – jag njuter av båda lika mycket.

I min kost finns det därför utrymme för att äta allt – jag älskar grönsaker och fräsch mat men det blir inte särskilt nyttigt om jag bara skulle äta det. Ensidigt är vad det skulle bli och leda till kraftiga sug efter livsmedel som innehåller de näringsämnen som kroppen saknar. Det är av den anledningen som en del har svårt att bara ta t ex en bit tårta och vara nöjd med den eller vilja äta upp en hel chokladkaka om de väl tillåter sig en liten bit – kroppen svälter och signaler efter brist på det den saknar, det är inte svårare än så.

Hoppas du fick svar på din fråga. Kom ihåg att vi har olika kroppar så du måste testa vad som funkar bäst för dig. Enda sättet du kan ta reda på det är genom att äta. Du kan liksom inte äta fel. Det enda som kan hända är att kroppen kommer skicka signaler till dig att den vill äta x,y,z och slå till med starka sug såsom hetsätning och överätning om den lider brist på något.

Det är därför det är så bra att försöka äta ”lite av allt” och inte utesluta något… 😉

Lycka till!

Mat

Nyttigt med mindre grönsaker

Del 3 i Mina Bästa Nyårskarameller över året som har gått så måste jag nämna grönsakerna.

Grönsaker har länge varit en stor del av mitt liv och utgjort en alldeles för stor del av min kostcirkel.

Men sedan ca tre månader tillbaka har jag lyckats minska ner på grönsaksbergen och ersatt dem med mer kolhydrater, proteiner och fetter i form av såser, veteprodukter / potatis och skruvat upp min köttkonsumtion (japp, även rött kött).

I förra veckan när jag ringde mina föräldrar inför julen frågade dem mig som de alltid gör – lika omtänksamma som alltid – om det var något speciellt jag önskade skulle finnas hemma.

Jag sa inte ett ljud om att de skulle köpa hem vare sig extra gurka eller tomat.

Ändå upptäckte jag, så fort jag satte min fot innanför dörren, berget med de röda tomaterna som tonade upp sig  i skålen på köksbordet och de fyra gurkorna i kylen.

Jag sa inget utan blev bara – ännu en gång – plågsamt medveten om hur djupa spår min ätstörning har satt. Förr blev jag nämligen fullkomligen galen när mina grönsaker var slut och skällde ut alla som fanns i min närhet ifall någon hade ”stulit” sista gurkbiten utan att fråga först.  

Låter kanske fånigt för en utomstående men för mig personligen är det en liten seger att efter en hel vecka upptäcka att tomaterna i skålen har börjat mjukna och tvingas flytta in dem i kylen för att de inte ska mögla. Här pratar vi alltså om en tjej som tidigare åt ca 3 gurkor och 1,5 kg tomater på 2-3 dagar… Inte bra!

Missförstå mig inte, nog ska man äta grönsaker men liksom Gisela skriver i Mattillåtet så är detta inget man normalt sett behöver uppmuntra anorektiker till eftersom personerna vanligen är duktiga på att få i sig de rekommenderade näringsmängderna ändå genom en överdriven konsumtion av både frukt och grönsaker.

Och visst, jag har fortfarande en mängd kokta grönsaker till maten men även den har minskats ner till förmån för hela kostcirkeln. Jag har sagt det tidigare, jag må vara ett par storlekar större nu för tiden men jag har ett så in i helvete större lugn i kroppen och dagarna är inte längre långa transportsträckor som jag  ska orka ta mig igenom. 

Jag trodde aldrig jag skulle erkänna det här men sedan jag började äta kött i större mängder i kombination med en lite tjockare sås och kolhydrater i form av t ex potatis känner jag mig oerhört pigg och välbalanserad. 

Liksom förr när jag var sjuk, svårt anorektisk, och blev hög på nyttighetskänslan då jag drack te och åt grönsaker hela dagen för en ”detox”  får jag idag faktiskt en liknande känsla när jag nu istället väljer att äta från hela kostcirklen (+ lite socker emellanåt för att lyckas vara helt fri i tankarna).

Jag känner mig nyttig och sund som ser till att ta hand om mig själv. Ja, riktigt duktig som ger kroppen alla de byggstenar som den behöver för att jag kunna vara snabb i huvudet, trevlig, intelligent, social, charmig, glad, etc så mycket som möjligt i min vardag.

Jag känner att jag tar ansvar. Både för mig själv och för min kropp.

En varierad kost skapar en stabil mentalitet och en stark kropp som jag idag inte för mitt liv skulle vilja vara utan.

Det spelar ingen roll att storlek 34 är alldeles för litet och att jag har fått uttöka min garderob till bokstaven ”M”. Det är så min kropp ser ut när fungerar och det betyder inte att den inte är hälosam. Tvärtom utstrålar jag mer hälsa idag än någonsin tidigare.

Ja, detta till och med trots att jag inte sockerransonerar! 😉  

Men den kanske största vinsten och lättnaden som jag upplever efter att ätit så här varierat i några månader är att jag äntligen börjar märka av att kroppen så sällan får olustiga och läskiga akutsug efter specifika livsmedel. 

Tack vare att jag ser till blodsockret håller sig på en jämn nivå  så slipper jag mindre trevliga överraskningar som i inlägget för ett år sedan:

Ångest över frukt 

Sträck gärna upp en hand om du känner igen dig..?

Mat, Självhjälp

Hur äter man rätt?

Att man har glömt bort hur man äter friskt är ingen anledning till att inte våga ha en testvecka.

Syftet med testveckan är just att man inte ska tänka så mycket utan bara göra.

Du kan aldrig ”äta fel”.

Dock blir det så gott som alltid fel de gånger du väljer att inte äta eller på annat sätt krånglar med maten.

Eller hur?

***

Igår tipsade jag om att ha en testvecka i syfte att få smaka på det friska livet.

Som ätstörd behöver man påminnas om hur härligt det är att vara helt frisk.

En läsare kommenterade inlägget så här:

”Hej..

jättefint skrivet av er båda..man kan iaf inte säga något negativt om det driv en ätstörning kan ge en när man väl inser vad man går miste om i livet..

MEN jag har en fråga som förrvirrar mig så..

När man varit sjuk i åtta år, pendlat i vikt och mellan behandlingar där man får in massa ny information som säger emot varandra samtidigt som huvudet går på högvarv till den grad att man varken vet ut eller in..

Hur ska man veta vad som är ”friskt” när man inte levt som det på så många år.

Jag har inte många personer i min omgivning som jag kan kika på. jag har inte många som stöttar mig.

Jag måste gå igenom den här kampen på egen hand med mitt eget stöd, men hur gör jag detta när i princip allt jag kommer ihåg om livet är sjuka beteenden.

Jag har försökt kolla på människor när jag tex äter lunch på kursen jag går på, men dessvärre äter alla extremt lite och ”nyttigt” och mat och bantning är ett ständigt ämne att tala om.

Hur ska jag veta vad tillräckligt är när jag inte vågar lite på mej själv eftersom allt då är ”för” mycket eller för onyttigt.

Visst vill jag bli frisk och visst vill jag få ett liv men det är inte så lätt när man känner sig ensam och meningslös för att man inte lyckats komma ut i samhället eller lyckats åstakomma något.

utan jobb, vänner eller familj är det svårt att hitta orken..så hur gör man?

snälla om nån kan hjälpa mej få en knuff så skulle jag bli jätteglad, för jag vill och jag tror att jag vågar men inte helt ensam..

stor kram till dej anna och alla er andra…”

Nu tänker jag vara lite hård.

Är det verkligen helt sant att du absolut inte kommer ihåg hur man äter som frisk?!

Eller är det bara sjukdomen som försöker hitta på undanflykter för att skjuta upp din friskutveckling?

Jag har själv fått göra det här grundarbetet själv, precis som du. Vissa måltider har jag funderat över vad som egentligen är ”rimliga” portioner men i de flesta fall inte alls faktiskt. Det är egentligen rätt enkelt när man väl börjar käka.

Tanken är att äta regelbundet och du äter tills du är mätt.

Det finns inget som är rätt mängd när det t ex gäller köttbullar eller exakt antal potatisar om vi nu ska ta detta som exempel.

Du måste utgå från dina egna behov och sedan kan du alltid ta hjälp av andra genom att kika på omgivningen i vissa fall (tex för att få in regelbundheten, de flesta låter aldrig det gå alltför många timmar mellan målen).

De enda jag själv hade i min omgivning var mina föräldrar och dem litade jag inte ett dugg på (riktig husmanskost, grädde i såsen, etc – ni vet själva hur skeptisk man blir mot den typen av mat som ätstörd).

Något som hjälpte mig själv i början var att gå ut ensam på caféer och sitta ner och se på vad människor faktiskt beställde (skriver om detta i min bok).

Jag insåg att de faktiskt finns en anledning till att bakad potatis med röror, hemlagad lasagne, pannkakor, grillade mackor, kladdkakor, pajer och chokladbollar finns på menyn av en enda anledning: Helt enkelt för att detta är mat som väldigt många av oss äter och det väldigt ofta.

Och de allra flesta har faktsikt ett helt vanligt och friskt BMI. Trots att de äter den här maten..!

Det fick mig något att tänka på och faktiskt börja våga beställa mer ”avancerade” rätter själv.

I början drack jag alltid ett glas vatten eller en svart kaffe på caféerna. Men med tiden vågade jag beställa allt ”roligare” och godare saker tack vare att jag befann mig i en  frisk och inspirerande miljö med levnadsglada människor omkring. Det hjälper mer än man kanske kan tro!

Bara att vistas på platser där det finns folk och rörelse fick mig att öppna ögonen och bli påmind om allt jag höll på att missa så länge jag klamrade mig fast vid ätstördheten.

Så prova att kasta dig ut, sväva fritt i några sekunder och se vart du landar.

Det kan aldrig bli fel när du väljer att äta! Du måste våga testa för att kunna hitta matrutinerna som känns bäst för dig.

Du kan inte läsa dig till hur mycket mat du ska äta… sorry men det är den hårda sanningen!

Du måste praktisera och utforska det för att själv för att veta säkert.

Det spelar heller ingen roll att din omgivning pratar viktminskning.

Du vet ju själv vilket helvete det är att tänka på mat och bantning och alltså är det inget att avundas deras tankar – du vet ju själv hur jobbigt det är!

Du är ju på väg åt andra hållet så  tacka dig själv istället för att du har bättre insikt och vet bättre än dem.

Så våga testa!

Som sagt, det finns inget som heter ”idag jag åt fel”, istället blir du en erfarenhet rikare och vet bättre till nästa gång.

Kör hårt!

Mat, Självhjälp

Farligt stark och på topp!

Hej vänner!

Var på bokmässan hela dagen igår och vilken show det var! Det var min första och jag förstod inte hur stort det skulle vara. Det tog ju hela dagen!

Verkligen ett guldtips, tack Lorena.

Allra bäst var Olof Röhlander  (tips läs Olofs Mentala Blogg här, tack för tipset Kämpartjejen).

Inget löst snack från hans sida utan är mycket rak och direkt samtidigt som han har glimten i ögat och inte är rädd att bjuda på sig själv. Får ni en chans att gå på hans föreläsningar så gör det.

Fler som var roliga att lyssna på var Paolo Roberto i Expressens monter. Andres Lokko hade jag visserligen sett fram emot men tyckte det var sådär faktiskt. Han gjorde sig bättre som p1:s sommarpratare (bor i London).

Filip och Fredrik hade jag inte en chans att hinna in på, kön var så låååååång.

Det har varit en bra helg på många vis. Jag mår fortfarande kanonbra av min ”testvecka” (egentligen är det ju ingen testvecka längre, snarare ett bra tillfälle för nytändning).

Nu har jag hållt lågan uppe konstant under åtta dagar och mår rent ut sagt oförskämt bra.

Ätandet går av bara farten, just nu känns det nästan lite för enkelt ärligt talat.

Kämpartjejen undrar följande till inlägget om att lyckas ladda upp och klara av att införa nya friska/icke ätstörda vanor:

”Vad kom du fram till för svar på dina frågor för att klara detta så bra som möjligt?”

Som jag skrev i själva inlägget, inget hokus pokus utan det är bara att köra. Ja, det låter enkelt när jag skriver det men det ÄR enkelt när man väl vågar. Det är svårast innan man har bestämt sig, sluta oroa dig för problem som kan uppstå. Testa att göra istället!

De här sakerna har varit bra att tänka på – iaf för mig:

Framförallt att välja mat som jag inte har någon tidigare relation till och som ätstörningen har svårt att uppskatta mängd respektive kalorier för.

För mig kan är detta mat som tex: hemmagjord klyftpotatis, blodpudding, lammkorv med högre kötthalt, gräddfil, creme fraiche, pastakuddar, ”riktig” fetaost, brieost, riven ost, vispad grädde i varm choklad, avokado, nötter, stekt lax, leverpastej och olika slags grytor som jag tjoffar i några sprut med lättgrädde i (direkt från paketet utan att mäta först, viktigt använda egna ögat!)

Fler mattips hittar du här

Dessutom undviker jag lättprodukter (klarar jag t ex inte av att köpa hem en ”vanlig” fetaost utan absolut måste ha den med 3% har jag som grundregel att då får jag inte köpa någon fetaost alls, dvs sluta upp med krånglandet, tanken är att de här rutinerna måste funka för mig ute i det vanliga livet och hemma hos folk, då kan jag inte kräva korv från t ex viktväktarna!)

Ett annat tips är att låta bli träningen helt under den här perioden (annars är det lätt att bli förvirrad, varför går jag egentligen och tränar?)

Sist men inte minst, jo jag känner mig absolut som en ”soptunna” när jag äter så här. I alla fall periodvis. Men efter åtta dagar känner jag mig konstigt nog mindre som en soptunna jmf med dag två och tre (som är extra tuffa dagar, de måste man vara förberedd på, det sämsta man kan göra är att äta nyttigt och/eller gå att träna, gör inte det för allt smör i småland, då tar du bort syftet att lära dig vara med dig själv när magen är full på annat än bara grönsaker!!!)

Viktigt att komma ihåg är att man inte dör av att känna sig smutsig. Jag påminner mig om jag inte kommer att gå upp tjugo kilo, att det bara är Ana som har fått tokspel och blivit rejält uppretad.

Ångesten bemöter jag istället med MAT, dvs inga lättprodukter eller svält eller träning efteråt. Absolut inte, annars faller hela idén med att äta så här.

När jag har ätit dagens första ”vanliga” måltid känns det dock genast bättre igen och ångesten avtar. Min akilleshäl är således varje morgon jag vaknar, då måste jag ha klara rutiner och laddat med ordentlig mat (inga lätt-produkter) för att kunna fortsätta äta oavsett hur jobbigt det känns.

Efteråt mår jag som sagt betydligt bättre och blir gladare, detta slår aldrig fel.

Mat, Självhjälp

En kopp varm choklad…

Förändringarna fortsätter, några här och några där…

I morse var det så kyligt när jag vaknade så då tyckte jag det skulle passa bättre med en kopp varm choklad istället för med det vanliga kaffet.

Det fanns även lite sparad vispgrädde från gårdagens äppelpaj så passade på att skrapa ut det sista i koppen.

Ingen aning om hur mycket det + två mackor med brieost och avokado motsvarar kalorimässigt (dvs toppenbra exempel på mat som är svår att uppskatta mängder och kaloriinnehåll för).

Så eftersom jag på det här viset redan när jag startar dagen gör det rörigt för ätstörningen så ger Ana upp att ens försöka räkna ut kalorier resten av dagen när hon verkligen inte har en aning ens från början. På det viset blir det sedan enkelt att fortsätta äta ordentligt hela dagen, utan vare sig kaloritänk eller ångest.

Våga!

Ångest, Mat, Självhjälp, Träning

Bli (h)järnstark!

Är ni fortfarande kvar här inne?!

Ett rykande färskt inlägg från mig hittar ni just nu på Tjejzonens blogg.

Idag tipsar jag om hur man kan tänka sig psykiskt starkare, dvs bli hjärnstark!

Mat

Galen morgon!

God morgon!

Ännu en morgon som det spritter i benen, jag ler inombords (fråga mig inte varför, inget särskilt har hänt?!) och måste vråla med så fort det kommer en schysst låt på radion (Läs: What a feeling från Flashdance).

Att börja dagen med EXAKT vilken frukost jag vill är en sådan LYX. Ändå är det en självklarhet, en medfödd rättighet för de allra flesta… Åtminstone för oss svenskar…

Så varför har jag varit så snål mot mig  själv så länge?!

Det är ju nu som livet har börjat på riktigt.

Ja, tänk att det är så enkelt som att en enkel sak som mat kan få allt omkring oss att skimra i rosa och glitter?

Som sagt, det är LYX när jag inte längre måste äta torra knäckebröd med vattniga grönsaker till frukost.

Det är LYX att kunna välja det godaste brödet som finns i brödhyllan (fortfarande är det Frökusar, läs mitt produkttest här).

Jag både förtjänar och måste ha det godaste för att orka vara jag!

Jag är hellre en storlek större, stoltare, starkare, säkrare och framförallt gladare människa än en falsk liten nickedocka.

Det var allt för nu.

Hoppas ni inte kräks på min positivitet men jag är bara så himla trött på att hålla tillbaka.

Den friska tjejen vaknar mer och mer för varje dag som går och jag ser ingen anledningen till att hålla henne inlåst längre än nödvändigt!