Ätstöd, Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Intuitivt ätande – så här gör du del 3

Intuitivt ätande del 3
I förra inlägget skrev jag om intuitivt ätande och hur processen dit börjar med att bli medveten om ditt inre.

När du har blivit mer medveten om dina känslor och tankar som är orsaken till att du känner som du gör så är det också enklare att börja göra de förändringar som krävs för att du ska nå dina mål.

Idag kommer del 3 som är den nästsista delen i min serie om intuitivt ätande. I detta inlägget beskriver jag hur du konkret kan börja träna på att äta mer regelbundet och runt hela kostcirkeln. Jag berättar även vad du kan göra för att avdramatisera enskilda livsmedel.

Bli fri från ätstörning
Ät vad och när du vill
Med stöd av en matdagbok och ett matschema med skräddarsydda recept som jag hade fått från min behandlare flera år tidigare så började jag stegvis träna på att äta mer regelbundet och runt hela kostcirkeln. Parallellt med matschemat så gav jag mig själv i hemuppgift varje vecka att införa ett nytt förbjudet livsmedel som jag skulle träna på att tillaga själv och äta lite av varje dag.

Jag hade en lång lista över förbjudna livsmedel som jag inte tillät mig själv att äta. Ofta var den maten betydligt mer rik på fett och kolhydrater (som t ex pizza, pasta, hamburgare, godis, choklad, bullar, glass och liknande) än vad jag i vanliga fall åt. Ett av mina långsiktiga mål var därför att i framtiden kunna tillåta mig själv att äta allt – vad jag ville och när jag ville.

Förbjuden mat blev mindre laddad
När jag hade tränat på att införa och äta förbjuden mat regelbundet i flera månader så upptäckte jag så småningom att maten som tidigare varit förbjuden för mig inte alls förtjänade att få uppta så mycket av min tankeverksamhet som den hade gjort tidigare.

Ju oftare jag tränade på att äta mat som framkallade ångest desto mindre laddad blev den. Med tiden upptäckte jag att många av de ätstörda föreställningar som jag hade haft kring maten i många år var långt ifrån verkliga utan bara inbillade.

Exempelvis kunde jag inte alls förstå varför jag hade varit så rädd för fett tidigare? Jag blev uppenbarligen inte alls fet av att äta fett.

VAD eller VEM hade fått mig att gå på den gamla myten?

 

Mat

Nyttigt med mindre grönsaker

Del 3 i Mina Bästa Nyårskarameller över året som har gått så måste jag nämna grönsakerna.

Grönsaker har länge varit en stor del av mitt liv och utgjort en alldeles för stor del av min kostcirkel.

Men sedan ca tre månader tillbaka har jag lyckats minska ner på grönsaksbergen och ersatt dem med mer kolhydrater, proteiner och fetter i form av såser, veteprodukter / potatis och skruvat upp min köttkonsumtion (japp, även rött kött).

I förra veckan när jag ringde mina föräldrar inför julen frågade dem mig som de alltid gör – lika omtänksamma som alltid – om det var något speciellt jag önskade skulle finnas hemma.

Jag sa inte ett ljud om att de skulle köpa hem vare sig extra gurka eller tomat.

Ändå upptäckte jag, så fort jag satte min fot innanför dörren, berget med de röda tomaterna som tonade upp sig  i skålen på köksbordet och de fyra gurkorna i kylen.

Jag sa inget utan blev bara – ännu en gång – plågsamt medveten om hur djupa spår min ätstörning har satt. Förr blev jag nämligen fullkomligen galen när mina grönsaker var slut och skällde ut alla som fanns i min närhet ifall någon hade ”stulit” sista gurkbiten utan att fråga först.  

Låter kanske fånigt för en utomstående men för mig personligen är det en liten seger att efter en hel vecka upptäcka att tomaterna i skålen har börjat mjukna och tvingas flytta in dem i kylen för att de inte ska mögla. Här pratar vi alltså om en tjej som tidigare åt ca 3 gurkor och 1,5 kg tomater på 2-3 dagar… Inte bra!

Missförstå mig inte, nog ska man äta grönsaker men liksom Gisela skriver i Mattillåtet så är detta inget man normalt sett behöver uppmuntra anorektiker till eftersom personerna vanligen är duktiga på att få i sig de rekommenderade näringsmängderna ändå genom en överdriven konsumtion av både frukt och grönsaker.

Och visst, jag har fortfarande en mängd kokta grönsaker till maten men även den har minskats ner till förmån för hela kostcirkeln. Jag har sagt det tidigare, jag må vara ett par storlekar större nu för tiden men jag har ett så in i helvete större lugn i kroppen och dagarna är inte längre långa transportsträckor som jag  ska orka ta mig igenom. 

Jag trodde aldrig jag skulle erkänna det här men sedan jag började äta kött i större mängder i kombination med en lite tjockare sås och kolhydrater i form av t ex potatis känner jag mig oerhört pigg och välbalanserad. 

Liksom förr när jag var sjuk, svårt anorektisk, och blev hög på nyttighetskänslan då jag drack te och åt grönsaker hela dagen för en ”detox”  får jag idag faktiskt en liknande känsla när jag nu istället väljer att äta från hela kostcirklen (+ lite socker emellanåt för att lyckas vara helt fri i tankarna).

Jag känner mig nyttig och sund som ser till att ta hand om mig själv. Ja, riktigt duktig som ger kroppen alla de byggstenar som den behöver för att jag kunna vara snabb i huvudet, trevlig, intelligent, social, charmig, glad, etc så mycket som möjligt i min vardag.

Jag känner att jag tar ansvar. Både för mig själv och för min kropp.

En varierad kost skapar en stabil mentalitet och en stark kropp som jag idag inte för mitt liv skulle vilja vara utan.

Det spelar ingen roll att storlek 34 är alldeles för litet och att jag har fått uttöka min garderob till bokstaven ”M”. Det är så min kropp ser ut när fungerar och det betyder inte att den inte är hälosam. Tvärtom utstrålar jag mer hälsa idag än någonsin tidigare.

Ja, detta till och med trots att jag inte sockerransonerar! 😉  

Men den kanske största vinsten och lättnaden som jag upplever efter att ätit så här varierat i några månader är att jag äntligen börjar märka av att kroppen så sällan får olustiga och läskiga akutsug efter specifika livsmedel. 

Tack vare att jag ser till blodsockret håller sig på en jämn nivå  så slipper jag mindre trevliga överraskningar som i inlägget för ett år sedan:

Ångest över frukt 

Sträck gärna upp en hand om du känner igen dig..?

Mat, Självhjälp

Mitt liv i tre sekunder

Livet ropar igen!

***

I förra veckan var jag på Liseberg och såg Carl Einar Häckners varité.

När vi skrattade som allra mest åt hans tokerier tog han ner hela publiken på jorden på ett sådant där fantastikt eftertänktsamt sätt som bara han har förmågan att göra.

Han pratade om allt vi människor försöker eftersträva i livet, jagar och stressar runt för, skyndar och försöker hinna med och klara av allt. Men var har vi egentligen livet mitt i allt detta som vi intalar oss att vi måste göra?

Livet är ju HÄR, sa han och svepte med handen ut över oss i publiken.

Just Nu. HELA TIDEN”.

Det var så träffande och påtagligt för det är så sällan som man tänker på när man njuter och mår bra, att livet är för kort för att läggas på onödiga saker som egentligen inte fyller något värde förutom att man slösar bort sitt liv och livskvalitet.

Värt att tilläggas är att ögonblicket före hade jag på eget initiativ köpt med mig en flaska saft och ett paket Göteborgskex (Singoalla) som jag fikade innan showen började. Och återigen, inte för att jag var det minsta hungrig men för att min själ tycker att det är ungefär 1 000 gånger mysigare att sitta och knapra på något samtidigt som jag sitter i skuggan och läser en bra tidning.

När jag inte äter efter logik och siffror (dvs vad är ”nyttigt” och vad blir jag mätt av?) utan går på magkänslan blir det för tiden i nio fall av tio i princip alltid rätt.

Att ha suttit och njutit av fikan i solen och Häckner 30 minuter senare utbrister ”Livet är ju HÄR. Just nu. HELA TIDEN” fick mig att återigen påminnas om hur kort vårt liv är och hur få soltimmar vi har här i Sverige. Varje dag som jag fortsätter med minsta släng av ätstördhet är slöseri på ett fantastiskt liv och energi som jag kan ägna åt så mycket roligare saker än kaloriräkning och matplanering.

Jag är så tacksam att äntligen ha valt inriktning på livet och bestämt vilket spår jag vill följa. Det går inte att bara vara lite ätstörd… Det går inte att säga att man bara ska räkna kalorier på onsdagar. Det funkar inte så.

Om jag får lov att varje dag stiga upp till en god frukost, äta vanlig hemlagad mat till lunch, tugga kex till fikan och äta grillat på kvällen med gräddglass som efterrätt och det enda pris jag betalar för den här livsstilen är en normalviktig och fungerande frisk kropp, ja varför ens tveka en sekund?

Varma sommarhälsningar,

Anna