Ätstörningar, Mat, Ortorexi, Träning

Ortorexi

Ortorexi
Den sista tiden har ortorexi fått mycket uppmärksamhet i media. Exempelvis har Jonas Colting, VM-medaljör i triathlon och Hälsodebattör, skrivit debattartiklar och gjort en podcast om sjukdomen. Samtidigt har Lisa Jisei kommit ut med boken ”Jag är sjuk” där hon skriver om sitt liv med manisk överhälosamhet – ortorexi. I Metro har de här två haft en hel del replikskiften där ortorexi diskuterats.

FullSizeRender

Ni som har hängt med på den här bloggen ett tag vet sedan tidigare att jag brottades flera år av sjukdomen med risk för att den skulle ta mitt liv. År 2008 (då var jag 23 år) var jag i slutet på min resa efter ett friskt liv och hade haft träningsuppehåll i flera månader. Här är en intervju med mig i Cosmopolitan.

cosmo-februari-2010

Då jag just nu skriver på en bok om livet med och efter sjukdomen skulle jag gärna höra era åsikter om anorexi och ortorexi. Jag vet sedan tidigare att jag har världens smartaste läsare så det vore dumt att inte fråga er först, eller hur? 😉

Vad är/var ortorexi för dig? Ni som är anhöriga, hur skulle ni beskriva sjukdomen? Kommentera gärna nedan eller maila vagenfran37kg(at)spray.se

Liksom Lisa kommer jag bara kunna berätta om ortorexi utifrån mina egna upplevelser och de ligger ganska långt ifrån Jonas Coltings bild av sjukdomen (lyssna gärna på hans podcast om ortorexi, håller ni med eller vad tycker ni?).

Det är möjligt att jag missuppfattar honom men efter att ha lyssnat på podden får jag uppfattningen att de som är i riskzonen för ortorexi är ungdomar mellan 15-25 år med dålig självkänsla som exponeras av bilder på snygga kroppar via sociala medier (t ex Instagram) och liknande. Därtill bör Ortorexi inte blandas ihop med att äta för nyttigt eller träna för mycket då det bara är sunt att tänka på sin hälsa.

Personligen känner jag inte igen mig i den här bilden. Jag var en ganska tuff tjej med mycket skinn på näsan och som var duktig i skolan. Min självkänsla eller självförtroende var det aldrig något fel på. Jag trodde på mig själv och hade stora drömmar om livet. Hur andra såg ut var jag heller inte särskilt intresserad av. Jag trivdes med mig själv och min kropp precis som den var.

Mitt insjuknande i sjukdomen tror jag snarare handlade om att jag blev lite väl duktig på och intresserad av matens näringsinnehåll. När jag intresserar mig för något gör jag det ofta fullt ut och så har det alltid varit. Jag är väldigt svart eller vit i mina handlingar i det mesta. Antingen gör jag ingenting alls eller så gör jag det till 200%. Detta är ingenting som är jobbigt för mig eller som jag tänker på, dvs inget som är kopplat till prestationsångest utan helt enkelt när något entusiasmerar mig gör jag automatiskt alltid mitt bästa och det blir ofta väldigt bra. Tyvärr blev jag alltför engagerad i maten som vi äter, det var detta som blev mitt fall.

Jag blev sjuk i början på 2000-talet  och vid den här tiden var ortorexi inget som det talades högt om då. Det fanns dock lite fakta på internet som jag hittade när jag själv började inse att något var fel, min inställning till mat och träning hade nämligen stegvis börjat förändras. Jag kände inte igen mig själv längre. Plötsligt var det omöjligt att äta mat som någon annan hade lagat och ville bjuda mig på.

Det var inget som skedde över en natt men så smånigom började jag utesluta produkter som innehöll för mycket fett och socker. Jag blev noga med maten och ville gärna att den skulle vara så nyttig som möjligt. För att göra en lång historia kort gick det så långt att jag till slut inte kunde äta något som jag inte visste innehållet i.

Samtidigt hade jag skruvat upp min träningsdos rejält och träningen blev viktigare än att ha ett socialt liv. Jag tackade nej till middagar och videokvällar med kompisar, jag behövde den tiden till att träna eller återhämta mig. Ofta var jag helt slut efter träningspassen och då orkade jag ändå inte umgås med någon. Så här levde jag i nästan åtta år. Jag var besatt av att leva så hälsosamt som möjligt, det var mycket viktigare än att umgås med familj och vänner. Då hade jag kontroll. Jag älskade känslan av att bestämma själv över min hälsa och optimera den som mycket som möjligt.

Så visst, problemet med ortorexi är enligt min mening inte att du tränar eller äter nyttigt – det är hälsosamt! Men det är när du äter och tränar så mycket att det som tidigare var balanserat och hälsosamt blir sjukt.

Detta är för mig ortorexi och du som läser är varmt välkommen att läsa eller kommentera mina tidigare inlägg om detta: Ortorexi

För dig som vill veta mer om ortorexi rekommenderar jag den här videon från UR.se med Yvonne Lin som driver Ylab i Stockholm. Ylab behandlar personer som har ortorexi eller hjälper dig som är i riskzonen för sjukdomen.

4 thoughts on “Ortorexi”

  1. Intressant, bra skrivet!

    Lyssnade också på Coltings podd och känns som han medvetet missuppfattar vad ortorexi handlar om?

    Precis som du skriver blir det ju farligt när det som var hälsosamt förr var någonting bra! Det har egentligen ingenting med mängden du tränar eller om du äter nyttigt, det handlar ju om hur du mår under tiden som du gör detta? Vad är syftet?

    Jag kan ärligt säga att jag mådde skit under tiden som jag tränade men efteråt hjälpte det mig att hålla ångesten borta. Jag åt nyttigt först för att jag gillade det men det utvecklades senare till att jag knappt kunde äta något annat, hade väldigt tydliga åsikter om vilken mat som var ok och inte. Jag blev även expert på att äta stora portioner så ingen skulle misstänka något var fel. Utanpå kunde ju ingen se hur viktigt det var för mig att få äta så här medvetet eller träna på det viset som jag gjorde.

    En person kan träna 30 timmar i veckan – älska det – och inte alls vara sjuk! En annan person kan träna fem timmar i veckan av ren ångestpanik. Det är ju hur du mår som avgör om det är ortorexi eller inte…

    tycker man märker snabbt på en person hur den mår beroende på hur flexibel den är. Ofta har en ortorektiker väldigt svårt att vara flexibel med både mat- och träningsvanor. Personen blir störd om rutinerna rubbas och omgivningen får spela runt personen för att den inte ska bli upprörd eller på dåligt humör.

    Det är så jag ser på ortorexi.

    P.s Ser fram emot din bok 🙂

  2. Du förklarar det väldigt bra, huvudet på spiken som alltid!

    Det du beskriver är det som är så komplicerat med sjukdomen! När äta nyttigt blir ett sjukligt tvång – vilket är extremt svårt att upptäcka för omgivningen.

    Men vi är alltför många som kan vittna om att det tyvärr är väldigt enkelt att äta så nyttigt att det blir sjukligt. Jättesvårt att bryta det här beteendet själv utan att få hjälp.

    Tack för att du berättar och delar med dig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s