Självhjälp

– Sa du BRÖST?!

För varje vecka som går blir jag mer och mer påmind om att jag är född i en kvinnokropp.

Kvinna är alltså vad jag är.

Kvinna – på riktigt!

Jag måste berätta om en rolig grej som hände idag.

Det är rätt färskt i minnet så jag är fortfarande lite fnissig när jag skriver det här.

Jag hade precis avslutat ett pass Body Balance.

Därefter tog jag mig sedan bort till hörnan med alla kuddar och mattor för att sträcka ut kroppen lite extra.

Det är då det händer.

Mitt på plastmattan ligger jag. Med E-Types våldsamma eurodisco pumpandes i öronen så befinner jag mig mitt inne i min egen lilla värld.

Min panna vilar fokuserat mot gymgolvet och mina ben ligger i en enda röra under mig.

Efter ett par minuter möter jag min egen blick i spegeln. Men det som fångar min uppmärksamhet är ändå det som uppenbarar sig några centimeter längre ner.

Det putar.

Herregud, det är ju en…

… eeeh en sådan där…

… KLYFTA?!

Pionröd om kinderna far jag upp som en skjuten raket. Sätter mig käpprakt tillrätta på sätesmusklerna och börjar töja ut armmusklerna istället.

Men jag kan inte låta bli att slita blicken från mig själv i spegeln. Såg jag verkligen rätt?

Jag sneglar åt båda sidorna för att försäkra mig om att ingen har sett någonting.

Men det verkar lugnt. Ingen verkar ha lagt märke till min plötsliga helomvändning mitt på mattan.

Jag är tvungen att inleda ett litet experiment.

Vad händer t ex när jag lutar kroppen framåt? Syns det nåt då?

När jag försäkrat mig om att ingen tittar så lutar jag överkroppen diskret framåt. Fäster samtidigt blicken koncentrerat i spegeln.

Och jodå, visst syns det.

Tusen olika känslor sköljer plötsligt över mig. Det stormar inombords.

Ni må tycka jag verkar urfånig, vilket å andra sidan inte gör något. Jag vet att jag är det… 😉

Jag känner mig precis som att jag är 14 år igen och har upptäckt min kropp.

Tjejer har mens och deras bröst växer.

Man har mensvärk och ömma bröst.

Finnar som plötsligt ploppar upp…

Ena stunden vill man svära högt för att i nästa gråta floder över en skitdålig drama.

Och killar gillar tjejer…

Vilket förstås kan tyckas vara en självklarhet.

Men den personen som någon gång haft anorexi förstår mig när jag säger att man helt glömmer bort att människan är sexuellt lagd så länge man svälter.

Sex är alltså inte äckligt.

Du kanske inte alls är asexuell.

Våga börja äta och du ska se att en riktigt cool och häftig resa väntar på dig. Det är min garanti!

Om ni bara visste hur stolt jag är över allt detta som ”drabbar” mig just nu.

Nej, jag ska villigt erkänna att jag absolut inte tycker jag det är kul att springa på ICA och köpa mensskydd eller investera pengar i sportbh:ar (jag som alltid tränat i bara t-shirt!).

Men det som jag gillar är att jag är med i matchen igen.

Jag kan inte låta bli att tycka att allt kroppsligt och mentalt som jag går igenom nu är både fascinerande och skrämmande på samma gång.

Jag tror att det som jag försöker säga är att mycket av det här har automatiskt börjat att leda mig in på leken som finns mellan de båda könen.

En lek som så länge har varit helt ointressant. Men detta har förändrats, vilket jag tycker är mycket intressant. Och läskigt.

Jag som 16-åringen visste ingenting om hur det är att ingå i en riktig relation. Hur tacklar man det idag?

Bara en sådan trivial sak som att oavsett vilken man  jag möter så har han garanterat mer erfarenhet av bröst än vad jag själv har. Vilket jag blir lätt fnissig av blotta tanken på…

Det viktigaste är dock att jag inte känner mig ett dugg avskräck inför allt kroppsligt, pinsamt och ”vuxet” som väntar.

Det är faktiskt precis tvärtom. För en gångs skull!

Jag längtar efter allt det som jag inte kan förutspå eller kontrollera.

Det som är livet.

Jag har på allvar klivit in och börjat att ta för mig.

Jag tycker om att märkas!

Att synas!

Och att höras!

Det är härligt att inte längre stå bredvid och bara se på.

Jag älskar att vara med igen.

12 thoughts on “– Sa du BRÖST?!”

  1. Ännu en gång lägger du in det bäst timade inlägget någonsin. Jag har nått så långt, ser mig själv som frisk som precis som alla andra tampas med missnöje över min kropp osv. Har de senaste dagarna svackat lite, saknat min gamla beniga, ömma och misshandlade kropp. När jag läser detta inser jag att nej. Jag går åt livet. Jag går åt min rumpa, mina bröst som väntat tålmodigt på mig och mina axlar som inte längre gör ont att ligga på. Min kropp är fin och det är jag med. Det är pojken jag tycker om också, bara en sådan grej. Att orka med honom, att orka vara sådär småfnittrig med honom och sakna honom redan efter en dag. Att orka vara kär är värt mer än allt självsvält kan erbjuda. Att orka vara mig.

  2. Åhhh..två storlekar större obekvämt att ligga på mage när jag gör övningar något tar emot:), oj vad jag svettas, min syster sa oj vilken mage du fått, jag tog det som jaa det är så här det är, och precis som dig hur iallsin dar bär man sig åt i relationer…?? är bara där i tanken än men tänk om jag kunde få träffa den ”rätta” det kan nog vara lite vingligt men åhhh vad jag längtar.. STOR KRAM LINA

  3. Kan bara säga att jag vet exakt hur det är det du går igenom! Små steg kan tyckas av de som inte vet men för oss som vet är det stora saker och segrar på vägen:)! Kram

  4. haha, vilket underbart ärligt inlägg!
    och jäklar vad jag känner igen mig just nu, var och tränade igår, som vanligt i linne. och märkte att det var nåt som störde varje gång jag skulle springa eller hoppa… nästa gång blir det sport-bh! har liksom inte ens tänkt tanken, för det har inte behövts på så länge. och jag har tydligen inte riktigt hängt med i min utveckling…

  5. Jag måste bara säga att jag är väldigt tacksam över att få läsa dina inlägg! De är som balsam för själen och det är verkligen stöttande och peppande saker du skriver! Jag hoppas verkligen att du inte slutar med ditt skrivande! Inte än på ett tag i alla fall! ;D

    Du är en superhärlig tjej med en skrivförmåga som inte vem som helst har! 🙂

  6. Hej! Jag har precis hittat din blogg och ser dram emot att scrolla bakåt och läsa dina vackert formulerade inlägg.

    Är själv anorektiker som försöke tillfriskna, ibland försöker jag mer och ibland mindre – men dethär är den första blogg jag läser som verkligen inspirerar till att BLI FRISK och inte tvärtom!

    Kram av Ida

  7. Grattis igen! 🙂 Själv verkar mina bröst inte alls ha kommit igång och jag är väldigt ledsen för det. Hur lång tid kan det ta? Hur många storlekar förändras?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s