Mat, Självhjälp

När är man frisk?

Jag såg att några av er hade lite tankar och funderingar kring det här när mensen kommer tillbaka: Den kom

En av kommentarerna:

Vilka är de viktigaste friskhetskriterierna att gå på enligt dig?

Fysiska och psykiska?

Viktigt att betona är att jag inte är medicinskt kunnig och ingen talesperson som kan bedöma när man når den ”friska gränsen”.

Det enda jag kan säga är att jag vet att det finns många kvinnor som menstruerar men ändå tänker osunt mycket på mat, träning och kalorier.

Bara för att man har mens betyder det inte att man är frisk.

Det är detta som är ganska så lurigt eftersom många av de tjejerna som ofta intervjuas i tidningar eller i TV när man gör ett reportage om ätstörningar, ofta är eller har varit väldigt underviktiga.

Lika lite som ätstörningar har att göra med vikten, lika lite säger mensen om hur personens tankar faktiskt ser ut i huvudet.

Tycker det är viktigt att betona detta särskilt eftersom det är vanligt att många undviker att söka hjälp för att de inte riktigt ”vet” vad de ska söka för, då de båda menstruerar och väger normalt.

Dock är ätstörningar så vanligt idag att ingen som behandlar ätstörningar kommer att tycka att du är konstig om du bara vågar ta kontakt och berätta hur du känner kring mat och / eller träning.

Det finns många eldsjälar där ute som är beredda att fånga upp och verkligen vill hjälpa dig!

Det som jag framförallt ser som kvitto på att min egen friskutveckling är – förutom att kroppen har visat att kunna återhämta sig – just det faktum att jag i princip aldrig längre tänker tankar som:

Är jag frisk nu?” eller  ”Är detta att vara frisk?”.

Jag pratade med en vän om detta häromdagen.

I början och väldigt länge under min friskprocess tänkte jag nämligen så gott som dagligen på det här med friskheten.

Så fort jag vågade utmana mig själv med nya livsmedel och matvanor tänkte jag direkt:

Undra om den här spaghettin betyder att jag är frisk nu?” eller

Oj, nu har jag vågat äta sötsaker ganska många gånger den här veckan – är jag mycket friskare nu då än innan?

Summan av kardemumman:

Frisk för mig handlar inte längre att tänka eller analysera så mycket huruvida jag är frisk eller inte.

Detta är i sig rätt logiskt för ju längre jag har kommit desto mindre skäl har jag ju faktiskt att fundera över det. För till vilken nytta då?

Äter man, så äter man ju, om ni förstår..?

Jag skulle kunna skriva minst 10 st olika inlägg om det här med att bli frisk, själva friskutvecklingen, etc. men det får bli en annan gång. Tycker det räcker så här men det finns många andra vinklar att ta upp i det här.

Tack än en gång för att ni är ni och har velat följa min resa under de här 1,5 åren.

Vi  börjar närma oss slutdestinationen, mina vänner…

12 reaktioner till “När är man frisk?”

  1. En slutdestination för en sak är en startpunkt för en annan. Vart den nya vägen bär får framtiden utvisa. Att tänka på är att även en lång resa har börjat med ett steg, och kanske är det just det steget man minns allra starkast.

    Btw, artikeln är med i tidningen som kom idag!:)

    KRAM

  2. Har egentligen inget ”vettigt” att skriva som kommentar men vill ändå skriva det jag tänkte när jag läste ditt inlägg: Du är fantastisk! Klok och helt fantastisk, en suverän inspirationskälla. Jag hoppas din resa kommer i bokform när du nått målet 🙂 du kommer fortsätta hjälpa många det är jag säker på.

    1. Jag kan bara hålla med föregående talare! Du är en riktig inspirationskälla! Hoppas också på att detta kommer i någon form av bokform. Jag kan bara säga att jag fått en hel del olika hjälp från diverse håll men inget har motiverat mig mer till att bli frisk än din fantastiska blogg!
      Du är STRÅLANDE!

  3. Instämmer med de två föregående talarna! Du är så klok, och om din historia kommer i bokform lär jag stå och köa för att köpa den !

  4. Tack för att du svarar! Och för att du svarar så bra! 🙂
    Som jag skrev var jag ju intresserad av vilka kriterier som du tyckte vara viktiga. Den här sammanfattningen är nog mer än vad många medicinskt kunniga skulle få fram på samma fråga! Och förmodligen tar du upp viktigare aspekter än vad de skulle göra…

    Även om jag själv inte är framme än är det nog ungefär så här jag också tänker: Att när jag SLUTAR tänka på det är det över…

  5. ”Lika lite som ätstörningar har att göra med vikten, lika lite säger mensen om hur personens tankar faktiskt ser ut i huvudet.”

    Tycker det är jättebra att du poängterar detta eftersom många tror att det just handlar om att man ska vara extremt underviktig och äta minimalt för att ha en ätstörning, vilket jag tror leder till att en del drar sig för att söka hjälp.

    Jag har själv varit sjuk och jobbar nu som volontär för anorexi/bulimi-kontakt (www.abk.se). De som arbetar professionellt med ätstörningar vet att ätstörningar kan visa sig på olika sätt. Dock måste jag säga att jag möter en del drabbade som inte har blivit bemötta på ett bra sätt inom vården…som har fått klantiga kommentarer eller har fått höra att de inte alls har en ätstörning när de själva känner att så är fallet. Därför jobbar vi i abk för att påverka synen på ätstörningar både inom vården och övriga samhället.

    Grattis till att du har kommit en så pass lång väg i att bli frisk från din ätstörning! Grymt bra jobbat!:) Har nyss upptäckt din blogg och gillar den. Tror du inspirerar många personer att ta steget mot ett utan ätstörningar 🙂 Men det viktigaste är det jobb som du gör för dig själv så klart! 😀

  6. Oj, det här är ju nästan som att läsa mina tankar! Har själv varit jättesjuk i anorexi, konstigt nog har jag aldrig blivit helt friskförklarad, men jag ser mig själv definitivt som frisk idag. Konstigt det där, för många gånger ser jag mig själv som friskare än de som ”aldrig haft problem med mat” om du förstår. Det finns så mycket att skriva kring det här, men jag tror att du redan känner till alla mina tankar kring det! 😀

    Däremot så kan jag erkänna att det som verkligen gav mig en knuff uppåt var när jag fick tillbaka mensen, det gör så stor skillnad för ens självkänsla.

    Ha det så jättebra!

  7. Måste säga som alla andra att du är helt fantastisk och har peppat mig att utmana mig själv under hela 2 år. Snälla, sluta aldrig att vara så fantastisk.
    För 2 år sedan fick jag diagnosen anorexi och med stort stöd hemifrån och dagvård gick jag snabbt upp i vikt till ”normalvikt”. Men under det senaste året har jag inte känt mig frisk överhuvudtaget. Jag är helt inriktad på matshemat och har jätte svårt att äta tex nötter eller annat plockmat. Då känns det som att jag inte har kontroll över hur mycket jag äter och mängden mat jag stoppat i mig blir större än vad egentligen är. Hela jag längtar efter att sätta mig med en stor skål med nötter i knät och bara njuta av att äta mig härligt mätt och må bra i stunden och även dagen efter. Eller bara ta om mat och känna hur gott det smakar av att få lite till, ínte ha dessa tjockhetskänslor som kommer direkt. Jag har släppt kontrollen några gånger förut, men dagen efter kompenserar jag det med mindre mat eller mer träning omedvetet. Det är en ond spiral som jag inte kommer ifrån, och jag behöver verligen råd och tips av någon. Snälla, ifall någon har någonting som kan hjälpa mig, skriv! Håller på att planera en språkresa med en kompis i sommar och vill slippa dessa känslor då. Tack snälla ifall någon svarar.

  8. Jag är en typisk ”ätstörd” men aldrig sjukligt underviktig. Folk runt omkring mig uppmärksammade ändå min sjukdom då jag gick ner mycket väldigt snabbt och slutade att vara migsjälv. Jag låg på ett bmi 19.0 när jag började behandlingen och jag låg på 20.2 när jag skrevs ut. Jag är så otroligt tacksam för att jag faktiskt fick behandling och blev tagen på allvar när jag sökte hjälp. Som jag har förstått nu så ser det inte så ut i alla delar av landet.
    Det som dock förvånar mig är att bland det första min behandlare sade var att ”du kommer aldrig att bli helt frisk.” Hårda ord att ta men jag ger mig fan på att det inte stämmer. Idag är jag på god väg till att bli frisk men tankarna finns fortfarande där även om jag väldigt sällan lyssnar. Jag har kämpat emot sjukdomen och även flytt från den. Dvs nytt land, nya människor och nytt jobb. Nu ska jag flytta tillbaka hem igen och se hur jag fixar det hemma i Sverige där det finns rutin på livet igen. Nu har jag levt i en lite bubbla där jag måste äta för att orka,jag har även inte haft ”tid” för träning för då missar jag allt roligt som jag skulle ångra för resten av mitt liv.
    Det här var mitt sätt att nå ett friskt liv och jag är övertygat om att det går att bli helt frisk. Det vi bara måste släppa är viljan att vara smal, att ha storlek 34 och känna sig som en liten sårbar sparv. Jag vill det fortfarande men livet är roligare om man skrattar och skuttar istället.
    Din blogg har varit en stor hjälp och jag har kikat in här många gånger när jag har mått som sämst. Tack för din hjälp under den här tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s