Självhjälp

Stök i köket

Bild lånad från profffsfotografen Helena.

Prat. Värme.
Skratt. Chokladbollar.
Tända ljus. Hjärtan.
Fniss. Mys.
Nybakat bröd. Snökristaller.

Kärlek.

Min tes:

När man tagit sig ur en ätstörning kan livet inte bli annat än bra!

Låter kanske lite knäppt men jag kan förstå den frihetskänslan som måste infinna sig hos en person som varit inspärrad på livsstid och sedan en dag med ens släpps fri?

Hela livet ligger plötsligt framför mig. Så många möjligheter.

Så många fina stunder att se fram emot och få längta efter.

Vet knappt vart jag ska börja… Finns så mycket som jag plötsligt inser att jag längtar efter och måste få uppleva.

Men det allra bästa är nog ändå att jag har förstått att jag inte kommer att tvingas leva det ensam.

Till och med jag kommer att ha någon (eller några!) att få dela livets alla härligheter med…

Ja, till och med jag…!!!!

14 thoughts on “Stök i köket”

  1. Det du gör är är så fantastiskt att jag bara kan hoppas att någon en dag upptäcker hur jävla brilliant du är.

    Du har verkligen lyckats analysera ätstörningen och friskprocessen från alla håll och kanter.

    RIKTIGT spännande och intressant läsning även för oss som inte hamnat lika långt ner i äs-träsket som du gjorde.

    Fina människa – tusen tack för denna otroligt vackra blogg!

  2. När man har varit i helvetet och sedan kommit ur det, känner man så stor tacksamhet till att vara där man är nu. Med hela livet framför sig.
    Jag känner faktiskt tacksamhet till att jag har varit i ätstörningen, för om jag aldrig hade varit där så hade jag aldrig uppskattat att leva så mycket som jag gör nu.

    1. Ja, det är verkligen precis så!

      Den som en gång har upplevt en svår ätstörning tror jag har lättare att uppskatta livet ungefär 100 gånger mer än någon som aldrig har varit med om en sån här resa. Det är jag helt övetygad om!

      När man har slagits för sitt liv och för sig själv så länge och till slut vinner matchen ser man möjligheter och allt som öppnar sig på ett helt annat sätt än en frisk person som alltid har tagit dem för givet.

      Kramar!

  3. Önskar så innerligt att min dotter ska börja äta..vi är i botten nu..bara barnet och sondmatas nu..jag lever i den mörkaste dal och förstår inte hur det kunnat bli så här. Hoppas och ber för att hennes vandring i helvetet inte ska vara i många, många år, men nu känns det tröstlöst. Får lite, lite tröst av din blogg, trots allt. Tack…

    1. Det GÅR att vända det rätt. Även fast att det känns bäcksvart just nu.

      Fråga mig. Fråga min mamma.

      Efter regn kommer ALLTID solsken.

      Trodde själv aldrig jag skulle kunna ändra på mig men ibland krävs det att man verkligen når botten för att få den tankeställaren som behövs för att man ska tänka om och istället börja kämpa sig tillbaka.

      Mina tankar finns hos er.

  4. fina du, du är aldrig ensam. inte ens i de mörkaste stunder. det är bara äs som vill få oss att tro det, så att den kan ha makt över oss. makt genom hot om ensamhet och övergivenhet.
    tack för ditt förra inlägg, förresten 😉
    kram

  5. ÅHh vilken glad och vacker blogg!!

    På nåt konstigt vis hade det lika gärna kunnat vara JAG… min väg från 37 kg… dock var jag lite äldre när min väg mot livet började, men det kan kvitta för det är nog det enda som skiljer…

    Men just att välja livet, att bestämma sig och riktta fokuset åt ett helt nytt håll… ja så var det för mig… INGEN behandling hjälpte, inte innan jag själv tröttnade… ja för så var det för mig… jag tröttnade på sjukdomen, sa upp den som man säger upp ett förhållande… skrämmande men underbart!

    En stor eloge till dig med en sån här inspirerande och varm blogg, lycka till med allt du förtar dig i livet!

    Kram Hanna

  6. Vill också tacka för att du skriver denna blogg!

    Själv är jag snart färdig psykolog och har som ambition att jobba med unga med äs, din blogg ger mig vidare insikt, motivation och -h o p p- om att jag kan hjälpa till att göra en förändring!

    Massor med positiv energi till dig och ditt fina arbete!
    Nina

  7. For et godt innlegg å lese! Så mye glede og varme og håp som siger gjennom ordene. Du kommer til å finne noen, eller noen kommer til å finne deg – både venner og kjære, det tror jeg så absolutt. Du har valgt livet og jeg har stor tro på at når man gjør det så velger livet deg tilbake óg. Så bare vent – alene blir du nok ikke og livet vil nok gi deg mye godt. Det tror og håper jeg virkelig. For du er ei så god jente – det merker man så godt i denne bloggen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s