Mat, Självhjälp

Äta för själen

I veckan har jag varit en hel del på resande fot.

Härom dagen satt jag på tåget med en macka och en flaska bubbelvatten.

Såg ut över ett snötäckt Sverige. Robyns popiga refränger i huvudet.

Förutom vatten hade jag även en latte från Pressbyrån.

Älskade latte.

Tänker att sånt här gjorde jag aldrig förr.

Då var det alltid förnuftet som styrde och allting utöver ”basfödan” ansågs som onödiga kalorier.

Sånt som var gott var det bara svaga människor som föll för.

Frestelser.

Jag var inte sån.

Men under min senaste tågresa, visst hade jag lika gärna kunnat äta bara mackan och druckit vatten.

Kroppen hade blivit mätt ändå – men min själ hade inte blivit det.

Latten blev pricken över i:et.

Gräddet på moset.

Vardagslyx.

Något att se fram emot.

Längta efter.

Att njuta av.

För att uttrycka mig i klartext:

Jag har blivit grym på att sluta äta siffror!!!!

Att sluta räkna kalorier trodde jag länge var en omöjlighet men det har visat sig att det är det inte. Man är inte märkt för livet. Även fast att man en gång har pluggat in alla kaloritabeller som finns.

Det går, det går!

Istället för att dela upp mat i kategorier som ”extra kalorier som jag egentligen inte behöver” har jag lärt mig att styra tankarna och tänka lite annorlunda.

Vad händer efter att jag har gett mig själv det där lilla extra?

Det vill säga effekterna av en krämig latte blir utöver att tillgodose de fysiska behoven med kalcium, vitaminer, fett, protein, etc, följande:

En sprallig glad tjej med ett rent och lätt sinne.

Klara, fria och snabba tankar jmf. tidigare sega och tröga

Snabb reaktionsförmåga

En vaken tjej

Får nära till skratt

Mitt konsekvenstänkande förbättras

Min förmåga att avläsa andra människor egna språk som ironi och undermeningar ökar

Jag minns tiden när jag åt fem kokta äggvitor efter varje måltid. Detta gjorde jag säkert över ett halvår för att att döda sötsuget.

Men till vilken nytta?

Jag skulle kunna äta 50 kokta äggvitor idag också om jag ville. Bli mätt och gå ner i vikt.

Men varför? Till vilken nytta?

Tänk när jag är gammal och på väg att dö.

Ska jag då tänka ”jag klarade mig i alla fall levandes igenom livet på äggvitor.”

Vem blir lycklig av kokta äggvitor?

Jag vill vara lycklig.

Må bra.

Få njuta av den korta tiden som jag har fått här på jorden.

Jag är född i Sverige och hela världen ligger för mina fötter. Jag är dum om man slösar bort det.

Det är rent skitsnack dem som uppmanar till att sockerransonera, ta bort kolhydrater och alla livsmedel som ger oss njutning.

Kom ihåg att vi inte äter enbart för att uppfylla våra fysiska behov.

Mat, mellanmål, fika och godis fyller en superviktig funktion för vårt psykiska välmående.

Det är inget dumt uttryck att att äta för både kroppen OCH själen.

Detta är inte struntprat.

För att du ska kunna må bra innifrån och ut så måste du äta för din själ.

Dock är det lätt att glömma bort den då den inte syns på samma sätt som din kropp som du ju både kan se och röra vid. Påminn dig själv nästa gång du tvekar!

På min tågresa åt jag mackan och vattnet för att jag var hungrig och kroppen behövde påfyllning för muskler, celler, organ, etc.

Latten drack jag för själens skull.

Kroppen hade blivit mätt på bara mackan. Men som sagt, själen (jag) hade inte blivit den jag verkligen är, dvs fullkomlig, om jag hade hoppat över kaffet.

Jag har slutat att hålla tillbaka på den jag är.

Just därför äter jag.

Onödiga kalorier är inte längre onödiga då de gör mig till den personen jag verkligen är.

Anna.

Resultatet av latten blev i slutändan en pigg kropp och en lycklig själ

= 1 st BALANSERAD, FOKUSERAD och SOCIAL TJEJ!

Jakten på lycka är inte svårare än så här.

P.S Ber om ursäkt för rätt usla pedagogiska kunskaper. Men tror ni förstår ändå vad jag vill ha sagt.

20 thoughts on “Äta för själen”

  1. Om du har usla pedagogiska kunskaper då heter jag Johnny! Du har en underbar förmåga och dina kunskaper når långt utöver vad jag anser utgöra allmänhetens.
    Var inne här igår kväll och såg att du inte skrivit på några dagar, och vet du vad?
    Jag blev SÅ glad!!
    Missförstå mig bara rätt nu.
    Jag avgudar dina inlägg men när du inte skrivit på ett tag blir jag inte orolig längre. Bara lättad.
    För inte bara du har livet tillbaka.
    Livet har även återfått dig!
    Och därav tystnaden här inne.
    Ditt behov av att analysera ditt eget välbefinnande avtar i taken med att du verkligen lever ut dina drömmar.
    Du har hittat din väg. Du är på väg.
    Och jag står vid vägkanten och hejar på!
    Lots of Love!

    1. Tjenare Johnny, det var längesen….!!!

      Skämt o sido, tack kära du.

      Glad att få höra dina tankegångar när det är glest mellan inläggen här. Du SER även när det inte är någon text, tack för det Maria.

      Vill själv inte alltid behöva ursäkta och förklara mig varje gång som jag avstår från att blogga. Blir rätt trist läsning då.

      När jag väl skriver vill jag ha tid så att bloggen inte drabbas av en massa hastiga och framstressade inlägg.

      Men jag kommer alltid att fortsätta skriva, var så säker. Även fast att kanske själva temat kommer att ändras i alla fall en milligram smula.

      Något annat är oundviktligt.

      Kärlek, kära du.

      KÄRLEK!

  2. Jag förstår precis vad du menar. Och jag är övertygad om att alla som är i eller har varit i samma situation förstår vad du vill ha sagt här.

    Jag minns förr i tiden (för några år sedan – men det känns som en helt annan tid) den jag umgicks med föreslog att vi skulle äta antingen ditten eller datten och jag svarade: ”Men det är ju inte nyttigt.” Nej, men det kanske var gott, glädjande eller värmande? Vi är ju inte bara kroppar. Vi är själar och vi har sinnen. Vi är komplexa varelser som behöver mer än the basic för att må bra på alla nivåer.

    1. Ja, ofta stirrar man sig blind på det man kan se och ta på som t ex kroppen.

      Men människan är som du säger komplex och därav fyller maten en funktion även för delar av oss som vi inte kan ta på. Därmed kan vi ganska enkelt känna hur själen mår och vad den behöver.

      Det kan alla göra så fort man unnar sig att vara människa och faktiskt VÅGAR känna efter.

  3. wow, vilket bra inlägg. kanske det bästa hitills 🙂 det tilltalade mig eftersom jag själv räknar kalorier. något som jag verkligen vill arbeta bort… för jag vill vara mer spontan och äta hur, när och vad jag vill. ge kroppen vad den är sugen på. visst äter jag fika och sött, men jag har råkoll på varenda liten bit… har du några tips hur man kan försöka komma undan detta? massa kramar!

    1. Ja, släpp kontrollen på alla nivåer.

      Ha en testvecka där du försöker leva så likt en ”frisk” människa som du bara kan. Ät regelbundet, varierat och så likt som du gjorde före att du blev ätstörd.

      Utvärdera sen veckan och känn efter hur det var.

      Nyckeln är att inte vara ätstörd vissa delar av dagen eller vissa dagar utan få ett helhetsflöde.

      Testa även köpa och laga ny mat som du inte har så bra koll på mängder etc. Be någon om hjälp med portioner och ev. laga maten till dig. När du har övat tillräckligt länge bleknar siffrorna och du känner att du inte bryr dig.

      ”Skit-samma-mentaliteten” bör inte underskattas. Ett bra tillstånd att sträva efter, iaf för mig.

  4. Så godt å lese dette akkurat idag 🙂 Jeg har ikke hatt det så bra fysisk de siste dagene og prøver virkelig å faktisk ta hånd om megselv selvom spiseforstyrrelsen virkelig hater det. Men jeg har gjort det, men god støtte fra andre og fra internett & blogger sånn som din.

    Fikk nesten frysninger når jeg leste dette:
    ”Tänk när jag är gammal och på väg att dö.
    Ska jag då tänka ”jag klarade mig i alla fall levandes igenom livet på äggvitor.”
    Vem blir lycklig av kokta äggvitor?
    Jag vill vara lycklig.
    Må bra.
    Få njuta av den korta tiden som jag har fått här på jorden.”

    .. For det er det jeg sa til megselv når jeg bestemte meg for å ikke la spiseforstyrrelsen bestemme og faktisk spiste en god frokost og lunsj som vil gjøre kroppen GODT istede for bare å dekke basisbehovet (hvis engang det).

    Flott innlegg 🙂

  5. Hej!
    Jag skulle vilja fråga om du har några tips på böcker eller hemsidor och bloggar som kan vara peppande?
    För just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till och kommer ingenstans med maten alls:( Din blogg är jätte bra och peppande men jag skulle gärna vilja ha mer pepp om du förstår vad jag menar?

    Kram A

  6. Hej, tycker dina inlägg är underbart peppande och jag älskar att läsa det du skriver.
    Jag är själv ”träningsmissbrukare” och har nu fått i uppgift att under en månads tid helt sluta träna. Vilket jag får riktigt ont i magen av att tänka på! Och som jag förstår det så har du också tidigare varit träningsmissbrukare. Slutade du träna helt på direkten och hur reagerade kroppen på det? Hur kändes det att börja träna igen, var det skrämmande osv? Skulle vara jätte tacksam för svar! =)

  7. Det här är bland det bästa du skrivit! Jag tänker på det varje dag när jag står i valet och kvalet om jag skall ta den där kakan eller inte. Tack för dessa peppande ord! Själen vill det och kroppen bryr sig inte!

  8. Hej!
    Tack för en jätte-inspirerande blogg.
    Jag har en fråga. Den kanske är opassande, men det tänkte jag att du får avgöra.

    Jag jobbar som du och många av dina andra läsare för att bli helt frisk från en ätstörning.
    Jag har kommit ganska långt, men det finns vissa livsmedel som fortfarande känns svåra.
    Jag kan äta på restaurang och bryr mig då inte jättemycket om vad maten innehåller, men det är tuffare när jag ska laga mat själv.

    Jag tänkte höra med dig hur du gör.
    T.ex. när du använder creme fraiche i din matlagning, använder du då den med 34% fetthalt?

    Jag har länge funderat på vad som är ”normalt” och vågar inte riktigt lita på mina föräldrar.
    Jag förstår att folk gör olika, men jag skulle gärna vilja höra vad du tycker/tänker om det eftersom du är/har varit i samma situation.

    Du är en inspiration och motivation för många.
    Det du gjort och gör. Du är stark!
    Kram!

  9. Jag blir hoppfull av ditt inlägg om att sluta räkna kcal…. Jag e inte där, väger mig varje morgon och äter slaviskt Max 1700 kcal per dag (men blir lycklig om jag hamnar på 1200) väger för lite det vet jag, mina knotor sticker ut överallt, jag är trög i skallen och deppig… Gråter för ingenting. Kan inte sluta… Visar vågen 0,2 kg mer ena dagen så VET jag att det beror på dagsform/vätska etc men jag drar omedelbart ner kalorierna och upp med löplängden… Mår skit! Äter läkerol som en knarkare (räknar såklart och de har blivit dyrare i kcal pga steviasötning) Vill vara smal!!!!!!!!!!! Men glad och smart också…. Jag tänker att äta gott genererar att jag blir tjock igen, vill aldrig mer vara tjock! Förr vägde jag 76 kg och nu 44 (160 lång) vill må bra… Ha energi och leva men vara SMAL! Anser inte att jag är sjuk eftersom jag äter bra mat, bara manisk m nyttig mat, träning och kalorier

  10. Wow. Tack som fan för detta inlägg. Jag tänker precis som du gjorde, med att äta nyttigt och onödiga kalorier, men du har så fruktansvärt rätt. Till vilken nytta? Jag ska minnas detta inlägg, läsa det om och om igen och försöka påminna mig själv varje gång, tack, så oerhört mycket. Verkligen. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s