Mat, Självhjälp

Lek med maten!

När jag började att blogga var det en del som ville att jag skulle ”hjälpa till” med olika matscheman, lägga ut bilder på vad jag åt och skriva mycket mer om mat än vad jag gjorde.

Vid tillfällena ignorerade jag kommentaterna rätt hårt. Ville helt enkelt inte ha det fokuset i bloggen. Tyckte att det redan fanns gott om äs-bloggar på detta tema.

Istället ville jag säga något annat.

Något som var viktigare än vad jag åt till lunch.

Jag ville få berätta min historia.

Så att ni både skulle förstå vad som händer när hjärnan svälter men samtidigt också orka börja titta i kristallkulan för er egen framtid.

Ett annat motiv var också för att jag visste hur jag själv fungerade under ätstörningarna.

När jag svalt använde jag nämligen matbloggarnas bilder som substitut för den riktiga maten.

Girigt slök jag bilderna på kladdkakor och nykokt spaghetti.

Har skrivit om detta förr men efter tag kände jag så mycket äckel och förakt av mig själv. Hade jag verkligen inget vettigare att göra med mitt liv än att fokusera på mat och vad andra åt till lunch?

Mitt sjuka beteende skedde omedvetet naturligtvis.

Det är först efteråt jag har förstått hur en svältande hjärna fungerar. Den var hungrig och jag gav den inte vad den ville ha. Det bästa den kunde få vad att fantisera om mat och kolla på bilder.

sjukt.

Hur som helst…

Jag får ofta frågor om vad man kan äta för att gå upp i vikt. Även detta brukar jag inte skriva så mycket om för ärligt talat, ofta sitter ni faktiskt redan på svaren själva!

Dessutom är jag ingen dietist som ni ju vet.

Men visst, ibland kan det vara svårt att äta och våga utmana sig själv.

T ex en del säger sig bli mätta fort. Dock har jag själv aldrig upplevt det. När jag väl började äta upptäckte jag snarare hur hungrig jag faktiskt var, hade inga problem med att äta stora portioner från första början.

Ett tips är att våga leka mycket mer med maten. Använd ingredienser du inte brukar. Pimp your dinner!

Jag har tidigare berättat att ett sätt för mig att våga börja äta riktig mat igen var att hemma skriva ner en lista på mat jag verkligen saknade eller hemskt gärna skulle vilja kunna äta igen. Därefter gick jag till affären med listan i högsta hugg och handlade precis det jag hade skrivit ner.

På det viset blev det aldrig någon diskussion med mig själv (Läs: ätstörningen) i butiken. Jag hade redan tagit kampen hemma vid köksbordet.

Och när jag inte kunde förmå mig att köpa 3 % filmjölk i affären utan bara vågade den med 0,5 % så fick jag inte köpa någon alls. Det fick helt enkelt vara slut på att stoppa i mig mat som jag inte njöt av.

Jag var väl ingen soptunna heller?

Nej, då fick jag vackert vänta tills den dagen då jag var tillräckligt stark för att våga äta filen med 3 % (som jag på riktigt tyckte om, den andra åt jag som sagt bara som bukfylla).

Ingredienser som jag själv började att ”leka med” och fortfarande använder dagligen (för att det är så himmelskt goda!) och som inte gör att man blir proppmätt utan snarare nöjd ända in i själen är b la:

Fetaost (mosa i kall sås eller anv som tillbehör couscous/ris/bulgur/)

Rostade pumpakärnor, valnötter eller andra nötter (som mellanmål eller direkt i maten, majoriteten av all mat jag gör passar alltid att toppa med nötter eller hälls i såsen. Även gott på frukostmackan!)

Ost (kan man ha på det mesta och är supergott!)

Mjölk i kaffe eller te

Använder standardprodukter (ofta både billigare och du spar tid på att alltid diskutera med dig själv)

Har alltid sås (kalla eller varma. Gräddfil, creme fraiche, tzatsiki eller en hederlig brunsås – du bestämmer!)

Blandar kikärtor, bönor eller linser med kokta gryn eller direkt i grytor (Effektivt sätt att höja näringsvärdet och ger en annorlunda konsistens i måltiden, du får tugga lite)

Ringlar lite olja över grönsakerna

Stek i lite smör / olja (förutom att du gör det praktiskt enklare för dig själv i köket som slipper t ex brända pannkakor i pannan så kommer du även märka att kryddorna kommer till sin rätt, t ex curry smakar inte curry om du inte först steker den i fett)

Detta var några tips inför veckan. Hoppas du fick lite inspiration och ny energi till att VÅGA!

Kom ihåg att det inte måste vara svårt att leva!

7 thoughts on “Lek med maten!”

  1. Kära kära du!

    Av en slump kom jag in på din blogg när jag sökte på ”anorexia, mamma”…och mina tårar rinner när jag läser.

    Min flicka är bara 12 år och har insjuknat under hösten 2010. Hon fick diagnos anorexia nervosa för precis 2 mån sedan på AB-enheten i Göteborg. Jag tog henne direkt till sjukhus, inläggning efter 3 veckor på BUP akut, sen behandlingshem o snart sondning…Jag är i total kris, men blev så GLAD!! när jag hittade Dig bland all dyster anorexi-läsning..jag gläds så åt det Du skriver och ska läsa ALLT när jag hinner…Imorgon beslut om sond eller ej, jag bävar…TACK för att Du delar med Dig av Ditt liv! Kram

  2. Du skrev ner en lista på allt du ville äta eller sakande men om det inte går då ? Har du nåt annat knep ?
    Jag kan lova att min lista i så fall bara skulle bli saker som jag inte tål och då hjälper det inte nåt haha.

  3. den bästa idén jag har, som du också skrivit ner, är att toppa maten med sådant man gillar. själv är jag också överdrivet förtjust i nötter och torkad frukt så de finns alltid med i gröten/yogurten/grytan.

  4. Hej!
    När jag började äta ordentligt så fick jag mycket problem med magen. Med gaser, svullnad, förstoppning. Jag gissar att det beror på ATT jag äter och inte vad jag äter. Dock så verkar mjölkprodukter vara lite extra känsliga för min mage. Nån annan som märkt att magen krånglar? När går det över?

  5. Ja Linda jag håller precis med dig! Även min mage krånglar i form av gaser, svullnad. Vilket gör att jag känner mig klumpig och tappar aptiten och känner att jag verkligen inte vill ha någon mat.
    Jag tror precis att det är som du säger, det är för ATT man äter som den krånglar. När jag vår som värst inne i min ätstörning och min kropp mådde som sämst hade jag även förstoppning. ( antar att det är pågrund av att den lilla mat jag fick i mig ville stanna kvar i kroppen)
    Som tur är har jag inte problem med förstoppning längre.

    Känner verkligen igen mig i det du säger, även fast det inte låter som ett stort problem så är det det. Ett hinder till att blir fr från anorexin, iallafall för mig..

  6. Hej, jag heter Gabrijela Nujic, går 3:e året på Östra Real. jag skriver ett projektarbete som handlar om olika ätstörningar i dagens samhälle. Därför skulle jag vara oerhört tacksam om du skulle vilja svara på några frågor?
    maila gärna mig på Gabrijela_nujic@homtail.com
    tack!

  7. Sticker in i mag-debatten 😉 Magproblemen ska gå över men det kan ta typ lång tid för tarmarna att läka osv. Tror jag. Hoppas jag. Det är ett av måånga övergångsbesvär liksom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s