Ätstörningscoach

Anorexi = aldrig sjuk?

Som många av er säkert känner till vid där laget gillar jag att då och då lyfta fram saker som inte alltid står hugget i sten vid svält och anorexi.

Det vill säga reflektioner som jag eller någon av er går och bär på i  samband med viktuppgången och friskutvecklingen.

I morse när jag vaknade kändes mitt huvud stort som en stor boll.

Det tog två sekunder för mig att upptäcka att jag inte hade någon röst.

Snor överallt.

Nej, nej, nej…!

Med andra ord – jag hade åkt på en riktig dunderförkylning!

När jag dessutom verkligen anstränger mig och känner efter om det kanske finns någon mer smärta som ligger kvar och lurar på fler ställen i kroppen så kan jag faktiskt nästan uppleva en slags inbillad öroninflammation.

Inte riktigt så illa är det kanske.

Men flera känner säkert igen känslan innan något bryter ut?

Hela min kropp känns som en klubbad säl och jag är så öm i lederna att jag undrar vad fasiken som är på gång egentligen?

Allt jag vill just nu är att få sova.

Klockan är inte ens sju men jag vet att om jag lägger huvudet på kudden nu så kommer jag nog inte vakna förrän det är lagom att stiga upp och gå till jobbet.

Så det är kanske en bra idé?

Supertrist för er att få höra om andras krämpor men vänta lite hörrni, ha inte så bråttom för här kommer min poäng:

Nämligen att jag inte har varit sjuk en enda gång under alla mina sjukdomsår, dvs då jag har varit underviktig och svultit.

Jag minns att när jag var i början av min anorexi som 16-åring så var min mamma väldigt orolig över vad som ev. skulle kunna hända mig ifall jag fick någon sjukdom under tiden som jag var så underviktig.

Kommer ihåg att min behandlare såg mamma stint in i ögonen och utbrast:

”Vet du, det är faktiskt inget som jag tror du behöver att oroa dig för särskilt mycket. För under alla mina år som sjuksköterska har jag noterat att nästan inga av dem blir sjuk under sin anorexi. Kan tyckas märkligt för en utomstående men förmodligen beror detta på att kroppen faktiskt redan är sjuk (den svälter ju!) och därmed har fullt upp med att försöka bli kvitt sjukdomen anorexi . Det är som att allt annat rinner av dem och kroppen blir som immun mot andra yttre påfrestningar.”

Så nu när jag idag får min första riktiga förkylning på över åtta år är det en smula chockerande. Jag har helt glömt bort hur det är att PÅ RIKTIGT vara sjuk.

Det som dock är lite lustigt är att jag blir mer upptagen av tanken på att det faktiskt händer mer än att jag beklagar mig över hur dålig jag känner mig.

Jag tror mig nämligen se ett mönster, inte särskilt fräscht men ändå ett tecken på att jag har en kropp vars tidigare ”onödiga” funktioner har börjat att fungera igen.

Sjukdomar, förkylningar, otyglade hormoner, mindre smickrande finnar både här och där, flytningar och – STOP!

Här drar jag gränsen för fler detaljer. Räcker så.

Men jag tror ni förstår vad jag är ute efter.

Någon som känner igen sig? Är det så här kroppen fungerar?  Den låter sig inte påverkas av ytterligare sjukdomar så länge den befinner sig i svältläge?

Om det är sant häpnas jag än en gång över hur intelligent kroppen är. Jag har för länge sedan slutat att förvånas över alla dess smarta funktioner.

Hur kunde jag någonsin vilja göra dig så illa?

Så dumt!

16 thoughts on “Anorexi = aldrig sjuk?”

  1. hej kära du!

    det är så att jag har en fundering (egentligen tusentals…) i början när du började äta mer ”normalt” (vad nu egentligen normalt är???) hur reagerade din kropp på det? Tex, din mage?

    Min mage är helskum, den är jätte spänd och känns alltid full även när jag är hungrig och efter en natt då den egentligen är helt tom. och nu så fort jag äter lilla minsta blir den superspänd och stor som en ballong. är det något du varit med om? eller hur reagerade din kropp på förändringen i början? jag känner liksom ingen hunger heller i själva magen, fast hjärnan vill gärna frossa! särskilt i yoghurt, vet inte hur många paket jag hävt i mig den senaste tiden. hade du någon ”frossperiod”? går det över? å..jag blir så orolig.

    vore oerhört tacksam för svar, kanske känns lite lugnare då…

    kram/Hannah

  2. Japp, jag tror att vi är många som känner igen oss i detta. Jag var ”odödlig” när jag var sjuk i anorexi. Odödlig och nära döden på samma gång. Riktigt märkligt.

  3. Exakt samma sak för mig! under min sjukdomstid var jag inte ”vanligt sjuk” (magsjuk, huvudverk, förkyldning etc.) en enda gång (på 10 år)!?!?

    Då jag låg inne var det väldigt oroade över mina dåliga blodvärden, skulle jag bli förkyld skulle det vara livshotande! De ville tom. lägga mig på en isolerad avdelning.

    Trots detta; jag blev varken förkyld eller magsjuk eller något annat förrens jag varit friskförklarad (normalvikr o regelbundet ätande)mer än ett år.

  4. Hej
    Jag har läst din blogg länge och den har hjälpt mig på så många sätt. Så egentligen känns det lite dumt att skriva det här, men så här är det.

    Jag har varit sjuk i anorexi i nästan 13 år vilket är mer än halva mitt liv. jag sedan ett tag tillbaka valt att ta hjälp och går på dagvård och har psykologsamtal. Sedan jag läste ditt inlägg om finnar så har jag börjat tveka på om jag verkligen är sjuk. Jag har ju finnar, ganska många och jag har haft dem under nästan hela min ”sjukdomsperiod”. Men nu börjar jag frågasätta mitt agernade i att ta hjälp det är ju dumt om jag ändå inte är sjuk? Jag har ju finnar då är jag inte sjuk? Usch jag tar plats på en vårdinrättning utan att ha problem, va hemsk jag är! Ja du förstår tanken!

    Det käns så dumt att ens skriva det här till dig eftersom du som sagt har hjälpt mig så mycket genom att skriva om att våga prova det friska livet. Men jag kan inte släppa det och just nu är jag i valet och kvalet att skriva ut mig från behandlingen. Ja som du förstår så kan sådanna inlägg ibland påverka en negativt. Vill verkligen inte lägga något på dig men jag känner att jag var tvungen att skriva det här.

    Hoppas du förstår!

    1. Hej!

      Jag tycker inte att du ska stirra dig blind på det här med finnar. Det betyder såklart inte att du inte behöver ha hjälp.

      Människor är olika t ex du och jag har med största sannolikhet inte samma genuppsättning.

      En del har säkert finnar under hela sin sjukdomsperiod.

      Men i mitt fall blir det väldigt tydligt, svårt att beskriva för en utomstående men det är ju bara jag själv som kan veta var exakt jag befann mig i utvecklingen när jag var 16 år.

      T.o.m brösten har börjat växa vilket jag faktiskt inte trodde skulle hända.

      Vi är olika och jag tror att du innerst inne också förstår det.

      1. Tack för att du svarade!! Jag hamnar i så många situationer där jag låter ätstörningen vinna. Eller den försöker få mig att göra dumma val. I de situationerna när jag känner mig överkörd av tankar som inte är bra för mig som i detta fall så bara måste jag våga fråga vem som har rätt. Annars vågar jag inte gå emot!!

        Så ett jätte tack för ditt svar!!
        Sen vill ja bara säga att du verkar vara en jätte fin tjej och de som är dina vänner kan skratta sig lyckliga 😀

        Ha det prima bra!!

  5. Måste erkänna att jag också är förvånad över kroppen! När du nu tog upp ämnet om att vara sjuk så har jag faktiskt inte heller varit det nu under min tid som anorektisk. Jag har i för sig inte varit det alls lika länge som du var, men jag har faktiskt funderat i banorna om vad som skulle hända om jag verkligen blev sjuk i en dunderförkyldning eller liknande…

    Så jag behöver med andra ord inte vara orolig. Egentligen är det konstigt, att kroppen inte har tid med att vara sjuk när den kämpar i svälten… Jag är fascinerad.

  6. Jag låtsades vara förkyld då&då för att få vara ensam hemma och svälta och träna ifred… Men var aldrig sjuk egentligen. Det måste vara så som du skriver. Listigt?! Så jäkla sorgligt alltså.

  7. Min behandlare talade om för mig att man inte blir sjuk när man svälter för att kroppen bildar eget kortison eller något sådant eftersom den inte får näring och är under stress.

    Blir så glad av dina inlägg 🙂
    Kram

  8. samma för mig. inga förkylningar eller influensor, trots att ”alla” runt mig blev smittade av sånt.
    jag har hört det förut av behandlare, att kroppen försvarar sig på nåt sätt för den skulle inte klara av att vara sjuk plus att svälta samtidigt.
    det är kanske lite som när man blir förkyld när man får jullov? eller efter en stressig period, när man liksom tillåter sig själv att vila och ha tid för sjukdomar.
    ja, kroppen är fantastisk. jag inser det mer och mer för varje dag. tänk så hemsk jag varit mot den. ändå fortsätter den outtröttligt att hjälpa mig så mycket den orkar. helt otroligt.

  9. Jaha 🙂 Det är så det ligger till!
    Har trott att ”friskheten” berodde på att jag hela tiden, trots undervikt, hållit mig aktiv, ni vet, immunförsvaret stärks av motion. Kanske inte varit enda bidragande faktorn alltså…

  10. En läkare på akuten förklarade för mig att jag hade så låga nivåer av vita blodkroppar och blodbrist(pga svält) att även om det fanns virus och sjukdomar i kroppen gav det inga symtom eftersom kroppen inte kunde försvara sig mot dem genom att höja tempen (feber)osv… Så han trodde att jag antagligen haft samma sjukdomar som vanligt men att de inte gav några biverkningar.

    Sen tror jag att mycket är för att man är så spänd och inte låter sig själv känna efter. Precis som någon annan skrev blir man ju alltid sjuk när man blir ledig och inte när det är som stressigast. Man blir ju en mästare på att stänga av alla signaler.

    Och tillsist så känner jag att för mig hade det blivit ett normaltillstånd att må dåligt fysiskt, känna mig trött,vara svag i kroppen, ha ont i hela kroppen, vara yr osv så jag tänkte inte längre på det utan trodde alla hade det så. Det var först när jag gått upp i vikt som jag förstod att det inte skulle vara så.

    Vet inte om ni känner igen er men så här har jag känt iaf…

  11. oj, detta var något helt nytt för mig! jag har länge blivit tjatad på av behandlare att jag borde ha varit sjuk oftare för att immunförsvaret blir så taskigt under svält. dock har jag inte åkt på ens en förkylning knappt. när jag blev febrig i julas var det hela fjorton månader sedan senaste tillfället.

    så glad att äntligen få ett svar på detta!! sedan ska man väl på ett sät vara tacksam för att man slipper vara förkyld…;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s